Bible in 90 Days
Bildad både anklagar och ger hopp
8 Då svarade Bildad från Sua Job:
2 Hur länge tänker du fortsätta på det här sättet, Job, med dina många ord?
3 Skulle Gud kunna förvränga rättvisan?
4 Dina barn syndade mot honom och han straffade dem.
5 Men om du ber till den Allsmäktige
6 så hör han din bön och besvarar den med upprättelse, om du är ren och god.
7 Det du redan hade uppnått kan inte jämföras med den framgång han vill välsigna dig med.
8 Fråga de gamla och lär av dina förfäder!
9 Vi är ännu unga och oerfarna.
10 Men gångna tiders visdom ska lära dig. Andras erfarenhet ska tala till dig och påminna dig
11-13 om att de som glömmer bort Gud inte har något hopp. De är som vass, som inte har någon dy att växa i, eller som gräs som förtorkar i brist på vatten, och som vissnar redan innan det är dags att klippa det.
14 En man utan Gud har ingenting fast att hålla sig till. Det är som att förlita sig på styrkan hos spindelväv. Allt han sätter tro till rasar samman.
15 Han lutar sig mot spindelnätet, men det ger efter, han hänger sig fast, men det ger vika.
16 Han är som ett friskt träd vid vatten, som sträcker ut sina grenar i solskenet.
17 Hans rötter sträcker sig ner i strömmen, ner bland stenarna.
18 Men när han rycks bort därifrån, kommer han inte ens att vara saknad!
19 Detta är allt han har att se fram emot, och andra växer upp och tar hans plats.
20 Men lyssna! Gud kommer inte att förkasta den oskyldige, och inte heller att välsigna den skyldige.
21 Han ska än en gång fylla din mun med skratt och glädjerop.
22 De som hatar dig ska få skämmas, och de onda ska förgöras.
Job svarar Bildad
9 Då svarade Job:
2 Visst vet jag allt detta. Det är inga nyheter du kommer med. Men hur kan en människa vara verkligt god i Guds ögon?
3 Om Gud bestämmer sig för att gå till rätta med en människa, kan hon då svara ens en gång av tusen på de frågor han ställer?
4 För Gud är ju vis och mäktig, och vem har lyckats mäta sig med honom?
5 Han flyttar bergen och störtar omkull dem i sin vrede.
6 Han skakar jorden i dess grundvalar.
7 Solen går inte upp, och stjärnorna lyser inte, om han befaller så!
8 Det är bara han som kan spänna ut himlavalvet och stolt gå fram över havens vågor.
9 Han har skapat Karlavagnen, Orion, Plejaderna och södra Djurkretsen.
10 Han gör otroliga under, alltför många för att man ska kunna räkna dem.
11 Han far osynlig förbi. Han drar fram, men jag ser honom inte.
12 Vem kan hindra honom, när han sänder död för att rycka bort en människa? Vem vågar fråga honom: 'Vad är det du gör?'
13 Guds vrede avtar inte. Människans stolthet måste böja sig för honom.
14 Och vem är jag, som skulle försöka gå till rätta med den Allsmäktige Guden eller ens resonera med honom?
15 Även om jag var syndfri, skulle jag inte säga ett ord. Jag skulle bara be honom, min domare, om nåd.
16 Och även om mina böner blev besvarade, skulle jag knappast våga tro att han hade hört mitt rop.
17 Han kan krossa mig i en storm och föröka mitt lidande utan orsak.
18 Han låter mig inte andas ut, utan han fyller mig med sorg och bitterhet.
19 Om det gäller kraft är han den starkaste, och om det gäller rättvisa, vem törs då ifrågasätta hans dom?
20 Till och med om jag vore fullkomligt oskyldig, skulle min mun förråda mig.
21 Även om jag är helt utan skuld, föraktar jag mig själv.
22 Oskyldig eller ej, det gör precis detsamma inför honom, för han förgör dem båda.
23 Han hånar den oskyldige när han drabbas av olycka.
24 När ett land faller i de ogudaktigas händer förblindar han dess domare. Om det inte är han som gör det, vem är det då?
25 Mitt liv rinner undan utan en dag av glädje.
26 Mina år försvinner snabbt som lätta båtar nerför floden och som örnen i dykningen efter byte.
27 Om jag beslutade mig för att glömma min klagan mot Gud, att sluta upp med min sorg och vara glad,
28 så skulle han ändå drabba mig. För jag vet att han inte vill anse mig som oskyldig
29 utan kommer att döma mig. Så vad tjänar det till att försöka?
30 Även om jag tvättade mig i det renaste vatten och gjorde mina händer rena med lut,
31 skulle han ändå sänka mig ner i dy och lera, så att till och med mina kläder skulle avsky mig.
32-33 Jag kan inte försvara mig, för han är inte en människa som jag. I så fall skulle vi kunna mötas i domstol, men det finns ingen skiljeman, inte någon mellanhand eller medlare, som har makt över oss båda.
34 Tänk om jag kunde slippa rappen av din käpp, så att jag inte längre behövde leva i skräck.
35 Då skulle jag kunna tala utan fruktan och frimodigt hävda att jag är oskyldig.
Job beklagar att han blivit född
10 Jag är trött på livet. Låt mig få klaga öppet! Jag ska tala ut om min sorg och bitterhet.
2 Jag ska säga till Gud: 'Fördöm mig inte utan skäl, låt mig få veta varför!
3 Tycker du om att förtrycka och förakta mig, en människa som du själv har skapat, samtidigt som du ler åt de ogudaktiga?
4-7 Är du lika orättvis som människor? Är ditt liv så kort att du måste jaga mig för synder som du mycket väl vet att jag inte har begått? Gör du det för att du vet att ingen annan kan rädda mig ur din hand?
8 Du har skapat just mig, och ändå bryter du ner mig.
9 Tänk på att jag är gjord av lera. Vill du nu krossa mig till lera igen?
10 Du som tömde ut mig som mjölk, att formas som när man ystar en ost.
11 Du har gett mig hud och kött och bundit mig samman med ben och senor.
12 Du gav mig livet och var så god och kärleksfull mot mig, och jag bevarades genom din omsorg.
13-14 Ändå var det hela tiden din avsikt att förgöra mig om jag syndade och att vägra mig förlåtelse för mina onda gärningar.
15 Den minsta överträdelse, och det är ute med mig! Och om jag är oskyldig räknas det inte. Jag är djupt besviken och förnedrad.
16 Om jag försöker resa mig från marken, rusar du på mig snabbt som ett lejon och gör slut på mig.
17 Gång på gång anklagar du mig och öser över mig din ständigt växande vrede och låter nya fiender anfalla mig.
18 Varför lät du mig då födas? Varför fick jag inte dö i stället?
19 Då hade jag skonats från denna fruktansvärda tillvaro. Jag skulle ha gått direkt från moderlivet till graven.
20-21 Kan du inte se hur lite tid jag har kvar? Låt mig få vara i fred, så att jag kan få ett kort ögonblick av tröst, innan jag går till mörker och dödsskugga, till landet utan återvändo,
22 till ett land så mörkt som vore det mitt i natten, ett dödsskuggans land, där förvirring råder och där det starkaste ljus är som den mörkaste natt.'
Sofar tycker att Job hädar
11 Då svarade Sofar från Naama Job och sa:
2 Kan man inte stoppa detta ordflöde? Kan en människa bevisa sin rättfärdighet genom allt sitt prat?
3 Skulle jag vara tyst, medan du skryter och hädar? Någon borde tillrättavisa dig.
4 Du påstår dig vara ren i Guds ögon!
5 Tänk om Gud ville tala och säga dig vad han tänker!
6 Tänk om han får dig att verkligen se dig själv, för han vet allt vad du har gjort. Hör här! Gud straffar dig utan tvekan mycket mindre än du egentligen förtjänar!
7 Känner du Guds sinne och hans avsikter? Kan ens ett långvarigt sökande ge dig kunskap om honom?
8 Han är lika fullkomlig som himlen är hög, men vem är du? Hans tankar är outgrundliga, men vad vet du i jämförelse med honom?
9 Hans Ande sträcker sig längre än jorden och vidare än havet.
10 Om han tar dig till fånga och drar dig inför rätta, vem ska då hindra honom?
11 Han känner en människas opålitlighet och upptäcker all hennes synd.
12 Det är lika svårt för en dåraktig människa att få förstånd som för en vildåsnas föl att bli människa!
13-14 Innan du vänder dig till Gud och sträcker ut dina händer mot honom, ska du utplåna dina synder och lämna överträdelserna bakom dig.
15 Först då, utan minsta synd och orenhet, kan du möta Gud utan att ängslas.
16 Bara då kan du glömma din olycka. Allt kommer att höra till det förgångna,
17 och ditt liv blir ljusare än dagen.
18 Du kommer att få modet tillbaka, för du äger ett hopp. Du kan ta dig tid och vila tryggt.
19 Du kommer att kunna vila utan rädsla, och många kommer att dras till dig.
20 Men de ogudaktiga ska inte finna någon möjlighet att fly undan. Deras enda hopp är döden.
Job svarar Sofar
12 Job svarade:
2 Ja, jag inser att du förstår allting! All visdom kommer att dö ut med dig!
3 Men jag vet själv en del och är knappast sämre än du. Vad nytt har du egentligen sagt?
4 Ja, mannen som bad Gud om hjälp och som Gud svarade, har blivit till åtlöje för sina grannar. Jag, en rättfärdig man, är nu den man skämtar om.
5 Under tiden hånar de rika dem som har problem och är snabba att visa bort dem som lider nöd.
6 Rånaren blir rik och den som trotsar Gud lever i trygghet. Gud lyder deras minsta vink.
7-9 Vem vet inte att Herren handlar på det sättet? Fråga boskapen, den vet att det är så. Fråga fåglarna, de kan bekräfta det. Eller låt jorden eller fiskarna i havet undervisa dig!
10 För varje skapad varelses liv är i Guds hand, och så är också varje människas ande.
11 Lika väl som min mun kan känna smaken av god mat, kan mitt sinne smaka sanningen, när jag hör den.
12 Visst kommer visdom med åren och förstånd av ett långt liv,
13 men all sann visdom och kraft tillhör Gud. Det är bara han som verkligen vet.
14 Han är mäktig! Vad han bryter ner kan inte byggas upp. Den han fångar kan inte fly.
15 Han håller regnet tillbaka och jorden förvandlas till en öken. Han sänder storm och det blir översvämning.
16 Ja, hos honom finns styrka och vishet. Både bedragaren och den bedragne måste böja sig.
17 Han gör narr av rådgivare och domare till dårar.
18 Han gör kungar till slavar och befriar deras tjänare.
19 Präster förs bort som slavar. Han låter de mäktiga komma på fall.
20 Han tystar pålitliga rådgivare och får erfarna ledare att tveka.
21 Han öser förakt över furstar och avväpnar de starka.
22 Han fyller mörkret med ljus och ljuset med skuggor.
23 Han låter nationer uppstå och bryter sedan ner dem. Han gör ett folk stort för att sedan skingra det.
24-25 Han berövar folkens ledare förståndet och sänder dem ut att irra omkring i öknen. De famlar i mörker och rör sig som druckna.
Job menar att han är rättfärdig
13 Jag har sett allt detta, jag har hört och förstått.
2 Vad du vet vet jag, jag är inte sämre än du.
3 Men jag längtar efter att få tala direkt till den Allsmäktige! Jag skulle vilja få mitt fall prövat av Gud själv.
4 Ni misstolkar nämligen hela den här situationen. Ni svärtar bara ner mig med era lögner. Ni är värdelösa som läkare
5 och gör bäst i att hålla tyst! Det skulle vara det klokaste ni kunde göra.
6 Lyssna till mig nu, och försök förstå varför jag tror som jag gör.
7 Måste ni försvara Gud, när han aldrig har sagt det ni lägger i hans mun?
8 Vill Gud verkligen ha er hjälp, när ni bara förvanskar sanningen?
9 Var försiktiga, så att han inte synar er! Tro inte att ni kan lura Gud lika lätt som människor!
10 Nej, ni kommer att få problem om ni är partiska.
11 Blir ni inte förskräckta av hans makt? Hur kan ni göra som ni gör?
12 Era stora ord faller platt till marken. Ert försvar av Gud är bräckligt som en lerkruka!
13 Var nu tysta och låt mig tala till punkt. Jag är villig att ta konsekvenserna.
14 Varför är jag beredd att riskera livet för att få säga vad jag verkligen tänker?
15 Gud kan döda mig för det jag säger. Ändå vill jag försvara min sak inför honom.
16 Det ska bli min räddning, för den ogudaktige vågar inte komma inför hans ansikte.
17 Lyssna nu noga till mina ord!
18 Jag har förberett min sak och vet att jag ska få rätt.
19 Vem vill säga emot mig på den punkten? Om ni kan bevisa att jag har fel, ska jag vara tyst och dö.
20 Men Gud, du måste lova mig två saker. Annars vågar jag inte komma inför dig.
21 Dra bort din hand ifrån mig och sluta att plåga mig.
22 Säg sedan åt mig att komma, och jag ska genast vara beredd! Eller låt mig tala till dig, så att du kan svara mig.
23 Tala om för mig vad jag har gjort för fel! Hjälp mig! Uppenbara min synd för mig!
24 Varför vänder du dig bort från mig? Varför betraktar du mig som din fiende?
25 Förebrår du ett löv, som blåser bort i vinden? Jagar du efter torrt gräs?
26 Du skriver upp bittra anklagelser mot mig och låter mig få igen för min ungdoms synder.
27-28 Du låser mina fötter i bojor och spårar mig var jag än går genom att märka mina fotsulor. Jag är som ett ruttet träd och som en maläten rock.
Job ifrågasätter Guds handlande
14 Vad svag människan är, och hur kort är inte hennes liv, fyllt av bekymmer!
2 Hon blomstrar så vackert för ett ögonblick, sedan vissnar hon. Som skuggan från ett snabbt passerande moln försvinner hon.
3 Måste du vara så sträng mot svaga människovarelser och kräva räkenskap av dem?
4 Hur kan du begära renhet hos en som är född i orenhet?
5 Du har gett människan ett så kort liv, ett bestämt antal månader är allt du gett henne! Inte en stund längre, verkar det.
6 Kan du då inte låta henne få leva lite i fred? Vänd bort din blick från henne och unna henne lite ro, innan hon dör!
7 Det finns alltid hopp för ett träd. Om det blir nerhugget, skjuter det skott, och nya grenar växer upp.
8-9 Även om dess rot har varit länge i jorden och dess stubbe tynat bort, kan det spira och knoppas igen som en ny planta, bara det får vatten.
10 Men när en människa dör och begravs, vart tar hon då vägen?
11-12 Som vattnet dunstar bort från en sjö, och som en flod torkar ut, så lägger sig en människa ner för att dö och reser sig inte förrän himlarna inte längre finns till. Hon väcks inte upp ur sin sömn.
13 Om du ändå ville gömma mig i döden och glömma bort mig tills din vrede har gått över. Men jag önskar att du någon gång skulle komma ihåg mig igen!
14 Om en människa dör, kan hon då få liv igen? Den frågan ger mig hopp, så att jag i all min ångest kan vänta mig något nytt av döden!
15 Då skulle du kalla på mig och jag skulle komma. Du skulle längta efter din skapelse.
16 Då kommer du att räkna mina dagar, men inte mina synder.
17 Mina överträdelser kommer att samlas ihop, och du kommer att gömma dem för alltid.
18-19 Bergen vittrar sönder och försvinner. Vattnet mal stenen till sand. Vattenströmmarna sköljer bort den goda jorden. På samma sätt är det med människan, allt hennes hopp utplånas.
20-21 Du slår ner henne för alltid, och hon försvinner från scenen. Hon åldras och sedan skickar du bort henne. Hon får aldrig veta om hennes söner blir hedrade som stora män eller om de blir föraktade och möter besvikelser.
22 Bara sorg och smärta väntar henne.
Elifas talar en andra gång
15 Elifas från Teman svarade då Job:
2 Du anses vara en vis man, och ändå låter du oss höra alla dessa tomma ord. Du är ingenting annat än en pratmakare.
3 Det är inte rätt att tala så dåraktigt. Vad gör sådana ord för nytta?
4-5 Har du ingen respekt för Gud, ingen vördnad för honom? Det är dina synder som talar om för din mun vad den ska säga! Dina ord är bedrägeri,
6 men varför skulle jag döma dig? Dina egna ord gör det!
7-8 Är du den visaste människa som lever? Föddes du innan höjderna skapades? Har du lyssnat till Guds hemliga råd? Har du suttit med i hans rådssal? Är det bara du som är vis?
9 Vad vet du mer än vi? Vad är det du förstår, som inte vi kan fatta?
10 På vår sida står gamla, visa män, som är äldre än din far!
11 Är Guds tröst inte nog för dig? Såras du av hans vänliga ord?
12 Varför tillåter du ilskan att dra i väg med dig, varför dessa flammande blickar?
13 Du vänder dig mot Gud med alla dina ord.
14 Vem på hela jorden kan vara så ren och rättfärdig som du påstår dig vara?
15 Gud litar ju inte ens på sina änglar! Inte ens himlarna kan vara fullkomligt rena i jämförelse med honom!
16 Hur mycket mindre då någon som du, som är ond och syndfull och som dricker synd som en svamp suger upp vatten!
17-19 Hör här, så ska jag svara dig utifrån min egen erfarenhet, bekräftad av visa mäns erfarenhet, och av sanningen från våra förfäder, som fick det här landet som gåva innan de ännu beblandat sig med främlingar.
20 Den ogudaktige har problem under hela sitt liv.
21 Han är omgiven av skräck, och även om en del dagar skulle vara goda, är de snart förbi.
22 Han vågar inte gå ut i mörkret av rädsla för att bli mördad.
23-24 Han vandrar omkring och måste tigga sin mat. Han lever sitt liv i fruktan, elände och ångest, besegrad i kampen
25-26 därför att han har knutit näven mot Gud och utmanat den Allsmäktige. Med sin envishet som en kraftig sköld framför sig har han gått emot honom.
27-28 Den ogudaktige ska i all sin välmåga bara få bo i tomma hus i ruinstäder där allt faller samman.
29 Rikedom och makt kommer att tas ifrån honom.
30 Han ska inte undkomma mörkret. Guds Ande ska förgöra honom. Lågor ska sluka allt han har.
31 Se till att han inte längre litar på sådant som saknar egentligt värde! Låt honom inte längre bedra sig själv, för han kommer inte att få något för sitt besvär.
32 Innan han dör ska all denna tomhet uppenbaras för honom. Allt han har räknat med ska försvinna
33 och falla till marken som druvor från en torkad vinstock och som olivträdets blommor när de vissnar.
34 De gudlösa är ofruktsamma och Guds eld förtär dem som tar mutor.
35 Det enda de kan befrukta är synd, och deras hjärtan kan bara föda ondska.
Job ber om tröst och uppmuntran
16 Då svarade Job:
2 Jag har hört allt det här förut. Så dåliga ni är på att trösta mig.
3 Ska ni aldrig sluta upp med ert pladder? Vad är det som får er att fortsätta?
4 Men kanske jag hade gjort detsamma om våra roller varit ombytta. Jag skulle ha kunnat spy ut min kritik mot er och skaka på huvudet åt er!
5 Nej, så är det inte! Jag skulle uppmuntra, trösta och hjälpa er. Jag skulle försöka lindra er sorg.
6 Men nu får jag ha min egen sorg kvar, hur mycket jag än försvarar mig. Inte heller hjälper det om jag vägrar att tala,
7 för Gud har tömt mig på all min kraft och tagit min familj från mig.
8 Jag är bara skinn och ben - som ett bevis på min synd, säger ni.
9 Gud hatar mig och sliter sönder min kropp i vrede. Han biter ihop tänderna mot mig och väntar på att utsläcka det lilla liv som finns kvar i mig.
10 Mina 'tröstare' har öppnat sina glupande käftar för att sluka mig. De slår mig på kinden. Ovännerna sammangaddar sig mot mig.
11 Gud har överlämnat mig åt syndare, i de ogudaktigas hand.
12 Jag levde lugnt och stilla, tills han bröt ner mig. Han har tagit mig i nackskinnet och krossat mig i stycken och sedan hängt upp mig som sin måltavla.
13 Hans bågskyttar omger mig, och de låter sina pilar vina, så att marken blir våt av blodet från mina sår.
14 Gång på gång anfaller han mig och rusar emot mig som en krigare.
15 Här sitter jag i mitt säcktyg med ansiktet i smutsen.
16 Mina ögon är röda av gråt, och döden har märkt mina ögonlock.
17 Ändå är jag oskyldig och min bön uppriktig.
18 Du jord, sug inte upp mitt blod! Låt det protestera å mina vägnar.
19 Redan nu har jag ett vittne till min oskuld där i himlen. Min försvarare finns där uppe i det höga.
20 Mina vänner gör mig till åtlöje, men jag utgjuter mina tårar inför Gud
21 och ber att han ska lyssna till mig, som vän vädjar till vän.
22 Snart ska jag börja den vandring från vilken jag aldrig återvänder.
Job uttrycker sin nöd
17 Jag är sjuk och nära att dö. Graven är beredd att ta emot mig.
2 Jag är omgiven av människor som hånar mig, jag ser dem överallt.
3-4 Finns det ingen någonstans som vill bekräfta min oskuld? Men du, Gud, har inte låtit dem förstå vad som har hänt. Låt dem inte få segra!
5 Om de tar emot mutor för att förråda sina vänner, ska deras barn drabbas av blindhet.
6 Gud har gjort mig till åtlöje överallt. Man spottar mig rakt i ansiktet.
7 Mina ögon är skumma av gråt, och jag är bara en skugga av mitt forna jag.
8 Hederliga människor vänder sig bort när de får se mig.Men till slut ska den oskyldige höja sig över den gudlöse.
9 Den rättfärdige ska vandra vidare på rätt väg, och de som har rena händer ska bli allt starkare.
10 Men ni har inte bevisat någonting. Försök igen! Jag ser ingen vis man bland er.
11 Mina goda dagar är över nu. Mitt hopp är släckt och mitt hjärtas önskningar har krossats.
12 Ni säger att natt är dag och dag är natt. På så sätt förvränger ni sanningen!
13-14 Om jag dör, går jag in i mörkret och kallar graven min far och maskarna min mor och min syster.
15 Men var finns mitt hopp? Är det någon som kan finna det?
16 Nej, mitt hopp ska följa mig i graven. Vi ska vila tillsammans i jorden!
Bildad talar igen
18 Bildad från Sua svarade:
2 Vem är det du försöker bedra? Prata förnuftigt om du vill att vi ska svara!
3 Tror du vi är djur, som är både dumma och stumma?
4 Tror du jorden ska skaka, bara för att du river sönder dina kläder i ilska? Ska vi kanske gå och gömma oss allihop?
5 En sak är då säker, att om du inte har någon framgång, är det för att du är ogudaktig. Elden i ditt hus har slocknat.
6 Det är mörkt i varje hus där ogudaktigheten råder.
7 Den ogudaktiges självsäkerhet avtar. Han faller på eget grepp.
8-9 Han går i fällan, och rövare ligger i bakhåll för honom.
10 Det finns snaror överallt där han går.
11 Skräcken ligger på lut runt omkring och bevakar varje steg han tar.
12 Olyckan är efter honom, alltid beredd att störta sig över honom.
13 Hans hud fräts sönder av sjukdomar. Döden förtär honom.
14 Rikedomen han litade på ska visa sig förrädisk, och han ska leva i skräck.
15 Hans hem ska försvinna i brinnande svavel.
16 Han ska dras upp med roten som ett träd, och alla hans grenar ska vissna bort.
17 Allt som påminner om hans existens ska utplånas från jorden. Ingen ska komma ihåg honom.
18 Han ska drivas ut ur ljusets rike in i mörkret och förföljas ut ur världen.
19 Han ska varken ha son eller sonson kvar och inte heller några andra släktingar.
20 Gammal och ung förskräcks över hans öde.
21 Ja, detta är vad som händer med syndare, sådana som förkastar Gud.
Job tycker att vännerna sviker
19 Job svarade:
2 Hur länge tänker ni hålla på att plåga mig och försöka bryta ner mig med alla era ord?
3 Tio gånger har ni nu förklarat att jag är en syndare. Er behandling är skamlös!
4 Och om jag nu verkligen har fel, så är det väl min ensak.
5 Om ni vill framhålla er förträfflighet på min bekostnad,
6 tänk då på att det är Gud som har fångat mig i sitt nät.
7 Jag ropar på hjälp, men ingen hör mig. Jag klagar men får ingen rättvisa.
8 Gud har spärrat vägen för mig och förvandlat mitt ljus till mörker.
9 Han har klätt av mig all min ära och tagit ifrån mig min krona.
10 Han har brutit ner mig från alla sidor, så att jag går under. Han har utplånat allt mitt hopp.
11 Hans vrede brinner mot mig. Han räknar mig som en fiende.
12 Han sänder sina soldater för att omringa mig.
13 Han har gjort mina bröder och mina vänner till främlingar för mig.
14 Mina släktingar har svikit mig. Mina vänner har övergett mig.
15 De som bor i mitt hus, till och med mina tjänare, betraktar mig som en främling. Jag är som en okänd man för dem.
16 Jag ropar på min tjänare, men han kommer inte, inte ens om jag tigger och ber om det!
17 Min egen hustru och mina bröder vägrar att kännas vid mig.
18 Till och med små barn föraktar mig. När de får se mig, skrattar de åt mig.
19 Mina närmaste vänner avskyr mig. De som jag älskade har vänt mig ryggen.
20 Jag är bara skinn och ben och har nätt och jämnt klarat mig undan döden.
21 Mina vänner, tyck åtminstone synd om mig, för Guds vredes hand har kommit över mig.
22 Varför måste ni också förfölja mig? Räcker inte den ångest jag redan har?
23-24 Tänk om jag kunde skriva ner min klagan i en bok, gravera den i koppar eller rista in den i sten för alltid!
25 Men jag vet att min Förlossare lever och att han till sist ska vara mig nära.
26 Jag vet också att sedan den här kroppen är borta, ska jag få se Gud!
27 Då ska han vara på min sida! Ja, jag ska se honom, inte som en främling utan som en vän. Jag längtar till den dagen!
28 Hur vågar ni fortsätta att förfölja mig, som om jag hade bevisats vara skyldig?
29 Jag varnar er, för ni är själva i fara med den inställning ni har!
Sofar håller fast vid vad han sagt
20 Sedan yttrade sig Sofar från Naama:
2 Jag måste få säga en sak, för jag har ett svar att ge dig.
3 Du har försökt få mig att skämmas för att jag har kallat dig syndare, men jag tänker inte tiga och tåla det.
4-5 Inser du inte att den ogudaktiges seger alltid är kortlivad och att den gudlöses glädje bara varar ett ögonblick? Så har det varit sedan människan först kom till jorden!
6 Även om den gudlöse stolt sträcker sig mot himlen och vandrar med näsan i vädret,
7 ska han ändå förgås och sluta på samma ställe som sin egen avföring. De som kände honom ska undra vart han tog vägen.
8 Han ska försvinna som en flyktig dröm.
9 Inte heller hans vänner eller familj ska någonsin mer få se honom.
10 Hans barn ska tigga av de fattiga, och deras hårda arbete ska betala hans skulder.
11 Även om han är en ung man, ska han slås till marken.
12 Han njuter av smaken på sin ondska, låter den smälta i munnen
13 och suger sakta på den, så att den inte ska försvinna för snabbt.
14 Men helt plötsligt förvandlas det han njutit av till gift.
15 Han kommer att spy ut den rikedom han slukat, för Gud låter honom inte behålla den.
16 Den är som gift och död för honom.
17 Han kan inte njuta av det goda han samlat på sig.
18 Hans arbete ska inte ge honom någon lön, och rikedomen ska inte ge honom någon glädje.
19 Han har förtryckt de fattiga och roffat åt sig deras hus. Han kommer aldrig att tillfriskna.
20 Han har alltid varit girig, men nu har han ingenting. Av allt det han drömde om finns ingenting kvar.
21 Han slukade allt han kom åt, och därför ska hans framgång inte fortsätta.
22 Han ska råka i svårigheter, när han står på höjden av sin makt. Olycka ska förgöra honom.
23 Just då han håller på att fylla sin mage, ska Gud låta sin vrede regna ner över honom.
24 Han kommer att fly från sitt straff, men en pil ska träffa honom.
25 Dess glänsande spets ska dras ut ur hans galla och dödsskräcken ska då gripa honom.
26 Hans skatter ska gå förlorade i det djupaste mörker. En rasande eld ska förtära hans ägodelar och bränna upp allt han har kvar.
27 Himlen kommer att uppenbara hans synder, och jorden ska vittna mot honom.
28 Hans rikedom ska försvinna under Guds vrede.
29 Detta är vad som väntar den ogudaktige, och vad Gud har berett åt honom.
Job är avundsjuk på de ogudaktiga
21 Då svarade Job:
2-3 Hör på mig! Låt mig få tala, så kan du håna mig sedan igen!
4 Jag klagar på Gud och inte på människor. Inte underligt att min ande är så plågad.
5 Se på mig med bävan och var sedan tysta!
6 Till och med jag själv blir rädd, när jag ser mig. Skräck griper mig, och jag ryser!
7 Varför får de ogudaktiga leva ett gott liv till hög ålder och bli stora och mäktiga?
8 De lever så länge att de får se både sina barn och barnbarn växa upp till mogen ålder.
9 Deras hem är trygga för varje fara, och Gud straffar dem inte.
10 Deras boskap förökar sig,
11 de har många lyckliga barn
12-13 och fördriver tiden med sång och dans. De är rika och behöver inte neka sig något. De är framgångsrika hela livet och tillåts dö i frid.
14 De har allt detta, trots att de har bett Gud att lämna dem ifred och inte velat ha något med hans vägar att göra.
15 'Vem är den Allsmäktige?' frågar de föraktfullt. 'Varför skulle vi lyda honom? Vad har vi för nytta av det?'
16 Men framgången är ändå inte deras egen förtjänst, och jag vill inte ha med sådana människor att göra.
17 Ändå klarar de sig för det mesta! De råkar sällan ut för problem.
18 Är de svaga strån, som vajar för vinden? Förs de bort av stormen? Nej, inte alls!
19 'Nåja
20 Ja, låt henne förgöras för sina överträdelsers skull! Låt henne tömma den Allsmäktiges vredesbägare i botten.
21 När hon är död kommer hon aldrig mer att kunna ha glädje av sin familj.
22 Men vem kan tillrättavisa Gud, den suveräne domaren?
23-24 En möter döden frisk, rik och mitt i sin framgång.
25 En annan dör i den djupaste fattigdom och har aldrig upplevt något gott.
26 Båda begravs i samma jord och äts upp av samma maskar.
27 Jag vet vad ni tänker säga!
28 Ni kommer att berätta för mig om rika och ogudaktiga människor, som drabbats av olycka på grund av sina synder.
29 Men jag svarar: Fråga någon som varit med, så ska han säga er sanningen!
30-32 Den ogudaktiga människan skonas oftast på olyckans dag och tillåts att komma undan. Ingen tillrättavisar henne öppet. Ingen ger igen för vad hon har gjort. En hedersvakt vakar vid hennes grav, sedan en
33 ståtlig begravningsprocession först följt henne dit.
34 Hur ska ni kunna trösta mig, när ni har så fel!
Elifas talar för tredje gången
22 Elifas från Teman yttrade sig då än en gång:
2 Har människan som sådan något värde inför Gud? Kan ens den klokaste människa vara till någon nytta för honom?
3 Har den Allsmäktige någon glädje av din rättfärdighet? Vad skulle han vinna på att du är felfri?
4 Är det för din gudsfruktans skull, som han straffar dig?
5 Inte alls! Det är på grund av din ondska. Det går ju inte ens att räkna dina synder!
6 Du har krävt pant av behövande vänner utan skäl och klätt av dem in på bara kroppen!
7 Du måste ha vägrat den törstige vatten och den svältande bröd,
8 trots att du har varit rik och haft allt du behöver.
9 Du skickade säkert i väg änkor utan att hjälpa dem och övergav de föräldralösa.
10-11 Det är därför som du nu är omgiven av snaror och skräck, mörker och förtvivlan.
12 Gud är stor, högre än himlen, högre än stjärnorna.
13 Men du svarar: 'Det är därför han inte kan se vad jag gör! Hur skulle han kunna döma?
14 Tjocka moln omger honom, så att han inte kan se oss. Han är högt ovanför, inlåst i sin himmel.'
15-16 Inser du inte att de som går på syndens gamla stigar rycks bort i sin ungdom och att grunden för deras liv rasar för alltid?
17 För de har sagt till Gud: 'Lämna mig! Låt mig vara ifred!'
18 Ändå var det han som fyllde deras hem med så mycket gott.
19 Nu kommer de rättfärdiga att få se dem gå under. De oskyldiga ska skratta och håna dem.
20 'Titta
21 Sluta upp att gräla på Gud! Ge honom rätt, så ska du äntligen få frid! Hans välbehag ska omsluta dig, om du bara medger att du har fel.
22 Ta till dig hans tillrättavisning och glöm inte hans maning!
23 Om du vänder om till Gud och lägger till rätta allt som nu är fel, ska du bli upprättad.
24 Om du ger upp ditt penningbegär och kastar bort allt ditt guld,
25 så ska den Allsmäktige själv bli din skatt. Han ska bli ditt dyrbara silver!
26 Då ska du ha din lust i Herren och se upp till Gud.
27 Då kommer du att be till honom, och han ska höra dig, och han ska infria alla sina löften.
28 Vad du än önskar ska inträffa! Ljuset från himlen ska lysa på vägen framför dig!
29 Om du ser någon som är drabbad här i livet och ber Gud att lyfta dem upp, så ska han höra dig. Ja, han ska
30 till och med hjälpa den som inte är oskyldig på grund av dina rena händer.
Job vet inte vart han ska vända sig
23 Job svarade:
2 Min klagan är fortfarande bitter, och mitt lidande långt värre än vad mina synder förtjänar.
3 Om jag ändå visste hur jag skulle kunna finna Gud, så att jag kunde gå fram till hans tron och tala med honom där!
4-5 Då skulle jag lägga fram min sak som jag ser den och lyssna till hans svar.
6 Skulle han överväldiga mig med sin storhet? Nej, han skulle inte anklaga mig.
7 Ärliga och uppriktiga människor kan resonera med honom, och därför skulle han, min domare, förklara mig oskyldig.
8 Men jag letar förgäves. Jag söker honom i öster och han är inte där, och i väster finns han inte heller.
9 Kanske har han något att uträtta i norr? Jag söker honom men kan inte finna honom där, och inte heller när han beger sig söderut.
10 Men han vet om varje liten sak som händer mig och när han har prövat mig ska han förklara mig helt oskyldig, ren som det finaste guld!
11 Jag har hållit mig till Herrens vägar och följt hans spår. Jag har inte vikit av åt något håll.
12 Jag har inte förkastat hans bud utan i stället glatt mig åt hans ord mer än åt mitt dagliga bröd.
13 Men han är en och densamme, och vem kan få honom att ändra sina planer? Vad han än vill göra, det gör han.
14 Därför kommer han att behandla mig som han har tänkt, och än har jag inte sett slutet på han vägar med mig.
15 Inte undra på att jag känner mig skräckslagen i hans närhet! När jag tänker efter, blir jag fruktansvärt rädd.
16-17 Gud har tagit ifrån mig min frimodighet, han, den Allsmäktige, har skrämt mig. Men ändå kan han inte alldeles tysta mig, trots det tjocka, ogenomträngliga mörkret som finns överallt omkring mig.
Job tycker att Gud är orättvis
24 Varför ordnar Gud inte en rättegång och lyssnar till mitt fall? Varför måste den gudfruktige vänta på honom förgäves?
2 Gränsstenar flyttas och fårhjordar blir stulna,
3 och till och med den faderlöses åsna och änkans oxe blir tagna i pant.
4 De behövande knuffas åt sidan. De måste ur vägen.
5 Precis som vildåsnorna i öknen måste de fattiga använda all sin tid till att skaffa mat för att överleva. I öknen letar de efter mat åt sina barn.
6 De äter vad de kan hitta av sådant som växer vilt och rensar rent i de ogudaktigas vingårdar.
7 Om natten ligger de nakna i kylan utan något att skyla sig med.
8 De blir genomvåta av skurarna från bergen och försöker ta skydd bland klipporna.
9 Faderlösa barn slits från sina mödrars bröst, och den fattige måste ge sitt spädbarn som pant för sin skuld.
10 Det är därför de alla går omkring nakna och tvingas bära andras mat medan de själva svälter.
11 De tvingas pressa olivolja utan att få smaka den och att trampa vinpressen medan de lider av törst.
12 De döendes rop hörs från staden. De sårade ropar på hjälp, och ändå anklagar inte Gud någon för att ha handlat fel.
13 Det finns sådana som alldeles har förlorat känslan för rätt och fel och döljer sig i mörkret.
14-15 När skymningen kommer, stiger mördaren upp för att döda försvarslösa fattiga och nödlidande. Natten är tjuvens och äktenskapsbrytarens tid. I skydd av mörkret och bakom sin förklädnad tror de att ingen ska kunna känna igen dem.
16 De bryter sig in i husen om nätterna och sover på dagarna därför att de inte vill veta av ljuset.
17 Den mörka natten är deras morgon, och de blir till ett med mörkrets fasor.
18 Men hur snabbt försvinner de inte från jordens yta! Deras mark är drabbad av förbannelse. De efterlämnar inga tillhörigheter åt sina barn.
19 Graven suger upp syndaren som värme och torka suger upp snö och smältvatten.
20 Till och med syndarens egen mor ska glömma honom. Maskarna ska äta honom, och ingen ska längre minnas honom. De onda faller som träd i storm,
21 för de har utnyttjat de barnlösa, som saknar det försvar som egna söner innebär, och de har vägrat att hjälpa behövande änkor.
22-23 Ändå ser det ibland ut som om Gud bevarar de rika genom sin makt och låter dem leva, fast andra i samma situation säkert skulle ha gått under. Gud ger dem en falsk känsla av trygghet och styrka, men han ser vad de gör.
24 För en tid är de mäktiga, men snart är de borta som alla andra, nermejade som säd och uppsamlade som sädesax.
25 Är det någon som kan påstå något annat? Vem kan säga att jag ljuger, och vem törs hävda att jag har fel?
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®