Job 4-14
Svenska Folkbibeln 2015
Elifas första tal
4 (A) Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Tar du illa upp
om man försöker tala till dig?
Vem kan hålla tillbaka sina ord?
3 (B) Se, du har väglett många
och stärkt kraftlösa händer.
4 Dina ord har rest upp
den som har snubblat,
och du har gett kraft
åt vacklande knän.
5 (C) Men nu gäller det dig,
och då blir du modlös,
du blir förskräckt
när det drabbar dig.
6 Är inte din gudsfruktan
din tillförsikt
och dina vägars ostrafflighet
ditt hopp?
7 Tänk efter:
När gick en oskyldig förlorad,
och var gick de rättsinniga
under?
8 (D) Jag har sett att de som plöjer ondska
och sår olycka får skörda sådant.
9 (E) De förgås för Guds andedräkt,
de försvinner
för hans vredes fnysning.
10 (F) Lejonen ryter och vrålar,
men de unga lejonens tänder
bryts av.
11 Det gamla lejonet
förgås i brist på rov
och lejonhonans ungar skingras.
12 Ett ord smög sig till mig,
det nådde mitt öra
som en viskning
13 när tankarna oroades
av nattens syner
och sömnen föll tung
över människorna.
14 Skräck och bävan drabbade mig
och fick alla mina ben att skaka.
15 En ande strök förbi mitt ansikte,
håren på min kropp reste sig.
16 (G) Den stannade,
men jag kunde inte
urskilja utseendet
på gestalten jag såg.
Det var tyst,
sedan hörde jag en röst:
17 (H) ”Kan en människa
stå rättfärdig inför Gud,
kan en människa vara ren
inför sin skapare?
18 Han litar inte ens på sina tjänare,
han finner fel hos sina änglar[a].
19 (I) Hur mycket mer hos dem
som bor i hyddor av lera[b],
dem som har sin grund i stoftet!
De krossas lättare än mal.
20 När morgon blivit kväll
ligger de slagna,
de går under för alltid
utan att någon märker det.
21 (J) Deras tältlinor rycks upp för dem,
de dör utan visdom.”
5 (K) Ropa du!
Finns det någon
som svarar dig?
Till vem av de heliga vänder du dig?
2 Dåren dödas av sin ilska,
den oförnuftige av sin förbittring.
3 (L) Jag såg en dåre som slagit rot,
men strax förbannade jag
hans boning.
4 Hans barn är fjärran från frälsning,
de trampas ner i porten
och ingen räddare finns.
5 (M) Den hungrige slukar hans skörd,
den rövas bort
till och med bland törnen.
De törstiga flämtar
efter[c] deras rikedom,
6 för nöden kommer inte ur stoftet,
olyckan skjuter inte upp ur marken.
7 (N) Men människan föds till möda
liksom eldens gnistor
flyger mot höjden.
8 Men jag skulle söka Gud
och inför Gud lägga fram min sak.
9 (O) Han gör stora och outgrundliga ting,
fler under än någon kan räkna.
10 (P) Han ger jorden regn
och sänder vatten över markerna.
11 (Q) Han upphöjer de ringa
och hjälper de sörjande.
12 (R) Han gör de listigas anslag om intet
så att deras händer
inte får framgång.
13 (S) Han fångar de visa i deras slughet
och låter de svekfulla förhasta sig
vid sina rådslag.
14 (T) Om dagen möter de mörker,
de famlar mitt på dagen
som om det var natt.
15 Han räddar från svärdet i deras mun,
den fattige från den mäktiges hand.
16 (U) Den nödställde får åter ett hopp,
orätten måste stänga sin mun.
17 (V) Se, salig är den människa
som Gud tuktar.
Förkasta inte
den Allsmäktiges fostran,
18 (W) för han sargar och förbinder,
han slår och hans händer helar.
19 (X) Sex gånger räddar han dig ur nöden,
och sjunde gången drabbar dig inte
det onda.
20 (Y) I tider av svält
räddar han dig från döden
och i krig från svärdets våld.
21 (Z) Från tungors gissel göms du undan,
du behöver inte vara rädd
när förödelse kommer.
22 Du kan le åt förödelse och svält,
du behöver inte vara rädd
för vilddjur,
23 (AA) för du står i förbund
med markens stenar,
markens vilddjur håller fred
med dig.
24 Du ska veta att ditt tält står tryggt,
när du synar din boning
ska inget saknas.
25 Du ska veta att din ätt förökas,
att dina efterkommande
blir som gräset på marken.
26 Du kommer i graven
när du nått full mognad,
som sädeskärven bärgas
när tiden är inne.
27 Se, vi har utforskat detta,
så är det.
Hör det och tänk på det noga.
Jobs svar på Elifas första tal
6 Då tog Job till orda och sade:
2 O, att min sorg kunde vägas
och min olycka läggas
i samma vågskål!
3 Nu är den tyngre än havets sand,
därför kan jag inte styra mina ord,
4 (AB) för den Allsmäktiges pilar
har träffat mig,
min ande dricker deras gift.
Fasor från Gud
går i stridsställning mot mig.
5 Skriar vildåsnan över sitt gräs,
råmar oxen över sitt foder?
6 Kan det smaklösa ätas utan salt,
finns det någon smak i äggets vita?
7 Jag vägrar röra det,
det är kväljande mat för mig.
8 O, att min begäran blev hörd
och att Gud uppfyllde min längtan,
9 (AC) att Gud ville krossa mig,
räcka ut sin hand
och skära av mitt liv!
10 Då vore det ändå min tröst,
mitt jubel i skoningslös plåga,
att jag inte förnekat
den Heliges ord.
11 Vad är då min kraft,
att jag skulle hoppas?
Vad är mitt slut,
att jag skulle vara tålig?
12 Är min kraft som stenens,
min kropp av koppar?
13 Nej, hjälpen kommer inte från mig,
varje utväg är stängd för mig.
14 Den förtvivlade borde få godhet
från sin vän,
men man fruktar inte mer
den Allsmäktige.
15 (AD) Mina bröder är trolösa som bäckar[d],
som bäckars rännilar som sinar.
16 De är mörka av is när snön har fallit
och gömt sig i dem,
17 men när hettan kommer torkar de,
försvinner i värmen från sin plats.
18 De ändrar kurs från sitt lopp,
rinner ut i intet och försvinner.
19 Karavaner från Tema[e]
spanar efter dem,
resande från Saba
sätter sitt hopp till dem.
20 De blir svikna i sin förhoppning,
när de kommer fram
blir de bestörta.
21 Så har ni nu blivit till intet,
ni ser det förskräckliga
och blir rädda.
22 Har jag sagt: ”Ge mig något,
köp mig loss med er förmögenhet,
23 rädda mig från fiendens hand,
friköp mig från utpressarna?”
24 Undervisa mig så tiger jag,
hjälp mig förstå var jag gått vilse.
25 (AE) Hur inträngande
är inte uppriktiga ord!
Men vad hjälper
tillrättavisning från er?
26 Tänker ni märka ord
och betrakta en förtvivlad mans
ord som luft?
27 Skulle ni kasta lott om en faderlös
och köpslå om er vän?
28 Men se nu på mig!
Jag ska inte ljuga er rakt i ansiktet.
29 Vänd om, låt ingen orätt ske!
Vänd om, min sak är rättfärdig!
30 Bor orätt på min tunga?
Skulle inte min mun förstå ondska?
7 (AF) Har inte människan
ett slitsamt liv på jorden?
Är inte hennes dagar
som daglönarens dagar?
2 Hon är som en slav
som flämtar efter skugga,
som en daglönare
som väntar på sin lön.
3 Månader av elände
har jag fått till arvedel,
nätter av vedermöda
har blivit min lott.
4 Så snart jag har lagt mig frågar jag:
”När ska jag stiga upp?
När ska natten ta slut?”
Jag mättas av oro
ända till morgonen.
5 (AG) Min kropp täcks av maskar
och med en skorpa som av jord,
min hud skrumpnar och faller av.
6 (AH) Mina dagar flyr snabbare
än vävarens spole,
de försvinner utan hopp.
7 (AI) Tänk på att mitt liv är en vindfläkt,
att mitt öga inte längre
får se det goda.
8 Det öga som ser mig
ska inte mer iaktta mig,
om din blick söker mig
finns jag inte längre.
9 Ett moln löses upp och är borta,
den som farit ner i dödsriket
kommer inte upp igen.
10 (AJ) Aldrig mer återvänder han
till sitt hus,
hans plats känner honom inte längre.
11 (AK) Därför vill jag inte lägga band
på min mun,
jag vill tala i min andes ångest,
jag vill klaga i min själs
bedrövelse.
12 Jag är väl inte ett hav
eller ett havsodjur,
så att du måste sätta ut vakt
mot mig?
13 När jag säger:
”Min bädd ska trösta mig,
min viloplats ska lindra min oro”,
14 då skrämmer du mig med drömmar
och skräckslår mig med syner.
15 Hellre vill jag bli kvävd,
hellre dö än vara ett benrangel.
16 (AL) Jag är trött på det här,
jag kommer inte att leva för evigt.
Låt mig vara,
för mina dagar är en vindfläkt.
17 (AM) Vad är då en människa,
att du gör så stor sak av henne,
ger akt på henne så noga,
18 synar henne var morgon,
prövar henne vart ögonblick?
19 (AN) När ska du vända din blick
ifrån mig,
ge mig tid att svälja min saliv?
20 Har jag syndat, vad gör det dig,
du människornas bevakare?
Varför har du gjort mig
till din måltavla
och låtit mig bli en börda
för mig själv[f]?
21 Varför förlåter du inte min synd
och tar bort min skuld?
Snart ska jag ligga i stoftet,
du kommer att söka efter mig
men jag finns inte mer.
Bildads första tal
8 (AO) Sedan tog Bildad från Shua till orda och sade:
2 Hur länge ska du tala så?
Orden från din mun
är som en väldig storm.
3 (AP) Kan Gud kränka rättvisan,
kan den Allsmäktige
kränka rättfärdigheten?
4 Om dina barn har syndat mot honom,
då ger han dem i deras synders våld.
5 Men om du söker Gud
och ber den Allsmäktige om nåd,
6 om du är ren och rättsinnig,
då ska han vaka över dig
och göra din rättfärdighets boning
trygg.
7 (AQ) Om än din början är ringa,
ska du till sist bli mycket stor.
8 Fråga gångna släktled
och ta vara på fädernas erfarenhet.
9 (AR) Själva är vi från i går
och vet ingenting,
en skugga är våra dagar på jorden.
10 Men de ska undervisa
och berätta för dig
och lägga fram ord från sina hjärtan.
11 Kan papyrus växa
där marken inte är sank,
skjuter vassen upp
där det inte finns vatten?
12 Medan den står grön och oskuren
vissnar den före allt annat gräs.
13 (AS) Så går det alla som glömmer Gud.
Den gudlöses hopp kan inte bestå,
14 för hans tillförsikt är bräcklig
och hans trygghet
som spindelns nät.
15 (AT) Han förlitar sig på sitt hus,
men det håller inte,
han klamrar sig fast vid det,
men det kommer inte att bestå.
16 Han frodas i solens sken,
hans skott sträcker sig
ut över trädgården.
17 Hans rötter slingrar sig
kring stenröset,
ett hus av sten har han i sikte.
18 När han rycks bort från sin plats,
förnekar den honom:
”Jag har aldrig sett dig.”
19 Ja, det är den glädje han får
av sin färd,
och ur mullen växer andra upp.
20 Gud förkastar inte den oskyldige,
och han håller inte de onda
i handen.
21 (AU) Vänta tills han fyller din mun
med skratt
och dina läppar med jubel.
22 De som hatar dig ska kläs i skam,
och de gudlösas tält
ska inte mer finnas till.
Jobs svar på Bildads första tal
9 Då tog Job till orda och sade:
2 (AV) Jag vet mycket väl att det är så.
Hur kan en människa
stå rättfärdig inför Gud?
3 Om hon vill gå till rätta med honom,
kan hon inte ge svar på en sak
bland tusen.
4 Hans hjärta är vist,
hans kraft är väldig,
vem har trotsat honom
och kommit undan?
5 Han flyttar berg
utan att någon vet det
och omstörtar dem i sin vrede,
6 (AW) han får jorden att vackla
från sin plats
och dess pelare att bäva,
7 han befaller solen att inte gå upp
och förseglar stjärnorna,
8 (AX) han ensam spänner ut himlarna
och skrider fram över havets rygg,
9 (AY) han har gjort Stora Björn[g] och Orion,
Sjustjärnorna
och söderns stjärnbilder,
10 (AZ) han gör stora och ofattbara ting,
under som ingen kan räkna.
11 Se, han går förbi mig
utan att jag ser honom,
han drar vidare
utan att jag märker det.
12 Han griper sitt rov,
vem kan hindra honom?
Vem kan säga till honom:
”Vad gör du?”
13 (BA) Gud håller inte tillbaka sin vrede.
För honom måste
Rahabs[h] följe böja sig.
14 (BB) Hur skulle jag kunna svara honom,
välja ut ord inför honom?
15 Även om jag har rätt
kan jag inte svara,
bara be min domare om nåd.
16 Om jag ropar och han svarar,
så tror jag inte att han lyssnar
till min röst,
17 (BC) för han straffar mig med storm
och slår mig med sår på sår
utan orsak.
18 Han låter mig inte hämta andan
utan mättar mig med bedrövelser.
19 Gäller det styrka? Se, han är stark!
Gäller det vad som är rätt?
Vem vill ställa mig till svars[i]?
20 Om jag hade rätt
skulle ändå min mun fälla mig,
om jag vore oskyldig
skulle han finna mig falsk.
21 (BD) Jag är oskyldig!
Jag vill inte veta av mig själv,
jag är trött på att leva.
22 (BE) Det går på ett ut, därför säger jag:
Både den oskyldige
och den skyldige förgör han.
23 Om en plåga bringar plötslig död,
föraktar han de oskyldigas
förtvivlan.
24 Jorden är given i de gudlösas hand.
Han binder för ögonen
på dess domare.
Om det inte är han, vem är det då?
25 (BF) Mina dagar rusar i väg
snabbare än en löpare,
de flyr bort utan att ha sett
någon glädje.
26 De far förbi som vassbåtar,
som en örn som störtar
mot sitt byte.
27 Om jag säger:
Jag ska glömma mitt bekymmer,
släppa min sorgsna min
och vara glad,
28 så bävar jag ändå för alla mina kval,
för jag vet att du inte
ska döma mig fri.
29 Jag står där som skyldig,
varför tröttar jag ut mig i onödan?
30 (BG) Även om jag tvättar mig med snö[j]
och renar mina händer med lut,
31 ska du ändå sänka ner mig i pölen
och mina kläder ska avsky mig.
32 (BH) Han är inte en människa som jag,
så att jag kan svara honom:
”Vi går tillsammans till rätten.”
33 Det finns ingen som kan
döma mellan oss
och lägga sin hand på oss båda.
34 (BI) Må han ta bort sitt ris från mig
så att skräcken för honom
inte förfärar mig.
35 Då ska jag tala
utan att vara rädd för honom.
Men så har jag det inte.
10 (BJ) Jag är trött på livet,
jag vill släppa fram
min klagan,
jag talar i min själs bitterhet.
2 Jag vill säga till Gud:
Fördöm mig inte.
Låt mig veta varför du anklagar mig.
3 Gläds du åt att förtrycka,
att förkasta dina händers verk
och låta ditt ljus skina
över de gudlösas rådslag?
4 (BK) Har du ögon som en varelse av kött,
ser du så som människor ser?
5 Är dina dagar
som en människas dagar,
dina år som en mans levnadstid?
6 Du letar ju efter min skuld
och söker min synd,
7 du som vet att jag är oskyldig
och att ingen kan rädda ur din hand.
8 (BL) Dina händer har format mig
och gjort varje del av mig,
och ändå vill du fördärva mig!
9 (BM) Tänk på hur du formade mig
som lera,
och nu låter du mig bli stoft igen!
10 Du hällde ut mig som mjölk
och lät mig stelna som ost.
11 Du klädde mig med hud och kött
och vävde mig samman
av ben och senor.
12 (BN) Liv och nåd gav du mig,
din omsorg bevarade min ande.
13 Men detta gömde du i ditt hjärta
– jag vet att du tänkte så –
14 att om jag syndade,
skulle du vakta på mig
och inte lämna min skuld ostraffad.
15 Ve mig om jag är skyldig!
Men är jag oskyldig
kan jag ändå inte lyfta mitt huvud,
för jag fylls av skam
och ser mitt lidande.
16 (BO) Och höjde jag huvudet
skulle du jaga mig som ett lejon
och åter visa din förunderliga
makt mot mig.
17 Du skulle föra fram
nya vittnen mot mig
och låta mig känna
din vrede mer och mer,
du skulle sända här efter här
mot mig.
18 (BP) Varför tog du mig ut ur moderlivet?
Om jag ändå hade dött
innan något öga såg mig!
19 Om jag ändå aldrig varit till,
utan förts från moderlivet
till graven!
20 (BQ) Min tid är kort.
Låt mig vara, lämna mig i fred
så att jag får en stund av glädje
21 innan jag går bort
för att aldrig komma tillbaka,
till mörkrets
och dödsskuggans land,
22 till ett land med dunkel
som djupaste natt,
till dödsskugga och förvirring
där ljuset är som djupaste natt.
Sofars första tal
11 (BR) Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Ska detta ordflöde stå oemotsagt
och en så mångordig man få rätt?
3 Ska ditt tomma prat få män att tiga,
ska du håna utan att någon
får dig att skämmas?
4 Du säger: ”Min lära är ren,
och jag är fläckfri
inför dina ögon.”
5 Om bara Gud ville tala
och öppna sin mun mot dig
6 och säga dig vishetens hemligheter,
för han äger förstånd
i dubbelt mått.
Då skulle du inse att Gud
kan låta din skuld vara glömd.
7 (BS) Kan du utforska Guds djup?
Kan du förstå den Allsmäktiges
fullkomlighet?
8 (BT) Hög som himlen är den –
vad kan du göra?
Djupare än dödsriket är den –
vad kan du förstå?
9 Dess längd är längre än jorden
och vidare än havet.
10 (BU) Om han far fram
och fängslar någon
och kallar till doms –
vem kan hindra honom?
11 Han känner lögnens män
och ser ondskan,
skulle han inte bry sig om det?
12 Om en dåre kan få förstånd,
då kan en vildåsna
födas till människa.
13 Om du bereder ditt hjärta
och sträcker ut dina händer
till honom,
14 om du skaffar undan
dina händers fördärv
och inte låter orättfärdighet
bo i dina tält,
15 då ska du lyfta
ditt ansikte utan skam,
du står trygg
och har inget att frukta.
16 Du ska glömma ditt elände,
minnas det som bortrunnet vatten.
17 Ditt liv ska stråla klarare
än middagsljuset,
och mörkret ska vara
som morgonljuset.
18 Du ska vara trygg,
för det finns hopp.
Du ska se dig omkring
och trygg gå till vila.
19 (BV) Du ska lägga dig
utan att någon skrämmer dig,
och många ska söka vinna
din gunst.
20 (BW) Men de gudlösas ögon ska tyna bort,
för dem ska ingen tillflykt finnas,
deras hopp ska vara
att få ge upp andan.
Jobs svar på Sofars första tal
12 Då tog Job till orda och sade:
2 Visst är det ni som är folket,
och med er dör visheten ut!
3 (BX) Men jag har förstånd
likaväl som ni,
jag är inte underlägsen er.
Vem känner inte till detta?
4 (BY) Jag har blivit till åtlöje
för min vän,
jag som ropade till Gud
och fick svar.
Den rättfärdige och oskyldige
blir till åtlöje.
5 I den sorglöses tankar
föraktas olyckan,
den står redo för dem
vilkas fötter vacklar.
6 (BZ) Rövarna får ha sina tält i fred,
de som trotsar Gud har trygghet,
de som har sin gud i sin hand.
7 Men fråga boskapen,
den ska undervisa dig,
fåglarna under himlen,
de ska ge dig svar.
8 Tala till jorden,
den ska undervisa dig,
fiskarna i havet ska ge dig besked.
9 Vem av dem känner inte till
att det är Herrens hand
som har gjort det?
10 (CA) I hans hand är allt levandes själ
och varje människas ande.
11 (CB) Ska inte örat pröva orden
liksom munnen prövar
matens smak?
12 Hos de gamla finns vishet,
långt liv ger förstånd.
13 (CC) Hos Gud finns vishet och makt,
hos honom finns råd och förstånd.
14 (CD) Se, han river ner
och ingen kan bygga upp,
han låser in och ingen kan öppna.
15 (CE) Se, han håller vattnen tillbaka
och de torkar ut,
han släpper dem lösa
och de ödelägger landet.
16 Hos honom är kraft och klokhet,
den förvillade och förvillaren
tillhör honom.
17 Rådsherrar för han barfota bort,
och domare gör han till dårar.
18 Han lossar kungars bojor
och binder rep om deras höfter.
19 Präster för han barfota bort
och störtar mäktiga män.
20 Han tystar de betroddas läppar
och tar bort de äldstes insikt.
21 (CF) Han öser förakt över furstar
och lossar bältet på de starka.
22 (CG) Han avslöjar mörkrets djupheter
och för dödsskuggan ut i ljuset.
23 (CH) Han låter folkslag växa
och förgör dem,
han vidgar deras gränser
och för bort dem.
24 (CI) Han tar förståndet
från ledarna för jordens folk
och låter dem irra
i väglös ödemark.
25 De famlar i mörker utan ljus,
han får dem att ragla som druckna.
13 Se, allt har mitt öga sett,
mitt öra har hört
och förstått det.
2 (CJ) Vad ni vet, vet också jag,
jag är inte underlägsen er.
3 Men jag vill tala till den Allsmäktige,
jag vill försvara mig mot Gud.
4 (CK) Ni däremot spinner ihop lögn,
ni är alla värdelösa läkare.
5 (CL) Om ni ändå ville tiga helt –
det skulle vara er vishet!
6 Hör nu mitt försvar,
lyssna till mina läppars inlägg.
7 (CM) Vill ni försvara Gud med orätt
och tala falskhet för hans sak?
8 Visar ni er partiska för honom,
är det Guds sak ni försvarar?
9 (CN) Kan det sluta väl
när han rannsakar er?
Eller kan ni bedra honom
som man bedrar en människa?
10 Han ska sannerligen straffa er
om ni visar dold partiskhet.
11 (CO) Ska inte hans majestät skrämma er,
skräck för honom drabba er?
12 Era tänkespråk är ordspråk av aska,
ert försvar är försvarsverk av lera.
13 Tig nu och låt mig tala,
sedan får vad som helst hända mig.
14 (CP) Varför skulle jag ta mitt kött
mellan tänderna
och lägga mitt liv i min hand?
15 Se, han får döda mig,
jag väntar inget annat.[k]
Då får jag försvara min väg
inför hans ansikte.
16 (CQ) Det skulle också bli min frälsning,
för ingen gudlös
kan komma inför honom.
17 Hör noga på mina ord,
låt min förklaring nå era öron.
18 Se, jag lägger fram min sak,
jag vet att jag har rätt.
19 Finns det någon
som kan anklaga mig?
I så fall ska jag tiga och dö.
20 Skona mig bara från två ting,
sedan ska jag inte gömma mig
för ditt ansikte:
21 (CR) Låt inte din hand drabba mig
och låt inte skräck för dig
skrämma mig.
22 Kalla på mig och jag ska svara,
eller jag ska tala och du svara mig.
23 Hur många är mina
missgärningar och synder?
Visa mitt brott och min synd.
24 (CS) Varför döljer du ditt ansikte
och ser mig som din fiende?
25 Vill du skrämma
ett bortvirvlande löv,
förföljer du ett torrt halmstrå?
26 (CT) Du skriver ner bittra ting mot mig
och låter mig ärva
min ungdoms synder.
27 (CU) Du sätter mina fötter i stocken,
du vaktar på alla mina vägar
och märker ut stegen för mina fötter.
28 (CV) Människan tärs bort som ruttet trä,
som ett malätet klädesplagg.
14 Människan, av kvinna född,
lever en kort tid
och mättas av oro.
2 (CW) Som ett blomster växer hon upp
och vissnar,
som en skugga flyr hon
och kan inte bestå.
3 Mot en sådan öppnar du ditt öga,
mig drar du till doms inför dig.
4 (CX) Kan en ren komma från en oren?
Nej, inte en enda!
5 (CY) Om människans dagar är bestämda
och hennes månaders antal
är fastställt av dig,
om du har satt en gräns
som hon inte kan överskrida,
6 (CZ) vänd då din blick ifrån henne
och ge henne ro,
låt henne få glädje av sin dag
som en daglönare.
7 För ett träd finns det hopp,
huggs det ner kan det gro igen
och nya skott ska inte saknas.
8 Även om dess rötter åldras i jorden
och stubben dör i mullen,
9 ska det grönska vid doften av vatten
och skjuta skott som ett ungt träd.
10 Men när en man dör ligger han där.
När en människa ger upp andan,
var är hon då?
11 (DA) Som vattnet försvinner ur sjön
och en flod sinar och torkar ut,
12 så lägger sig människan
och står inte upp igen.
Först när inte himlen finns mer
vaknar hon och reser sig
från sin sömn.
13 Tänk om du ville
gömma mig i dödsriket,
dölja mig tills din vrede upphör,
sätta en bestämd tid för mig
och tänka på mig!
14 (DB) Kan en människa som en gång dött
få liv igen?
Då skulle jag hålla ut
i min mödas tid
tills min avlösning kommer.
15 Du skulle ropa på mig,
och jag skulle svara dig,
du skulle längta efter
dina händers verk.
16 Fastän du nu räknar mina steg
skulle du inte ge akt på min synd.
17 (DC) Min synd skulle ligga i en förseglad pung,
och du skulle täcka över min skuld.
18 Men som berget faller
och vittrar bort,
som klippan flyttas från sin plats,
19 (DD) som vatten nöter sönder stenar,
som dess flöden sköljer bort myllan,
så gör du människans hopp
om intet.
20 Du besegrar henne för alltid
och hon går bort,
du förändrar hennes ansikte
och sänder i väg henne.
21 (DE) Om hennes barn kommer till ära
vet hon det inte,
om de blir ringa
ser hon det inte.
22 Hennes kropp känner bara
sin egen plåga,
hennes själ bara sin egen sorg.
Footnotes
- 4:18 finner fel hos sina änglar Jfr änglarnas uppror i 2 Petr 2:4, Upp 12:7.
- 4:19 hyddor av lera Människokroppen (jfr 1 Mos 2:7, 2 Kor 5:1f, 2 Petr 1:13f).
- 5:5 De törstiga flämtar efter Annan översättning: ”Snaran snappar efter”.
- 6:15 trolösa som bäckar Ökenområdenas bäckar har vatten endast på vintern, inte på sommaren när det som bäst behövs.
- 6:19 Tema Handelsort vid oas i nordvästra Saudiarabien, längs en viktig karavanväg.
- 7:20 för mig själv Andra handskrifter (Septuaginta): ”för dig”.
- 9:9 Stora Björn Stjärnbilden med Karlavagnen. Annan översättning: ”Lejonet”.
- 9:13 Rahab Hebr. för ”övermod”, ”trotsighet”. Används även om Egypten (jfr Ps 87:4, Jes 30:7).
- 9:19 ställa mig till svars Andra handskrifter (Septuaginta): ”ställa honom till svars”.
- 9:30 snö Kan möjligen syfta på såpnejlikor, ett forntida tvättmedel.
- 13:15 jag väntar inget annat Andra handskrifter: ”jag hoppas ändå på honom”.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation