Bible in 90 Days
1 Detta är de syner om Juda och Jerusalem som Jesaja, Amos son[a], såg när Ussia[b], Jotam[c], Ahas[d] och Hiskia[e] var kungar i Juda.
Herrens klagan över trolösa Juda
2 (A) Hör, ni himlar!
Lyssna, du jord,
för Herren talar!
Barn har jag fött upp och fostrat,
men de har gjort uppror mot mig.
3 En oxe känner sin ägare,
en åsna sin herres krubba,
men Israel känner inget,
mitt folk förstår ingenting.
4 Ve dig, du syndiga släkte,
du skuldtyngda folk,
ni förbrytares avkomma,
ni fördärvade barn!
Ni har övergett Herren,
föraktat Israels Helige
och vänt honom ryggen.
5 Var mer ska man slå er,
eftersom ni fortsätter i trolöshet?
Hela huvudet är sjukt
och hela hjärtat svagt.
6 Från fotsulan upp till huvudet
finns inget helt,
bara blåmärken, skråmor
och öppna sår
som inte blivit urkramade,
förbundna eller lindrade
med olja.
7 (B) Ert land är ödelagt,
era städer nerbrända i eld.
Era åkrar förtärs i er åsyn
av främlingar,
ödelagda som efter
främlingars framfart.
8 Dottern Sion står kvar[f]
som en hydda i en vingård,
som ett vaktskjul[g] på ett gurkfält,
som en belägrad[h] stad.
9 (C) Hade inte Herren Sebaot lämnat kvar
en liten rest åt oss,
då hade vi blivit som Sodom,
vi hade liknat Gomorra[i].[j]
10 (D) Hör Herrens ord,
ni Sodomsfurstar,
lyssna till vår Guds undervisning,
du Gomorrafolk!
11 (E) Vad ska jag med
era många slaktoffer till?
säger Herren.
Jag är mätt på brännofferbaggar
och gödkalvars fett,
jag har ingen glädje i blod
av tjurar, lamm och bockar.
12 När ni kommer för att träda fram
inför mitt ansikte,
vem har då bett er
trampa ner mina förgårdar?
13 (F) Bär inte fram fler
meningslösa matoffer!
Röken av dem
är avskyvärd för mig.
Nymånad, sabbat
och utlysta fester –
jag tål inte ondska
och högtid tillsammans.
14 Min själ hatar era nymånader[k]
och högtider.
De har blivit en börda för mig,
jag är trött på att bära den.
15 (G) När ni räcker ut era händer
döljer jag mina ögon för er.
Även om ni ber mycket
kommer jag inte att lyssna.
Era händer är fulla av blod.
16 (H) Tvätta er, gör er rena!
Ta bort era onda gärningar
ur min åsyn.
Sluta att göra det som är ont,
17 (I) lär er att göra det som är gott!
Sök det rätta,
tillrättavisa förtryckaren[l],
försvara den faderlöses rätt,
stöd änkan i hennes sak.
18 (J) Kom, låt oss gå till rätta
med varandra, säger Herren.
Om än era synder är blodröda
ska de bli snövita,
om än de är röda som scharlakan
ska de bli vita som ull.
19 (K) Om ni är villiga och lyssnar
ska ni få äta landets goda.
20 (L) Men om ni vägrar och trotsar
ska ni förtäras av svärd,
för Herrens mun har talat.
21 (M) Vilken prostituerad hon har blivit,
den trogna staden!
Den var full av rättvisa,
rättfärdighet bodde därinne –
men nu mördare.
22 (N) Ditt silver har blivit slagg,
ditt ädla vin är utspätt
med vatten.
23 (O) Dina ledare är upprorsmän
och tjuvars kumpaner.
Alla älskar de mutor
och jagar oärlig vinst.
Den faderlöses rätt försvarar de inte,
och änkans sak
kommer inte inför dem.
24 (P) Därför säger Herren Gud[m] Sebaot,
Israels Mäktige:
Ve! Jag ska släppa lös
min vrede över mina motståndare
och hämnas på mina fiender.
25 Jag ska vända min hand mot dig
och bränna bort ditt slagg
som med lut
och rensa bort alla dina orenheter.
26 (Q) Jag ska åter ge dig sådana domare
som du hade först
och sådana rådgivare
som du hade i början.
Sedan ska du kallas
"rättfärdighetens stad",
"den trogna staden".
27 (R) Genom rätt ska Sion bli friköpt,
genom rättfärdighet
de som vänder om.
28 (S) Men brottslingar och syndare
ska krossas tillsammans,
de som överger Herren
ska gå under.
29 (T) Ja, ni ska få skämmas
över terebinterna som var er lust,
blygas över trädgårdarna[n]
som ni har utvalt,
30 för ni ska bli som en terebint
med vissnade löv,
som en lustgård utan vatten.
31 (U) Och den starke ska bli som fnöske,
hans verk som en gnista.
Båda ska brinna tillsammans
utan att någon kan släcka.
Herrens berg
2 (V) Det ord som Jesaja, Amos son, såg i en syn angående Juda och Jerusalem:
2 (W) Det ska ske i den yttersta tiden
att berget med Herrens hus
ska stå fast grundat
och vara högst bland bergen,
upphöjt över höjderna.
Alla hednafolk ska strömma dit,
3 (X) många folk ska gå i väg och säga:
"Kom, låt oss gå upp
till Herrens berg,
till Jakobs Guds hus.
Han ska lära oss sina vägar
så att vi kan vandra
på hans stigar."
För undervisning ska gå ut
från Sion,
Herrens ord från Jerusalem.
4 (Y) Han ska döma mellan hednafolken
och skipa rätt för många folk.
Då ska de smida sina svärd
till plogbillar
och sina spjut
till vingårdsknivar.
Folk ska inte lyfta svärd mot folk
och inte mer öva för krig.
5 Kom, ni av Jakobs släkt,
låt oss vandra i Herrens ljus.
Herrens dag
6 Du har förskjutit ditt folk,
Jakobs hus,
för de är fulla
av Österlandets tänkande,
de är spåmän som filisteerna.
De sluter förbund
med främmande folk.
7 Deras land är fullt av silver och guld,
det är ingen ände på deras skatter.
Deras land är fullt av hästar,
det är ingen ände
på deras vagnar[o].
8 (Z) Deras land är fullt av avgudar,
och de tillber sina händers verk,
det som deras fingrar har gjort.
9 Därför blir människorna nerböjda
och männen ödmjukade.
Du ska inte förlåta dem.
10 (AA) Fly in i klippan och göm dig i stoftet
av fruktan för Herren
och hans höga majestät,
11 (AB) för människornas stolta ögon
ska ödmjukas,
männens högmod bli nerböjt.
Herren ensam
ska vara upphöjd på den dagen.
12 (AC) För Herren Sebaots dag
ska komma
mot allt som är stolt och högt,
mot allt som är upphöjt
så att det ödmjukas,
13 mot Libanons alla cedrar,
de höga och upphöjda,
och Bashans alla ekar[p],
14 mot alla höga berg
och alla stolta höjder,
15 mot alla höga torn
och alla fasta murar,
16 mot alla Tarshishskepp[q]
och alla ståtliga fartyg[r].
17 Människornas stolthet
ska böjas ner
och männens högmod
ödmjukas.
Herren ensam
ska vara upphöjd på den dagen,
18 och avgudarna ska helt försvinna.
19 (AD) Man ska fly in i klippgrottor
och jordhålor
av fruktan för Herren
och hans höga majestät,
när han reser sig
för att slå jorden med skräck.
20 (AE) På den dagen
ska människorna kasta bort
till mullvadar och fladdermöss
sina avgudar av silver
och avgudar av guld
som de har gjort åt sig för att tillbe.
21 De ska fly in i klippskrevor
och bergsklyftor
av fruktan för Herren
och hans höga majestät,
när han reser sig
för att slå jorden med skräck.
22 (AF) Förlita er inte på människor,
som bara har en vindpust
i sin näsa!
Vad är de att räkna med?
Straffdom över Juda och Jerusalem
3 (AG) Se, Herren Gud Sebaot
ska ta ifrån Jerusalem och Juda
både stöd och tillgång –
all tillgång på bröd,
all tillgång på vatten,
2 hjältar och krigsmän,
domare och profeter,
spåmän och äldste,
3 underbefäl och högt uppsatta män,
rådgivare och hantverksskickliga
och besvärjelsekunniga.
4 (AH) Jag ska ge dem pojkar till furstar,
nyckfullhet ska råda över dem.
5 Av folket ska
den ene förtrycka den andre,
var och en sin nästa.
Den unge ska sätta sig upp
mot den gamle,
den obetydlige
mot den högt ansedde.
6 När någon tar tag i sin bror
i sin fars hus och säger:
"Du äger en mantel, bli vår ledare
och ta hand om denna ruinhög!"
7 (AI) då ska han ropa:
"Jag kan inte råda bot!
I mitt hus finns varken
bröd eller mantel.
Sätt inte mig till ledare för folket!"
8 (AJ) För Jerusalem vacklar
och Juda faller,
därför att de i ord och gärningar
står emot Herren,
upproriska mot
hans härlighets ögon.
9 (AK) Deras uppsyn[s] vittnar mot dem.
Liksom Sodoms folk
visar de sina synder öppet
och döljer dem inte.
Ve över deras själar,
för de har själva
berett sig olycka.
10 (AL) Säg till den rättfärdige
att det ska gå honom väl,
för de får äta sina gärningars frukt.
11 (AM) Men ve över den ogudaktige!
Honom ska det gå illa,
han ska få igen
för sina gärningar.
12 (AN) Mitt folks förtryckare är barn,
och kvinnor[t] härskar över det.
O, mitt folk,
dina ledare för dig vilse
och fördärvar den väg du skulle gå.
13 (AO) Herren träder fram
för att gå till rätta,
han står upp för att döma folken[u].
14 (AP) Herren håller rättegång
med sitt folks äldste
och dess furstar:
"Ni har skövlat vingården.
Rov från de fattiga finns i era hus.
15 Vad menar ni
med att krossa mitt folk
och mala sönder de fattiga?"
säger Herren Gud Sebaot.
16 Och Herren sade:
Sions döttrar är högmodiga,
de går med rak hals
och flörtar med ögonen,
trippar och pinglar
med sina vristlänkar.
17 (AQ) Därför ska Herren låta
Sions döttrar gå med kal hjässa[v],
Herren ska blotta deras nakenhet.
18 (AR) På den dagen ska Herren ta bort allt det vackra: vristlänkar, pannband och halssmycken, 19 örhängen, armband och slöjor, 20 (AS) huvudprydnader, fotkedjor, bälten, parfymflaskor och amuletter, 21 (AT) fingerringar och näsringar, 22 högtidsdräkter, kappor, mantlar och väskor, 23 speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor.
24 (AU) Det ska bli stank i stället för väldoft,
rep i stället för bälte,
skalligt huvud
i stället för fint uppsatt hår,
skynke av säcktyg
i stället för högtidsmantel,
märken av brännjärn
i stället för skönhet.
25 Dina män ska falla för svärd
och dina hjältar i strid.
26 (AV) Sions portar ska klaga och sörja,
utblottad ska hon sitta
på marken.
4 (AW) På den dagen ska sju kvinnor
ta tag i samma man[w] och säga:
"Vi kan föda och klä oss själva,
låt oss bara få bära ditt namn!
Ta bort vår vanära!"
Det renade Sions härlighet
2 (AX) På den dagen ska Herrens telning[x] bli till härlighet och ära och landets frukt till stolthet och prydnad för den räddade skaran av Israel. 3 (AY) Och den som förblir i Sion och lämnas kvar i Jerusalem ska kallas helig, var och en som är skriven bland de levande i Jerusalem, 4 (AZ) när Herren har tvättat bort orenheten från Sions döttrar och sköljt bort blodskulderna från Jerusalem genom domens och reningens[y] ande.
5 (BA) Och Herren ska över hela Sions bergs område och över dess högtidsskaror skapa en rök och en molnsky om dagen och skenet av en flammande eld om natten[z]. Ja, över allt det härliga ska det finnas ett skyddande tak, 6 (BB) en hydda som ger skugga om dagen mot hettan och tillflykt och skydd mot storm och regn.
Sången om Herrens vingård
5 (BC) Nu vill jag sjunga
om min älskade,
min älskades sång
om hans vingård:
Min älskade hade en vingård
på en bördig bergskulle.
2 Han grävde upp den
och rensade den från stenar
och planterade där
ädla vinstockar.
Han byggde ett vakttorn mitt i den
och högg ut ett presskar.
Sedan väntade han
att den skulle bära äkta druvor,
men den bar vilddruvor.
3 Och nu, Jerusalems invånare
och Juda män,
döm mellan mig och min vingård.
4 (BD) Vad mer kunde man
göra för min vingård
än vad jag har gjort för den?
Varför bar den vilddruvor,
när jag väntade
att den skulle bära äkta druvor?
5 (BE) Nu ska jag låta er veta
vad jag ska göra med
min vingård:
Jag ska ta bort stängslet,
och den ska bli ödelagd.
Jag ska bryta ner muren,
och den ska bli nertrampad.
6 (BF) Jag ska ödelägga den,
ingen ska beskära den
eller gräva i den.
Men tistel och törne ska växa upp,
och jag ska befalla molnen
att inte låta det regna på den.
7 (BG) Herren Sebaots vingård
är Israels hus
och Juda folk
hans älsklingsplantering.
Han väntade laglydnad
men fann blodiga lagbrott,
han väntade rättfärdighet
men fann skriande
orättfärdighet.
Domsord över ogudaktigheten
8 (BH) Ve er som lägger hus till hus
och fogar åker till åker
tills inget utrymme finns kvar
och ni är de enda
som bor i landet.
9 (BI) Från Herren Sebaot
ljuder det i mina öron:
Sannerligen, många hus ska bli öde,
stora och vackra hus
utan invånare.
10 En vingård på tio plogland
ska bara ge ett batmått,[aa]
och en homers utsäde
ska bara ge en efa[ab].
11 (BJ) Ve dem som går upp tidigt
för att jaga efter starka drycker
och sitter uppe till sena natten,
heta av vin!
12 (BK) Vid sina dryckeslag
har de harpa och lyra,
tamburin, flöjt och vin.
Men Herrens gärningar
bryr de sig inte om,
hans händers verk
intresserar dem inte.
13 Därför ska mitt folk
föras bort i fångenskap,
för de saknar kunskap.
Dess ädlingar ska dö av hunger[ac]
och dess larmande skaror
förtorka av törst.
14 (BL) Därför ökar dödsriket sitt begär
och spärrar upp sitt gap
utan gräns.
Stadens främsta ska fara ner,
tillsammans med de larmande
och bullrande skaror
som jublar därinne.
15 (BM) Människorna blir nerböjda,
var och en ödmjukad.
De stoltas ögon ska ödmjukas.
16 (BN) Men Herren Sebaot blir upphöjd
genom sin dom,
Gud, den Helige, visar sig helig
genom rättfärdighet.
17 (BO) Då ska lammen få beta
som på sin egen mark,
och på de rikas ödetomter
ska främlingar få sin föda.
18 Ve dem som drar fram missgärning
med lögnens band
och synd som med vagnslinor,
19 (BP) dem som säger:
"Han får skynda sig,
han får utföra sitt verk snart
så att vi ser det!
Det som Israels Helige bestämt
får närma sig och komma
så att vi lär känna det!"
20 (BQ) Ve dem som kallar det onda gott
och det goda ont,
som gör mörker till ljus
och ljus till mörker,
som gör bittert till sött
och sött till bittert!
21 (BR) Ve dem som är visa i sina egna ögon
och håller sig själva för kloka!
22 Ve dem som är hjältar i att dricka vin
och duktiga på att blanda
starka drycker,
23 (BS) dem som frikänner den skyldige
för mutor
och berövar den rättfärdige
hans rätt.
24 (BT) Som eldsflamman förtär strå
och halm sjunker ihop i lågan,
så ska deras rot ruttna bort
och deras blomning flyga i väg
som stoft,
eftersom de förkastade
Herren Sebaots lag
och föraktade Israels Heliges ord.
25 (BU) Därför brinner Herrens vrede
mot hans folk,
och han räcker ut sin hand mot det
och slår det
så att bergen darrar
och döda kroppar ligger
som orenhet på gatorna.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
26 (BV) Han reser ett baner
för hednafolken i fjärran
och lockar på dem
från jordens ände.
Och se, de kommer snabbt
och med hast.
27 Ingen bland dem
är trött eller stapplar,
ingen slumrar eller sover.
Bältet runt deras höfter lossnar inte,
deras skoremmar går inte av.
28 Deras pilar är skarpa,
alla deras bågar är spända.
Hovarna på deras hästar
är som av flinta,
deras vagnshjul liknar
stormvinden.
29 Deras rop är som
en lejonhonas rytande,
de ryter som unga lejon.
De morrar och griper sitt rov
och bär bort det,
och ingen finns som räddar.
30 (BW) På den dagen ska det dåna mot dem
som när havet dånar.
Ser man ut över landet
är där mörker och nöd,
ljuset förmörkas av töcken.
Profetens kallelse
6 (BX) Året då kung Ussia dog[ad] såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. 2 (BY) Serafer[ae] stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. 3 (BZ) Och den ene ropade till den andre:
"Helig, helig, helig
är Herren Sebaot!
Hela jorden är full
av hans härlighet."
4 (CA) Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset fylldes av rök[af]. 5 (CB) Då sade jag:
"Ve mig, jag förgås!
För jag är en man med orena läppar
och jag bor bland ett folk
med orena läppar,
och mina ögon har sett Kungen,
Herren Sebaot."
6 Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. 7 (CC) Med det rörde han vid min mun och sade:
"När detta har rört vid dina läppar
är din skuld borttagen
och din synd försonad."
8 Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!" 9 (CD) Han sade: "Gå och säg till detta folk:
Ni ska höra och höra
men inte förstå,
och ni ska se och se
men inte fatta.[ag]
10 (CE) Förhärda detta folks hjärta,
gör deras öron döva
och deras ögon blinda,
så att de inte ser med sina ögon
eller hör med sina öron
eller förstår med sitt hjärta
och vänder om och blir botade."
11 (CF) Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade:
"Tills städerna blir öde
och ingen bor i dem,
husen blir utan folk
och landet ligger öde
och övergivet.
12 (CG) Herren ska sända folket långt bort,
och ödsligheten ska bli stor i landet.
13 När bara en tiondel är kvar i det,
ska även den ödeläggas.
Men liksom en terebint eller en ek
lämnar kvar en stubbe
när den fälls,
ska den stubben vara
en helig säd."
Ett budskap till kung Ahas
7 (CH) När Ahas, son till Jotam, Ussias son, var kung[ah] i Juda, hände det att kung Resin av Aram och kung Peka av Israel, Remaljas son, drog upp mot Jerusalem för att strida mot det. Men de lyckades inte inta staden. 2 När man berättade för Davids hus att arameerna hade slagit läger i Efraim, darrade Ahas och hans folks hjärtan som skogens träd darrar för vinden.
3 (CI) Och Herren sade till Jesaja: "Gå nu med din son Shear-Jashub[ai] och möt Ahas vid änden av Övre dammens vattenledning, på vägen till Tvättarfältet[aj], 4 och säg till honom: Se till att vara lugn. Var inte rädd och tappa inte modet inför dessa två rykande brandstumpar, för Resin med arameerna och för Remaljas son i deras rasande vrede. 5 Aram med Efraim och Remaljas son har gjort upp onda planer mot dig och sagt: 6 ’Vi ska dra upp mot Juda och slå det med skräck och erövra det åt oss och insätta Tabals son[ak] till kung där.’ 7 (CJ) Men så säger Herren Gud:
Det kommer inte att hända,
det kommer inte att ske.
8 Arams huvud är Damaskus,
och Damaskus huvud
är bara Resin.
Inom sextiofem år[al]
ska Efraim vara krossat
och inte mer vara ett folk.
9 (CK) Och Efraims huvud är Samaria,
och Samarias huvud
är bara Remaljas son.
Står ni inte fasta i tron
har ni inget fäste.[am]"
Tecknet Immanuel
10 Herren talade till Ahas igen och sade: 11 "Be om ett tecken från Herren din Gud. Be om det nerifrån djupet eller uppifrån höjden." 12 Men Ahas svarade: "Jag vill inte be om något, jag vill inte fresta Herren."
13 Då sade Jesaja: "Lyssna nu, ni av Davids hus. Räcker det inte att ni tröttar ut människor? Ska ni trötta ut min Gud också? 14 (CL) Därför ska Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel[an].[ao] 15 Gräddmjölk och honung ska han äta tills han förstår att förkasta det onda och välja det goda.
16 (CM) För innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, ska landet vars båda kungar du fruktar vara övergivet[ap]. 17 (CN) Över dig och ditt folk och din fars hus ska Herren sända sådana dagar som inte förekommit sedan tiden då Efraim skilde sig från Juda[aq]: Assyriens kung!
18 Och det ska ske på den dagen att Herren lockar på flugorna längst bort vid änden av Egyptens strömmar och på bina i Assyriens land. 19 De ska alla komma och slå sig ner i djupa raviner och stenklyftor, i alla törnsnår och på alla betesmarker. 20 (CO) På den dagen ska Herren ta en rakkniv som är hyrd på andra sidan floden[ar] – nämligen Assyriens kung – och raka av allt hår både på huvudet och nertill, och även ta bort skägget.
21 På den dagen ska en kviga och två får vara vad en man föder upp. 22 Men han ska få så mycket mjölk att han kan leva av gräddmjölk, för alla som är kvar i landet ska leva av gräddmjölk och honung. 23 Och det ska ske på den dagen att där det nu finns tusen vinstockar, värda tusen siklar silver[as], ska det växa tistel och törne. 24 Man ska gå dit med pil och båge, för hela landet ska vara täckt med tistel och törne. 25 (CP) Och på alla de berg där man nu arbetar med hackan ska man inte mer gå av fruktan för tistel och törne, utan där ska man släppa lös oxar och låta får trampa ner marken."
Dom över Israel genom Assyrien
8 (CQ) Herren sade till mig: "Ta en stor tavla och skriv på den med tydlig skrift: Maher-shalal Hash-bas."[at] 2 (CR) Och jag kallade till mig prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son, som pålitliga vittnen.
3 Sedan gick jag in till profetissan,[au] och hon blev havande och födde en son. Och Herren sade till mig: "Ge honom namnet Maher-shalal Hash-bas. 4 (CS) För innan pojken kan säga far och mor[av] ska man bära bort skatterna från Damaskus och bytet från Samaria till kungen i Assyrien."
5 Herren talade till mig igen. Han sade: 6 "Detta folk föraktar Siloas vatten[aw], som flyter så stilla, och jublar över Resin och Remaljas son. 7 Se, därför ska Herren låta flodens väldiga vattenmassor komma över dem, nämligen Assyriens kung med all hans härlighet. Den ska stiga över alla sina bräddar och över alla sina stränder. 8 (CT) Den ska tränga in i Juda, svämma över och breda ut sig så att den når ända upp till halsen. Den ska breda ut sina vingar och fylla ditt land i hela dess vidd, Immanuel."
9 (CU) Rasa, ni folk!
Ni ska ändå krossas.
Lyssna, alla länder i fjärran!
Rusta er! Ni ska krossas.
Rusta er! Ni ska krossas.
10 (CV) Gör upp planer,
de slår ändå fel.
Avtala vad ni vill,
det lyckas ändå inte.
För Gud är med oss[ax].
11 Så sade Herren till mig när hans starka hand var över mig. Han varnade mig för att vandra på detta folks väg och sade: 12 (CW) Kalla inte allt för sammansvärjning som detta folk kallar för sammansvärjning, frukta inte vad de fruktar och bäva inte för det.[ay] 13 (CX) Håll Herren Sebaot helig. Låt honom vara den ni fruktar och bävar för. 14 (CY) Han ska vara en helgedom. Men för Israels båda hus ska han vara en stötesten och en klippa till fall[az], och för Jerusalems invånare en snara och en fälla. 15 (CZ) Många av dem ska snubbla, falla och krossas, snärjas och fångas.
16 Knyt ihop vittnesbördet och försegla undervisningen[ba] bland mina lärjungar. 17 (DA) Jag ska vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs hus, och hoppas på honom. 18 (DB) Se, här är jag och barnen som Herren har gett mig. Vi är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot, som bor på Sions berg.[bb]
19 När de säger till er: "Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar", så svara: "Ska inte ett folk fråga sin Gud? Ska man fråga de döda för de levande?" 20 (DC) Till Guds undervisning, till vittnesbördet! Om de inte talar enligt detta ord finns det ingen gryning för dem. 21 (DD) De ska dra igenom landet, ansatta och hungrande. Och när de hungrar kommer de att brista ut i raseri och förbanna sin kung och sin Gud. De ska vända blicken uppåt och de ska se ner på jorden, 22 (DE) men se, där är bara nöd och mörker, natt och ångest. De är utkastade i djupaste mörker.
Ett barn blir oss fött
9 (DF) Men det ska inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. Förr i tiden lät han Sebulons och Naftalis land[bc] vara föraktat, men i kommande dagar ska han ge ära åt trakten längs havsvägen, landet på andra sidan Jordan[bd], hednafolkens Galileen.[be]
2 (DG) Det folk som vandrar i mörkret
ska se ett stort ljus,
över dem som bor
i dödsskuggans land
ska ljuset stråla fram.[bf]
3 (DH) Du förökar det folk
som du inte gett[bg] stor glädje.
De ska glädjas inför dig
som man gläds
under skördetiden,
som man jublar när man delar byte.
4 (DI) För du ska bryta
deras bördors ok,[bh]
deras skuldrors käpp
och deras plågares stav,
som på Midjans tid.[bi]
5 (DJ) Ja, varje stövel buren i stridslarm
och varje mantel vältrad i blod
ska brännas upp
och förtäras av eld.
6 (DK) För ett barn blir oss fött,
en son blir oss given.
På hans axlar vilar herradömet,
och hans namn är:
Under, Rådgivare[bj], Mäktig Gud,
Evig Far, Fridsfurste.[bk]
7 (DL) Så ska herradömet bli stort
och friden utan slut
över Davids tron och hans rike.
Det ska befästas och stödjas
med rätt och rättfärdighet
från nu och till evig tid.
Herren Sebaots lidelse
ska göra detta.
Herrens vrede mot Israel
8 Herren sänder ett ord mot Jakob,
och det slår ner i Israel.
9 Hela folket ska märka det,
Efraim och Samarias invånare.
I stolthet och hjärtats högmod
säger de:
10 "Tegelstenar har fallit,
men vi ska bygga upp
med huggen sten.
Mullbärsfikonträd[bl] har huggits ner,
men vi ska ersätta dem
med cedrar."
11 (DM) Herren reser upp
Resins motståndare[bm] mot dem
och eggar upp deras fiender,
12 (DN) arameerna från öster
och filisteerna[bn] från väster,
och de ska sluka Israel
med glupska gap.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
13 (DO) För folket vänder inte om
till honom som slår dem,
de söker inte Herren Sebaot.
14 (DP) Därför ska Herren hugga av
både huvud och svans
från Israel,
både palmtopp och sävstrå,
allt på samma dag.
15 De äldsta och högst uppsatta
är huvudet,
profeten som lär ut lögn
är svansen.
16 (DQ) För de som leder detta folk
vilseleder det,
och de som låter sig ledas
går i fördärvet.
17 Därför kan Herren inte glädja sig
över deras unga män
eller förbarma sig
över deras faderlösa och änkor,
för alla är hycklare
och gör det som är ont,
varje mun talar dårskap.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
18 Ja, gudlösheten brinner som en eld,
den förtär tistel och törne.
Den antänder snårskogen
så att den går upp
i höga virvlar av rök.
19 (DR) Landet brinner
genom Herren Sebaots vrede,
och folket är som ved för elden.
Ingen skonar sin broder.
20 Man river åt sig till höger
men förblir hungrig,
man tar för sig till vänster
men blir inte mätt.
Var och en äter köttet
på sin egen arm:
21 Manasse äter Efraim
och Efraim Manasse,
och tillsammans angriper de Juda.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
10 (DS) Ve dem som stiftar
orättfärdiga lagar
och skriver orätta skrivelser
2 (DT) för att förvrida rättvisan
för de nödställda
och beröva de förtryckta
i mitt folk deras rätt,
för att göra änkor till sitt byte
och plundra de faderlösa.
3 (DU) Vad ska ni göra
på räkenskapsdagen
när förödelsen kommer
fjärran ifrån?
Till vem ska ni fly
för att få hjälp,
och var ska ni göra av
era rikedomar[bo]?
4 (DV) Den som inte faller på knä
bland fångar
måste falla bland de dräpta.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
Guds dom över Assyrien
5 (DW) Ve över Assur, min vredes ris!
Staven i hans hand är min harm.
6 (DX) Jag sände honom
mot ett gudlöst folk,
mot ett folk jag är vred på.
Jag befallde honom
att plundra och ta byte
och trampa ner dem
som smuts på gatorna.
7 Men så menade inte han,
i sitt hjärta tänkte han inte så.
Hans hjärta ville förgöra
och utrota många folk,
8 för han säger:
"Är inte alla mina furstar kungar?
9 (DY) Gick det inte Kalno som Karkemish,
Hamat som Arpad
och Samaria som Damaskus?[bp]
10 Min hand har drabbat
andra gudars riken
som hade fler[bq] gudabilder
än Jerusalem och Samaria.
11 Skulle jag då inte göra med Jerusalem
och dess gudabilder[br]
som jag har gjort med Samaria
och dess gudar?"
12 (DZ) Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod. 13 För han säger:
"Detta har jag gjort
med min starka hand
och min vishet,
för jag är så klok!
Jag flyttade folkens gränser
och plundrade deras skatter,
som den mäktige
störtade jag härskarna.
14 Min hand fann folkens skatter
som i ett fågelbo[bs],
jag samlade ihop hela jorden
som man tar övergivna ägg.
Ingen rörde en vinge,
öppnade näbben eller pep.
15 Ska yxan höja sig över honom
som hugger med den,
eller sågen förhäva sig över honom
som använder den?
Som om käppen kunde svinga
honom som lyfter den,
eller staven lyfta
honom som inte är av trä!
16 Därför ska Herren Gud Sebaot
sända en tärande sjukdom
bland hans feta män,
och under hans härlighet
ska det brinna en brand
som en brinnande eld.
17 (EA) Och Israels ljus
ska vara som en eld,
hans Helige som en låga,
och den ska bränna och förtära
hans törnen och tistlar,
allt på samma dag.
18 Han ska helt göra slut
på hans härliga skog
och fruktträdgård.
Det ska bli som när en sjuk
tynar bort.
19 De träd som blir kvar i skogen
ska vara lätträknade,
ett barn kan skriva upp dem.
20 (EB) På den dagen ska Israels rest
och de räddade av Jakobs hus
inte längre stödja sig
på honom som slog dem.
I trohet ska de stödja sig
på Herren, Israels Helige.
21 En rest ska vända om[bt],
en rest av Jakob,
till Gud den Mäktige.[bu]
22 (EC) För även om ditt folk, Israel,
vore som havets sand,
så ska bara en rest av det
vända om.
Förödelse är beslutad,
en rättfärdig störtflod.[bv]
23 (ED) Förödelse och beslutad straffdom
ska Herren Gud Sebaot
låta drabba hela landet.
24 (EE) Därför säger Herren Gud Sebaot så:
Mitt folk som bor i Sion,
var inte rädda för Assur.
Han kommer att slå dig med riset
och höja sin stav mot dig,
som i Egypten.
25 (EF) För ännu en liten tid
så upphör vreden mot dig,
och min vrede ska vända sig
till deras fördärv.
26 (EG) Herren Sebaot ska svänga
sitt gissel över dem,
som när han slog Midjan
vid Orebsklippan.[bw]
Han ska åter höja sin stav
som han räckte ut över havet,
som i Egypten.[bx]
27 På den dagen ska hans börda
tas bort från dina axlar
och hans ok från din nacke,
för oket ska brista
på grund av fetman.
28 Han kommer över Ajat,
drar fram genom Migron.
I Mikmas lämnar han sin tross.[by]
29 De drar fram genom passet,
tar nattkvarter i Geba.
Rama bävar, Sauls Gibea flyr.
30 Ropa högt, dotter Gallim!
Lyssna, Laisha!
Arma Anatot!
31 Madmena flyr,
Gibeons invånare söker skydd.
32 Samma dag gör han halt i Nob.
Han svingar sin hand
mot dottern Sions berg,
mot Jerusalems höjd.
33 (EH) Se, Herren Gud Sebaot
ska hugga av den lummiga kronan
med våldsam kraft.
De resliga stammarna ska fällas,
de höga träden störta ner.
34 Han ska fälla snårskogen med järn,
och Libanon ska falla
för den Mäktige.
Telningen från Ishais rot
11 (EI) Men ett skott ska skjuta upp
ur Ishais avhuggna stam,[bz]
en telning från hans rötter
ska bära frukt.
2 (EJ) Över honom
ska Herrens Ande vila,
Anden med vishet och förstånd,
Anden med råd och styrka,
Anden med kunskap
och vördnad för Herren.
3 (EK) Han ska ha sin glädje
i vördnad för Herren.
Han ska inte döma
efter vad ögonen ser
eller avgöra[ca] efter vad öronen hör,
4 (EL) utan han ska döma de fattiga
med rättfärdighet
och med rättvisa
skaffa rätt åt de ödmjuka
på jorden.
Han ska slå jorden
med sin muns stav,
döda de ogudaktiga
med sina läppars ande.[cb]
5 (EM) Rättfärdighet ska vara bältet
runt hans midja,
trofasthet bältet om hans höfter.
6 (EN) Vargar ska bo tillsammans med lamm,
leoparder ligga bland killingar.
Kalvar och unga lejon
och gödboskap
ska vara[cc] tillsammans,
och en liten pojke ska valla dem.
7 Kor och björnar ska gå och beta,
deras ungar
ska ligga tillsammans,
och lejon ska äta halm som oxar.
8 Ett spädbarn ska leka
vid huggormens håla,
ett avvant barn räcka ut handen
mot giftormens öga.
9 (EO) Ingenstans på mitt heliga berg
ska man göra något ont
eller förstöra något,
för landet ska vara fullt
av Herrens kunskap,
liksom vattnet täcker havet.
10 (EP) Det ska ske på den dagen att hednafolken ska söka Ishais rot där han står som ett baner för folken, och hans boning ska vara härlig.[cd] 11 (EQ) På den dagen ska Herren för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk som är kvar från Assyrien, Egypten, Patros, Nubien, Elam, Shinar, Hamat och havsländerna.[ce]
12 (ER) Han ska resa ett baner
för hednafolken
och samla de fördrivna
av Israel
och de kringspridda av Juda
från jordens fyra hörn.
13 (ES) Då ska Efraims avund[cf] upphöra
och Juda fiender utrotas.
Efraim ska inte avundas Juda,
och Juda inte vara
fiende till Efraim.
14 Och de ska slå ner
på filisteernas skuldra i väster,
tillsammans ta byte
från folken i öster.
De ska räcka ut sin hand
över Edom och Moab,
och ammoniterna ska lyda dem.
15 (ET) Och Herren ska torka ut
Egyptens havsvik
och lyfta sin hand mot floden
med en brännande vind.
Han ska klyva den i sju bäckar
så att man kan gå torrskodd över.
16 (EU) Det ska bli en banad väg
för den rest av hans folk
som är kvar från Assyrien,
så som det var för Israel
den dag de drog upp
ur Egyptens land.
Det frälsta Israels lovsång
12 (EV) På den dagen ska du säga:
"Jag tackar dig, Herre!
Du var vred på mig,
men din vrede har upphört
och du tröstar mig.
2 (EW) Se, Gud är min frälsning,
jag är trygg och inte rädd,
för Herren Herren[cg] är min styrka
och min lovsång.
Han har blivit min frälsning."
3 (EX) Med fröjd ska ni ösa vatten
ur frälsningens källor.
4 (EY) På den dagen ska ni säga:
"Tacka Herren,
åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända
bland folken.
Förkunna att hans namn
är upphöjt.
5 (EZ) Lovsjung Herren,
för han har gjort härliga ting.
Låt det bli känt över hela jorden.
6 (FA) Ropa av fröjd och jubla,
ni Sions invånare,
för Israels Helige är stor,
han är mitt ibland er."
Profetia om Babel
13 (FB) Profetia om Babel[ch], som Jesaja, Amos son, såg i en syn:
2 (FC) Res ett baner på ett kalt berg,
ropa högt till dem,
vinka med handen
att de ska dra in
genom de mäktigas portar.
3 (FD) Jag har befallt mina heliga
och kallat mina krigare
till mitt vredesverk,
min stolta, jublande skara.
4 Hör, det dånar på bergen
som av ett stort folk!
Hör, det sorlar av riken,
av samlade hednafolk!
Herren Sebaot mönstrar
sin krigshär.
5 De kommer från fjärran land,
från himlens ände,
Herren och hans vredes redskap,
för att fördärva hela landet.
6 (FE) Jämra er, för Herrens dag är nära.
Den kommer som förödelse
från den Allsmäktige.
7 (FF) Därför sjunker alla händer,
och alla människors hjärtan
tappar modet.
8 (FG) De grips av skräck,
av plågor och smärtor,
av vånda som en födande kvinna.
Häpen stirrar den ene på den andre,
deras ansikten blossar
som lågor av eld.
9 (FH) Se, Herrens dag kommer,
fruktansvärd med harm
och brinnande vrede,
för att ödelägga landet
och utrota syndarna som bor där.
10 (FI) För himlens stjärnor och stjärnbilder
ger inte längre sitt ljus.
Solen går upp mörk
och månen ger inte sitt sken.[ci]
11 (FJ) Jag ska straffa
världen för dess ondska,
de gudlösa för deras skuld.
Jag ska göra slut
på de stoltas övermod
och slå ner tyrannernas högmod.
12 (FK) Jag ska göra människor
mer sällsynta än fint guld,
män mer sällsynta
än guld från Ofir.
13 (FL) Därför ska jag få himlen att darra
och jorden att gunga och skaka
i sina grundvalar –
genom Herren Sebaots harm,
på hans brinnande vredes dag.
14 Som bortjagade gaseller
och får som ingen samlar
ska de alla vända hem och fly,
var och en till sitt folk och land.
15 Var och en som påträffas
ska bli genomborrad,
var och en som grips
ska falla för svärd.
16 (FM) Deras spädbarn ska krossas
inför deras ögon,
deras hus ska plundras
och deras kvinnor våldtas.
17 (FN) Se, jag ska egga upp mederna[cj]
mot dem,
de som inte bryr sig om silver
och inte frågar efter guld.
18 (FO) Deras bågar fäller unga män,
de har inget förbarmande
med fostret i moderlivet,
deras ögon har inget medlidande
med barn.
19 (FP) Med Babel, rikenas krona,
kaldeernas vackra stolthet,
ska det gå som när Gud
ödelade Sodom och Gomorra.
20 Aldrig mer ska det bli bebyggt,
från släkte till släkte
ska det ligga obebott.
Ingen arab ska där slå upp sitt tält,
ingen herde slå läger
med sin hjord.
21 (FQ) Där ska öknens djur lägga sig ner,
dess hus ska fyllas av ugglor.
Där ska strutsar bo,
där ska getabockar
hoppa omkring.
22 Schakaler ska tjuta i dess slott
och ökenhundar
i de praktfulla palatsen.
Dess tid kommer snart,
dess dagar ska inte fördröjas.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation