Add parallel Print Page Options

Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.

Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.

Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

Read full chapter