Bible in 90 Days
40 De sände också bud efter män som skulle komma fjärran ifrån. Budbärare skickades till dem och de kom, och du tvättade dig, sminkade dina ögon och prydde dig med smycken. 41 Du satt på en härlig bädd med dukat bord framför dig, och där hade du ställt fram min rökelse och min olja. 42 Sorglöst sorl hördes därinne, och till de män ur hopen som var där hämtade man också in dryckes-bröder från öknen. Dessa satte armband på kvinnornas armar och praktfulla kronor på deras huvuden.
43 Då sade jag om henne som var utsliten genom sina äktenskapsbrott: Nu ska de använda henne som en hora, just henne. 44 Och de gick in till henne som man går in till en hora. Så gick man in till Ohola och till Oholiba, de lösaktiga kvinnorna. 45 (A) Men rättfärdiga män ska döma dem efter den lag som gäller för horor och sådana som spiller blod, för horor är de, och de har blod på sina händer.
46 (B) Så säger Herren Gud: Kalla samman en folksamling mot dem och lämna ut dem till misshandel och plundring. 47 Folksamlingen ska stena dem och hugga dem i stycken med svärd och dräpa deras söner och döttrar och bränna upp deras hus i eld[a]. 48 Så ska jag göra slut på skamlösheten i landet, och alla kvinnor ska varnas så att de inte ägnar sig åt sådan skamlöshet som ni. 49 Man ska låta er skamlöshet komma över er, och ni ska få bära på de synder ni begått med era avgudar. Och ni ska inse att jag är Herren Gud.”
Jerusalem, en kokande gryta
24 Herrens ord kom till mig i det nionde året, på tionde dagen i den tionde månaden[b]. Han sade: 2 (C) ”Människobarn, skriv upp namnet på denna dag, just denna dag, för Babels kung har just i dag ryckt fram mot Jerusalem. 3 (D) Tala till det upproriska folket i en liknelse. Säg till dem: Så säger Herren Gud:
Sätt på grytan, ja, sätt på den
och häll vatten i den.
4 Lägg köttstyckena i den,
alla slags utvalda bitar,
lår och bog,
och fyll den med utsökta ben.
5 Du ska ta det bästa av hjorden.
Lägg så ved under grytan
för att koka benen.
Låt den koka kraftigt
så att även benen blir kokta.
6 (E) Därför säger Herren Gud:
Ve över blodstaden,
den rostiga grytan,
som inte kunnat befrias
från rost!
Ta bort ur den
köttstycke efter köttstycke
utan att kasta lott om ordningen,
7 (F) för hennes blod är ännu kvar
därinne.
På den kala klippan
lät hon det rinna ner.
Hon göt inte ut det på marken
så att mullen har kunnat dölja det.
8 (G) För att vreden skulle ha sin gång
och hämnd utkrävas,
lät jag det blod hon utgöt
komma på kala klippan,
där det inte kunde döljas.
9 (H) Så säger Herren Gud:
Ve över blodstaden!
Jag ska lägga mer bränsle under den.
10 Ja, lägg på mer ved,
tänd upp eld,
låt köttet kokas väl,
låt spadet koka in
och benen bli brända.
11 Sätt sedan grytan tom
på den glödande kolen
tills den blir så upphettad
att kopparn glödgas
och orenheten smälts bort ur den
och rosten försvinner.
12 Den har gett mig mycket arbete
men ändå har all rosten
inte gått bort.
In i elden med rosten!
13 (I) Din orenhet är skamlig, och därför att du inte blev ren hur jag än försökte rena dig, ska du nu inte mer bli fri från din orenhet förrän jag har släckt min vrede på dig. 14 Jag, Herren, har talat. Det kommer! Jag ska göra det! Jag ska inte släppa efter, inte visa mildhet och inte ångra mig. Efter ditt levnadssätt och dina gärningar ska man döma dig, säger Herren Gud.”
Profetens handlande – ett tecken
15 Herrens ord kom till mig: 16 ”Människobarn, se, genom plötslig död ska jag ta ifrån dig dina ögons lust, men du ska inte klaga eller gråta eller fälla tårar. 17 (J) I tysthet får du sörja, men du ska inte hålla sorgefest som efter en död. Sätt på dig din huvudbindel och ta skor på dina fötter. Skyl inte ditt skägg och ät inte sorgebröd.”
18 Nästa morgon talade jag till folket, men på kvällen dog min hustru. Nästa morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld. 19 Då sade folket till mig: ”Vill du inte säga oss vad det du gör betyder?” 20 Jag svarade dem: ”Herrens ord kom till mig: 21 (K) Säg till Israels hus: Så säger Herren Gud: Se, jag ska vanhelga min helgedom, er stolta härlighet, era ögons lust och er själs längtan. Och era söner och döttrar, som ni har tvingats överge, ska falla för svärd.
22 Då ska ni göra som jag har gjort. Ni kommer inte att skyla skägget och inte äta sorgebröd. 23 (L) Ni ska behålla huvudbindlarna på era huvuden och skorna på era fötter. Ni ska inte hålla dödsklagan eller gråta utan tyna bort genom era missgärningar och sucka med varandra.
24 (M) Hesekiel ska vara ett tecken för er. Som han har gjort, ska ni komma att göra. När detta händer, ska ni inse att jag är Herren Gud.
25 Men du människobarn ska veta, att på den dag då jag tar ifrån dem deras värn, deras härliga fröjd, deras ögons lust och deras själs begär, deras söner och döttrar, 26 (N) den dagen ska en räddad flykting komma till dig och förkunna detta. 27 (O) Den dagen ska din mun öppnas, och du ska tala till flyktingen och inte mer vara stum. Du ska vara ett tecken för dem, och de ska inse att jag är Herren.”
Profetia mot Ammon
25 Herrens ord kom till mig:
2 (P) ”Människobarn, vänd ditt ansikte mot ammoniterna[c] och profetera mot dem. 3 (Q) Säg till ammoniterna: Hör Herren Guds ord! Så säger Herren Gud:
Eftersom du ropade ’Ha ha!’ mot min helgedom när den blev vanhelgad och mot Israels land när det lades öde och mot Juda hus när det gick i landsflykt, 4 se, därför ska jag ge dig till österlänningarna, så att de får slå upp sina tältläger och sätta upp sina boningar i dig. De ska äta din frukt och de ska dricka din mjölk. 5 Jag ska göra Rabba till en betesmark för kameler och ammoniternas land till en lägerplats för fårhjordar, och ni ska inse att jag är Herren. 6 (R) För så säger Herren Gud: Eftersom du klappar i händerna och stampar med fötterna och med allt det förakt du har i din själ gläder dig över Israels lands olycka, 7 se, därför ska jag räcka ut min hand mot dig och ge dig till byte åt hednafolken. Jag ska utrota dig från folken och utplåna dig ur länderna. Jag ska förgöra dig, och du ska inse att jag är Herren.
Profetia mot Moab
8 (S) Så säger Herren Gud:
Eftersom Moab och Seir säger: ’Se, det är med Juda hus som med alla andra folk’, 9 därför ska jag öppna Moabs bergsluttningar så att de blir utan städer, utan sina gränsstäder, landets prydnad: Bet-Hajeshimot, Baal-Meon och Kirjatajim. 10 Till besittning åt österlänningarna ska jag ge bort dem tillsammans med ammoniterna, så att man inte mer minns ammoniterna bland folken. 11 Moab ska jag döma, och de ska inse att jag är Herren.
Profetia mot Edom
12 (T) Så säger Herren Gud:
Eftersom Edom har handlat så hämndgirigt mot Juda hus och dragit på sig svår skuld genom sin hämnd, 13 därför, säger Herren Gud, ska jag räcka ut min hand mot Edom[d] och utrota både människor och djur. Jag ska ödelägga det, och från Teman till Dedan ska de falla för svärd. 14 Jag ska hämnas på Edom genom mitt folk Israel, och de ska handla med Edom enligt min brinnande vrede. Edom ska så få känna min hämnd, säger Herren Gud.
Profetia mot filisteerna
15 (U) Så säger Herren Gud:
Eftersom filisteerna[e] har handlat så hämndgirigt och med förakt i själen velat hämnas och i sin eviga fiendskap velat fördärva, 16 (V) därför säger Herren Gud så: Se, jag ska räcka ut min hand mot filisteerna och utrota kereteerna[f] och förgöra dem som finns kvar i Kustlandet. 17 Jag ska hämnas stort på dem, när jag straffar dem i min vrede. Och de ska inse att jag är Herren, när jag låter min hämnd drabba dem.”
Profetia mot Tyrus
26 I elfte året, på första dagen i månaden,[g] kom Herrens ord till mig:
2 (W) ”Människobarn, eftersom Tyrus har sagt om Jerusalem:
’Ha ha! Folkens port har brutits ner.
Då vänder man sig till mig,
jag blir rik[h] när hon ligger
i ruiner.’
3 (X) Därför säger Herren Gud så:
Se, jag är emot dig, Tyrus.
Jag ska få många hednafolk
att resa sig mot dig,
liksom havet
låter sina böljor resa sig.
4 De ska förstöra Tyrus murar
och riva ner hennes torn.
Jag ska skrapa bort
allt grus från henne
och förvandla henne till
en kal klippa.
5 En torkplats för fisknät ska hon bli,
mitt ute i havet,
för jag har talat,
säger Herren Gud.
Hon ska bli ett byte för hednafolken.
6 Och hennes döttrar på fastlandet
ska dräpas med svärd.
De ska inse att jag är Herren.
7 (Y) För så säger Herren Gud:
Se, jag ska låta Nebukadressar,[i] Babels kung, kungarnas kung, norrifrån komma över Tyrus med hästar och vagnar och ryttare och med mycket folk.
8 Dina döttrar på fastlandet
ska han dräpa med svärd.
Han ska bygga en belägringsmur[j]
mot dig,
kasta upp en vall mot dig
och resa sina sköldar mot dig.
9 Med sin murbräcka ska han
rikta stötar mot dina murar,
och dina torn ska han
bryta ner med sina vapen.
10 Hans hästar är så många
att dammet från dem
ska täcka dig.
Vid dånet av hans ryttare
och av hans kärror och vagnar
ska dina murar skaka
när han drar in genom dina portar,
så som man drar in
i en erövrad stad.
11 (Z) Hans hästar ska med sina hovar
trampa sönder alla dina gator.
Ditt folk ska han döda med svärd,
och dina stolta stoder ska störta till marken.
12 Man ska röva bort dina skatter
och plundra dina handelsvaror.
Man ska riva dina murar,
och dina vackra hus
ska man bryta ner.
Stenarna, trävirket och gruset
ska kastas i havet.
13 (AA) Jag ska göra slut på
din skräniga sång,
dina harpors ljud
ska inte höras mer.
14 Ja, jag ska göra dig till en kal klippa,
en torkplats för fisknät
ska du bli.
Aldrig mer ska du byggas upp igen,
för jag, Herren, har talat,
säger Herren Gud.
15 Så säger Herren Gud till Tyrus: Kommer då inte kustländerna att bäva vid dånet av ditt fall, när dina sårade jämrar sig och man begår mord hos dig? 16 (AB) Alla furstar vid havet ska stiga ner från sina troner. De ska lägga bort sina mantlar och ta av sig sina broderade kläder. Skräck blir deras klädsel där de sitter på marken. De ska ständigt förfäras och häpna över dig.
17 (AC) De ska stämma upp en sorgesång över dig och säga:
Hur har du inte gått under,
du som var bebodd av sjöfolk,
du berömda stad,
du som var så mäktig på havet,
du och dina invånare,
du som spred skräck
hos alla dina invånare.
18 Nu darrar kustländerna
den dag du faller,
och öarna i havet förfäras
den dag du går under.
19 För så säger Herren Gud: När jag gör dig till en ödelagd stad, lik städer som ingen bor i, när jag låter havets djup stiga upp över dig så att de väldiga vattnen täcker dig, 20 (AD) då störtar jag ner dig till dem som har farit ner i graven, till folk som levde för länge sedan. Likt en plats som sedan länge ligger öde får du ligga där i jordens djup hos dem som har farit ner i graven. Så ska du förbli obebodd medan jag gör härliga ting i de levandes land. 21 (AE) Jag ska låta dig få ett fasansfullt slut, och du ska inte mer finnas till. Man ska söka dig men aldrig någonsin finna dig säger Herren Gud.”
Sorgesång över Tyrus
27 Herrens ord kom till mig:
2 (AF) ”Människobarn, stäm upp en sorgesång över Tyrus. 3 (AG) Säg till Tyrus:
Du som bor vid havets portar
och driver handel med folken
i många kustländer,
så säger Herren Gud:
O Tyrus, du säger:
Jag är den fullkomliga skönheten.
4 Dina gränser är mitt i havet,
de som byggde dig
gjorde din skönhet fullkomlig.
5 (AH) Av cypress från Senir[k]
gjorde de allt ditt träarbete.
De hämtade en ceder från Libanon
för att göra en mast åt dig.
6 Av ekar från Bashan
gjorde de dina åror.
De prydde ditt däck med elfenben,
inlagt i ädelt trä
från kitteernas öländer.
7 (AI) Seglet av fint broderat linne
från Egypten
hade du som ditt baner.
Mörkblått och purpurrött tyg
från Elishas[l] öländer
hade du till soltält.
8 (AJ) Sidons och Arvads[m] invånare
var roddare åt dig.
De vise, som du hade hos dig, Tyrus,
dem tog du till sjömän.
9 (AK) Gebals[n] äldste och dess vise
tjänade dig med att täta
dina fogar.
Havets alla fartyg
med sina besättningar
tjänade dig vid din byteshandel.
10 (AL) Perser, ludeer och puteer[o]
var soldater i din här,
ditt krigsfolk.
Sköldar och hjälmar
hängde de på dig,
och dessa gav dig glans.
11 Arvads söner och din här
stod runt omkring
på dina murar,
och män från Gammad
var i dina torn.
Sina stora sköldar hängde de upp
runt om på dina murar,
de gjorde din skönhet fullkomlig.
12 Tarshish[p] var din handelspartner, för du var rik på allt. Du fick silver, järn, tenn och bly i utbyte mot dina varor. 13 (AM) Grekland[q], Tubal och Meshek[r] handlade med dig. Slavar och kopparkärl gav de dig i utbyte. 14 Arbetshästar, stridshästar och mulåsnor fick du som betalning från Togarmas land[s].
15 Dedans söner[t] handlade med dig, ja, många kustländer var dina kunder. Elfenben och ebenholts förde de till dig som betalning. 16 Aram[u] var din handelspartner, för du var rik på konstarbeten. Rubiner, purpurrött tyg, broderade vävnader och fint linne, koraller och rubiner gav de dig som betalning.
17 (AN) Juda och Israels land handlade med dig. Vete från Minnit[v], bakverk och honung, olja och balsam gav de dig i utbyte för dina varor. 18 Damaskus var din handelspartner, för du var rik på konstarbeten och allt slags gods. De kom med vin från Helbon och med ull från Sahar.[w] 19 Dan och Javan gav dig tvinnad tråd som betalning. De gav konstsmitt järn, kassia och kalmus[x] i utbyte mot dina varor. 20 Dedan handlade med dig med sadeltäcken att rida på. 21 (AO) Araberna och Kedars[y] alla furstar tjänade dig med sin handel, med lamm och baggar och bockar drev de handel hos dig.
22 Sabas och Raamas köpmän[z] gjorde affärer med dig. Kryddor av bästa slag och alla slags ädla stenar och guld gav de dig som betalning. 23 Harran[aa], Kanne och Eden,[ab] Sabas köpmän, Assur och Kilmad[ac] drev handel med dig. 24 De gjorde affärer hos dig med vackra kläder, med mörkblå brokigt vävda mantlar, med brokiga täcken, med välslagna, starka rep på din marknad.
25 Fartyg från Tarshish for i väg
med dina bytesvaror.
Så fylldes du med gods
och blev mycket ärad,
där du låg mitt i havet.
26 (AP) Ut på vida vattnen
förde de dig,
dina roddare.
Då kom östanvinden
och krossade dig,
där du låg mitt i havet.
27 Ditt gods, dina varor och din handel,
dina sjömän och styrmän,
de som lagade dina fogar
och de som drev din handel,
allt krigsfolk som fanns hos dig
och allt manskap hos dig,
ska sjunka ner i havets djup
den dag du faller.
28 När dina sjömän höjer sorgerop
bävar kustländerna.
29 Alla som ror med åror
lämnar sina skepp.
Sjömän och alla som far
på havet stannar i land.
30 (AQ) De ropar högt över dig
och klagar bittert,
de strör stoft på sina huvuden
och rullar sig i aska.
31 (AR) De rakar sig skalliga för din skull
och klär sig i säcktyg,
de gråter över dig i bitter sorg,
under bitter klagan.
32 Med jämmer stämmer de upp
en sorgesång över dig,
klagande sjunger de om dig:
Vem är som Tyrus,
som bringats till tystnad
mitt ute i havet?
33 När dina handelsvaror
sattes i land från havet
mättade du många folk.
Med din mängd av gods
och bytesvaror
gjorde du jordens kungar rika.
34 Men nu, när du förlist
och försvunnit från havet
ner i vattnets djup,
har dina bytesvaror
och allt ditt manskap
sjunkit med dig.
35 (AS) Kustländernas alla invånare
häpnar över dig,
deras kungar står rysande
med förfäran i sina ansikten.
36 (AT) Köpmännen ute bland folken
visslar hånfullt åt dig.
Du har fått ett fasansfullt slut,
du ska inte mer finnas till.”
Profetia mot kungen i Tyrus
28 Herrens ord kom till mig:
2 (AU) ”Människobarn, säg till fursten i Tyrus[ad]:
Så säger Herren Gud:
Ditt hjärta är högmodigt
och du säger: Jag är en gud,
jag tronar på en gudatron
mitt ute i havet.
Ändå är du bara en människa
och inte en gud,
hur mycket du än i ditt hjärta
tycker dig vara en gud.
3 (AV) Se, du menar dig vara visare
än Daniel[ae],
ingen hemlighet är dold för dig.
4 (AW) Genom din visdom och ditt förstånd
har du blivit rik,
guld och silver har du samlat
i dina förrådshus.
5 Genom stor visdom med vilken
du drev din handel
har du ökat din rikedom,
och så har ditt hjärta
blivit högmodigt
för din rikedoms skull.
6 Därför säger Herren Gud så:
Eftersom du menar
att dina tankar är Guds tankar,
7 (AX) se, därför ska jag låta främlingar
komma mot dig,
de grymmaste folk.
De ska dra sina svärd
mot din visdoms skönhet
och orena din glans.
8 (AY) De ska störta ner dig i graven,
och du ska dö en våldsam död
mitt ute i havet.
9 Ska du då säga till
den som dräper dig:
’Jag är en gud’,
du som är en människa
och inte en gud,
i händerna på den
som genomborrar dig?
10 (AZ) Du ska dö som de oomskurna dör
för främlingars hand.
För jag har talat,
säger Herren Gud.”
11 Herrens ord kom till mig: 12 (BA) ”Människobarn, stäm upp en sorgesång över kungen i Tyrus och säg till honom:
Så säger Herren Gud:
Du var en mönsterbild
av fullkomlighet,
full av visdom
och fullkomlig i skönhet.
13 (BB) Du var i Eden, Guds lustgård,
höljd i alla slags ädelstenar:
karneol, topas och kalcedon,
krysolit, onyx och jaspis,
safir, granat och smaragd.
Med guld var dina tamburiner
och flöjter utsmyckade,
framställda den dag du skapades.
14 (BC) Du var en smord,
beskyddande kerub[af],
och jag hade satt dig
på Guds heliga berg.
Där gick du omkring
bland gnistrande stenar.
15 Du var fullkomlig
på alla dina vägar
från den dag då du skapades
till dess att orättfärdighet
blev funnen hos dig.
16 Genom din stora handel
fylldes du med våld,
och du syndade.
Därför drev jag dig bort
från Guds berg
och förgjorde dig,
du beskyddande kerub
mitt bland de gnistrande stenarna.
17 (BD) Eftersom ditt hjärta var högmodigt
på grund av din skönhet,
och du fördärvade din visdom
på grund av din prakt,
kastade jag ner dig till jorden
och utlämnade dig åt kungar
till att beskådas.
18 (BE) Genom dina många missgärningar
och din oärliga handel
vanhelgade du dina helgedomar.
Därför lät jag eld gå ut från dig,
och den förtärde dig.
Jag gjorde dig till aska på marken
inför alla som såg dig.
19 (BF) Alla som kände dig bland folken
häpnade över dig.
Du fick ett fasansfullt slut
och du ska inte mer finnas till.”
Profetia mot Sidon
20 Herrens ord kom till mig: 21 (BG) ”Människobarn, vänd ditt ansikte mot Sidon[ag] och profetera mot det 22 (BH) och säg:
Så säger Herren Gud:
Se, jag ska komma över dig, Sidon,
och förhärliga mig i dig.
Man ska inse att jag är Herren,
när jag dömer henne
och visar mig helig i hennes mitt.
23 Jag ska sända pest över henne
och blod på hennes gator,
och inne i henne ska döende män
falla för svärd,
som ska drabba henne
från alla sidor.
Och man ska inse att jag är Herren.
24 (BI) Sedan ska det för Israels hus inte mer finnas någon stickande tagg eller något sårande törne bland alla de grannfolk som nu föraktar dem. Och man ska inse att jag är Herren Gud.
25 (BJ) Så säger Herren Gud: När jag samlar Israels hus från de folk dit de skingrats, ska jag uppenbara min helighet bland dem inför hednafolkens ögon. Sedan ska de bo i sitt land, det som jag gav åt min tjänare Jakob. 26 (BK) De ska bo där i trygghet och bygga hus och plantera vingårdar. Ja, de ska bo i trygghet, när jag dömer alla som bor runt omkring dem och som föraktar dem. Och de ska inse att jag är Herren deras Gud.”
Profetia mot Egypten
29 I det tionde året, på tolfte dagen i den tionde månaden[ah] kom Herrens ord till mig:
2 (BL) ”Människobarn, vänd ditt ansikte mot farao[ai], Egyptens kung, och profetera mot honom och mot hela Egypten. 3 (BM) Säg:
Så säger Herren Gud:
Jag är emot dig, farao,
du Egyptens kung,
du stora monster[aj],
som ligger där i dina strömmar
och säger: Nilen är min,
jag har själv gjort den.
4 (BN) Jag ska sätta krokar i dina käftar
och låta fiskarna i dina strömmar
fastna i dina fjäll.
Så ska jag dra upp dig[ak]
ur dina strömmar
med alla fiskar som hänger fast
vid dina fjäll.
5 (BO) Jag ska kasta dig ut i öknen
med alla fiskarna
från dina strömmar.
Du ska bli liggande på marken
och inte tas bort därifrån
eller hämtas,
för jag ska ge dig till mat
åt markens djur
och himlens fåglar.
6 (BP) Alla Egyptens invånare
ska inse att jag är Herren,
för de är en rörstav
för Israels hus.
7 När de tar dig i sin hand
går du sönder
och ristar upp hela deras sida.
När de stöder sig på dig bryts du av,
och du får alla höfter att darra.
8 Därför säger Herren Gud så: Se, jag vill låta svärd drabba dig och jag ska utrota både människor och djur ur dig. 9 (BQ) Egyptens land ska skövlas och läggas öde, och de ska inse att jag är Herren. Detta därför att du sade: Nilfloden är min, jag har själv gjort den. 10 (BR) Se, därför är jag emot dig och dina strömmar, och jag ska göra Egyptens land till en ödemark, till ett ödelagt land, från Migdol till Assuan[al] ända fram till Nubiens gräns.
11 Ingen människas fot ska gå fram där och ingen fot av något djur. Landet ska ligga obebott i fyrtio år. 12 Jag ska göra Egyptens land till en ödemark bland ödelagda länder, och dess städer ska ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna.
13 För så säger Herren Gud: När fyrtio år har gått, ska jag samla egyptierna från de folk där de är utspridda. 14 (BS) Jag ska göra slut på deras fångenskap och låta dem återvända till Patros land[am], som de härstammar från. Där ska de bli ett obetydligt rike, 15 ett rike som är obetydligare än andra riken så att det inte mer kan upphöja sig[an] över folken. Jag ska låta dem bli så få att de inte kan härska över folken. 16 Israels folk ska inte mer förlita sig på egyptierna, utan de ska minnas sin synd när de vänder sig till dem för att få hjälp. Och de ska inse att jag är Herren Gud.”
17 I det tjugosjunde året, på första dagen i den första månaden[ao] kom Herrens ord till mig: 18 ”Människobarn, Nebukadressar, Babels kung, har låtit sin här utföra ett hårt arbete mot Tyrus. Varje huvud har blivit skalligt och varje skuldra sönderskavd. Men varken han eller hans här har vunnit något av Tyrus genom det arbete de utfört mot det. 19 (BT) Därför säger Herren Gud så: Se, jag ger Egyptens land till Nebukadressar[ap], Babels kung, och han ska föra bort dess rikedomar och plundra och ta byte där. Detta ska hans här få som lön. 20 Som ersättning för hans arbete ger jag honom Egyptens land, för de har utfört sitt verk för min räkning, säger Herren Gud.
21 (BU) På den tiden ska jag låta ett horn växa upp åt Israels hus, och jag ska låta dig öppna munnen mitt ibland dem. Och de ska inse att jag är Herren.”
Egyptens och faraos fall
30 Herrens ord kom till mig:
2 ”Människobarn, profetera och säg:
Så säger Herren Gud:
Jämra er: Ve oss, vilken dag!
3 (BV) För dagen är nära,
Herrens dag är nära,
en mulen dag,
då hednafolkens stund är inne.
4 (BW) Ett svärd ska komma över Egypten,
och Nubien[aq] ska gripas av ångest
när de slagna faller i Egypten,
dess rikedomar förs bort
och dess grundvalar rivs upp.
5 (BX) Nubier, puteer och ludeer
och hela skaran av främmande folk
och libyer[ar]
och förbundslandets söner[as]
ska tillsammans med dem
falla för svärd.
6 (BY) Så säger Herren:
Egyptens försvarare ska falla,
deras stolta makt ska störtas.
Från Migdol till Assuan
ska de som bor där
falla för svärd,
säger Herren Gud.
7 (BZ) Deras land ska ligga öde bland ödelagda länder, och deras städer ska ligga bland ödelagda städer. 8 De ska inse att jag är Herren, när jag sätter eld på Egypten och låter krossa alla dess hjälpare.
9 (CA) På den dagen ska sändebud på fartyg dra ut från mig för att skrämma Nubien mitt i dess trygghet. Man ska där gripas av ångest som på Egyptens dag, för se, det kommer.
10 Så säger Herren Gud:
Jag ska göra slut
på Egyptens överflöd
genom Nebukadressar,
Babels kung.
11 (CB) Han och hans folk med honom,
de grymmaste bland hednafolken,
ska föras dit
för att fördärva landet.
De ska dra sina svärd mot Egypten
och fylla landet med slagna.
12 (CC) Jag ska göra floderna
till torr mark
och sälja landet
i onda mäns händer.
Genom främlingars händer
ska jag ödelägga landet
med allt som finns i det.
Jag, Herren, har talat.
13 (CD) Så säger Herren Gud:
Jag ska också förstöra avgudarna
och göra slut
på avgudabilderna i Memfis[at].
Det ska inte mer uppstå någon
furste i Egypten,
och jag ska låta skräck
drabba Egyptens land.
14 Jag ska ödelägga Patros,
tända eld på Soan[au]
och hålla dom över No[av].
15 (CE) Jag ska ösa min vrede över Sin[aw],
Egyptens värn,
och utrota den larmande hopen
i No.
16 Jag ska tända eld på Egypten,
Sin ska gripas av ångest,
No ska erövras
och Memfis överfallas
på ljusa dagen.
17 Avens[ax] och Pi-Besets[ay] unga män
ska falla för svärd,
och kvinnorna ska vandra bort
i fångenskap.
18 I Tachpanches[az] blir dagen mörk,
när jag bryter sönder Egyptens ok
och dess stolta makt upphör
att finnas till.
Ett moln ska täcka det,
och dess döttrar ska vandra bort
i fångenskap.
19 Jag ska hålla dom över Egypten,
och de ska inse att jag är Herren.”
20 I elfte året, på sjunde dagen i första månaden[ba], kom Herrens ord till mig: 21 ”Människobarn, jag har brutit sönder faraos, den egyptiske kungens arm, och man har inte förbundit den. Man har inte använt läkemedel, inte lindat den eller lagt förband på den för att på nytt göra den stark nog att föra svärdet.
22 Därför säger Herren Gud så: Jag är emot farao, Egyptens kung, och ska bryta sönder hans armar, både den som ännu är stark och den som redan är bruten, och jag ska låta svärdet falla ur hans hand. 23 Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. 24 (CF) Den babyloniske kungens armar ska jag stärka, och jag ska sätta mitt svärd i hans hand. Men faraos armar ska jag bryta sönder, så att han som en dödsslagen kämpe jämrar sig inför honom. 25 Jag ska stärka den babyloniske kungens armar, men faraos armar ska sjunka ner. De ska inse att jag är Herren, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand, för att han ska räcka ut det mot Egyptens land. 26 Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. Och de ska inse att jag är Herren.”
Det ska gå Egypten som Assyrien
31 I elfte året, på första dagen i tredje månaden[bb], kom Herrens ord till mig: 2 ”Människobarn, säg till farao, Egyptens kung, och till hans larmande hop:
Vem liknar du i din storhet?
3 Se på Assyrien[bc],
en gång en ceder på Libanon
med vackra grenar,
skuggrik krona och hög stam,
som sträckte sin topp upp
bland molnen.
4 Vatten gav den växt,
djupa källor gjorde den hög.
Källorna lät sina strömmar
flyta runt platsen
där den var planterad,
och sände ut sina flöden
till alla andra träd på marken.
5 Därför fick den högre stam
än alla träd på marken.
Den fick många kvistar
och yviga grenar
på grund av det rikliga vattnet
när den sköt skott.
6 (CG) Alla himlens fåglar
byggde sina bon bland grenarna,
alla markens djur födde sina ungar
under dess grenar,
och i skuggan av det
bodde alla de stora folken.
7 Den var vacker genom sin storhet
och genom sina grenars längd,
för den hade sin rot
vid väldiga vatten.
8 Ingen ceder i Guds lustgård
gick upp mot den,
ingen cypress hade grenar
som kunde jämföras med den,
ingen lönn bar kvistar som den.
Nej, inget träd i Guds lustgård
liknade den i skönhet.
9 Jag hade gjort den så vacker
med alla dess grenar
att alla Edens träd i Guds lustgård
avundades den.
10 (CH) Därför säger Herren Gud så: Eftersom den har växt så hög och sträckt sin topp upp bland molnen och förhävt sig i sitt hjärta över att den var så hög, 11 därför ska jag utlämna den åt den mäktige bland folken. Han ska behandla den som den förtjänar, för jag har röjt den ur vägen för dess ogudaktighets skull. 12 (CI) Främlingar, de grymmaste folk, har fått hugga ner den och har låtit den ligga. Dess kvistar har fallit på bergen och i alla dalar. Grenarna har brutits av och kastats i landets alla bäckar, och alla folk på jorden måste ge sig bort ifrån dess skugga och låta den ligga. 13 På den fallna stammen bor alla himlens fåglar, och på grenarna lägger sig alla markens djur.
14 (CJ) Detta sker för att inget träd som växer vid vatten ska yvas på grund av sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen, och för att inte ens det väldigaste av dem ska stå där och vara högmodigt, nej, inget träd som har haft vatten att dricka. För de är alla bestämda till att dö och måste ner i jordens djup för att vara där bland människors barn, hos dem som har farit ner i graven.
15 (CK) Så säger Herren Gud: På den dag då cedern for ner till dödsriket lät jag djupet klä sig i säcktyg för dess skull. Jag lät strömmarna stå stilla, och de stora vattnen hölls tillbaka. Jag lät för dess skull Libanon klä sig i svart, och alla träd på marken vissnade i sorg över den. 16 (CL) Vid dånet av dess fall fick jag hednafolken att bäva, när jag störtade ner den i dödsriket till dem som hade farit ner i graven. Men i jordens djup tröstade sig då alla Edens träd, de främsta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka. 17 Också de hade, som det trädet, tvingats fara ner till dödsriket, till dem som var slagna med svärd. Dit for också de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland hednafolken.
18 Vilket av Edens träd liknar dig i härlighet och storhet? Ändå ska du störtas ner i jordens djup tillsammans med Edens träd och ligga där bland de oomskurna, hos dem som har genomborrats med svärd. Så ska det gå farao och hela hans larmande hop, säger Herren Gud.”
Sorgesång över farao
32 I det tolfte året, på första dagen i den tolfte månaden[bd] kom Herrens ord till mig:
2 (CM) ”Människobarn, stäm upp en sorgesång över farao, Egyptens kung, och säg till honom:
Du var som ett ungt lejon
bland hednafolken.
Du liknade monstret i havet,
där du for fram i dina strömmar
och rörde upp vattnet
med dina fötter
och grumlade floderna.
3 (CN) Så säger Herren Gud:
Jag ska breda ut mitt nät över dig
genom skaror av många folk,
och de ska dra upp dig i mitt garn.
4 (CO) Jag ska kasta upp dig på land
och slunga dig bort
på det öppna fältet.
Jag ska låta alla himlens
fåglar slå ner på dig
och låta jordens alla vilda djur
äta sig mätta på dig.
5 Jag ska kasta ditt kött på bergen
och fylla dalarna
med ditt kadaver.
6 Jag ska dränka landet
med strömmar av ditt blod
ända upp till bergen,
och bäckarna ska bli fyllda av dig.
7 (CP) När det är ute med dig,
ska jag täcka över himlen
och förmörka stjärnorna.
Jag ska täcka över solen med moln,
och månen ska inte lysa mer.
8 Alla ljus på himlen
ska jag förmörka för din skull,
jag lägger ditt land i mörker,
säger Herren Gud.
9 (CQ) Många folks hjärtan
ska jag bedröva
när jag tillkännager din undergång
bland hednafolken,
för länder som du inte känner.
10 Jag ska få många folk
att häpna över dig,
och deras kungar ska bäva
för din skull
när jag svingar mitt svärd
inför deras ögon.
Varje ögonblick ska de frukta,
var och en för sitt liv,
den dag du faller.
11 För så säger Herren Gud:
Den babyloniske kungens svärd
ska komma över dig.
12 (CR) Jag ska låta din larmande hop
falla för hjältars svärd,
alla de grymmaste
bland hednafolken.
De ska ödelägga
Egyptens härlighet,
och hela den larmande hopen
ska förgöras.
13 (CS) Jag ska utrota all dess boskap
vid de många vattnen.
Ingen människofot ska mer
röra upp vattnet,
inte heller boskapsklövar.
14 Sedan ska jag låta deras vatten
sjunka undan
och deras strömmar flyta bort
som olja,
säger Herren Gud.
15 När jag gör Egyptens land
till en övergiven ödemark
och tar ifrån landet
allt som finns där
och slår ner alla som bor i landet,
då ska de inse att jag är Herren.
16 Detta är en sorgesång
som man ska sjunga.
Folkens döttrar ska sjunga den
över Egypten
med hela dess larmande hop,
säger Herren Gud.”
Sorgesång över de slagna folken
17 I det tolfte året, på femtonde dagen i månaden,[be] kom Herrens ord till mig:
18 (CT) ”Människobarn, sjung sorgesång över Egyptens larmande folkhop. Befall henne att fara ner i jordens djup tillsammans med döttrarna till mäktiga folkslag, ner till dem som redan har farit ner i graven.
19 (CU) Vem överträffar du i skönhet? Far ner och lägg dig bland de oomskurna! 20 Bland män som är genomborrade med svärd ska de falla. Svärdet är redo. Släpa bort henne med alla hennes folkskaror.
21 (CV) Starka hjältar ska tala ur dödsriket till honom och till dem som hjälper honom: De har farit hit ner, och nu ligger de där, de oomskurna, genomborrade med svärd.
22 Där ligger Assur med hela sin skara. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Han är omgiven av deras gravar. 23 Sina gravar har de fått längst ner i gropen. Runt omkring hans grav ligger hans skara. Alla är de slagna, fallna för svärd, de som spred skräck i de levandes land.
24 Där ligger Elam[bf] med hela sin larmande hop runt omkring hans grav. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Som oomskurna måste de fara ner i jordens djup, de som spred skräck omkring sig i de levandes land. Nu måste de bära sin skam med de andra som har farit ner i graven. 25 Bland de slagna har han fått sitt läger med hela sin larmande hop. Runt omkring honom är deras gravar. Oomskurna ligger de där alla, slagna med svärd, för de spred skräck i de levandes land. Nu måste de bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven. De ligger mitt ibland de slagna.
26 (CW) Där ligger Meshek-Tubal med hela sin larmande hop. Runt omkring honom har de sina gravar. Alla är oomskurna och genomborrade med svärd, för de spred skräck i de levandes land. 27 Inte heller får de ligga bland hjältarna som fallit oomskurna,[bg] som har farit ner till dödsriket i sin rustning och fått sina svärd lagda under sina huvuden. Nej, deras missgärningar vilar över deras ben, för de spred skräck i de levandes land. 28 Också du ska krossas bland de oomskurna och få ligga bland dem som är genomborrade med svärd.
29 Där ligger Edom med sina kungar och alla sina furstar. Trots all sin makt har de fått sin plats bland dem som är slagna med svärd. De måste ligga där tillsammans med de oomskurna och med dem som har farit ner i graven.
30 (CX) Där ligger alla Nordlandets furstar och alla sidonier, för de for ner tillsammans med de slagna. För all den skräck de orsakade genom sin makt har de kommit på skam. De ligger där oomskurna bland dem som genomborrats med svärd. De måste bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven.
31 (CY) Farao ska se dem, och han ska trösta sig i sorgen över hela sin larmande hop. Farao och hela hans här är slagna med svärd, säger Herren Gud. 32 Jag lät honom bli en skräck i de levandes land, men nu måste han läggas mitt ibland de oomskurna, hos dem som är slagna med svärd, farao med hela sin larmande hop, säger Herren Gud.”
Hesekiel som väktare i Israel
33 Herrens ord kom till mig:
2 (CZ) ”Människobarn, tala till dina landsmän och säg till dem: Anta att jag låter svärdet drabba ett land, och folket i landet utser en man bland sig och gör honom till sin väktare. 3 Om han ser svärdet komma över landet och blåser i hornet och varnar folket, 4 men den som hör hornstöten ändå inte låter sig varnas utan svärdet kommer och tar bort honom, då kommer hans blod över hans eget huvud. 5 Han hörde hornstöten men lät sig inte varnas. Därför kommer hans blod över honom själv. Om han hade låtit sig varnas skulle han ha räddat sitt liv.
6 Men om väktaren ser svärdet komma och inte blåser i hornet och folket inte blir varnat, och svärdet kommer och tar ett liv bland dem, då dör han genom sin egen missgärning, men hans blod ska jag utkräva av väktarens hand.
7 (DA) Människobarn, jag har satt dig till väktare för Israels hus för att du på mitt uppdrag ska varna dem när du hör ett ord från min mun. 8 När jag säger till den ogudaktige: Du ogudaktige, du måste dö! och du då inte varnar honom för den väg han går, så ska den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod ska jag utkräva av din hand. 9 Men om du varnar den ogudaktige för den väg han går för att han ska vända om från den, och han ändå inte vänder om från sin väg, då ska han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat ditt liv.
Gud vill ingen syndares död
10 (DB) Människobarn, säg till Israels hus: Ni säger: ’Våra brott och synder tynger oss, och vi förgås genom dem. Hur kan vi då leva?’ 11 (DC) Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Ni vill väl inte dö, ni av Israels hus?
12 (DD) Men du människobarn, säg till dina landsmän: Den rättfärdiges rättfärdighet ska inte rädda honom när han syndar. Den ogudaktige ska inte komma på fall genom sin ogudaktighet, när han vänder om från sin ogudaktighet. Den rättfärdige ska inte heller kunna leva genom sin rättfärdighet när han syndar. 13 Om jag säger till den rättfärdige att han ska få leva, och han sedan förlitar sig på sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så ska ingen av alla hans rättfärdiga gärningar bli ihågkommen, utan han ska dö för det orätta han har gjort.
14 (DE) Om jag säger till den ogudaktige: Du måste dö! och han sedan vänder om från sin synd och gör det som är rätt och rättfärdigt, 15 (DF) så att den ogudaktige ger tillbaka den pant han har fått och ersätter vad han stulit och vandrar efter livets stadgar, så att han inte gör det som är orätt, då ska han sannerligen få leva och inte dö. 16 Man ska inte komma ihåg några av de synder han har begått. Eftersom han har gjort vad som är rätt och rättfärdigt, ska han sannerligen få leva.
17 (DG) Men när dina landsmän säger: ’Herrens väg är inte rätt’, då är det tvärtom deras egen väg som inte är rätt. 18 Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och syndar, måste han dö. 19 Men om den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör vad som är rätt och rättfärdigt, då ska han få leva. 20 Ändå säger ni: ’Herrens väg är inte rätt.’ Men jag ska döma var och en av er efter hans vägar, ni av Israels hus.”
Jerusalems fall på grund av trolöshet
21 I det tolfte året sedan vi hade blivit bortförda i fångenskap, på femte dagen i tionde månaden,[bh] kom en flykting från Jerusalem till mig och berättade: ”Staden har fallit.” 22 (DH) På kvällen före flyktingens ankomst hade Herrens hand kommit över mig. På morgonen öppnade han min mun innan mannen kom. Min mun öppnades och jag var inte längre stum.
23 Herrens ord kom till mig: 24 ”Människobarn, de som bor ibland ruinerna i Israels land säger: Abraham var ensam, och ändå ärvde han landet. Vi är många, så mycket mer måste väl vi då ärva landet! 25 (DI) Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Ni äter kött med blodet i, ni riktar blicken mot era eländiga avgudar, och ni låter blod flyta. Skulle ni då ärva landet? 26 (DJ) Ni litar på era svärd. Ni gör avskyvärda ting och ni kränker varandras hustrur. Skulle ni då ärva landet?
27 (DK) Så ska du säga till dem: Så säger Herren Gud: Så sant jag lever, de som bor där bland ruinerna ska falla för svärd, och den som finns ute på öppna fältet ska jag låta slukas av de vilda djuren, och de som bor i bergfästen och grottor ska dö genom pest. 28 Jag ska göra landet öde och tomt och dess stolta makt ska upphöra. Israels berg ska läggas öde, så att ingen går fram där. 29 Då ska de inse att jag är Herren, när jag gör landet till en ödslig ödemark på grund av alla avskyvärda ting de har gjort.
30 Men du, människobarn, dina landsmän talar om dig vid murarna och i ingångarna till husen. De talar med varandra och säger: Kom och hör vad det är för ett ord som kommer från Herren. 31 (DL) De kommer till dig som de brukade och sätter sig hos dig som mitt folk. De hör dina ord men gör inte efter dem. De talar kärleksord[bi] med munnen, men deras hjärtan strävar efter oärlig vinst. 32 Och se, du är för dem som en som sjunger kärleksvisor med vacker röst och spelar väl. De hör dina ord men gör inte efter dem. 33 (DM) Men när det kommer – och se, det kommer – då ska de inse att en profet har varit ibland dem.”
Israels herdar
34 Herrens ord kom till mig:
2 (DN) ”Människobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem: Så säger Herren Gud: Ve er, ni Israels herdar som bara har tagit hand om er själva! Skulle inte herdarna ta hand om hjorden? 3 (DO) I stället åt ni upp det feta,[bj] ni klädde er med ullen och slaktade de gödda djuren. Men ni tog inte hand om hjorden. 4 (DP) De svaga stärkte ni inte, de sjuka botade ni inte, de sårade förband ni inte, de som gått vilse förde ni inte tillbaka, de förlorade sökte ni inte upp, utan ni härskade över dem med hårdhet och grymhet.
5 (DQ) De skingrades, eftersom de inte hade någon herde. De blev till mat åt markens alla djur när de skingrades. 6 Mina får irrar omkring på alla berg och alla höga kullar. Över hela landet är mina får skingrade utan att någon frågar efter dem eller söker upp dem.
7 Hör därför Herrens ord, ni herdar: 8 Så sant jag lever, säger Herren Gud: Sannerligen, mina får har lämnats till rov och blivit byte för alla vilda djur, för de har ingen herde. Mina herdar frågar inte efter mina får, för herdarna tänker bara på sig själva och inte på mina får. 9 Hör därför Herrens ord, ni herdar: 10 Så säger Herren Gud: Se, jag är emot herdarna och ska utkräva mina får ur deras hand och göra slut på deras herdetjänst. Herdarna ska då inte mer kunna föda sig själva på detta sätt, för jag ska rädda mina får ur deras gap så att de inte blir föda åt dem.
Den rätte herden
11 För så säger Herren Gud: Jag ska själv söka upp mina får och ta mig an dem. 12 (DR) Liksom en herde tar sig an sin hjord när han är bland sina får som varit skingrade, så ska också jag ta mig an mina får och rädda dem från alla de orter dit de skingrades en mulen och mörk dag. 13 Jag ska föra dem ut från folken och samla ihop dem från länderna och låta dem komma till sitt eget land och föra dem i bet på Israels berg, vid bäckarna och där man i övrigt kan bo i landet. 14 (DS) På goda betesmarker ska jag föra dem i bet, på Israels höga berg ska de få sina betesmarker. Där ska de vila sig på goda betesmarker, och de ska ha rikligt med bete på Israels berg. 15 Jag ska själv föra mina får i bet och låta dem vila sig, säger Herren Gud. 16 (DT) De förlorade ska jag söka upp, de som gått vilse ska jag föra tillbaka, de sårade ska jag förbinda, och de svaga ska jag stärka. Men de feta och de starka ska jag förgöra[bk]. Jag ska ta hand om dem med rättvisa.
17 (DU) Men ni, mina får, så säger Herren Gud: Jag ska döma mellan får och får, mellan baggar och bockar. 18 Är det inte nog för er att få beta på den bästa betesmarken? Måste ni också med era fötter trampa ner vad som är kvar på er betesplats? Är det inte nog för er att få dricka det klaraste vattnet? Måste ni också med era fötter grumla vad som har lämnats kvar? 19 Ska mina får beta av det som era fötter har trampat ner och dricka vad era fötter har grumlat?
20 Därför säger Herren Gud så till dem: Jag ska själv döma mellan de feta fåren och de magra. 21 Eftersom ni med sida och bog stöter undan alla de svaga och stångar dem med era horn tills ni drivit ut dem och skingrat dem, 22 därför ska jag rädda mina får så att de inte mer blir byte, och jag ska döma mellan får och får. 23 (DV) Jag ska låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han ska valla dem, nämligen min tjänare David. Han ska valla dem och vara deras herde. 24 Jag, Herren, ska vara deras Gud, men min tjänare David[bl] ska vara furste ibland dem. Jag, Herren, har talat.
25 (DW) Jag ska sluta ett fridsförbund med dem. Jag ska göra slut på vilddjuren i landet så att man tryggt kan bo mitt i öknen och sova i skogarna. 26 (DX) Jag ska låta dem själva och landet runt omkring min höjd bli till välsignelse. Jag ska låta det regna i rätt tid, regnskurar av välsignelse.
27 (DY) Träden på marken ska bära sin frukt och jorden ska ge sin gröda och själva ska de bo trygga i landet. De ska inse att jag är Herren, när jag bryter sönder deras ok och räddar dem från de människor som har hållit dem i slaveri. 28 (DZ) Sedan ska de inte mer bli byte för hednafolken, och markens djur ska inte sluka dem, utan de ska bo trygga och ingen ska skrämma dem.
29 Jag ska låta en plantering växa upp som ska bli till berömmelse för dem. De som bor där ska inte mer dö av hunger eller föraktas av hednafolken. 30 De ska inse att jag, Herren deras Gud, är med dem och att de, Israels hus, är mitt folk, säger Herren Gud. 31 Ni, mina får, den hjord som jag för i bet, ni är människor och det är jag som är er Gud, säger Herren Gud.”
Dom över Edom
35 Herrens ord kom till mig:
2 (EA) ”Människobarn, vänd ditt ansikte mot Seirs berg[bm] och profetera mot det. 3 Säg till det: Så säger Herren Gud: Se, jag är emot dig, du Seirs berg, och jag ska räcka ut min hand mot dig och göra dig till en ödslig ödemark. 4 Jag ska lägga dina städer i ruiner, och du ska bli öde, och du ska inse att jag är Herren.
5 (EB) Eftersom du alltid har hatat Israels barn och gett dem åt svärdet under deras ofärds tid[bn], när missgärningen hade nått sin gräns, 6 (EC) därför, så sant jag lever, säger Herren Gud, ska jag förvandla dig till blod, och blod ska förfölja dig. Eftersom du inte har hatat blod, ska blod förfölja dig. 7 Jag ska göra Seirs berg till en ödslig ödemark, och jag ska utrota var och en som färdas där, fram eller tillbaka. 8 Jag ska fylla dina berg med dina slagna. På dina höjder, i dina dalar och vid alla dina bäckar ska män falla för svärd. 9 Jag ska göra dig till en ödemark för all framtid, och dina städer ska inte mer vara bebodda. Då ska ni inse att jag är Herren.
10 (ED) Du sade: ’De båda folken och de båda länderna ska bli mina, vi ska ta dem i besittning’ – detta fastän Herren bodde där. 11 Därför, så sant jag lever, säger Herren Gud, ska jag utföra mitt verk med samma vrede och brinnande nit som du i ditt hat har visat mot dem. Jag ska göra mig känd bland dem när jag dömer dig. 12 (EE) Du ska inse att jag är Herren. Jag har hört alla de föraktfulla ord som du har uttalat mot Israels berg när du sagt: ’Det är en ödemark! Vi har fått dem, vi ska sluka dem!’ 13 Så har ni skrutit, och ni har hopat ord på ord mot mig. Men jag har hört det.
14 Så säger Herren Gud: Medan hela jorden gläder sig ska jag göra dig till en ödemark. 15 Därför att du gladde dig över att Israels arvedel blev ödelagd, ska jag göra på samma sätt med dig. Du ska bli en ödemark, du Seirs berg och du hela Edom, så stor du är. Då ska de inse att jag är Herren.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation