Psaltaren 139:1-16

Svenska Folkbibeln 2015

Herre, du rannsakar mig
    och känner mig.
^2 [b]Om jag sitter eller står vet du det,
    du förstår mina tankar fjärran ifrån.
^3 [c]Om jag går eller ligger ser du det,
    med alla mina vägar
        är du förtrogen.
⁴ Innan ordet är på min tunga
    vet du, Herre, allt om det.
⁵ Du omsluter mig på alla sidor
    och håller mig i din hand.
⁶ Den kunskapen är för underbar
        för mig,
    den är så hög att jag inte kan
        fatta den.

^7 [d]Vart kan jag gå för din Ande,
    vart kan jag fly för ditt ansikte?
^8 [e]Stiger jag upp till himlen
        är du där,
    bäddar jag åt mig i dödsriket
        är du där.
⁹ Tar jag morgonrodnadens vingar,
    gör jag mig en boning
        ytterst i havet,
¹⁰ ska också där din hand leda mig
    och din högra hand hålla mig.
¹¹ Säger jag:
    "Låt mörker täcka mig
        och ljuset bli natt omkring mig",
^12 [f]så är inte mörkret mörkt för dig.
    Natten lyser som dagen,
        mörkret är som ljuset.

^13 [g]Du har skapat mina njurar^[h],
    du vävde mig i moderlivet.
^14 [i]Jag tackar dig för att
        jag är så underbart skapad.
    Underbara är dina verk,
        min själ vet det så väl^[j].
¹⁵ Benen i min kropp
        var inte osynliga för dig
    när jag formades i det fördolda,
        när jag bildades i jordens djup.
^16 [k]Dina ögon såg mig
        när jag bara var ett foster.
    Alla mina dagar blev skrivna
        i din bok,
    formade innan någon av dem
        hade kommit.