Deborah’s Song

On that day Deborah and Barak son of Abinoam sang:

When the leaders lead[a] in Israel,
when the people volunteer,
blessed be the Lord.
Listen, kings! Pay attention, princes!
I will sing to the Lord;
I will sing praise to the Lord God of Israel.
Lord, when you came from Seir,(A)
when you marched from the fields of Edom,
the earth trembled,(B)
the skies poured(C) rain,
and the clouds poured water.
The mountains melted before the Lord,
even Sinai,[b] before the Lord, the God of Israel.(D)

In the days of Shamgar(E) son of Anath,
in the days of Jael,(F)
the main roads were deserted
because travelers kept to the side roads.
Villages were deserted,[c]
they were deserted in Israel,
until I,[d] Deborah, arose,
a mother in Israel.
Israel chose new gods,
then there was war in the city gates.
Not a shield or spear was seen
among forty thousand in Israel.
My heart is with the leaders of Israel,
with the volunteers of the people.
Blessed be the Lord!
10 You who ride on white[e] donkeys,
who sit on saddle blankets,
and who travel on the road, give praise!
11 Let them tell the righteous acts(G) of the Lord,
the righteous deeds of his villagers in Israel,
with the voices of the singers at the watering places.[f]
Then the Lord’s people went down to the city gates.
12 “Awake! Awake, Deborah!
Awake! Awake, sing a song!
Arise, Barak,
and take your prisoners,
son of Abinoam!”
13 Then the survivors(H) came down to the nobles;(I)
the Lord’s people came down to me[g] against the warriors.
14 Those with their roots in Amalek[h] came from Ephraim;
Benjamin came with your people after you.
The leaders came down from Machir,(J)
and those who carry a marshal’s staff came from Zebulun.
15 The princes of Issachar were with Deborah;
Issachar was with Barak;
they were under his leadership[i](K) in the valley.
There was great searching[j] of heart
among the clans of Reuben.
16 Why did you sit among the sheep pens[k]
listening to the playing of pipes for the flocks?
There was great searching of heart
among the clans of Reuben.
17 Gilead(L) remained beyond the Jordan.
Dan, why did you linger at the ships?
Asher remained at the seashore
and stayed in his harbors.
18 The people of Zebulun defied death,
Naphtali also, on the heights of the battlefield.

19 Kings came and fought.
Then the kings of Canaan fought
at Taanach by the Waters of Megiddo,
but they did not plunder the silver.
20 The stars fought from the heavens;
the stars fought with Sisera from their paths.
21 The river Kishon swept them away,(M)
the ancient river, the river Kishon.
March on, my soul, in strength!
22 The horses’ hooves then hammered—
the galloping, galloping of his[l] stallions.
23 “Curse Meroz,” says the angel of the Lord,
“Bitterly curse her inhabitants,
for they did not come to help the Lord,
to help the Lord with the warriors.”

24 Most blessed of women is Jael,
the wife of Heber the Kenite;
she is most blessed among tent-dwelling women.
25 He asked for water; she gave him milk.
She brought him cream(N) in a majestic bowl.
26 She reached for a tent peg,
her right hand, for a workman’s hammer.
Then she hammered Sisera—
she crushed his head;
she shattered and pierced his temple.
27 He collapsed, he fell, he lay down between her feet;
he collapsed, he fell between her feet;
where he collapsed, there he fell—dead.

28 Sisera’s mother looked through the window;
she peered through the lattice, crying out:
“Why is his chariot so long in coming?
Why don’t I hear the hoofbeats of his horses?” [m]
29 Her wisest princesses answer her;
she even answers herself:
30 “Are they not finding and dividing the spoil—
a girl or two[n] for each warrior,
the spoil of colored garments for Sisera,
the spoil of an embroidered garment or two for my neck?” [o]

31 Lord, may all your enemies perish as Sisera did.[p]
But may those who love him
be like the rising of the sun in its strength.

And the land had peace for forty years.

Footnotes

  1. 5:2 Or the locks of hair are loose
  2. 5:5 Or Lord, this one of Sinai
  3. 5:7 Hb obscure
  4. 5:7 Or you
  5. 5:10 Hb obscure
  6. 5:11 Hb obscure
  7. 5:13 LXX reads down for him
  8. 5:14 LXX reads in the valley
  9. 5:15 Lit they set out as his feet
  10. 5:15 Some Hb mss, Syr read There were great resolves
  11. 5:16 Or the campfires
  12. 5:22 = Sisera’s
  13. 5:28 Lit Why have the hoofbeats of his chariots delayed
  14. 5:30 Lit a womb or two wombs
  15. 5:30 Hb obscure
  16. 5:31 Lit perish in this way

Deboras och Baraks segersång

(A) Den dagen sjöng Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:

När härförare anför i Israel,
    när folket villigt offrar sig
        – lova Herren!
Hör, ni kungar! Lyssna, ni furstar!
Jag vill sjunga, sjunga till Herren,
    jag vill lovsjunga Herren,
        Israels Gud.

(B) Herre, när du drog ut från Seir,
        när du gick fram från Edoms land,
    då bävade jorden,
        då strömmade det från himlen,
    då strömmade vatten från molnen.
Bergen skalv inför Herrens ansikte,
    Sinai inför Herrens, Israels Guds,
        ansikte.

(C) I Shamgars dagar, Anats sons,
        i Jaels dagar låg vägarna öde.
    Vandrarna måste gå omvägar.
(D) Inga ledare[a] fanns, inga i Israel
    förrän jag, Debora, trädde fram,
        trädde fram som en moder i Israel.
(E) Man valde sig nya gudar,
        då nådde striden ända till portarna.
    Men varken sköld eller spjut
        fanns att se
            bland Israels fyrtiotusen.
Mitt hjärta tillhör Israels furstar
    och dem bland folket
        som villigt offrade sig.
    Lova Herren!

10 Ni som rider på vita åsnor,
    ni som sitter hemma på mattor
        och ni som vandrar på vägen,
            sjung![b]
11 När man sjungande
        delar byte mellan vattenhoarna
    lovprisar man Herrens
        rättfärdiga gärningar,
    hans styres rättfärdiga gärningar
        i Israel.
    Då drog Herrens folk ner
        till portarna.

12 Vakna, vakna, Debora!
        Vakna, vakna, sjung din sång!
    Res dig, Barak! Ta dig fångar,
        du Abinoams son!
13 Då satte folkets överlevare
        de tappra till anförare,
    Herren satte mig
        till anförare över hjältarna.
14 (F) Från Efraim kom män
        med rötter i Amalek.
    Benjamin följde dig
        med dina skaror.
    Från Makir kom furstar ner
        och från Sebulon
            män med ledarstav.
15 Furstarna i Isaskar
        slöt sig till Debora,
    och liksom Isaskar
        gjorde också Barak,
    ner i dalen skyndade man
        i hans spår.
    Bland Rubens ätter
        höll man stora rådslag.

16 Varför satt du kvar bland dina fållor
    och lyssnade till flöjtspel
        vid hjordarna?
    Bland Rubens ätter
        hade man stora överläggningar.
17 (G) Gilead stannade
        på andra sidan Jordan.
    Och Dan,
        varför dröjde han vid skeppen?
    Asher satt kvar vid havets strand,
        vid sina vikar stannade han.
18 Men Sebulon var ett folk
        som föraktade döden,
    likaså Naftali på slagfältets höjder.

19 Kungar drog fram och stred,
    då stred Kanaans kungar
        vid Taanak nära Megiddos vatten,
    men silverbyte vann de inte.
20 (H) Från himlen fördes strid,
    stjärnorna stred från sina banor
        mot Sisera.
21 (I) Floden Kishon svepte bort dem,
        urtidsfloden, floden Kishon.
    Framåt, min själ, med kraft!
22 Då stampade hästarnas hovar,
    hans starka hingstar
        jagade framåt, framåt.
23 Förbanna Meros,
        säger Herrens ängel,
    förbanna, ja,
        förbanna dess invånare
    eftersom de inte kom
        till Herrens hjälp,
    till Herrens hjälp bland hjältarna.

24 (J) Välsignad framför andra kvinnor
        är Jael, keniten Hebers hustru,
    välsignad framför alla kvinnor i tält.
25 Vatten begärde han,
        hon gav honom mjölk,
    bar fram gräddmjölk i högtidsskålen.
26 Hon räckte sin hand efter tältpluggen,
        sin högra hand efter hammaren.
    Med den slog hon Sisera
        och krossade hans huvud,
    spräckte hans tinning
        och genomborrade den.
27 Vid hennes fötter kröp han ihop,
        låg och blev liggande.
    Vid hennes fötter kröp han ihop
        och låg.
    Där han kröp ihop,
        där låg han utslagen.

28 Ut genom fönstret
        blickade Siseras mor,
    hon ropade gällt genom gallret:
        ”Varför dröjer hans vagn?
    Varför hörs inte
        vagnshästarnas hovar?”
29 Då svarade
        hennes klokaste hovdamer,
    och själv gav hon sig samma svar:
30 ”Säkert fick de byte och delar det nu,
    en flicka[c] eller två åt varje man,
        färggrant byte för Siseras räkning,
    färggrant byte av brokiga tyger,
        en brokig duk eller två
            för de fångnas halsar.”

31 (K) Så ska alla dina fiender förgås,
        Herre.
    Men de som älskar honom
        ska bli som solen
            när den går upp i sin kraft.

Och landet hade nu ro i fyrtio år.

Footnotes

  1. 5:7 ledare   Annan översättning: ”lantbrukare” (på grund av plundringsrisken, jfr 6:4).
  2. 5:10 sjung   Annan översättning: ”tala om det”.
  3. 5:30 en flicka   Ordagrant: ”ett sköte”.