Framför dem
        går en förtärande eld,
    bakom dem
        en brännande låga.
    Landet framför dem
        var som Edens lustgård,
    bakom dem är öde öken.
        Ingen kommer undan dem.
De liknar hästar,
    de rusar fram som stridshästar.
De spränger fram
        över bergens toppar
    med ett muller som av vagnar,
        med ett dån som när eldens lågor
            förtär strå,
    som ett mäktigt folk,
        ordnat till strid.

Read full chapter