18 (A) fastän de gjorde sig en gjuten kalv
        och sade:
    ”Här är din gud
        som har fört dig upp ur Egypten.”
    Och de gjorde sig skyldiga
        till stora hädelser.

19 (B) Men i din stora barmhärtighet
    övergav du dem ändå inte
        i öknen.
    Molnpelaren vek inte
        från dem om dagen
            utan ledde dem på vägen,
    och eldpelaren lyste i natten
        på vägen de skulle gå.
20 (C) Din gode Ande gav du
        för att undervisa dem.
    Ditt manna nekade du inte
        deras mun,
    och vatten gav du dem
        när de törstade.

Read full chapter