Bible in 90 Days
Herren är trofast
14 Men Herren ska förbarma sig över israeliterna, för de är fortfarande hans utvalda. Han ska föra dem tillbaka hem, så att de än en gång kan bosätta sig i Israels land. Många nationer ska komma och förena sig med dem där och bli deras trogna vänner.
2 Världens nationer ska hjälpa dem att återvända. De som kommer för att bo i landet ska bli deras tjänare. De som gjorde Israels folk till slavar ska själva bli slavar. Israel kommer att regera över sina fiender!
3 Den underbara dag när Herren ger sitt folk vila från sorg och fruktan, från slaveri och bojor,
4 ska du håna kungen i Babylon och säga: Du, din förtryckare! Äntligen har du fått vad du förtjänar!
5 Herren har krossat ditt ogudaktiga välde och gjort slut på din onda regim.
6 Du förföljde mitt folk. I ditt raseri gav du det slag efter slag, och du höll folken i ditt skoningslösa grepp. Du var våldsam i din tyranni.
7 Men nu har äntligen hela jorden kommit till ro och är stilla! Hela världen sjunger!
8 Till och med skogens träd, cypresser och Libanons cedrar, sjunger och jublar: Din makt är krossad. Ingen kan längre störa oss. Äntligen har vi fått fred.
9 Dödsrikets invånare trängs för att möta dig när du kommer till dem. Världshärskare och jordens mäktigaste kungar, som varit döda länge, reser sig från sina platser för att få träffa dig.
10 Med en mun ropar de: Nu är du lika svag som vi!
11 Din makt och styrka är borta. Den har begravts med dig. All skön musik i ditt palats har tystnat. Din bädd är förruttnelse och ditt täcke är maskar!
12 Vilket fall från himlen är inte detta, du morgonstjärna och son av gryningen! Du som en gång kuvade nationer har blivit störtad från din tron.
13 Du sa för dig själv: Jag ska stiga upp till himlen och regera över änglarna. Jag ska bestiga den högsta tronen och regera från gudaförsamlingens berg långt uppe i norr.
14 Jag ska bli lik den Högste.
15 Men i stället ska du kastas ner i dödsriket, längst ner i avgrunden.
16 Alla där kommer att stirra på dig och fråga: Kan detta vara den som fick jorden och världens alla kungadömen att darra?
17 Kan detta vara han som förvandlade hela jorden till en öken och lade dess största städer i ruiner och som inte hade någon barmhärtighet med sina fångar?
18 Folkens kungar ligger med ära i sina gravar,
19 men din kropp kastas ut som en avbruten gren. Du ligger i en öppen grav, täckt av de döda som stupat i striden. Du ligger som ett kadaver på vägen och trampas ner av hästarnas hovar.
20 Det kommer inte att resas något monument över dig för du har förstört ditt land och slagit ihjäl ditt folk. Din son ska inte efterträda dig som kung.
21 Slå ihjäl barnen till denne syndare. Låt dem inte resa sig. Låt dem inte inta landet eller bygga upp världens städer på nytt.
22 Jag har själv rest mig mot honom, säger Herren, och jag ska förhindra att hans barn eller barnbarn någonsin kommer att sitta på Babylons tron.
23 Jag ska göra Babylon till en sumpmark och ett tillhåll för nattfåglar. Jag ska sopa landet med ödeläggelsens kvast, säger Herren, härskarornas Gud.
24 Herren har svurit att göra detta! Detta är hans syfte och plan:
25 Jag har beslutat att bryta ner den assyriska armén, när den är i Israel, och krossa den mot mina berg. Mitt folk ska inte längre behöva vara deras slavar.
26 Detta är min plan för hela jorden, och jag ska utföra den genom min väldiga makt, som sträcker sig över hela världen.
27 Herren, härskarornas Gud, har själv talat, och vem kan ändra hans planer? När han räcker ut sin hand för att göra något, vem kan då stoppa honom?
Profetia över filisteerna
28 Detta budskap kom till mig samma år som kung Ahas dog:
29 Gläd er inte, ni filisteer, över att den kung som besegrade er är död. Det är sant att den piska som slog er är sönderbruten, men hans son kommer att bli ett ännu värre gissel för er än han själv någonsin var! Ormen ska föda ännu en orm, en stingande giftorm!
30 De fattigaste bland fattiga ska få vad de behöver. De ska få ro och vila! Men dig och dina ättlingar ska jag utplåna med hungersnöd och krig.
31 Gråt och jämra er, ni filisteernas städer, för ni är dömda. Hela er nation kommer att drabbas. En vältränad armé ska falla över er från norr som ett mörkt moln.
32 Vad ska vi säga till deras sändebud? Jo, tala om för dem att Herren har grundat Jerusalem och att han har beslutat att de fattiga bland hans folk ska få ta sin tillflykt inom dess murar.
Profetia över Moab
15 Detta är Guds budskap till Moab:Över en natt ska dina städer Ar och Kir läggas i ruiner.
2 Folket i Dibon ska gå till sina tempel för att gråta över det öde som drabbat Nebo och Medeba. Man ska raka av sig håret och skägget i sorg
3 och gå omkring på gatorna klädda i säcktyg. Överallt hörs jämmer och klagan.
4 Klagoropen i Hesbon och Eleale ska höras ända bort till Jahas. Moabs soldater kommer att ropa högt, bleka av skräck.
5 Jag gråter och sörjer över Moab! Dess folk flyr till Soar och Eglat-Selisia. Gråtande tar man sig uppför vägen till Halluhit, och jämmer och klagan hörs efter vägen till Horonaim.
6 Till och med floden Nimrim torkar ut! Gräset utmed stranden vissnar bort, och växtligheten dör.
7 I en desperat flykt släpar man sina ägodelar över Pilträdsbäcken.
8 Förtvivlade rop hörs längs hela Moabs gräns ända bort till Eglaim och Beer-Elim.
9 Dimons vatten är rött av blod, men mer ska komma! Lejon ska jaga dem som överlever, både bland de flyende och dem som stannar kvar.
Moab krossas för sin stolthet
16 Moabs flyktingar från Sela på andra sidan öknen sänder lamm som gåva i hopp om fred med kungen i Juda.
2 Kvinnorna i Moab är som hemlösa fåglar vid floden Arnons vadställen.
3 Budbärarna som har med sig gåvan till Jerusalem ber om råd och hjälp. Skydda oss! Överlämna oss inte till våra motståndare!
4-5 Låt våra utstötta stanna bland er! Göm dem undan våra fiender! Gud kommer att löna er för er vänlighet mot oss. Om ni låter Moabs flyktingar slå sig ner bland er, ska Gud, när förstörelsen är över, upprätta Davids tron för alltid. På den tronen ska han sätta en god och rättvis kung.
6 Är detta det stolta Moab, som vi hört talas så mycket om? Nu är all dess överlägsenhet borta!
7 Därför gråter alla i Moab och sörjer över det hemsökta Kir-Hareset,
8 över Hesbons övergivna fält och Sibmas tomma vingårdar. De fientliga krigsherrarna har trampat ner de plantor som gav utsökta viner, kända ända bort till Jaser i öknen och ner till havet.
9 Därför gråter jag som Jaser över Sibmas vingårdar. Mina tårar ska flöda för Hesbon och Eleale, där sommarens frukt och gröda har förstörts.
10 Nu är all glädje och all förväntan inför skördetiden borta. De glada sångerna i vingården hörs inte längre, och trampet i vinpressarna har upphört. Jag har gjort slut på all deras skördeglädje.
11 Jag gråter och sörjer över Moab, och min förtvivlan över Kir-Heres är djup.
12 Moabs folk ska i ångest och förtvivlan be till sina avgudar på bergshöjderna, men de kan inte hjälpa dem. De ska bönfalla dem i sina tempel, men de kan inte rädda dem.
13-14 Allt detta som rör Moab har sagts förut, men nu säger Herren än en gång, att inom tre år ska Moabs ära och glans vara försvunnen och endast några få ska fortfarande vara vid liv.
Profetia över Syrien
17 Detta är Guds budskap till Damaskus, Arams huvudstad:Se, Damaskus är borta! Staden finns inte längre. Bara en hög ruiner!
2 Aroers städer är övergivna. Där betar får, och de lägger sig ner lugnt och stilla. Ingen finns som kan störa dem.
3 Israels styrka och Damaskus makt ska ta slut, och det som finns kvar av Aram ska förstöras. På samma sätt som Israels härlighet försvunnit, ska nämligen också deras härlighet försvinna, förklarar Herren, härskarornas Gud.
4 Ja, Israels härlighet ska fördunklas, när fattigdomen smyger sig över landet.
5 Israel ska vara lika tomt och övergivet som de skördade sädesfälten i Refaimsdalen.
6 Bara några få människor ska bli kvar, som kvarblivna oliver på träd som redan skördats - två eller tre i trädets topp och fyra eller fem längst ut på grenarna.
7 Då ska de till sist tänka på sin Skapare och Gud och få respekt för den Helige i Israel.
8 De ska inte längre be sina avgudar om hjälp och inte heller dyrka de gudar de själva har tillverkat. De ska inte längre ha något till övers för bilderna av Astarte och solgudarna.
9 Deras största städer, som de övergav för Israels skull, ska ligga övergivna, igenväxta och förödda.
10 Varför? Därför att du vänt dig bort från den Gud som kan rädda dig, från den klippa där du kan få skydd. Därför ska du aldrig få skörda, även om du planterar de dyrbaraste plantor.
11 Inte ens om de växer så fint att de blommar redan samma dag du planterat dem. Din enda skörd ska vara sorg och obotlig plåga.
12 Se på alla de nationer som stormar fram mot Guds land!
13 Men även om de ryter som vågor när de bryts invid land, ska Gud ändå tysta dem. De kommer att fly, spridda som agnar för vinden och som flygsand.
14 På kvällen väntar Israel i skräck, men i gryningen är dess fiender döda. Det är den rättvisa lönen för dem som plundrar och förgör Guds folk.
Profetia över Kus
18 Ve dig, du land av gräshoppor längs Kus floder,
2 som skickar sändebud med snabba papyrusbåtar över Nilen! Gå, ni snabbfotade budbärare, till ett välväxt och ståtligt folk, som är fruktat vida omkring, en nation som besegrar och kuvar andra, där ett egendomligt språk talas och vars land delas av floder. Detta är ett budskap till dig:
3 Ni, alla folk på jorden, lägg märke till det stridsbanér jag reser på bergen, och lyssna till stridstrumpeten när den ljuder.
4 Detta säger Herren till mig: Jag ska vara stilla och bara se på från min plats i solskenets skimrande hetta och från daggens moln, när det sänker sig över skörden.
5 Men innan ni börjar anfallet, medan era planer är som mogna druvor, ska han skära av er som med en vass kniv. Han ska ta bort alla vinrankor som grenar ut sig.
6 Era stora arméer ska bli kvar på fälten och till mat för bergens fåglar och vilda djur. Gamar ska slita i kropparna hela sommaren, och rovdjur ska gnaga på benen hela vintern.
7 Men det ska komma en tid, när detta välväxta och ståtliga folk, som är fruktat vida omkring, en nation som besegrar och kuvar andra, där ett egendomligt språk talas och vars land delas av floder, ska bära fram gåvor till Herren, härskarornas Gud, i Jerusalem, där hans namn finns.
Profetia över Egypten
19 Detta är Guds budskap om Egypten:Se, Herren kommer emot Egypten på ett snabbt moln. Avgudarna bävar, och egyptierna blir förskräckta.
2 Jag ska få egyptier att strida mot egyptier, bror mot bror, granne mot granne, stad mot stad, kungaätt mot kungaätt.
3 Deras visa män ska inte ha några råd att komma med. De kommer att vända sig till avgudarna för att få visdom, och de ska fråga spåmän, trollkarlar och häxor om råd.
4 Jag ska överlämna Egypten till en hård och grym herre, till en ond kung, säger Herren, härskarornas Gud.
5 Vattnet i Nilen ska torka ut och flodbanken spricka av torkan.
6 Kanalerna ska stinka och gräs och vass vissna bort.
7 All grönska utmed floden och i floddeltat ska vissna och jorden torka och föras bort av vinden.
8 Alla fiskare ska sörja över att de inte kan få fisk, varken med krok eller nät.
9 De som bearbetar lin ska ge upp i brist på vatten till beredningen,
10 och vävare och andra som arbetar för lön ska gripas av ångest.
11 Vilka dårar är inte rådgivarna i Soan! Faraos visa rådgivare förmedlar bara dårskap! Vågar de tala om för Farao från vilka visa män de härstammar?
12 Vad är det som har hänt dina 'visa rådgivare
13 De 'visa i Soan' är dårar, och de från Memfis är bedragna. De som skulle leda folket rätt har lett Egypten vilse med sina råd.
14 Herren har gjort så att de försvinner och får Egypten att ragla som en drucken i sina spyor.
15 Egypten kan inte räddas av någon eller något, och det finns ingen som kan visa landet den rätta vägen.
16 Egyptierna ska då vara som svaga kvinnor som fruktar och bävar under Herrens utsträckta hand.
17 Namnet Juda ska skapa skräck i deras hjärtan, för Herren, härskarornas Gud, har gjort upp sina planer mot dem.
18 Vid den tiden ska fem städer i Egypten följa Herren, och dess invånare tala språk från Kanaan. En av dessa är Ir-Haheres, Solstaden.
19 Mitt i landet kommer det att finnas ett altare åt Herren, och vid gränsen ett monument till Herrens ära.
20 Detta kommer att bli tecknet på trohet mot Herren, härskarornas Gud. När de sedan ber till Herren om hjälp mot sina förtryckare, ska han sända dem en Frälsare som befriar dem.
21 Den dagen ska Herren göra sig känd för egyptierna. Ja, de ska lära känna Herren och ge sina offer åt honom. De ska avlägga löften inför Gud och hålla dem.
22 Herren kommer att slå Egypten och sedan upprätta landet igen! Egyptierna kommer nämligen att vända sig till Herren, och han ska lyssna till deras bön och hjälpa dem.
23 Den dagen ska det gå en huvudväg från Egypten till Assyrien, och egyptier och assyrier ska fritt kunna resa fram och tillbaka mellan sina länder, och de ska be till samme Gud.
24 De ska vara allierade med Israel. Dessa tre länder ska hålla samman, och Israel ska bli till välsignelse för de andra och för hela världen.
25 Herren ska nämligen välsigna Egypten och Assyrien på grund av deras vänskap med Israel. Han ska säga: Välsignelse över Egypten, mitt folk. Välsignelse över Assyrien, landet som jag har format. Välsignelse över Israel, mitt arv!
Naken och barfota
20 Samma år som Sargon, kungen i Assyrien, skickade överbefälhavaren för sin armé mot filisteernas stad Asdod och intog den,
2 gav Herren ett uppdrag till Jesaja, Amos son. Han sa: Jesaja, ta av dig dina kläder av säcktyg och dina sandaler! Jesaja gjorde som han blivit tillsagd och gick omkring naken och barfota.
3 Sedan sa Herren: Min tjänare har nu gått omkring naken och barfota i tre år. Han är ett tecken på de svåra motgångar som jag ska låta komma över Egypten och Etiopien.
4 Kungen i Assyrien ska föra bort egyptierna och etiopierna som fångar, de ska få gå nakna och barfota, både unga och gamla, till en skam för dem själva.
5-6 De som räknat med Etiopien som ett skydd mot Assyrien kommer att förskräckas och undra: 'Om det här kunde hända med Egypten, vad har då vi för chans att klara oss?'
Profetia över Babylon
21 Detta är Guds budskap om Babylon:Stor förödelse kommer över dig från den fruktansvärda öknen. Som en storm far den fram från söder!
2 Jag ser en fruktansvärd syn! Gud talar om för mig vad han tänker göra. Jag ser hur du har blivit plundrad och ödelagd. Elamiter och meder ska delta i belägringen. Babylon kommer att falla, och alla de folk det förtryckt ska sluta att klaga.
3 Smärtan skakar min kropp och det känns som när en kvinna ska föda. Jag blir förstummad av vad jag hör och förtvivlad över vad jag ser.
4 Allt går runt för mig, och mitt hjärta slutar nästan att slå. Jag är rädd. Nattens vila, som jag förut längtade efter, har blivit en fasa.
5 Titta! Man förbereder en stor fest. Man dukar fram mat, äter och dricker. Ta din sköld och gör dig färdig för strid! Du har blivit anfallen!
6-7 Herren sa till mig: Sätt ut en vakt på stadsmuren, som kan rapportera vad han ser. När han ser hästdragna vagnar och åsnor och kameler måste han vara beredd!
8-9 Jag ställde alltså ut en vakt på muren, och till slut ropade han: Här har jag stått på min post dag efter dag och natt efter natt. Men nu äntligen kommer det någon. Ja, här kommer en man i vagn bakom hästar!Då hörde jag en röst ropa: Babylon har fallit, och alla dess avgudar ligger krossade på marken.
10 Mitt folk, ni som ligger krossade på tröskplatsen. Jag har berättat för er allt vad Herren, härskarornas och Israels Gud, har sagt.
Profetia över Edom
11 Detta är Guds budskap till Edom:Någon ropar till mig från Edom: Vakt, händer det något? Vakt, händer det något? Hur långt är det kvar till morgonen?
12 Vakten svarar: Morgonen kommer, men också natten är på väg. Fråga gärna, och kom tillbaka och fråga igen!
Profetia över Arabien
13 Detta är Guds budskap till Arabien:Ni karavaner från Dedam som slår läger i Arabiens öknar.
14 Ni som bor i Tema, för ut mat och vatten till flyktingarna!
15 De har flytt undan dragna svärd, vassa pilar och krigets fasor!
16 Men om ett år, säger Herren, ska det vara slut på fienden och den mäktiga stammen Kedars väldiga makt.
17 Bara några få av dess starka bågskyttar ska överleva. Herren, Israels Gud, har talat.
Profetia över Jerusalem
22 Detta är Guds budskap om Jerusalem och till 'Synernas dal':Vad är det som händer? Varför springer alla upp på taken? Vad ser de?
2 Hela staden är i uppror. Vad är det som har drabbat den? Kroppar ligger utspridda överallt, människor har dött av pest och inte i strid.
3 Alla dina ledare flyr. De kapitulerar utan att använda sina vapen. Folket försöker också komma undan, men de blir tillfångatagna.
4 Låt mig få vara ensam och gråta! Försök inte trösta mig. Låt mig gråta över mitt folk när jag ser hur det går under!
5 Vilken fruktansvärd dag med förvirring och skräck från Herren Gud, den Allsmäktige. Jerusalems murar har brutits ner och dödsskrik ekar kring bergen.
6-7 Elamiterna är bågskyttar, och de tar sina hästar och vagnar, och Kirs män håller upp sköldarna. De fyller dina ljuvliga dalgångar med ryttare och trängs vid dina portar.
8 Gud har dragit undan sitt beskydd. Ni ser er den dagen om efter vapen!
9-11 Ni inspekterar Jerusalems murar och ser att de behöver repareras. Ni ser över husen och river ner några för att få material till att laga murarna. Ni samlar upp vatten i den nedre dammen och bygger en ny damm mellan murarna för dess vatten. Men inga planer kommer att kunna hjälpa er. Ni ber ju aldrig Gud om hjälp, och det är han som låter allt detta drabba er. Han är den som för länge sedan planerat det här.
12 Herren, härskarornas Gud, kallade er till bättring, till att gråta och sörja och till att raka era huvuden i sorg över era synder och bära kläder sydda av säcktyg, allt för att visa er ånger.
13 Men i stället sjunger ni, dansar, spelar och firar. Låt oss äta, dricka och vara glada, säger ni. Vad spelar det för roll? I morgon kanske vi dör.
14 Herren, härskarornas Gud, har talat om för mig att denna synd inte blir förlåten så länge ni lever. Bara döden väntar er.
15-16 Herren, härskarornas Gud, sa också till mig: Gå och säg till Sebna, palatsets föreståndare: 'Vem tror du att du är, som bygger den här vackra graven åt dig själv i klippan?
17 Herren, som tillät att du fick vara så praktfullt klädd, ska överge dig och sända dig i fångenskap, du mäktige man!
18 Han kommer att forma dig som en liten boll i sin hand och kasta dig långt bort till ett stort land, där du ska dö, och där dina hästar och vagnar ska bli kvar. Du är en skamfläck för ditt folk!
19 Ja, jag ska köra ut dig ur ditt palats. Jag ska dra ner dig från din högt uppsatta position.
20 Och sedan ska jag låta Eljakim, Hilkias son, efterträda dig.
21 Han ska få din mantel och ditt bälte, din titel och makt, och han ska bli en far för folket i Jerusalem och hela Juda.
22 Jag ska ge honom ansvaret över hela mitt folk. Det han säger ska ske, och ingen ska kunna stoppa honom.
23-24 Jag ska göra honom stark och pålitlig, som en kil indriven för att ge stadga. Han ska vara till heder för sin far och sin familj, och hela hans släkt ska vara beroende av honom och hans rykte.'
25 Men den dagen kommer kilen att lossna. Allt som den har hållit uppe ska falla tillsammans med den, för Herren har talat.
Profetia över Tyrus
23 Detta är Guds budskap till Tyrus:Gråt, ni handelsfartyg, som vänder tillbaka hem från avlägsna länder! Gråt över er hamn, som inte längre finns! De rykten ni hörde på Cypern var sanna!
2 Det är tyst från ön och från Sidons köpmän, som gjort sig så rika på sjöfarten.
3 Över vattnen kom säd från Sikor och från Nildeltats skördar, som gav rik vinst i handeln med många nationer.
4 Ni kan stå där med er skam, både du Sidon och du Tyrus, fästningen vid havet!
5 När Egypten får höra nyheten, kommer det att bli stor sorg där.
6 Fly till Tarsis, ni som bor i Tyrus, och sörj när ni ger er iväg!
7 Är detta allt som finns kvar av er gamla anrika stad, vars invånare har befolkat avlägsna länder genom sina resor?
8 Vem har låtit denna förödelse komma över Tyrus, som byggde upp nya riken i sina kolonier och låg främst i världshandeln?
9 Härskarornas Gud har gjort det för att krossa din stolthet och visa sitt förakt för all mänsklig storhet.
10 Segla vidare, ni handelsskepp, ända bort till Nilen, för er hamn är borta.
11 Herren räcker ut sin hand över haven och skakar jordens kungariken. Han har uttalat domen över denna stora handelsmakt för att bryta ner den.
12 Han säger: Aldrig mer ska du bli glad och stark, du kränkta oskuld, du Sidons dotter. Inte ens om du flyr till Cypern, ska du få någon vila.
13 Se på det som en gång var Babylon och som Assyrien har gjort till ett ökenland utan betydelse. De belägrade staden, rev ner dess palats och lade den i ruiner.
14 Gråt, ni handelsskepp över att er hemmahamn är förstörd!
15-16 I sjuttio år kommer Tyrus att vara bortglömt. Under en annan kung ska det ske med Tyrus som det berättas i sången om den prostituerade: Ta din harpa och vandra genom staden, du som är bortglömd av alla. Spela på din harpa och sjung så att man kommer ihåg dig!
17 Ja, efter sjuttio år ska Herren ge Tyrus liv på nytt, men staden kommer att vara som förut. Man ska leva på samma ogudaktiga sätt som tidigare.
18 Men nu ska dess handel ge vinsten åt Herren! Man ska inte samla på lager utan använda den till mat och kläder i överflöd till dem som lever för Herren.
Guds dom över landet
24 Se! Herren ödelägger jorden och förstör allt. Han skingrar dess bebyggare över hela jorden.
2 Präster och vanligt folk, tjänare och herrar, slavflickor och husmödrar, köpare och säljare, långivare och låntagare, ingen ska komma undan.
3 Jorden kommer att bli fullkomligt tom och utplundrad. Herren har talat.
4-5 Jorden får lida för folkets synder. Den orkar inte längre. Säden vissnar bort och molnen ger inget regn. Allt drabbas av sönderfall. Folket har förvrängt Guds lagar och brutit hans eviga förbund.
6 Därför vilar Guds förbannelse över världen. Jordens inbyggare måste ta sitt straff. Endast några ska överleva.
7 All glädje i livet försvinner. Ingen förnyelse äger rum och inget av det gamla består. De som ska sprida glädje suckar och klagar.
8 Det hörs inte längre några glada melodier från harpor och pukor. Det är slut på den lyckliga tiden.
9 Man dricker inte vin och sjunger längre, och de starka dryckerna ger en bitter eftersmak.
10 Den ödelagda staden är övergiven. Varje port är låst och reglad.
11 Folk skockar sig på gatorna och ropar efter vin. Glädjen är borta och allt är tristess.
12 Staden har lämnats i ruiner, och stadsportarna är sönderslagna.
13 Så ska det vara bland folken över hela jorden, som när ett olivträd är avplockat och en sädesåker är renplockad.
14 Men det fåtal som finns kvar ska ropa och sjunga av glädje. De som bor i väster ska prisa Guds majestät,
15-16 och de som bor i öster ska svara med lovsång. Hör hur de sjunger till Herrens ära från jordens alla hörn! De prisar den Rättfärdige!Men mitt hjärta är tyngt av sorg, för fortfarande finns det ondska och förräderi överallt.
17 Förtryck och fångenskap är fortfarande er lott, ni alla jordens människor!
18 När ni flyr i ångest kommer ni att falla i en grop, och när ni klättrar ut ur gropen fastnar ni i en fälla. Himlen håller inget tillbaka, och hela världen ska darra av förskräckelse.
19 Jorden skakar och rämnar. Allt kommer att vara förlorat.
20 Världen ska ragla som en drucken och svaja som en hydda i storm. Den ska falla och inte resa sig igen, för dess synd är stor.
21 På den dagen ska Herren straffa de fallna änglarna i himlen och jordens kungar.
22 De ska samlas ihop som fångar i en fängelsehåla och dömas.
23 Sedan ska härskarornas Herre bestiga sin tron på Sion och i härlighet regera i Jerusalem, inför alla de äldste bland hans folk. Det kommer att råda en sådan härlighet att solen och månen förbleknar.
Lov och pris till Herren
25 Herre, jag vill prisa och lova ditt namn, för du är min Gud. I din fullkomliga trofasthet har du fullföljt dina planer, precis som du förutsa!
2 Du förvandlar rika städer till grushögar. Befästningar har du lagt i ruiner. Vackra palats i fjärran länder har försvunnit och kommer aldrig mer att byggas upp.
3 Därför darrar mäktiga folk inför dig, och grymma regimer ska lyda dig och upphöja ditt namn.
4 Men för de fattiga, Herre, är du en tillflykt i stormen, en skugga i hettan och ett skydd mot obarmhärtiga människor, som likt en störtskur slår mot lerväggen.
5 Som ett hett och torrt land får svalka av molnen, så ska du kyla ner de väldiga nationernas högmod.
6 Här på berget Sion i Jerusalem ska Herren, härskarornas Gud, ordna ett gästabud för alla nationer, en underbar fest med god mat och utsökta viner och kött av bästa slag.
7 Då ska han skingra det mörka moln, den dödens svepning, som täcker jorden.
8 Han ska för alltid göra slut på döden. Herren Gud ska torka bort alla tårar och avvända det hån och förakt som riktas mot hans folk och land. Herren har talat, och han ska också göra detta!
9 På den dagen ska man säga: Det här är vår Gud, den som vi trodde och väntade på. Nu är han äntligen här. Låt oss vara glada!
10 För Herrens goda hand ska vila över Jerusalem, och Moab ska trampas ner som halm i dyn under hans fötter.
11 De kommer att få kräla i gödsel och orenhet. Gud ska göra slut på deras stolthet över vad de kan åstadkomma.
12 Moabs höga murar ska förstöras och brytas ner till grus.
Juda lovsjunger Herren
26 På den dagen ska hela Juda land sjunga denna sång:Vår stad är stark! Vi är omgivna av Guds frälsnings murar!
2 Öppna portarna så att de nationer som älskar Herren kan komma in.
3 Alla dem som är uthålliga i sin tro vill han bevara i fullkomlig frid.
4 Lita alltid på Herren Gud, för hos honom finns den eviga styrkan!
5 Han ödmjukar de stolta och slår ner dem. Väldiga städer krossar han till grus, och deras murar låter han rasa samman,
6 men de fattiga och ödmjuka kan vandra fram där i frihet.
7 För de rättfärdiga är vägen jämn. Gud har jämnat ut den framför dem.
8 Herre, vi vill göra din vilja! Våra hjärtan längtar efter att få förhärliga ditt namn.
9 Hela natten söker jag dig. Jag söker Herren av uppriktigt hjärta, för det är bara när du dömer och straffar, som människorna vänder om från sin ondska och gör det som är rätt.
10 Att du är god mot de onda hjälper inte. De fortsätter i sin ogudaktighet och bryr sig inte om ditt majestät.
11 De lyssnar inte när du varnar, och de ser inte din hand som är lyft mot dem. Visa dem hur mycket du älskar ditt folk! Då kanske de kommer att skämmas. Ja, låt dem brinna i den eld som är avsedd för dina fiender!
12 Herre, ge oss en varaktig fred. Allt vi har och allt vi är kommer från dig!
13 Herre, vår Gud, en gång dyrkade vi andra gudar, men nu tillber vi bara dig.
14 De som vi förut tillbad och tjänade är döda och borta och kommer aldrig mer igen. Du kom och förgjorde dem, och nu är de för länge sedan bortglömda.
15 Du har gjort vårt folk stort och mäktigt. Du har utvidgat vårt lands gränser!
16 Herre, i sina svårigheter sökte de dig. När ditt straff kom över dem, viskade de en bön.
17 Vi plågades, som kvinnor i födslovåndor ropade vi och vred oss i smärta.
18 Vi kämpade, men till ingen nytta. Trots alla våra försök har vi inte lyckats vara ett föredöme för världen.
19 Men vi har ditt löfte att de som vilar i graven ska vakna upp och sjunga av glädje! Livets ljus från Gud ska en dag falla över dem som dagg!
20 Gå hem, mitt folk, gå in i era hus och lås dörrarna om er! Göm er en stund, tills Guds vrede över hans fiender har ebbat ut.
21 Se! Herren kommer från himlen för att straffa jordens folk för deras synder. Jorden ska inte längre kunna dölja blodet från de slagna. De skyldiga ska bli avslöjade.
Herren ska befria Israel
27 På den dagen ska Herren ta sitt fruktade svärd och straffa Leviatan, ormen, som rör sig så kvickt, den ringlande ormen, havets drake.
2 På den dag då Israel befrias ska man sjunga:
3 Israel är min vingård. Jag, Herren, ska sköta de fruktbara vinrankorna. Jag ska vattna dem och vaka över dem dag och natt för att hålla fienden borta.
4-5 Min vrede är borta. Om jag upptäcker törnen och tistlar bland dem, ska jag bränna upp detta. Men låt dem söka sig till mig för att få ro och beskydd.
6 Den dag kommer, då Israel ska slå rot, knoppas och blomma för att fylla hela jorden med sin frukt!
7-8 Har Gud straffat Israel lika hårt som han straffade dess fiender? Nej, han har förgjort dess fiender, men Israel har han straffat genom att föra bort det i fångenskap långt från hemlandet, som om det drivits bort av den heta ökenvinden.
9 Varför gjorde Gud så? Jo, för att rena Israel från all synd och befria det från avgudar och avgudaaltaren. Dessa gudar kommer aldrig mer att bli dyrkade.
10 De befästa städerna kommer att ligga tysta och tomma. Husen är övergivna, på gatorna växer gräs och boskap strövar omkring och äter upp allt grönt på träd och buskar.
11 När en gren har torkat bryts den av och eldas upp som ved. Sådant är mitt folk, dåraktigt och oförståndigt, för de vänder sig bort från Gud. Därför kommer inte han som skapat dem att tycka synd om dem eller visa dem barmhärtighet.
12 Men den dag kommer när Herren ska samla dem en och en, som man plockar ax efter tröskningen, ett efter ett, ända från Eufrat och till Egyptens gräns.
13 På den dagen ska en mäktig basun ljuda, och många som är nära att gå under i Assyrien och Egypten ska bli räddade och föras tillbaka till Jerusalem. Där ska de tillbe Herren på hans heliga berg.
Profetia över Samaria
28 Ve över dig Samaria med dina rika dalar. Samaria, du stad som är drinkarnas stolthet! Ve över din bleknande skönhet.
2 Herren ska sända en mäktig armé mot dig. Den ska komma som en hagelskur och slå dig till marken.
3 Den stolta staden Samaria, de rusiga drinkarnas stolthet, ska bli omkullvräkt och trampad under fiendens fötter.
4 Den var så skön en gång i tiden, omgiven av bördiga dalar, men dess skönhet ska avta och plötsligt ska den vara borta, ivrigt avplockad som ett moget fikon att begärligt slukas av en hungrig!
5 Den dagen ska Herren, härskarornas Gud, själv bli er härlighet och krona, ni som fortfarande finns kvar.
6 Han kommer att få era domare att längta efter rättvisa, och era soldater, som kämpar till det yttersta utanför portarna, att fatta nytt mod i striden.
7 Men nu styrs Jerusalem av druckna män! Präster och profeter raglar fram och gör det ena misstaget efter det andra.
8 Deras bord är täckta av spyor och det finns inte en enda ren fläck någonstans.
9 Man säger om mig: Vem tror Jesaja att han är, när han talar på det där sättet till oss? Är vi småbarn som inte förstår vuxet tal?
10 Han bara tjatar och tjatar om än det ena, än det andra!
11 Men ingen vill lyssna. Det enda språk de förstår är när de blir straffade. Gud kommer därför att straffa dem genom att sända folk mot dem som talar ett främmande språk. Först då kommer de att lyssna!
12 De skulle ha kunnat få lugn och ro i landet, om de bara lytt Herren. Han sa det till dem, men de ville inte lyssna på honom.
13 Därför måste Herren upprepa det gång på gång och på olika sätt för att försöka få dem att förstå. Ändå kommer de att snubbla och falla, göra sig illa, gå i fällan och bli fångade.
14 Så lyssna nu, ni alla hånfulla ledare i Jerusalem!
15 Ni skryter med att ha gjort upp med döden och sålt er själva till djävulen för att få hans beskydd mot assyrier och babylonier. Ni menar att dessa inte kan göra er något, därför att ni beskyddas av en som är listigare än de.
16 Men Herren Gud säger: Se, jag lägger en hörnsten i Sion, en som det är tryggt att bygga på. Den som tror på den behöver aldrig mer fly.
17 Jag ska ta rättvisans mätsnöre och rättfärdighetens sänklod och undersöka grundmuren ni har gjort. Den ser kanske bra ut, men den är så klen att en hagelstorm kan slå den till marken. Fienden kommer som en flod mot den, och ni kommer att dränkas.
18 Jag ska upphäva ert förbund med döden och djävulen, och när den fruktansvärda fiendevågen kommer, ska ni därför slås till marken.
19 Gång på gång ska vågen komma och föra er med sig, ända tills den hela och fulla sanningen i mina varningar har gått upp för er.
20 Sängen som ni har gjort blir för kort och filten inte tillräckligt stor att svepa in sig i.
21 Herren kommer plötsligt i sin vrede, som på berget Perasim och i Gibeon, för att göra något för honom ovanligt, nämligen att förgöra sitt eget folk!
22 Hånle därför inte längre, för då kommer ert straff att bli ännu värre. Herren, härskarornas Gud, har förklarat för mig att han helt enkelt beslutat sig för att krossa er.
23-24 Hör på mig nu, lyssna noga! Inte är det väl så att en lantbrukare bara bearbetar jorden och aldrig sår? Han inte bara plöjer och harvar!
25 Han sår olika sorters säd, varje sort på dess särskilda åkerlapp!
26 Han vet precis hur han ska göra, för Gud har gett honom förstånd.
27 Han tröskar inte heller all gröda på samma sätt. Dill och kummin behandlas olika.
28 Brödsäd ska malas och kan därför tröskas med måtta.
29 Herren, härskarornas Gud, är en underbart vis lärare och rådgivare.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®