Framför dem går en förtärande eld,
bakom dem en förbrännande låga.
    Som Edens lustgård låg landet framför dem,
bakom dem är öde öken.
    Undan dem finns ingen räddning.
De liknar hästar,
    som stridshästar rusar de i väg.
Med ett ljud som av vagnar
    spränger de fram över bergens toppar,
med ett dån som av eld
    när den förtär strå.
De är som ett mäktigt folk,
    ordnat till strid.

Read full chapter