Bible in 90 Days
Profetia om Moab
48 Om Moab. Så säger Herren Sebaot, Israels Gud:
Ve över Nebo, ty det har ödelagts!
Kirjatajim har kommit på skam och intagits,
fästet har kommit på skam och ligger krossat.
2 Moab prisas inte längre.
I Hesbon smider man onda planer mot det:
"Kom, låt oss göra slut på det,
så att det inte mer är ett folk."
Också du, Madmen, skall tystas,
svärdet skall förfölja dig.
3 Klagorop hörs från Horonajim,
förödelse och stor förstörelse.
4 Moab är krossat,
högljutt klagar barnen där.
5 Uppför Halluhots höjd stiger man under gråt,
och på vägen ner till Horonajim
hörs ångestfulla klagorop över förstörelsen.
6 Fly, rädda era liv
och bli som en buske i öknen!
7 Eftersom du förtröstar på dina gärningar och dina skatter
skall också du intagas.
Och Kemosh[a] skall gå i fångenskap
och hans präster och furstar med honom.
8 Ödeläggaren skall drabba varje stad,
och ingen stad skall komma undan.
Dalen skall bli fördärvad och slätten läggas öde,
så som Herren har sagt.
9 Ge Moab vingar,
ty flygande måste han fly.
Hans städer skall bli öde,
och ingen skall bo i dem.
10 Förbannad är den som försumligt utför Herrens verk,
förbannad vare den som
tvekar att bloda ner sitt svärd!
11 I säkerhet har Moab levt från sin ungdom,
han har legat i ro som vin på sin bottensats.
Han har inte blivit tömd ur ett kärl i ett annat,
inte vandrat bort i fångenskap.
Därför har han kvar sin smak,
och hans luktsinne har inte förändrats.
12 Se, därför skall dagar komma, säger Herren, då jag skall sända till honom vintappare, som skall tappa honom och tömma hans fat och krossa hans krukor. 13 Då skall Moab skämmas för Kemosh, liksom Israels folk fick skämmas för Betel som det förtröstade på.
14 Hur kan ni säga:
"Vi är hjältar och tappra män i striden"?
15 Moab skall ödeläggas,
dess städer gå upp i rök
och dess utvalda unga män
stiga ner för att slaktas.
Så säger Konungen,
Herren Sebaot är hans namn.
16 Moabs undergång är nära,
hans olycka jagar fram med hast.
17 Ha medlidande med honom,
alla ni som bor omkring honom,
alla ni som känner hans namn.
Säg: "Hur sönderbruten är inte den starka spiran,
den härliga staven!"
18 Stig ner från din härlighet
och sätt dig på torra marken,
du dotter Dibons folk.
Ty den som ödelägger Moab drar upp mot dig
och förstör dina fästen.
19 Ställ dig vid vägen och se dig omkring,
du som bor i Aroer.
Fråga honom som flyr
och henne som kommit undan,
säg: "Vad har hänt?"
20 Moab har kommit på skam,
det är krossat,
jämra er och ropa.
Berätta vid Arnon
att Moab är ödelagt.
21 Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat, 22 över Dibon, Nebo och Bet-Diblatajim, 23 över Kirjatajim, Bet-Gamul och Bet-Meon, 24 över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligger långt borta eller nära.
25 Avhugget är Moabs horn
och hans arm är sönderbruten,
säger Herren.
26 Gör honom drucken, ty han har upphävt sig mot Herren. Moab skall vältra sig i spyor och bli till åtlöje, också han. 27 Eller var inte Israel till åtlöje för dig? Ertappades han bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?
28 Överge städerna
och bygg bo i klippan,
ni Moabs invånare.
Gör som duvan
som bygger sitt näste i sidorna på gapande klyftor.
29 Vi har hört om Moabs högmod,
hans gränslöst stora högfärd,
hans stolthet, högmod och överlägsenhet
och hans hjärtas förhävelse.
30 Jag känner hans fräckhet, säger Herren,
hans tomma skryt och svekfulla handlingssätt.
31 Därför jämrar jag mig för Moabs skull
och klagar över hela Moab.
Över Kir-Heres män må man sucka
32 Mer än Jaeser gråter,
gråter jag över dig, du Sibmas vinstock.
Dina rankor gick över havet
och nådde till Jaesers hav.
Mitt i din sommar och din vinbärgning
har ödeläggaren slagit ner.
33 Glädjen och jublet har tagits bort
från de bördiga fälten och från Moabs land.
På vinet i pressarna har jag gjort slut,
man trampar inte längre vin under glädjerop,
rop hörs men inte glädjerop.
34 Från Hesbon hörs rop ända till Eleale,
ända till Jahas höjer man sin röst
och från Soar ända till Horonajim, till Eglat-Selisia,
ty också Nimrims vatten har blivit torr mark.
35 Jag skall i Moab göra slut på dem
som bär fram offer på offerhöjden
och tänder rökelse åt sina gudar, säger Herren.
36 Därför klagar mitt hjärta som en flöjt över Moab,
ja, mitt hjärta klagar som en flöjt över Kir-Heres män.
Det som är kvar av vad de förvärvat går förlorat.
37 Alla huvuden är rakade och alla skägg avskurna.
På alla händer finns ristningar
och omkring höfterna bär de säcktyg.
38 På alla Moabs tak och på dess torg
hörs endast dödsklagan,
ty jag har krossat Moab som ett värdelöst kärl,
säger Herren.
39 Hur nerbruten är han inte,
hur jämrar de sig inte!
Hur vänder inte Moab ryggen till av blygsel!
Moab blir ett åtlöje och en skräck
för alla dem som bor omkring honom.
40 Ty så säger Herren:
Se, som en örn svävar han fram,
han breder ut sina vingar över Moab.
41 Keriot intas,
fästena erövras.
Hjärtat hos Moabs hjältar blir på den dagen
som hjärtat hos en kvinna i barnsnöd.
42 Moab skall förgöras
så att det inte mer är ett folk,
ty mot Herren har man förhävt sig.
43 Skräck, fallgropar och fällor
väntar er, ni Moabs invånare,
säger Herren.
44 Den som flyr från skräcken
störtar i fallgropen,
och den som kommer upp ur fallgropen
fastnar i fällan.
Ty jag skall låta ett hemsökelsens år
drabba Moab, säger Herren.
45 I Hesbons skugga stannar de,
det är slut med flyktingarnas kraft.
Ty eld gick ut från Hesbon,
en låga från Sichon.
Den förtärde Moabs sida,
hjässan på stridslarmets söner.
46 Ve dig Moab!
Förlorat är Kemosh folk.
Ty dina söner har tagits till fånga,
dina döttrar har förts bort i fångenskap.
47 Men i kommande dagar skall jag göra slut på Moabs fångenskap,
säger Herren.
Så långt domen över Moab.
Profetia om Ammon
49 Om ammoniterna. Så säger Herren:
Har Israel inga barn,
eller har han ingen arvinge?
Eller varför har deras kung[b]
tagit Gad i besittning,
och varför bor hans folk i dess städer?
2 Se, därför skall dagar komma, säger Herren,
då jag skall låta ett stridsrop höras
mot Rabba i ammoniternas land.
Det skall bli en öde grushög,
och dess lydstäder skall brännas upp i eld.
Israel skall då ta i besittning dem som tog hans arv,
säger Herren.
3 Jämra dig, du Hesbon, ty Ai är ödelagt,
ropa, ni Rabbas döttrar.
Kläd er i säcktyg,
klaga och gå omkring i gårdarna.
Ty deras kung[c] måste vandra bort i fångenskap
och hans präster och furstar med honom.
4 Varför skryter du om dina dalar,
att din dal flödar över,
du trolösa dotter?
Du som litar på dina skatter och säger:
"Vem kan komma åt mig?"
5 Se, jag skall låta fruktan drabba dig,
säger Herren, Herren Sebaot,
från alla dem som bor runt omkring dig.
Och ni skall drivas bort,
var och en åt sitt håll,
och ingen skall samla ihop dem som flyr.
6 Men därefter skall jag göra slut på Ammons fångenskap,
säger Herren.
Profetia om Edom
7 Om Edom.
Så säger Herren Sebaot:
Finns det inte någon vishet mer i Teman?
Har de förståndiga inget råd att ge?
Är deras vishet borta?
8 Fly, vänd om, göm er djupt nere i dalarna,
ni Dedans invånare.
Ty över Esau skall jag låta olycka komma
när jag straffar honom.
9 Om vinbärgare kommer till dig
skall de inte lämna någon efterskörd kvar.
Om tjuvar kommer om natten
skall de fördärva så mycket de kan.
10 Ty det är jag som har klätt av Esau,
jag har avslöjat hans gömställen
och han skall inte kunna hålla sig dold.
Ödeläggelse har drabbat hans barn,
hans bröder och grannar.
Han finns inte mer.
11 Lämna dina faderlösa,
jag skall hålla dem vid liv,
dina änkor kan förtrösta på mig.
12 Ty så säger Herren: Se, de som inte hade blivit dömda att dricka ur bägaren, de tvingas att dricka. Skulle då du bli ostraffad? Nej, du skall inte bli ostraffad utan tvingas att dricka ur den. 13 Ty jag har svurit vid mig själv, säger Herren, att Bosra skall bli till häpnad och vanära. Det skall ödeläggas och bli till en förbannelse, och alla dess lydstäder skall bli ödemarker för all framtid.
14 Ett budskap har jag hört från Herren,
en budbärare har sänts ut bland hednafolken:
"Kom samman och drag emot det
och stå upp till strid."
15 Ty se, liten skall jag göra dig bland hednafolken,
föraktad bland människorna.
16 Den förfäran du väckte och ditt hjärtas högmod
har bedragit dig,
du som bor bland bergsklyftorna
och har ditt tillhåll uppe på höjden.
Om du än byggde ditt bo så högt som örnen
skulle jag ändå störta dig ner därifrån,
säger Herren.
17 Edom skall bli till häpnad. Var och en som går där förbi skall häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor. 18 Som när Sodom och Gomorra med sina grannstäder ödelades, säger Herren, så skall ingen bo där mer och ingen människa vistas där.
19 Se, likt ett lejon skall han dra upp upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick skall jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald skall jag sätta över dem. Ty vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå mig emot? 20 Hör därför vad Herren har beslutat om Edom och de tankar som han har tänkt om dem som bor i Teman:
Även de minsta i hjorden skall släpas bort,
och deras betesmark skall häpna över dem.
21 Vid dånet av deras fall bävar jorden.
Man skriar så att ljudet hörs ända till Röda havet.
22 Se, som en örn lyfter han,
han svävar fram och breder ut sina vingar över Bosra.
Hjärtat hos Edoms hjältar blir på den dagen
som hjärtat hos en kvinna i barnsnöd.
Profetia om Damaskus
23 Om Damaskus.
Hamat och Arpad kommer på skam,
ty ett ont budskap har de hört.
De fylls av ångest,
likt ett upprört hav som inte kan bli stilla.
24 Damaskus har tappat modet
och vänt sig om till flykt,
skräcken har fått grepp,
ångest och vånda lik en barnaföderskas har kommit.
25 Hur övergiven är inte den berömda staden,
min glädjes stad?
26 Därför måste de unga männen falla på gatorna,
och alla krigsmän förgöras på den dagen,
säger Herren Sebaot.
27 Jag skall tända eld på Damaskus murar,
och den skall förtära Ben-Hadads palats.
Profetia om Kedar och Hasor
28 Om Kedar och Hasors riken som besegrades av Nebukadressar, kungen i Babel.
Så säger Herren:
Stå upp, drag upp mot Kedar
och fördärva Österlandets söner.
29 Deras hyddor och hjordar skall rövas bort,
deras tält och allt deras bohag,
deras kameler skall föras bort ifrån dem,
och man skall ropa över dem:
Skräck från alla håll!
30 Fly, vandra långt bort,
göm er djupt ner, ni Hasors invånare, säger Herren,
ty Nebukadressar, kungen i Babel,
har fattat beslut om er
och tänkt ut en plan mot er.
31 Stå upp, säger Herren, och drag ut
mot ett bekymmersfritt folk som bor i trygghet,
utan både portar och bommar.
De bor för sig själva.
32 Deras kameler skall bli ert byte,
och deras stora boskapshjordar skall bli ert rov.
Jag skall skingra dem åt alla väderstreck,
männen med det kantklippta håret.
Från alla håll skall jag låta ofärd drabba dem,
säger Herren.
33 Hasor skall bli en boning för schakaler,
en ödemark för alltid.
Ingen skall bo där mer
och ingen människa vistas där.
Profetia om Elam
34 Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om Elam i början av Sidkias, Juda kungs, regering. Han sade:
35 "Så säger Herren Sebaot:
Se, jag skall bryta sönder Elams båge,
deras främsta makt.
36 Jag skall låta fyra vindar komma mot Elam
från himlens fyra hörn.
Jag skall skingra dem åt alla väderstreck,
och inget hednafolk skall finnas
dit de fördrivna från Elam inte skall komma.
37 Jag skall göra elamiterna förfärade för sina fiender
och för dem som står efter deras liv.
Jag skall låta olycka komma över dem,
min brinnande vrede, säger Herren.
Jag skall sända svärdet efter dem,
till dess jag har gjort slut på dem.
38 Jag skall sätta upp min tron i Elam
och utrota både kung och furstar där,
säger Herren.
39 Men i kommande dagar skall jag göra slut på Elams fångenskap,
säger Herren."
Profetia om Babel
50 Detta är det ord som Herren talade om Babel, om kaldeernas land, genom profeten Jeremia:
2 Förkunna bland hednafolken,
ge det till känna, res upp ett baner,
kungör och dölj det inte.
Säg: Babel är intaget,
Bel har kommit på skam,
Merodak är krossad.
Dess avgudabilder har kommit på skam,
dess avgudar är krossade.
3 Ty ett folk drar upp mot det norrifrån.
Det skall göra dess land till en ödemark,
så att ingen kan bo i det.
Både människor och djur skall fly.
4 I de dagarna och på den tiden, säger Herren,
skall Israels barn komma tillsammans med Juda barn.
Under gråt skall de gå
och Herren, sin Gud, skall de söka.
5 De skall fråga efter Sion
och vända sig hitåt:
"Kom! Låt oss hålla fast vid Herren
i ett evigt förbund, som aldrig skall glömmas."
6 Mitt folk var förlorade får.
Deras herdar förde dem vilse
och lät dem irra omkring på bergen.
De strövade från berg till höjd
och glömde sin viloplats.
7 Alla som träffade på dem slukade dem,
och deras motståndare sade:
"Vi är utan skuld."
Det skedde därför att de hade syndat mot Herren,
rättfärdighetens boning,
mot Herren, deras fäders hopp.
8 Fly ut ur Babel,
drag bort från kaldeernas land,
och var som bockar framför hjorden.
9 Ty se, jag skall uppväcka från nordlandet
en mängd stora hednafolk
och föra dem upp mot Babel.
De skall rusta sig till strid mot det,
från det hållet skall det erövras.
Deras pilar skall vara som en framgångsrik hjältes,
som inte vänder tillbaka tomhänt.
10 Kaldeen skall plundras.
Plundrarna skall alla få nog, säger Herren.
11 Ty ni gladde er och jublade,
när ni skövlade min arvedel.
Ni hoppade som kvigor på tröskplatsen
och frustade som hingstar.
12 Er mor skall ändå fullständigt komma på skam,
ja, hon som har fött er skall få skämmas.
Se, sist av hednafolken skall hon bli en ödemark,
ett torrt land och en öken!
13 På grund av Herrens vrede måste det ligga obebott
och helt och hållet vara en ödemark.
Var och en som går förbi Babel skall häpna och vissla
vid tanken på alla dess plågor.
14 Rusta er till strid mot Babel från alla sidor,
ni som spänner båge.
Skjut på henne, spar inte på pilarna,
ty mot Herren har hon syndat.
15 Höj segerrop över henne från alla håll:
"Hon har tvingats ge upp.
Hennes stöd har fallit,
hennes murar är nerrivna!"
Detta är Herrens hämnd.
Hämnas då på henne.
Gör mot henne som hon har gjort.
16 Utrota ur Babel den som sår
och den som i skördens tid brukar lien.
Undan det härjande svärdet
skall var och en vända om till sitt folk
och var och en fly hem till sitt land.
17 Israel är ett vilsekommet får
som jagats av lejon.
Först slukade kungen i Assyrien det, och till slut har Nebukadressar, kungen i Babel, gnagt dess ben. 18 Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall straffa kungen i Babel och hans land, liksom jag har straffat kungen i Assyrien. 19 Jag skall föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han skall få gå i bet på Karmel och i Basan. På Efraims berg och i Gilead skall han få äta sig mätt.
20 I de dagarna och på den tiden, säger Herren,
skall man söka efter Israels missgärning
och den skall inte mer vara till,
efter Juda synder och de skall inte mer finnas.
Ty jag skall förlåta dem som jag låter leva kvar.
21 Drag ut mot Meratajims land och mot invånarna i Pekod.[d]
Förgör dem och ge dem till spillo, säger Herren,
och gör i allt som jag har befallt dig.
22 Det är stridslarm och stor förödelse i landet.
23 Hur sönderbruten och krossad är den inte,
den hammare som slog hela jorden!
Hur har inte Babel kommit hednafolken att häpna!
24 Jag lade ut en snara för dig, Babel,
och du blev fångad innan du visste om det.
Du ertappades och greps,
ty det var mot Herren du hade givit dig i strid.
25 Herren öppnade sitt vapenförråd
och tog fram sin vredes vapen.
Ty ett verk hade Herren, Herren Sebaot,
att utföra i kaldeernas land.
26 Ryck fram mot det från alla håll,
öppna dess förrådshus,
kasta i en hög vad där finns, som man gör med säd,
och ge det till spillo.
Låt ingenting bli kvar av det.
27 Döda alla dess tjurar, för ner dem till slakt.
Ve dem, ty deras dag har kommit, tiden för deras straff!
28 Lyssna till flyktingarna
som söker rädda sig ut ur Babels land,
för att i Sion förkunna Herrens, vår Guds, hämnd,
hämnden för hans tempel.
29 Kalla samman bågskyttar mot Babel,
alla som kan spänna en båge.
Slå läger runt omkring det, låt ingen komma undan.
Vedergäll det för dess gärningar.
Gör mot det alldeles så som det har gjort.
Ty mot Herren har det handlat övermodigt,
mot Israels Helige.
30 Därför skall dess unga män falla på gatorna,
alla dess stridsmän skall gå under på den dagen,
säger Herren.
31 Se, jag är emot dig, du övermodige,
säger Herren, Herren Sebaot,
ty din dag har kommit,
den tid då jag skall straffa dig.
32 Då skall den övermodige stappla och falla
och ingen skall resa upp honom.
Jag skall tända eld på hans städer
och elden skall förtära allt omkring honom.
33 Så säger Herren Sebaot:
Förtryckta är Israels barn
och Juda barn med dem.
Alla de som har fört dem i fångenskap
håller dem fast
och vägrar att släppa dem.
34 Men deras återlösare är stark,
Herren Sebaot är hans namn.
Han tar sig an deras sak,
och skaffar ro åt jorden
men oro åt Babels invånare.
35 Svärd mot kaldeerna, säger Herren,
mot Babels invånare,
mot dess furstar och vise män!
36 Svärd mot lögnprofeterna,
de skall stå där som dårar.
Svärd mot dess hjältar,
de skall bli förfärade.
37 Svärd mot dess hästar och vagnar,
mot alla främmande folk därinne,
de skall bli som kvinnor.
Svärd mot dess skatter,
så att de rövas bort.
38 Torka skall drabba dess vatten,
de skall torka ut.
Ty det är ett gudabildernas land,
med sina skrämmande avgudar uppför de sig som galna.
39 Därför skall schakaler bo där
tillsammans med andra ökendjur.
Strutsar skall där ha sin boning.
Aldrig mer skall någon människa bo där,
från släkte till släkte skall det vara obebott.
40 Liksom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder
ödelades av Gud,
säger Herren,
så skall ingen bo där,
ingen människa mer vistas där.
41 Se, ett folk kommer norrifrån,
ett stort hednafolk,
många kungar reser sig
från jordens yttersta ände.
42 De har båge och lans,
de är grymma och utan förbarmande.
Larmet från dem är som havets dån,
på hästar rider de fram,
rustade som kämpar till strid
mot dig, du dotter Babel.
43 När kungen i Babel hör ryktet om dem
sjunker hans händer ner.
Ängslan griper honom,
ångest som hos en barnaföderska.
44 Se, likt ett lejon skall han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick skall jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald skall jag sätta över dem. Ty vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå mig emot? 45 Hör därför vad Herren har beslutat om Babel, och de tankar som han tänkt om kaldeernas land.
Även de minsta i hjorden skall släpas bort,
och deras betesmark skall häpna över dem.
46 Vid ropet: "Babel är intaget!"
skall jorden bäva och ett skriande höras bland hednafolken.
51 Så säger Herren: Se, jag skall uppväcka en ödeläggande ande
mot Babel och mot Leb-Kamajs[e] invånare.
2 Jag skall sända skördemän mot Babel,
och de skall rensa bort dess invånare och ödelägga landet.
Från alla sidor skall de komma emot det på olyckans dag.
3 Skyttar skall spänna sina bågar
mot dem som där spänner båge
och mot dem som där bröstar sig i sitt pansar.
Skona inte de unga männen,
förgör hela dess här!
4 Slagna män skall då falla i kaldeernas land
och genomborrade män på deras gator.
5 Ty Israel och Juda är inte änkor
övergivna av sin Gud,
av Herren Sebaot,
fastän deras land är fullt av skuld mot Israels Helige.
6 Fly ut ur Babel!
Var och en må rädda sitt liv,
så att ni inte går under genom dess missgärning.
Ty detta är för Herren en hämndens tid
då han vedergäller Babel vad det har gjort.
7 En gyllene bägare var Babel i Herrens hand,
den gjorde hela jorden drucken.
Av dess vin drack hednafolken,
därför blev de från vettet.
8 Men plötsligt har nu Babel fallit och krossats.
Jämra er över det!
Hämta balsam för dess plåga,
kanske kan det helas.
9 "Vi har försökt att bota Babel,
men det har inte kunnat botas.
Låt oss lämna det och gå var och en till sitt land.
Ty dess straffdom räcker upp till himlen,
den når ända upp till skyarna.
10 Herren har låtit vår rättfärdighet gå fram.
Kom, låt oss berätta i Sion om Herrens, vår Guds, verk."
11 Vässa pilarna, fatta sköldarna!
Herren har uppväckt de mediska kungarnas ande,
hans avsikt är att lägga Babel i ruiner.
Det är Herrens hämnd, hämnden för hans tempel.
12 Res upp ett baner mot Babels murar!
Håll sträng bevakning,
ställ ut vakter,
lägg bakhåll!
Ty Herren har fattat sitt beslut,
och han utför vad han har talat mot Babels invånare.
13 Du som bor vid stora vatten
och är så rik på skatter,
ditt slut har nu kommit,
din girighets mått är fyllt.
14 Herren Sebaot har svurit vid sig själv:
Sannerligen, jag skall fylla dig med människor
så talrika som gräshoppor,
och de skall höja segerrop mot dig.
15 Han har skapat jorden genom sin kraft,
han har grundat världen genom sin vishet,
och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen.
16 När han låter sin röst höras
då brusar himlens vatten,
då låter han regnskyar stiga upp från jordens ände.
Han gör blixtar åt regnet
och för vinden ut ur dess förvaringsrum.
17 Alla människor står då som dårar, utan förstånd.
Alla guldsmederna kommer på skam med sina avgudar,
ty deras gjutna gudabilder är bedrägeri,
ingen ande är i dem.
18 Förgänglighet är de, ett verk som väcker åtlöje.
När straffet kommer över dem förgås de.
19 Sådan är inte han som är Jakobs del.
Han är den som har format allt
och sin arvedels stam.
Herren Sebaot är hans namn.
20 Min hammare är du, mitt stridsvapen.
Med dig krossar jag hednafolk,
med dig fördärvar jag riken,
21 med dig krossar jag häst och ryttare,
med dig krossar jag vagn och kusk,
22 med dig krossar jag man och kvinna,
med dig krossar jag gammal och ung,
med dig krossar jag yngling och jungfru
23 med dig krossar jag herden och hans hjord,
med dig krossar jag bonden och hans oxar,
med dig krossar jag ståthållare och styresmän.
24 Men nu skall jag inför era ögon vedergälla Babel och alla Kaldeens invånare för allt det onda som de har gjort mot Sion, säger Herren. 25 Se, jag vänder mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren, du som fördärvar hela jorden, och jag skall sträcka ut min hand mot dig och störta dig ner från klipporna och göra dig till ett förbränt berg, 26 så att man inte från dig skall kunna ta vare sig hörnsten eller grundsten, utan du skall bli en ödemark för alltid, säger Herren.
27 Res upp ett baner på jorden,
blås i horn bland hednafolken,
förbered hednafolk till strid mot det,
båda upp riken mot det,
Ararats, Minnis och Askenas.
Välj ut en härförare mot det,
drag dit upp med hästar som liknar borstiga gräshoppor.
28 Förbered hednafolk till strid mot det:
Mediens kungar, dess ståthållare och alla dess landsfurstar
och hela det land som lyder under deras välde.
29 Då skälver jorden och bävar,
ty Herrens planer mot Babel fullbordas:
att göra Babels land till en ödemark, utan invånare.
30 Babels hjältar upphör att strida,
de sitter stilla i sina fästen.
Deras styrka har försvunnit,
de har blivit som kvinnor.
Man har tänt eld på Babels boningar,
och dess bommar är sönderbrutna.
31 Löpare möter löpare,
den ene budbäraren korsar den andres väg
för att meddela kungen i Babel
att hela hans stad har intagits,
32 att vadställena har erövrats,
att dammarna är uppbrända i eld
och stridsmännen står skräckslagna.
33 Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud:
Dottern Babel är som en tröskplats,
när man just har trampat till den.
Ännu en liten tid, och skördetiden är inne.
34 Han har slukat mig och tillintetgjort mig,
Nebukadressar, kungen i Babel.
Han har gjort mig till ett tomt kärl,
lik en drake har han svalt mig,
han har fyllt sin buk med mina läckerheter
och drivit bort mig.
35 "Må det våld som har drabbat mig och mitt kött
komma över Babel",
säger kvinnan som bor i Sion.
"Må mitt blod komma över Kaldeens invånare",
säger Jerusalem.
36 Därför säger Herren så:
Se, jag skall utföra din sak och utkräva din hämnd.
Jag skall låta Babels hav sina bort och dess brunn torka ut,
37 och Babel skall bli en stenhög,
ett tillhåll för schakaler,
till häpnad och förakt.
Ingen skall bo där.
38 Alla ryter de nu som lejon,
de morrar som lejonungar.
39 Men när de är som mest upptända
skall jag ordna ett gästabud för dem.
Jag skall göra dem druckna så att de jublar,
och så skall de somna in i en evig sömn
och aldrig mer vakna upp, säger Herren.
40 Jag skall föra dem ner till att slaktas som lamm,
som baggar och bockar.
41 Hur har inte Sesak blivit intaget,
det som var hela jordens berömmelse har erövrats!
Hur har inte Babel kommit hednafolken att häpna!
42 Havet steg upp över Babel,
de brusande böljorna täckte över det.
43 Så förvandlades dess städer till en ödemark,
ett torrt land och en öken,
ett land där ingen bor
och där ingen människa går fram.
44 Jag skall straffa Bel i Babel
och dra ut ur hans gap vad han har slukat.
Hednafolken skall inte mer strömma till honom,
också Babels murar skall falla.
45 Drag ut därifrån, mitt folk.
Var och en må rädda sitt liv
undan Herrens brinnande vrede.
46 Var inte försagda i era hjärtan
och frukta inte för de rykten som hörs i landet,
även om ett rykte kommer det ena året
och ett nytt rykte nästa år,
även om våld råder på jorden
och härskare står mot härskare.
47 Ty se, dagar skall komma
då jag skall straffa Babels avgudar
och då hela dess land skall stå med skam
och alla bli slagna därinne.
48 Då skall de jubla över Babel,
himmel och jord och allt som finns där,
ty norrifrån kommer härjarna över det.
säger Herren.
49 På grund av dem som i Israel har dräpts,
måste Babel falla,
så som dräpta över hela jorden
har fallit för Babels skull.
50 Ni som räddat er undan svärdet,
ge er av, stanna inte!
Kom ihåg Herren i fjärran land
och låt Jerusalem vara i era hjärtan!
51 Vi står här med skam, vi blir hånade.
Blygsel täcker vårt ansikte,
ty främlingar har trängt in i
de heliga platserna i Herrens hus.
52 Se, därför skall dagar komma, säger Herren,
då jag skall döma Babels avgudar
och i hela dess land skall slagna män jämra sig.
53 Även om Babel steg upp till himlen
och gjorde sin befästning hög och ointaglig,
så skulle ändå plundrare från mig nå dit,
säger Herren.
54 Klagorop hörs från Babel
och stor förödelse från kaldeernas land.
55 Ty Herren ödelägger Babel
och gör slut på det stora larmet därinne.
Deras vågor brusar som stora vatten,
dånet av dem ljuder högt.
56 Ty över Babel kommer en som ödelägger,
och hjältarna där tas till fånga,
deras bågar bryts sönder.
Herren är en vedergällningens Gud,
han lönar till fullo.
57 Jag skall göra dem druckna,
Babels furstar och visa,
dess ståthållare, styresmän och hjältar.
De skall somna in i en evig sömn
och aldrig mer vakna upp, säger Konungen.
Herren Sebaot är hans namn.
58 Så säger Herren Sebaot:
Babels breda murar skall i grund rivas ner,
och de höga portarna skall brännas upp i eld.
Så mödar sig folken för intet
och folkslagen arbetar sig trötta
för det som blir lågornas rov."
59 Detta är vad profeten Jeremia befallde Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, då denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda kung, i hans fjärde regeringsår.[f] Seraja var nämligen kvartermästare.
60 Jeremia tecknade upp i en och samma bok all den olycka som skulle komma över Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel. 61 Jeremia sade till Seraja: "När du kommer till Babel, se då till att du läser upp allt detta. 62 Och du skall säga: Herre, du har själv talat om denna plats att du vill fördärva den så att ingen mer skall bo här, varken människa eller djur, ty den skall vara en ödemark för all framtid. 63 Och när du har läst upp hela boken, skall du binda en sten vid den och kasta den mitt i floden Eufrat 64 och säga: På samma sätt skall Babel sjunka ner och inte mer komma upp på grund av den olycka som jag skall låta komma över det. Och de skall gå under."
Här slutar Jeremias ord.
Sidkia blir kung i Juda
52 Sidkia var tjugoett år när han blev kung och han regerade elva år[g] i Jerusalem. Hans mor hette Hamital och hon var dotter till Jeremia från Libna.
2 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som Jojakim hade gjort. 3 Det var på grund av Herrens vrede som detta skedde med Jerusalem och Juda till dess han förkastade dem från sitt ansikte. Och Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babel. 4 På tionde dagen i den tionde månaden av Sidkias nionde regeringsår kom den babyloniske kungen Nebukadressar med hela sin här till Jerusalem och belägrade staden. De byggde en belägringsmur runt omkring den. 5 Staden var belägrad ända till kung Sidkias elfte regeringsår.
6 Men på nionde dagen i den fjärde månaden[h] var hungersnöden så stor i staden att folket i landet inte hade något att äta. 7 Staden stormades och allt krigsfolket flydde och drog ut ur staden under natten genom porten mellan de båda murarna, den port som ledde till den kungliga trädgården, medan kaldeerna låg runt omkring staden. De tog vägen mot Hedmarken.
8 Men kaldeernas här förföljde kungen och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergivit honom och skingrats. 9 Kaldeerna grep kungen och förde honom till den babyloniske kungen i Ribla i Hamats land. Där uttalade denne sin dom över honom. 10 Och kungen i Babel lät avrätta Sidkias barn inför hans ögon. Dessutom lät han också avrätta alla Juda furstar i Ribla. 11 På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät fängsla honom med kopparkedjor. Kungen i Babel förde honom till Babel och lät honom sitta i fängelse ända till hans dödsdag.
Templet förstörs
12 På tionde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadressars nittonde regeringsår kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, som var överste för drabanterna, till Jerusalem. 13 Han brände upp Herrens hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnämas hus, brände han upp i eld. 14 Alla murar runt omkring Jerusalem bröts ner av hela den här av kaldeer som översten för drabanterna hade med sig. 15 En del av de fattigaste bland folket och den del av folket som var kvar i staden och de överlöpare som hade gått över till kungen i Babel, liksom den övriga hopen som fanns kvar, dem förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort i fångenskap. 16 Men av de fattigaste i landet lämnade Nebusaradan, översten för drabanterna, kvar några att sköta vingårdarna och åkrarna.
17 Kopparpelarna i Herrens hus, bäckenställen och kopparhavet i Herrens hus slog kaldeerna sönder och förde all kopparn till Babel. 18 Och askkärlen, skovlarna, knivarna och alla kopparkärl som hade använts vid gudstjänsten tog de med sig. 19 Likaså tog översten för drabanterna faten, fyrfaten, offerskålarna, askkärlen, ljusstakarna, de övriga skålarna och bägarna, allt som var av rent guld eller av rent silver. 20 Vad gäller de två pelarna, havet som var ett enda och de tolv kopparoxarna under bäckenställen som kung Salomo hade låtit göra till Herrens hus, så kunde kopparn i alla dessa föremål inte vägas. 21 Vad pelarna angår var den ena pelaren arton alnar hög och en tolv alnar lång tråd mätte omfånget. Den var fyra fingrar tjock och ihålig. 22 Ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar, och detta pelarhuvud var fem alnar högt och ett flätverk och granatäpplen fanns på pelarhuvudet runt omkring, allt av koppar. Likadant var det på den andra pelaren också med granatäpplen. 23 Granatäpplena var nittiosex utåt, men tillsammans var granatäpplena på flätverket runt omkring ett hundra.
Juda rikes undergång
24 Översten för drabanterna tog översteprästen Seraja och Sefanja, prästen närmast under honom, likaså de tre som höll vakt vid dörren. 25 Och från staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och sju av kungens närmaste män som påträffades i staden. Likaså tog han överbefälhavarens skrivare, som brukade skriva ut folket i landet till krigstjänst, och 60 andra män av landets folk som påträffades i staden. 26 Dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla. 27 Och kungen i Babel lät avrätta dem där, i Ribla i Hamats land. Så blev Juda bortfört från sitt land.
28 Antalet av dem som Nebukadressar förde bort var i det sjunde året[i] 3 023 judar 29 och i Nebukadressars artonde regeringsår[j] 832 personer från Jerusalem. 30 I Nebukadressars tjugotredje regeringsår[k] förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort 745 personer. Hela antalet utgjorde 4 600 personer.
Kung Jojakins benådning
31 Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda kung, hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden på tjugofemte dagen i månaden, tog Evil-Merodak, kungen i Babel - samma år han blev kung - Jojakin, Juda kung, till nåder och förde honom ut ur fängelset. 32 Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel. 33 Han fick lägga av sin fångdräkt och ständigt äta vid kungens bord så länge han levde. 34 Ett fast underhåll fick han från kungen i Babel, visst för varje dag, ända till sin dödsdag, så länge han levde.
Jerusalems sorg och ödeläggelse
Alef
1 Hur övergiven sitter hon inte, den folkrika staden!
Hon har blivit lik en änka.
Hon som var så mäktig bland folken,
en furstinna bland länderna,
hon måste nu göra slavtjänst.
Beth
2 Bittert gråter hon i natten,
tårar rinner utför hennes kind.
Bland alla hennes älskare
finns ingen som tröstar henne.
Alla hennes vänner har svikit henne,
de har blivit hennes fiender.
Gimel
3 Juda har gått i landsflykt
på grund av förtryck
och svår träldom.
Hon bor nu bland hednafolken,
hon finner ingen ro.
Alla hennes förföljare har överfallit henne
mitt i hennes nöd.
Daleth
4 Vägarna till Sion sörjer,
ty ingen kommer längre till högtiderna.
Alla hennes portar är öde,
hennes präster suckar.
Hennes jungfrur är bedrövade,
och själv sörjer hon bittert.
He
5 Hennes ovänner har makten,
hennes fiender känner sig säkra.
Ty Herren har bedrövat henne
för hennes många synders skull.
Hennes barn har vandrat bort
som fångar framför fienden.
Waw
6 All prakt har försvunnit
från dottern Sion.
Hennes furstar liknar hjortar,
som inte finner bete.
De vandrar kraftlösa
framför förföljaren.
Zajin
7 I sin nöd och hemlöshet
kommer Jerusalem ihåg
allt vad dyrbart hon ägde
i forna dagar.
Nu, då hennes folk har fallit för ovännens hand
och ingen kommer till hennes hjälp,
ser hennes ovänner med hån på hennes undergång.
Heth
8 Svårt har Jerusalem syndat,
därför ses hon som oren.
Alla som ärade henne föraktar henne,
ty de ser hennes nakenhet.
Själv suckar hon
och vänder sig bort.
Teth
9 Orenhet fläckar fållen på hennes kläder,
hon tänkte inte på vad slutet skulle bli.
Hon har sjunkit ofattbart djupt
och ingen finns som tröstar henne.
O, Herre, se mitt betryck,
ty fienden förhäver sig.
Jod
10 Ovännen har räckt ut sin hand
efter allt dyrbart hon ägde.
Hon har sett hur hedningar
går in i hennes helgedom,
sådana som du har förbjudit
att komma in i din församling.
Kaf
11 Allt hennes folk suckar
och söker efter bröd.
De ger sina dyrbarheter för mat
för att hålla sig vid liv.
Se, o Herre, och ge akt på
hur föraktad jag har blivit.
Lamed
12 Betyder det ingenting för alla er som går vägen förbi?
Ge akt på detta och se:
Kan någon plåga vara lik den plåga
som drabbat mig,
den som Herren låtit mig lida
på sin brinnande vredes dag?
Mem
13 Från höjden har han sänt en eld
in i mina ben och kuvat dem.
Han bredde ut ett nät för mina fötter,
han stötte mig tillbaka.
Han har lämnat mig övergiven
och sjuk hela dagen.
Nun
14 Till ett ok knöts mina synder samman,
av hans hand vävdes de ihop,
de har lagts över min nacke.
Han har brutit ner min kraft.
Herren har lämnat mig i händerna på dem
som jag inte kan stå emot.
Samek
15 Alla de hjältar som fanns hos mig
har Herren förkastat.
Han kallade samman ett uppbåd mot mig
för att krossa mina unga män.
Som en vinpress har Herren trampat
jungfrun, dottern Juda.
Ajin
16 Därför gråter jag,
mina ögon flödar av tårar.
Ty fjärran ifrån mig är den som kan trösta mig
och vederkvicka min själ.
Mina barn är övergivna,
ty fienden har blivit mig övermäktig.
Pe
17 Sion räcker ut sina händer,
men ingen finns som tröstar henne.
Mot Jakob har Herren bådat upp
hans ovänner från alla håll,
Jerusalem har blivit
som något orent ibland dem.
Tsade
18 Herren är rättfärdig,
men jag var upprorisk mot hans bud.
Hör då, alla ni folk,
och se min plåga!
Mina jungfrur och unga män
har gått i fångenskap.
Qof
19 Jag kallade på mina älskare,
men de svek mig.
Mina präster och mina äldste
omkom i staden,
medan de letade efter mat
för att hålla sig vid liv.
Resh
20 Se, Herre, hur jag är i nöd!
Det jäser i mitt innersta,
mitt hjärta vänder sig i mitt bröst,
ty jag har varit mycket upprorisk.
Ute gör svärdet mig barnlös,
inomhus finns endast död.
Shin
21 Man hör hur jag suckar,
men ingen finns som tröstar mig.
Alla mina fiender har hört om min olycka
och gläder sig över att du har gjort detta.
Den dag du har förkunnat har du låtit komma,
men det skall gå dem som mig.
Taw
22 Låt all deras ondska komma inför ditt ansikte
och gör med dem
så som du har gjort med mig
för alla mina synder.
Ty många är mina suckar,
och mitt hjärta är sjukt.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln