(A) Jag sjönk ner till bergens grund[a]
        med jordens bommar
            bakom mig för evigt –
    men du förde mig levande
        upp ur graven, Herre min Gud.
När min själ tynade bort i mig
        tänkte jag på Herren,
    och min bön nådde dig
        i ditt heliga tempel.
(B) De som håller fast vid
        tomma avgudar
    överger den nåd de fått.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:7 grund   Annan översättning (så Septuaginta): ”sprickor”.