Bible in 90 Days
19 Jag ska plantera träd i öknen, ceder, myrten, oliv, cypress och andra ädla träd.
20 Detta under ska alla se och förstå att det är Gud, Israels Helige, som har gjort det.
21 Kan era avgudabilder göra sådana saker? Låt dem komma till bevis, säger Gud, Israels kung.
22 Låt dem försöka tala om för oss vad som hänt under år som gått, eller vad som ska ske i framtiden.
23 Så är det! Om de verkligen är gudar så ska de tala om vad som ligger i framtiden eller göra något, ont eller gott, som kan övertyga oss.
24 Men nej! Ni är mindre än ingenting och kan inte göra något alls. Den som väljer er är avskyvärd!
25 Men jag har satt en man i rörelse från norr och från öster. Han trampar på härskare som om de var grus och knådar dem som en krukmakare sin lera.
26 Vem om inte jag har talat om för dig att det här skulle ske? Vem mer var det som förutsa detta och fick dig att medge att han hade rätt? Ingen annan. Inte en enda sa något!
27 Jag var den förste som sa till Jerusalem: Se! Er hjälp är på väg!
28 Det var inte någon av era avgudar som sa det. Ingen svarade när jag frågade.
29 De är alla värdelösa, och deras avbilder orsakar bara förvirring.
Herrens utvalde
42 Se på min tjänare, som jag uppehåller, min utvalde som jag har behag till! Jag ska låta min Ande vara över honom, och han ska uppenbara för världens folk vad rättvisa är.
2 Han ska gå stilla fram, och inte höja rösten.
3 Han ska inte krossa ett sönderbrutet strå och inte heller släcka en fIämtande låga. Han ska uppmuntra dem som är frestade att ge upp. Han ska se till att alla som behandlats orättvist ska få sin rätt.
4 Han kommer inte att vara nöjd förrän sanning och rättfärdighet råder över hela jorden, nej, inte förrän de avlägsna länderna bortom havet satt sitt hopp till honom.
5 Herren Gud, som skapade himlarna och bredde ut dem och som skapade jorden och allt som finns på den, och som ger liv och ande till alla i hela världen, han är den som säger till sin tjänare:
6 Jag, Herren, har kallat dig att uppenbara min rättfärdighet. Jag ska visa dig vägen och uppehålla dig. Jag har gett dig till mitt folk som en bekräftelse på mitt förbund med dem. Du ska också vara ett ljus, som ska visa alla nationer vägen till mig.
7 Du ska öppna de blindas ögon och befria de fångna ur mörker och ensamhet.
8 Jag är Herren! Det är mitt namn, och jag ska inte ge min ära till någon annan. Jag vill inte dela min ära med avgudar.
9 Allt som jag förutsagt har slagit in, och nu ska jag profetera nytt för dig. Jag ska tala om för dig vad som ska ske i framtiden.
10 Sjung en ny sång till Herren! Sjung hans pris från jordens alla ändar! Sjung, du hav! Sjung, ni alla som bor i länderna bortom havet!
11 Stäm in i kören, ni ökenstäder Kedar och Sela och ni som bor uppe på bergen!
12 Låt kustländerna upphöja Herren och sjunga om hans väldiga makt!
13 Herren kommer att vara en hjälte, som fienden fruktar. Han kommer att ge upp väldiga krigsrop och övervinna sina motståndare.
14 Jag har varit tyst länge och lagt band på mig, men nu kommer jag att ge fritt utlopp åt min vrede. Jag ska ropa som en kvinna i födslovåndor.
15 Jag ska jämna ut bergen och höjderna och låta gräset på dem torka bort. Jag ska torka ut floder och dammar.
16 Jag ska leda det blinda Israel på en väg som man inte sett förut. Jag ska göra mörkret till ljus framför dem och jämna till vägen. Jag ska inte överge dem.
17 Men de som litar på avgudar och kallar dem gudar kommer att bli bortvisade och stå där med sin skam.
Blinda och döva för Herrens ord
18 Så blinda och döva ni är inför Gud! Varför vill ni inte höra på? Varför vill ni inte se?
19 Vem i hela världen är så blind som mitt folk, som är ämnat att vara sanningens budbärare åt mig! Vem är så blind som min utvalde, Herrens tjänare?
20 Ni ser och förstår vad som är rätt men bryr er inte om att göra det. Ni hör utan att ändå riktigt lyssna.
21 Herren vill att hans lag ska vara respekterad och ärad. Genom den vill han visa världen sin rättfärdighet.
22 Men se på hans folk, detta folk som skulle uppenbara härligheten i hans lag för hela världen! Det är utplundrat och har blivit slavar och hålls gämda i fängelser. Det är nu utlämnat till skövling för alla, och saknar skydd.
23 Är det ingen av er som kan tillämpa lärdomarna från det förgångna och se vilken förödelse som väntar er i framtiden?
24 Vem var det som tillät att Israel blev plundrat? Var det inte Herren? Det var Herren de syndade mot, för de ville inte gå dit han skickade dem och inte heller lyssna till hans lagar.
25 Det är därför Gud lät en sådan vrede komma över sitt folk att det blev slaget i striden. Men fastän de blev prövade i eld, förstod de inte att det var Gud som ville att de skulle göra bättring.
Bara Herren kan rädda sitt folk
43 Men nu säger Herren till dig, Israel, som han har skapat: Var inte rädd, för jag har betalat lösen för dig. Jag har kallat dig vid namn, och du är min.
2 När du måste gå genom djupa vatten och stora svårigheter, ska jag vara med dig. När du vandrar genom floder av bekymmer, kommer du inte att drunkna! När du möter en eldstorm av motstånd och förtryck, ska du inte bli bränd. Lågorna ska inte skada dig.
3 Jag är Herren, din Gud, din Frälsare, den Helige i Israel. Jag gav Egypten och Etiopien och Seba till Kores i utbyte för din frihet, som lösen för dig.
4 Andra dog för att du skulle få leva. Jag bytte deras liv mot ditt, för du är så dyrbar för mig, och jag älskar dig.
5 Var inte rädd, för jag är med dig. Jag ska dra till mig dina barn från öster och samla in er från väster.
6 Till länderna i norr ska jag säga: Ge dem till mig! och till folken i söder: Håll dem inte kvar! Från de mest avlägsna hörn av jorden ska jag föra mina söner och döttrar tillbaka till Israel.
7 Alla som erkänner mig som sin Gud ska komma, för jag har skapat dem till mitt namns ära.
8 Led dem tillbaka till mig när jag kallar dem. De har ögon men är blinda, och de har öron men hör inget.
9 Alla folk och nationer sluter sig samman! Finns det någon av deras avgudar som har kunnat förutsäga vad som ska ske? Finns det vittnen till något de sagt? Annars måste de erkänna att det bara är Gud som kan tala om vad som ska hända i framtiden.
10 Men, Israel, jag har vittnen, säger Herren! Ni är mina vittnen och mina tjänare, valda att förstå och tro mig och veta att det bara är jag som är Gud. Det finns ingen annan Gud. Det har aldrig funnits någon annan och kommer inte heller att finnas.
11 Jag är Herren, och det finns ingen annan Frälsare.
12 Alltid när ni har lämnat era avgudar har jag visat min makt. Med ett enda ord har jag räddat er. Ni har sett när jag gjort det och är vittnen till att det är sant.
13 Från evighet till evighet är jag Gud. Ingen kan stå emot vad jag gör.
Löfte om seger
14 Herren, er befriare, den Helige i Israel, säger:För er skull ska jag sända en armé att anfalla Babylon. För er skull ska jag göra dem alla till flyktingar. De ska fly i de skepp de varit så stolta över.
15 Jag är Herren, den Helige, Israels Skapare och Kung.
16 Jag är Herren, som öppnar en väg genom vattnet och gör en stig rakt genom havet.
17 Jag kallade ut Egyptens mäktiga armé med alla dess vagnar och hästar för att gå under i vågorna. Deras liv släcktes ut som vekar av vattnet.
18 Men glöm allt det som har varit! Det går inte att jämföra med vad jag tänker göra!
19 Jag planerar att göra någonting alldeles nytt. Jag har redan börjat! Ser ni det inte? Jag ska göra en väg genom öknen och strömmar i ödemarken!
20 De vilda djuren på fälten ska tacka mig. Schakaler och ugglor får vatten i öknen, och mitt folk, som jag har utvalt, kan dricka och återfå sina krafter.
21 Jag har gjort Israel åt mig själv, och detta folk ska en dag ära mig inför världen.
22 Men, mitt folk, ni vill inte be om min hjälp. Ni har tröttnat på mig!
23 Ni har inte gett mig lammen för brännoffren. Ni har inte hedrat mig med offer. Ändå har mina krav på offer och rökelse inte varit stora! Jag har inte behandlat er som slavar.
24 Ni har inte offrat välluktande rökelse eller försökt behaga mig med feta offer. Nej, det enda ni har gett mig är era synder, och ni har oroat mig med era överträdelser.
25 Jag, ja, just jag, är den som tar bort era synder, för min egen skull, och jag kommer aldrig mer ihåg dem.
26 Påminn mig om detta löfte, för vi måste tala om era synder. Lägg fram er sak inför mig, så att jag kan förlåta er.
27 Från första stund syndade era förfäder mot min lag.
28 Det är därför jag avsatt alla era präster och utlämnat Israel till undergång.
Maktlösa avgudar
44 Hör på mig, min tjänare Israel, mitt utvalda folk:
2 Herren, som skapade dig, som vill hjälpa dig, säger att du inte ska vara rädd. Jerusalem, du utvalda stad, var inte rädd!
3 Jag ska ge dig tillräckligt med vatten för att släcka din törst och för att vattna dina uttorkade fält. Och jag vill utgjuta min Ande och mina välsignelser över dina barn.
4 De ska växa och frodas som gräs på en bördig äng, som pilträd på en flodstrand.
5 Jag tillhör Herren, ska de säga. De kommer att vara stolta över sitt ursprung och bekänna att de tillhör Herren.
6 Herren, Israels kung, Israels befriare, härskarornas Gud, säger: Jag är den förste och den siste. Det finns ingen annan Gud.
7 Vilka mer än jag kan se vad som ska hända i kommande dagar? Låt dem i så fall tala om det för er och bevisa sin makt. Låt dem försöka göra vad jag gjorde för länge sedan.
8 Ni ska inte vara rädda! Har inte jag i alla tider klart sagt att jag ska rädda er? Ni är mina vittnen. Finns det någon annan Gud? Nej, ingen som jag känner till! Det finns ingen annan klippa!
9 Vilka dårar de är, som gör sig bilder av hjälplösa avgudar. Varken de själva eller deras gudar har något förstånd. Det är inte underligt att alla som tillber dem måste stå där med skam.
10 Vem utom en dåre gör sig en gud som inte kan hjälpa honom det minsta!
11 Alla de som tillber sådana ska stå inför Herren med skam, tillsammans med dem som har gjort dem. Alla ska de stå där i skräck.
12 Smeden står vid sitt städ och hamrar till en avgud med all sin kraft. Han blir hungrig och törstig, trött och matt.
13 Snickaren tar mått och sätter ut märken för att göra sig en avgud. Han hugger först ut den grovt och formar den sedan som en människa i all hennes glans. Så får han en underbar avbild att sätta upp i huset.
14 Han högg ner cedrar, utvalda cypresser och ekar, och han planterade nya att vattnas av regnet och växa upp och förnya skogen.
15 Efter all denna omsorg använder han en del till ved för att värma sig och baka sitt bröd. Men av annat gör han en gud åt sig, en gud som människor ska tillbe! En avgudabild att falla ner inför!
16-17 Hur är detta möjligt? Av samma träd som han värmer sig med och använder till att laga sin mat gör han sig en gud! Och han faller ner för den och ber till den och säger: Hjälp mig! Du är min gud!
18 Vilken dumhet och okunnighet! Gud har stängt deras ögon så att de inte kan se och slutit till deras sinnen så att de inte kan förstå.
19 Tänk att de aldrig stannar upp för att fundera över detta: Det är ju bara ett stycke trä! Jag har eldat upp en del av det för att få värme och kunna baka bröd och steka kött. Hur kan resten av det vara en gud? Skulle jag falla ner för ett stycke trä?
20 Den stackars vilseledde dåren håller sig till det som är aska. Han litar på något som inte alls kan hjälpa honom, och han frågar sig inte hur detta skulle kunna vara möjligt.
21 Tänk på detta, Israel, för du är min tjänare! Jag har skapat dig, och jag ska inte glömma bort dig.
22 Jag har utplånat dina synder. De är borta, liksom morgondimman har lättat och upplösts vid middagstid! Vänd om till mig. Jag har betalat priset för din frihet.
23 Sjung av glädje, ni himlar, för Herren har gjort underbara ting! Ropa, du jord! Stäm upp en sång, ni berg och skogar, ja, alla träd, för Herren har befriat Jakob och visat sig härlig i Israel!
24 Herren, din befriare, som skapade dig, säger: Allt har jag gjort. Det var jag som bredde ut himlarna. Jag själv skapade jorden och allt som är på den.
25 Jag är den som avslöjar alla falska profeter som lögnare, genom att låta något annat hända än det som de sagt. Jag får visa män att ge råd som gör dem till dårar.
26 Men det som mina egna profeter säger, det gör jag. När de säger att Jerusalem ska bli befriat och Juda städer bebodda på nytt, kommer det också att bli så!
27 När jag säger till floderna: Torka ut! så blir de torra.
28 När jag säger om Kores: Han är min herde, ska han göra precis som jag säger. Jerusalem ska bli återuppbyggt och templet upprättat, för det är jag som har sagt det.
Det finns ingen annan Gud
45 Detta är Herrens budskap till Kores, Guds smorde, som han har utvalt till att besegra många länder. Gud ska ge hans högra hand en väldig styrka, så att han ska kunna krossa mäktiga regenter. Gud ska öppna portar för honom, som aldrig mer ska stängas.
2 Jag ska gå före dig, Kores, och jämna ut höjderna och krossa städernas kopparportar och järnbommar.
3 Jag ska ge dig skatter som ligger gömda i mörkret. Jag ska ge dig hemliga rikedomar, och du ska förstå att det är jag som gör detta, jag, Herren, Israels Gud, som kallar dig vid ditt namn.
4 Varför valde jag dig för den här uppgiften? Jo, för min tjänare Jakobs skull, för Israels, mitt utvalda folks skull. Jag kallade dig vid namn och har gett dig en upphöjd position, men du känner mig inte.
5 Jag är Herren. Det finns ingen annan Gud. Jag ska styrka dig och sända ut dig till seger, fastän du inte känner mig,
6 och hela världen från öster till väster ska förstå att det inte finns någon annan Gud. Jag är Herren, och det finns ingen annan. Jag ensam är Gud.
7 Jag skapar både ljus och mörker. Jag sänder både goda och dåliga tider. Det är jag, Herren, som gör allt sådant.
8 Öppna er, ni himlar! Låt skyarna tömma ut sin rättfärdighet över en vidöppen jord! Låt frälsning och rättfärdighet växa upp tillsammans. Jag, Herren, är den som skapat allt detta.
9 Ve den man som kämpar mot sin Skapare, den som bara är en av många krukskärvor utströdda på marken. Inte säger väl leran till den som formar den: Stopp där, nu gör du fel! Inte klagar krukan och säger: Så klumpigt du bär dig åt!
10 Ve det nyfödda barn som skriker till sina föräldrar: Varför satte ni mig till världen?
11 Herren, den Helige i Israel, han som skapat Israel, säger: Vad har du för rätt att ifrågasätta det jag gör? Vem är du, som försöker påverka vad jag ska göra med mina händer?
12 Jag har gjort jorden och skapat människan att befolka den. Med mina händer har jag utbrett himlarna och strött ut myriader av stjärnor.
13 Jag har låtit Kores uppstå för att fullborda vad jag i min rättfärdighet planerat, och jag ska leda hans väg. Han ska upprätta min stad och befria mitt fångna folk, och det utan att få lön för det!
14 Herren säger: Egyptierna, etiopierna och folket från Seba ska lyda under dig. De ska komma till dig med alla sina varor, och det ska bli ditt alltsammans. De ska följa dig som fångar i kedjor och falla ner inför dig och säga: Den ende Gud som finns, det är din Gud!
15 Du Israels Gud och Frälsare utför dina gärningar på ett sätt som vi inte riktigt kan förstå.
16 Alla som tillber avgudar kommer att bli besvikna och skämmas.
17 Men Israel kommer att räddas av Herren med en evig frälsning. Det kommer aldrig någonsin att bli besviket på sin Gud.
18 Herren som skapade himlarna och jorden och satte allt på dess rätta plats, han som gjorde världen sådan att man kunde bo på den och inte till ett tomt kaos, han säger: Jag är Herren, och det finns ingen annan.
19 Jag har inte gett mina löften i hemlighet som från ett land i mörker, så att ingen kan förstå vad jag menar. Jag har inte heller uppmanat Israel att be om någonting som jag inte tänkt göra! Nej, jag, Herren, talar bara det som är rätt och sanning.
20 Kom hit, ni alla folk, som är på flykt! Vilka dårar ni är, som bär omkring trägudar och ber till något som inte kan hjälpa er!
21 Rådgör med varandra och försök bevisa att avgudadyrkan lönar sig! Vem annan än Herren har förutsagt vad som kommer att ske? Vilken avgudabild har någonsin kunnat berätta något för er? Det finns ingen annan Gud än jag, en rättvis Gud och en Frälsare!
22 Låt hela världen söka mig till frälsning! För jag är Gud, och det finns ingen annan.
23 Jag har gett löften, och jag kommer aldrig att ta tillbaka mina ord. Alla knän i hela världen ska böja sig för mig, och alla tungor ska svära trohet mot mitt namn.
24 I Herren har jag all min rättfärdighet och styrka, ska man säga. Alla som har stått emot honom måste böja sig i ödmjukhet.
25 I Herren ska alla generationer i Israel triumfera och få sin rätt.
Babylons värdelösa avgudar
1-2 Babylons avgudar Bel och Nebo förs bort på oxkärror! Men titta! Djuren snubblar! Kärran välter! Gudarna faller ner på marken! Är det allt de kan göra? Om de inte ens kan rädda sig själva från ett sådant fall, hur ska de då kunna rädda dem som tillber dem för att komma undan Kores?
3 Hör på mig, ni som finns kvar i Israel! Jag har skapat er och haft omsorg om er sedan ni föddes.
4 Jag ska vara er Gud under hela er livstid, ja, även när ni blivit gamla och håret börjar bli grått. Jag har skapat er och ska också sörja för er. Jag ska uppehålla er och vara er Frälsare.
5 Vad i himlen eller på jorden kan ni jämföra mig med? Vem kan ni få tag i som är lik mig?
6 Vill ni jämföra mig med en avgudabild, som är tillverkad av silver och guld? Man lejer en guldsmed för att av sitt överflöd tillverka en gud! Sedan faller man ner och tillber!
7 Man måste bära den, för den kan inte gå själv, och där man ställer ner den måste den bli kvar! Om man ber till den får man inget svar. Den kan inget göra för den som är i svårigheter.
8 Glöm inte bort det, ni som är upproriska!
9 Glöm inte bort hur många gånger jag klart och tydligt talat om för er vad som ska hända i framtiden! För jag är Gud, bara jag, och det finns ingen som är lik mig.
10 Jag kan tala om vad som kommer att hända. Allt jag säger slår in, för jag gör allt vad jag vill.
11 Jag ska kalla på den snabba rovfågeln från östern, på Kores. Han ska komma och utföra mina befallningar. Jag har sagt att jag ska göra det, och jag kommer också att göra så.
12 Lyssna på mig, ni envisa och onda människor!
13 Jag erbjuder er min hjälp, inte i en avlägsen framtid, utan just nu! Jag är beredd att rädda er och bygga upp Jerusalem och Israel, som är min härlighet.
Dom över Babylon
47 Du obesegrade Babylon, kom och sätt dig på marken och sörj, för dina dagar fyllda av ära och härlighet är nu slut. Du kaldeernas dotter, du kommer aldrig mer att kallas den ljuvliga och den behagliga.
2 Mal din säd på kvarnstenar. Ta av din slöja och lyft upp dina kjolar, när du måste vada genom vatten.
3 Du kommer att bli avklädd och förnedrad. Jag ska hämnas dig och kommer inte att ändra mitt beslut.
4 Så talar vår befriare, han som ska rädda Israel från Babylons mäktiga välde. Herren, härskarornas Gud, är hans namn, den Helige i Israel.
5 Sitt i mörker och tystnad, du Babylon! Aldrig mer kommer du att kallas kungarikenas drottning.
6 Jag var arg på mitt folk Israel och straffade dem genom att låta dem falla i dina händer. Men du visade dem ingen barmhärtighet. Du har till och med låtit gamla människor bära tunga bördor.
7 Du tänkte att du skulle få regera för alltid, du hela världens drottning. Du bekymrade dig inte det minsta om mitt folk eller tänkte på det öde som skulle kunna drabba dig själv.
8 Du nöjeslystna kungarike, som levt i lugn och ro och skrutit med att vara det största i världen, hör här min dom över dina synder! Du säger: Jag klarar mig bra själv! Jag kommer aldrig att bli en behövande änka eller barnlös.
9 Men båda dessa olyckor ska komma över dig i ett ögonblick, ja, på en enda dag ska du bli både änka och barnlös, trots all din trolldom och magiska kraft.
10 Du kände dig säker i all din ondska. Ingen ser mig, sa du. Din visdom och kunskap har fått dig att vända dig bort från mig, och du har förklarat dig själv vara Herre.
11 Det är därför som förödelsen ska komma över dig plötsligt, så plötsligt att du inte ska veta varifrån den kommer, och det kommer inte att finnas någon räddning för dig.
12 Fortsätt du med din magi och din trolldom, som du har gjort sedan du var bara ett barn. Kanske ska du lyckas, kanske kan du skrämma någon.
13 Du har rådgivare i massor, astrologer och stjärntydare som försöker tala om för dig vad som ligger i framtiden.
14 Men de är lika försvarslösa som torrt gräs i eld. De kan inte ens hjälpa sig själva! Du får ingen hjälp alls från dem. Deras eld är ingenting att värma sig vid!
15 Inget av allt det du lärt dig sedan du var liten kommer att kunna hjälpa dig.
Den gudlöse får ingen ro
1-2 Hör hit, mitt folk: Ni svär trohet mot Herren utan att mena ett ord av det, och ni skryter över att bo i den heliga staden och påstår att ni är beroende av Israels Gud.
3 Gång på gång talade jag om för er vad som skulle hända i framtiden. Mina ord var knappt mer än uttalade, när jag plötsligt gjorde precis som jag hade sagt.
4 Jag vet hur hårda och envisa ni är. Era nackar är hårda som järn, och era pannor är som gjorda av koppar.
5 Det var därför jag för så länge sedan talade om vad som skulle ske, så att ni inte skulle kunna säga: Min avgud gjorde det. Min husgud gav befallning om det!
6 Ni har hört mina förutsägelser och sett dem gå i uppfyllelse, men ni vägrar erkänna det. Nu ska jag låta er få reda på sådant som jag inte nämnt tidigare, hemligheter som ni aldrig hört.
7 Ni ska inte kunna säga: Det här har vi vetat hela tiden!
8 Ja, jag ska tala om något för er som är helt nytt. Jag vet så väl vilka förrädare ni är, upprorsmakare från barnaåren, helt opålitliga.
9 Men för min egen skull, och för att ära mitt namn, ska jag hålla tillbaka min vrede och inte utplåna er.
10 Jag renade er i prövningarnas ugn, men fann inget silver. Ni har inget gott i er.
11 Men för min egen skull, ja, just för min egen skull, ska jag rädda er undan min vrede och inte förgöra er, för att inte hedningarna ska säga att deras gudar har besegrat mig. De ska inte få någon ära från mig.
12 Lyssna nu, mitt folk, mina utvalda! Jag ensam är Gud. Jag är den förste, och jag är den siste.
13 Det var min hand som lade jordens grund, och min högra hand bredde ut himlarna över den. När jag talade blev de till.
14 Kom allesammans och lyssna! Vilken av alla era avgudabilder har sagt så här: Herren har allierat sig med Kores. Han ska använda honom för att göra slut på Babylons kungadöme.
15 Jag, Herren, säger så. Jag har kallat Kores. Jag har gett honom detta uppdrag, och jag ska se till att han har framgång.
16 Kom närmare mig och lyssna! Jag har alltid klart och tydligt talat om för dig vad som ska hända, så att du ska förstå det. Och nu har Herren Gud och hans Ande sänt mig med det här budskapet:
17 Herren, din befriare, den Helige i Israel, säger: Jag är Herren, din Gud, som vill undervisa dig för ditt eget bästa och leda dig på de stigar där du ska vandra.
18 Om du ändå hade lyssnat till mina lagar! Då skulle du ha upplevt en ström av frid och våg efter våg av rättfärdighet.
19 Då skulle dina ättlingar ha blivit så talrika som sanden på världens alla havsstränder, alltför många för att kunna räknas, och jag skulle inte ha haft någon anledning att utplåna dig.
20 Men fly nu från er fångenskap! Lämna Babylon, och sjung när ni ger er iväg! Ropa ut till jordens alla hörn att Herren har befriat sina tjänare, sitt folk.
21 De behövde inte vara törstiga när han förde dem genom öknen, för han delade klippan, och vattnet forsade fram så att de kunde dricka.
22 Men för de ogudaktiga finns det ingen frid, säger Herren.
Herrens tjänare ett ljus för världen
49 Lyssna till mig, alla ni avlägsna länder! Herren kallade mig innan jag var född. Redan när jag var i moderlivet kallade han mig vid mitt namn.
2 Gud ska göra mina domsord skarpa som svärd. Han har gömt mig i skuggan av sin hand. Jag är som en vass pil i hans koger.
3 Du är min tjänare, sa han till mig, en Guds furste med makt, och du ska förhärliga mig.
4 Men mitt arbete för dem tycks vara alldeles förgäves, svarade jag. Jag har slösat mina krafter på dem utan något gensvar. Men jag överlämnar allt åt Gud, och min lön finns hos honom.
5 Och nu, säger Herren, han som gjorde mig till sin tjänare redan innan jag var född, som gav mig uppdraget att ge honom hans folk Israel tillbaka och som har gett mig förtroende och kraft att utföra detta uppdrag:
6 Du ska göra mer än bara upprätta Israel åt mig. Jag ska göra dig till ett ljus för alla världens nationer så att du kan förmedla min frälsning också till dem.
7 Herren, befriaren och den Helige i Israel, säger till den som är övergiven och föraktad av människor och till den som jordens regenter trampar under sina fötter: Kungar ska resa sig när du går förbi, och furstar ska buga sig inför dig därför att Herren har utvalt dig. Han, den trofaste Herren, den Helige i Israel, utväljer dig.
Herren ska trösta sitt folk
8-9 Herren säger: Du har gjort din begäran i rätt ögonblick. Jag ska bevara dig från ond, bråd död och genom dig ingå ett förbund med alla folk. Jag ska ge dig ett tecken och ett löfte, som visar att jag ska återupprätta Israels land och återlämna det åt dess eget folk igen. Genom dig säger jag till mörkrets fångar: 'Kom ut! Jag ger er frihet!' De ska vara mina får och beta på grönskande ängar och gräsklädda höjder.
10 De ska aldrig vara hungriga eller törstiga. Den heta solen och den brännande ökenvinden ska aldrig mer nå dem. Herren ska i sin stora nåd leda dem utmed svalkande vattendrag.
11 Jag ska göra bergen till jämn mark framför dem, och vägarna ska gå fram högt ovanför dalarna.
12 Mitt folk ska vända tillbaka långt bortifrån, från norr och väster och söder.
13 Sjung av glädje, ni himlar, och ropa högt, du jord! Stäm upp en sång, ni berg, för Herren har tröstat sitt folk och ska ha medlidande med det.
14 Ändå säger de: Herren övergav oss, han har glömt bort oss.
15 Men det är inte så! Kan en mor glömma bort sitt lilla barn och låta bli att älska sin egen son? Även om något sådant skulle kunna ske, ska jag i alla fall inte glömma er.
16 Jag har skrivit ditt namn i min hand, och framför mina ögon har jag alltid en bild av Jerusalems murar.
17 Snart kommer de som ska bygga upp staden, och de ska jaga bort dem som ödelagt den.
18 Se er omkring bara! Alla ska komma tillbaka hem. De ska vara som juveler i en bruds utsmyckning.
19 Till och med de mest avfolkade delarna av ert övergivna land ska bli befolkade, och de fiender som hade er som slavar ska vara långt borta.
20 Generationer som fötts i landsflykt ska komma tillbaka och säga: 'Vi behöver mer utrymme! Det är fullt överallt!'
21 Då ska du tänka: 'Vem är det som gett mig allt det här? De flesta av mina barn dödades, och de övriga fördes bort i fångenskap och lämnade mig här ensam. Vem är det som fött och fostrat dem åt mig?'
22 Herren Gud säger: Jag ska ge ett tecken åt hedningarna, och de ska bära dina söner i sina armar och föra dem tillbaka till dig. Dina döttrar ska de bära på sina axlar.
23 Kungar och drottningar ska tjäna dig. De ska ge dig vad du behöver. De ska buga sig till jorden för dig och slicka dammet från dina fötter. Då ska du förstå att jag är Herren. De som tror på mig ska aldrig komma på skam.
24 Vem kan rycka bytet ur en mäktig mans hand? Vem kan ge en tyrann order om att släppa sina fångar?
25 Men Herren säger: Till och med fångarna hos de mäktigaste härskarna ska bli fria, för jag ska kämpa mot dem som strider mot dig, och jag ska rädda dina barn.
26 Jag ska mätta dina fiender med deras eget kött, och de ska bli druckna av sitt eget blod. Hela världen ska förstå att jag, Herren, är din frälsare och befriare, den Mäktige i Israel.
Herrens lydige tjänare
50 Herren frågar: Sålde jag er till mina fordringsägare? Är det därför ni inte är här? Är er mor borta därför att jag skilt mig från henne och skickat bort henne? Nej, ni sålde er själva för era synders skull, och er mor togs som betalning för era skulder.
2 Var jag alltför svag för att rädda er? Är det därför mitt hus är tyst och tomt, när jag kommer hem? Har jag inte längre makt att hjälpa? Nej, det är inte anledningen, för jag kan befalla havet att torka ut! Jag kan förvandla floderna till öknar så att fisken dör av brist på vatten.
3 Jag är den som sänder mörkret över himlen.
4 Herren Gud har gett mig visdomens ord så att jag kan förstå vad jag ska säga till alla dessa uttröttade människor. Morgon efter morgon väcker han mig och öppnar mitt förstånd, så att jag kan förstå hans vilja.
5 Herren Gud har talat till mig, och jag har lyssnat. Jag gör inte uppror och vänder mig inte bort.
6 Jag vänder min rygg mot piskan och mina kinder mot dem som rycker mig i skägget. Man spottar mig i ansiktet, men jag drar mig inte undan skammen.
7 Därför att Herren, min Gud, hjälper mig, ska jag inte bli förskräckt. Jag har gjort min panna hård för att kunna göra hans vilja, och jag vet att jag ska segra.
8 Han som ger mig rättvisa är nära. Vem vågar strida mot mig nu? Var finns mina fiender? Låt dem träda fram!
9 Herren Gud är för mig! Vem ska kunna säga att jag är skyldig? Alla mina fiender ska skingras framför mig som malätna kläder faller sönder!
10 Vilka bland er fruktar Herren och lyder hans tjänare? Om någon vandrar i mörker utan det minsta ljus, låt honom då lita på Herren och stödja sig på sin Gud!
11 Men ni, som bor i ert eget ljus och värmer er vid egen eld i stället för vid Guds, kommer att få mycket bekymmer.
Vakna upp och frukta Herren
1-2 Hör på mig, alla ni som hoppas på hjälp och som söker Herren! Tänk på den klippa ni blev uthuggna ur! Ja, tänk på era förfäder Abraham och Sara, som ni härstammar från. Ni bekymrar er för att ni är så små och så få, men Abraham var bara en, när jag kallade honom. När jag välsignade honom, blev han stamfar till ett stort folk.
3 Så ska Herren välsigna Israel igen och göra dess öknar blomstrande. Dess öde vildmark ska bli lika vacker som Edens trädgård. Fröjd och glädje, tacksägelse och lovsång ska fylla landet.
4 Lyssna, mitt folk, lyssna Israel, för jag ska se till att rätten segrar.
5 Min nåd och min rättvisa kommer snart. Din frälsning är på väg. Jag ska härska över folken. De ska vänta på mig och längta efter mig.
6 Se mot himlen och ge akt på jorden. Skyarna ska försvinna som rök, jorden ska nötas ut som gamla kläder och dess invånare ska dö som flugor. Men min frälsning ska vara i evighet. Min rättfärdighet ska aldrig svika.
7 Hör på mig, ni som kan skilja på rätt och orätt och som gömmer min lag i era hjärtan! Var inte rädda för människors förakt och förtal.
8 De ska försvinna som malätna kläder och maskäten ull. Men min rättvisa och barmhärtighet ska vara för evigt, och min frälsning från generation till generation.
9 Vakna upp, Herre! Res dig och kläd dig med makt! Vakna upp och var som under de dagar när du slog Egypten, Nilens drake!
10 Är du inte densamme i dag, den mäktige Guden som torkade ut havet och gjorde en väg genom det för det folk som du befriat?
11 Den tid kommer, när de som Gud befriat ska komma hem igen. Sjungande av glädje och lycka ska de komma till Jerusalem, och sorg och bedrövelse ska vara borta för alltid.
12 Ja, jag är den som tröstar er och ger er all denna glädje. Vad har ni då för anledning att vara rädda för vanliga, dödliga människor, som vissnar bort och försvinner som gräset?
13 Och ändå fruktar ni inte Gud, er Skapare. Ni har glömt bort honom, han som strödde ut alla stjärnorna över himlen och som skapade jorden. Ska ni leva i ständig fruktan för människors förtryck och varje dag våndas under deras vrede?
14 Snart, ja mycket snart, ska ni slavar bli befriade. Fängelse, svält och död ska inte bli ert öde.
15 Jag är Herren, er Gud, härskarornas Gud, som gjorde en torr väg för er rakt genom havet, mellan de rytande vågorna.
16 Jag har lagt mina ord i er mun och bevarat er trygga i min hand. Jag placerade stjärnorna där de skulle vara, och jag formade jorden. Jag är den som säger till Israel: Du tillhör mig!
17 Vakna upp, vakna upp, Jerusalem! Du har druckit tillräckligt av Herrens vrede. Du har tömt skräckens och förtryckets bägare i botten.
18 Inte en enda av dina söner är kvar i livet för att hjälpa dig eller ge dig råd hur du ska handla.
19 Dubbel olycka har blivit ditt öde, förödelse och undergång, hungersnöd och svärd. Vem finns kvar som kan visa medlidande? Vem finns kvar som kan trösta dig?
20 Dina söner har dukat under och ligger på gatorna, som villebråd fångat i nät. Herren har gjutit ut sin vrede och tillrättavisat dem.
21 Men hör nu här, ni som är plågade och har så många svårigheter, ni som är som i dvala, fast ni inte är berusade av vin.
22 Detta är vad Herren säger, Herren, er Gud, som har omsorg om sitt folk: Jag tar bort denna fruktansvärda bägare från dig. Du ska inte längre behöva dricka min vrede.
23 Men jag ska i stället sätta den bägaren i händerna på dem som plågade dig och trampade ner dig i gruset.
Herren ska föra hem sitt folk
52 Vakna upp, vakna upp, Jerusalem, och kläd dig i makt från Gud! Ta på dig dina strålande kläder, Sion, du heliga stad! Syndare ska inte längre få gå in genom dina portar.
2 Res dig upp ur dammet, Jerusalem! Bryt loss kedjorna från din hals, du fångna dotter Sion!
3 För Herren säger: När jag sålde er och lät er gå i landsflykt, begärde jag inte något pris för er av era förtryckare. Nu kan jag ta er tillbaka och inte vara skyldig dem något!
4 Mitt folk har plågats utan orsak av Egypten och Assyrien, och jag vill befria det.
5 Och vad ska jag nu göra? frågar Herren. Varför har mitt folk blivit slavar och förtryckta utan anledning? De som härskar över dem ger uttryck för sin glädje, och mitt namn blir hädat dag efter dag.
6 Jo, jag ska uppenbara mitt namn för mitt folk, och de ska lära känna kraften i det namnet. Då ska de äntligen förstå att det är jag, Herren, som talar till dem.
7 Det är underbart att få ta emot bud från den som kommer med det glada budskapet om frid och frälsning, och med beskedet att det är Israels Gud som är kung!
8 Vakterna ropar och sjunger av glädje. Framför sina ögon ser de Herren återvända till Sion.
9 Nu ska Jerusalems ruiner stämma upp en glädjesång, för Herren har tröstat sitt folk, och han har befriat Jerusalem!
10 Herren har visat sin starka och heliga arm för alla folk. Jordens alla ändar ska se vår Guds frälsning.
11 Skynda er ut! Lämna era kedjor och ert slaveri! Lämna Babylon och allt som det representerar bakom er, för det är orent! Ni är Herrens heliga folk. Rena er, ni alla som bär Herrens egendom tillbaka hem till hans tempel!
12 Ni ska inte ha någon brådska när ni ger er iväg. Ni behöver inte fly för era liv. Herren ska gå framför er, och han, Israels Gud, ska skydda er från anfall i ryggen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®