Bible in 90 Days
16 Hela påskhögtiden genomfördes på denna enda dag, och allt brännoffer blev offrat på Herrens altare, som Josia hade föreskrivit.
17 Alla som fanns i Jerusalem deltog i påskfirandet, som följdes av det osyrade brödets högtid under de följande sju dagarna.
18 Inte sedan profeten Samuels tid hade det varit ett sådant påskfirande. Ingen av Israels kungar kunde mäta sig med kung Josia i det avseendet, med så många präster och leviter engagerade, och med folk från Jerusalem och från alla delar av Juda och Israel.
19 Detta hände under Josias artonde regeringsår.
Josia dör i strid
20 En tid senare ledde kung Neko från Egypten sin armé mot assyrierna till Karkemis vid floden Eufrat, och Josia förklarade krig mot honom.
21 Men kung Neko skickade sändebud till Josia med följande budskap: Jag vill inte strida mot dig, du kung av Juda. Jag har kommit för att strida endast mot kungen av Assyrien! Lämna mig i fred! Gud har sagt åt mig att skynda på! Blanda dig inte i vad Gud tänker göra, för då kommer han att förgöra dig. Han är nämligen med mig.
22 Men Josia vägrade att vända tillbaka. I stället förde han sin armé till striden vid Megiddos dal. Han tog av sig sin kungamantel, så att fienden inte skulle kunna känna igen honom.Josia vägrade tro att Nekos budskap var från Gud.
23 Men fiendens bågskyttar träffade och sårade honom med sina pilar.Bär bort mig från striden, bad han sina medhjälpare. Jag är svårt sårad!
24-25 De lyfte honom ur hans stridsvagn och lade honom i en annan vagn som förde honom tillbaka till Jerusalem, där han dog.Josia blev begravd på den kungliga begravningsplatsen, och hela Juda och Jerusalem sörjde honom. Profeten Jeremia skrev sorgesånger över Josia. Ända fram till denna dag sjunger man om hans död, för dessa sorgesånger blev en tradition bland folket.
26 Allt övrigt att berätta om Josias liv, om hans goda gärningar och om hur han följde Herrens lagar,
27 finns nerskrivet i Israels och Juda kungars krönika.
Joahas regerar i Juda
36 Josias son Joahas blev utsedd till ny kung.
2 Han var tjugotre år när han började regera, men hans regeringstid blev bara tre månader lång.
3 Kungen av Egypten avsatte honom och krävde Juda på hundra talenter i silver (ca 3,75 ton) och en talent i guld (ca 35 kg).
Jojakim regerar i Juda
4 Egyptens kung utsåg Joahas bror Eljakim till ny kung över Juda. Hans namn blev ändrat till Jojakim. Joahas blev förd som fånge till Egypten.
5 Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade i elva år i Jerusalem, men hans regeringstid var mycket ogudaktig.
6 Slutligen besegrade Nebukadnessar, kungen i Babylon, Jerusalem och förde Jojakim i bojor med sig till Babylon.
7 Nebukadnessar tog också med sig guldföremål från templet och ställde upp dem i sitt eget tempel i Babylon.
8 Det övriga om Jojakims liv och allt det onda han gjorde finns nedtecknat i Juda kungars krönika. Hans son Jojakin blev kung efter honom.
Jojakin regerar i Juda
9 Jojakin var arton år när han besteg tronen. Men han regerade bara i tre månader och tio dagar, och det var också en mycket ogudaktig tid i Herrens ögon.
10 På våren efter hans trontillträde blev han kallad till Babylon av kung Nebukadnessar och samtidigt fördes många av templets skatter dit. Nebukadnessar utsåg Jojakins bror Sidkia till kung i Juda och Jerusalem.
Sidkia regerar i Juda
11 Sidkia var tjugoett år när han blev kung, och han regerade i elva år i Jerusalem.
12 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, för han vägrade att ta råd av profeten Jeremia, som gav honom budskap från Herren.
13 Han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, trots att han svurit att vara lojal. Sidkia var en envis och hårdhjärtad man som inte omvände sig till Herren, Israels Gud.
14 Alla ledande personer bland folket började mer och mer att tillbe grannfolkens avgudar och vanhelgade på så sätt Herrens tempel i Jerusalem.
15 Herren, deras förfäders Gud, sände gång på gång sina profeter för att varna dem, för han hade medlidande med dem och sörjde över templet.
16 Men folket hånade dessa Guds budbärare och föraktade vad de sa, och till slut kom Herrens vrede ohjälpligt över dem.
Templet förstörs
17 Herren lät kungen i Babylon anfalla dem och döda deras unga män. Han förföljde dem till och med ända in i templet och hade inget förbarmande med någon. Även unga flickor och gamla män och kvinnor dödades. Herren lät kungen i Babylon utplåna dem fullständigt.
18 Kungen tog också med sig alla de både små och stora föremål som ännu fanns kvar i templet, och skatter från både templet och palatset.
19 Sedan brände hans soldater ner templet, rev ner Jerusalems murar, brände alla palatsen och förstörde allt av värde som fanns kvar.
20 De som överlevde fördes som slavar till kungen i Babylon och hans söner, och de blev kvar där ända tills perserna erövrade landet.
21 Allt det som Jeremia hade talat om inträffade, och landet måste vila i sjuttio år som betalning för de år då folket hade vägrat att hålla sabbaten.
22-23 Men under det första året av den persiske kungen Kores regering, fick Herren honom att göra detta uttalande över hela sitt rike och att meddela det skriftligen:Alla riken på jorden har jag fått av Herren, himlens Gud, och han har uppmanat mig att bygga ett tempel åt honom i Jerusalem i Juda land. Alla ni som tillhör Herrens folk ska vända tillbaka till Israel för att utföra det uppdraget, och Herren ska vara med er.Detta var också en av profeten Jeremias förutsägelser, som nu gick i fullbordan.
Kung Kores låter folket återvända
1 Under den persiske kungen Kores första regeringsår uppfylldes Jeremias profetia om Israels återkomst från fångenskapen i Babylon och templets återuppbyggnad. Herren rörde vid kung Kores, som sände ut detta meddelande i hela sitt rike och även i skriftlig form:
2 Jag Kores, kung av Persien, förklarar härmed att Herren, himlens Gud, som har gett mig mitt stora imperium, nu har befallt mig att bygga ett tempel åt honom i Jerusalem i Juda land.
3 Alla av hans folk kan nu återvända till Jerusalem för att bygga upp hans tempel, och Herren, som är Israels och Jerusalems Gud, ska välsigna er!
4 Och de som stannar kvar ska hjälpa dem som vill återvända med silver och guld, boskap, utrustning för resan och en frivillig gåva till templet i Jerusalem.
5 Gud rörde vid ledarna för Judas och Benjamins stammar och prästerna och leviterna och gav dem en stark längtan att omedelbart återvända till Jerusalem för att bygga upp templet igen.
6 Alla deras grannar gav dem den hjälp de kunde och dessutom gåvor till templet.
7 Kung Kores själv lämnade ifrån sig de guldskålar och andra värdefulla saker som kung Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem och ställt upp i sina egna gudars tempel.
8 Han bad sin skattmästare Mitredat att överlämna dessa gåvor till Sesbassar, som var ledare för de landsflyktiga från Judas stam.
9-10 Kores lämnade ifrån sig bl a följande saker:1.000 guldbrickor, 1.000 silverbrickor, 29 rökelsekar, 30 guldskålar, 2.410 silverskålar (av samma utseende som guldskålarna), 1.000 andra föremål.
11 Tillsammans överlämnades över 5.400 guld- och silverföremål till Sesbassar, för att han skulle ta dem med sig till Jerusalem.
De som återvände med Serubbabel
2 Här följer en förteckning över de landsflyktiga från Juda, som nu återvände till Jerusalem och till de andra städerna i Juda. De återvände till den plats varifrån deras förfäder hade landsförvisats och förts bort av kung Nebukadnessar till Babylon.
2-35 Ledarna hette Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordokai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehum och Baana.Till Israel återvände följande antal, grupperade efter familjenamn eller ursprung i Israel:Pareos 2.172Sefatja 372Ara 775Pahat-Moab (ättlingar till Jesua och Joab) 2.812 Elam 1.254Sattu 945Sackai 760Bani 642Bebai 623Asgad 1.222Adonikam 666Bigvai 2.056Adin 454Ater (Hiskias ättlingar) 98 Besai 323Jora 112Hasum 223Gibbar 95Betlehem 123Netofa 56Anatot 128Asmave 42Kirjat-Arim, Kefira och Beerot 743Rama och Geba 621Mikmas 122Betel och Ai 223Nebo 52Magbis 156Elam (den andre) 1.254Harim 320Lod, Hadid och Ono 725Jeriko 345Senaa 3.630
36-39 Detta är antalet av de återvändande prästerna, ättlingar till Jedaja, efter familjenamn eller ort:Jesua 973Immer 1.052Pashur 1.247Harim 1.017
40-42 Detta är antalet leviter som återvände:ättlingar till Jesua och Kadmiel genom Hadauja 74sångare av Asafs familj 128dörrvaktare i templet, ättlingar till Sallum, Ater, Talmon, Ackub, Hatita och Sobai 139
43-54 Tempeltjänare ur följande familjer:Siha, Hasufa, Tabbaot, Keros, Siaha, Padon, Lebana, Hagaba, Ackub, Hagab, Samlai, Hanan, Giddel, Gahar, Reaja, Resin, Nekoda, Gassam, Ussa, Pasea, Besai, Asna, Meunim, Nefisim, Bakbuk, Hakufa, Harhur, Baslut, Mehida, Harsa, Barkos, Sisera, Tema, Nesia och Hatifa.
55-57 Med på resan var också ättlingar till kung Salomos tjänstemän:Sotai, Hassoferet, Peruda, Jaala, Darkon, Giddel, Sefatja, Hattil, Pokeret-Hassebaim och Ami.
58 De övriga tempeltjänarna och ättlingarna till Salomos tjänstemän uppgick tillsammans till 392 personer.
59 En annan grupp återvände samtidigt till Jerusalem från de persiska städerna Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addan och Immer. De hade förlorat sina släktregister och kunde inte bevisa att de verkligen var israeliter.
60 Denna grupp omfattade Delajas, Tobias och Nekodas släkter, totalt 652 personer.
61 Tre prästsläkter därifrån återvände också till Jerusalem, Habajas, Hackos och Barsillais (som gifte sig med en av gileaditen Barsillais döttrar och tog hennes familjenamn).
62-63 Men de hade också förlorat sina släktregister, och därför fick de inte göra tjänst som präster. De fick inte del av det som tilldelades prästerna från offren förrän man kunde rådfråga urim och tummim och få bekräftat att de var av prästsläkt.
64-65 Sammanlagt återvände 42.360 personer till Juda. Till detta antal kunde läggas 7.337 slavar och 200 sångare, både män och kvinnor.
66-67 De hade med sig 736 hästar, 245 mulåsnor, 435 kameler och 6.720 åsnor.
68 Några av ledarna bidrog till templets återuppbyggnad.
69 Allt som allt samlades det in 500 kilo guld, 3.000 kilo silver och dessutom 100 prästdräkter.
70 Prästerna, leviterna, dörrvaktarna och tempelarbetarna bosatte sig i likhet med alla de övriga i de städer deras förfäder kommit ifrån.
Folkets ledare bygger upp altaret
1-2 På hösten samma år som man anlänt samlades alla de återvändande i Jerusalem. De kom från sina hem i städerna runt omkring. Prästen Jesua och hans bröder och Serubbabel, Sealtiels son, och hans släkt byggde då upp Israels Guds altare igen, och de offrade brännoffer där, enligt de föreskrifter som gudsmannen Mose hade gett.
3 Trots risken för anfall av de folk som bodde runt omkring byggde man altaret på den ursprungliga platsen, och man offrade brännoffer till Herren både morgon och kväll.
4 Enligt föreskrifterna i Moses lag firade man lövhyddohögtiden och offrade de brännoffer som anvisats för varje dag under festligheterna.
5 Man offrade också de speciella offer som krävdes för sabbaten, nymånadsfesten och Herrens andra årligen återkommande högtider. Frivilliga offer från folket gavs också.
6 Redan den första dagen i den sjunde månaden började prästerna att offra brännoffer till Herren, trots att grunden till templet ännu inte var påbörjad.
7 Sedan anställde de murare och snickare. Cederstockar levererades från folket i Sidon och Tyrus och betalades med mat, vin och olivolja. Stockarna hämtades ner från Libanons berg och flottades längs Medelhavets kust till Joppe, enligt kung Kores önskemål.
Tempelbygget påbörjas
8 På våren andra året efter ankomsten till Jerusalem började man att bygga upp templet igen. Arbetsstyrkan bestod av alla dem som hade återvänt, och den leddes av Serubbabel, Sealtiels son, Jesua, Josadaks son, och av präster och leviter. De leviter som var tjugo år eller äldre tillsattes som förmän.
9 Jesua, Kadmiel, Henadad och deras söner och släktingar samordnade arbetet. De var allesammans leviter.
10 När byggnadsarbetarna hade lagt grunden till templet, tog prästerna på sig sina prästdräkter och blåste i sina trumpeter, och Asafs ättlingar slog på cymbaler för att prisa Herren på det sätt som kung David befallt.
11 De lovsjöng och prisade Herren med dessa ord: Han är god, och hans kärlek mot Israel varar för evigt. Sedan jublade de alla och prisade Gud att templets grund hade blivit lagd.
12 Men många av de äldre bland prästerna och leviterna och de andra ledarna, de som kom ihåg Salomos tempel, grät högt mitt i de övrigas glädje!
13 Ingen kunde höra skillnad på glädjerop och gråt i oväsendet, som kunde höras vida omkring!
Fienden protesterar
1-2 När fienderna till Juda och Benjamin hörde att krigsfångarna hade återvänt och höll på att bygga upp templet igen, kom de till Serubbabel och de andra ledarna med ett förslag: Låt oss arbeta tillsammans med er, för vi är lika intresserade av er Gud som ni, och vi har offrat till honom ända sedan kung Esarhaddon av Assyrien förde oss hit.
3 Men Serubbabel, Jesua och de andra judiska ledarna svarade: Nej, ni får inte ha någon del i detta arbete. Israels Guds tempel måste byggas av israeliterna, så som kung Kores har befallt.
4-5 Då försökte de som bodde i trakten sätta stopp för tempelbygget. De försökte störa arbetet och få israeliterna att ge upp genom att sända agenter till kung Kores med lögner om dem. Detta pågick under hela Kores regering och fortsatte ända tills Darejaves tog över tronen.
Tempelbygget stoppas
6 När Ahasveros senare blev regent, skrev man ett brev till honom, fyllt av anklagelser mot folket i Juda och Jerusalem,
7 och man gjorde på samma sätt under Artasastas tid. Bislam, Mitredat, Tabeel och deras medbröder skrev ett brev till den persiske kungen på arameiska som översattes för honom.
8-9 Andra som tog del i förtalet var rådgivaren Rehum, sekreteraren Simsai, flera domare och lokala ledare, persier, babylonier, representanter för folk från Erek och Susa
10 och flera andra länder. Alla dessa hade förts bort från sina egna länder av den mäktige Asenappar, som hade låtit dem bosätta sig i Jerusalem, Samarien och närbelägna länder väster om floden Eufrat.
11 Brevet de sände till kung Artasasta hade följande lydelse:Till kung Artasasta, från hans lojala undersåtar, väster om floden Eufrat.
12 Vi vill informera om att de judar som sänts från Babylon till Jerusalem håller på att bygga upp denna upproriska och onda stad på nytt. De är redan klara med delar av stadsmuren och grunden till templet.
13 Om staden tillåts bli uppbyggd igen kommer judarna att upphöra med att betala tull och skatt till dig.
14 Vi är tacksamma för att du beskyddar oss, och vill inte se att man drar nytta av dig eller vanhedrar dig. Därför har vi bestämt oss för att låta dig få veta detta.
15 Vi föreslår att de gamla arkiven genomsöks, så att det blir klarlagt att Jerusalem i alla tider har varit en stad i uppror. Det är också skälet till att den blev lagd i ruiner.
16 Om denna stad blir uppbyggd igen och om dess murar blir resta på nytt är det detsamma som att avstå från den del av ditt rike som ligger bortom Eufrat. Då kommer du att förlora detta område.
17 Kungen sände följande svar till rådgivaren Rehum, sekreteraren Simsai och till deras medbröder som bodde i Samaria och i området väster om floden Eufrat:
18 Brevet ni skickade har översatts och blivit uppläst för mig.
19 Jag har gett order om en genomsökning av de gamla arkiven, och jag har funnit att Jerusalem under långa tider har varit ett fäste för revolutioner mot många kungar.
20 Jag har också noterat att det har funnits några stora kungar i Jerusalem, som har regerat över hela området bortom floden Eufrat och som har tagit emot rikedomar i form av skatt och tull.
21 Därför befaller jag dessa män att de måste sluta bygga på staden, tills jag har undersökt saken ytterligare.
22 Vänta inte med att stoppa dem, för det får inte gå så långt att vi förlorar kontrollen över utvecklingen!
23 När brevet från kung Artasasta lästes upp för Rehum och Simsai, skyndade de till Jerusalem och tvingade judarna att sluta bygga.
24 Därför avstannade arbetet på templet och låg nere fram till den persiske kungen Darejaves andra regeringsår.
Man börjar bygga igen
1-2 Men profeterna Haggai och Sakarja, Iddos son, fanns i Jerusalem och Juda vid denna tid. De bar fram budskap från Israels Gud till Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, och uppmuntrade dem att börja bygga igen. Styrkta av profeternas budskap upptog man arbetet.
3 Men landshövdingen över länderna väster om Eufrat, en man som hette Tattenai, och Setar-Bosenai och anhängare till dessa båda, kom snart till Jerusalem och frågade: Vem gav er tillstånd att bygga upp templet igen och göra murarna färdiga?
4 De bad också om namnen på alla dem som arbetade med templet.
5 Men Herren vakade över situationen och lät oss fortsätta att bygga, medan kung Darejaves fick en rapport om saken för att kunna fatta sitt beslut.
Fienden underrättar kung Darejaves
6 Det brev som landshövding Tattenai, Setar-Bosenai och de andra makthavarna sände till kung Darejaves hade denna lydelse:
7 Till kung Darejaves!
8 Vi vill informera om att vi varit på platsen där den store Gudens tempel byggs i Juda. Det byggs upp med enorma stenblock och med timmer som läggs in i väggarna, och arbetet utförs med stor skicklighet och framgång.
9 Vi har frågat ledarna vem som har gett tillstånd till projektet.
10 Vi har också bett om namnen på dem som arbetar för att kunna meddela dig dem.
11 De svarade: 'Vi är tjänare till himlens och jordens Gud, och vi bygger åter upp det tempel som restes här för många hundra år sedan av en stor kung i Israel.
12 Men när det var färdigt drog våra förfäder ner Guds vrede över sig, så att han övergav dem och lät kung Nebukadnessar förstöra templet och föra bort folket i fångenskap till Babylon.'
13 Men de hävdar att kung Kores i Babylon gett en befallning under sitt första regeringsår om att templet skulle återuppbyggas.
14 De påstår också att kung Kores gav tillbaka guld- och silverskålarna, som Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem till sitt eget tempel i Babylon. Dessa föremål ska ha lämnats i förvar åt en man som hette Sesbassar, tillsatt av kung Kores som landshövding i Juda.
15 Kung Kores bad honom att ta med sig skålarna till Jerusalem och att se till att Guds tempel byggdes upp där på sin tidigare plats.
16 Därför kom Sesbassar och lade grunden till Jerusalems tempel, och folket har arbetat på det ända sedan dess, även om det ännu inte står klart.
17 Vi ber, att du genomsöker det kungliga arkivet i Babylon, för att se om kung Kores verkligen har utfärdat en sådan befallning, och sedan meddelar oss vad du anser om saken.
Kung Darejaves godkänner tempelbygget
6 Kung Darejaves befallde då att man skulle gå igenom de babyloniska arkiven, där dokumenten borde finnas.
2 Slutligen hittade man dem i Ametas palats i provinsen Medien, och de löd:
3 Under första året av kung Kores regering har en befallning sänts ut angående Guds tempel i Jerusalem. Det ska återuppbyggas så att man kan offra där igen. Höjden ska vara 27 meter och bredden 27 meter.
4 Grunden ska byggas med tre varv av stora stenar och på detta ska vara ett varv av stockar. Alla utgifter ska betalas av kungen.
5 Guld- och silverskålarna, som Nebukadnessar tog från Guds tempel, ska föras tillbaka till Jerusalem och ställas på sina tidigare platser.
6 Till Tattenai, Setar-Bosenai och övriga ledare i området väster om Eufrat ger jag härmed order att inte störa återuppbyggnaden av templet. Låt det byggas upp igen på sin förra plats,
7 och hindra inte judarna och deras ledare i arbetet.
8 Dessutom befaller jag att ni omedelbart betalar hela kostnaden för återuppbyggnaden ur den skatt som insamlas i ert område, så att arbetet inte avstannar.
9 Ge prästerna i Jerusalem unga tjurar, baggar och lamm till brännoffer åt himlens Gud. Ge dem också vete, vin, salt och olivolja varje dag,
10 så att de kan ge sina offer åt himlens Gud dagligen och be för mig och mina söner.
11 Om någon försöker att på något sätt förändra denna order ska han hängas upp och spetsas på en stock ur sitt eget hus, och huset ska rivas.
12 Gud, som har utvalt Jerusalem till sin stad, ska förgöra den kung och det folk som ändrar detta bud och förstör detta tempel. Jag, Darejaves, har utfärdat denna befallning, och den ska följas noggrant.
Templet invigs
13 Landshövding Tattenai, Setar-Bosenai och deras anhängare lydde genast kung Darejaves befallning.
14 De judiska ledarna fortsatte med byggandet, uppmuntrade av profeterna Haggai och Sakarja, Iddos son.Templet blev slutligen färdigt, precis som Gud befallt och som Persiens kungar Kores, Darejaves och Artasasta hade påbjudit.
15 Den tredje dagen i månaden Adar i kung Darejaves sjätte regeringsår var templet färdigbyggt.
16 Det invigdes sedan under stor glädje av prästerna, leviterna och alla dem som återvänt.
17 Under festligheterna offrades 100 tjurar, 200 baggar och 400 lamm. Tolv bockar offrades också som syndoffer, en för var och en av Israels tolv stammar.
18 Sedan delades prästerna och leviterna upp i sina olika tjänstegrupper, för att göra tjänst inför Gud på det sätt som Moses lagar bestämde.
Påskhögtiden firas
19 Påsken firades den fjortonde dagen i den första månaden.
20 Vid den tiden hade nämligen alla präster och leviter hunnit rena sig, så att de kunde slakta påsklammen för alla dem som hade återvänt och för prästerna och sig själva.
21 Sedan åt alla de som tagit avstånd från de hedniska sederna i grannskapet tillsammans.
22 Under sju dagar firade man påskmåltiden och det osyrade brödets högtid. Det var stor glädje i landet för det Herren hade gjort med Assyriens kung som fått honom att hjälpa Israel med återuppbyggandet av templet.
Esras förfäder
1-5 Här följer Esras släktregister, han som bröt upp från Babylon för att återvända till Jerusalem under den persiske kungen Artasastas regering: Esra var son till Seraja,Seraja var son till Asarja, Asarja var son till Hilkia, Hilkia var son till Sallum, Sallum var son till Sadok, Sadok var son till Ahitub, Ahitub var son till Amarja, Amarja var son till Asarja, Asarja var son till Merajot, Merajot var son till Seraja, Seraja var son till Ussi, Ussi var son till Bucki, Bucki var son till Abisua, Abisua var son till Pinehas, Pinehas var son till Eleasar ochEleasar var son till översteprästen Aron.
6 Som judisk, religiös ledare var Esra mycket hemmastadd i Herrens lag, den som Mose hade gett till Israels folk. Han bad kungen att få återvända till Jerusalem. Kungen beviljade Esras begäran och gav honom allt han önskade, därför att Herren var med honom.
7-9 Mycket folk, däribland präster, leviter, sångare, dörrvaktare och tempelarbetare, följde med honom. De lämnade Babylon på våren i Artasastas sjunde regeringsår och kom fram till Jerusalem på dagen fyra månader senare. Herren hade varit med dem på deras resa.
10 Esra hade bestämt sig för att studera och lyda Herrens lag och att undervisa Israels folk om den.
Brevet från kung Artasasta
11 Detta är det brev som kung Artasasta överlämnade till prästen och läraren Esra:
12 Från Artasasta, kungars kung, till prästen Esra, som undervisar i lagen från himlens Gud.
13 Jag ger härmed mitt tillstånd till varje judisk ättling, även präster och leviter, att återvända till Jerusalem tillsammans med dig.
14 Jag och mitt råd av sju ledamöter befaller dig härmed att föra Guds lag tillbaka till Juda och Jerusalem.
15 Vi ber dig också att du på resan till Jerusalem tar med dig det silver och guld som vi har överlämnat som offer åt Israels Gud.
16 Dessutom ska du samla in silver och guld och frivilliga gåvor till templet från dina landsmän och deras präster i alla Babyloniens landskap.
17 Använd detta till att köpa in tjurar, baggar, lamm, spisoffer och drickoffer, och offra det på altaret i ert tempel i Jerusalem.
18 Det silver och guld som återstår kan du och dina bröder använda på det sätt som ni finner vara Guds vilja.
19 Ta med dig guldskålarna och de andra föremålen, som vi har gett dig, till din Guds tempel i Jerusalem.
20 Om det behövs ytterligare medel till templets återuppbyggnad kan du begära detta från den kungliga skattkammaren.
21 Jag, kung Artasasta, sänder nu denna befallning till alla skattmästare i landskapen väster om floden Eufrat att ge Esra vad han än begär av er, för han är präst och lärare i de lagar som tillhör hans Gud,
22 dock högst 3.700 kilo silver, 10.000 kilo vete, 2.000 liter vin och 2.000 liter olja, men däremot obegränsade mängder av salt.
23 Ge honom också allt annat som himlens Gud kräver för sitt tempel, för varför skulle vi riskera Guds vrede mot kungen och hans söner?
24 Jag befaller också att ingen präst, levit, sångare, dörrvaktare, tempeltjänare eller annan arbetare i templet ska betala skatt av något slag.
25 Och du, Esra, ska använda den visdom Gud har gett dig för att välja ut och tillsätta domare och andra tjänstemän att styra över folket väster om floden Eufrat. Om befolkningen där inte känner till din Guds lagar, så ska du undervisa dem.
26 Om någon vägrar att lyda Guds lag och kungens lag, ska denne omedelbart straffas med antingen döden, förvisning, böter eller fängelse.
Esra tackar Herren
27 Prisa Herren, våra förfäders Gud, som har fått kungen att bidra till att Guds tempel upprättas och äras i Jerusalem!
28 Prisa honom för att han har låtit mig få ingång hos kungen, hans sju rådgivare och alla hans mäktiga furstar! Jag fattade mod, därför att Herren, min Gud, var med mig, och jag övertalade en del av Israels ledare att återvända med mig till Jerusalem.
De som återvände med Esra
8 Här följer en förteckning över de huvudmän för sina familjer, som följde med mig från Babylon under kung Artasastas regering.
2-14 Gersom från Pinehas släkt,Daniel från Itamars släkt,Hattus från Davids familj i Sekanjas släkt,Sakarja med 150 män från Pareos släkt,Eljoenai, Serajas son, med 200 män från Pahat-Moabs släkt,Sekanja, Jahasiels son, med 300 män,Ebed, Jonatans son, med 50 män från Adins släkt,Jesaja, Ataljas son, med 70 män från Elams släkt,Sebadja, Mikaels son, med 80 män från Sefatjas släkt,Obadja, Jehiels son, med 218 män från Joabs släkt,Selomit, Josifjas son, med 160 män från Banis släkt,Sekarja, Bebais son, med 28 män från Bebais släkt,Johanan, Hackatans son, med 110 män från Asgads släkt,Elifelet, Jegiel, Semaja och 60 män från Adonikams släkt (de kom efter senare)och slutligen Utai, Sabbud och 70 andra män från Bigvais släkt.
Esra anländer till Jerusalem
15 Jag samlade dem vid Ahavafloden där vi slog läger under tre dagar, medan jag gick igenom förteckningarna över folket och prästerna som hade anslutit sig. Jag lade märke till att inte en enda levit hade anmält sig.
16 Då skickade jag efter ledarna Elieser, Ariel, Semaja, Elnatan, Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Mesullam. Jag lät också hämta Jojarib och Elnatan, som var mycket visa män,
17 och sedan sände jag dem allesammans till Iddo, ledaren för judarna i Kasifja, för att be honom och hans bröder och tempeltjänarna att sända oss leviter till vår Guds tempel i Jerusalem.
18 Gud var god mot oss och sände oss Serebja och arton av hans släktingar. Han var en mycket begåvad man och ättling till leviten Maheli.
19 Gud sände oss också Hasabja och Jesaja, av Meraris släkt, med tjugo av deras släktingar,
20 och till detta 220 tempeltjänare, en grupp som David utsåg att assistera leviterna. Alla dessa fanns med i släktregistren.
21 Jag utlyste en fasta medan vi var kvar vid Ahavafloden. Vi ödmjukade oss inför vår Gud och bad honom att vara med oss på resan och skydda oss och våra barn och tillhörigheter.
22 Jag skämdes för att be kungen om soldater och ryttare som eskort och skydd mot fiender längs vägen. Vi hade ju berättat för kungen att vår Gud skyddar alla som ber till honom och att olyckan bara drabbar dem som har övergett honom!
23 Därför fastade vi och bad att Gud skulle ta hand om oss, och han hörde vår bön.
24 Jag tillsatte tolv av de ledande prästerna, Serebja, Hasabja och tio andra av deras släkt
25 som ansvariga för transporten av det silver och guld och de guldskålar och de övriga föremål som hade skänkts av kungen och hans råd och av Israels folks ledare för att återföras till Guds tempel.
26-27 Jag vägde allt och fann att det totalt rörde sig om 25 ton silver, 70 kilo silverartiklar och 3.750 kilo guld. Dessutom fanns där 20 guldskålar som var och en vägde över 8 kilo och var värderade till 1000 persiska guldmynt. Där fanns också två vackra kopparföremål, lika dyrbara som guld.
28 Jag invigde männen åt Herren genom att säga: Ni, liksom alla dessa föremål är helgade åt Gud. Silvret och guldet är ett frivilligt offer till våra fäders Herre och Gud.
29 Ta hand om allt detta och se till att inget går förlorat. Överlämna det till prästerna och de levitiska ledarna och Israels äldste i Jerusalem, och se till att föremålen placeras i templets skattkammare.
30 Prästerna och leviterna fick sedan ta emot skatterna för att föra dem till Guds tempel i Jerusalem.
31 Vi bröt upp från lägret vid Ahavafloden den tolfte dagen i första månaden och började resan till Jerusalem. Gud skyddade oss och räddade oss undan fiender och överfall längs vägen,
32 och slutligen nådde vi Jerusalem utan att något allvarligt inträffat.
33 På fjärde dagen efter vår ankomst vägdes silvret, guldet och de andra värdefulla sakerna i templet och överlämnades till prästerna Meremot, prästen Urias son, Eleasar, Pinehas son, och leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja Binnuis son.
34 Alltsammans räknades och vägdes och summorna antecknades.
35 När alla i vår grupp hade offrat brännoffer till Israels Gud, 12 tjurar för Israels folk, 96 baggar, 77 lamm och 12 getter som syndoffer,
36 överlämnades kungens befallningar till hans tjänare och till landshövdingarna över provinserna väster om floden Eufrat, och de gav oss sedan all den hjälp vi behövde för att kunna återuppbygga Guds tempel.
Esras bön inför allt folket
9 Sedan kom de judiska ledarna till mig och berättade att många, även präster och leviter, hade börjat umgås med de hedniska folken och delta i deras avgudadyrkan. Det gällde: kananeer, hetiter, perisseer, jebuseer, ammoniter, moabiter, egyptier och amoreer.
2 Israelitiska män gifte sig med flickor från dessa hedniska folk och tog dem till hustrur åt sina söner. Guds heliga folk blev uppblandat genom dessa äktenskap, och många ledare hade varit dåliga föredömen.
3 När jag hörde detta, rev jag sönder mina kläder, slet mitt hår och mitt skägg och sjönk ihop på marken av förtvivlan.
4 Alla som fruktade Israels Gud och ville höra vad Herren skulle säga om folkets synd, kom och satte sig hos mig tills det var dags för kvällens brännoffer.
5 Då avbröt jag mitt sörjande, och i mina trasiga kläder föll jag ner på knä med lyfta händer mot Herren
6 och ropade:O min Gud, vad jag skäms inför dig! Ja, jag blygs att lyfta mitt ansikte mot dig, för våra synder har växt oss över huvudet och vår skuld är lika hög som himlen.
7 Hela vår historia har handlat om synd, och det var därför som vi och våra kungar och präster slaktades av hedniska kungar, bortfördes i fångenskap och plundrades och drabbades av skam, precis som nu.
8 Men just i dessa dagar har vi fått en möjlighet till frid, för du har tillåtit några av oss att återvända till Jerusalem från vår fångenskap. Du har gett oss ett tillfälle till glädje och ett nytt liv i vårt slaveri.
9 Vi är slavar, men i din kärlek och barmhärtighet har du inte övergett oss. I stället har du sett till att Persiens kungar blivit vänligt inställda till oss, så att de till och med har gett oss hjälp med att återuppbygga vår Guds tempel och Jerusalem ur dess ruiner, och därmed gett oss en stark och skyddad stad i Juda.
10 Men Herre, vår Gud, vad kan vi nu säga efter allt detta? Än en gång har vi alltså övergett dig och brutit dina lagar!
11 Profeterna varnade oss för att landet vi skulle få var orenat genom invånarnas fruktansvärda seder. Ja, från den ena ändan till den andra var det fyllt av orenhet.
12 Du sa till oss att vi inte skulle hjälpa dessa folk på något sätt och inte låta våra söner gifta sig med deras döttrar. Du varnade oss och sa att om vi bara följde denna regel, så skulle vi bli ett framgångsrikt folk och för all framtid kunna lämna detta land i arv till våra barn, generation efter generation.
13-14 Men nu har vi brutit mot dina lagar än en gång, genom dessa äktenskap med främlingar som lever i avguderi, och det har vi gjort efter det att vi blivit straffade med fångenskap för vår ondska. Egentligen fick vi inte det straff vi då förtjänade eftersom du lät en liten skara av oss bli räddad, men nu kommer nog din vrede att förgöra oss, så att inte någon enda kommer undan.
15 Herre, Israels Gud, du är en rättvis Gud! Här är vi med vår skuld, men på grund av den kan ingen av oss vara i din närhet.
Folket bekänner sin synd
10 Medan Esra låg på marken framför templet och grät och bad och bekände detta, samlades många män, kvinnor och barn, och de grät också.
2 Då sa Sekanja, Jehiels son, och en ättling till Ulam, till Esra: Vi har syndat mot Gud genom att gifta oss med dessa främmande kvinnor från andra folk. Men trots detta finns det hopp för Israel,
3 för vi lovar inför Gud att skilja oss från dem och sända bort dem och deras barn, för det är det enda rätta enligt lagen. Detta ska vi göra eftersom du och de rättfärdiga männen har beslutat så.
4 Esra, fatta mod och tala om för oss hur vi ska göra. Hela saken ligger i dina händer. Vi ska inte lägga hinder i vägen.
5 Då reste Esra sig upp och krävde att ledarna för prästerna och leviterna och hela Israels folk skulle göra som Sekanja hade sagt. Alla gick med på detta.
6 Sedan gick Esra in i Johanans rum i templet, och han varken åt eller drack medan han fortsatte att sörja över de återvändande flyktingarnas synd.
7-8 Ett meddelande skickades sedan ut i Juda och Jerusalem med befallning att alla skulle samlas i Jerusalem inom tre dagar. Ledarna hade beslutat att den som vägrade komma skulle gå miste om all sin egendom och inte längre tillhöra Israel.
9 Inom tre dagar, den tjugonde dagen i nionde månaden, hade alla män från Juda och Benjamin kommit till Jerusalem och stod på den öppna platsen framför templet. Det regnade häftigt, och både vädret och den allvarsamma situationen gjorde att alla skälvde.
10 Då reste Esra sig upp och talade till dem:Ni har syndat genom att gifta er med hedniska kvinnor och därmed ökat på Israels skuld inför Herren.
11 Bekänn er synd inför Herren, era fäders Gud, och skilj er från det hedniska folket runt omkring er och från dessa kvinnor!
12 Då samtyckte alla männen på en gång och svarade högt: Vi ska göra som du har sagt.
13 Men detta är inte något som kan klaras av på en eller två dagar, för det är många av oss som är inblandade. Dessutom regnar det så kraftigt att vi inte kan stanna kvar här ute mycket längre.
14 Låt i stället våra ledare ordna rättegångar åt oss på vår hemort, så att var och en som har en hednisk hustru kan sammanträffa med de äldste och domarna i staden. Sedan kan det fattas beslut i varje enskilt fall och situationen klaras upp, så att vår Guds fruktansvärda vrede kommer att vändas bort ifrån oss.
15 Endast Jonatan, Asaels son, Jaseja, Tikvas son, Mesullam och leviten Sabbetai, opponerade sig mot detta.
16-19 Man gjorde som det föreslagits. Esra valde ut män som var betrodda i sina respektive familjer. Den första dagen i nionde månaden började de genomgången av alla som gift sig med kvinnor från andra folk, och tre månader senare hade de avslutat sitt uppdrag.Här följer en förteckning över de präster som hade tagit sig hustrur utanför Israel. De lovade att skilja sig från dem och att offra en bagge för att sona sin skuld till Herren:Jesuas släkt:Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja.
20 Immers släkt:Hanani och Sebadja.
21 Harims släkt:Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Ussia.
22 Pashurs släkt:Eljoenai, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och Eleasa.
23 Bland leviterna:Josabad, Simei, Kelaja (som också kallades Kelita), Petaja, Juda och Elieser.
24 Bland sångarna endast Eljasib.Bland dörrvaktarna:Sallum, Telem och Uri.
25 Bland israeliterna i övrigt:Pareos släkt:Ramja, Issia, Malkia, Mijamin, Eleasar, Malkia, Benaja.
26 Elams släkt:Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och Elia.
27 Sattus släkt:Eljoenai, Eljasib, Mattanja, Jeremot, Sabad och Asisa.
28 Bebais släkt:Johanan, Hananja, Sabbai och Atlai.
29 Banis släkt:Mesullam, Malluk, Adaja, Jasub, Seal och Jeremot.
30 Pahat-Moabs släkt:Adna, Ketal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Besalel, Binnui och Manasse.
31-32 Harims släkt:Elieser, Issia, Malkia, Semaja, Simeon, Benjamin, Malluk och Semarja.
33 Hasums släkt:Mattenai, Mattatta, Sabad, Elifelet, Jeremai, Manasse och Simei.
34-37 Banis släkt:Maadai, Amram, Uel, Benaja, Bedeja, Keluhi, Vanja, Meremot, Eljasib, Mattanja, Mattenai, Jaasu.
38-42 Binnuis släkt:Simei, Selemja, Natan, Adaja, Maknaddebai, Sasai, Sarai, Asarel, Selemja, Semarja, Sallum, Amarja och Josef.
43 Nebos släkt:Jegiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och Benaja.
44 Alla dessa män hade gift sig med kvinnor från andra folk och vissa av dem hade även barn tillsammans med dem.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®