Bible in 90 Days
15-17 Folkmassan öppnade väg för dem, så att de kunde föra ut Atalja, och de dödade henne vid palatsets stallar.Sedan upprättade Jojada ett förbund mellan sig, kungen och folket att de skulle tillhöra Herren. Folkmassan rusade därefter över till Baals tempel, rev ner det och bröt sönder alla altaren och avgudabilder. Mattan, Baals präst, dödades framför altaret.
18 Jojada utsåg sedan levitiska präster som vakter och till att bära fram brännoffer åt Herren, som det var föreskrivet i Moses lag, och han gjorde samma indelning av den levitiska släkten som kung David hade gjort. Alla sjöng av glädje medan de arbetade,
19 och vakterna vid tempelporten såg till att allt som inte var helgat och alla obehöriga personer hölls utanför templet.
20 Sedan ledde officerarna, furstarna, styresmännen och allt folket ut kungen från templet till palatset via Övre porten och satte honom på tronen.
21 Alla i hela landet var glada och tacksamma, och staden fick lugn och ro nu när drottning Atalja var död.
Joas reparerar templet
24 Joas var bara sju år gammal när han blev kung, och han regerade i fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Seba.
2 Joas gjorde allt för att behaga Herren så länge prästen Jojada levde.
3 Denne valde två hustrur åt honom, och med dem fick han söner och döttrar.
4 En tid senare beslutade Joas att reparera templet
5 och sammankallade präster och leviter för att ge dem order:Gå runt till alla städer i Juda och samla in de pengar som årligen ska tas upp för templets underhåll. Vänta inte, utan börja omedelbart!Men leviterna gjorde sig ingen brådska.
6 Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och frågade honom: Varför har du inte bett leviterna gå ut och samla in tempelskatten från Juda städer och från Jerusalem? Dessa skatter som är föreskrivna av Guds tjänare Mose måste drivas in, så att templet kan repareras.
7-8 De som hade stått på den ogudaktiga Ataljas sida hade låtit templet förfalla, och allt som var helgat åt Gud hade flyttats över till Baals tempel. Kungen befallde att man skulle tillverka en kista och sätta den utanför tempelporten.
9 Sedan gick en befallning ut till alla städer i Juda och över hela Jerusalem, i vilken folket uppmanades att ge Herren den skatt som Guds tjänare Mose hade pålagt Israel.
10 Alla, både ledare och allmänhet, bidrog med glädje till detta ändamål, och kistan fylldes gång på gång.
11 Leviterna bar då kistan till de särskilda granskningsmän som skulle räkna pengarna.
12 Kungen och Jojada gav pengarna till de män som var ansvariga för reparationerna, så att de kunde anställa stenhuggare, timmermän, smeder och gjutare för arbeten i järn och koppar.
13 På så sätt fortsatte arbetet, och templet sattes i stånd efter hand. Man återställde det till dess tidigare utseende och förstärkte det.
14 När allt var avslutat bar man fram pengarna som var över till kungen och Jojada, och det blev bestämt att man för dem skulle göra guld- och silverföremål, rökelsekärl och olika tillbehör till att användas vid offren.Så länge prästen Jojada levde bar man regelbundet fram brännoffer.
15 Jojada blev mycket gammal och dog vid 130 års ålder.
16 Han begravdes bland kungarna i Davids stad, eftersom han hade gjort så mycket gott för Israel, för Gud och för templet.
Guds dom drabbar Joas
17-18 Men efter Jojadas död kom ledarna i Juda till kung Joas och förmådde honom att överge sina förfäders Gud och hans tempel för att i stället börja tillbe avgudar. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem än en gång.
19 Men trots att Gud sände profeter för att föra dem tillbaka till Herren, så ville folket inte lyssna.
20 Då kom Guds Ande över Sakarja, prästen Jojadas son. Han kallade samman folket, och inför dem alla sa han: Gud vill veta varför ni är olydiga mot honom och hans befallningar. Eftersom ni handlar som ni gör kommer ni att misslyckas med allt. Ni har övergett Herren, och nu har han övergett er.
21 Ledarna försökte då döda Sakarja, och till slut gav kung Joas själv order om det. Man stenade honom till döds på templets förgård.
22 Kung Joas tänkte inte på hur lojal och trogen Sakarjas far Jojada hade varit mot honom, utan lät döda hans son. Sakarjas sista ord innan han dog var: Herre, se vad de gör, och gör dem ansvariga!
23 Några månader senare kom den arameiska hären mot Juda och Jerusalem. Folkets ledare dödades, och krigsbytet skickades till kungen i Damaskus.
24 Det var bara en mindre styrka som hade anfallit, men Herren lät den besegra Judas mäktiga armé därför att folket hade övergett Herren, sina förfäders Gud. På det sättet verkställde Gud domen över Joas.
25 När arameerna drog sig tillbaka låg Joas svårt sårad. Då beslutade sig hans närmaste män för att döda honom, därför att han hade gett ordern om att stena Sakarja, prästen Jojadas son. De dödade honom där han låg försvarslös i sin säng. Joas begravdes i Davids stad, men inte på kungarnas begravningsplats.
26 De som sammansvurit sig mot kungen var Sabad, son till ammonitiskan Simeat, och Josabad, son till moabitiskan Simrit.
27 Om Joas söner och profetiorna över honom och om templets renovering finns att läsa i Kungarnas krönika.När Joas dog blev hans son Amasja kung efter honom.
Amasja regerar i Juda
25 Amasja var tjugofem år när han blev kung, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem.
2 Han gjorde det som var rätt inför Herren, även om det inte alltid var helhjärtat!
3 När Amasja väl var insatt i sitt ämbete, dödade han de män som mördat hans far.
4 Men han skonade deras barn på Herrens befallning i Moses lag, som säger att föräldrarna inte ska dö för barnens synder och inte heller barnen för föräldrarnas, utan att var och en ska svara för sin egen synd.
5-6 Amasja organiserade också armén, och delade in Judas och Benjamins stammar familjevis med ledare för var och en. Vid en mönstring av alla som var tjugo år eller äldre fann man att det fanns 300.000 stridsdugliga män som kunde hantera spjut och sköld. Dessutom skaffade Amasja sig 100.000 legosoldater från Israel för en summa av 100 talenter i silver.
7 Men då kom en profet med ett budskap från Herren: Amasja! Använd inga soldater från Israel, för Herren är inte med dem.
8 Om du låter dem gå med dina trupper i strid, kommer du att bli besegrad hur bra ni än kämpar, för Gud har makt att både hjälpa och stjälpa.
9 Men pengarna! jämrade sig Amasja. Hur ska det gå med dem? Profeten svarade: Herren har makt att ge dig mycket mer än så!
10 Amasja skickade alltså hem legosoldaterna igen till Efraim, och de gav sig iväg kokande av ilska över förolämpningen.
11 Men Amasja tog mod till sig och ledde sin armé till Saltdalen och dödade där 10.000 man från Seir.
12 Ytterligare 10.000 togs till fånga. De fördes upp på en klippavsats och störtades över kanten, så att de krossades mot stenblocken nedanför.
13 Under tiden anföll de legosoldater, som blivit tillbakaskickade, flera av Judas städer i trakten av Bet-Horon och Samaria. De dödade 3.000 och tog med sig ett stort byte.
14 När kung Amasja vände tillbaka efter att ha slagit edomiterna, förde han med sig avgudar, som tagits från folket i Seir. Han satte till och med upp dem som sina egna gudar, bad till dem och tände rökelse till dem.
15 Detta gjorde att Herren blev mycket vred, och han sände en profet till Amasja som frågade: Varför ber du till gudar som inte ens kunde rädda sitt eget folk undan dig?
16 När blev du min rådgivare? svarade kungen. Sluta genast, annars ska jag döda dig!Profeten gick därifrån, men han gav kungen denna varning: Jag vet att Gud har bestämt sig för att förgöra dig, därför att du har tillbett dessa gudar och inte lyssnat till mitt råd.
17 Kung Amasja i Juda följde sedan sina rådgivares uppmaning och förklarade krig mot kung Joas i Israel, Joahas son och Jehus sonson.
18 Kung Joas svarade med denna liknelse: På Libanons berg fanns det en tistel, som sa till en ceder: 'Ge din dotter till hustru åt min son.' Just då kom ett vilddjur och trampade ner tisteln!
19 Du är väldigt stolt över att du har erövrat Edom, men jag råder dig att stanna hemma och inte befatta dig med mig, för då kommer du och hela Juda att råka illa ut.
20 Men Amasja ville inte höra på detta, för Gud planerade att förgöra honom, därför att han hade tillbett Edoms gudar.
21 Då attackerade Joas och arméerna möttes i Bet-Semes i Juda.
22 Juda blev besegrat och trupperna flydde.
23 Kung Joas i Israel tog den besegrade kung Amasja till fånga och förde honom till Jerusalem. Där gav han order om att 200 meter av tempelmuren skulle brytas ner från Efraimsporten till Hörnporten.
24 Han bar ut alla skatter och guldkärl från templet, som stod under Obed-Edoms familjs vård, liksom alla skatter från palatset. Han tog också gisslan, innan han återvände med alltsammans till Samaria.
25 Men kung Amasja i Juda överlevde kung Joas i Israel med femton år.
26 Händelser under kung Amasjas regering finns återgivna i Judas och Israels kungars krönika.
27 Där står också hur Amasja vände sig bort från Gud, hur hans folk sammansvor sig mot honom i Jerusalem, och hur han flydde till Lakis, dit folket förföljde honom och dödade honom.
28 De tog hans döda kropp och förde den tillbaka med häst till Jerusalem och begravde den på den kungliga begravningsplatsen.
Ussia regerar i Juda
26 Folket i Juda krönte sedan den sextonårige Ussia till sin nye kung.
2 Efter sin fars död byggde han upp staden Elot och lade den på nytt under Juda.
3 Sammanlagt regerade han femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekilja och var från Jerusalem.
4 Ussia följde i sin far Amasjas fotspår och var en god kung.
5 Medan Sakarja levde var Ussia alltid angelägen att behaga Gud. Sakarja undervisade Ussia om Guds vägar. Så länge kungen sökte Guds vilja hade han framgång.
6 Ussia förklarade krig mot filisteerna, intog städerna Gat, Jabne och Asdod och bröt ner dess murar. Sedan byggde han nya städer i området kring Asdod och i andra delar av filisteernas land.
7 Gud hjälpte honom inte bara med hans krig mot filisteerna, utan också i hans strider mot araberna från Gur-Baal och i kriget mot maoniterna.
8 Ammoniterna betalade årlig skatt till honom, och ryktet om honom spred sig ända till Egypten, för han var mycket mäktig.
9 Ussia byggde befästa torn i Jerusalem vid Hörnporten och Dalporten och vid murens hörn.
10 Han byggde också befästningar i öknen och flera vattenreservoarer, för han hade stora boskapshjordar i dalarna och på slätterna. Han var en man som tyckte om åkerbruk och hade många gårdar och vingårdar, både på bergssluttningarna och i de bördiga dalarna.
11 Han hade en vältränad och välorganiserad armé till vilken männen inkallades efter en mönstring, som armésekreteraren Jeguel och hans medhjälpare Maaseja gjorde. Överbefälhavare var Hananja.
12-13 Huvudmännen för släkterna var 2.600 till antalet. Under deras befäl fanns en armé på 307.500 man, beredda att i strid försvara sin kung.
14 Ussia försåg hela armén med sköldar, spjut, hjälmar, pansar, bågar och slungstenar.
15 I Jerusalem lät han göra krigsredskap, konstruerade av skickliga män. De användes för att skjuta pilar och stenar från tornen och bröstvärnen. Ryktet om Ussia spreds vitt och brett, och Herren gjorde honom mycket mäktig.
Ussia blir spetälsk
16 Men makten gjorde honom högmodig och ledde senare till hans fall. Han syndade mot Gud genom att gå in i det heliga i templet och personligen tända rökelse på altaret.
17-18 Översteprästen Asarja gick in efter honom med åttio andra modiga präster och befallde honom att gå ut därifrån.Det är inte tillåtet för dig, Ussia, att tända rökelse, förklarade de. Det är bara prästerna, Arons söner, som får utföra den uppgiften, de som är helgade för detta. Gå ut, för du har begått ett brott, och Herren kan inte acceptera detta!
19 Ussia blev arg och vägrade ställa ifrån sig rökelsekaret han höll i. Mitt under sitt raseriutbrott drabbades han av spetälska!
20 När Asarja och de andra såg detta tvingade de ut honom, men då insåg Ussia också själv vad Herren hade gjort med honom och var angelägen att komma därifrån så snabbt som möjligt.
21 Kung Ussia förblev spetälsk ända till sin död och bodde avskild från andra människor och från templet. Hans son Jotam blev hans ställföreträdare och förde befälet i palatset och dömde över folket i landet.
22 Om Ussias regering, från början till slut, finns att läsa i profeten Jesajas bok, Amos son.
23 När Ussia hade dött blev han inte begravd bland sina förfäder utan på ett fält i närheten på grund av att han varit spetälsk. Hans son Jotam blev ny kung i landet.
Jotam regerar i Juda
27 Jotam var tjugofem år gammal när han blev kung i Jerusalem, och han regerade där i sexton år. Hans mor hette Jerusa och var dotter till Sadok.
2 Han följde sin fars goda exempel, men han syndade inte som Ussia gjort genom att bränna rökelse i templet. Men folket fortsatte med sina ogudaktiga handlingar.
3 Jotam byggde upp Övre porten i templet och även murarna på höjden, där templet var beläget.
4 Han byggde städer i berglandskapet i Juda och anlade befästningar och torn på de skogklädda höjderna.
5 Hans krig mot ammoniterna var så framgångsrikt att han under de följande tre åren fick en årlig skatt på hundra talenter i silver (ca 3,75 ton), 10.000 säckar vete och 10.000 säckar korn av dem.
6 Han blev mycket mäktig, därför att han var noga med att vandra på Herrens vägar.
7 Allt övrigt som är att säga om hans liv, hans krig och annat han företog sig, finns att läsa i Israels och Juda kungars krönika.
8 Jotam började sin regering när han var tjugofem år gammal och regerade i sexton år i Jerusalem.
9 När han hade dött blev han begravd i Jerusalem, och hans son Ahas blev kung efter honom.
Ahas regerar i Juda
28 Ahas var tjugo år när han blev kung, och han regerade i sexton år i Jerusalem. Men han var en ogudaktig kung, och inte som sin förfader kung David.
2 Han följde nämligen Israels kungars exempel och tillverkade avgudar för att kunna tillbe Baalerna.
3 Han for också ut till Hinnoms dal och tände rökelse till avgudarna där, och han offrade till och med sina egna barn i eld, precis som de hedniska folk som blev utkastade ur landet av Herren för Israels skull.
4 Ja, han offrade och tände rökelse överallt på höjderna och under alla stora träd.
5 Detta var anledningen till att Herren Gud tillät kungen i Aram att besegra honom och föra bort en stor del av befolkningen till Damaskus. Trupper från Israel orsakade honom också stora problem och dödade ett stort antal av hans soldater.
6 På en enda dag dödades 120.000 av Ahas soldater av en armé ledd av Peka, Remaljas son. Det skedde därför att de hade vänt sig bort från Herren, sina förfäders Gud.
7 Sedan dödade Sikri, en tapper krigare från Efraim, kungens son Maaseja, Asrikam, den ansvarige för palatset, och Elkana, kungens närmaste man.
8 Trupperna från Israel tog också 200.000 kvinnor och barn från Juda som fångar och dessutom ett mycket stort byte, som de förde med sig till Samaria.
9 Men Herrens profet Oded fanns i Samaria, och han gick ut för att möta israeliterna när de kom tillbaka.Hör på! utropade han. Herren, era förfäders Gud, var arg på Juda och lät er besegra dem, men ni har anställt en massaker på dem utan förbarmande, och detta har nått ända upp till himlen.
10 Ni tänker väl inte göra dessa människor från Juda och Jerusalem till slavar? Har inte ni också genom detta syndat mot Herren, er Gud?
11 Lyssna till mig och låt era släktingar vända tillbaka hem, för nu har Herrens vrede kommit över er!
12 Några av de mest framstående ledarna i Efraim kom också med invändningar. Det var Asarja, Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Hiskia, Sallums son, och Amasa, Hadlais son.
13 Ni kan inte föra hit dessa fångar! förklarade de. Om ni gör det kommer Herren att vända sig mot oss, och denna synd blir lagd till många andra vi gjort oss skyldiga till. Vi har nog med bekymmer med vårt förhållande till Gud som det är.
14 Krigsfolket överlämnade då fångarna och bytet till styresmännen, så att de skulle få besluta om vad man borde göra.
15 De lät dela ut kläder från krigsbytet till de kvinnor och barn som behövde det. De gav dem skor, mat och vin. De gamla och sjuka sattes på åsnor och fördes tillbaka till sina familjer i Jeriko, Palmstaden.
16 Vid den tiden bad kung Ahas i Juda den assyriske kungen att bli hans allierade i ett krig mot Edom. Edomiter hade nämligen gått in i Juda och tagit många bland folket som slavar.
17-18 Samtidigt invaderade filisteerna städer på låglandet och i Negev. De hade redan intagit Bet-Semes, Ajalon, Gederot, Soko, Timna och Gimso med kringliggande byar.
19 Herren ville nämligen förödmjuka Juda på grund av kung Ahas olydnad mot Herren.
20 Men Tillegat-Pilneeser, kungen i Assyrien, blev bara till besvär i stället för en hjälp mot fienden.
21 Att Ahas hade gett honom guld från templet och skatter från palatset spelade ingen roll.
22 Under denna tid av motgång blev kung Ahas alltmer trolös mot Herren.
23 Han offrade till de gudar som folket i Damaskus tillbad och trodde att det skulle hjälpa: Om de kunde hjälpa mina fiender kanske de kan hjälpa mig också, om jag offrar till dem, tänkte han. Men de blev i stället både hans och folkets undergång.
24 Kungen tog bort guldkärlen från templet och stängde dörrarna dit, så att ingen kunde tillbe där. I stället lät han göra hedniska altaren i varje gathörn i Jerusalem.
25 Han gjorde likadant i alla Juda städer och drog på så sätt Herrens, sina förfäders Guds vrede över sig.
26 Om hans liv och regering finns att läsa i Judas och Israels kungars krönika.
27 När kung Ahas hade dött begravdes han i Jerusalem, men inte i de kungliga gravarna. Hans son Hiskia blev kung efter honom.
Hiskia öppnar templet igen
29 Hiskia var tjugofem år gammal när han blev kung över Juda, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Abia och var Sakarjas dotter.
2 Hans regeringstid var god i Herrens ögon, precis som hans förfader Davids hade varit.
3 I första månaden av Hiskias första regeringsår öppnade han på nytt dörrarna till templet och reparerade dem.
4-5 Han kallade sedan samman prästerna och leviterna till ett möte på den öppna platsen öster om templet och talade till dem:Lyssna till mig, alla leviter! Helga er och helga det tempel som är byggt åt Herren, era förfäders Gud. Rensa ut allt orent ur det!
6 Våra förfäder har nämligen begått en svår synd inför Herren, vår Gud, då de övergav Herren och hans tempel och vände det ryggen.
7 De stängde dörrarna, släckte ljusstakarna, försummade att tända rökelse och att bära fram brännoffer.
8 Därför har Herrens vrede kommit över Juda och Jerusalem. Han har låtit oss bli avskydda och föraktade.
9 Våra föräldrar har dödats i krig, och våra söner, döttrar och hustrur är i fångenskap på grund av allt detta.
10 Nu vill jag att vi ska förnya förbundet med Herren, Israels Gud, så att hans vrede viker från oss.
11 Mina barn, missköt inte era uppgifter längre, för Herren har utsett er till att vara inför honom, att tjäna honom och tända rökelse åt honom!
12-14 Många leviter lyssnade till hans vädjan och började arbeta, bland dem Mahat, Amasais son, och Joel, Asarjas son från Kehats släkt, Kis, Abdis son, och Asarja, Jehallelels son från Meraris släkt, Joa, Simmas son, och Eden, Joas son från Gersons släkt, Simri och Jeguel från Elisafans släkt, Sakarja och Mattanja från Asafs släkt, Jehuel och Simei från Hemans släkt och Semaja och Ussiel från Jedutuns släkt.
15 Alla dessa samlade nu sina bröder och renade sig och började rensa upp i templet, som kungen på Herrens vägnar hade befallt dem.
16 Prästerna renade templets inre och bar ut allt orent till förgården, och sedan vidare till bäcken Kidron.
17 Allt detta hade börjat den första dagen i månaden, och efter åtta dagar hade de hunnit fram till ingången. Sedan tog det ytterligare åtta dagar att göra i ordning templets inre. Hela arbetet tog alltså sexton dagar.
18 Sedan gick de till palatset och rapporterade för kung Hiskia: Nu har vi rensat hela templet och brännofferaltaret med alla dess tillbehör och även bordet för skådebröden och dess tillbehör.
19 Dessutom har vi hämtat tillbaka och helgat alla de föremål som kung Ahas tog bort när han stängde templet. De finns nu vid Herrens altare.
20 Tidigt nästa morgon gick kung Hiskia till templet tillsammans med stadens ämbetsmän.
21 De tog sju unga tjurar, sju baggar, sju lamm av hankön och sju bockar som ett syndoffer för folket och templet.Hiskia gav prästerna, Arons söner, order om att offra allt detta på Herrens altare.
22 De slaktade tjurarna, och prästerna tog blodet och stänkte det på altaret. Sedan slaktade de baggarna och stänkte deras blod på altaret, och på samma sätt gjorde de med lammen.
23 Bockarna till syndoffret fördes därefter fram inför kungen och hans ämbetsmän, som alla lade sina händer på dem.
24 Prästerna slaktade djuren och göt ut ett syndoffer av djurens blod på altaret till försoning för hela Israel, precis som kungen uttryckligen hade befallt.
25-26 Hiskia organiserade leviterna i templet och försåg dem med cymbaler, lyror och harpor. Detta var i överensstämmelse med Davids och profeterna Gads och Natans föreskrifter, som de fått från Herren. Leviterna stod beredda med sina instrument och prästerna med trumpeter.
27 När Hiskia gav order om att brännoffret skulle läggas på altaret, började lovsången ackompanjerad av alla instrument.
28 Under hela ceremonin tillbad alla Herren, sångarna sjöng och trumpetarna spelade.
29 Efter offret böjde sig kungen och hans medhjälpare i tillbedjan inför Herren.
30 Kung Hiskia uppmanade leviterna att prisa Herren med några av Davids och profeten Asafs psalmer. De tillbad, sjöng och prisade Herren under stor glädje.
31 Reningsceremonin är över. För nu fram era slaktoffer och lovoffer, sa Hiskia.Folk från alla delar av landet bar då fram sina slaktoffer och lovoffer, och de som av hjärtat ville det bar också fram brännoffer.
32-33 Sammanlagt var det 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm till brännoffren. Allt som allt offrades 600 tjurar och 3.000 får och getter.
34 Men det fanns inte tillräckligt många präster för beredningen av brännoffren, så deras bröder leviterna hjälpte dem tills fler präster hunnit rena sig för tjänst, för leviterna hade varit ivrigare än prästerna att förbereda sig.
35 Det fanns ett överflöd av brännoffer och vanliga drickoffer och många tackoffer.På detta sätt blev templet återupprättat, så att man kunde offra där.
36 Hiskia och allt folket var lyckliga över att Gud så snabbt hade hjälpt dem med allt detta.
Hiskia återinför påskfirandet
30 Kung Hiskia sände nu ett meddelande till hela Israel, Juda, Efraim och Manasse, i vilket han inbjöd alla att komma till templet i Jerusalem för att fira påsken.
2-3 Kungen, hans medhjälpare och församlingen i Jerusalem hade bestämt att man den här gången skulle fira påsken en månad senare än vanligt. Skälet till detta var att inte tillräckligt många präster hunnit rena sig, och att det var svårt att på så kort varsel hinna samla hela folket.
4 Kungen och hans rådgivare var helt överens om detta.
5 De skickade ut en befallning om påskfirandet över hela Israel, från Dan ända till Beer-Seba, och inbjöd alla. Man hade inte tidigare firat högtiden så allmänt som det var föreskrivet.
6 Kurirer sändes ut över hela Israel och Juda med en inbjudan: Kom tillbaka till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så att han vänder tillbaka till oss, som har lyckats komma undan den assyriske kungen.
7 Var inte som era föräldrar och bröder, som syndade mot Herren, sina förfäders Gud, och råkade i stor nöd!
8 Var inte så hårdhjärtade som de, utan överlämna er åt Herren och kom till hans tempel, det som han har helgat åt sig för evig tid. Tjäna Herren, er Gud, så att hans vrede viker bort från er!
9 Om ni vänder er till Herren igen, kommer era bröder och era barn att bli behandlade väl i sin fångenskap, och de ska få möjlighet att vända tillbaka till sitt land. Herren, er Gud, är full av godhet och barmhärtighet, och han ska inte vända sitt ansikte från er, om ni vänder tillbaka till honom.
10 Budbärarna for från stad till stad genom hela Efraim och Manasse ända till Sebulon, men för det mesta blev de mottagna med hånskratt!
11 Några från Asers, Manasses och Sebulons stammar ödmjukade sig trots allt inför Herren och kom till Jerusalem.
12 Men i Juda kände hela folket en stark längtan att lyda Herrens befallningar, precis som kungen och hans ämbetsmän hade uppmanat dem till.
13 Följden blev att oerhört många samlades i Jerusalem till påskfirandet.
14 De rev ner alla hedniska altaren i Jerusalem, slog sönder rökelsealtarena och kastade dem i Kidrons dal.
15 Den fjortonde dagen i andra månaden slaktade man påsklammen. Då skämdes prästerna och leviterna för att de inte hade varit mer engagerade och renat sig och burit fram brännoffer i templet.
16 De intog sina platser, som gudsmannen Mose föreskrivit i sin lag, och prästerna stänkte det blod som de fått av leviterna på altaret.
17-19 Eftersom många av dem som kom från Efraim, Manasse, Isaskar och Sebulon var orena, och inte hade gått igenom reningsceremonin, slaktade leviterna påsklammen i deras ställe. Sedan bad kung Hiskia för dem, och de tilläts att äta påskmåltiden, fastän detta egentligen var i strid med Guds föreskrifter, men Hiskia sa: Herren ska i sin nåd förlåta var och en som bestämmer sig för att följa honom, även om reningen för ceremonin inte blivit utförd i tid.
20 Herren hörde Hiskias bön och gick folket till mötes.
21 Man firade påsken i Jerusalem i sju dagar under stor glädje, medan leviterna sjöng inför Herren till musik.
22 Kung Hiskia berömde dem för deras goda insats i firandet. Under sju dagar åt de sin del av offren och prisade Herren, sina förfäders Gud.
23 Man bestämde sig för att fortsätta firandet i ytterligare sju dagar.
24 Kung Hiskia gav folket 1.000 tjurar och 7.000 får och getter till offren, och folkets ledare bidrog med 1.000 tjurar och 10.000 får och getter. En stor grupp präster hade nu renat sig till tjänst.
25 Folket i Juda gladde sig tillsammans med präster, leviter, främlingar och alla som kom från Israel.
26 Jerusalem hade inte varit med om en sådan högtid sedan Salomos, kung Davids sons, dagar.
27 Prästerna och leviterna välsignade folket, och Herren hörde deras böner från sin boning i himlen.
Hiskia återinför tempeltjänsten
31 När högtiden var över började en intensiv kampanj mot avgudadyrkan i landet. De som varit i Jerusalem under påskfirandet gick till städerna i Juda, Benjamin, Efraim och Manasse och rev ner avgudaaltaren, slog sönder obelisker och förstörde alla kultplatser för avgudadyrkan. Sedan vände alla tillbaka hem.
2 Hiskia organiserade nu prästerna och leviterna i tjänstgöringsgrupper, som skulle bära fram brännoffer och tackoffer och prisa och tacka Herren.
3 Han gav också personligen en gåva bestående av djur till de dagliga brännoffren morgon och kväll, liksom till regelbundna sabbatshögtider och nymånadsfester och andra årliga högtider som var föreskrivna i Guds lag.
4 Dessutom befallde han folket i Jerusalem att ge det föreskrivna till prästerna och leviterna, så att dessa helt kunde ägna sig åt de uppgifter som krävdes enligt Guds lag.
5-6 Så snart denna order gick ut handlade folket och kom med det första från sina skördar av säd, vin, olivolja, honung och allt annat, en tiondel av allt, så som det var föreskrivet i Guds lag. De som bodde ute på landsbygden i Juda, i närheten av Jerusalem, förde med sig en tiondel av sin boskap och sina får och av allt annat som skulle ges och lade det i stora högar.
7-8 Man började under den tredje månaden och fortsatte ända fram till den sjunde. När Hiskia och hans ämbetsmän kom och fick se högarna, prisade de Herren och hans folk.
9 Varifrån har allt det här kommit? frågade Hiskia prästerna och leviterna.
10 Översteprästen Asarja från Sadoks släkt svarade: Detta är tiondet! Vi har ätit av detta i många veckor, och ändå är allt det här kvar, för Herren har välsignat sitt folk.
11 Då beslutade Hiskia att göra i ordning förrådsrum i templet, och
12-13 allt det som givits fördes in i Herrens hus. Leviten Konanja fick ansvaret för detta förråd tillsammans med sin bror Simei och medhjälpare var Jehiel, Asasja, Nahat, Asael, Jerimot, Josabad, Eliel, Jismakja, Mahat och Benaja. Kung Hiskia och översteprästen Asarja hade utsett dessa män.
14-15 Leviten Kore, Jimnas son, som vaktade Östra porten, fick ansvar för att offren delades ut till prästerna. Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amarja och Sekanja var trogna medhjälpare till honom ute i de olika städerna. De delade ut gåvorna till prästfamiljerna utan anseende till rang och värdighet.
16-19 Dessutom fick varje man och varje pojke över tre års ålder, som fanns med i släktregistret, sin del - var och en som fick komma in i templet för att göra tjänst enligt ordningen för sin familj. Likaså fick varje präst som representerade sin familj och varje levit över tjugo år som hade föreskrivna uppgifter i templet sin del. Alla fick sitt, barn, kvinnor, söner och döttrar, ja, alla som fanns med i släktregistren. De utvalda männen var mycket noggranna i uppgiften att fördela tiondet bland präster och leviter. Vad gäller de präster som bodde i byarna eller utanför städerna, så fick de sin föreskrivna del av män särskilt utvalda för uppgiften. Alla som fanns med i leviternas släktregister fick sin del.
20 På så sätt ordnade kung Hiskia med utdelningen över hela Juda, och han gjorde det som var rätt i Herrens, hans Guds, ögon.
21 Hans avsikt var att skapa respekt för templet och lagen och för ett gudfruktigt liv. På grund av sin inställning gjorde Herren honom mycket framgångsrik.
Assyrien invaderar Juda
32 Trots Hiskias trogna arbete för Herren blev han angripen av kung Sanherib av Assyrien, som belägrade Judas städer i tanke att erövra dem.
2 När det stod klart att Saherib tänkte anfalla Jerusalem,
3 sammankallade Hiskia sina furstar och ämbetsmän till krigsråd, och det bestämdes att man skulle täppa igen alla källor som låg utanför staden.
4 Ett stort arbetslag organiserades för detta, och de dämde också upp den bäck som rann genom trakten.Varför skulle kungen av Assyrien hitta vatten när han kommer hit? sa man.
5 Hiskia arbetade hårt med att reparera murarna där de var bristfälliga och byggde till och med upp dem där de var nerbrutna. För att ytterligare öka säkerheten byggde han en andra mur utanför den första, befäste terrasserna vid Sions borg och lät tillverka en mängd vapen och sköldar.
6 Han satte en hel armé på fötter och utsåg officerare, som han sammankallade på den öppna platsen vid stadsporten. I ett tal till dem försökte han stärka deras mod:
7 Var starka och modiga, och var inte rädda för kungen i Assyrien och hans väldiga armé, för den som är med oss är större än den som är med honom!
8 Kungen har en stor armé, men den består av vanliga människor, medan vi har Herren, vår Gud, som strider för oss!När de hörde detta fick de alla nytt mod.
9 Kung Sanherib i Assyrien skickade sändebud till kung Hiskia och invånarna i Jerusalem, medan han fortfarande belägrade Lakis, och lät säga:
10 Kung Sanherib i Assyrien hälsar och säger: 'Tror ni att ni kan överleva min belägring av Jerusalem?
11 Kung Hiskia försöker få er att begå självmord genom att stanna kvar i staden. Ni kommer att dö av hunger och törst. Tro honom inte när han säger att Herren, er Gud, ska befria er från kungen i Assyrien!
12 Ni inser väl att det var Hiskia som förstörde alla avgudar och befallde Juda och Jerusalem att använda bara det som finns i templet till att tända rökelse på.
13 Ni vet väl att jag och mina företrädare på Assyriens tron aldrig har misslyckats med att besegra något enda av de folk vi anfallit, och inget folks gudar har kunnat göra det minsta för att rädda dem.
14 Nämn bara ett enda tillfälle när någon, någonstans kunnat stå emot oss! Vad är det som får er att tro att er Gud skulle kunna lyckas bättre?
15 Låt inte Hiskia lura er! Tro inte på honom! Ingen gud i något land har någonsin kunnat rädda sitt folk från mig eller mina föregångare. Varför skulle då er Gud kunna göra det!'
16 På detta sätt hädade sändebuden Herren Gud och hånade hans tjänare Hiskia genom sina förolämpningar.
17 Kung Sanherib skickade också flera andra brev, där han hädade Herren, Israels Gud.Alla andra länders gudar misslyckades med att rädda sina folk från min hand, och Hiskias Gud kommer också att misslyckas, skrev han.
18 Budbärarna som kom med breven skrek ut hotelser på hebreiska till folket som samlats på stadsmurarna och försökte på så sätt att skrämma dem.
19 Dessa budbärare talade om Jerusalems Gud som om han varit en av de hedniska gudarna, en avgud gjord av människor.
20 Kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, ropade då till Gud i himlen,
21 och Herren skickade en ängel som förintade hela den assyriska armén med alla dess befälhavare och officerare. Sanherib vände tillbaka till sitt eget land totalt besegrad. Och när han kom till sin egen guds tempel, blev han dödad av några av sina söner.
22 På så sätt räddade Herren Hiskia och folket i Jerusalem, och man hade inte längre någon inblandning i rikets affärer från Assyrien eller något annat land. Herren beskyddade dem på alla sidor.
23 Från det tillfället blev kung Hiskia mycket respekterad av de kringliggande länderna, och många offer fördes fram till Herren i Jerusalem. Med dem följde ofta dyrbara gåvor till kung Hiskia.
24 Vid denna tid blev Hiskia dödssjuk och bad till Herren, och Herren svarade honom med ett under.
25 Men Hiskia var stolt och tog inte emot Guds omtanke som han borde, och därför kom Herrens vrede över honom och över Juda och Jerusalem.
26 Då ödmjukade sig Hiskia och Jerusalems invånare och drabbades därför inte av Herrens vrede under Hiskias livstid.
27 Hiskia blev mycket rik och högt aktad. Han måste bygga särskilda skattkamrar för allt sitt silver och guld, för dyrbara ädelstenar, välluktande kryddor, sköldar och andra värdefulla föremål.
28-29 Han byggde också flera förrådshus för säd, vin och olivolja och stallar och fållor för stora boskaps-, får- och gethjordar. Han byggde byar och köpte boskap i mängd. Gud hade gjort honom oerhört rik.
30 Det var Hiskia som dämde upp Övre källan i Gihon och förde dess vatten ner till västra sidan av Davids stad i Jerusalem. Hiskia lyckades med allt han företog sig.
31 Men när sändebud kom från Babylon för att få veta mer om det under han varit med om, lämnade Gud honom åt sig själv för att pröva honom och se hurdan han egentligen var.
32 I övrigt om Hiskia, hans liv och allt han uträttade för Herren, finns berättat i profeten Jesajas, Amos sons, bok och i Judas och Israels kungars krönika.
33 När Hiskia dog begravde man honom bland de övriga kungarna på höjden, och hela Juda och Jerusalem ärade honom vid hans död.Han efterträddes av sin son Manasse.
Manasse regerar i Juda
33 Manasse var bara tolv år gammal när han blev kung, och han regerade i femtiofem år i Jerusalem.
2 Men det var en ogudaktig regeringsperiod, för han uppmuntrade sitt folk att tillbe samma gudar som de hedniska folken i landet hade tillbett innan Herren drev ut dem för Israels skull.
3 Han byggde upp alla de hedniska altaren som hans far Hiskia hade rivit ner, baalsaltare, aseror och avbilder av solen, månen och stjärnorna.
4-5 Han byggde till och med altaren på templets båda förgårdar till solen, månen och stjärnorna, på den plats om vilken Herren hade sagt att han för alltid skulle tillbes.
6 Manasse offrade dessutom sina egna barn i eld i Hinnoms dal. Han rådfrågade spåmän och andebesvärjare och gjorde mycket ont och utmanande i Herrens ögon.
7 Ja, han ställde upp en avgud i Guds tempel, precis där Gud hade sagt till David och hans son Salomo: Jag ska äras här i detta tempel och i Jerusalem, i den stad som jag har valt att bli ärad i framför alla andra städer i Israel.
8 Om ni bara lyder mina befallningar, de lagar och föreskrifter som ni fått genom Mose, så kommer jag aldrig mer att låta Israel behöva lämna detta land, som jag gav era förfäder.
9 Men Manasse uppmuntrade folket i Juda och Jerusalem att göra mer ont än de folk som Herren hade utplånat när Israel intog landet.
10 Herren talade till Manasse och hans folk, med de brydde sig inte om hans varningar.
11 Då skickade Gud de assyriska arméerna mot honom. De tog honom till fånga, satte en ring i hans näsa, band honom med kopparkedjor och förde honom till Babylon.
12 Då kom han äntligen till besinning och bad ödmjukt till Gud om hjälp.
13 Herren lyssnade och svarade på hans bön. Manasse fick återvända till Jerusalem och till sitt kungarike, och då först insåg han att Herren verkligen är Gud.
14 Det var efter detta som han återuppbyggde den yttre muren kring Davids stad och muren från Gihonkällan i Kidrons dal till Fiskporten och runt Citadellet, som han byggde högre än tidigare. Han förlade också trupper i alla befästa städer i Juda.
15 Han flyttade bort alla främmande gudar från höjderna, tog bort sin avgud ur templet och rev ner de altaren han byggt på tempelberget, och de altaren som fanns i Jerusalem. Allt kastade han ut från staden.
16 Sedan byggde han upp Herrens altare, offrade tackoffer och lovoffer och uppmanade folket i Juda att tillbe Herren, Israels Gud.
17 Ändå fortsatte folket att offra på de altaren som fanns på höjderna, men bara till Herren, sin Gud.
18 Om vad Manasse gjorde i övrigt och om hans bön till Gud och Guds svar genom profeterna finns att läsa i Israels kungars krönika.
19 Hans bön och det sätt på vilket Gud svarade, hans synder och misstag och en förteckning över de platser där han placerat avgudar på höjderna och satt upp Aseror och olika slags avgudabilder innan han böjde sig för Herren, finns i Profetens krönika.
Amon regerar i Juda
20-21 När Manasse dog begravdes han i sitt eget palats, och hans son Amon blev kung efter honom.Amon var tjugotvå år gammal när han började regera i Jerusalem, men han regerade bara i två år.
22 Under sin regeringstid gjorde han det som var ogudaktigt, precis som sin far Manasse under de första år som kung. Amon offrade nämligen till alla de avgudar som hans far offrat till,
23 men han ändrade sig inte, som hans far hade gjort, utan syndade i stället mer och mer.
24 Till slut mördades han av sina egna officerare i sitt palats.
25 Men folket vände sig mot kuppmakarna och dödade dem. Sedan utropade de hans son Josia till ny kung.
Josia regerar i Juda
34 Josia var bara åtta år gammal när han blev kung, och han regerade i trettioett år i Jerusalem.
2 Det var en mycket god regeringstid, och han följde sin förfader Davids exempel.
3 När han var sexton år och hade regerat i åtta år, började han söka sin förfader Davids Gud, och fyra år senare började han rensa upp i Juda och Jerusalem och rev ner alla altaren och avgudabilder på höjderna.
4 Under hans personliga ledning blev baalsaltarena nerrivna, obeliskerna vid altarena höggs ner och avgudabilderna krossades och ströddes ut över deras gravar som hade tillbett avgudar.
5 Sedan brände han upp benen efter hednaprästerna på deras egna altaren och renade på så sätt Juda och Jerusalem.
6 Därefter for han till städerna i Manasse, Efraim, Simeon och ända bort till Naftali och gjorde likadant där.
7 Han rev ner de hedniska altarena, krossade avgudabilderna och högg ner obeliskerna. Så gjorde han överallt i hela landet, innan han vände tillbaka till Jerusalem.
8 Under det artonde året av sin regering, sedan han renat landet och förändrat tillståndet i templet, gav han Safan, Asaljas son, och Maaseja, landshövdingen i Jerusalem, och kanslern Joa, Joahas son, i uppdrag att reparera det.
9 De gick då till översteprästen Hilkia med de pengar som samlats in vid tempelportarna av de leviter som höll vakt där. Folk som kom från Manasse, Efraim och andra kvarlevor av det bortförda Israel, liksom folket i Jerusalem, hade gåvor med sig till templet. Pengarna överlämnades till de män som utsetts att leda arbetet på templet,
10-11 så att de kunde betala snickare och stenhuggare och köpa byggnadsmaterial, sten, timmer och bjälkar. Josia byggde så upp det som kungarna i Juda tidigare hade låtit förfalla.
12 Man arbetade hårt och troget under ledning av Jahat och Obadja, två leviter av Meraris släkt, och Sakarja och Mesullam av Kehats släkt. Samma leviter som annars var musiker övervakade och ledde arbetet.
13 Andra leviter tjänstgjorde som sekreterare och vakter.
En bokrulle med Guds lag hittas
14 En dag när översteprästen Hilkia var i templet och räknade de pengar som samlats in vid portarna, hittade han en gammal bokrulle. Det visade sig vara Guds lag, den lag som Herren hade gett dem genom Mose.
15-16 Hilkia visade sitt fynd för Safan, kungens sekreterare, och gav honom bokrullen. Safan tog den med sig till kungen när han skulle rapportera om hur arbetet på templet fortskred.
17 Pengarna är räknade och har överlämnats till tillsyningsmännen och arbetarna, sa han till kungen.
18 Sedan nämnde han om Hilkias upptäckt av bokrullen och läste ur den för kungen.
19 När Josia hörde vad lagarna föreskrev Guds folk, rev han sönder sina kläder i förtvivlan
20 och kallade samman Hilkia och Ahikam, Safans son, Abdon, Mikas son, sekreteraren Safan och sin personlige rådgivare Asaja och sa till dem:
21 Gå till templet och bed till Herren för mig! Bed för alla som finns kvar av Israel och Juda! Bokrullen säger att anledningen till att Herrens fruktansvärda vrede drabbat oss är att våra förfäder inte har följt de lagar, som finns nedskrivna här.
22 Männen gick då till profetissan Hulda, hustru till Sallum, Tokehats son och Hasras sonson. Sallum var ansvarig för kungens kläder. Han bodde i den nyare stadsdelen i Jerusalem. När de berättade för Hulda om kungens bekymmer,
23 svarade hon: Säg till honom som sände er:
24 'Jag, Herren, kommer att utplåna denna stad och dess invånare. Alla de förbannelser som är skrivna i boken kommer att slå in.
25 Mitt folk har övergett mig och tillbett hedniska gudar. Därför ska min vrede drabba denna plats, och den kan inte återkallas.'
26 Men Herren säger också till kungen av Juda, som skickade hit er för att fråga mig om detta:
27 'Därför att du är bedrövad och har ödmjukat dig inför din Gud, sedan du fått höra mina ord angående denna stad och dess invånare, och har rivit sönder dina kläder i förtvivlan och gråtit inför mig, därför har jag hört dig, säger Herren.
28 Jag ska inte låta allt det onda, som jag har sagt komma över denna stad och dess invånare förrän efter din död.' Sändebuden gick till kungen med denna hälsning från Herren.
29 Då kallade kungen samman alla de äldste i Juda och Jerusalem,
30 alla präster och leviter och allt folk, både stora och små, till templet. Där läste han ur bokrullen för dem om förbundet med Herren.
31 Där kungen stod vid sin pelare, avlade han ett löfte till Herren att följa hans befallningar av hela sitt hjärta och göra som det var skrivet i bokrullen.
32 Sedan uppmanade han alla i Jerusalem och Benjamin att bekräfta förbundet med Gud, och alla gjorde så.
33 Sedan flyttade Josia bort alla avgudar från de områden som tillhörde Israel och uppmanade alla i Israel att tjäna Herren, sin Gud.Och under hela återstoden av Josias levnad fortsatte de att följa Herren, sina förfäders Gud.
Josia utlyser ett påskfirande
35 Därefter meddelade Josia att påsken skulle firas i Jerusalem den fjortonde dagen i den första månaden, och att påsklammen skulle slaktas den kvällen.
2 Han återinsatte också prästerna i deras uppgifter och uppmuntrade dem att börja sin tjänstgöring vid templet igen,
3 och han gav följande order till leviterna:Se till att arken kommer tillbaka till Salomos tempel. Ni behöver inte bära den på era axlar. Använd er tid till att tjäna Herren och hans folk.
4-5 Dela upp er i de tjänstgöringsgrupper som era förfäder hade och som först organiserades av kung David och av hans son Salomo. Varje avdelning ska bistå sin del av folket, när de bär fram sina offer till templet.
6 Slakta påsklammen, rena er och hjälp folket med deras lamm! Följ alla de föreskrifter som Herren har gett genom Mose!
7 Därefter gav kungen 30.000 lamm och killingar och 3.000 tjurar till folkets påskoffer.
8 Kungens ämbetsmän bidrog villigt med gåvor till prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, de ledande prästerna i Guds hus, gav prästerna 2.600 får och getter och 300 tjurar som påskoffer.
9 De levitiska ledarna Konanja, Semaja, Netanel, Hasabja, Jegiel och Josabad gav 5.000 får och getter och 500 tjurar till leviterna för deras påskoffer.
10 När allting var förberett och prästerna stod på sina platser och leviterna blivit indelade i sina tjänstgöringsgrupper, som kungen hade föreskrivit,
11 slaktade leviterna påsklammen och lämnade blodet till prästerna, som stänkte det på altaret, medan leviterna flådde lammen.
12 De tog undan det som skulle vara brännoffer för varje avdelning, som det var föreskrivet i Moses lag, och på samma sätt gjordes med tjurarna.
13 Och enligt vad som var föreskrivet i Moses lag, stekte de sedan påsklammen över eld och kokade tackoffren i grytor, pannor och kittlar och skyndade ut till folket med det, så att de fick äta.
14 Sedan gjorde leviterna i ordning en måltid åt sig själva och även åt prästerna, för de hade varit upptagna från morgonen ända till kvällen med att offra det feta av brännoffren.
15 Sångarna, Asafs söner, fanns på sina platser enligt de instruktioner som hade getts århundraden tidigare av kung David, Asaf, Heman och Jedutun, Davids profet. Vakterna vid portarna lämnade inte sina platser. De fick hjälp av andra leviter med förberedelserna.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®