Add parallel Print Page Options

Guds uppdrag till Josua

När Herrens tjänare Mose var död talade Herren med Josua, Nuns son, som hade varit Moses medhjälpare.

Nu är min tjänare Mose död, sa han. Nu är du den nye ledaren för Israel. Led mitt folk över floden Jordan in i det utlovade landet!

Jag säger till dig, som jag sa till Mose: 'Varje plats, var ni än går fram, ska bli en del av Israels land,

hela vägen från Negevöknen i söder till Libanons berg i norr, och från Medelhavet i väster till floden Eufrat i öster, hetiternas alla landområden inräknade'.

Ingen ska kunna sätta hinder i vägen så länge du lever, för jag ska vara med dig precis som jag var med Mose. Jag ska aldrig överge dig eller svika dig, när du behöver hjälp.

Var stark och modig, för du kommer att bli en framgångsrik ledare för mitt folk. De ska inta hela det land som jag lovade deras förfäder.

Du ska bara vara frimodig och stark, och du ska in i minsta detalj följa de lagar Mose gav dig, för om du gör det, kommer du att lyckas med allt du företar dig.

Påminn folket ständigt om dessa lagar, på samma sätt som du själv måste tänka på dem både dag och natt, så att du verkligen lyder dem! Det är nämligen bara då som du kommer att lyckas.

Ja, var frimodig och orädd! Lämna inget rum för fruktan och tvivel! Och kom ihåg att Herren, din Gud, är med dig vart du än går.

Josua förbereder folket

10-11 Då gav Josua alla Israels ledare följande instruktioner: Om tre dagar ska vi gå över floden och inta landet, som Gud har gett oss att bo i! Meddela folket detta och säg till dem att göra sig beredda.

12-13 Sedan sammankallade han ledarna för Rubens och Gads stammar och ena halvan av Manasses stam och påminde dem om vad Mose sagt till dem: Herren, er Gud, har gett er ett hemland här på östra sidan av floden Jordan.

14 Lämna hustrur, barn och boskap kvar här. Era män ska fullt beväpnade och utrustade leda de andra stammarna över floden och hjälpa dem att inta området på andra sidan,

15 och ni ska stanna kvar där tills de har segrat på alla fronter. Först därefter får ni slå er ner här på östra sidan av Jordan.

16 De gick då med på detta och lovade att underordna sig Josua som högste befälhavare.

17-18 Vi ska lyda dig på samma sätt som vi lydde Mose, försäkrade de. Och Herren, din Gud, ska vara med dig, som han var med Mose! Om någon, vem det än är, vägrar att lyda dina befallningar, så ska han dö. Därför kan du fortsätta att känna dig trygg och frimodig!

Rahab gömmer två män i sitt hus

I hemlighet sände Josua ut två spioner från Israels läger i Sittim. De skulle ta sig över floden och undersöka hur det såg ut på andra sidan, särskilt i Jeriko. De kom till ett värdshus, som drevs av en prostituerad kvinna som hette Rahab. De tänkte stanna där över natten,

men någon hade informerat kungen i Jeriko om att några israeliter, som misstänktes vara spioner, hade kommit dit.

Kungen sände då bud till Rahab:Männen är spioner, som har blivit hitskickade av de israelitiska ledarna för att lista ut hur de bäst ska kunna anfalla oss.

Men Rahab hade gömt männen och förklarade: De var här för ett tag sedan, men jag visste inte att de var spioner.

De lämnade staden när det blev mörkt, just som stadsportarna skulle stängas, och jag vet inte vart de tog vägen. Om ni skyndar er, kan ni nog hinna ifatt dem!

Men i själva verket hade hon gömt dem uppe på taket under en hög med växter som var utlagda på tork.

Kungens män gav sig iväg ända bort till Jordan för att leta efter de båda israelitiska männen, och under tiden hölls stadsportarna stängda.

Men innan de båda männen hade slagit sig till ro för natten, gick Rahab upp för att samtala med dem.

Jag förstår mycket väl att er Gud tänker ge er mitt land, sa hon till dem. Vi är alla rädda för er. Det räcker med att någon uttalar namnet Israel.

10 Vi har nämligen hört hur Herren gjorde en väg genom Röda havet åt er, när ni lämnade Egypten! Och vi vet vad ni gjorde med kungarna Sihon och Og, de båda amoreiska kungarna på östra sidan Jordan, och hur ni plundrade deras land och fullständigt utrotade folket.

11 Inte undra på att vi är rädda för er! Och när man hört sådana saker, har man inte så mycket mod kvar att man vågar börja strida mot er, för er Gud är himlens Gud och jordens Gud.

12-13 Nu vill jag be er om en sak: Svär nu vid er helige Guds namn, att ni låter mig såväl som mina föräldrar och mina syskon med familjer få leva, när ni intagit Jeriko. Det är inte mer än rättvist efter allt vad jag gjort för er.

14 Männen gick med på förslaget och svarade: Om du inte förråder oss, lovar vi att du och din familj ska få leva. Vi ska försvara dig med våra egna liv.

15 Eftersom hennes hus var beläget invid stadsmuren, firade hon ner dem genom fönstret med ett rep.

16 Fly upp i bergen, sa hon till dem.Håll er gömda där i tre dagar, tills männen som är ute och letar efter er har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta.

17-18 Men innan de gav sig iväg sa männen till henne: Vi kan inte ansvara för vad som händer med dig, om du inte låter ett rött rep hänga ner från fönstret som ett tecken till oss och ser till att dina föräldrar och syskon och övriga släktingar befinner sig inne i huset.

19 Om de ger sig ut på gatan kan vi inte ansvara för vad som händer, men vi lovar att ingen som finns i ditt hus ska dödas eller skadas.

20 Men om du förråder oss är vi inte längre bundna vid vårt löfte.

21 Vi är överens, svarade hon och sände iväg dem. Sedan knöt hon fast ett rött rep i fönstret och lät det hänga kvar där.

22 Spionerna gick upp bland bergen och stannade där i tre dagar, tills männen som förföljde dem hade återvänt till staden efter att ha letat överallt utmed vägarna utan framgång.

23 Då vände de båda spionerna tillbaka från bergsbygden, gick över floden och kom till Josua för att rapportera vad som hänt.

24 Det är uppenbart att Herren kommer att ge oss hela landet, förklarade de. Alla där borta är dödsförskräckta för oss.

Förbered er på Guds under

Tidigt följande morgon lämnade Josua och Israels folk Sittim, och gick till Jordans strand, där de slog läger i några dagar innan de skulle gå över floden.

2-4 På tredje dagen gick officerarna genom lägret och gav följande order: När ni ser prästerna bära iväg Guds ark, ska ni följa dem. Ni har aldrig tidigare varit där, dit vi nu ska gå, och därför ska de visa vägen. Men ni ska hålla er en kilometer bakom dem och arken, och se till att ni inte kommer närmare!

Sedan sa Josua till folket att gå igenom reningsceremonin och rena sig. I morgon ska Herren nämligen göra ett stort under, förklarade han.

Följande morgon gav Josua prästerna ordern: Ta arken och gå före oss! På det sättet började de vandringen.

I dag ska jag upphöja dig, sa Herren till Josua. Hela Israel ska förstå att jag är med dig precis som jag var med Mose.

Säg till prästerna som bär arken att de ska stanna i vattenbrynet.

Sedan talade Josua till allt folket och sa: Kom och hör vad Herren, er Gud, har sagt.

10 I dag kan ni få bekräftat att den levande Guden är mitt ibland er och att han verkligen ska driva ut kananeerna, hetiterna, hiveerna, perisseerna, girgaseerna, amoreerna och jebuseerna ur det land som ni snart ska inta.

11 Gud, som är Herre över hela jorden, ska låta sin ark leda er över floden!

Undret vid Jordan

12 Välj nu ut tolv män, en från varje stam, till ett särskilt uppdrag.

13-14 När prästerna som bär arken rör vid vattnet med sina fötter, ska vattnet i floden sluta att rinna, och det ska stanna upp som om det hölls tillbaka av en osynlig vägg!När folket skulle gå över floden och prästerna som bar arken skulle stiga ner i vattnet,

15-16 hände just detta. Uppe vid Adam, en stad som låg nära Saretan, stannade vattnet upp och reste sig som en vägg. Folket gick då över floden på en plats som låg mitt emot Jeriko,

17 och prästerna som bar arken stod på torr mark mitt i Jordan och väntade tills allt folket hade kommit över.

Minnesmärket vid Jordan

När allt folket hade kommit över floden sa Herren till Josua:

2-3 Säg till de tolv män, som utvalts från stammarna för sina särskilda uppdrag, att hämta var sin sten från den plats ute i floden där prästerna står för att resa ett monument av sten där ni slår läger i kväll.

Josua sammankallade då de tolv männen

och sa till dem att gå ut i floden precis där arken befann sig. Var och en av er ska hämta en sten och bära den på sina axlar. Tillsammans ska det alltså vara tolv stenar, en för varje stam.

Vi ska använda dem för att resa ett monument. När sedan era barn i framtiden frågar: 'Vad betyder detta minnesmärke?'

ska ni svara: 'Det är en påminnelse om hur vattnet i Jordan stannade upp, när arken bars över!' Detta monument ska vara en ständig påminnelse för Israel om detta underverk.''

Männen gjorde som Josua hade sagt till dem. De tog tolv stenar från flodens mitt - en sten för varje stam, precis som Herren hade sagt till Josua. De bar upp stenarna till lägerplatsen och byggde där ett monument.

Josua reste också ett monument av tolv stenar mitt ute i floden, just på den plats där prästerna stod, och det finns fortfarande kvar där.

10 Prästerna som bar arken stod kvar mitt ute i floden, tills alla de instruktioner som Josua fått av Herren genom Mose hade utförts. Under tiden hade alla hunnit vandra över floden,

11 och folket stod sedan och såg på när prästerna bar upp arken från floden.

12-13 Det var cirka 40.000 stridsberedda män som gick före folket, anförda av Rubens, Gads och halva Manasses stammar. Herrens armé tågade fram över slätterna mot Jeriko, på det sätt som Mose befallt.

14 Det var en fantastisk dag för Josua! Herren hade upphöjt honom inför allt folk i Israel. De höll honom lika högt som Mose, och de skulle komma att hysa djup respekt för honom under hela hans liv.

15-16 Det var nämligen Josua som Herren hade befallt att säga till prästerna som bar arken: Kom upp ur Jordan!

17 Josua gav alltså den ordern.

18 Och så snart prästerna kommit upp på stranden började vattnet forsa fram igen, och det steg tills det nått sin tidigare höga nivå, eftersom det var den tiden på året.

19 Detta under inträffade den tionde dagen i första månaden. På den dagen gick hela nationen över floden Jordan och slog läger i Gilgal öster om Jeriko,

20 och där restes de tolv stenarna från Jordan till ett monument.

21 Josua förklarade än en gång varför stenarna skulle finnas där: I framtiden, när era barn frågar varför de här stenarna finns här och vad som menas med dem,

22 då ska ni berätta för dem att de är en påminnelse om det märkliga undret när hela Israels folk gick över floden Jordan på torr mark!

23 Tala om för dem hur Herren, vår Gud, lät floden torka upp totalt inför våra ögon och lät den vara torr tills vi hade kommit över! Samma sak gjorde Herren för fyrtio år sedan vid Röda havet!

24 Han gjorde detta för att alla folk på jorden ska förstå att Herren är en mäktig Gud, och för att ni alla alltid ska tillbe honom.

Israel bekräftar sin överlåtelse till Herren

När folken på västra sidan Jordan, amoreerna och kananeerna, som bodde utmed Medelhavets kust, fick höra att Herren låtit Jordan torka upp så att Israels folk hade kunnat gå över, försvann allt deras mod, och de blev förlamade av skräck.

2-3 Herren sa då till Josua att han skulle låta omskära alla män i Israel. Detta var andra gången i Israels historia som sådant skedde. Herren gav dem instruktioner om att göra knivar av flinta för detta ändamål, och platsen där omskärelsen ägde rum fick namnet Förhudshöjden.

4-5 Skälet till omskärelsen var att hela den generation som omskurits efter uttåget ur Egypten hade dött under vandringen i öknen. Ingen av de pojkar som fötts i öknen hade blivit omskuren.

Israel hade nämligen vandrat fram och tillbaka i öknen under fyrtio år, tills alla de män som varit gamla nog att bära vapen när de drog ut ur Egypten hade dött. De hade inte varit lydiga mot Herren, och han hade svurit och sagt att han inte skulle låta dem komma in i Löfteslandet, det land som flyter av mjölk och honung.

Därför omskar Josua deras barn, som nu vuxit upp till män för att inta sina fäders platser.

8-9 Och Herren sa till Josua: I dag har jag gjort slut på er skam. Platsen där detta skedde fick namnet Gilgal (vilket betyder att avvältra) och kallas så än i dag. Efter denna ceremoni vilade folket i lägret tills deras sår var läkta.

10 Medan de var i lägret vid Gilgal på Jerikoslätten, firade de påsk. Det skedde på kvällen den fjortonde dagen i månaden.

11-12 Nästa dag började de äta av landets skörd. De bakade ojäst bröd och rostade sädeskorn att äta. Dagen därpå föll inget manna, och det föll sedan aldrig mer! Från den stunden levde de av skörden i Kanaans land.

Josua möter en ängel

13 När Josua betraktade Jeriko på nära håll, visade sig en man med draget svärd. Josua gick fram till honom och frågade: Är du vän eller fiende?

14 Jag är högste befälhavare över Herrens armé, svarade han. Josua böjde sig då till marken framför mannen och tillbad honom och sa: Ge mig dina order.

15 Ta av dig skorna, befallde ängeln honom, för platsen du står på är helig mark. Josua gjorde som han blivit tillsagd.

Jerikos murar rasar

Portarna till Jeriko hölls stängda, därför att stadens invånare var rädda för israeliterna, och ingen tilläts passera varken ut eller in.

Jeriko med dess kung och alla soldater är redan besegrat, sa Herren till Josua. Jag har gett dem i din hand!

3-4 Hela er armé ska gå runt staden en gång om dagen i sex dagar. Sju präster ska gå framför arken, och var och en av dessa ska ha en basun av horn att blåsa i. På den sjunde dagen ska ni gå runt staden sju gånger, och prästerna ska blåsa i sina basuner.

Och när de blåser en långt utdragen ton, ska folket ropa allt vad de orkar. Då kommer stadens murar att rasa, och var och en ska då gå rakt in i staden.

6-9 Josua sammankallade prästerna och gav order. De beväpnade männen skulle leda processionen, följda av sju präster som skulle blåsa i basunerna. Efter dem skulle prästerna komma med arken, följda av en eftertrupp.

10 Ni måste vara alldeles tysta, sa Josua till folket. Det är bara basunerna som ska höras, och ni får inte ge ifrån er ett enda ljud förrän jag befaller er att ropa högt, men då ska ni också ropa så det verkligen hörs!

11 Den dagen bars arken runt staden en enda gång, och därefter vände alla tillbaka till lägret för natten.

12-14 I gryningen följande dag gick de ännu en gång runt staden och vände sedan tillbaka. Så höll de på i sex dagar.

15 I gryningen den sjunde dagen började de sin vandring som vanligt, men nu gick de runt staden inte bara en gång utan sju gånger.

16 Under det sjunde varvet blåste prästerna en långt utdragen ton i basunerna, och Josua gav följande order: Ropa högt för Herren har gett oss staden!

17 Döda alla utom Rahab och dem som är i hennes hus, för hon skyddade våra spioner.

18 Ni ska inte ta något byte, för allt ska förstöras. Om ni inte gör som jag säger, kommer olycka att drabba oss alla.

19 Men allt silver och guld och sådant som är gjort av koppar eller av järn ska helgas åt Herren och läggas i hans skattkammare.

20 När folket hörde den långa tonen från basunerna ropade de så mycket de orkade. Då rasade Jerikos murar plötsligt ihop framför ögonen på dem, och folket trängde in i staden och intog den.

21 De utplånade allt levande, kvinnor och män, unga och gamla, oxar, får, åsnor, ja, allt.

Rahab och hennes familj räddas

22 Håll nu ert löfte, sa Josua till de båda spionerna. Gå och befria Rahab och alla som är hos henne.

23 De unga männen fann Rahab och räddade henne tillsammans med hennes föräldrar och bröder och andra släktingar som befann sig i huset. Man hade ordnat det så att de fördes till en plats utanför Israels läger.

24 Sedan brände israeliterna hela staden, men silvret och guldet och allt av järn och koppar fördes till Herrens skattkammare.

25 Och därför att Rahab hade gömt spionerna som Josua hade sänt till Jeriko räddade han henne och hennes släktingar, som fanns i huset där hon bodde, och deras ättlingar bor fortfarande bland israeliterna.

26 Därefter uttalade Josua en förbannelse över den som skulle komma på tanken att bygga upp Jeriko på nytt. Han förutsa att när grunden var lagd skulle hans äldste son dö, och när stadsportarna sattes upp hans yngste son.

27 Herren var med Josua, och hans namn blev berömt vida omkring.

Josua talar till ledarna

23 Långt senare, när Herren hade låtit Israel få övertag över alla sina fiender och när Josua blivit mycket gammal,

sammankallade Josua ledarna i Israel - de äldste, domarna och officerarna - och sa till dem: Jag är nu en gammal man,

och ni kan se allt som Herren, er Gud, har gjort för er under min livstid. Han har kämpat för er mot era fiender och har gett er landet.

4-5 Jag har fördelat åt er både de landområden som ännu inte är intagna och de områden som ni redan intagit. Allt land från floden Jordan till Medelhavet ska bli ert, för Herren kommer att fördriva alla de folk som bor där nu, och ni ska bo där i stället för dem, precis som han lovat er.

Se till att ni följer alla de föreskrifter som finns i Moses lagbok! Vik inte av från dem ens i den minsta detalj.

Beblanda er inte med de hednafolk som fortfarande bor kvar i landet, och nämn inte namnen på deras gudar! Än mindre ska ni svära vid dem eller tillbe dem.

Följ i stället Herren, er Gud, som ni hittills gjort!

Han har fördrivit stora och mäktiga nationer för er, och ingen har kunnat besegra er.

10 Var och en av er har kunnat få tusen man bland fienden att fly, för Herren, er Gud, har stridit och strider för er som han har lovat.

11 Se därför till att ni fortsätter att älska honom!

12 Om ni inte gör det, och om ni börjar beblanda er med andra folk,

13 ska ni veta att Gud inte längre tänker visa bort dessa folk från ert land. I stället kommer de att bli en snara och en fälla för er, som en piska i ryggen och en tagg i ögat, och ni kommer att utplånas från detta goda land, som Herren, er Gud, har gett er.

14 Snart kommer jag att lämna denna värld. Ni vet mycket väl att alla Guds löften till er har gått i uppfyllelse.

15-16 Men lika säkert som Herren har gett er allt gott han lovade, lika säkert kommer han att låta olycka drabba er om ni inte lyder honom. Om ni tillber andra gudar kommer han att utplåna er från detta goda land, som han själv har gett er. Hans vrede mot er kommer att bli fruktansvärd, och han kommer att förgöra er snabbt.

Josuas talar till hela folket

24 Josua sammankallade sedan allt folket i Israel till Sikem tillsammans med alla ledarna, äldste, domare och övriga befattningshavare, och de kom och ställde sig inför Herren.

Sedan höll Josua följande tal till dem:Herren, Israels Gud, säger: 'Era förfäder tillsammans med Tera, Abrahams och Nahors far, bodde öster om floden Eufrat, och de tillbad andra gudar.

Men jag tog er far Abraham från landet på andra sidan floden och ledde honom in i Kanaans land och gav honom många efterkommande genom hans son Isak.

De barn som jag gav Isak hette Jakob och Esau. Åt Esau gav jag Seirs bergsbygd, medan Jakob och hans barn begav sig till Egypten.

Sedan sände jag Mose och Aron för att framkalla fruktansvärda plågor över Egypten, och därefter ledde jag ut mina barn därifrån som fria människor.

Men när de kom till Röda havet kom egyptierna efter dem med hästar och vagnar.

Då ropade Israel till mig, och jag lät ett mörker komma mellan dem och egyptierna, och jag lät havet komma över egyptierna så att de alla drunknade. Ni såg vad jag gjorde. Sedan bodde Israel i öknen under många år.

Slutligen förde jag in er i amoreernas land på andra sidan Jordan. De stred mot er, men jag förgjorde dem och gav er deras land.

Sedan började kung Balak från Moab krig mot Israel. Han bad Bileam, Beors son, att förbanna er,

10 men jag hörde inte på honom. I stället fick jag honom att välsigna er, och så befriades Israel ur hans hand.

11 Sedan gick ni över floden Jordan och kom till Jeriko. Männen i staden stred mot er, och det gjorde också amoreerna, perisseerna, kananeerna, hetiterna, girgaseerna, hiveerna och jebuseerna. De stred mot er i tur och ordning, men jag besegrade dem alla.

12 Och jag sände getingar framför er för att fördriva amoreernas båda kungar och deras folk. Det var inte era svärd eller bågar som gav er segern!

13 Jag gav er länder som ni inte hade kämpat för och städer som ni inte hade byggt upp, de städer där ni nu bor. Jag gav er vingårdar och olivplanteringar, fastän ni inte hade planterat dem.'

14 Därför ska ni frukta Herren och tjäna honom troget och uppriktigt. Avskaffa för alltid de avgudar som era förfäder tillbad, när de bodde på andra sidan floden Eufrat och i Egypten! Tillbed Herren och ingen annan!

15 Men om ni inte vill lyda Herren, så får ni i dag besluta vem ni tänker lyda. Ska det vara de gudar som era förfäder tillbad på andra sidan Eufrat eller amoreernas gudar här i landet? Jag och min familj tänker i alla fall tjäna Herren.

Hela folket lovar att följa Herren

16 Och folket svarade: Vi skulle inte kunna tänka oss att överge Herren och tillbe andra gudar.

17 För det var ju Herren, vår Gud, som befriade våra förfäder från slaveriet i Egypten. Han är den Gud som gjorde så många märkliga under inför folkets ögon under vandringen genom öknen och som räddade oss från våra fiender, när vi vandrade genom deras länder.

18 Det var Herren som drev ut amoreerna och de andra folken som bodde här i landet. Vi väljer alltså Herren, för det är bara han som är Gud.

19 Men Josua svarade folket: Ni kan inte tillbe Herren, för han är en helig Gud. Han kommer inte att ha överseende med era synder och er olydnad.

20 Om ni överger honom och tillber andra gudar kommer han att förgöra er, fastän han har vårdat sig om er under så lång tid.

21 Vi väljer Herren! svarade folket.

22 Ni har själva sagt det. Ni har nu valt att lyda Herren, sa Josua. Ja, vi har fattat vårt beslut! svarade de.

23 Då måste ni förstöra alla avgudar ni äger, sa Josua till dem. Ni måste lyda Herren, Israels Gud.

24 Ja, vi ska tjäna och lyda Herren och ingen annan, förklarade folket ännu en gång.

25 Josua ingick ett förbund med dem den dagen i Sikem, och han upprättade ett förbund mellan dem och Gud.

26 Josua antecknade folkets svar i Guds lagbok och tog en stor sten och rullade fram den under den stora ek som stod vid Herrens tält.

27 Den här stenen har hört allt Herren har sagt. Den kommer att vittna mot er om ni tar tillbaka era ord, förklarade Josua.

28 Sedan skickade han hem folket till de olika delarna av landet.

29 En tid därefter dog han, 110 år gammal.

30 Han begravdes på sitt eget område i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, på norra sidan av berget Gaas.

31 Israel lydde Herren under hela Josuas livstid och fortsatte att göra det så länge de ledare levde, som hade bevittnat de märkliga under som Herren gjort för Israel.

32 Josefs ben, som Israels folk hade tagit med sig vid uttåget ur Egypten, begravdes i Sikem, på den mark som Jakob hade köpt för 800 kronor av Hamors söner. (Marken tillhörde det område som tilldelats Josefs stam.)

33 Och Eleasar, Arons son, dog och begravdes i Efraims bergsbygd i Gibea, den stad som hans son Pinehas hade blivit tilldelad.