Bible in 90 Days
Daniels bön
9 I Darejaveshs första regeringsår[a] – han var son till Ahasveros och av medisk släkt, men hade blivit kung över kaldeernas rike – 2 i hans första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år som enligt Herrens ord till profeten Jeremia[b] skulle fullbordas för Jerusalems ödeläggelse, nämligen sjuttio år.
3 (A) Jag vände då mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och åkallan och fastade i säck och aska. 4 (B) Jag bad till Herren min Gud och bekände:
”O Herre, du store och fruktade Gud, du som håller fast vid förbundet och nåden mot dem som älskar dig och håller dina bud. 5 (C) Vi har syndat och gjort orätt, vi har varit ogudaktiga och upproriska. Vi har vänt oss bort från dina bud och föreskrifter. 6 Vi har inte lyssnat till dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra kungar, furstar och fäder och till allt folket i landet. 7 (D) Du, Herre, är rättfärdig, men vi har dragit skam över oss. Så är det i dag med Juda män och Jerusalems invånare och hela Israel, både de som bor nära och de som bor långt borta i alla de länder dit du har fördrivit dem därför att de var trolösa mot dig. 8 (E) Ja, Herre, vi sänker våra ansikten i skam, vi och våra kungar, furstar och fäder, eftersom vi har syndat mot dig. 9 (F) Men hos Herren vår Gud finns barmhärtighet och förlåtelse. Vi var upproriska mot honom 10 (G) och lyssnade inte till Herren vår Guds röst. Vi vandrade inte efter de lagar han gav oss genom sina tjänare profeterna.
11 (H) Hela Israel bröt mot din lag och vek av utan att lyssna till din röst. Därför östes också över oss den förbannelse och ed som står skriven i Guds tjänare Mose lag, eftersom vi hade syndat mot honom. 12 (I) Han höll sina ord som han talat mot oss och mot våra domare som dömde oss. Han lät en så stor olycka drabba oss att något liknande det som nu skett i Jerusalem inte har hänt någon annanstans under himlen. 13 Så som det står skrivet i Mose lag drabbade all denna olycka oss.
Men ändå försökte vi inte blidka Herren vår Gud genom att vända om från våra synder och ge akt på din sanning. 14 (J) Därför vakade Herren över olyckan och lät den drabba oss, för Herren vår Gud är rättfärdig i alla de gärningar han gör. Men vi lyssnade inte till hans röst.
15 (K) Och nu, Herre vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand och så gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag: Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga. 16 (L) Men Herre, för all din rättfärdighets skull, vänd din vrede och harm från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. På grund av våra synder och våra fäders missgärningar blir Jerusalem och ditt folk hånade av alla som bor omkring oss. 17 (M) Hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom för Herrens skull. 18 (N) Min Gud, vänd ditt öra hit och hör. Öppna dina ögon och se vilken förödelse som har drabbat oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. För det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner. 19 (O) O Herre, hör, Herre, förlåt! Herre, lyssna och utför ditt verk utan att dröja. Det är för din egen skull, min Gud, för din stad och ditt folk är uppkallade efter ditt namn.”
De sjuttio årsveckorna
20 Jag fortsatte tala och be och bekänna min synd och mitt folk Israels synd, och kom inför Herren min Gud med min förbön för min Guds heliga berg. 21 (P) Medan jag ännu talade i min bön kom Gabriel till mig[c] i flygande hast, den man som jag hade sett förut i min syn. Det var vid tiden för kvällsoffret[d]. 22 (Q) Han undervisade mig och sade till mig:
”Daniel, jag är utsänd för att ge dig insikt och förstånd. 23 (R) Redan när du började be gick ordet ut, och jag har kommit för att berätta det för dig, för du är högt älskad. Så ge akt på ordet och förstå synen:
24 (S) Sjuttio veckor[e] är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla[f] synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste[g]. 25 (T) Det ska du veta och förstå: Från det att ordet gått ut om att Jerusalem ska återställas[h] och byggas upp till dess att den Smorde Fursten kommer, ska det gå sju veckor och sextiotvå veckor. Gator och vallgravar ska byggas upp igen, trots svåra tider.
26 (U) Men efter de sextiotvå veckorna ska den Smorde förgöras, helt utblottad. Och staden och helgedomen ska förstöras av folket till en furste som kommer. Men slutet kommer som en störtflod. Ända till slutet ska det råda krig. Förödelse är fast besluten. 27 (V) Han ska stadfästa ett förbund med de många under en vecka, och mitt i veckan ska han avskaffa slaktoffer och matoffer. Och på styggelsers vinge ska förödaren komma[i], till dess att förstöring och fast beslutad straffdom utgjuts över förödaren.”
Daniels syn vid floden Tigris
10 (W) I den persiske kungen Koresh tredje regeringsår[j] fick Daniel, som också kallades Belteshassar, en uppenbarelse. Uppenbarelsen är sann och gäller stor vedermöda. Han gav akt på ordet och fick insikt om synen.
2 Vid den tiden hade jag, Daniel, gått och sörjt i tre veckors tid. 3 Jag åt inga läckerheter, kött och vin kom inte i min mun, och jag smorde mig inte med olja förrän de tre veckorna hade gått. 4 (X) På den tjugofjärde dagen i första månaden[k] var jag vid stranden av den stora floden Tigris[l].
5 (Y) När jag såg upp fick jag se en man stå där, klädd i linnekläder. Han hade ett bälte av guld från Ufas runt midjan.[m] 6 Hans kropp var som av krysolit, hans ansikte som en blixt, hans ögon som eldslågor och hans armar och ben som glänsande koppar. Ljudet av hans ord var som ett väldigt dån[n].
7 (Z) Jag, Daniel, var den ende som såg synen. Männen som var med mig såg den inte, men de greps av stark skräck så att de flydde och gömde sig. 8 (AA) Jag blev ensam kvar, och när jag såg den mäktiga synen försvann all min kraft. Färgen vek från mitt ansikte så att jag blev likblek, och jag hade ingen kraft kvar. 9 (AB) Då hörde jag ljudet av hans ord, och när jag hörde det föll jag bedövad ner med ansiktet mot jorden.
10 (AC) Då rörde en hand vid mig och hjälpte mig upp på mina darrande knän och händer. 11 (AD) Sedan sade han till mig: ”Daniel, du högt älskade man, ge akt på de ord som jag talar till dig och res dig upp på fötterna, för jag har nu blivit sänd till dig.”
När han sade detta till mig reste jag mig bävande upp. 12 (AE) Han sade till mig: ”Var inte rädd, Daniel. Redan från första dagen när du vände ditt hjärta till att förstå och ödmjuka dig inför din Gud har dina ord varit hörda, och jag har nu kommit på grund av dina ord.
13 (AF) Fursten över Persiens rike stod emot mig under tjugoen dagar. Då kom Mikael[o], en av de förnämsta furstarna, till min hjälp, och jag blev kvar[p] där hos Persiens kungar. 14 (AG) Men nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som ska hända ditt folk i kommande dagar, för synen syftar på framtiden.”
15 (AH) Medan han talade så till mig, böjde jag mitt ansikte mot jorden och var stum. 16 Och se, han som var lik en människoson rörde vid mina läppar. Då öppnade jag min mun och sade till honom som stod framför mig: ”Min herre, på grund av synen har jag gripits av stark ångest och har ingen kraft kvar. 17 Och hur skulle en sådan som jag, min herres tjänare, kunna tala med en sådan som min herre? Jag har ingen kraft kvar i mig och kan inte andas längre.”
18 (AI) Han som såg ut som en människa rörde då vid mig igen och styrkte mig. 19 Han sade: ”Var inte rädd, du högt älskade man! Frid vare med dig, var stark, ja, var stark!” När han talade med mig kände jag mig styrkt och sade: ”Tala, min herre, för du har styrkt mig.”
20 Då sade han: ”Förstår du varför jag har kommit till dig? Men jag måste strax vända tillbaka för att kämpa mot fursten över Persien, och när jag drar bort från honom kommer fursten över Grekland. 21 Men jag vill berätta för dig vad som är skrivet i sanningens bok. Ingen enda hjälper mig mot dessa utom Mikael, er furste.
11 I medern Darejaveshs första regeringsår stod jag där för att stärka och skydda honom.”
Sydlandets och Nordlandets kungar
2 ”Nu ska jag berätta sanningen för dig. Tre kungar till ska uppstå i Persien, och den fjärde[q] ska bli rikare än någon av de andra, och när han har blivit som mäktigast genom sina rikedomar ska han sätta in all sin makt mot Greklands rike.
3 Sedan ska en väldig kung[r] uppstå, och han ska härska med stor makt och göra vad han vill. 4 (AJ) Men när han har kommit, ska hans rike falla sönder och delas efter himlens fyra väderstreck. Det ska inte tillfalla hans efterkommande eller förbli lika mäktigt som när han hade makten. Hans rike ska omstörtas och tillfalla andra än dem.
5 Kungen i Sydlandet ska bli mäktig. Och av hans furstar ska en vara mäktigare än han, och hans herravälde ska bli stort. 6 Efter några år ska de ingå förbund med varandra och dottern till Sydlandets kung ska komma till kungen i Nordlandet för att träffa en överenskommelse. Men hon ska inte kunna behålla den makt hon vinner och hans makt ska inte heller bestå. Hon ska offras tillsammans med dem som förde henne dit, både hennes far och den man som en tid gav henne makt.
7 Men en telning från hennes rötter ska stiga upp i hans ställe och dra upp mot nordlandskungens här och tränga in i hans fäste och göra vad han vill med folket och få överhanden. 8 Deras gudar och avgudabilder och deras dyrbara kärl, både av silver och guld, ska han också föra till Egypten. Sedan ska han under några år lämna nordlandskungen i fred.
9 Däremot ska denne tränga in i sydlandskungens rike, men han ska vända tillbaka till sitt land igen.
10 Hans söner ska rusta sig till strid och samla en väldig krigshär, som ska välla fram som en störtflod och tåga in. Den ska komma igen och striden ska föras ända fram till sydlandskungens befästningar. 11 Då ska kungen i Sydlandet bli vred och dra ut och strida mot kungen i Nordlandet, som ska ställa upp en stor här, men den hären ska ges i den andres hand. 12 När hären är borta växer sydlandskungens övermod och han ska slå ner tiotusentals, men ändå inte få herraväldet. 13 Kungen i Nordlandet ska nämligen ställa upp en ny här, större än den förra, och efter en tid av några år ska han komma med en stor krigshär och stora förråd.
14 Vid samma tid ska många andra resa sig mot kungen i Sydlandet. Våldsmän av ditt eget folk ska göra uppror för att uppfylla profetian, men de kommer att falla.
15 Och kungen i Nordlandet ska komma och kasta upp vallar och inta en välbefäst stad, och Sydlandets stridskrafter ska inte kunna hålla stånd. Dess utvalda krigsfolk ska inte ha någon kraft att stå emot. 16 Nordlandets kung, som rycker emot honom, ska göra vad han vill, och ingen ska kunna stå emot honom. Han ska komma in i det härliga landet, och förstörelse ska ske genom hans hand. 17 Han ska komma med hela sitt rikes makt. Men han är villig till förlikning, och en sådan ska han åstadkomma. Han ska ge kungen av Sydlandet en av sina döttrar till hustru för att fördärva honom. Men det ska inte lyckas och inte vara till hans fördel. 18 Därefter ska han vända sig mot kustländerna och inta många, men en härförare ska göra slut på hans hånfullhet och låta det vända tillbaka över honom själv. 19 (AK) Då ska han vända tillbaka till sitt eget lands befästningar. Men han ska vackla och falla och sedan inte mer finnas till.
20 (AL) På hans plats ska en annan uppstå, en som låter en uppbördsman dra igenom det land som är hans rikes prydnad. Men efter några dagar ska han störtas, dock inte genom vrede eller i strid.
Den onde kungen i Nordlandet
21 I hans ställe ska en föraktlig man komma, en som man inte har gett kungavärdighet. Oväntat intar han riket genom list. 22 Och översvämmande härar ska svepas bort inför honom och krossas, likaså en förbundsfurste. 23 För från den stund han ingått förbund med honom kommer han att handla svekfullt. Han ska dra ut och få övermakten med endast lite folk. 24 Oväntat ska han komma in i landets bördigaste trakter och göra vad hans fäder och deras fäder inte kunnat göra. Byte och rov och gods ska han strö ut åt sitt folk och fram till en viss tid gör han upp onda planer mot befästa platser.
25 Han ska uppbåda sin kraft och sitt mod mot kungen i Sydlandet och komma med en stor här, men kungen i Sydlandet ska också rusta sig till strid med en mycket stor och mäktig här. Han ska dock inte kunna hålla stånd på grund av de stämplingar som görs mot honom. 26 (AM) De som äter hans bröd ska störta honom. Hans här ska svepas bort och många ska bli slagna och falla.
27 Båda kungarna kommer att ha ont i sinnet. De sitter tillsammans vid samma bord och talar lögn, men det ska inte ha någon framgång, eftersom slutet ännu dröjer till den bestämda tiden. 28 Han ska vända tillbaka till sitt land med mycket gods, men hans hjärta kommer att vara emot det heliga förbundet. När han har genomfört sitt uppsåt ska han vända tillbaka till sitt land.
29 På bestämd tid ska han sedan på nytt dra ut mot Sydlandet, men denna senare gång ska det inte gå som den förra, 30 för skepp från Kittim[s] ska komma emot honom och han ska förlora modet.
Då ska han vända tillbaka och rikta sin vrede mot det heliga förbundet och ge vreden fritt utlopp. Och när han har kommit hem, ska han lyssna till dem som har övergett det heliga förbundet. 31 (AN) Härar från honom ska komma, och de ska orena helgedomen, tillflyktsorten, avskaffa det dagliga offret och ställa upp förödelsens styggelse[t]. 32 Dem som har kränkt förbundet ska han med smickrande ord locka till avfall.
Men de av folket som känner sin Gud ska stå fasta och hålla ut. 33 (AO) De förståndiga bland folket ska ge många insikt, men ändå ska de under en tid falla genom svärd och eld, genom fångenskap och plundring. 34 Men när de faller ska de inte lämnas utan hjälp, och många ska då av falska motiv sluta sig till dem. 35 (AP) En del av de förståndiga ska falla, och de ska luttras så att de blir rena och fläckfria fram till den sista tiden. För ännu dröjer slutet till den bestämda tiden.
36 (AQ) Kungen ska göra vad han vill, och han ska upphöja sig och förhäva sig över varje gud. Ja, mot gudarnas Gud ska han tala fruktansvärda ting. Allt ska lyckas för honom till dess att vredens tid är ute, för det som har beslutats måste ske. 37 (AR) Han kommer inte att bry sig om sina fäders gudar[u] eller den som är kvinnors lust[v] eller någon annan gud, utan han ska upphöja sig själv över alla. 38 Istället ska han ära fästningarnas gud. En gud som hans fäder inte har känt ska han ära med guld och silver och ädelstenar och andra dyrbarheter. 39 Han ska göra vad han vill med starka befästningar med en främmande guds hjälp. De som erkänner honom ska han visa stor ära. Han ska låta dem härska över många, och han ska dela ut land åt dem till belöning.
40 Men vid den sista tiden ska kungen i Sydlandet drabba samman med honom. Kungen i Nordlandet ska då storma fram mot denne med vagnar och ryttare och en stor flotta. Han ska rycka in i länderna och svämma över och dra igenom dem. 41 (AS) Han ska också dra in i det härliga landet, och många länder ska falla, men dessa ska undkomma hans hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons avkomlingar. 42 Och han ska sträcka ut sin hand mot länderna. Egypten ska inte slippa undan. 43 Han ska erövra skatter av guld och silver och alla slags dyrbarheter i Egypten. Libyer och nubier ska följa honom.
44 Då ska han få höra rykten från öster och norr som skrämmer honom, och han ska dra ut i stort raseri för att förgöra och förinta många. 45 Sina palatstält ska han slå upp mellan havet och helgedomens härliga berg. Men han går mot sin undergång och ingen hjälper honom.”
Den sista tiden
12 (AT) ”På den tiden ska Mikael träda fram, den store fursten som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden.
Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken[w]. 2 (AU) De många[x] som sover i mullen ska vakna, några till evigt liv och andra till förakt och evig skam. 3 (AV) De förståndiga ska då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet som stjärnorna för alltid och för evigt.
4 (AW) Men du, Daniel, ska gömma dessa ord och försegla bokrullen till den sista tiden. Många ska forska i den[y] och kunskapen ska bli stor.”
5 När jag, Daniel, såg upp, se, då stod det två andra där, en på flodens ena strand och en på den andra stranden. 6 (AX) En av dem sade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten: ”Hur länge dröjer det innan slutet kommer med dessa märkliga ting[z]?” 7 (AY) Jag lyssnade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra och sin vänstra hand mot himlen och svor vid honom som lever för evigt: ”Efter en tid och tider och en halv tid, när det heliga folkets makt är krossad, då ska allt detta fullbordas.”
8 Jag hörde det men förstod inte, så jag frågade: ”Min herre, vad blir slutet på allt detta?” 9 Då sade han: ”Gå, Daniel, för dessa ord ska förbli gömda och förseglade till den sista tiden. 10 (AZ) Många ska bli renade och tvättade[aa] och luttrade, men de ogudaktiga ska utöva sin ogudaktighet. Ingen ogudaktig ska förstå detta, men de förståndiga ska förstå det. 11 (BA) Från den tid då det dagliga offret avskaffas och förödelsens styggelse ställs upp ska det gå 1 290 dagar. 12 Salig är den som håller ut och når fram till 1 335 dagar.
13 (BB) Men gå du bort tills slutet kommer. Sedan du har vilat ska du uppstå och få din lott vid dagarnas slut.”
1 (BC) Herrens ord som kom till Hosea, Beeris son, när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda,[ab] och Jerobeam, Joashs son, var kung i Israel.
Hoseas äktenskap och barn
2 (BD) Detta är början av Herrens ord genom Hosea. Herren sade till honom:
”Gå och skaffa dig en otrogen[ac] hustru
och barn till en otrogen hustru,
för landet har varit otroget
och övergett Herren.”
3 Då gick han bort och tog Gomer,[ad] Diblajims dotter, till hustru och hon blev havande och födde en son åt honom. 4 (BE) Herren sade till honom:
”Ge honom namnet Jisreel,
för när ännu en liten tid har gått
ska jag straffa Jisreels blodskulder[ae]
på Jehus hus
och göra slut på kungadömet
i Israel.
5 Och det ska ske på den dagen
att jag ska bryta Israels båge
i Jisreels dal.”
6 (BF) Gomer blev åter havande och födde en dotter. Då sade Herren till honom:
”Ge henne namnet Lo-Ruhama[af],
för jag ska inte mer
förbarma mig över Israels hus
utan förkasta dem[ag].
7 (BG) Men över Juda hus
ska jag förbarma mig,
och jag ska frälsa dem
genom Herren deras Gud.
Men jag ska inte frälsa dem
genom båge och svärd eller krig,
och inte genom hästar och ryttare.”
8 När Gomer hade avvant Lo-Ruhama blev hon åter havande och födde en son. 9 (BH) Då sade han:
10 (BI) Men antalet av Israels barn[aj]
ska bli som havets sand,
som inte kan mätas eller räknas.
Och det ska ske att på platsen
där det sades[ak] till dem:
”Ni är inte mitt folk”,
ska det sägas till dem:
”Ni är den levande Gudens barn.”
11 (BJ) Juda barn och Israels barn
ska förenas
och sätta ett enda huvud över sig,
och de ska dra upp ur landet.
Stor ska Jisreels dag vara.
Israels trolöshet och Guds trofasthet
2 (BK) Kalla era bröder Ammi
och era systrar Ruhama.
2 (BL) Gå till rätta med er mor,
gå till rätta,
för hon är inte min hustru
och jag är inte hennes man.
Hon måste få bort sin otukt
från sitt ansikte
och sin otrohet mellan sina bröst.
3 (BM) Annars ska jag klä av henne[al] naken
och låta henne stå där
sådan hon var den dag
då hon föddes.
Jag ska göra henne till en öken,
låta henne bli som ett torrt land
och dö av törst.
4 Hennes barn ska jag inte
förbarma mig över,
för de är barn
till en otrogen kvinna.
5 (BN) Ja, deras mor var otrogen,
hon som födde dem
gjorde skamliga saker.
Hon sade:
”Jag vill följa mina älskare
som ger mig min mat
och mitt vatten,
min ull och mitt lin,
min olja och min dryck.”
6 (BO) Se, därför ska jag stänga
din väg med törnen.
Jag ska resa en mur framför henne
så att hon inte finner sina stigar.
7 När hon då löper efter sina älskare
ska hon inte få fatt på dem,
när hon söker dem
ska hon inte finna dem.
Då ska hon säga:
”Jag vill gå tillbaka
till min förste man,
för jag hade det bättre då
än nu.”
8 (BP) Men hon har inte förstått
att det var jag som gav henne
både säden och vinet och oljan,
och som gav henne mycket silver
och guld som de använde till Baal.
9 Därför ska jag ta tillbaka min säd
när tiden är inne,
och mitt vin när stunden kommer.
Jag ska ta bort min ull och mitt lin
som hon skyler sin nakenhet med.
10 Nu ska jag blotta hennes blygd
inför hennes älskares ögon,
och ingen ska rädda henne
ur min hand.
11 Jag ska göra slut
på all hennes fröjd,
på hennes fester, nymånader
och sabbater
och alla hennes högtider.
12 (BQ) Jag ska skövla hennes
vinstockar och fikonträd,
eftersom hon sade:
”De är min lön som mina älskare
har gett mig.”
Jag ska göra dem till en vildmark,
och markens djur
ska äta av dem.
13 (BR) Så ska jag straffa henne
för hennes baalsdagar,
då hon tände rökelse åt baalerna
och smyckade sig med ring
och bröstspänne
och följde efter sina älskare
men glömde mig, säger Herren.
14 (BS) Därför ska jag locka henne bort
och föra henne ut i öknen
och tala till hennes hjärta.
15 (BT) Sedan ska jag ge tillbaka
hennes vingårdar
och göra Akors dal[am]
till en hoppets port.
Där ska hon sjunga[an]
som i sin ungdoms dagar,
som på den dag då hon drog upp
ur Egyptens land.
16 Det ska ske på den dagen,
säger Herren,
att du ska kalla mig: ”Min man”
och inte mer kalla mig:
”Min Baal.”[ao]
17 (BU) Baalernas namn ska jag ta bort
ur hennes mun,
och man ska inte mer minnas
deras namn.
18 (BV) På den dagen ska jag
sluta ett förbund för dem
med djuren på marken,
med fåglarna under himlen
och med kräldjuren på jorden.
Båge och svärd och krig
ska jag bryta och ta bort
ur landet
och låta dem bo i trygghet.
19 (BW) Jag ska trolova dig med mig
för evigt,
jag ska trolova dig med mig
i rätt och rättfärdighet,
i kärlek och barmhärtighet.
20 (BX) Jag ska trolova dig med mig i trohet,
och du ska känna[ap] Herren.
21 Och det ska ske på den dagen
att jag ska svara, säger Herren.
Jag ska svara himlen,
och den ska svara jorden,
22 och jorden ska svara
säden, vinet och oljan,
och de ska svara Jisreel[aq].
23 (BY) Jag ska plantera henne åt mig
i landet.
Jag ska förbarma mig
över Lo-Ruhama
och säga till Lo-Ammi:
”Du är mitt folk.”
Och de ska svara:
”Du är min Gud.”
Hoseas otrogna hustru
3 Herren sade till mig: ”Gå och älska din hustru igen, fastän hon älskas av en annan[ar] och har begått äktenskapsbrott. Älska henne så som jag, Herren, älskar Israels barn, trots att de vänder sig till andra gudar och älskar druvkakor[as].”
2 Då köpte jag henne åt mig för femton siklar silver och en homer och en letek korn[at]. 3 Jag sade till henne: ”Under lång tid ska du vara hos mig. Var inte otrogen och ge dig inte åt någon annan man. Jag ska vara hos dig[au].”
4 (BZ) För under lång tid ska Israels barn
vara utan kung och furste,
utan offer och stoder
och utan efod[av] och husgudar.
5 (CA) Sedan ska Israels barn vända om
och söka Herren sin Gud
och David, sin kung.
Med fruktan ska de söka Herren
och hans godhet
i kommande dagar.
Herrens anklagelser mot Israel
4 (CB) Hör Herrens ord, ni Israels barn,
för Herren går till rätta
med dem som bor i landet,
för det finns ingen sanning
och ingen kärlek
och ingen kunskap om Gud
i landet.
2 (CC) De svär och ljuger,
mördar och stjäl och är otrogna.
De brukar våld
och blodsdåd följer på blodsdåd.
3 (CD) Därför sörjer landet
och allt som lever där tynar bort,
både markens djur
och himlens fåglar
och havets fiskar försvinner.
4 (CE) Ingen ska anklaga eller gå till rätta
med någon annan.
Ditt folk liknar dem som anklagar
en präst.
5 (CF) Du ska komma på fall om dagen,
även profeten ska komma på fall
tillsammans med dig om natten.
Också din mor ska jag förgöra.
6 (CG) Mitt folk går under
av brist på kunskap.
Eftersom du har förkastat kunskap
ska också jag förkasta dig
från att vara min präst.
Du glömde
din Guds undervisning,
därför ska också jag glömma
dina barn.
7 Ju fler de blev,
desto mer syndade de mot mig.
Jag ska förvandla deras ära[aw]
till skam.
8 De lever av mitt folks synd
och längtar efter folkets
missgärning.
9 (CH) Därför ska det gå prästen
och folket lika.
Jag ska straffa dem för deras vägar
och ge dem för deras gärningar.
10 (CI) De ska äta men inte bli mätta,
begå otukt men inte föröka sig,
för de har slutat
hålla sig till Herren.
11 (CJ) Otukt och vin, gammalt eller nytt,
tar bort förståndet.
12 (CK) Mitt folk frågar sin avgudabild av trä
och hämtar svar från sin stav,
för en otuktsande har vilselett dem
så att de begår otukt
och överger sin Gud.
13 (CL) På bergens toppar offrar de,
och på höjderna tänder de rökelse
under ekar, popplar
och terebinter
eftersom skuggan där är skön.
Så begår era döttrar otukt
och era sonhustrur otrohet.
14 (CM) Jag kan inte straffa era döttrar
för deras otukt
eller era sonhustrur
för deras otrohet,
för männen går själva iväg
med prostituerade
och offrar med tempelflickor.[ax]
Ett folk som inget förstår går under.
15 (CN) Om du, Israel, vill begå otukt,
så låt inte Juda dra på sig skuld.
Gå inte till Gilgal,
dra inte upp till Bet-Aven[ay]
och svär inte:
”Så sant Herren lever.”
16 Som en envis kviga envisas Israel.
Ska då Herren låta dem beta[az]
som lamm på en stor äng?
17 Efraim är i förbund med avgudar
– låt honom vara!
18 Deras drickande går överstyr[ba],
hejdlöst begår de otukt.
Landets sköldar[bb] älskar
skamliga ting.
19 (CO) Men en stormvind ska gripa dem
med sina vingar,
och de ska få skämmas
med sina offer.
Folket hotas med undergång
5 (CP) Hör det här, ni präster!
Lyssna, ni av Israels hus,
och hör på,
ni som hör till kungens hus!
Domen gäller er,
för ni har varit en snara för Mispa
och ett nät utbrett på Tabor.
2 (CQ) Upprorsmännen har sjunkit djupt
i sitt slaktande,
men jag ska straffa dem alla.
3 (CR) Jag känner Efraim
och Israel är inte dold för mig,
för Efraim har nu blivit otrogna
och Israel är orent.
4 (CS) Deras gärningar hindrar dem
från att vända om till sin Gud,
för det bor en otuktsande
i deras bröst
och de känner inte Herren.
5 (CT) Israels stolthet vittnar emot honom,
Israel och Efraim kommer på fall
genom sin missgärning.
Också Juda kommer på fall
med dem.
6 (CU) Med får och oxar går de
för att söka Herren,
men de finner honom inte.
Han har dragit sig undan
från dem.
7 (CV) De har svikit Herren,
för de har fött barn
som inte är hans.
Nu ska nymånadsfesten
förtära dem och deras åkrar.
8 (CW) Blås i basun i Gibea,
i trumpet i Rama,
slå larm i Bet-Aven:
Fienden är efter dig, Benjamin!
9 (CX) Efraim ska bli ödelagt
på straffets dag.
Bland Israels stammar
kungör jag vad som är sant.
10 (CY) Furstarna i Juda har blivit
lika sådana som flyttar gränser.
Över dem ska jag ösa
min vrede som vatten.
11 (CZ) Efraim lider förtryck,
krossad av domen,
för han har frivilligt följt
människobud[bc].
12 Därför är jag som mal för Efraim
och som röta för Juda hus.
13 (DA) När Efraim såg sin sjukdom
och Juda sitt sår,
gick Efraim till Assur
och sände bud
till den store kungen.
Men han kan inte hela er,
ert sår kommer inte att läkas,
14 (DB) för jag ska vara som ett lejon
mot Efraim,
som ett ungt lejon mot Juda hus.
Jag själv river dem
och går min väg,
jag släpar bort dem
och ingen kan rädda.
15 (DC) Jag går min väg,
jag återvänder till min boning
tills de erkänner sin skuld
och söker mitt ansikte.
I nöden ska de vända sig till mig.
Folkets ånger är falsk
6 (DD) ”Kom, låt oss vända om till Herren!
För han har rivit oss,
han ska också hela oss.
Han har slagit oss,
han ska också förbinda oss.
2 (DE) Efter två dagar gör han oss
levande igen,
på tredje dagen låter han oss
uppstå,[bd]
så att vi får leva
inför hans ansikte.
3 (DF) Låt oss lära känna Herren,
låt oss sträva efter att
lära känna honom.
Han ska träda fram
lika visst som gryningen
och komma till oss som ett regn,
som ett vårregn
som vattnar jorden.”
4 (DG) Vad ska jag göra med dig, Efraim?
Vad ska jag göra med dig, Juda?
Er kärlek är som morgondiset,
som dagg som fort försvinner.
5 (DH) Därför har jag gett mina hugg
genom profeterna
och dräpt dem genom orden
från min mun.
Så ska domen över dig
gå fram i ljuset,
6 (DI) för jag har min glädje i kärlek[be]
och inte i offer,
kunskap om Gud
mer än brännoffer.
7 (DJ) Men liksom Adam[bf]
har de brutit förbundet,
de har svikit mig där.
8 (DK) Gilead[bg] är en stad av ogärningsmän,
den är full av blodspår.
9 Prästernas hop är
som rövarband i bakhåll
för människor.
De mördar på vägen till Shekem,
de gör skamliga ting.
10 (DL) I Israels hus har jag sett
förfärliga ting.
Där ägnar sig Efraim åt otukt,
där orenar Israel sig.
11 (DM) Också för dig, Juda,
är en skördetid bestämd,
när jag gör slut
på mitt folks fångenskap.[bh]
Efraims och Samariens ondska
7 (DN) När jag vill hela Israel,
då avslöjas
Efraims missgärning
och Samariens ondska,
för de begår svek,
tjuvar gör inbrott
och rövarband plundrar
på vägarna.
2 (DO) I sina hjärtan tänker de inte på
att jag kommer ihåg
all deras ondska.
Nu är de omringade
av sina gärningar,
de är inför mitt ansikte.
3 Med sin ondska gläder de kungen
och med sina lögner furstarna.
4 Alla är de äktenskapsbrytare.
De liknar en ugn
som bagaren värmt upp.
När han knådat degen
slutar han elda
tills degen har jäst.
5 (DP) På vår kungs dag
drack sig furstarna
febriga av vin,
själv räckte han smädarna handen.
6 De kommer nära,
deras hjärtan är som en ugn
där de ligger i försåt.
Hela natten sover deras bagare,
men på morgonen brinner han
som en flammande eld.
7 (DQ) Alla är de heta som en ugn
och förtär sina domare.
Alla deras kungar har fallit,
ingen bland dem åkallar mig.
8 (DR) Efraim blandar sig med andra folk,
han är som en brödkaka
som inte har vänts.
9 Främlingar har förtärt hans kraft
men han förstår det inte,
trots att han fått gråa hår
märker han det inte.
10 (DS) Israels högmod vittnar
mot honom.
De vänder inte om
till Herren sin Gud
och söker inte hans hjälp
trots allt detta.
11 (DT) Efraim har blivit som en duva,
naiv och utan vett.
De kallar på Egypten,
de går till Assur.
12 (DU) Men när de går
kastar jag mitt nät över dem,
drar ner dem
som fåglar under himlen.
Jag ska straffa dem
så som de hört i sin församling[bi].
13 Ve över dem,
för de har flytt bort från mig!
Fördärv över dem,
för de har gjort uppror
mot mig!
Jag ville friköpa dem,
men de har talat lögner
mot mig.
14 (DV) De ropar inte till mig av hjärtat
utan klagar på sina bäddar.
De oroar sig[bj] för säd och vin
men vänder sig bort från mig.
15 Det var jag som lärde dem
och stärkte[bk] deras armar,
men de har ont i sinnet mot mig.
16 (DW) De vänder om,
men inte till den som är därovan.
De liknar en båge som sviker.
Deras furstar ska falla för svärd
på grund av sina hätska tungor.
Det ska bli deras vanära
i Egyptens land.
Israels falska gudstjänst
8 (DX) Sätt basunen för din mun!
Som en örn kommer fienden
över Herrens hus,
för de har brutit mitt förbund
och syndat mot min lag.
2 De ropar till mig:
”Min Gud! Vi i Israel känner dig.”
3 Israel har förkastat det som är gott,
därför ska fienden förfölja dem.
4 (DY) De valde kungar
som inte var från mig,
de tillsatte furstar
som jag inte erkände[bl].
Av sitt silver och guld
gjorde de sig avgudar
till sin egen undergång.
5 (DZ) Din kalv[bm] är förkastlig, Samaria.
Min vrede är upptänd mot dem.
Hur länge ska de vara oförmögna
till renhet?
6 (EA) Kalven är från Israel,
en hantverkare har gjort den,
den är ingen gud.
Samarias kalv ska krossas
till smulor.
7 (EB) Vind sår de,
och storm ska de skörda.
Säd ska de inte få,
deras gröda ska inte ge föda,
och ger den någon
ska främlingar sluka den.
8 Israel blir uppslukad.
De räknas nu bland hednafolken
som ett kärl ingen vill ha,
9 (EC) för de drog bort till Assur
likt en vildåsna
som går sin egen väg.
Efraim har lejt sig älskare.
10 Men hur de än köpslår bland folken
ska jag nu samla dem
och låta dem börja en tid av ringhet,
förtryckta av furstarnas kung.
11 (ED) Efraim har gjort sig många altaren
åt synden,[bn]
därför ska hans altaren
bli honom till synd.
12 Jag har skrivit mycket till honom
i min undervisning,
men den betraktas som något
främmande.
13 (EE) De offrar kött
som offergåvor åt mig och äter,
men Herren tar inte emot dem.
Nu ska han komma ihåg
deras skuld
och straffa dem för deras synder.
De ska få vända tillbaka till Egypten.
14 (EF) Israel har glömt sin skapare
och byggt tempel,
och Juda har uppfört
många befästa städer.
Jag ska sända en eld
mot hans städer,
och den ska förtära deras borgar.
Straff för Israels synder
9 (EG) Gläd dig inte, Israel,
jubla inte som folken,
för du har varit otrogen
och kommit bort från din Gud.
Du har älskat prostitutionens lön[bo]
på alla tröskplatser.
2 (EH) Logen och vinpressen
ska inte föda dem,
och vinet ska slå fel för dem.
3 (EI) De ska inte få bo i Herrens land.
Efraim måste tillbaka till Egypten,
och i Assyrien ska de äta oren mat.
4 (EJ) De ska inte få offra vin åt Herren,
och deras slaktoffer
ska inte glädja honom.
Det ska vara som sorgebröd
för dem,
alla som äter av det ska bli orena,
för deras bröd
är bara för dem själva,
det kommer inte in i Herrens hus.
5 Vad ska ni göra på högtidsdagen,
på Herrens festdag?
6 (EK) För kommer de undan förödelsen
samlar Egypten ihop dem
och Memfis begraver dem.
Deras silverskatter
tas över av nässlor,
törne ska växa i deras hyddor.
7 (EL) Straffets dagar kommer,
vedergällningens dagar kommer,
Israel ska märka det.
Profeten anses vara en dåre,
Andens man galen,
för att din skuld är stor
och fiendskapen stark.
8 (EM) Profeten är Guds väktare
över Efraim,
men snaror väntar honom
på alla hans vägar
och fiendskap i hans Guds hus.
9 (EN) I djupt fördärv har de sjunkit,
nu som i Gibeas dagar.
Men han kommer ihåg deras skuld,
han straffar deras synder.
10 (EO) Som druvor i öknen fann jag Israel,
som förstlingsfrukter på fikonträdet
när det börjar bära frukt
såg jag era fäder.
Men de gick till Baal-Peor[bp]
och invigde sig åt skammens gud,
och de blev lika vidriga
som den de älskade.
11 Efraims härlighet
ska flyga bort som en fågel:
ingen ska föda, ingen gå havande,
ingen befruktas.
12 Och även om de uppfostrar barn
ska jag ta dem ifrån dem,
inte en människa blir kvar.
Ja, ve dem när jag går ifrån dem!
13 (EP) Efraim är som jag såg Tyrus,
planterad på en äng.
Men Efraim ska få föra ut sina barn
till bödeln.
14 Ge dem, Herre,
vad du ska ge dem!
Ge dem moderliv med missfall
och uttorkade bröst.
15 (EQ) All deras ondska finns i Gilgal,
det var där jag fick hat till dem.
För deras onda gärningars skull
ska jag driva ut dem
ur mitt hus.
Jag ska inte visa dem kärlek längre,
alla deras furstar är upproriska.
16 (ER) Efraim är slagen,
deras rot förtorkad,
de ska inte bära frukt.
Även om de föder barn
ska jag döda deras kära livsfrukt.
17 (ES) Min Gud ska förkasta dem,
för de har inte lyssnat på honom.
De ska bli flyktingar
bland hednafolken.
Israels synder och fångenskap
10 (ET) Israel var en frodig vinstock
som bar frukt.
Men ju mer frukt han fick,
desto fler altaren byggde han.
Ju bättre det gick för hans land,
desto finare stoder reste han.
2 (EU) Deras hjärta är delat,
nu ska de lida sitt straff.
Han ska själv bryta ner
deras altaren
och förstöra deras stoder.
3 Nu ska de säga:
”Vi har ingen kung,
för vi fruktar inte Herren.
Och en kung, vad skulle han
kunna göra för oss?”
4 (EV) De talar tomma ord,
de svär falska eder
och sluter förbund,
och domen skjuter upp
som en giftig planta
ur åkerns fåror.
5 (EW) De som bor i Samaria
ska vara rädda för kalven
i Bet-Aven[bq].
Folket ska sörja över den,
avgudaprästerna ska darra,
eftersom dess härlighet
ska föras bort i fångenskap.
6 Också den ska föras till Assyrien
som en gåva åt den store kungen.
Skam ska Efraim få,
Israel ska komma på skam
med sina planer.
7 Samariens kung ska försvinna
som en pinne på vattnet.
8 (EX) Ödelagda blir Avens offerhöjder[br],
Israels synd.
Törne och tistel ska skjuta upp
på deras altaren.
Då ska man säga till bergen[bs]:
”Göm oss!”
och till höjderna: ”Fall över oss!”
9 (EY) Israel, ända sedan Gibeas dagar
har du syndat.
Där har de stannat,
utan att kriget mot brottslingarna
nådde dem i Gibea.
10 (EZ) När jag vill ska jag tukta dem.
Folken ska samlas mot dem
när jag binder dem
vid deras dubbla synd.
11 (FA) Efraim är en inkörd kviga
som gärna vill tröska.
Men jag ska lägga ett ok
över[bt] hennes vackra nacke.
Jag ska spänna för Efraim,
Juda ska plöja, Jakob ska harva.
12 (FB) Så åt er i rättfärdighet,
skörda efter kärlekens bud,
bryt er ny mark.
Det är tid att söka Herren,
tills han kommer och låter
rättfärdighet regna över er.[bu]
13 (FC) Ni har plöjt ogudaktighet,
ni har skördat orättfärdighet,
ni har ätit lögnens frukt,
för du har förlitat dig
på din egen väg,
på dina många hjältar.
14 Stridslarm ska stiga
bland dina stammar,
och alla dina fästen ska ödeläggas
som när Bet-Arbel[bv] ödelades
av Shalman på stridens dag
och mödrar och barn krossades.
15 (FD) Så ska Betel göra med er
för er stora ondskas skull.
När gryningen kommer
är det förbi,
förbi med Israels kung!
Guds hjärta för upproriska Israel
11 (FE) När Israel var ung
fick jag honom kär,
och ut ur Egypten
kallade jag min son.[bw]
2 Men ju mer man kallar dem,
desto mer drar de sig undan.
De offrar åt baalerna
och tänder rökelse
åt avgudabilderna.
3 (FF) Ändå var det jag
som lärde Efraim att gå
och som tog dem i mina armar.
Men de förstod inte
att jag ville hela dem.
4 Med lena band drog jag dem,
med kärlekens band.
Jag var för dem lik den som
lättar oket över deras nackar[bx],
jag böjde mig ner till dem
och gav dem mat.
5 De ska inte få vända tillbaka
till Egyptens land,
utan Assur[by] ska bli deras kung
eftersom de vägrade
att omvända sig.
6 Svärdet ska rasa i deras städer
och förstöra deras bommar
och frossa omkring sig
för deras onda planers skull.
7 Mitt folk hänger fast
vid sin otrohet mot mig,
och hur man än kallar dem
till den som är därovan,
upphöjer ändå ingen honom.
8 (FG) Hur ska jag kunna överge dig, Efraim?
Ska jag lämna dig, Israel?
Hur ska jag kunna göra med dig
som med Adma
och behandla dig som Sebojim?[bz]
Mitt hjärta vänder sig i mig,
all min barmhärtighet vaknar.
9 (FH) Jag vill inte utföra
min brinnande vrede,
jag vill inte ödelägga Efraim igen,
för jag är Gud
och inte en människa.
Jag är helig bland er
och vill inte komma med vrede.
10 (FI) Herren ska de följa,
och han ska ryta som ett lejon.
Han ska ryta och barnen
ska komma
med bävan västerifrån.
11 De ska komma med bävan
som fåglar från Egypten
och som duvor från Assurs land,
och jag ska låta dem bo i sina hus,
säger Herren.
Israels synd
12 Efraim har omgett mig med lögn,
Israels hus med svek.
Juda är ännu trolös mot Gud,
mot den Allraheligaste,
den Trofaste.
12 (FJ) Efraim jagar efter vind,
han följer östanvinden
dagen lång,
lögn och våld tilltar.
De sluter förbund med Assur
och olja förs till Egypten.
2 Men Herren ska gå till rätta
med Juda
och straffa Jakob efter hans vägar,
ge honom efter hans gärningar.
3 (FK) I moderlivet
grep han sin bror i hälen,
i sin mannakraft
kämpade han med Gud.
4 (FL) Ja, han kämpade med ängeln
och vann seger,
han grät och bad honom
om nåd.
I Betel mötte han honom,
och där talade han med oss[ca],
5 (FM) Herren Gud Sebaot,
Herren är hans namn.
6 (FN) Så vänd om till din Gud,
håll fast vid kärlek och rätt
och vänta ständigt på din Gud.
7 (FO) Handlaren[cb] har falsk våg i sin hand
och älskar att suga ut människor.
8 (FP) Efraim säger: ”Jag har blivit rik,
jag har fått mig en förmögenhet!
I allt mitt hårda arbete
ska ingen finna någon orätt,
något som är synd.”
9 (FQ) Jag är Herren din Gud
alltsedan du var i Egyptens land.
Jag ska på nytt låta dig bo i tält
som vid era högtidsdagar.[cc]
10 (FR) Jag har talat till profeterna,
jag har gett dem många syner
och talat genom profeterna
i liknelser.
11 (FS) Är Gilead ett ogärningsnäste?
Då ska de bli till intet.
Offrar de tjurar i Gilgal?
Då ska deras altaren bli stenrösen
längs åkerns plogfåror.
12 (FT) Jakob flydde till Arams land,
Israel tjänade för en kvinna,
för en kvinnas skull
vaktade han hjorden.
13 (FU) Genom en profet förde Herren
Israel upp ur Egypten,
och genom en profet
blev folket bevarat.
14 (FV) Efraim har väckt bitter vrede.
Hans Herre ska låta hans blodsdåd
drabba honom
och låta hans hån slå tillbaka
på honom.
Israels avguderi och otacksamhet
13 (FW) När Efraim talade
darrade man,
han upphöjde sig själv i Israel.
Men han drog skuld över sig
genom Baal och dog.
2 (FX) Ändå fortsätter de att synda.
De gjuter sig avgudabilder
av sitt silver,
avgudar efter sitt eget förstånd,
alltsammans verk
av hantverkare.
Folk säger om dem:
”De offrar människor,
de kysser kalvar[cd].”
3 (FY) Därför ska de bli som morgondis,
som dagg som tidigt försvinner,
som agnar som blåser bort
från tröskplatsen
och som rök från en skorsten.
4 (FZ) Jag är Herren din Gud
alltsedan du var i Egyptens land.
Du ska inte veta av
någon annan Gud än mig,
och det finns ingen annan frälsare
än jag.
5 (GA) Det var jag som vårdade dig i öknen,
i den brännande torkans land.
6 (GB) Men ju bättre bete de fick,
desto mättare blev de,
och när de var mätta
blev deras hjärtan högmodiga,
och därför glömde de mig.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation