Bible in 90 Days

Avskiljandet av prästerna

(3 Mos 8:1-36)

29 När du avskiljer dem till präster åt mig ska du göra på följande sätt: ta en tjur och två baggar som är helt felfria, ² bröd som inte är jäst och osyrade kakor tillsammans med olja och osyrade tunnbröd smorda med olja. Baka dem av fint vetemjöl. ³ Lägg bröden i en korg och för fram dem som offergåva tillsammans med tjuren och baggarna.

⁴ För fram Aron och hans söner till ingången av uppenbarelsetältet och tvätta dem med vatten. ⁵ Ta kläderna och sätt på Aron hans tunika, mantel, efod och bröstsköld och fäst ihop alltsammans med bältet. ⁶ Sätt turbanen på hans huvud och fäst det heliga diademet på turbanen. ⁷ Gjut olja på hans huvud och smörj honom. ⁸ För sedan fram hans söner och klä dem i deras tunikor ⁹ med de vävda bälten och huvudbindlarna. De ska vara mina präster för alltid. Så ska du göra när du avskiljer Aron och hans söner.

¹⁰ Ta sedan tjuren och för fram den till uppenbarelsetältet. Aron och hans söner ska lägga sina händer på dess huvud, ¹¹ och du ska slakta den inför Herren där vid ingången till uppenbarelsetältet. ¹² Ta lite av tjurens blod och stryk på altarets horn med fingret. Resten av blodet ska du hälla ut bredvid altaret. ¹³ Ta sedan allt fett som finns runt inälvorna, leverfettet och njurarna med fettet kring dem, och bränn upp alltsammans på altaret. ¹⁴ Men tjurens kött och hud och resten av inälvorna ska du bränna upp som ett syndoffer i en eld utanför lägret.

¹⁵ Därefter ska Aron och hans söner lägga sina händer på huvudet på en av baggarna. ¹⁶ Slakta den, ta dess blod och stänk på altarets alla sidor. ¹⁷ Stycka sedan baggen, skölj inälvorna och fötterna och lägg dem på styckena och huvudet. ¹⁸ Bränn hela baggen på altaret. Detta är ett brännoffer åt Herren med en behaglig doft, ett eldoffer åt Herren.

¹⁹ Sedan ska du ta den andra baggen och Aron och hans söner ska lägga sina händer på dess huvud. ²⁰ Slakta den, ta lite av baggens blod och stryk på Arons högra örsnibb och likaså på hans söners högra örsnibb, på högra tummen och högra stortån. Resten av blodet ska stänkas ut på altarets alla sidor. ²¹ Ta sedan av blodet från altaret och av smörjelseolja och stänk det på Aron och hans söner och på deras kläder. På så sätt blir han och de och deras kläder helgade.

²² Därefter ska du ta det feta från baggen, svansen och fettet som finns runt inälvorna, leverfettet, njurarna med fettet runt dem och det högra lårstycket. Denna bagge är prästvigningsbaggen. ²³ Du ska också ta ett bröd, en kaka bakad med olja och ett tunnbröd från korgen med det osyrade brödet som ställts fram inför Herren. ²⁴ Lägg dessa i händerna på Aron och hans söner och låt dem lyfta upp dem inför Herren som ett offer till honom. ²⁵ Ta sedan bröden ur deras händer och bränn dem på altaret tillsammans med brännoffret som en välbehaglig lukt åt Herren, ett eldoffer åt Herren. ²⁶ Ta sedan bringan av Arons prästvigningsbagge och lyft upp den som ett offer åt Herren. Den är din andel.

²⁷ Avskilj som heliga de delar av prästvigningsbaggen som ska tillfalla Aron och hans söner, bringan som du lyfte upp och lårstycket som bars fram. ²⁸ Aron och hans söner ska alltid ha rätt att av Israels folk få detta som en offergåva av deras gemenskapsoffer, en gåva till Herren.

²⁹ Arons heliga kläder ska hans söner ha efter honom att bära när de smörjs och avskiljs för tjänst. ³⁰ Den son som blir präst efter Aron ska bära kläderna i sju dagar när han går in i uppenbarelsetältet och gör sin tjänst.

³¹ Prästvigningsbaggens kött ska kokas på en helig plats. ³² Aron och hans söner ska äta baggens kött och brödet som finns i korgen vid dörren till uppenbarelsetältet. ³³ De ska äta av detta som använts vid försoningen, vid deras avskiljande och vigningsceremoni. Ingen annan får äta av det, för det har blivit heligt. ³⁴ Om något av köttet eller brödet blir kvar till dagen därpå ska det brännas. Det får inte ätas, eftersom det är heligt.

³⁵ Gör med Aron och hans söner precis så som jag har föreskrivit. Denna prästvigning ska ta sju dagar. ³⁶ Varje dag ska du offra en tjur som syndoffer till försoning. Rena altaret genom att bringa försoning för det. Smörj det för att helga det. ³⁷ Under sju dagar ska du försona altaret och helga det. Därefter är altaret högheligt, och allt som kommer i beröring med det blir heligt.

³⁸ Detta ska du offra på altaret: Varje dag två årsgamla lamm för all framtid. ³⁹ Ett lamm ska offras på morgonen och ett i skymningen. ⁴⁰ Tillsammans med det ena ska du offra 1,5 liter fint mjöl, blandat med 1,5 liter olja från stötta oliver, samt 1,5 liter vin som dryckesoffer. ⁴¹ Offra det andra lammet i skymningen på samma sätt som på morgonen, med matoffer och dryckesoffer. Det är också en välbehaglig lukt inför Herren ett eldoffer.

⁴² Detta ska vara ett ständigt dagligt brännoffer genom alla släktled vid uppenbarelsetältets dörr, inför Herren. Där ska jag möta er och tala till dig. ⁴³ Där ska jag också möta israeliterna, och boningen ska vara helgad av min härlighet. ⁴⁴ Jag ska helga uppenbarelsetältet och altaret och Aron och hans söner till att vara mina präster. ⁴⁵ Och jag ska bo bland israeliterna och vara deras Gud, ⁴⁶ och de ska inse att jag är Herren, deras Gud. Jag förde dem ut ur Egypten för att bo bland dem, och jag är Herren, deras Gud.

Rökelsealtaret

(2 Mos 37:25-28)

30 Du ska göra ett altare av akacieträ, där du kan tända rökelse. ² Det ska vara fyrkantigt, en halv meter långt, en halv meter brett och en meter högt. Dess horn ska vara i ett stycke med altaret. ³ Du ska dra över dess överdel, sidor och horn med rent guld och göra en guldkant runt det. ⁴ Nedanför kanten på två sidor av altaret ska du göra två guldringar till stänger att bära altaret med. ⁵ De ska göras av akacieträ och överdras med guld. ⁶ Ställ altaret framför förhänget framför arken med förbundstecknet, framför försoningsstället ovanpå förbundstecknet. Det är där jag ska uppenbara mig för dig.

⁷ Varje morgon när Aron gör i ordning oljelamporna ska han tända välluktande rökelse på altaret, ⁸ och i skymningen när han tänder lamporna ska han bränna rökelse inför Herren. Så ska man göra från generation till generation. ⁹ Bränn ingen främmande rökelse på det och inte heller brännoffer eller matoffer, och häll inget dryckesoffer på det.

¹⁰ En gång om året måste Aron försona altarets horn. Denna årliga försoning ska göras med blod från det försonande syndoffret, från generation till generation, för det är högheligt för Herren.”

Lösepenningen

¹¹ Herren sa till Mose: ¹² ”När du har folkräkning i Israel ska var och en som blivit räknad betala en lösen för sitt liv till Herren, för att ingen olycka ska drabba dem vid mönstringen. ¹³ En halv sikel^[a] silver ska betalas av alla som upptas bland de mönstrade, efter tempelvikt – en sikel är 20 gera. Denna halvsikel är en offergåva åt Herren. ¹⁴ Alla som upptas bland de mönstrade, från tjugo års ålder och uppåt, ska ge denna offergåva till Herren. ¹⁵ Den som är rik ska inte ge mer än en halv sikel och den som är fattig inte mindre än en halv sikel, för det är ett offer till Herren som lösen för era liv. ¹⁶ Ta emot lösesumman av israeliterna och använd pengarna till tjänsten i uppenbarelsetältet. Så ska Herren komma ihåg israeliterna genom lösepengarna för ert liv.”

Tvättfatet

¹⁷ Och Herren sa till Mose: ¹⁸ ”Gör ett tvättfat av koppar med en ställning, också av koppar. Placera det mellan uppenbarelsetältet och altaret och fyll det med vatten. ¹⁹ Aron och hans söner ska tvätta sina händer och fötter där; ²⁰ innan de går in i uppenbarelsetältet ska de tvätta sig för att inte dö när de går fram till altaret för att göra tjänst och tända eldoffer åt Herren. ²¹ De måste alltid tvätta sina händer och fötter, annars kommer de att dö. Det här är en oföränderlig stadga för Aron och hans söner som ska gälla från generation till generation.”

Smörjelseoljan

²² Herren talade till Mose: ²³ ”Samla fina kryddor av bästa slag: sex kilo flytande myrra, hälften så mycket av vardera doftande kanel och kalmus, ²⁴ sex kilo kassia, efter tempelvikt, och dessutom tre liter olivolja. ²⁵ Du ska göra det till en helig smörjelseolja, en doftande, konstfärdig blandning, sådan som helig smörjelseolja ska vara.

²⁶ Den ska du använda för att smörja uppenbarelsetältet, arken med förbundstecknet, ²⁷ bordet med alla dess tillbehör, lampstället och allt som hör till den, rökelsealtaret, ²⁸ brännofferaltaret med alla dess tillbehör, tvättfatet och dess ställning. ²⁹ Du ska helga dem så att de blir högheliga. Allt som kommer i beröring med dem blir heligt. ³⁰ Smörj också Aron och hans söner, och helga dem så att de kan tjäna mig som präster. ³¹ Säg till Israels folk: ’Detta ska alltid vara min heliga smörjelseolja från generation till generation. ³² Den får inte användas på någon annan människa, och ni får inte tillverka annan olja med denna sammansättning, för den är helig och måste behandlas som helig av er. ³³ Den som blandar denna olja och med den smörjer någon som inte är präst, ska utrotas ur sitt folk.’ ”

Rökelsen

³⁴ Herren talade till Mose: ”Ta fina, välluktande kryddor, stakte, sjönagel, galban och ren rökelse, lika mycket av varje^[b]. ³⁵ Gör en välluktande rökelseblandning av dem, på det sätt salvtillverkare gör, och tillsätt salt. Detta ska vara en ren och helig rökelse. ³⁶ Mal sönder en del av den till pulver och lägg det framför arken med förbundstecknet i uppenbarelsetältet där jag ska möta dig. Den ska vara höghelig för er. ³⁷ Gör aldrig rökelse med denna sammansättning åt er själva, för den ska hållas helgad åt Herren. ³⁸ Den som tillverkar rökelse för att njuta av dess doft måste utrotas ur sitt folk.”

Konsthantverkare

(2 Mos 35:30—36:1)

31 Herren sa sedan till Mose: ² ”Jag har utvalt Besalel, Uris son och Hurs sonson från Judas stam. ³ Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet, skicklighet och kunskap i alla slags konsthantverk. ⁴ Han kan tillverka föremål av guld, silver och koppar. ⁵ Han är också skicklig i att slipa infattningsstenar och snida i trä, ja, att utföra alla slags arbeten.

⁶ Jag har utvalt Oholiav, Achisamaks son av Dans stam, som hans assistent. Jag har också gett speciell yrkesskicklighet till alla hantverkare, så att de kan tillverka allt som jag har befallt dig: ⁷ uppenbarelsetältet, arken med förbundstecknet och försoningsstället, alla föremål i tältet, ⁸ bordet och tillbehören, lampstället av rent guld med dess tillbehör, rökelsealtaret, ⁹ brännofferaltaret med dess tillbehör, tvättfatet och dess ställning, ¹⁰ ämbetsdräkterna, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder, ¹¹ smörjelseoljan och den välluktande rökelsen till helgedomen. De ska göra allting enligt de föreskrifter jag gav dig.”

Vila på sabbaten

¹² Sedan sa Herren till Mose: ¹³ ”Säg till israeliterna att hålla mina sabbater. Sabbaten är ett tecken mellan mig och er genom alla generationer, för att ni ska inse att jag är Herren, som gör er heliga.

¹⁴ Ja, håll sabbaten, för den är helig för er. Den som vanhelgar den måste dö och den som utför något arbete på den dagen ska utrotas ur sitt folk. ¹⁵ Sex dagar ska arbete utföras, men den sjunde dagen är sabbat, en vilodag helgad åt Herren. Den som arbetar på sabbaten ska straffas med döden. ¹⁶ Israeliterna ska hålla sabbaten och iaktta den från generation till generation, som ett bestående förbund. ¹⁷ Den är ett evigt tecken mellan mig och israeliterna. På sex dagar skapade nämligen Herren himlen och jorden, men på den sjunde dagen vilade han och återhämtade sig.”

¹⁸ När Gud hade talat till Mose på berget Sinai, gav han honom de två stentavlorna som ett förbundstecken på vilka Gud hade skrivit med sitt finger.

Brott mot lagen

(32:1—34:35)

Guldkalven

(5 Mos 9:7-21; 9:25-29)

32 När folket såg att Mose dröjde med att komma tillbaka från berget, samlades de hos Aron och sa till honom: ”Gör gudar^[c] åt oss som kan leda oss, för vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte.”

² ”Ge mig era hustrurs, söners och döttrars örhängen av guld”, svarade Aron då. ³ Och alla tog då av sig sina örhängen och gav dem till Aron, ⁴ som tog det och formade det till en gjuten kalv^[d]. Då ropade folket: ”Detta, Israel, är dina gudar, de som förde dig ut ur Egypten!”

⁵ När Aron såg det, byggde han ett altare framför kalven och lät meddela: ”Imorgon ska vi ha en stor fest för Herren!”

⁶ Nästa morgon steg de upp tidigt och började offra brännoffer och gemenskapsoffer. Sedan slog de sig ner för äta och dricka och sedan reste de sig för att roa sig^[e].

⁷ Då talade Herren till Mose: ”Gå ner, för ditt folk som du fört ut ur Egypten har gjort något fruktansvärt. ⁸ De har redan övergett den väg som jag befallt dem att gå. De har gjort åt sig en gjuten kalv som de tillber och offrar till och de säger: ’Detta, Israel, är dina gudar, de som förde dig ut ur Egypten.’ ”

⁹ Herren fortsatte: ”Jag ser vilket motspänstigt folk detta är. ¹⁰ Låt mig nu vara ensam, så ska jag i min vrede utplåna dem allesammans. Men dig ska jag göra till ett stort folk istället.”

¹¹ Mose vädjade till Herren, sin Gud: ”Herre, varför är din vrede så stor mot ditt eget folk som du fört ut ur Egypten med sådan makt och kraft? ¹² Vill du att egypterna ska säga: ’Gud lurade dem i onda avsikter ut till bergen för att döda dem och utrota dem från jorden’? Spara din vrede! Glöm bort de hemska planer du har mot ditt folk! ¹³ Kom ihåg dina tjänare Abraham, Isak och Israel! Du lovade ju själv dem med en ed att göra deras efterkommande oräkneliga som stjärnorna på himlen och låta dem för all framtid få det land som du har lovat dem.” ¹⁴ Då ångrade Herren sig och skonade dem.

¹⁵ Mose gick ner från berget med de två stentavlorna i sina händer som han fått som förbundstecken med text på båda sidor av tavlorna. ¹⁶ Tavlorna var Guds verk och skriften Guds skrift.

¹⁷ När Josua hörde oväsendet från folket nedanför, ropade han till Mose: ”Det låter som om det är krig i lägret!” ¹⁸ Mose svarade honom:

¹⁹ När de kom närmare lägret fick Mose se kalven och hur man dansade omkring den och i sin vrede kastade han tavlorna vid bergets fot och slog sönder dem. ²⁰ Han tog kalven och smälte ner den i elden och krossade det till pulver och strödde ut det i vatten, som han sedan tvingade folket att dricka.

²¹ Sedan sa Mose till Aron: ”Vad har folket gjort med dig^[f], eftersom du har förlett dem att synda på detta fruktansvärda sätt?”

²² ”Lugna dig lite, min herre”, svarade Aron. ”Du vet ju själv hur de här människorna dras till det onda. ²³ De sa till mig: ’Gör gudar åt oss, som kan leda oss, för den där Mose som förde oss ut ur Egypten tycks ha försvunnit och vi vet inte vart.’ ²⁴ Då sa jag till dem: ’Ge mig vad ni har av guld!’ Jag fick det, kastade det i elden, och så blev kalven till.”

²⁵ När Mose såg den lössläppthet som Arons handlande lett till och skadeglädjen hos deras fiender, ²⁶ ställde han sig vid ingången till lägret och ropade: ”Alla ni som vill stå på Herrens sida, kom hit och ställ er bredvid mig!” Då kom alla leviterna över till honom.

²⁷ Han sa till dem: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Ta era svärd och gå igenom hela lägret och döda alla ni stöter på, ja, även bröder, vänner och grannar.’ ” ²⁸ Leviterna gjorde som Mose hade sagt, och den dagen dog omkring 3 000 personer.

²⁹ Sedan sa Mose till leviterna: ”Idag har ni blivit vigda åt Herren. Ni stod emot era egna söner och bröder, och nu vill han välsigna er.”

Mose ber för folket

³⁰ Dagen därpå sa Mose till folket: ”Ni har begått en fruktansvärd synd, men jag ska gå tillbaka till Herren på berget. Kanske kan jag finna försoning för er synd.”

³¹ Mose gick alltså tillbaka upp till Herren och sa: ”Folket har begått en stor synd, de har gjort sig gudar av guld. ³² Förlåt dem! Om du inte gör det, så stryk mitt namn ur boken^[g] du skriver i.”

³³ Herren svarade Mose: ”Den som har syndat mot mig ska jag stryka ur min bok. ³⁴ Gå nu och led folket till den plats som jag har sagt! Min ängel ska gå framför dig. Men när tiden är inne ska jag straffa dem för deras synd.”

³⁵ Herren straffade senare folket för att det hade tillbett Arons guldkalv.

Folket ångrar sig

33 Herren sa till Mose: ”Lämna nu denna plats, du och detta folk, som du förde ut ur Egypten, och gå till det land som jag en gång med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras ättlingar. ² Jag ska sända en ängel framför dig och fördriva kanaanéerna, amoréerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna. ³ Dra iväg till det land som flyter av mjölk och honung. Men själv ska jag inte följa med er, eftersom ni är ett sådant envist och motspänstigt folk. Jag skulle kunna utplåna er på vägen.”

⁴ När folket hörde dessa stränga ord, klädde de sig i sorgdräkt och tog av sig alla sina smycken.

⁵ Herren hade nämligen bett Mose att säga till israeliterna: ”Ni är ett envist och motspänstigt folk. Om jag var tillsammans med er bara en liten stund, skulle jag utplåna er. Men ta nu av er alla era smycken, så ska jag se vad jag ska göra med er.” ⁶ Från den stunden vid berget Horeb bar de inte längre några smycken.

Uppenbarelsetältet utanför lägret

⁷ Mose brukade slå upp boningen, som han kallade ”uppenbarelsetältet”^[h], utanför lägret. Den som ville rådfråga Herren fick gå ut till uppenbarelsetältet. ⁸ Varje gång Mose gick dit, ställde sig alla upp och iakttog honom från ingången till sina tält till dess han hade gått in i tältet. ⁹ När han gått in i tältet, kom molnpelaren ner och stannade framför ingången. Där blev den kvar medan Herren talade med Mose. ¹⁰ När folket såg molnpelaren, reste de sig och tillbad vid ingången till sina tält. ¹¹ Herren talade ansikte mot ansikte med Mose, precis som en människa talar med en annan. Efteråt gick Mose tillbaka till lägret, men hans unge medhjälpare Josua, Nuns son, lämnade aldrig tältet.

Mose vill se Gud

¹² Mose sa till Herren: ”Du har sagt till mig: ’Led detta folk’, men du har inte talat om vem du vill sända med mig. Du säger att du känner mig vid namn och att du ser på mig med välvilja. ¹³ Om det är så, visa mig då tydligt vad du tänker, så att jag kan lära känna dig och få möta din välvilja. Glöm inte att detta folk är ditt folk!”

¹⁴ Herren svarade honom: ”Jag ska själv gå med dig. Du kan känna dig lugn.”

¹⁵ Mose sa: ”Om inte du går med oss vill vi inte ta ett enda steg till, ¹⁶ för hur ska då andra kunna veta att du ser med välvilja på mig och ditt folk, och att vi är annorlunda än alla andra folk på jorden?”

¹⁷ Herren svarade Mose: ”Jag ska göra det du har bett mig om, för jag ser på dig med välvilja och känner dig vid namn.”

¹⁸ Då bad Mose: ”Låt mig få se din härlighet!” ¹⁹ Herren svarade: ”Jag ska låta min godhet gå förbi dig, och jag ska uttala mitt namn^[i] Herren för dig. Jag ska förbarma mig över vem jag vill, och jag ska visa medlidande med vem jag vill. ²⁰ Men du kan inte få se mitt ansikte, för en människa kan inte se mig och leva.”

²¹ Sedan sa Herren: ”Ställ dig här på klippan bredvid mig. ²² När sedan min härlighet går förbi, ska jag ställa dig i en klyfta i klippan och täcka över dig med min hand tills jag har gått förbi. ²³ Sedan ska jag ta bort handen och du ska få se mig på ryggen. Men mitt ansikte får ingen se.”

De tio buden på nya stentavlor

(5 Mos 10:1-5)

34 Herren sa till Mose: ”Hugg ut två nya stentavlor, likadana som de förra. Sedan ska jag på de nya tavlorna på nytt skriva ner samma budord^[j] som på de tavlor du slog sönder. ² Gör dig klar att imorgon bitti komma upp på berget Sinai och möta mig där på toppen av berget. ³ Ingen får gå med dig, och ingen får heller vara någonstans på berget. Låt inte heller era får och kor gå och beta i närheten av berget.”

⁴ Mose högg ut två stentavlor, likadana som de första. Tidigt på morgonen steg han sedan upp på berget Sinai som Herren hade befallt honom och han hade tavlorna med sig.

⁵ Då steg Herren ner i molnet och ställde sig nära honom och ropade ut sitt namn Herren^[k]. ⁶ Herren gick förbi Mose och ropade: ”Jag är Herren, Herren den nådige och barmhärtige Guden, som inte lätt blir vred men är rik på nåd och trofasthet. ⁷ Han bevisar sin nåd mot tusenden, han förlåter överträdelse, skuld och synd, men låter inte den skyldige slippa straffet utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn ända ner till tredje och fjärde generationen.”

⁸ Mose föll då ner och tillbad ⁹ och sa: ”Om du ser med välvilja på mig, Herre, gå då med oss! Detta är ett motspänstigt och envist folk, men förlåt oss vår skuld och synd och ta emot oss som dina egna!”

¹⁰ Herren sa: ”Jag ska nu ingå ett förbund med er. Jag ska göra sådana under inför ditt folk som aldrig tidigare gjorts någonstans på jorden. Hela Israels folk som du är mitt ibland ska få se den vördnadsframkallande gärning, som jag, Herren, ska utföra med dig. ¹¹ Håll allt som jag befaller idag! Då ska jag fördriva amoréerna, kanaanéerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna för dig.

¹² Var noga med att inte ingå något förbund med dem som bor i landet, så att ni fångas i en fälla. ¹³ Nej, ni ska riva ner deras altaren, slå sönder deras stenstoder, hugga ner deras asherapålar.^{[l] 14} Du ska inte tillbe någon annan gud än Herren, för han är en svartsjuk Gud.

¹⁵ Du ska inte sluta förbund med dem som bor i landet, för när de prostituerar^[m] sig för sina gudar och offrar till dem, kommer de att inbjuda dig och du kommer att äta av offren. ¹⁶ Om du tar deras döttrar till hustrur åt dina söner, och dessa sedan prostituerar sig för sina gudar, kommer de att förleda dina söner att göra samma sak.

¹⁷ Gjut inga gudabilder åt dig.

¹⁸ Fira det osyrade brödets högtid under sju dagar då du äter osyrat bröd, precis som jag har befallt dig. Gör det vid den bestämda tiden i månaden aviv^[n], för det var då du lämnade Egypten.

¹⁹ Allt förstfött av hankön som kommer ur moderlivet ska tillhöra mig, även boskap och får. ²⁰ En förstfödd åsnefåle ska lösas med ett lamm, men om du inte vill lösa in den, ska du bryta nacken av den. Dina förstfödda söner måste allesammans lösas in.

Ingen får komma inför mig tomhänt.

²¹ Du ska arbeta sex dagar och vila på den sjunde, det gäller även under sånings- och skördetiden.

²² Du ska fira veckohögtiden^[o] i början av veteskörden och bärgningshögtiden^[p] vid årets slut. ²³ Tre gånger om året ska varje man hos dig komma inför Herren, Herren, Israels Gud. ²⁴ Jag ska fördriva folken för dig och utvidga ditt område. Ingen ska stå efter ditt land när du går fram inför Herren, din Gud, tre gånger om året.

²⁵ Du får inte offra blod av mitt offer tillsammans med något syrat och ingenting av påskens offer får lämnas kvar till följande morgon. ²⁶ Det bästa av den första skörden på din mark ska du ta med dig till Herrens, din Guds, hus.

Koka inte en killing i dess moders mjölk.^[q]”

²⁷ Herren sa till Mose: ”Skriv ner dessa befallningar, för i enlighet med dem har jag ingått ett förbund med dig och med Israel.”

²⁸ Mose stannade på berget hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och han varken åt eller drack under den tiden. Han skrev ner förbundet, de tio budorden, på stentavlorna. ²⁹ När Mose kom tillbaka ner från berget med förbundstecknet, stentavlorna, visste han inte att hans ansikte strålade av att han talat med Herren. ³⁰ När Aron och folket i Israel såg Mose och hur hans ansikte strålade, blev de rädda för att gå nära honom. ³¹ Men Mose ropade till sig Aron och folkets ledare och talade med dem. ³² Senare kom alla israeliterna fram och han gav dem de budord som Herren hade gett honom uppe på Sinaiberget. ³³ När Mose hade slutat tala med dem, hängde han en slöja över sitt ansikte, ³⁴ men varje gång han trädde fram inför Herren, tog han av slöjan till dess han gick ut igen. När han kom ut igen, talade han om för israeliterna vad Herren hade befallt ³⁵ och israeliterna kunde se hur hans ansikte strålade. Sedan hängde han på sig slöjan igen tills nästa gång han skulle tala med Gud.

Boningen byggs

(35:1—40:38)

Sabbatsbudet

35 Mose sammankallade hela Israels menighet och sa till dem: ”Detta är vad Herren har befallt er:

² Arbeta sex dagar, men den sjunde dagen är helig, en sabbatsvila helgad åt Herren. Den som arbetar på den dagen måste dö. ³ Gör inte ens upp eld på sabbatsdagen, var ni än bor.”

Material till boningen

(2 Mos 25:1-9; 39:32-43)

⁴ Vidare sa Mose till hela Israels menighet: ”Detta är vad Herren har befallt: ⁵ Samla in gåvor åt Herren. Alla ni som har generösa hjärtan, bär fram dessa offergåvor till Herren: Guld, silver och koppar, ⁶ blått, purpurrött, karmosinrött garn, fint lingarn, gethår, ⁷ rödfärgade baggskinn, delfinskinn, akacieträ, ⁸ olja till lampan, kryddor till smörjelseoljan och till den välluktande rökelsen, ⁹ onyxstenar och andra stenar till efoden och bröstskölden.

¹⁰ Alla skickliga konsthantverkare ska komma och tillverka vad Herren har befallt: ¹¹ boningen och tältet med dess överdrag, hakar, brädor, tvärstänger, stolpar och socklar, ¹² arken och dess stänger, försoningsstället, det skyddande förhänget, ¹³ bordet med dess bärstänger och alla dess tillbehör, skådebröden, ¹⁴ lampstället med dess tillbehör, lampor och lampolja, ¹⁵ rökelsealtaret med dess stänger, smörjelseoljan, den välluktande rökelsen och förhänget till boningens ingång, ¹⁶ brännofferaltaret, kopparnätet till altaret, dess bärstänger och alla övriga tillbehör, tvättfatet med dess ställning, ¹⁷ förhängena till förgården, stolparna och deras socklar, förhänget till förgårdens port, ¹⁸ boningens pluggar och förgårdens pluggar med deras linor, ¹⁹ de vävda dräkterna för helgedomstjänsten, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder.”

²⁰ Israels hela menighet gick bort från Mose. ²¹ De, som kände sig manade i sina hjärtan kom sedan tillbaka med sina gåvor till Herren, till arbetet med uppenbarelsetältet, till tjänsten i boningen och de heliga kläderna. ²² Både män och kvinnor kom, alla som var villiga. De bar fram guldspännen, smycken, örhängen, ringar, halsband och många andra föremål av guld som offer åt Herren. ²³ Alla som hade blått, purpurrött, karmosinrött eller fint lingarn eller gethår eller rödfärgade baggskinn eller delfinskinn kom med det. ²⁴ Alla som kunde komma med offer av silver och koppar till Herren och andra som hade akacieträ som behövdes till byggnadsmaterial bar fram det.

²⁵ Alla kvinnor som var skickliga att spinna gjorde i ordning blått, purpurrött, karmosinrött och fint lingarn och bar fram det. ²⁶ Alla kvinnor som kände sig manade i sitt hjärta och kunde spinna gethår gjorde det. ²⁷ Ledarna bar fram onyxstenar och infattningsstenar som skulle användas för efoden och bröstskölden, ²⁸ samt kryddor och olja till lampan och smörjelseolja och välluktande rökelse. ²⁹ Varje israelitisk man och kvinna som kände sig manad i sitt hjärta att bidra till det som Herren genom Mose befallt dem att utföra, kom och bar fram frivilliga gåvor till honom.

Besalel och Oholiav

(2 Mos 31:1-11)

³⁰ Mose sa till israeliterna: ”Herren har utvalt Besalel, Uris son och Hurs sonson från Judas stam. ³¹ Han har fyllt honom med Guds Ande, med vishet, skicklighet och kunskap i alla slags konsthantverk ³² till att formge och tillverka föremål av guld, silver och koppar, ³³ slipa infattningsstenar och snida i trä, ja, han är skicklig i allt konstnärligt arbete. ³⁴ Gud har också gett honom och Oholiav, Achisamaks son av Dans stam, gåvan att undervisa andra. ³⁵ Gud har gjort dem båda skickliga i alla slags hantverk, formgivning och konstvävnad i blått, purpurrött, karmosinrött och fint lingarn. De kan göra och tänka ut alla slags konstnärliga arbeten.

Arbetet med boningen påbörjas

36 Besalel och Oholiav och alla andra som Herren har gett en begåvning som konsthantverkare ska bygga och inreda boningen såsom Herren har befallt.”

² Mose sammankallade sedan Besalel och Oholiav och alla skickliga män som Herren utrustat och som kände sig kallade till arbetet, för att sätta igång. ³ Mose gav dem alla gåvor som israeliterna hade skänkt till arbetet med helgedomen. Varje morgon kom det nya frivilliga gåvor. ⁴ Då kom konsthantverkarna som utförde olika arbeten för helgedomen ⁵ till Mose och sa: ”Folket kommer med mer än det behövs för arbetet som Herren har befallt att göra.”

⁶ Då skickade Mose runt ett meddelande i lägret att ingen vare sig man eller kvinna behövde komma med fler gåvor. Så slutade de att komma med mer. ⁷ De hade redan mer än nog av vad som behövdes för arbetet.

Boningen

(2 Mos 26:1-37)

⁸ De skickliga hantverkarna gjorde boningen av tio våder av tvinnat fint lingarn och av blått, purpurrött och karmosinrött garn med keruber på i konstvävnad. ⁹ Varje våd var 14 meter lång och 2 meter bred. Våderna var lika stora. ¹⁰ Dessa våder fästes vid varandra fem och fem. ¹¹ Utmed kanten på dessa två stycken fästes öglor gjorda av blått garn, varje ögla mitt emot en annan ögla på det andra stycket. ¹² På ena våden gjordes 50 öglor och på andra stycket 50, så att de motsvarade varandra. ¹³ Sedan gjorde man 50 hakar av guld för att förena öglorna. På så sätt fästes dessa stycken ihop till en sammanhängande boning.

¹⁴ Man gjorde elva gethårsvåder till ett tält över boningen. ¹⁵ Varje våd var 15 meter lång och 2 meter bred. De var lika stora. ¹⁶ Man förenade fem av dessa våder till ett stycke och de sex andra till ett annat stycke. ¹⁷ Sedan gjorde man 50 öglor utmed kanten av det ena hopsatta stycket ¹⁸ och 50 öglor utmed kanten av det andra hopsatta stycket.

¹⁹ Så gjorde man ett överdrag av rödfärgade baggskinn på tältet och över detta i sin tur ett överdrag av getskinn.

²⁰ Till boningens sidor användes brädor av akacieträ som man ställde upprätt. ²¹ Varje brädas höjd var 5 meter och bredden 75 centimeter. ²² Varje bräda hade två tappar som hörde ihop. Alla boningens brädor gjordes likadana. ²³ Man gjorde 20 brädor för boningens södra sida. ²⁴ Man gjorde 40 socklar av silver, två under var och en av de 20 brädorna med dess två tappar. ²⁵ På norra sidan av boningen gjordes också 20 brädor ²⁶ med 40 socklar av silver, två för varje bräda. ²⁷ Den västra sidan, baksidan, gjordes av sex brädor ²⁸ och två hörnbrädor på baksidan. ²⁹ Dessa hörnbrädor var dubbla upptill och nertill till den första ringen. Så gjordes de båda hörnbrädorna. ³⁰ Det var alltså sammanlagt åtta brädor med 16 socklar av silver, två under varje bräda.

³¹ Därefter tillverkades tvärstänger av akacieträ, fem till brädorna på boningens ena sida, ³² fem till brädorna på andra sidan och fem till brädorna på baksidan, västerut. ³³ Den mellersta av dessa tvärstänger placerade man så att den gick tvärs över, mitt på brädorna, från den ena ändan till den andra. ³⁴ Brädorna och tvärstängerna drogs över med guld, och ringarna för tvärstängerna gjorde man av rent guld.

³⁵ Ett förhänge gjordes av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn i konstvävnad med keruber på. ³⁶ Till det gjordes fyra stolpar av akacieträ överdragna med guld och med fyra hakar av guld och man göt fyra socklar av silver för dem.

³⁷ Sedan gjorde man ett förhänge till tältets ingång, en konstvävnad av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn. ³⁸ Till det gjordes fem stolpar med fem hakar. Stolparna med sina huvuden och band var överdragna med guld, och de fem socklarna var gjutna i koppar.

Arken tillverkas

(2 Mos 25:10-22)

37 Därefter tillverkade Besalel arken av akacieträ, 125 centimeter lång och 75 centimeter bred och 75 centimeter hög. ² Den var klädd med rent guld både invändigt och utvändigt och hade en rand av guld runt omkring. ³ Fyra ringar av guld sattes fast ovanför arkens fyra fötter, två på var sida. ⁴ Sedan gjorde han stänger av akacieträ och drog över dem med guld ⁵ och sköt in dem genom ringarna på arkens sidor, så att man kunde bära den.

⁶ Sedan gjorde han ett lock av rent guld. Det var 125 centimeter långt och 75 centimeter brett. ⁷ Han gjorde två keruber av hamrat guld vid de båda ändarna av försoningsstället, ⁸ en kerub vid den ena och en vid den andra ändan av locket. De var gjorda i ett stycke med locket. ⁹ Keruberna hade sina vingar utbredda över locket så att de täckte den och de hade ansiktena vända mot varandra nedåt mot försoningsstället.

Bordet

(2 Mos 25:23-30)

¹⁰ Han gjorde också ett bord av akacieträ, en meter långt, en halv meter brett och 75 centimeter högt. ¹¹ Det var överdraget och kantat med guld. ¹² Runt omkring det gjorde han en list lika bred som en hand och runt den en rand av guld. ¹³ Och han göt fyra ringar av rent guld och satte dem i hörnen vid de fyra bordsbenen ¹⁴ tätt intill listen, så att man skulle kunna bära bordet med stängerna som sköts in i ringarna. ¹⁵ Stängerna gjordes av akacieträ överdraget med guld till att bära bordet med. ¹⁶ Av rent guld gjorde han sedan kärlen till bordet, faten, skålarna, bägarna och kannorna för dryckesoffren.

Lampstället tillverkas

(2 Mos 25:31-40)

¹⁷ Lampstället gjorde han också av rent, hamrat guld. Det var gjort i ett enda stycke: fot, stam, grenar och utsmyckningar med blad, knoppar och blommor. ¹⁸ Det hade sex armar, tre på var sida av stammen. ¹⁹ Till varje arm gjordes tre utskurna skålar, formade som mandelträdsblommor. Så gjorde man med alla sex armarna som gick ut från stammen. ²⁰ På mittstammen fanns fyra skålar, formade som mandelblommor och knoppar, ²¹ en blomma under varje armpar som gick ut från stammen, gjorda i ett stycke, sammanlagt sex armar. ²² Dekorationerna och armarna var alla gjorda i ett stycke av rent hamrat guld. ²³ Sedan gjorde han sju oljelampor till den och tänger och brickor till dessa, allt av rent guld. ²⁴ Hela lampstället var gjort av 34 kilo renaste guld.

Rökelsealtaret tillverkas

(2 Mos 30:1-5; 30:22-38)

²⁵ Rökelsealtaret gjordes av akacieträ. Det var en halv meter i fyrkant och en meter högt och dess horn var gjorda i ett stycke med själva altaret. ²⁶ Han drog rent guld över dess överdel, sidor och horn och gjorde en guldkant runt det. ²⁷ Sedan gjorde han två guldringar som sattes fast nedanför kanten på två motsatta sidor för att hålla stängerna som man kunde bära altaret med. ²⁸ De var av akacieträ, överdragna med guld.

²⁹ Han gjorde den heliga smörjelseoljan och den rena, välluktande rökelsen, konstfärdigt tillredda.

Brännofferaltaret tillverkas

(2 Mos 27:1-8)

38 Brännofferaltaret tillverkade han också av akacieträ, 2,5 meter i kvadrat och 1,5 meter högt. ² I vart och ett av de fyra hörnen gjorde han ett horn gjort i ett stycke med altaret. Altaret drog han över med koppar. ³ Alla tillbehör till altaret gjorde han i koppar, askkärl, skovlar, skålar, gafflar och fyrfat. ⁴ Han gjorde också ett galler, ett kopparnät, som sattes nertill under altarlisten och räckte upp till halva höjden av altaret. ⁵ Han göt fyra ringar som hållare för bärstänger i de fyra hörnen på kopparnätet. ⁶ Han gjorde bärstängerna av akacieträ och drog över dem med koppar. ⁷ Dem sköt han in i ringarna på altarets sidor så att altaret kunde bäras. Altaret gjorde han av plankor och lämnade det öppet inuti.

Tvättfatet

(2 Mos 30:18)

⁸ Till tvättfatet och ställningen som båda var av koppar använde han speglar^[r], gåvor från de kvinnor som tjänstgjorde vid ingången till uppenbarelsetältet.

Förgården byggs

(2 Mos 27:9-19)

⁹ Sedan gjorde han förgården. På den södra sidan gjordes 50 meter långa förhängen av tvinnat fint lingarn ¹⁰ med 20 stolpar och 20 socklar av koppar. Stolparnas krokar och band gjordes av silver. ¹¹ På den norra sidan gjordes också 50 meter långa förhängen, med 20 stolpar och 20 socklar av koppar och med krokar och band av silver. ¹² På den västra sidan gjordes 25 meter långa förhängen med tio stolpar och tio socklar med hakar och band av silver. ¹³ Den östra sidan var också 25 meter lång.

¹⁴ Förhängena där var sju och en halv meter åt ena hållet, med tre stolpar och tre socklar. ¹⁵ Likaså var de sju och en halv meter åt andra hållet, med tre stolpar och tre socklar. ¹⁶ Alla förhängen runt förgården var gjorda av tvinnat fint lingarn. ¹⁷ Stolparnas socklar var av koppar, och alla hakar och band var av silver, och stolphuvudena överdrogs också med silver. Alla förgårdens stolpar hade band av silver.

¹⁸ Förhänget för ingången till förgården var gjort i brokig vävnad av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn. Det var 10 meter långt och 2,5 meter högt, efter tygets bredd, i likhet med förhänget runt förgården. ¹⁹ Till det gjordes fyra stolpar med fyra socklar av koppar och med hakar och band av silver och stolphuvudena var också överdragna med silver.

²⁰ Alla pluggar som användes till boningen och förgården var av koppar.

Materialåtgång till boningen

²¹ Följande är en sammanfattning av hur mycket som användes till boningen, förbundstecknets boning, sammanställd på Moses befallning genom leviternas försorg och under ledning av Itamar, prästen Arons son. ²² Besalel, Uris son och sonson till Hur av Judas stam, hade gjort allting såsom Herren hade befallt Mose. ²³ Som medhjälpare hade han Oholiav, Achisamaks son, av Dans stam. Denne var också en kunnig yrkesman och skicklig i snideri och design och i att väva konstvävnad med blått, purpurrött, karmosinrött och fint lingarn.

²⁴ Folket gav offergåvor av guld till en vikt av drygt ett ton, och allt detta användes till boningen med dess tillbehör.^[s]

²⁵ Silvret som menigheten gav vid folkräkningen vägde tre och ett halvt ton, ²⁶ sex gram per man för var och en som fyllt tjugo år, sammanlagt 603 550 män. ²⁷ Till socklarna för helgedomens väggar och socklarna för förhänget gick det åt närmare tre och ett halvt ton silver, 34 kilo till varje sockel. ²⁸ De 20 kilo som var kvar användes att överdra stolphuvudena med och till hakarna och banden.

²⁹ Som offergåva hade också getts närmare två och ett halvt ton koppar ³⁰ vilket användes till socklarna vid uppenbarelsetältets ingång och till kopparaltaret med kopparnätet och altarets övriga tillbehör, ³¹ samt till socklarna runt förgården och socklarna till förgårdens port samt till alla pluggar till boningen och förgården.

Prästernas dräkter

(2 Mos 28:1-43)

39 Man gjorde heliga kläder åt Aron av blått, purpurrött och karmosinrött garn för tjänsten i helgedomen, så som Herren hade befallt Mose. ² Efoden gjordes av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn. ³ Man hamrade ut guld till tunna plåtar, som man skar i trådar och vävde in med det blåa, purpurröda, karmosinröda och fina lingarnet till en konstvävnad.

⁴ De gjorde axelstycken till efoden, som skulle fästas i dess båda kanter för att hålla ihop den. ⁵ Efodens bälte vävdes i ett stycke på samma sätt i guld, blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn, så som Herren hade befallt Mose. ⁶ Onyxstenarna var infattade i flätverk av guld, med namnen på Israels söner ingraverade, som på ett sigill. ⁷ Dessa stenar fästes på efodens axelstycken som en påminnelse om Israels söner, så som Herren hade befallt Mose.

⁸ Bröstskölden gjordes också i konstvävnad, precis som efoden, av guld, blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn. ⁹ Den var fyrkantig, 25 centimeter bred, 25 centimeter lång och dubbelvikt. ¹⁰ I den sattes fyra rader stenar, i den första en karneol, en topas och en smaragd, ¹¹ i den andra en rubin, en safir och en kalcedon, ¹² i den tredje en hyacint, en agat och en ametist, ¹³ och i den fjärde en krysolit, en onyx och en jaspis. De var infattade i flätverk av guld. ¹⁴ I de tolv stenarna var namnen på Israels tolv söner ingraverade, som på sigill, en för varje stam.

¹⁵ Till bröstskölden gjordes kedjor av rent guld, tvinnade som snören, ¹⁶ och två flätverk av guld och två guldringar som fästes vid två hörn i bröstskölden. ¹⁷ De två guldsnoddarna fäste de vid de två ringarna i bröstsköldens hörn ¹⁸ och de två andra ändarna av snoddarna vid de två flätverken på framsidan i axelstyckena. ¹⁹ Två guldringar gjordes och sattes fast på bröstsköldens nedre hörn, på insidan närmast efoden. ²⁰ De gjorde sedan två andra guldringar som de fäste framtill på efodens axelstycken, längst ner vid sömmen ovanför bältet. ²¹ Bröstskölden bands fast vid sina ringar till efodens ringar med ett blått snöre, så att den satt ovanför efodens bälte och inte skulle lossna från efoden. Så hade Herren befallt Mose.

²² Efodkåpan gjordes helt av blått tyg, ²³ med en öppning i mitten för huvudet, med en krage, för att tyget inte skulle gå sönder. ²⁴ Runt fållen fäste man granatäpplen, som var gjorda av blått, purpurrött och karmosinrött tvinnat garn. ²⁵ Av rent guld gjorde de bjällror som sattes mellan granatäpplena runt fållen, ²⁶ ett granatäpple och en bjällra växelvis runt fållen på kåpan. Denna kåpa skulle bäras vid tjänstgöring så som Herren hade befallt Mose.

²⁷ De gjorde tunikor åt Aron och hans söner av fint lingarn. ²⁸ Turbanen, huvudbonaderna och underkläderna vävdes alla av fint lingarn, ²⁹ likaså vävdes bältet i brokig väv av tvinnat fint lingarn, blått, purpurrött och karmosinrött, så som Herren hade befallt Mose. ³⁰ Sedan gjorde de plattan och det heliga diademet av rent guld och graverade in, som man graverar i ett sigill, ”Helgad åt Herren”. ³¹ Man fäste ett blått snöre på den och satte den upptill på turbanen, så som Herren hade befallt Mose.

³² Slutligen var allt arbete med boningen, uppenbarelsetältet, färdigt. Israeliterna gjorde allting som Herren befallt Mose.

Mose inspekterar arbetet

(2 Mos 35:10-19)

³³ Sedan förde man fram hela tältet till Mose: boningen och allt som tillhörde det, hakarna, brädorna, tvärstängerna, stolparna, socklarna, ³⁴ överdraget av rödfärgade baggskinn, överdraget av delfinskinn och det skyddande förhänget, ³⁵ arken med förbundstecknet, stänger, försoningsstället, ³⁶ bordet med dess tillbehör, skådebröden, ³⁷ lampstället av rent guld med dess lampor, tillbehör och olja, ³⁸ guldaltaret, smörjelseoljan, den välluktande rökelsen, förhänget för ingången till tältet, ³⁹ kopparaltaret, kopparnätet, bärstängerna och alla övriga tillbehör, tvättfatet med dess ställning, ⁴⁰ förhängena till förgården, stolparna och deras socklar, förhänget till förgårdens port, linorna och pluggarna och alla redskap som behövs för tjänsten i boningen, i uppenbarelsetältet, ⁴¹ de vävda dräkterna för helgedomstjänsten, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder.

⁴² Israels folk hade utfört allt arbete så som Herren befallt Mose. ⁴³ Mose inspekterade allt arbete de utfört och såg att allt var gjort som Herren hade befallt, och han välsignade dem.

Tältet sätts samman

40 Herren talade till Mose: ² ”Sätt upp boningen, uppenbarelsetältet, på första dagen i den första månaden. ³ Inuti det ska du placera arken med förbundstecknet, och sedan ska du hänga upp förhänget framför arken. ⁴ Ställ sedan in bordet och lägg alla tillbehör på det, ta in lampstället och sätt upp lamporna.

⁵ Guldaltaret för rökelsen ska du placera framför arken med förbundstecknet. Sätt upp förhänget framför ingången till boningen ⁶ och placera brännofferaltaret framför ingången till boningen, uppenbarelsetältet. ⁷ Mellan uppenbarelsetältet och altaret ska du ställa tvättfatet och fylla det med vatten. ⁸ Sedan ska du sätta upp förgården runt omkring och hänga upp förhänget för ingången till förgården.

⁹ Därefter ska du ta smörjelseoljan och smörja hela boningen och allt som finns inne i det, tillbehör och inredning, för att det ska bli helgat. ¹⁰ Smörj med smörjelseolja brännofferaltaret och dess tillbehör och helga det, för sedan ska altaret vara högheligt. ¹¹ Smörj sedan tvättfatet och ställningen till det, så att det blir helgat.

¹² För sedan fram Aron och hans söner till ingången av uppenbarelsetältet och tvätta dem med vatten ¹³ och ta på Aron de heliga kläderna och smörj honom, så att han blir helgad till att tjäna mig som präst. ¹⁴ För sedan fram hans söner och ta på dem tunikorna ¹⁵ och smörj dem, som du gjorde med deras far, så att de kan tjäna mig som präster. Deras smörjelse till prästtjänst ska sedan gälla för all framtid, från generation till generation.”

¹⁶ Mose utförde allt så som Herren hade befallt honom. ¹⁷ På första dagen i första månaden av det andra året blev boningen uppsatt. ¹⁸ Mose satte upp det, ställde socklarna på plats, satte upp brädorna, sköt in tvärstängerna och satte upp stolparna. ¹⁹ Sedan bredde han ut tältduken över boningen och lade på överdraget på tältet så som Herren hade befallt honom.

²⁰ Inne i arken placerade han förbundstecknet, satte bärstängerna på plats och placerade försoningsstället ovanpå arken. ²¹ Sedan förde han in arken i boningen och satte upp förhänget för att dölja arken med förbundstecknet så som Herren hade befallt honom.

²² Sedan ställde han bordet på norra sidan av uppenbarelsetältet utanför förhänget ²³ och lade skådebröden på bordet inför Herren så som Herren hade befallt honom.

²⁴ Han ställde lampstället i uppenbarelsetältet mitt emot bordet på södra sidan av boningen. ²⁵ Sedan ställde han lamporna inför Herren så som Herren hade befallt honom, ²⁶ ställde guldaltaret i uppenbarelsetältet intill förhänget ²⁷ och tände en välluktande rökelse på altaret så som Herren hade befallt honom.

²⁸ Han satte upp förhänget för ingången till boningen, ²⁹ ställde brännofferaltaret vid ingången till boningen, uppenbarelsetältet, och offrade brännoffer och matoffer på det så som Herren hade befallt honom.

³⁰ Sedan ställde han tvättfatet mellan uppenbarelsetältet och altaret och fyllde det med vatten för tvättning. ³¹ Mose och Aron och Arons söner tvättade sina händer och fötter där ³² varje gång de skulle gå till altaret och in i uppenbarelsetältet så som Herren hade befallt Mose.

³³ Därefter satte han upp inhägnaden till förgården som skulle omge boningen och altaret och satte upp förhänget för ingången till förgården. Och så avslutade Mose arbetet.

Herrens härlighet

³⁴ Då kom molnet och täckte uppenbarelsetältet och Herrens härlighet fyllde boningen. ³⁵ Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet, därför att molnet fanns där och Herrens härlighet fyllde boningen. ³⁶ Och så snart molnet höjde sig från boningen, gick Israels folk vidare. ³⁷ Men om molnet inte höjde sig, bröt de inte upp innan det höjde sig igen.

³⁸ Herrens moln vilade över boningen under dagarna och på nätterna fanns en eld i molnet, så att Israels folk alltid kunde se det under hela sin resa.