Bible in 90 Days
Sång över babelkungens fall
14 Herren skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång utvälja Israel och låta dem få ro i deras eget land. Främlingar skall sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus. 2 Folken skall ta dem och föra dem hem. Och Israels hus skall få dem som sin egendom i Herrens land som tjänare och tjänarinnor. Så skall deras fångvaktare bli deras fångar, och de skall råda över sina förtryckare.
3 På den dag då Herren ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som har varit lagt på dig, 4 skall du stämma upp denna visa över kungen i Babel och säga:
"Hur har inte förtryckaren fått ett slut,
indrivningen av guld[a] en ände!
5 Herren har brutit sönder de ogudaktigas stav,
tyrannernas ris,
6 som i grymhet slog folken
med slag på slag
och i vrede härskade över folkslagen
med skoningslös förföljelse.
7 Hela jorden har fått vila och ro,
man brister ut i jubel.
8 Även cypresserna gläds över ditt fall,
likaså Libanons cedrar:
'Nu när du ligger där,
skall ingen komma och hugga ner oss.'
9 Dödsriket därnere kommer i rörelse för din skull,
för att ta emot dig när du kommer.
Det väcker upp de avlidnas andar för din skull,
alla jordens ledare.
Det låter hednafolkens alla kungar stå upp från sina troner.
10 Alla börjar de tala och säger till dig:
'Har också du blivit svag som vi?
Du har blivit som en av oss.'
11 Ner till dödsriket har din härlighet måst fara
och dina harpors buller.
Förruttnelse är bädden under dig
och maskar ditt täcke.
12 Hur har du inte fallit från himlen,
du strålande stjärna, du gryningens son!
Hur har du inte blivit fälld till jorden,
du som slog ner folken till marken!
13 Du sade i ditt hjärta:
'Jag skall stiga upp till himlen,
ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron.
Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr.[b]
14 Jag skall stiga upp över molnens höjder,
jag skall göra mig lik den Högste.'
15 Men ner till dödsriket blev du förd,
längst ner i graven.
16 De som ser dig stirrar på dig,
de granskar dig och säger:
'Är detta den man som kom jorden att darra
och kungariken att skaka,
17 som gjorde jorden till en öken
och förstörde dess städer,
han som aldrig släppte hem sina fångar?'
18 Hednafolkens alla kungar ligger alla med ära,
var och en i sitt vilorum,
19 men du är bortkastad från din grav,
lik en föraktad gren,
täckt av dräpta män som genomborrats av svärd
och förts ner till gropens stenar.
Du är lik ett förtrampat as.
20 Du skall inte som de få vila i en grav,
ty du fördärvade ditt eget land och dräpte ditt eget folk.
Om ogärningsmännens avkomma skall man aldrig mer tala.
21 Anställ ett blodbad på hans söner
för deras fäders missgärning.
De får inte stå upp och ta jorden i besittning
och fylla landets yta med städer."
22 Jag skall resa mig upp emot dem,
säger Herren Sebaot,
och utrota ur Babel både namn och kvarleva,
både barn och efterkommande,
säger Herren.
23 Jag skall göra det till ett tillhåll för hägrar
och fylla det med sumpsjöar,
jag skall sopa bort det med ödeläggelsens kvast,
säger Herren Sebaot.
Profetia om Assyrien
24 Herren Sebaot har svurit och sagt:
Sannerligen, som jag har tänkt, så skall det ske,
det jag har beslutat skall bli verklighet.
25 Jag skall krossa Assur i mitt land,
på mina berg skall jag trampa ner honom.
Då skall hans ok lyftas av dem,
hans börda lyftas från deras skuldror.
26 Detta är det beslut som är fattat om hela jorden,
detta är den hand som är uträckt över alla folk.
27 Ty Herren Sebaot har beslutat det,
vem kan då göra det om intet?
Hans hand är uträckt,
vem kan då hindra den?
Profetia om Filisteen
28 I det år då kung Ahas dog kom denna profetia:
29 Gläd er inte, alla ni filisteer,
över att det ris som slog er är sönderbrutet,
ty från ormens rot skall en giftorm komma,
och dess avkomma blir en flygande seraf-orm.
30 De utblottades förstfödda skall finna bete,
de fattiga skall vila i trygghet.
Men din rot skall jag döda genom hunger,
de som blir kvar av dig skall dräpas.
31 Jämra dig, du port! Ropa, du stad!
Alla i filisteernas land smälter bort av ångest.
Ty ett rökmoln kommer norrifrån
och ingen blir efter i fiendernas led.
32 Vad skall man svara det främmande folkets sändebud?
- Att Herren har grundat Sion,
och där har de betryckta i hans folk sin tillflykt.
Profetia om Moab
15 Profetia om Moab:
På en natt är Ar-Moab ödelagt och förstört.
På en natt är Kir-Moab ödelagt och tystat.
2 Han går upp till sitt tempel,
till Dibon och upp på offerhöjderna
för att gråta.
Över Nebo och Medeba jämrar sig Moab,
alla huvuden där är rakade,
alla skägg avskurna.
3 På deras gator har man svept sig i säcktyg.
På deras tak och på deras torg
jämrar sig alla, medan tårarna rinner.
4 Hesbon och Eleale höjer klagorop,
det hörs ända till Jahas.
Därför jämrar sig Moabs krigare,
deras själ våndas i dem.
5 Mitt hjärta sörjer över Moab.
Flyktingarna därifrån flyr till Soar,
till Eglat-Selisija.
Under gråt stiger man upp på Halluhits höjd,
på vägen till Horonajim höjs klagorop över förstörelsen.
6 Ty Nimrims vatten blir torr ödemark,
gräset torkar bort, brodden vissnar,
inget grönt finns kvar.
7 Återstoden av sina ägodelar,
sina sparade tillhörigheter,
bär man därför bort över Pilträdsbäcken.
8 Klagoropen ljuder runt om i Moabs land.
Deras jämmer når till Eglajim,
deras klagan till Beer-Elim.
9 Ty Dimons vatten är fulla av blod,
men ännu mer skall jag låta komma över Dimon:[c]
ett lejon för den som undkommer från Moab
och för dem som finns kvar i landet.
Fortsättning av profetian om Moab
16 Sänd lamm till landets herre från Sela genom öknen till dottern Sions berg.
2 Som flyende fåglar utkastade ur fågelboet
kommer Moabs döttrar till Arnons vadställen.
3 "Ge oss råd, döm oss rättvist.
Låt din skugga vara som natten
nu mitt på dagen.
Göm de fördrivna, röj inte flyktingarna!
4 Låt mina fördrivna bo hos dig, Moab var ett gömställe för dem undan fördärvaren.
Ty utpressaren finns inte mer,
skövlingen är slut
och förtryckaren försvunnen ur landet.
5 Då skall en tron befästas genom nåd.
I trohet skall en furste sitta på den i Davids hydda,
en som söker det rätta och främjar rättfärdighet."
6 Vi har hört om Moabs stolthet, hur stolt han är,
om hans högfärd, högmod och våldsamma vrede,
och hans tomma skryt.
7 Därför skall Moab jämra sig över Moab.
Alla skall jämra sig.
Över Kir-Haresets russinkakor skall ni sucka i djup bedrövelse.
8 Ty Hesbons fält tynar bort,
liksom Sibmas vinstockar.
Deras ädla druvor slogs till marken av folkens herrar.
Deras rankor nådde ända till Jaeser och bredde ut sig i öknen,
deras grenar sträckte sig ut över havet.
9 Därför gråter jag över Sibmas vinstockar,
så som Jaeser gråter.
Med mina tårar kommer jag att dränka dig, Hesbon, och dig, Eleale.
Glädjeropen över din mogna frukt och din kornskörd har upphört.
10 Glädje och fröjd har försvunnit
från de bördiga fälten
och i vingårdarna hörs ingen sång, inget jubel.
Ingen trampar vin i pressarna,
på glädjeropen har jag gjort slut.
11 Därför klagar mitt inre som en harpa över Moab,
mitt innersta över Kir-Heres.
12 Ty hur Moab än träder upp på offerhöjden och där arbetar sig trött,
hur han än går till sin helgedom och ber,
så uträttar han ingenting med det.
13 Detta är det ord som Herren på den tiden talade om Moab. 14 Men nu har Herren åter talat och sagt: Inom tre år, så som daglönaren räknar åren, skall Moab i sin härlighet, med alla sina stora skaror, bli räknad för intet. Och det som blir kvar skall vara litet och obetydligt och inte mycket värt.
Damaskus och Israel skall straffas
17 Profetia om Damaskus.
Se, Damaskus skall upphöra att vara en stad,
det skall bli en ruinhög.
2 Aroers städer blir övergivna.
De blir ett tillhåll för hjordar som lägger sig där,
utan att någon skrämmer dem.
3 Och Efraims befästa stad skall inte längre finnas till,
inte heller Damaskus kungadöme och återstoden av Aram.
Det skall gå med dem som med Israels barns härlighet,
säger Herren Sebaot.
4 När den dagen kommer, skall Jakobs härlighet förblekna
och hans feta kropp magra.
5 Det skall vara som när skördemannen samlar ihop säd
och med sin arm skördar axen.
Han skall då vara lik en som plockar ax i Refaimdalen.
6 Bara en efterskörd lämnas kvar,
som när man skakar ett olivträd,
två eller tre mogna oliver blir kvar högst uppe i toppen,
fyra eller fem på trädets kvistar, säger Herren, Israels Gud.
7 På den dagen skall människorna blicka upp till sin Skapare,
deras ögon skall se på Israels Helige.
8 Människorna skall inte vända sin blick till de altaren
som deras händer har gjort.
På sina fingrars verk skall de inte se,
inte på aserorna eller på solstoderna.
9 På den dagen skall deras befästa städer
vara som övergivna fästen
i skogen och på bergstopparna,
som övergavs när Israels barn drog in.
Allt skall bli ödelagt.
10 Ty du hade glömt din frälsnings Gud,
du kom inte ihåg din styrkas klippa.
Därför planterade du ljuvliga planteringar
och satte främmande skott i dem.
11 Den dag du planterade dem inhägnade du dem,
och tidigt kom dina plantor att blomma,
men skörden uteblev på skördedagen,
då plågan blev mycket svår.
12 Hör larmet av många folk,
det brusar som havet brusar.
Det dånar av folkslag,
det dånar som väldiga vatten dånar.
13 Folkslag dånar,
som stora vatten dånar.
Men han tillrättavisar dem och de flyr bort i fjärran.
De jagas som agnar för vinden på bergen,
som virvlande löv för stormen.
14 När aftonen är inne, se, då kommer plötsligt förskräckelse,
och innan morgonen gryr är de borta.
Detta är våra rövares del och våra plundrares lott.
Svar till budbärarna från Nubien
18 Ve dig, du land, där vingar surrar, du land bortom Nubiens strömmar,
2 du som har sänt budbärare över havet,
i papyrusbåtar bort över vattnet.
Ge er av, ni snabba sändebud,
till det resliga folket med glänsande hy,
till folket som inger fruktan vida omkring,
det starka och segerrika folket
i landet som delas av floder.
3 Alla ni världens invånare, ni som bor på jorden,
se upp när man reser baner på bergen,
lyssna när man stöter i basun!
4 Ty så har Herren sagt till mig:
"I stillhet skall jag skåda ner från min boning,
som solglans glöder från en klar himmel,
som molnet släpper ut dagg under skördens hetta."
5 Ty innan skördetiden är inne,
när blomningen är över
och blomman förbyts i mognande druva,
skall han skära av rankorna med vingårdskniv
och hugga bort grenarna.
6 Allt skall lämnas
till rovfåglarna på bergen
och åt djuren på marken.
På dem skall rovfåglarna tillbringa sommaren,
på dem skall markens alla djur övervintra.
7 På den tiden skall gåvor bäras fram till Herren Sebaot
från det resliga folket med glänsande hy,
från folket som inger fruktan vida omkring,
det starka och segerrika folket
i landet som delas av floder,
till platsen för Herren Sebaots namn, Sions berg.
Egyptens förnedring och upprättelse
19 Profetia om Egypten.
Se, Herren far fram på en snabb sky
och kommer till Egypten.
Egyptens avgudar bävar inför honom,
och egyptiernas hjärtan smälter i deras bröst.
2 Jag skall uppegga egyptier mot egyptier,
broder skall strida mot broder
och vän mot vän,
stad mot stad och rike mot rike.
3 Egyptiernas mod skall försvinna,
deras planer skall jag göra om intet.
De skall fråga sina avgudar och trollkarlar,
andebesvärjare och spåmän.
4 Jag skall överlämna egyptierna i en hård herres hand,
en grym kung skall råda över dem,
säger Herren, Herren Sebaot.
5 Vattnet i havet skall torka ut,
floden sina och ebba ut.
6 Strömmarna skall stinka,
Egyptens kanaler krympa ihop och torka ut,
rör och vass vissna bort.
7 Ängarna vid Nilen längs flodens strand
och alla sädesfält vid floden,
skall torka ut, fördärvas och bli till intet.
8 Nilens fiskare skall klaga,
alla som kastar ut krok i floden skall sörja,
de som lägger ut nät i vattnet skall bli modlösa.
9 De som bereder lin och de som väver fina tyger
skall komma på skam.
10 Landets stöttepelare skall krossas
och alla som arbetar för lön gripas av ångest.
11 Som dårar står alla Soans furstar,
faraos visaste rådgivare ger oförnuftiga råd.
Hur kan ni säga till farao:
"Jag är son till visa män,
son till forntida kungar"?
12 Var finns nu dina visa män?
Låt dem tala om för dig nu - för de vet ju -
vad Herren Sebaot har beslutat om Egypten.
13 Soans furstar handlar dåraktigt,
Nofs furstar är bedragna,
de har lett Egypten vilse,
de som var hörnstenar i Egyptens stammar.
14 Herren har utgjutit en förvirringens ande bland dem,
så att de leder Egypten vilse i allt det gör,
likt en drucken som raglar i sina spyor.
15 Egypten kan inget uträtta,
varken huvud eller svans,
palmtopp eller sävstrå.
16 På den dagen skall egyptierna vara som kvinnor.
De skall skälva och vara förskräckta
för Herren Sebaots upplyfta hand,
när han lyfter den mot dem.
17 Och Juda land skall vara en skräck för egyptierna.
Så ofta någon nämner det för dem skall de bli förskräckta,
på grund av det beslut som Herren Sebaot har fattat mot det.
18 På den dagen skall det finnas fem städer i Egyptens land som talar Kanaans språk och som svär vid Herren Sebaot. En av dem skall heta Ir-Haheres.[d] 19 På den tiden skall ett altare vara rest åt Herren mitt i Egyptens land och en stod åt Herren vid landets gräns. 20 De skall vara till tecken och vittnesbörd om Herren Sebaot i Egyptens land. Ty när de ropar till Herren på grund av förtryckarna, skall han sända dem en frälsare, en stor frälsare, och han skall befria dem. 21 Herren skall göra sig känd för egyptierna, och egyptierna skall på den tiden lära känna Herren. De skall tjäna honom med slaktoffer och matoffer och avge löften åt Herren och infria dem. 22 Så skall Herren slå Egypten - slå, men också hela. När de omvänder sig till Herren, skall han bönhöra dem och hela dem.
23 På den dagen skall det finnas en banad väg mellan Egypten och Assyrien, och assyrierna skall komma in i Egypten och egyptierna in i Assyrien, och egyptierna skall tjäna Herren tillsammans med assyrierna. 24 På den dagen skall Israel vara den tredje vid sidan av Egypten och Assyrien, en välsignelse mitt på jorden. 25 Herren Sebaot skall välsigna dem och säga:
Välsignad vare Egypten, mitt folk,
och Assyrien, mina händers verk,
och Israel, min arvedel!
Profetia om Egypten och Nubien
20 I det år då Tartan, utsänd av Assyriens kung Sargon, kom till Asdod och belägrade och intog det, 2 på den tiden talade Herren genom Jesaja, Amos son. Han sade: "Stå upp, lös säcktygskläderna från dina höfter och tag av skorna från dina fötter." Han gjorde så och gick naken och barfota. 3 Sedan sade Herren: "Liksom min tjänare Jesaja har gått naken och barfota, och nu i tre år varit ett tecken och förebud angående Egypten och Nubien, 4 så skall kungen i Assyrien låta fångarna från Egypten och de bortförda från Nubien, både unga och gamla, föras bort nakna och barfota, med blottad bak, till skam för Egypten. 5 Då skall de bli förfärade och skämmas över Nubien som var deras hopp och över Egypten som var deras ära. 6 På den dagen skall de som bor i detta kustland säga: Se, så gick det med dem som var vårt hopp, dem som vi flydde till för att få hjälp och bli räddade undan kungen i Assyrien. Hur skall då vi komma undan?"
Babels fall
21 Profetia om Öknen vid havet.[e]
Liksom en storm, som far fram i Negev,
kommer det från öknen, från det fruktansvärda landet.
2 En hemsk syn har uppenbarats för mig:
"Bedragaren bedrar, plundraren plundrar.
Drag upp, du Elam!
Träng på, du Mediens folk!
På all suckan skall jag göra slut."
3 Därför är mina höfter fulla av smärta,
ångest har gripit mig lik en barnaföderskas ångest.
Jag är nertryckt, så att jag inte kan höra,
jag är bestört, så att jag inte kan se.
4 Mitt hjärta är utom sig, bävan överväldigar mig.
Skymningen, som jag längtade efter, får mig att darra.
5 Man dukar bordet, sätter ut vakt, äter och dricker.
Stig upp, ni furstar,
smörj era sköldar!
6 Ty så har Herren sagt till mig:
"Gå och ställ ut en väktare.
Han skall meddela vad han ser."
7 Och han såg en hästvagn och ett par ryttare,
en åsnevagn och en kamelvagn.
Han gav noga akt, mycket noga.
8 Han började ryta som ett lejon:[f]
"Herre, här står jag ständigt på vakt, dagen lång,
jag stannar här på min post natt efter natt.
9 Och se, här kommer en vagn med män och ett par ryttare!"
Och han tog till orda och sade:
"Babel har fallit, ja, det har fallit!
Alla dess uthuggna avgudabilder är nerslagna till marken."
10 O, du mitt krossade, mitt söndertröskade folk,
vad jag har hört av Herren Sebaot, Israels Gud,
det har jag förkunnat för er.
Profetia om Edom
11 Profetia om Duma.[g]
Man ropar till mig från Seir:
"Väktare, vad återstår av natten?
Väktare, vad återstår av natten?"
12 Väktaren svarar:
"Morgon kommer, ändå är det natt.
Vill ni fråga mer, så fråga.
Kom tillbaka igen."
Profetia om Arabien
13 Profetia om Arabien.
Ni skall bo i Arabiens vildmark,
ni karavaner från Dedan.
14 Möt de törstande med vatten.
Må invånarna i Temas land möta flyktingarna med bröd.
15 Ty de flyr undan svärd,
undan draget svärd och spänd båge,
undan krigets vedermöda.
16 Ty så har Herren sagt till mig:
Inom ett år, så som daglönaren räknar året,
skall all Kedars härlighet vara slut,
17 och få skall vara kvar av de många bågskyttarna,
Kedars väldiga krigare.
Ty så har Herren, Israels Gud, talat.
Jerusalems övermod
22 Profetia om Synernas dal. Vad fattas dig,
eftersom allt ditt folk stiger upp på taken?
2 Du larmfyllda, du bullrande stad, du glada stad!
Dina slagna har inte blivit slagna med svärd,
inte heller dödats i strid.
3 Alla dina furstar har flytt tillsammans,
utan bågskott blev de fångar.
Alla som påträffades hos dig blev fångar,
hur långt bort de än flydde.
4 Därför säger jag:
Vänd blicken bort ifrån mig,
bittert måste jag gråta.
Bemöda er inte att trösta mig
över att dottern mitt folk har blivit förstörd.
5 Ja, en dag av förvirring, nertrampning och bestörtning
kommer från Herren, Herren Sebaot,
i Synernas dal,
med nerbrutna murar och rop upp mot berget.
6 Elam bär kogret,
vagnkämpar och ryttare följer honom.
Kir har blottat skölden.
7 Dina skönaste dalar fylls med vagnar,
och ryttare har ställt upp sig vid porten.
8 Juda blottställs och ligger utan skydd.
Då ser du dig om efter vapnen i Skogshuset.
9 Ni ser att Davids stad har många rämnor,
och ni samlar upp vattnet i Nedre dammen.
10 Ni räknar husen i Jerusalem,
och ni river ner hus för att förstärka muren.
11 Mellan de båda murarna gör ni en behållare
för vattnet från Gamla dammen.
Men ni ser inte upp till honom som har gjort detta,
till honom som för länge sedan har bestämt det.
12 Herren, Herren Sebaot kallar er på den dagen
till gråt och sorg,
till att raka era huvuden och klä er i säcktyg.
13 Men i stället ägnar ni er åt munterhet och glädje.
Ni dödar oxar och slaktar får,
ni äter kött och dricker vin och säger:
"Låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi."
14 Men Herren Sebaot uppenbarade detta i mina öron: Sannerligen, denna er missgärning skall inte bli försonad, så länge ni lever, säger Herren, Herren Sebaot.
Shebna och Eljakim
15 Så säger Herren, Herren Sebaot: Gå och säg till förvaltaren, överhovmästaren Shebna: 16 Vad gör du här? Vem tänker du lägga här, eftersom du här hugger ut en grav åt dig? Du hugger ut din grav högt uppe, du urholkar klippan till en boning åt dig. 17 Se, Herren skall kasta dig långt bort, du starke man. Han skall gripa tag i dig med kraft. 18 Han skall rulla ihop dig till ett nystan och kasta dig som en boll bort till ett vidsträckt land. Där skall du dö, och dit skall dina härliga vagnar komma, du skamfläck för din herres hus.
19 Och jag skall stöta bort dig från din plats, och från din tjänst skall du bli avsatt. 20 På den dagen skall jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son. 21 Honom skall jag klä i din dräkt, spänna på ditt bälte och lägga din myndighet i hans hand, så att han blir en far för Jerusalems invånare och för Juda hus. 22 Jag skall ge honom nyckeln till Davids hus att bära. När han öppnar skall ingen kunna stänga, och när han stänger skall ingen kunna öppna. 23 Jag skall slå in honom som en stadig spik i en fast vägg, och han skall bli som en härlig tron för sin fars hus. 24 Och på honom skall de hänga all härlighet i hans fars hus, ättlingarna och avkomlingarna - alla mindre kärl, skålar och alla slags krukor. 25 På den dagen, säger Herren Sebaot, skall spiken, som var inslagen i den fasta väggen tas bort, huggas av och falla ner. Bördan som hängde på den skall förstöras. Så har Herren talat.
Profetia om Tyrus
23 Profetia om Tyrus.
Jämra er, ni fartyg från Tarsis,
ty det är ödelagt, utan hus och utan ingång.
Från kitteernas land når dem budskapet om detta.
2 Sitt stumma, ni kustlandets invånare!
Köpmän från Sidon, sjöfarande män, uppfyllde dig.
3 Av Sihors säd och Nilflodens skördar
skaffade du dig förtjänst
genom att fara över stora vatten och driva handel.
Du blev en marknadsplats för folken.
4 Stå där med skam, Sidon,
ty havet har sagt, ja, havets fäste säger:
"Jag har inte haft födslosmärtor,
inte fött barn,
inte fött upp unga män eller fostrat jungfrur."
5 När ryktet kommer till Egypten,
bävar man vid nyheterna om Tyrus.
6 Drag bort till Tarsis och jämra er,
ni kustlandets invånare.
7 Är detta er glada stad från forna dagar?
Hennes fötter skall bära henne långt bort för att bo där.
8 Vem har beslutat detta om Tyrus,
hon som delade ut kronor,
hade köpmän som var furstar
och handelsmän som var stormän på jorden?
9 Herren Sebaot har beslutat det
för att slå ner all stolt härlighet
och ödmjuka alla stormän på jorden.
10 Bred ut dig över ditt land som Nilfloden,
du Tarsis dotter.
Du bär ingen boja mer.
11 Han räckte ut sin hand över havet,
han kom kungariken att skaka.
Herren befallde att Kanaans fästen skulle ödeläggas.
12 Han sade: "Du skall aldrig mer jubla,
du kränkta jungfru, du Sidons dotter.
Stå upp och drag bort till kitteernas land.
Men inte heller där skall du få ro.
13 Se på kaldeernas land.
Detta folk finns inte mer.
Assyrierna gav detta land åt ökendjur.
De uppförde sina belägringstorn,
rev ner palatsen i landet
och förvandlade det till en grushög.
14 Jämra er, ni Tarsisskepp,
ty er befästning är förstörd."
15 På den dagen skall Tyrus vara bortglömt i sjuttio år, lika länge som en kungs dagar. Men efter sjuttio år skall det gå med Tyrus som i visan om skökan:
16 "Tag din harpa och gå omkring i staden,
du bortglömda sköka.
Spela vackert och sjung flitigt,
så att du blir ihågkommen."
17 Ty efter sjuttio år skall Herren se till Tyrus, och hon skall åter ta emot skökolön och bedriva otukt med jordens alla länder i hela världen. 18 Men hennes handelsvinst och hennes lön skall helgas åt Herren. Det skall inte lagras eller läggas undan, utan hennes vinst skall gå till dem som bor inför Herrens ansikte för att de skall ha tillräckligt med mat och vackra kläder.
Den stora hemsökelsen över jorden
24 Se, Herren tömmer jorden och ödelägger den.
Han omvälver dess yta
och skingrar dess invånare.
2 Det går prästen som folket,
husbonden som tjänaren,
husmodern som tjänarinnan,
säljaren som köparen,
låntagaren som långivaren,
den skuldsatte som borgensmannen.
3 Jorden blir helt utplundrad
och fullständigt ödelagd.
Ty Herren har sagt detta.
4 Jorden sörjer och tynar bort,
världen försmäktar och vissnar bort,
jordens stolta folk försmäktar.
5 Jorden har blivit orenad under sina invånare,
ty de har överträtt Guds undervisning,
kränkt lagarna
och brutit det eviga förbundet.
6 Därför förtär en förbannelse jorden,
de som bor på den måste straffas för sin skuld.
Därför tynar jordens invånare bort,
bara några få är kvar.
7 Vinmusten sörjer, vinstocken tynar bort.
Alla som var hjärteglada suckar.
8 Det är slut med pukornas fröjd,
de gladas sorl har upphört.
Det är slut med harpans glädje.
9 Man dricker inte vin under sång,
rusdrycken är bitter för dem som dricker den.
10 Den öde staden ligger nerbruten,
alla hus är stängda,
ingen kan komma in.
11 Ute på gatorna hörs klagorop över vinet.
All glädje har förmörkats,
all jordens fröjd har flytt.
12 Bara ödeläggelse är kvar i staden,
porten har slagits i spillror.
13 Ty det skall bli på jorden bland folken,
som när man slår ner oliver,
eller som när man gör en efterskörd
sedan vinbärgningen är avslutad.
14 Dessa höjer sin röst och ropar av fröjd.
Från havet jublar de högt över Herrens höghet:
15 "Ära därför Herren i öster,
ära i havsländerna Herrens, Israels Guds, namn."
16 Från jordens ände hör vi lovsånger:
"Ära till den Rättfärdige!"
Men jag sade: Jag arme, jag arme, ve mig!
Förrädare förråder.
Ja, med förräderi förråder förrädarna.
17 Fruktan, fallgrop och snara väntar er,
ni jordens invånare.
18 Det skall ske att den som flyr undan förskräckelsens rop
störtar i fallgropen,
och den som kommer upp ur fallgropen
fångas i snaran.
Ty fönstren i höjden är öppna
och jordens grundvalar skakar.
19 Jorden brister, ja, den brister.
Jorden rämnar, ja, den rämnar.
Jorden vacklar, ja, den vacklar.
20 Jorden raglar som en drucken.
Den svajar fram och tillbaka
som en vakthydda i trädets topp.
Dess missgärning vilar tung på den.
Den skall falla och inte mer resa sig.
21 På den dagen skall Herren straffa
höjdens här uppe i höjden
och jordens kungar nere på jorden.
22 De skall samlas ihop
som fångar i fånggropen,
de skall stängas inne i fängelse.
Efter lång tid når straffet dem.
23 Då skall månen blygas och solen skämmas,
ty Herren Sebaot skall då vara konung
på Sions berg och i Jerusalem
och inför sina äldste, i härlighet.
Lovsång till Herren för hans seger
25 Herre, du är min Gud! Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn,
för du gör underbara ting,
dina rådslut från fordom
utför du med trofasthet och sanning.
2 Du har gjort stad till stenhög,
befäst stad till ruiner,
och främlingars fäste skall inte längre vara stad,
det skall aldrig mer byggas upp.
3 Därför skall det mäktiga folket ära dig,
de skoningslösa hedningarnas städer frukta dig.
4 Du är ett skydd för den svage,
ett skydd för den fattige i hans nöd,
en tillflykt undan storm,
en skugga undan hetta.
Ty de skoningslösas andedräkt är som en storm mot en vägg.
5 Som du kuvar hettan när det är som torrast,
så kuvar du främlingarnas larm.
Ja, som hettan dämpas av molnets skugga,
så dämpas de skoningslösas sång.
Herrens festmåltid
6 Herren Sebaot skall på detta berg
göra en festmåltid för alla folk,
en festmåltid med utsökta rätter och gamla viner,
ja, med bästa vin, väl klarat.
7 Han skall på detta berg göra om intet
den slöja som beslöjar alla folk,
det täckelse som täcker alla folkslag.
8 Han skall för alltid göra döden om intet.
Herren Herren skall torka bort tårarna från alla ansikten,
sitt folks vanära skall han ta bort från hela jorden.
Ty Herren har talat.
9 På den dagen skall man säga:
Se, här är vår Gud!
Honom väntade vi på,
han skall frälsa oss.
Ja, här är Herren som vi väntade på.
Låt oss vara glada och fröjdas över hans frälsning.
10 Ty Herrens hand skall vila över detta berg,
men Moab skall trampas ner i sitt eget land
liksom halm trampas ner i gödselhögen.
11 Hur han än där breder ut sina händer,
lik simmaren som simmar,
skall dock hans stolthet brytas ner
trots hans händers alla konster.
12 Ja, dina murars höga fästningsverk störtar han omkull och förödmjukar,
han slår dem till jorden, ner i stoftet.
Lovsång
26 På den dagen skall man sjunga denna sång i Juda land:
Vi har en stark stad.
Han reser upp murar och skyddsvärn till vår räddning.
2 Öppna portarna,
så att ett rättfärdigt folk får tåga in,
ett folk som förblir troget.
3 Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid,
i frid, ty på dig förtröstar han.
4 Förtrösta på Herren till evig tid,
ty Herren Herren är en evig klippa.
5 Han störtar ner dem som tronar i höjden,
den stolta staden förödmjukar han.
Han slår den till jorden,
han låter den komma ner i stoftet.
6 Den trampas ner under fötterna,
fattigas fötter, svagas steg.
7 Den rättfärdiges väg är jämn,
du, den Rättfärdige, jämnar den rättfärdiges stig.
8 Ja, på dina domars väg, Herre,
väntar vi dig.
Till ditt namn och ditt pris
står vår själs längtan.
9 Min själ längtar efter dig om natten,
ja, anden i mig söker dig.
Ty när dina domar drabbar jorden,
lär sig världens invånare rättfärdighet.
10 När den ogudaktige får nåd,
lär han sig inte rättfärdighet.
I det land där rätt skulle råda, handlar han orätt,
han ser inte Herrens höghet.
11 Herre, din hand är upplyft,
men de ser det inte.
De skall se din iver för folket och blygas,
ja, den eld som är avsedd för dina fiender skall förtära dem.
12 Herre, du skall ge oss frid,
ty allt vad vi har uträttat, har du utfört åt oss.
13 Herre, vår Gud, andra herrar än du har härskat över oss,
men bara genom dig prisar vi ditt namn.
14 De döda får inte liv igen,
de avsomnade står inte upp.
Därför har du gripit in och förgjort dem.
Du har fullständigt utplånat minnet av dem.
15 Du har förökat folket, Herre.
Du har förökat folket och bevisat dig härlig,
du har utvidgat landets alla gränser.
16 Herre, i nöden sökte de dig,
de utgöt tysta böner
när din tillrättavisning drabbade dem.
17 Som en havande kvinna våndas,
då hon är nära att föda
och ropar ut sin smärta,
så är det med oss inför dig, Herre.
18 Vi var havande och våndades,
men vi födde vind.
Vi har inte skaffat räddning åt landet,
och ingen föds till att bo på jorden.
19 Dina döda skall bli levande,
mina dödas kroppar skall uppstå.
Vakna upp och jubla,
ni som bor i stoftet,
ty din dagg är ljusets dagg,
och jorden skall ge igen de avsomnade.
20 Kom mitt folk och gå in i dina kamrar,
stäng igen dörrarna efter dig.
Göm dig ett litet ögonblick,
till dess vreden har gått förbi.
21 Ty se, Herren kommer ut ur sin boning
för att straffa jordens invånare för deras missgärning.
Jorden skall blottlägga sina blodskulder
och inte längre dölja sina dräpta.
Israel, Herrens vingård
27 På den dagen skall Herren med sitt hårda, stora och starka svärd,
straffa Leviatan, den snabba ormen,
och Leviatan, den ringlande ormen, och han skall döda
draken[h] i havet.
2 Sjung på den dagen om den underbara vingården:
3 Jag, Herren, sköter om den,
ständigt vattnar jag den.
Både dag och natt vaktar jag den,
så att ingen skall skada den.
4 Jag hyser ingen vrede.
Hade jag törne och tistel att strida emot,
skulle jag gå lös på dem och bränna upp alltsammans,
5 såvida man inte sökte skydd hos mig
för att sluta fred med mig.
Ja, fred må man sluta med mig.
6 I kommande dagar skall Jakob slå rot,
Israel grönska och blomstra.
De skall fylla hela världen med frukt.
7 Har han slagit Israel,
så som han slog dem som slog hans folk?
Eller dräpte han Israel,
så som dess dråpare blev dräpta?
8 Nej, väl tillrättavisade han folket
när han förkastade och försköt det,
väl ryckte han bort det
med sin hårda vind på östanstormens dag.
9 Men därför blir också Jakobs missgärning försonad,
och detta blir följden av att deras synder tas bort:
Han gör alla altarets stenar lika kalkstenar
som smulas sönder.
Aseror och solstoder skall inte mer resas.
10 Den befästa staden är öde,
en folktom plats,
övergiven som en öken.
Kalvar betar där och lägger sig där,
de biter av dess kvistar.
11 När grenarna är torra bryter man av dem,
och kvinnor kommer och gör upp eld med dem.
Ty detta är ett folk utan förstånd.
Därför visar deras skapare dem inget förbarmande
och deras danare dem ingen barmhärtighet.
12 Det skall ske på den dagen att Herren inbärgar frukten
från den strida floden till Egyptens bäck,
och ni skall samlas in en och en, ni Israels barn.
13 Och det skall ske på den dagen
att man skall blåsa i ett stort horn,
och de som har varit försvunna i Assyriens land
och fördrivna till Egyptens land
skall då komma och tillbe Herren
på det heliga berget i Jerusalem.
Ve över Samaria
28 Ve dig, du stolta krona av Efraims druckna män,
du vissnande blomma av hans strålande härlighet
på bergskrönet ovanför de vinberusades bördiga dal.
2 Se, från Herren kommer en som är stark och mäktig,
lik en hagelskur, en förödande storm,
lik en flod med väldiga, översvämmande vatten,
som med makt slår allt till jorden.
3 Den stolta kronan av Efraims druckna män trampas då under fötterna.
4 Den vissnande blomman av hans strålande härlighet
på bergskrönet ovanför den bördiga dalen
skall bli som ett tidigt moget fikon före sommaren:
Så snart någon får syn på det slukar han det,
medan det ännu är i hans hand.
5 På den dagen skall Herren Sebaot bli en härlig krona
och en strålande krans för kvarlevan av sitt folk.
6 Han skall bli en rättens ande för den som skipar rätt
och en styrka för dem som driver fienden på porten.
7 Men också dessa raglar av vin
och vinglar av starka drycker.
Både präst och profet raglar av starka drycker.
De är berusade av vin
och vinglar.
De raglar när de profeterar,
de stapplar när de skipar rätt.
8 Alla bord är täckta med vämjeliga spyor,
det finns ingen ren fläck.
9 "Vem kan han lära förstånd?
För vem förklarar han budskapet?
Dem som just är avvanda från modersmjölken,
nyss tagna från modersbröstet?
10 Ty det är bud på bud, bud på bud,
ljud på ljud, ljud på ljud,
lite här, lite där!"[i]
11 Ja, genom stammande läppar
och på främmande språk
skall han tala till detta folk,
12 han som en gång sade till dem:
"Här är viloplatsen, låt den trötte vila.
Här är vederkvickelse."
Men de ville inte höra.
13 Och Herrens ord blev för dem
"bud på bud, bud på bud,
ljud på ljud, ljud på ljud,
lite här, lite där."
Så skall de, bäst de går,
falla baklänges och krossas,
bli snärjda och fångade.
14 Hör därför Herrens ord, ni hånare,
ni som härskar över folket här i Jerusalem.
15 Ni säger:
"Vi har slutit förbund med döden,
vi har ingått fördrag med dödsriket.
När gisslet far fram som en översvämmande flod,
skall det inte nå oss,
ty vi har gjort lögnen till vår tillflykt,
falskheten till vårt gömställe."
16 Därför säger Herren Herren så:
Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten,
en dyrbar hörnsten,
en fast grundval.
Den som tror på den behöver inte fly.
17 Och jag skall låta rätten vara mätsnöret
och rättfärdigheten sänklodet.
Hagel skall slå ner lögnens tillflykt,
vatten skall skölja bort gömstället.
18 Ert förbund med döden skall upplösas,
ert fördrag med dödsriket skall inte bestå.
När gisslet far fram som en översvämmande flod,
skall ni bli nertrampade av det.
19 Så ofta det far fram, skall det träffa er.
Morgon efter morgon skall det fara fram,
ja, både dag och natt.
Det blir bara förfäran när man förstår budskapet.
20 Ty sängen är för kort att sträcka ut sig på,
täcket för smalt att svepa in sig i.
21 Ja, Herren skall resa sig som på Perasims berg,
och han skall vredgas som i Gibeons dal
för att utföra sitt verk, sitt främmande verk,
och fullgöra sitt arbete, sitt förunderliga arbete.
22 Sluta nu med ert hån,
så att era band inte dras åt ännu hårdare,
ty jag har hört från Herren, Herren Sebaot
om förödelse och orubbligt beslutad straffdom över hela jorden.
23 Lyssna och hör min röst,
akta på vad jag säger.
24 När åkermannen vill så,
plöjer han då ständigt
och hackar upp och harvar sin åker?
25 Är det inte så att när han har berett marken,
strör han ut svartkummin och kryddkummin,
sår vete i rader och korn på dess plats
och spältvete[j] i kanten.
26 Ty hans Gud har undervisat honom
och lärt honom det rätta sättet.
27 Man tröskar inte heller svartkummin med tröskvagn
och låter inte vagnshjul gå över kryddkummin,
utan man klappar ut svartkummin med stav
och kryddkummin med käpp.
28 Brödsäden mals och tröskas inte i det oändliga,
man driver inte ständigt sina vagnshjul och hästar över den.
Man vill ju inte tröska sönder den.
29 Också detta kommer från Herren Sebaot,
underbar i råd och stor i vishet.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln