Herren är rättfärdig därinne,
    han gör inget orätt.
Morgon efter morgon låter han sin rätt gå fram i ljuset,
den uteblir aldrig.
    Men den orättfärdige vet inte av någon skam.

Jag utrotade hednafolk,
    deras murtorn förstördes,
deras gator gjorde jag öde,
    och ingen gick där längre.
Deras städer skövlades,
    och ingen människa, nej ingen enda bodde där.
Jag sade: "O, att du ville frukta mig,
och ta emot tuktan."
    Då skulle stadens boning inte utplånas,
den skulle inte drabbas av allt det
    som jag bestämt som straff.
Men i stället steg de tidigt upp
    för att hinna med sina fördärvliga gärningar.

Read full chapter