Månader av elände har jag fått till arvedel,
nätter av vedermöda har blivit min lott.
Så snart jag lagt mig frågar jag:
    "När skall jag stiga upp?
När skall natten ta slut?"
    Jag mättas av oro intill morgonen.
Min kropp täcks av förruttnelsens maskar
och med en skorpa som av jord,
    min hud skrumpnar och faller av.

Read full chapter