Add parallel Print Page Options

Då darrar väktarna i huset,
    de starka männen böjer sig,
malerskorna har slutat mala, när de är så få,
    och de som ser ut genom fönstren bara ser mörker.
Då stängs dörrarna mot gatan,
    och ljudet från kvarnen dämpas.
Man vaknar till fågelsång,
    men sångerskorna har sänkt rösten.
Då blir man rädd för alla högt belägna platser
    och för fasor längs vägen,
när mandelträdet blommar,
    gräshoppan släpar sig[a] fram,
och kaprisknoppen har mist sin kraft.
    Människan går till sitt eviga hem,
och de sörjande går omkring på gatan,

Read full chapter

Footnotes

  1. 12:5 Det hebreiska uttryckets betydelse är osäker.