en dag av mörker och tjocka,
    en dag av moln och dimma.
Likt en gryning som breder ut sig över bergen
kommer ett stort och mäktigt folk,
    vars like inte har funnits
och aldrig skall uppstå igen
    under kommande släkten.
Framför dem går en förtärande eld,
bakom dem en förbrännande låga.
    Som Edens lustgård låg landet framför dem,
bakom dem är öde öken.
    Undan dem finns ingen räddning.
De liknar hästar,
    som stridshästar rusar de i väg.

Read full chapter