Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Bible in 90 Days

An intensive Bible reading plan that walks through the entire Bible in 90 days.
Duration: 88 days
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)
Version
4 Mosebok 32:20 - 5 Mosebok 7:26

20 Då sa Mose: Om ni gör som ni har sagt, utrustar er för Herrens krig

21 och håller era trupper kvar på andra sidan Jordan tills Herren har drivit ut alla sina fiender

22 och landet är helt underlagt honom, så kan ni sedan få vända tillbaka hit. Då har ni uppfyllt era skyldigheter mot Herren och de andra stammarna. Och landet på östra sidan av floden Jordan kommer att vara den besittning ni tilldelas av Herren.

23 Men om ni inte gör som ni lovat, syndar ni mot Herren, och ni kan vara övertygade om att ni får känna av följderna.

24 Sätt nu i gång och bygg städer åt era familjer och fållor åt era hjordar, och gör precis som ni har sagt.

25 Vi ska följa dina föreskrifter in i minsta detalj, svarade folket från Gad och Ruben.

26 Våra barn, hustrur och boskapshjordar ska stanna kvar här i Gileads städer,

27 men alla vi andra som är stridsdugliga ska gå ut i striden för Herren, precis som du har befallt.

28 Mose godtog deras förslag genom att säga till Eleasar, Josua och de övriga stamledarna i Israel:

29 Om alla stridsdugliga män i Gads och Rubens stammar går med er över floden Jordan, så ska ni ge dem Gileads land som arvslott när ni intagit landet.

30 Men om de vägrar att göra det, måste de acceptera landområden bland er övriga i Kanaan.

31 Det Herren har befallt ska vi göra, försäkrade folket från Gads och Rubens stammar än en gång.

32 Vi ska strida för Herren i Kanaan, men vårt eget land ska vara på den här sidan av Jordan.

33 Mose tilldelade Gads och Rubens stammar och Manasses gren av Josefs stam hela det område som tillhört amoreernas kung Sihon och kung Og i Basan med alla dess städer.

34-36 Gads folk byggde upp städerna Dibon, Atarot, Aroer, Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha, Bet-Nimra och Bet-Haran. Alla var befästa och försedda med fårfållor.

37-38 Rubens barn byggde upp städerna Hesbon, Eleale, Kirjataim, Nebo, Baal-Meon och Sibma. (Senare ändrade israeliterna namnen på flera av de städer de hade intagit och byggt upp.)

39 Sedan begav sig Makirs släkt, från Manasses stam, till Gilead, intog det och drev bort amoreerna som bodde där.

40 Mose gav dem Gilead, och de bosatte sig där.

41 Jair från Manasses stam intog byar i Gilead och ändrade namnet på dem till Jairs byar.

42 En annan man, Noba, intog Kenat och dess kringliggande byar och gav området namnet Noba efter sig själv.

Israels väg till löfteslandet

33 Här följer en redogörelse över den väg Israels folk vandrade, från den stund då Mose och Aron ledde dem ut ur Egypten.

På Herrens order skrev Mose ner varje uppbrottsorder.

3-4 De startade från staden Rameses i Egypten i den första månaden, dagen efter påskhögtiden. De drog frimodigt iväg och helt öppet inför egyptierna, medan dessa höll på att begrava sina förstfödda söner, som Herren hade dödat under natten, den natt då Herren fullständigt besegrade alla Egyptens gudar!

5-6 Sedan de lämnat Rameses slog de läger i Suckot. Nästa lägerplats var Etam, där öknen började.

De lämnade Etam och vände tillbaka till Pi-Hahirot öster om Baal-Sefon, där de slog läger nära Migdol.

Därifrån fortsatte de genom Röda havet och vidare tre dagar ut i Etams öken och slog läger i Mara.

De lämnade Mara och kom till Elim, där det fanns tolv källor med vatten och sjuttio palmträd, och blev kvar där en tid.

10 När de bröt upp från Elim drog de vidare för att så småningom slå läger vid Röda havet.

11 Nästa lägerplats blev i öknen Sin.

12 Därefter slog de läger i Dofka

13 och sedan i Alus.

14 Från Alus drog de vidare till Refidim, där det inte fanns något vatten för folket att dricka.

15-37 Från Refidim gick färden till Sinais öken, och sedan drog de vidare till Kibrot-Hattaava.Från Kibrot-Hattaava färdades de till Haserot,från Haserot till Ritma,från Ritma till Rimmon-Peres,från Rimmon-Peres till Libna,från Libna till Rissa,från Rissa till Kehelata,från Kehelata till berget Sefer,från berget Sefer till Harada,från Harada till Makhelot,från Makhelot till Tahat,från Tahat till Tera,från Tera till Mitka,från Mitka till Hasmona,från Hasmona till Moserot,från Moserot till Bene-Jaakan,från Bene-Jaakan till Hor-Haggidgad,från Hor-Haggidgad till Jotbata,från Jotbata till Abrona,från Abrona till Esjon-Geber till Kades i öknen Sin ochfrån Kades till berget Hor, på gränsen till Edoms land.

38-39 Medan de var vid foten av berget Hor fick prästen Aron Herrens befallning att gå upp på berget, och däruppe dog Aron. Detta skedde under det fyrtionde året efter det att Israels folk hade lämnat Egypten. Aron dog den första dagen i den femte månaden, och han blev 123 år gammal.

40 Det var då som den kananeiske kungen i Arad, som bodde i Negev i Kanaans land, fick höra att Israels folk närmade sig landets gränser.

41 Sedan de besegrat honom drog de bort från berget Hor och slog läger vid Salmona,

42 sedan i Punon

43 och därefter i Obot

44 och i Ije-Haabarim vid Moabs gräns.

45 Därifrån gick de till Dibon-Gad,

46 Almon-Diblataima

47 och till Abarimbergen framför Nebo.

48 Slutligen slog de läger på Moabs slätter vid floden Jordan, mitt emot Jeriko.

49 Deras läger sträckte sig från Bet-Hajesimot ända till Abel-Hassitim på Moabs hedar.

Inta landet och driv bort folken!

50-51 Det var här som Herren uppmanade Mose att tala till Israel och säga: När ni går över floden Jordan in i Kanaans land

52 ska ni fördriva alla folk som bor där och förstöra deras avgudar, alla uthuggna stenar och gjutna beläten och de helgedomar de har byggt på höjderna för att tillbe sina avgudar.

53 Jag har gett er landet, och nu ska ni inta det och bosätta er där.

54 Ni kommer att bli tilldelade landområden i förhållande till stammarnas storlek. De större områdena av landet kommer att genom lottkastning tilldelas de större stammarna och de mindre områdena ska tillfalla de mindre stammarna.

55 Men om ni vägrar att fördriva folket som bor där, kommer de som bor kvar att förpesta livet för er i det land som är ert eget.

56 Och då kommer jag att förgöra er, på samma sätt som jag har planerat att ni ska förgöra dem.

Kanaans gränser

1-2 Herren bad Mose säga till Israels folk: När ni kommer in i Kanaans land, som ni ska få som ert eget, ska det ha följande gränser.

I söder ska det innefatta en del av öknen Sin utmed gränsen till Edom. I öster ska den södra gränsen börja vid Döda havet,

fortsätta söderut förbi Skorpionhöjden i riktning mot Sin och vidare mot sin sydligaste punkt Kades-Barnea, varifrån den fortsätter till Hasar-Addar och fram till Asmon.

Från Asmon kommer gränsen att följa bäcken Vadi-el-Arish ner till Medelhavet.

Kusten utmed Medelhavet ska utgöra gräns i väster.

7-9 Gränsen i norr börjar vid Medelhavet och fortsätter österut till berget Hor, sedan till Lebo-Hamat och genom Sedad och Sifron till Hasar-Enan.

10-11 I öster går gränsen från Hasar-Enan söderut till Sefam och vidare till Haribla, öster om Ain. Därifrån fortsätter den längs höjderna öster om Galileiska sjön,

12 följer sedan floden Jordan och slutar vid Döda havet.

13 Landet ska fördelas genom lottkastning, sa Mose. Det ska delas mellan de nio stammar och den halva stam, Efraim, som är kvar

14-15 eftersom Rubens och Gads stammar och halva Manasses stam redan har fått sina områden på östra sidan av Jordan, mitt emot Jeriko.

16-28 Herren sa till Mose: Jag har valt prästen Eleasar och Josua, Nuns son, att ansvara för fördelningen av landet. Till hjälp ska de ha en ledare från varje stam:Stam Ledare Juda Kaleb, Jefunnes sonSimeon Samuel, Ammihuds sonBenjamin Elidad, Kislons sonDan Bucki, Joglis sonManasse Hanniel, Efods sonEfraim Kemuel, Siftans sonSebulon Elisafan, Parnaks sonIsaskar Paltiel, Assans sonAser Ahihud, Selomis sonNaftali Pedael, Ammihuds son

29 Detta är alltså namnen på de män som jag har utsett till att övervaka uppdelningen av landet mellan stammarna.

Leviternas städer

35 Medan Israel hade sitt läger invid Jordan, på Moabs hedar, mitt emot Jeriko, sa Herren till Mose:

Säg till Israels folk att ge till leviterna ett antal städer med kringliggande betesmarker.

Städerna ska vara deras hem, och betesmarkerna är till för deras boskap och övriga husdjur.

Betesmarkerna ska sträcka sig 500 meter från stadsmurarna i varje riktning.

Mät upp 1.000 meter åt varje väderstreck, öster, söder, väster och norr och med staden som centrum. Detta ska vara deras område.

Sex av de städer ni ger leviterna ska vara fristäder, dit en person som ofrivilligt dödat någon kan fly och vara trygg. Dessutom ska ni ge dem fyrtiotvå andra städer.

Sammanlagt ska leviterna ha fyrtioåtta städer med kringliggande betesmarker.

Städerna ska ligga i olika delar av landet. De större stammarna, som har många städer, ska ge fler städer till leviterna än de mindre stammarna.

Fristäder

9-10 Herren sa vidare till Mose: Säg till folket att när de kommer in i landet,

11 ska de utse fristäder så att den som genom en olyckshändelse dödar en medmänniska ska kunna fly dit.

12 Dessa städer ska fungera som skydd mot den dödade mannens släktingar, om de vill hämnas hans död. Mördaren får nämligen inte dödas med mindre än att en domstol genom rättegång har fastslagit hans skuld.

13-14 Tre av dessa fristäder ska vara belägna i Kanaans land och tre öster om floden Jordan.

15 De ska inte bara vara till skydd för israeliter, utan också för utlänningar och besökare.

16 Om någon blir slagen och dödad av ett föremål av järn, bör det betraktas som överlagt mord, och mördaren ska dö.

17 Om någon dödas av en stor sten, så är det också mord, och mördaren ska straffas med döden.

18 Samma straff gäller om någon dödas med ett vapen av trä.

19 Den som vill hämnas den döde ska personligen döda mördaren, när han möter honom.

20 Om någon med ont i sinnet knuffar till någon, kastar något mot en annan

21 eller använder knytnävarna så att hans offer dör, är han en mördare. Den som vill hämnas den döde ska döda mördaren när han möter honom.

22-23 Men om någon blir knuffad eller träffas av en sten oavsiktligt så att han dör, är det att betrakta som en olyckshändelse.

24 Då ska folket döma och avgöra om dråparen ska överlämnas till den dödes hämnare.

25 Om det fastslås att det varit en olyckshändelse kan folket rädda dråparen och tillåta honom att återvända till fristaden. Där måste han sedan bli kvar tills den som då är överstepräst har dött.

26 Om dråparen lämnar fristaden

27 och den som vill hämnas upptäcker honom och dödar honom, så är denne i sin fulla rätt,

28 för dråparen borde ha stannat i staden tills översteprästen dött. Först då kan han återvända till sitt eget land och till sitt eget hem.

29 Detta är lagar som ska gälla i Israel från generation till generation.

30 Alla mördare måste dö, men bara om det finns mer än ett vittne. Ingen ska behöva dö om det bara finns ett enda vittne som vittnar mot honom.

31 När någon döms skyldig till mord måste han dö, ingen lösensumma kan fria honom.

32 Inte heller kan man ta emot betalning från en som tagit sin tillflykt till en fristad för att han ska kunna återvända hem innan översteprästen har dött.

33 På så sätt ska landet hållas rent. Mord förgiftar landet, och ingen försoning kan ges för mördare annat än att de själva dör.

34 Ni ska inte orena landet som ni ska leva i, för jag, Herren, kommer att bo bland er.

Varje stams område ska bevaras

1-2 Ledarna för Gileads familj, som tillhörde släkten Makir av Manasses gren av Josefs stam, kom till Mose och Israels övriga ledare med en begäran: Herren gav dig i uppdrag att dela landet genom att kasta lott bland Israels folk, påminde de Mose, och att ge vår bror Selofhads arvslott till hans döttrar.

Men om de blir ingifta i någon annan stam, följer den mark de äger med dem till den stam de kommer att tillhöra. På så sätt kommer det sammanlagda området för vår stam att minska,

och det kommer då inte att bli återlämnat vid jubelåret.

Då svarade Mose dem offentligt och gav följande instruktioner från Herren: Det är en riktig anmärkning som de här männen från Josefs stam kommer med.

Så här har Herren ytterligare bestämt om Selofhads döttrar: Låt dem gifta sig med vem de vill, så länge det är inom den egna stammen.

På så sätt kommer varken mark eller annan egendom att övergå i främmande händer, utan varje arvslott förblir oförändrad, precis som när den först utlottades.

De flickor som tillhör Israels stammar och som är arvtagare måste gifta sig inom den egna stammen, så att deras landområde inte lämnar stammen.

På så sätt kommer ingen arvslott att gå från en stam till en annan.

10 Selofhads döttrar gjorde som Mose hade befallt.

11-12 Mahela, Tirsa, Hogla, Milka och Noa gifte sig med män från sin egen stam, Manasse. Deras arvslott kom alltså att stanna inom stammen.

13 Dessa är de befallningar och föreskrifter som Herren gav Israels folk genom Mose, medan de hade sitt läger på Moabs hedar vid floden Jordan, mittemot Jeriko.

1-2 Denna bok återger Moses tal till Israels folk, när de slagit läger i dalen Araba i Moabs öken, på östra sidan av floden Jordan, mitt emot Suf, mellan städerna Paran, Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab. Det tar bara elva dagar att gå till fots från berget Horeb till Kades-Barnea, om man tar vägen förbi berget Seir.

I det fyrtionde året efter uttåget ur Egypten, på den första dagen i elfte månaden, meddelade Mose folket allt det som Herren hade talat med honom om beträffande dem.

Vid den tiden när talet hölls hade amoreernas kung Sihon redan blivit besegrad vid Hesbon, och Og, kung i Basan, hade besegrats vid Astarot, i närheten av Edrei.

Det var öster om Jordan, i Moab, som Mose började sitt tal till Israel. Talet innehöll alla de lagar och förordningar som Gud hade befallt honom att meddela folket:

Ledare från varje stam

Herren, vår Gud, sa till oss vid berget Horeb: 'Ni har stannat här tillräckligt länge.

Gå nu och inta amoreernas bergsbygd, Arabas dal och Negev, hela Kanaans land och Libanon, hela området från Medelhavskusten till floden Eufrat.

Jag har gett er allt detta! Gå nu och ta det land i besittning som Herren lovade era förfäder Abraham, Isak och Jakob och alla deras ättlingar.'

Då sa jag till er: Jag behöver hjälp! Jag orkar inte bära ansvaret för er alldeles ensam,

10 för Herren har förökat er så att ni är lika många som stjärnorna.

11 Måtte han föröka er tusen gånger till och välsigna er som han har lovat,

12 men hur ska en enda man ensam kunna klara av alla problem som uppstår?

13 Välj alltså ut några män från varje stam, sådana som är visa, erfarna och förståndiga, så ska jag låta dem bli era ledare.

14 Ni gick med på förslaget.

15 Jag tog männen ni hade utsett, några från varje stam, och lät dem bli mina medhjälpare med ansvar över tusen, hundra, femtio och tio, med uppgift att avgöra era tvister och hjälpa er på olika sätt.

16 Jag förmanade dem att alltid vara rättvisa, och vara det även mot utlänningar!

17 Jag sa till dem: När ni dömer ska ni inte favorisera en man därför att han är rik. Och ni ska vara lika rättvisa mot både små och stora. Var inte rädda för deras missnöje, för ni dömer i Guds ställe! Om det dyker upp något fall som ni tycker är för svårt, kan ni låta mig ta hand om det.

18 Samtidigt gav jag er också en hel del andra instruktioner.

19-21 Sedan lämnade vi berget Horeb och vandrade genom den väldiga och besvärliga öknen, tills vi slutligen kom fram till amoreernas bergsbygd dit Herren ledde oss.Vi var då vid Kades-Barnea på gränsen till det utlovade landet, och jag sa till er: Herren Gud har gett oss det här landet. Gå nu och inta det, som han har befallt oss! Var inte rädda och tveka inte!

22 Men då svarade ni: 'Låt oss först skicka iväg spejare, som kan undersöka var det går bäst att ta sig in i landet, och som kan föreslå vilka städer vi ska anfalla först.'

23 Det verkade vara ett bra förslag, så jag valde ut tolv spejare, en från varje stam.

24-25 De gick över bergen och kom till Eskols dal. Sedan kom de tillbaka med olika frukter de hade plockat i landet. Vad vi fick se var nog för att övertyga oss om att det verkligen var ett bördigt land som Herren, vår Gud, hade gett oss.

Uppror mot Herren

26 Men ni vägrade att gå in dit och gjorde uppror mot Herren.

27 Ni muttrade och klagade i era tält och sa: 'Herren måste tycka illa om oss, eftersom han har lett oss hit från Egypten, bara för att dödas här av dessa amoreer.

28 Vad är det vi ger oss in i? Våra bröder, som utforskade landet, har skrämt oss med det de berättat. De påstår att folket i landet är stort och mäktigt och att städernas murar reser sig högt upp mot himlen! De har till och med sett jättar där, Anaks ättlingar!'

29 Men då svarade jag: Var inte rädda!

30 Herren Gud är er ledare, och han kommer att strida för er och göra stora under, precis som ni såg att han gjorde i Egypten.

31 Och ni vet vilken omsorg han har haft om er också här i öknen, alldeles som en far som tar hand om sina barn!

32 Men inget jag sa tycktes hjälpa.Ni vägrade att tro på Herren, vår Gud,

33 som hade lett er hela vägen, valt ut de bästa lägerplatserna och gått före oss i eld om natten och i ett moln om dagen.

34-35 Herren hörde hur ni klagade, och han blev förargad. Han lovade att inte en enda då levande vuxen skulle få leva länge nog för att få se det underbara land han hade lovat deras förfäder.

36 Det enda undantaget var Kaleb, Jefunnes son. Han hade helhjärtat följt Herren, och därför skulle han som ett personligt arv få sin del av det land som han varit med om att utforska.

37 Herren blev till och med förargad på mig för er skull och sa: 'Du ska inte få komma in i det utlovade landet!

38 I stället ska din medhjälpare, Josua, Nuns son, bli den som leder folket. Uppmuntra honom när han förbereder sig att ta över ansvaret.

39 Jag kommer att ge landet till era barn, som ännu inte kan skilja på gott och ont, och som ni har påstått skulle tvingas bli slavar.

40 Men ni får vända om och gå tillbaka genom öknen mot Röda havet.'

41 Då bekände ni era synder: 'Vi har syndat! Vi vill gå in i landet och strida och kämpa för det, som Herren, vår Gud, har sagt till oss.' Ni tog alltså era vapen och tänkte att det skulle bli en enkel sak att inta hela området.

42 Men Herren sa till mig: 'Säg till dem att inte göra det, för jag tänker inte gå med dem. De kommer att bli besegrade av fienden.'

43 Jag lydde Herren, men ingen brydde sig om vad jag sa. I stället handlade ni än en gång rakt emot Herrens befallning och gick upp i bergsbygden för att strida.

44 Men amoreerna som bodde där kom emot er som en bisvärm och dödade israeliter hela vägen från Seir till Horma.

45 Då återvände Israels folk till Herren och grät inför honom, men han ville inte lyssna.

46 Sedan blev vi kvar ganska länge i Kades.

En tillbakablick på vandringen

Därefter vände vi tillbaka genom öknen mot Röda havet, som Herren hade sagt till mig. I många år vandrade vi omkring i området kring berget Seir.

Slutligen sa Herren:

'Nu har ni vandrat omkring här länge nog. Vänd norrut

och säg till folket att det ska gå genom det land som tillhör deras bröder edomiterna, Esaus ättlingar, som bor i Seir. Edomiterna kommer att bli rädda för er, men var ändå försiktiga!

Ge dem ingen anledning till strid! Jag har nämligen gett dem hela Seirs bergsbygd som deras eget område, och ni kommer inte att få den minsta lilla bit av deras land.

Betala dem för den mat och det vatten ni använder!

Herren, er Gud, har vakat över er och välsignat varje steg av vägen under alla dessa fyrtio år som ni vandrat omkring i denna väldiga öken, och ni har aldrig behövt sakna något.'

Vi vandrade alltså genom Edom, där våra bröder bodde, och lämnade sedan Arabavägen, som går söderut till Elat och Esjon-Geber, och vandrade norrut mot Moabs öken.

Då kom Herren med en varning till oss: 'Anfall inte moabiterna, för jag tänker inte ge er något av deras land. Det här området har jag gett Lots ättlingar.'

10 (Emeerna, ett starkt och stort folk, hade bott där tidigare. De är lika storvuxna som Anaks jättar.

11 Både emeerna och anakiterna sades vara rafaeer, ett gammalt och ståtligt folk, men moabiterna kallade dem emeer.

12 Tidigare hade horeerna bott i Seir, men de hade blivit utdrivna av edomiterna, Esaus ättlingar, som sedan bosatte sig där. På samma sätt skulle Israel driva ut folket som bodde i Kanaan och sedan bosätta sig i det land som tilldelats dem av Herren.)

13 'Gå nu över bäcken Sered

14-15 Det tog oss alltså trettioåtta långa år innan vi fick komma över bäcken Sered från Kades! Herren hade nämligen förutsagt att detta inte skulle kunna ske, förrän alla stridsdugliga män i den förra generationen hade dött. Ja, Herren hindrade dem, tills slutligen alla var döda.

16-17 Då sa äntligen Herren till mig:

18 'I dag ska Israel gå över gränsen till Moab vid Ar

19 och in i amoreernas land. Men anfall dem inte, för jag tänker inte ge er någon del av deras land. Det har jag gett Lots ättlingar.'

20 (Området hade tidigare varit bebott av rafaeerna, som amoreerna kallade samsummiter.

21 De var starka och mäktiga och lika storvuxna som anakiterna. Men Herren fördrev anakiterna när amoreerna kom och bosatte sig i landet.

22 På samma sätt hade Herren hjälpt Esaus ättlingar vid berget Seir, där han hade drivit bort horeerna.

23 En liknande situation hade uppstått när kaftoreerna invaderade och förgjorde aveerna, som bodde i byarna som fanns utspridda ända bort till Gasa.)

En tillbakablick på striderna

24 Sedan sa Herren: 'Gå över floden Arnon, in i det land som behärskas av amoreen Sihon, kungen i Hesbon. Angrip honom och ta sedan hans land i besittning.

25 Från och med i dag ska jag låta folk över hela jorden darra av fruktan för er.'

26 Jag skickade då sändebud från Kedemots öken till kung Sihon i Hesbon för att erbjuda fred.

27 Låt oss få vandra genom ditt land, sa jag. Vi ska hålla oss till huvudvägen och inte vika av varken åt höger eller vänster.

28 Vi ska betala för allt vi äter och dricker. Det enda vi begär är tillåtelse att få vandra genom ditt land.

29 Edomiterna i Seir tillät oss att passera, och det gjorde också moabiterna i Ar. Vi ska gå över Jordan och in i det land som Herren, vår Gud, har gett oss.

30 Men kung Sihon vägrade, därför att Herren, er Gud, hade gjort honom motspänstig, så att Gud skulle kunna förgöra Sihon genom Israels hand. Så blev det ju också.

31 Sedan sa Herren till mig: 'Jag har börjat med att ge er kung Sihons land. När ni har tagit det i besittning, ska det för alltid tillhöra Israel.'

32 Kung Sihon förklarade krig mot oss och mobiliserade sina styrkor vid Jahas.

33-34 Men Herren, vår Gud, krossade honom, och vi intog alla hans städer och utrotade alla, även kvinnor och barn. Ingenting lät vi leva

35-36 förutom boskapen, som vi tog som byte tillsammans med vad vi funnit i städerna vi intagit. Från Aroer som ligger vid bäcken Arnons strand och från städerna i dalen och ända till Gilead fanns inte en enda stad som var för starkt befäst för oss. Herren, vår Gud, gav oss alltsammans.

37 Men vi höll oss borta från Ammons folk och från floden Jabbok och från städerna i bergsbygden, alldeles som Herren, vår Gud, hade sagt till oss.

1-2 Därefter vände vi oss mot kung Og i Basan. Han mobiliserade genast sin armé och anföll oss vid Edrei. Men Herren uppmanade mig att inte vara rädd för honom: 'Allt hans folk och hela hans land tillhör er

Herren hjälpte oss att strida mot kung Og och hans folk, och vi dödade dem alla.

Sextio av hans städer intog vi, hela området Argob i Basan.

Städerna var mycket väl befästa, med höga murar och portar med bommar. Och naturligtvis intog vi också alla obefästa byar som saknade murar.

Vi utplånade Basans kungarike på samma sätt som vi hade gjort med kung Sihons kungarike i Hesbon och dödade allt folket; män, kvinnor och barn.

Men boskapen och bytet från städerna behöll vi.

Nu hade vi tagit de länder i besittning som tillhörde de båda amoreiska kungarna öster om floden Jordan, allt landområde från Arnondalen till berget Hermon.

(Sidonierna kallade berget Hermon för Sirion, medan amoreerna kallade det Senir.)

10 Vi intog alla städer på slätten, hela Gilead och hela Basan, ända bort till städerna Silka och Edrei i Ogs rike.

11 (Kung Og i Basan var för övrigt den siste av rafaeerna, jättarna. Hans kista av sten finns bevarad i Rabba, en av amoreernas städer, och den är fyra meter lång och två meter bred.)

Landet delas upp

12 De intagna landområdena gav jag till Rubens och Gads stammar och Manasses stam. Till Rubens och Gads stammar gav jag området som börjar vid Aroer vid floden Arnon, samt halva berget Gilead med dess städer.

13 Manasses stam fick resten av Gilead, hela kung Ogs förra kungarike och hela Argob. (Basan kallas ibland rafaeernas land.)

14 Jair i Manasses stam övertog hela Argob (Basan) till gränserna mot gesureerna och maakateerna. Han gav området namn efter sig själv och kallade det Jairs byar, som det fortfarande heter.

15 Sedan gav jag Gilead till släkten Makir.

16 Rubens och Gads stammar fick området som sträcker sig från floden Jabbok (gränsen till ammoniterna) i Gilead, till gränsen som går mitt i Arnons floddal.

17 De fick också hedlandet Araba, som begränsas av floden Jordan i väster, från Kinneret ända till berget Pisga och Salthavet, som också kallas Hedmarkshavet.

18 Jag påminde Rubens och Gads stammar och Manasses stam om att de inte fick slå sig ner för gott i sina områden. Deras män måste leda de andra stammarna över Jordan, till det land som Herren lovat dem.

19 Jag sa till dem: Era hustrur och barn kan bosätta sig här i städerna som Herren gett er, så att de kan ta hand om boskapen

20 tills ni kommer tillbaka från striden och den seger Herren kommer att ge er och de andra stammarna. När ni intagit landet som Herren, er Gud, har gett er på andra sidan floden Jordan, då kan ni vända tillbaka hit, till ert eget land.

Herren tillåter inte Mose att komma in i landet

21 Sedan sa jag till Josua: Du har sett vad Herren, din Gud, har gjort med de här båda kungarna. Nu ska du göra på samma sätt med alla kungariken på andra sidan Jordan.

22 Var inte rädd för folken där, för Herren, din Gud, ska strida för dig.

23-25 Vid detta tillfälle vände jag mig till Gud och bad: Herre, min Gud, låt mig få gå in i det utlovade landet, detta underbara land som ligger på andra sidan floden Jordan med sina vackra berg, och till Libanon. Jag har börjat förstå din storhet och makt. Vilken annan Gud i himlen eller på jorden har kunnat göra det du har gjort för oss?

26 Men Herren var arg på mig för er skull och ville inte låta mig gå över floden. 'Tala inte mer om det

27 'Gå i stället upp på berget Pisga och se dig omkring åt väster, norr, söder och öster. Därifrån kan du se landet på avstånd, men över Jordan ska du inte komma.

28 Insätt Josua i hans uppgift och uppmuntra honom, för han ska leda folket in i det land du ser från bergets topp.'

29 Då stannade vi kvar i dalen i närheten av Bet-Peor.

Mose vädjar till folket om lydnad

Och nu, Israel, lyssna mycket noga när jag läser upp de här lagarna för er. Om ni vill leva måste ni följa dem. Gå in och ta i besittning det land som Herren, era förfäders Gud, har gett er.

Lägg inte till några nya lagar och ta inte bort något från dem. Följ dem bara som de är, för ni har fått dem av Herren, er Gud.

Ni har fått se vad Herren gjorde för er vid Baal-Peor, när han förgjorde så många som tillbad avgudar.

Men ni alla, som var trogna mot Herren, er Gud, är fortfarande vid liv i dag.

De här lagarna ska ni följa, när ni kommer in i det land där ni ska bo. De kommer från Herren, vår Gud. Han har gett dem till mig, för att jag ska ge dem till er.

Om ni följer dem, ska ni kallas både visa och förståndiga. Andra folk som hör de här lagarna, kommer att säga: 'Finns det något annat folk som är så förståndigt och äger en sådan vishet som Israel!'

För vilket annat folk, stort eller litet, har sin gud mitt ibland sig på samma sätt som vår Gud finns hos oss, när vi än ropar på honom?

Och vilket annat folk, hur stort det än är, har sådana lagar som de jag ger er i dag?

Men se upp mycket noga! Glöm aldrig bort vad ni har sett Gud göra för er! Hans under ska sätta djupa och bestående spår i era liv! Berätta för era barn och barnbarn om dem.

10 Kom särskilt ihåg den dag när ni stod inför Herren vid berget Horeb och han sa till mig: 'Kalla samman allt folket inför mig, så ska jag ge det instruktioner, så att det alltid har respekt för mig och lär sig att undervisa sina barn om mina lagar.'

11 Ni stod vid foten av berget, som brann av eld. Lågorna slog högt upp mot himlen, omgivna av svarta moln och ett väldigt mörker.

12 Och Herren talade till er från elden, och ni hörde vad han sa, fast ni inte såg honom.

13 Han tillkännagav de lagar ni måste följa, de tio budorden, och han skrev ner dem på två stentavlor.

14 Ja, det var då Herren befallde mig att lära er de lagar ni måste lyda när ni har gått över floden och in i det utlovade landet.

Mose varnar för avgudar

15 Men ni fick inte se hur Gud såg ut, när han den dagen talade till er från berget Horeb,

16-17 och därför ska ni inte heller synda mot honom genom att göra en avbild av honom. Gör ingen avgud, vare sig i form av man eller kvinna, fyrfotadjur eller fågel,

18 kräldjur eller fisk.

19 Och ni ska inte heller tillbe solen, månen eller stjärnorna. Herren har gjort dem för att alla ska få del av deras ljus.

20 Han har räddat er ur fångenskapen i Egypten för att ni ska vara hans särskilda folk, hans egendom, som ni är i dag.

21-22 Men han blev arg på mig för er skull och bestämde att jag inte skulle få gå över floden Jordan, in i det underbara land som han har gett er som arv. Jag måste dö på den här sidan.

23 Se till att ni inte bryter det förbund som Herren, er Gud, har upprättat med er! Ni bryter det om ni skaffar er avgudar, för det är något som Herren bestämt har förbjudit.

24 Han är som en förtärande eld, ja, han är en svartsjuk Gud.

25 När ni har bott i landet en längre tid och har fått barn och barnbarn, är det viktigt att ni kommer ihåg att inte synda genom att göra någon form av avgudabild. Detta avskyr Herren, och det gör honom vred.

26 Därför tar jag himmel och jord till vittnen på att ni på en gång kommer att bli utrotade ur landet om ni är olydiga. Nu ska ni snart gå över floden Jordan och inta landet, men era dagar där kommer inte att bli många, för ni kommer att förgöras!

27 Herren kommer att sprida ut er bland folken, och det kommer inte att vara många som blir kvar.

28 I dessa avlägsna länder kommer ni att tillbe avgudar som är gjorda av trä och sten, avgudar som varken ser, hör, äter eller känner lukt.

29 Men ni ska också på nytt börja söka Herren, er Gud, och ni ska finna honom när ni söker honom av allt ert hjärta.

30 När dessa svåra tider kommer över er ska ni slutligen, i de sista dagarna, vända tillbaka till Herren, er Gud, och lyssna när han talar till er,

31 för Herren, er Gud, är barmhärtig. Han ska inte överge er eller fördärva er, och inte heller ska han glömma de löften han har gett era förfäder.

Det finns ingen annan Gud

32 Om ni skulle gå tillbaka i historien ända till den dag då Gud skapade människan på jorden, och söka från den ena ändan av himlen till den andra, så skulle ni ändå inte finna något som går upp mot vad ni har upplevt,

33 nämligen att ett helt folk hörde Guds röst när han talade till dem ur en eld, och ändå har fått leva!

34 Var kan man finna något annat exempel på att Gud har befriat ett folk från dess slaveri genom att sända fruktansvärda plågor, genom att utföra under och genom att låta krig och förskräckelse komma? Och det är ju just detta som Herren, er Gud, gjorde för er i Egypten, mitt framför ögonen på er!

35 Han gjorde allt detta för att ni skulle förstå att Herren är Gud och att det inte finns någon sådan som han.

36 Han lät er höra sin röst när han undervisade er från himlen, och han lät er se elden, och ni fick höra hans röst ur den.

37 Därför att han älskade era förfäder, och valde att välsigna deras ättlingar, förde han genom sin väldiga makt själv ut er ur Egypten.

38 Han drev bort andra folk, som var större än ni, och gav er deras land som arv åt er, som det ju är också i dag.

39 Därför bör ni just i dag tänka så: 'Herren är Gud, både i himlen och här nere på jorden. Det finns ingen annan Gud än han!'

40 Ni måste följa de lagar som jag ska ge er i dag, så att det kommer att gå väl för er och era barn och så att ni kan bo länge i det land som Herren, er Gud, ger er för evigt.

Fristäder

41 Sedan uppmanade Mose Israels folk att avskilja tre städer på östra sidan av floden Jordan,

42 dit den som genom olyckshändelse dödat någon skulle kunna fly och finna trygghet.

43 De städer som utsågs var Beser på slätten i öknen för Rubens stam, Ramot i Gilead för Gads stam och Golan i Basan för Manasses stam.

44-46 Här följer nu de lagar som Mose gav till Israels folk efter att de lämnat Egypten och hade slagit läger i närheten av staden Bet-Peor, öster om floden Jordan. Det var detta område som tidigare varit bebott av amoreerna under kung Sihon och vars huvudstad varit Hesbon. Sihon och hans folk besegrades av Mose och israeliterna.

47 Israel intog hans land och även det som tillhörde kung Og i Basan, den andre av de två amoreiska kungarna öster om Jordan.

48 Israel intog också hela området från Aroer, vid floden Arnons dal, till berget Sion, eller Hermon, som det ibland kallas,

49 och hela Araba öster om floden Jordan till Salthavet, nedanför berget Pisgas sluttningar.

Sammanfattning av de tio buden

Mose kallade samman hela Israels folk och sa: Lyssna nu mycket noga till alla de lagar, som Gud har gett er. Lär er dem och var angelägna att följa dem.

2-3 Herren, vår Gud, ingick ett förbund med oss vid berget Horeb - inte med våra förfäder, utan med oss, som lever i dag!

Han talade med oss ansikte mot ansikte från elden där vid berget.

Jag stod där som en mellanhand mellan er och Herren, för ni var rädda för elden och gick inte upp till honom på berget. Han talade till mig, och jag meddelade sedan hans lagar till er. Så här sa han:

'Jag är Herren, din Gud, som har lett dig ut ur slaveriet i Egypten.

Du ska aldrig tillbe någon annan Gud än mig.

Gör aldrig avgudar åt dig, och tillbe inga avbildningar, varken av fåglar, fiskar eller andra djur.

9-10 Du ska inte böja dig inför något sådant eller tillbe det, för jag är Herren, din Gud. Jag är en svartsjuk Gud, och jag kommer att sända förbannelse för fädernas synder ända ned till tredje och fjärde generationen bland dem som hatar mig. Men jag kommer att bevisa barmhärtighet till tusen generationer bland dem som älskar mig och håller mina bud.

11 Du får inte missbruka Herrens, din Guds, namn. Det kan jag inte acceptera.

12 Håll sabbaten helig. Det är mitt bud.

13 Arbeta de övriga dagarna,

14 men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Inget arbete får utföras på den dagen, varken av dig eller av dem som bor i ditt hus, dina söner, döttrar, tjänare, oxar, åsnor eller din boskap. Utlänningar som bor hos dig ska också vila den dagen, ja, alla ska vila, precis som du.

15 Varför ska du då hålla sabbaten? Jo, det är för att ni som slavar alltid tvingades arbeta i Egypten. Kom ihåg att Herren, er Gud, ledde er ut ur detta genom väldiga under.

16 Hedra din far och din mor, så som Herren har befallt dig. Om du gör det, ska du få ett långt och lyckligt liv i det land som han ger dig.

17 Du ska inte döda.

18 Du ska inte begå äktenskapsbrott.

19 Du ska inte stjäla.

20 Du ska inte ljuga eller vittna falskt mot din medmänniska.

21 Du får inte brinna av begär till en annan mans hustru och inte heller avundas honom för hans hem, egendom, tjänare, oxar, åsnor eller något annat som tillhör honom.'

22 Herren gav dessa bud till var och en av er. Han gav dem ur elden och ur molnet och ur det djupa mörkret på berget Sinai. Dessa var de enda bud han gav er vid det tillfället, och han skrev ner dem på två stentavlor och gav dem åt mig.

23 Men när ni hörde den starka rösten som kom ur mörkret och såg den väldiga elden uppe på berget, kom alla era stamledare till mig

24 och sa: 'I dag har Herren, vår Gud, visat oss sin härlighet och makt. Vi har till och med hört hans röst inifrån elden. Nu vet vi att en människa kan tala med Gud och få leva,

25 men vi kommer nog att dö om han talar till oss igen.

26-27 Denna fruktansvärda eld kommer att sluka oss. Var finns den människa som kan höra Guds röst, som vi har gjort, inifrån elden och leva? Men gå du och lyssna till vad Gud säger och kom sedan och berätta det för oss. Vi ska lyssna och lyda.'

28 Herren gick med på ert önskemål och sa till mig: 'Jag har hört vad folket sa till dig, och jag går med på det.

29 Tänk om de alltid kunde vara inställda på att lyda mina bud! Då skulle allt gå väl för dem och deras barn i framtiden, generationerna igenom!

30 Gå och säg till dem att återvända till sina tält.

31 Sedan kan du komma tillbaka och ställa dig här bredvid mig, så ska jag ge dig alla mina bud, och du ska undervisa folket. De kommer sedan att följa mina bud i det land som jag ger dem.'

32 Då sa Mose till folket: Ni måste följa alla de bud som Herren, er Gud, har gett er, och hans stadgar in i minsta detalj, och vandra den väg han har stakat ut åt er.

33 Då kommer ni att få leva ett långt och lyckligt liv i det land ni nu ska ta i besittning.

Älska Gud och följ hans lag

Herren, er Gud, sa till mig att ge er dessa bud, som ni sedan måste följa i det land som ni ska inta på andra sidan floden.

Avsikten med dem är att få er, era barn och barnbarn att respektera Herren, er Gud, och att följa alla de föreskrifter han har gett er under hela ert liv. Om ni gör det, kommer ni att leva länge.

Därför, Israels folk, ska ni lyssna mycket noga till alla bud och vara angelägna om att följa dem, så att allt går bra för er och så att ni får många barn. Om ni lyder dessa befallningar, kommer ni att bli ett stort folk i ett härligt land som flyter av mjölk och honung, precis som era förfäders Gud har lovat er.

Lär era barn att lyda Herren

Lyssna, Israel: Herren är vår Gud. Bara Herren!

Du måste älska honom av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela din kraft.

Du måste jämt och ständigt tänka på de bud som jag ger dig i dag.

Du måste lära dina barn dem och tala om dem både när du är hemma eller ute på vandring. Tala om dem när du går och lägger dig, och tala om dem det första du gör på morgonen.

Bind fast dem på ditt finger, bär dem på din panna

och skriv dem på dörrkarmarna till ditt hus och på dina portar!

10-12 När Herren, din Gud har lett dig in i landet som han lovade dina förfäder Abraham, Isak och Jakob, och när han har gett dig stora städer som är fulla av rikedomar, städer som du inte har byggt, brunnar som du inte har grävt och vingårdar och olivträd som du inte har planterat, och när du har ätit dig mätt, se då till att du inte glömmer Herren, som ledde dig ut ur slaveriet i Egypten.

13 Du ska alltid tjäna Herren, din Gud, och frukta honom, och det är bara i hans namn du får bekräfta dina löften.

14 Du ska inte tillbe grannfolkens gudar,

15 för Herren, din Gud, som bor bland er, är en svartsjuk Gud, och hans vrede kan mycket snabbt väckas mot er och utplåna er från jordens yta.

16 Fresta inte hans tålamod, som du gjorde när du klagade på honom i Massa.

17 Du måste troget lyda honom i allt han befaller.

18 Bara då gör du det som är rätt och riktigt i hans ögon. Om du lyder honom, kommer allt att gå dig väl i händer, och du ska kunna tåga in och ta det land i besittning, som Herren lovade dina förfäder.

19 Du kommer då också att med Herrens hjälp kunna driva ut alla fiender.

20 När din son i framtiden frågar dig: 'Vad är meningen med alla de här lagarna, som Herren, vår Gud, har gett oss?'

21 ska du berätta för honom och säga: 'Vi var Faraos slavar i Egypten, och Herren ledde oss ut ur Egypten med väldig makt

22 och genom att göra stora och fruktansvärda tecken och under mot Egypten och Farao och allt hans folk. Vi såg alltsammans med våra egna ögon.

23 Han ledde oss ut ur Egypten för att han skulle kunna ge oss det land som han hade lovat våra förfäder,

24 och han har gett oss befallning att följa alla hans lagar och respektera honom, så att han ska kunna bevara oss vid liv, som han gjort hittills.

25 Och det kommer alltid att gå bra för oss när vi lyder Herrens, vår Guds, lagar.'

Utplåna era fiender

När Herren nu snart leder er in i det utlovade landet, ska han förgöra sju folk, som alla är större och mäktigare än ni: hetiterna, girgaseerna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna.

När Herren, er Gud, överlämnar dem åt er för att förgöras, måste ni göra det utan förbarmande. Gör inte några överenskommelser med dem och visa dem ingen barmhärtighet, utan utplåna dem fullständigt.

Gift er inte med dem. Låt inte era söner eller döttrar gifta sig med deras söner och döttrar.

Resultatet blir då att de unga bland er snart börjar tillbe deras gudar. Herrens vrede kommer då att upptändas mot er, så att han också utplånar er.

Ni ska riva deras hedniska altaren och slå sönder deras obelisker, hugga ner deras avbilder och bränna upp deras avgudar,

för ni är ett heligt folk, avskilda åt Herren, er Gud. Han har utvalt er bland alla andra folk på jordens yta till att vara hans eget folk.

Han utvalde inte er och slösade sin kärlek på er därför att ni var ett stort folk, för ni var ju verkligen inte många!

Men Herren älskade er, och han ville hålla sitt löfte till era förfäder. Det var därför han ledde er ut ur slaveriet i Egypten med sådan väldig makt och med sådana stora under.

Ni bör alltså förstå att Herren, er Gud, är en trofast Gud, som håller sina löften i tusen generationer och alltid älskar dem som älskar honom och lyder hans befallningar.

10 Men de som hatar honom ska bli straffade offentligt och utplånas. Han ska själv ta itu med dem.

11 Lyd därför alla de bud jag ger er i dag.

12 På grund av er lydnad ska Herren, er Gud, hålla sin del av det förbund, som han i sin stora kärlek upprättade med era förfäder.

13 Han ska älska och välsigna er och göra er till ett stort folk. Han ska göra både er och er boskap och era åkrar fruktsamma, så att ni kan få stora skördar av säd, druvor och oliver och stora boskapshjordar, när ni går in i landet som han lovade era förfäder att han skulle ge er.

14 Ni ska bli mer välsignade än alla andra folk på hela jorden. Ingen av er ska vara ofruktsam, vare sig man eller kvinna, och inte heller ska boskapen vara det.

15 Herren ska hålla er friska och inte låta er drabbas av någon av de sjukdomar som ni så väl kommer ihåg från Egypten. Han ska ge dem till era fiender!

16 Du måste förgöra alla folk som Herren, din Gud, ger dig makten över. Visa ingen barmhärtighet mot dem och tillbe inte deras gudar! Gå inte i den fällan!

17 Kanske du tänker för dig själv: 'Hur ska vi någonsin kunna besegra de här folken, som är så mycket mäktigare än vad vi är?'

18 Men var inte rädd för dem! Kom bara ihåg vad Herren, din Gud, gjorde med Farao och med hela Egypten.

19 Kommer du ihåg den förskräckelse Herren sände över dem, alla oerhörda under och tecken och den kraft som den Allsmäktige visade när han ledde er ut ur Egypten? Dina föräldrar såg allt detta med sina egna ögon. Ja, Herren, din Gud, kommer att använda samma styrka mot det folk du nu är rädd för.

20 Dessutom kommer Herren, din Gud, att sända getingar att driva ut dem som gömmer sig för dig!

21 Nej, var inte rädd för dessa folk, för Herren, din Gud, är ibland er, och han är en stor och fruktansvärd Gud.

22 Herren ska undan för undan jaga ut dessa folk. Du ska inte kunna förgöra dem med en gång, för att inte de vilda djuren ska föröka sig alltför snabbt och bli farliga för er.

23 Herren ska ge dem åt dig efterhand, och du ska anfalla dem och förgöra dem.

24 Han kommer att överlämna deras kungar i dina händer, och du ska utplåna deras namn så att ingen på hela jorden minns dem. Ingen ska kunna stå dig emot.

25 Bränn upp deras avgudabilder, och rör inte guldet och silvret som de är gjorda av! Ta det inte, för då kommer det att bli en fälla för er, för Herren, er Gud, ser med avsky på allt detta.

26 För inte in några avgudabilder i era hem för att tillbe dem, för då är domen fälld över er. Avsky allt detta, för det ska förstöras.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)

Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®