Herrens dag

(A) Blås i basun på Sion,

    låt larmet ljuda
        på mitt heliga berg
    så att alla som bor i landet darrar,
        för Herrens dag kommer,
            den är nära,
(B) en dag av mörker och töcken,
        en dag av moln och dimma.
    Som gryningen
        breder ut sig över bergen
    kommer ett stort
        och mäktigt folk,
    vars like inte har funnits
        och aldrig ska uppstå igen
            under kommande släkten.
Framför dem
        går en förtärande eld,
    bakom dem
        en brännande låga.
    Landet framför dem
        var som Edens lustgård,
    bakom dem är öde öken.
        Ingen kommer undan dem.
De liknar hästar,
    de rusar fram som stridshästar.
De spränger fram
        över bergens toppar
    med ett muller som av vagnar,
        med ett dån som när eldens lågor
            förtär strå,
    som ett mäktigt folk,
        ordnat till strid.

(C) Framför dem grips folken av skräck,
    alla ansikten bleknar[a].
Som hjältar jagar de fram,
    som stridsmän stiger de upp
        på murarna.
    Var och en går sin väg rakt fram,
        ingen viker av från sin bana
Den ene tränger inte den andre,
    var och en går sitt givna spår.

Mitt igenom vapnen störtar de fram
    utan att hejdas[b].
(D) De stormar in i staden,
        rusar fram på murarna,
    klättrar upp på husen,
        går in genom fönstren
            som tjuvar.

10 (E) Inför dem darrar jorden,
        himlen bävar,
    solen och månen förmörkas
        och stjärnorna mister sitt sken.
11 (F) Herren låter sin röst höras
        framför sin här.
    Mycket stor är hans armé,
        stark är den som utför
            hans order,
    för Herrens dag är stor
        och mycket skrämmande.
    Vem kan uthärda den?

Kallelse till omvändelse

12 (G) Men nu, säger Herren,
    vänd om till mig
        av hela ert hjärta,
    med fasta, gråt och klagan.
13 (H) Riv sönder era hjärtan,
        inte era kläder,
    och vänd om till Herren er Gud,
        för han är nådig och barmhärtig,
    sen till vrede och stor i nåd,
        och han ångrar det onda.
14 (I) Vem vet?
    Kanske vänder han om
        och ångrar sig
    och lämnar kvar en välsignelse
        efter sig
    till matoffer och drickoffer
        åt Herren er Gud.

15 (J) Blås i basun på Sion,
    pålys en helig fasta,
        utropa en helig sammankomst.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:6 bleknar   Oklar betydelse. Annan översättning: ”blossar röda”.
  2. 2:8 utan att hejdas   Grundtextens innebörd är osäker.