Bible in 90 Days

¹⁹ Jag ska göra tecken och under, och de som kommer undan ska jag sända med bud om mig till Tarsis, Put, Lud, Mesek, Ros, Tubal, Javan och till länderna bortom havet, till alla som inte hört ryktet om mig eller sett min härlighet. Där ska de förkunna min härlighet för hedningarna.

²⁰ De ska föra tillbaka alla era bröder från varje nation, som en gåva till Herren. De ska föra dem dit på hästar, i vagnar och i bärstolar, på åsnor och kameler, upp till mitt heliga berg Jerusalem, säger Herren. De ska vara som tackoffer till Herrens tempel vid skördetiden och bäras i kärl som är helgade åt Herren.

²¹ Och en del av dem som kommer tillbaka ska jag utse till präster och leviter, säger Herren.

²² Lika säkert som att den nya himmel och den nya jord som jag vill göra kommer att bestå, lika säkert ska ni för alltid vara mitt folk med ett namn som aldrig ska dö ut.

²³ Hela mänskligheten ska komma för att tillbe mig, vecka efter vecka, månad efter månad.

²⁴ Och de ska gå ut och titta på de döda kropparna efter dem som gjort uppror mot mig, för deras mask ska aldrig dö, deras eld aldrig släckas. De kommer att bli en avskyvärd syn för alla människor!

Gud kallar Jeremia

1 Detta är Guds budskap genom prästen Jeremia, Hilkias son, från staden Anatot i Benjamins land.

² Det första budskapet kom till honom under Amons son Josias trettonde regeringsår i Juda.

³ Flera andra budskap kom när Josias son Jojakim var kung i Juda och vid olika tillfällen fram till den femte månaden under det elfte året av Josias son Sidkias regering i Juda, när Jerusalem intogs och folket bortfördes som slavar.

⁴ Herren sa till mig:

⁵ Jag kände dig innan du formades i din mors liv. Innan du föddes avskilde jag dig och utsåg dig till min budbärare till världen.

⁶ Herre, jag kan inte vara den budbäraren! Jag är alldeles för ung! svarade jag.

⁷ Säg inte så, för du ska gå dit jag sänder dig och tala vad jag säger till dig, fortsatte Herren.

⁸ Var inte rädd för människor, för jag, Herren, kommer att vara med dig och hjälpa dig.

⁹ Sedan rörde han vid min mun och sa: Från och med nu lägger jag mina ord i din mun!

¹⁰ I dag börjar din uppgift att varna folk och nationer i hela världen och att slå ner och förgöra, plantera och bygga upp.

¹¹ Sedan sa Herren till mig: Jeremia! Vad är det du ser? Jag svarade: Jag ser en gren av ett mandelträd.

¹² Det är riktigt, och det betyder att jag ska låta mitt hot om straff bli verklighet, svarade Herren.

¹³ Sedan frågade Herren mig: Vad ser du nu? Jag ser en gryta med kokande vatten. Den kommer norrifrån och töms över Juda, svarade jag.

¹⁴ Ja, från norr kommer olycka att dra fram över allt folk i det här landet, sa han.

¹⁵ Jag ska befalla arméerna från kungarikena i norr att komma till Jerusalem och sätta upp sina troner vid stadens portar och längs dess murar och i alla andra städer i Juda.

¹⁶ På det sättet ska jag straffa mitt folk för att det har lämnat mig för att tillbe andra gudar, avgudar som de själva har gjort!

¹⁷ Gör dig beredd att gå ut och berätta allt som jag säger till dig. Var inte rädd, för då kommer jag att göra dig till åtlöje.

¹⁸ I dag gör jag dig osårbar inför alla deras anfall. De kommer inte att kunna skada dig. Du är som en befäst och ointaglig stad, stadig som en järnpelare eller en tung kopparport. Judas kungar, furstar och präster ska inte lyckas besegra dig.

¹⁹ De kommer att försöka, men de ska misslyckas, för jag är med dig, säger Herren. Jag ska hjälpa dig.

Israel överger Herren

2 Herren talade till mig igen och sa:

² Gå ut på gatorna i Jerusalem och ropa: Herren säger: Jag kommer ihåg hur ivrig du var att behaga mig när du var en ung brud och hur du älskade mig och följde mig genom torra öknen.

³ På den tiden var Israel ett heligt folk, mina första barn. Alla som handlade illa mot dem fick stå där med skuld och blev drabbade av olycka.

^4-5 Israel, varför övergav dina förfäder mig? säger Herren. Vad var det för fel med mig, eftersom man vände sig bort från mig och handlade så dåraktigt som att tillbe avgudar?

⁶ De brydde sig inte om att det var jag, Herren, som ledde dem ut ur Egypten, genom öde öknar och genom ett oländigt land med klippor, torka och död, där ingen vill bo eller ens passera igenom.

⁷ Jag ledde dem vidare till ett bördigt land, där de kunde ha levt gott av markens skördar, men de förvandlade det till ett land av synd och det som var min gåva till dem blev en avskyvärd plats.

⁸ Inte ens deras präster brydde sig om mig, och deras domare låtsades som om jag inte fanns. Deras härskare vände sig bort från mig, och deras profeter talade i Baals namn och ägnade sin tid åt värdelösa avgudar.

⁹ Därför kommer jag att anklaga och döma er än en gång, säger Herren, ja både er och era barn i kommande generationer.

^10-11 Se er omkring och försök hitta något annat folk som bytt ut sina gamla gudar mot nya. Trots att deras gudar inte kan hjälpa dem sviker man dem inte. Hör efter i väster, på ön Cypern, och i öster, i Kedars öknar. Ta reda på om någon har hört talas om något så märkligt som detta att mitt folk har bytt ut sin levande Gud mot döda gudar!

¹² Himlarna är chockerade över att något sådant kan ske och ryggar tillbaka i skräck och bestörtning.

¹³ Mitt folk har gjort två allvarliga misstag: Det har övergett mig, källan med det livgivande vattnet, och de har grävt sig dåliga brunnar som inte ger vatten.

¹⁴ Varför har Israel blivit andras slav? Varför har detta folk blivit besegrat och bortfört?

¹⁵ Jag ser stora arméer som marscherar fram mot Jerusalem under höga rop för att inta landet och bränna ner städerna till ruiner som ingen kan bo i.

¹⁶ Jag ser arméer från Egypten som rycker fram mot landet. De marscherar från Memfis och Tapanhes för att ta ifrån Israel all dess makt och härlighet.

¹⁷ Det är du själv som har dragit allt detta över dig genom att göra uppror mot Herren, din Gud, som vill leda dig och visa dig vägen.

¹⁸ Vad har du vunnit genom ditt förbund med Egypten och Assyrien?

¹⁹ Din egen ondska kommer att straffa dig. Du kommer att få se hur fruktansvärt det är att göra uppror mot Herren, din Gud, att överge honom och inte frukta honom längre, säger Herren, härskarornas Gud.

²⁰ För länge sedan skakade du av dig mitt ok och bröt dig loss från mig. I ditt trots vägrade du att lyda mig. På varje höjd och under varje träd böjde du dig för avgudar.

²¹ Hur kunde något sådant hända? Jag planterade dig som ett ädelt vin av allra bästa slag. Hur har du kunnat förvandlas till ett vildvuxet folk, korrumperat och odugligt?

²² Såpa och lut kan inte göra dig ren. Du är fläckad av en skuld som aldrig kan tvättas bort. Jag ser den alltid framför mig, säger Herren Gud.

²³ Du säger att du inte har tillbett avgudar. Hur kan du säga något sådant? Gå och titta själv i vilken dal som helst i landet! Där kan du ansikte mot ansikte se alla de fruktansvärda synder du har begått. Du är som ett oroligt kamelsto, som irrar hit och dit.

²⁴ Du är som en vildåsna som flåsar under parningstiden. Vem kan mätta dina begär? Den som vill ha dig behöver inte söka länge, du är ju så angelägen!

²⁵ Varför slutar du inte upp med detta rännande efter andra gudar? Men du säger: 'Det är ingen idé att du försöker ändra på mig. Jag vill ha dessa gudar, och nu kan jag inte släppa dem!'

^26-27 Precis som en tjuv tagen på bar gärning ska Israel stå där med skam tillsammans med sina furstar, präster och profeter. De kallar en trästolpe för far och en uthuggen sten för mor. Men ändå ber de till mig om hjälp när det verkligen kniper.

²⁸ Varför duger inte längre de gudar som du har gjort åt dig själv? Nu är det ju dags att de bevisar vad de kan och räddar dig! Du har ju lika många av dem som det finns städer i Juda.

²⁹ Kom inte till mig och klaga, ni är rebeller allesammans, säger Herren.

³⁰ Jag har straffat er, men till ingen nytta. Ni vill fortfarande inte lyda. Som retade lejon har ni överfallit mina profeter.

³¹ Mitt folk, lyssna till Herrens ord! Har jag varit orättvis mot Israel? Har jag låtit dem leva i mörker och elände? Varför säger mitt folk: 'Äntligen har vi blivit fria från Herren. Vi vill inte ha något med honom att göra nu!'

³² Skulle en ung flicka kunna glömma sina juveler? En brud försöker väl inte gömma undan sin brudklänning. Men av mitt folk har jag varit glömd så länge man kan minnas.

³³ Du vet sannerligen hur du ska förföra dina älskare! Den mest erfarna gatflicka har en hel del att lära av dig.

³⁴ Dina kläder är fläckade av blod från oskyldiga och fattiga. Du mördar mycket raffinerat, men utan orsak.

³⁵ Och ändå säger du: 'Jag har väl inte gjort något som Gud skulle behöva bli arg för. Jag är säker på att han inte är arg!' Jag ska ge dig ett strängt straff, därför att du säger att du inte har syndat!

³⁶ Du far än hit och än dit, till den ene efter den andre av dina bundsförvanter för att få hjälp, men det hjälper inte. Dina nya vänner i Egypten kommer att överge dig, på samma sätt som Assyrien en gång gjorde.

³⁷ Du kommer att gråta i din förtvivlan, för Herren har förkastat dem som du litade på, och du ska inte klara dig trots deras hjälp.

3 Om en man skiljer sig från sin hustru och hon sedan gifter om sig, så ska han inte ta henne tillbaka. Du har övergett mig för alla dina älskare, och ändå vill du nu komma tillbaka till mig, säger Herren.

² Finns det en enda plats i hela landet, där du inte har orenat dig och varit otrogen genom att tillbe dessa andra gudar? Du sitter vid vägkanten som en prostituerad och väntar på nya kunder! Du har förgiftat hela landet med din hemska prostitution.

³ Det är därför som det inte har regnat ens om vårarna. Du säljer dig utan några som helst skamkänslor.

^4-5 Och ändå kan du med att säga till mig: 'Far, du har alltid varit min vän. Du blir väl inte arg på mig för en sådan här småsak!' Så håller du på och slutar inte med all din ondska.

Israel är som en otrogen hustru

⁶ Detta budskap från Herren kom till mig under kung Josias regering:Har du sett vad Israel gör? Som en lättfärdig hustru ger sig åt andra män så snart hon får en chans, så har Israel tillbett andra gudar på varje höjd och i skuggan under varje träd.

⁷ Jag trodde att hon en dag skulle vända tillbaka till mig och bli min än en gång. Men hon kom aldrig tillbaka. Hennes trolösa syster Juda såg Israels ständiga uppror.

⁸ Trots att hon såg att jag skilde mig från det trolösa Israel brydde hon sig inte om det, utan nu har Juda också lämnat mig för att gå till andra gudar och tillbe dem.

⁹ Hon tillbad avgudar som var gjorda av trä och sten. På så sätt blev landet förgiftat och orenat.

¹⁰ Efter all sin trolöshet återvände sedan den trolösa till mig, men hon låtsades bara sörja, säger Herren Gud.

¹¹ Ja, faktum är att det trolösa Israel har mindre skuld än det falska Juda!

¹² Gå därför och säg till Israel: Israel, mitt syndiga folk, vänd om till mig, för jag är barmhärtig. Jag ska inte vara vred i all evighet.

¹³ Men erkänn din skuld! Medge att du har gjort uppror mot Herren, din Gud, och varit otrogen mot honom genom att tillbe avgudar under vart och vartannat träd. Bekänn att du inte har lyssnat på mig!

¹⁴ Vänd om, ni otrogna folk, för jag är er rätte Herre och tänker leda er tillbaka till Israels land, en och en och två och två, var ni än finns kringspridda.

¹⁵ Jag ska ge er ledare efter mitt hjärta, som ska leda er med vishet och förstånd.

¹⁶ När ert land än en gång är rikt befolkat igen, kommer ni inte längre att önska er tillbaka till den gamla goda tiden, då ni hade Herrens förbundsark, säger Herren. Ingen ska sakna den tiden eller ens tänka på den, och arken ska inte ersättas med en ny,

¹⁷ för Herren ska själv vara mitt ibland er, och hela Jerusalem ska bli känt som Herrens tron. Alla folk ska komma dit till honom och inte längre följa sina egna önskningar.

¹⁸ På den tiden ska folket från Juda och Israel tillsammans vända tillbaka från sin landsflykt i norr, åter till det land jag gav deras förfäder som arv för alltid.

¹⁹ Jag har tänkt på hur underbart det skulle bli för er att få vara här bland mina barn. Jag har planerat att ge er en plats i detta underbara land, det bästa i hela världen. Jag har sett fram emot att ni skulle kalla mig far och tänkt att ni aldrig mer skulle vända er bort från mig.

²⁰ Men ni har övergett mig som en trolös hustru överger sin man, säger Herren.

²¹ Jag hör röster från de vindpinade bergen, röster som ropar gång på gång. Det är Israels barn som har vänt Gud ryggen och vandrat sin egen väg.

²² Mina avfälliga barn, kom tillbaka till mig, så ska jag rena er!Och de svarar: Ja, vi ska komma, för du är Herren, vår Gud.

²³ Vi är trötta på att tillbe avgudarna på höjderna och att fira orgier uppe i bergen. Det är bedrägeri alltsammans. Bara i Herren, vår Gud, kan Israel någonsin finna hjälp och frälsning.

²⁴ Från vår barndom har vi sett hur allt vi ägt har slösats bort på avgudar och deras präster. Vi har offrat både boskap och fårhjordar och söner och döttrar.

²⁵ Vi böjer oss ner i skam och vanära. Vi och våra förfäder har syndat från barndomen mot Herren, vår Gud, och vi har inte velat lyssna till honom.

Ödeläggelse drabbar landet

4 Israel, om du bara uppriktigt ville vända om till mig och helt överge dina avgudar,

² om du bara lovade att vara trogen mig, den levande Guden, och började leva ett rätt och hederligt och rent liv, så skulle du vara ett vittne för världens alla nationer, och de skulle komma till mig och förhärliga mitt namn.

³ Herren säger till folket i Juda och Jerusalem: Plöj upp era hjärtans hårdhet och så inte bland törnen, för då kommer den goda säden att kvävas bland ogräset.

⁴ Rena era sinnen och hjärtan, och inte bara era kroppar, så att min vrede inte bränner er till aska för era synders skull. Den eld som jag då sänder över er ska ingen kunna släcka.

⁵ Ropa till Jerusalem och över hela Juda och varna alla: Fly för era liv! Fly till de befästa städerna!

⁶ Fly omedelbart och dröj inte kvar! Jag, Herren, kommer nämligen över er med en stor förödelse från norr.

⁷ Ett lejon, en folkens förgörare, smyger sig ut ur sin håla och är på väg mot ditt land. Dina städer ska läggas i ruiner och bli alldeles folktomma.

⁸ Klä dig i säcktyg och sörj, för Herrens väldiga vrede är fortfarande riktad mot dig.

⁹ På den dagen kommer kung och furstar att darra av fruktan, och präster och profeter att stå skräckslagna, säger Herren.

¹⁰ Då sa jag: Men Herre, folket känner sig bedraget av dig. Du lovade dem rika välsignelser över Jerusalem, och nu är i stället svärdet riktat mot dem!

^11-12 Vid den tiden kommer Gud som en brännande vind från öknen för att gå till rätta med dem, ingen liten vindil utan en rytande storm.

¹³ Fienden tornar upp sig över oss som åskmoln. Hans vagnar är som en stormvind. Hans hästar är snabbare än örnar. Vi är förlorade!

¹⁴ Jerusalem, rena ditt hjärta medan det fortfarande är tid! Det finns ännu en möjlighet för dig att bli räddad, om du vänder dig bort från din ondska.

¹⁵ Din dom har uttalats från Dan och från Efraims berg.

¹⁶ Varna de andra folken att fienderna kommer från ett avlägset land och är på väg mot Jerusalem och Juda städer.

¹⁷ De omringar Jerusalem precis som herdar omringar ett vilddjur! För du, mitt folk, har vänt dig mot mig, säger Herren.

¹⁸ Ditt levnadssätt har dragit det här över dig. Det är frukten av din ondska som drabbar dig ända in i hjärtat.

¹⁹ Jag vrider mig i plågor, och mitt hjärta bankar. Jag kan inte hålla mig lugn, för jag har hört krigsrop och ljudet av stridstrumpeter.

²⁰ Våg efter våg av förstörelse väller fram över landet tills det ligger helt i ruiner. Allt är raserat.

²¹ Hur länge måste det här fortsätta? Hur länge ska jag vara omgiven av krig och död?

²² Till dess mitt folk vänder om från sin dårskap, för de vägrar att höra på mig. De är som små trotsiga barn utan förstånd. De förstår nog att göra det som är ont, men de har inget förstånd alls när det gäller att göra det rätta.

²³ Jag såg ut över landet, och så långt jag kunde se fanns det bara ruiner. På himlen fanns inte ett ljus.

²⁴ Jag såg hur bergen darrade och höjderna skakade.

²⁵ Jag såg att alla människor var borta och att himlens fåglar hade flytt.

²⁶ De bördiga dalarna var ödemark, och städerna var jämnade med marken på grund av Herrens närhet och oerhörda vrede.

²⁷ Herren säger: Hela landet ska bli en ödemark, även om en liten del av mitt folk ska finnas kvar.

²⁸ Jorden ska sörja och himlen ska bli förmörkad eftersom jag bestämt mig för att straffa mitt folk. Jag har bestämt mig och kommer inte att ändra mig.

²⁹ Från alla städer flyr man i skräck när man hör hur fiendens arméer kommer marscherande. Folk gömmer sig i skogarna och flyr upp i bergen. Alla städer ligger övergivna och människor har flytt i skräck.

³⁰ Varför klär du dig i dina vackraste kläder och sminkar dig? Det kommer inte att hjälpa! Dina älskare kommer ändå att överge dig och döda dig.

³¹ Jag har hört skriken från en kvinna som ska föda sitt första barn. Det är mitt folks rop. Det får inte luft och ropar på hjälp inför sina mördare.

Ingen har respekt för Herren

5 Gå gata upp och gata ner i Jerusalem! Sök bland både hög och låg och försök få tag i någon enda som är ärlig och uppriktig! Sök på varje gata och varje torg! Om du finner en enda, ska jag låta bli att förstöra staden!

² Man ljuger till och med under ed.

³ Herre, du accepterar inget annat än sanningen. Du har straffat dem, men de vill inte ändra sig och bli ärliga! Du har slagit dem, men de vägrar att vända om från sina synder. Med ansikten hårda som sten, står de fasta i sitt beslut att inte göra bättring.

⁴ Men jag frågade mig vad vi egentligen har att vänta oss från de fattiga och okunniga? De känner inte till Guds vägar. Hur ska de då kunna lyda honom?

⁵ Jag ska gå till deras ledare och tala med dem. De känner till Herrens vägar och den dom som följer på synd. Men också de har helt förkastat sin Gud.

⁶ Därför ska jag låta dem drabbas av vreden från 'skogens lejon'. 'Vargen i öknen' ska störta sig över dem, och en 'leopard' ska smyga utanför deras städer och slita alla som går ut utanför stadsmurarna i stycken. Deras synder är många, och deras olydnad mot mig är stor.

⁷ Hur skulle jag kunna förlåta dig? Till och med dina barn har vänt sig bort från mig och tillber gudar som inte är gudar. Jag gav dem allt de behövde, och de har tackat med otrohet och gått till prostituerade.

⁸ De är som välmående och lystna hingstar i sina begär efter sin nästas hustru.

⁹ Ska jag inte straffa dem för en sådan sak? Ska jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk?

¹⁰ Gå ner i vingårdarna och förstör dem! Lämna bara något kvar. Men riv bort vinrankorna, för de är inte Herrens.

¹¹ Folket i Israel och Juda är falskheten själv, säger Herren.

¹² De har ljugit och sagt: Han kommer inte att bry sig om oss! Det kommer inte något straff över oss! Det blir varken hungersnöd eller krig!

¹³ Guds profeter är pratmakare utan gudomlig auktoritet, säger de. Deras förutsägelser om dom kommer bara över dem själva och inte över oss!

¹⁴ Därför säger Herren, härskarornas Gud, till sina profeter: På grund av allt detta prat ska jag förvandla era ord och profetior till en flammande eld och bränna upp er som torr ved.

¹⁵ Ja, jag ska låta ett folk från ett avlägset land, en gammal och mäktig nation, komma över Israel, säger Herren, vars språk ni inte förstår.

¹⁶ Deras vapen är fruktansvärda och deras krigare grymma.

¹⁷ De ska lägga beslag på era åkrar och döda era barn. Era får och boskapshjordar ska de ta, ja, även era druvor och fikon. Era befästa städer, som ni tror är så säkra, kommer de att riva ner.

¹⁸ Men jag ska inte utplåna er helt, säger Herren.

¹⁹ Och när ditt folk frågar: Varför gör Herren så här mot oss? då ska du säga: Ni förkastade honom och gav er åt andra gudar i ert eget land. Därför måste ni nu bli slavar åt främlingar i ett land som inte är ert eget.

²⁰ Låt detta meddelande nå ut över hela Juda och till alla i Israel:

²¹ Hör upp, ni oförståndiga och dåraktiga folk, med ögon som inte ser och öron som inte hör. Har ni ingen respekt alls för mig? frågar Herren Gud.

²² Skulle ni inte bäva för mig? Jag som med mitt ord bestämmer havens gränser, så att de, hur de än brusar och ryter, inte kan överskrida dem. Är inte det en Gud som man borde frukta och tillbe?

^23-24 Men mitt folk är hårdhjärtat. Det har vänt sig från mig och gått sin egen väg. Fastän jag är den som ger dem regn varje år, både vår och höst, och ger dem skördar, har de ändå inte någon respekt eller fruktan för mig.

²⁵ Därför har jag tagit bort dessa välsignelser från dem. Deras synd har berövat dem allt detta goda.

²⁶ Bland mitt folk finns det onda människor som lurar på sina offer som en jägare från sitt gömställe. De lägger ut fällor för andra.

²⁷ De är fulla av falskhet och liknar en trång bur med för många fåglar. Och vad blir resultatet? Nu är de rika och mäktiga,

²⁸ feta och välmående, och det finns ingen gräns för deras onda gärningar. De vägrar att ge de föräldralösa och fattiga rättvisa.

²⁹ Skulle jag inte straffa dem för detta? säger Herren. Skulle jag inte ta hämnd på ett sådant folk?

³⁰ Det är något fruktansvärt som har hänt detta land.

³¹ Falska profeter regerar över prästerna, och mitt folk vill ha det så! Men min dom över er står fast.

En sista varning till Jerusalem

6 Fly, ni folk från Benjamin, fly för era liv! Fly från Jerusalem! Slå larm i Tekoa! Låt signalen ljuda i Bet-Hackerem. Varna alla att en mäktig armé är på väg norrifrån för att förgöra folket.

² Du är som en värnlös, ung flicka.

³ Onda herdar ska omge dig. De ska slå upp sina läger runt staden och dela dina betesmarker mellan sina hjordar.

⁴ Se hur de gör sig beredda till strid! Vid middagstiden har den börjat. Hela eftermiddagen rasar den, ända till skymningen.

⁵ Kom, låt oss gå till anfall i natt och förstöra alla befästningar! säger de.

⁶ Härskarornas Herre har sagt till dem: Hugg ner träd och bygg vallar mot Jerusalems murar. Staden ska straffas. Den är full av förtryck och usel rakt igenom.

⁷ Den sprutar ut sin ondska överallt! På gatorna ljuder ekot av grymheter. Staden är sjuk och full av sår.

⁸ Detta är en sista varning, Jerusalem! Om du inte lyssnar ska jag tömma landet.

⁹ Olycka på olycka ska drabba dig. Jag ska gå över min vingård än en gång och se till att inte en enda druva finns kvar.

¹⁰ Men vem lyssnar när jag varnar dem? Deras öron är tillslutna, och de vägrar att höra. Guds ord har förolämpat dem, och de vill inte alls lyssna.

¹¹ På grund av allt detta har jag blivit uppfylld av vrede mot dem. Jag orkar inte hålla inne med den längre. Jag ska ösa ut den över Jerusalem, till och med över barn som leker på gatorna, över ung och gammal, man och hustru.

¹² Fienden ska överta deras hus, åkrar och hustrur. Jag kommer att straffa folket i det här landet, säger Herren.

¹³ De är alla bedragare och lögnare, både små och stora, ja, till och med profeter och präster ljuger!

¹⁴ Du kan inte bota ett sår genom att låtsas att det inte finns! Ändå försäkrar mina präster och profeter att allt står väl till. Men ingenting är väl!

¹⁵ Skämdes mitt folk när det tillbad avgudar? Nej, inte alls. Därför ska de ligga bland de slagna och de ska dö under min vrede.

¹⁶ Men ändå vädjar Herren fortfarande till er: Fråga efter den rätta vägen, den ni en gång vandrade på! Återvänd till den, så kommer ni att finna ro! Men ni svarar: Nej, det är inte den vägen vi vill vandra på!

¹⁷ Jag tillsatte vakter för att varna er: Lyssna till ljudet från trumpeten! Det ska låta er veta när svårigheterna kommer. Men ni sa: Nej, vi bryr oss inte om det!

^18-19 Därför ger jag denna befallning till folken: Lyssna till den, ni länder som ligger långt borta! Lyssna till den, ni mitt folk som bor i Jerusalem. Lyssna till den över hela världen! Jag ska låta olycka komma över detta folk, därför att de inte vill höra på mig utan har förkastat min lag.

²⁰ Vad bryr jag mig om rökelse från Saba? Behåll era dyra parfymer! Jag kan inte ta emot era offer. Deras doft behagar mig inte längre.

²¹ Jag ska göra vägen oframkomlig för mitt folk. Föräldrar och söner ska alla gripas av förvirring, och grannar och vänner ska dö tillsammans.

²² Herren Gud säger: Se hur arméer kommer marscherande från norr. Ett stort folk har rest sig,

²³ ett grymt och obarmhärtigt folk, väl beväpnat och berett för strid. Bullret från dess armé är som från ett rytande hav, där de kommer på sina hästar grupperade till strid.

²⁴ Vi har hört ryktet om dem och är förlamade av fruktan. Vi är rädda och våndas som en kvinna som ska föda barn.

²⁵ Gå inte ut på fält och vägar! Fienden finns överallt omkring er, beredd att döda. Skräck och terror möter oss på alla sidor.

²⁶ Jerusalem, mitt folks stolthet, ta på dig dina sorgekläder och sitt i aska och gråt bittert, som över din ende son. För helt plötsligt ska de förgörande arméerna vara över dig.

²⁷ Jeremia, jag har gett dig förmåga att pröva och värdera, så att du kan pröva mitt folk och bestämma dess värde. Ge akt på vad de säger och hur de handlar?

²⁸ De är upproriska och hårdnackade rebeller, som ständigt talar illa om Herren? De är fräcka, hårda och grymma.

²⁹ Blåsbälgen pumpar intensivt. Den renande elden blir allt hetare, men det går inte att få bort slaggen och rena dem. Vad är det då för mening med att fortsätta processen? Allt är slagg. Hur het elden än blir, fortsätter de ändå på sina onda vägar.

³⁰ Orent silver är den etikett jag måste sätta på dem.

Folket tillber avgudar

7 Sedan sa Herren till Jeremia:

² Gå bort till tempelporten och säg till folket: Juda, lyssna till detta budskap från Herren! Lyssna till det, alla ni som firar gudstjänst.

³ Härskarornas Gud, Israels Gud, har något att säga er: Om ni vänder om från era onda vägar ska jag låta er få stanna kvar här i ert eget land.

⁴ Låt er inte luras av dem som påstår att därför att Herrens tempel finns här, kommer Gud aldrig att låta Jerusalem bli lagt i ruiner.

⁵ Men för att få stanna kvar måste ni upphöra med era onda tankar och handlingar, vara ärliga mot varandra

⁶ och upphöra med att utnyttja faderlösa, änkor och främlingar. Döda inte oskyldiga människor och upphör med all avgudadyrkan. Ni skadar bara er själva.

⁷ Då, men bara då, ska jag låta er få stanna kvar i detta land, som jag gav era förfäder för alltid.

⁸ Ni menar att ni aldrig kommer att behöva lida, därför att templet finns här.

⁹ Tror ni att ni kan få stjäla, döda, vara otrogna, ljuga, tillbe Baal och alla andra nya gudar ni har,

¹⁰ och sedan komma hit och stå inför mig i mitt tempel och sjunga: Vi har vår trygghet i Herren?

¹¹ Är mitt tempel inte alls heligt för er? Jag ser ju allt ont som förekommer där.

¹² Gå till Silo, den stad som jag först ärade med tabernaklets närvaro, och se vad jag har gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska.

^13-14 Nu kommer jag att göra samma sak här på grund av allt ont ni har gjort, säger Herren. Gång på gång har jag talat med er om det, men ni har vägrat både att lyssna och att svara. Ja, precis som i Silo ska jag bryta ner detta hus som bär mitt namn, det hus som ni sätter er tillflykt till och som jag har gett till er och era förfäder.

¹⁵ Jag ska skicka er i landsflykt, precis som jag gjorde med era bröder i Israel.

¹⁶ Be inte mer för det här folket, Jeremia! Det är ingen idé att gråta, be eller tigga om nåd för dem, för jag kommer inte att lyssna.

¹⁷ Ser du inte vad de håller på med i Juda städer och på gatorna i Jerusalem?

¹⁸ Se hur barnen samlar ved, männen gör upp eld och kvinnorna knådar deg och gräddar kakor till offer åt himlens drottning och häller ut drickoffer åt sina andra avgudar, allt för att provocera och skada mig!

¹⁹ De retar mig, men mest av allt skadar de sig själva.

²⁰ Därför, säger Herren Gud, ska jag ösa ut min vrede, ja, mitt ursinne, över den här platsen. Människor, boskap, träd och planteringar ska brännas upp och förgås i min vredes outsläckliga eld.

²¹ Härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Ät ni era brännoffer och slaktoffer!

²² Det var inte bara brännoffer och slaktoffer jag begärde av era förfäder när jag ledde dem ut ur Egypten.

²³ Jag begärde av dem att de skulle lyda mig, så att jag kunde vara deras Gud och de mitt folk. Vandra alltid på den väg jag visar er, så ska det gå er väl!

²⁴ Men de ville inte lyssna. De fortsatte att göra som de själva ville i sin envishet. De gick bakåt i stället för framåt.

²⁵ Alltsedan den dag era förfäder lämnade Egypten har jag gång på gång sänt mina profeter till er.

²⁶ Men ni har aldrig velat lyssna på dem eller ens försökt att förstå. Ni är hårda, envisa och upproriska, till och med värre än era förfäder.

²⁷ Tala om för dem allt jag tänker göra med dem, men räkna inte med att de ska lyssna! Varna dem, men vänta inte att de ska höra på.

²⁸ Säg till dem: Ni vägrar att lyda Herren, er Gud och ta emot tillrättavisning. Sanning finns inte längre bland er.

²⁹ Jerusalem, raka ditt huvud i skam och gråt i din ensamhet uppe bland bergen, för Herren har förkastat och förskjutit denna generation. De har orsakat hans vrede.

³⁰ Juda folk har syndat inför mina ögon, säger Herren. De har satt upp sina avgudar i mitt tempel och vanhelgat det.

³¹ De har byggt det altare som kallas Tofet i Hinnoms sons dal. Där bränner de sina söner och döttrar till döds som offer till sina gudar - något så ohyggligt att jag aldrig ens har tänkt tanken, än mindre gett befallning om det.

³² En tid ska komma när den dalens namn ska ändras från 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal' till 'Slaktdalen

³³ De kommer att bli mat åt himlens fåglar och vilda djur, och ingen ska finnas kvar som kan jaga bort dem.

³⁴ Jag ska göra slut på sången och skrattet på gatorna i Jerusalem och Juda städer. Inga glada bröllopsfester kommer att firas, och landet ska ligga öde.

8 Då ska fienden öppna gravarna efter Judas kungar, furstar, präster, profeter och andra Jerusalems invånare.

² Deras ben ska grävas upp och spridas ut på marken inför sol, måne och stjärnor, dessa gudar som de har älskat och tillbett, säger Herren. Deras ben kommer inte att samlas upp eller begravas igen, utan ligga som avskräde överallt.

³ De som fortfarande finns kvar i detta ogudaktiga land ska längta efter att få dö, hellre än att behöva leva på den plats dit jag kommer att skicka dem, säger härskarornas Gud.

Bedragna av villolärare

^4-5 Än en gång ger jag dem det här budskapet från Herren: När en människa faller, reser hon sig då inte upp igen? När hon befinner sig på fel väg och upptäcker sitt misstag, vänder hon då inte tillbaka till vägskälet där hon tog miste? Men Jerusalem fortsätter på fel väg, trots att jag varnat dem.

⁶ Jag lyssnar till deras samtal, och vad är det jag får höra? Är det någon som sörjer över synden? Är det någon som säger: Vilken fruktansvärd synd jag har begått? Nej, alla rusar på som hästar i strid.

⁷ Storken känner tiden för sin flyttning, och det gör också turturduvan, tranan och svalan. De återvänder alla varje år, vid den tid som Gud har bestämt. Men mitt folk känner inte till Herrens lagar.

⁸ Hur kan ni säga: Vi är visa, vi har Herrens lag, när era skriftlärde har förvrängt den till lögn?

⁹ Dessa visa män ska få stå sitt kast och gå i fällan, för de har förkastat Herrens ord. Är de då så visa?

¹⁰ Jag ska ge deras hustrur och egendomar åt andra. Alla, från den minste till den störste, profeter och präster, har bara en enda sak i huvudet. De är ute efter det som inte tillhör dem och drar sig inte för att ljuga och bedra.

¹¹ De ger mitt folk fel behandling när de försäkrar att allt står väl till, trots att det inte alls är så.

¹² Skäms de för att de tillber avgudar? Nej, inte det minsta. De har ingen skam i kroppen och vet inte ens vad det är att rodna! Därför ska jag se till att de får ligga bland de fallna. Jag ska låta död komma över dem.

¹³ Jag ska ta deras skördar ifrån dem. Det blir inga fikon och inget vin, och deras fruktträd ska dö. Allt det goda jag har gett dem är snart förlorat.

¹⁴ Då kommer folket att säga: Varför ska vi vänta på döden här? Låt oss gå till de befästa städerna. För Herren, vår Gud, har uttalat domen över oss och gett oss en giftbägare att tömma på grund av all vår synd.

¹⁵ Vi väntade på fred, men den kom aldrig. Vi räknade med läkedom, men upplevde bara skräck.

¹⁶ Krigslarm hörs från norr uppe vid Dan. Hela landet darrar inför den annalkande armén. Fienden kommer för att inta hela landet och allting i det, både städer och folk.

¹⁷ Jag kommer att sända fientliga trupper som giftiga ormar mot er, och då hjälper det inte vad ni än gör.

¹⁸ Mitt hjärta är nära att brista. Var ska jag finna tröst i min sorg?

¹⁹ Hör hur mitt folk gråter i främmande land!Var är Herren? frågar de. Har Gud övergett oss och vår kung? Varför måste de göra mig så uppretad med sina utskurna avgudabilder och främmande gudar?

²⁰ Skördetiden är slut, sommaren är över och vi är i fångenskap.

²¹ Jag gråter över mitt folks lidande. Jag står fullkomligt lamslagen och stum av sorg.

²² Finns det ingen bot att få i Gilead? Finns det ingen läkare där, som kan hjälpa? Varför gör inte Gud något? Varför hjälper han inte sitt folk?

Jeremia gråter över folket

9 Om jag hade tårar och kunde gråta, då skulle jag gråta dag och natt över de slagna bland mitt folk.

² Om jag ändå kunde gå bort och glömma dem och bo undangömd i öknen, för de är allesammans otrogna och falska.

³ De spänner sina tungor som bågar och skjuter iväg sina lögnpilar. De bryr sig inte alls om vad som är rätt. Det blir bara värre och värre, och mig vill de inte veta av, säger Herren.

⁴ Akta dig för din granne och för din bror! Alla utnyttjar varandra och sprider fruktansvärda lögner.

⁵ Med slipade tungor lurar och bedrar de varandra. De tröttar ut sig med alla sina synder.

⁶ De lägger missgärning till missgärning och lögn till lögn och vägrar envist att komma till mig, säger Herren.

⁷ Därför säger Herren, härskarornas Gud: Jag ska rena dem och pröva dem. Vad skulle jag annars kunna göra med dem?

⁸ Deras lögnaktiga tungor är ju som giftpilar. De talar så vänligt till sin medmänniska, medan de planerar ont mot henne.

⁹ Skulle jag inte straffa dem för sådana gärningar? frågar Herren. Skulle jag inte få hämnas på ett sådant folk?

¹⁰ Snyftande och gråtande pekar jag mot deras berg och betesmarker, som nu ligger öde utan en enda levande varelse. Borta är boskapens råmande. Fåglar och vilda djur finns inte så långt man kan se. Alla har flytt.

¹¹ Jag ska förvandla Jerusalem till en ruinhög och ett tillhåll för ökenrävar. Juda städer kommer att bli tomma och helt övergivna.

¹² Vem är så vis att han kan förstå det här? Var finns Herrens sändebud som kan förklara det? Varför har landet blivit en sådan ödemark, att ingen längre vågar resa igenom det?

¹³ Därför att mitt folk har övergett min lag och inte hört på mig, säger Herren.

¹⁴ I stället har de gjort vad som fallit dem in och tillbett Baalerna, precis som deras förfäder lärde dem.

¹⁵ Därför säger Herren, Israels Gud: Se, jag ska fylla dem med bitterhet och låta dem dricka gift.

¹⁶ Jag ska förskingra dem över hela världen, så att de får bo som främlingar i avlägsna länder. Och till och med där ska de bli förföljda med svärd ända tills jag har utplånat dem.

^17-18 Härskarornas Gud säger: Skicka efter gråterskor! Gör det nu! Gråt och sörj med många tårar!

¹⁹ Hör, Jerusalem gråter i förtvivlan: Vi är ruinerade! Olycka har kommit över oss! Vi måste lämna vårt land och våra hem!

²⁰ Hör Herrens ord, ni kvinnor som klagar! Lär era döttrar och era grannar att gråta.

²¹ Döden har smugit sig in och överraskat er. Barnen leker inte längre på gatorna, och de unga träffas inte längre på torgen.

²² Tala om för dem, säger Herren, att döda kroppar ska spridas ut som gödsel på fälten, som kärvar efter en som skördar, och att ingen vill begrava dem.

²³ Herren säger: Låt inte den vise mannen sola sig i sin vishet och inte heller den mäktige mannen i sin makt eller den rike i sin rikedom.

²⁴ Nej, den som vill berömma sig ska berömma sig av att han känner mig och förstår att jag är Herren, som är nådig, rättvis och rättfärdig. En sådan människa gläder jag mig åt.

^25-26 En tid kommer när jag ska straffa alla dem som är omskurna till kroppen men inte i anden, säger Herren. Egyptier, edomiter, ammoniter, moabiter och araber omskär sig, och till och med ni, Juda folk, gör det. Men om ni inte låter omskära era hjärtan och älskar mig, är er omskärelse inte mer värd än en hednisk sedvänja.

Herren är Skaparen

10 Hör Herrens ord, Israel:

^2-3 Lev inte som de som försöker läsa sitt öde och sin framtid i stjärnorna! Var inte som hedningarna rädda för och ha respekt för sådana förutsägelser. Allt detta är meningslöst och dåraktigt. De hugger ner ett träd och skär ut en avgud,

⁴ dekorerar den med guld och silver och spikar fast den någonstans, för att den inte ska falla omkull.

⁵ Sedan står deras gud som en hjälplös fågelskrämma i trädgården! Den kan inte tala, och man måste bära den eftersom den inte kan gå. Var inte rädd för sådana gudar, för de kan inte göra någon illa, och något gott förmår de ju inte heller.

⁶ Herre, det finns ingen annan Gud än du! Du är stor, och ditt namn har en sådan oerhörd makt.

⁷ Vem skulle inte frukta dig, du folkens kung? Du, som är den ende värd att frukta! Bland alla visa män på jorden och i alla världens kungariken finns det ingen som du.

⁸ De visaste män som tillber avgudar är dåraktiga.

⁹ De kommer med silvertackor från Tarsis och guld från Ufas och ger det till skickliga guldsmeder, som gör deras avgudar. Sedan klär de gudarna i kungliga mantlar som skickliga skräddare syr.

¹⁰ Men Herren är den ende sanne Guden, den levande Guden, den evige kungen. Hela jorden darrar för hans vrede, och nationer gömmer sig för honom.

¹¹ Säg så här till dem som tillber andra gudar: Era så kallade gudar, som inte har gjort vare sig himlarna eller jorden, ska inte bestå.

¹² Men vår Gud formade jorden i makt och vishet. Han satte varje stjärna på dess plats och spände ut himlarna.

¹³ Det är hans röst som hörs när mörka moln stiger upp och åskan dånar. Han låter dimma komma över jorden. Han sänder blixtar och får regn att falla, och han släpper ut vinden ur sina förråd.