Bible in 90 Days
Herren bestraffar sitt folk
Alef
2 Hur har inte Herren i sin vrede övertäckt dottern Sion med mörka moln!
Från himlen har han kastat
Israels härlighet ner till jorden.
Han har inte kommit ihåg sin fotapall
på sin vredes dag.
Beth
2 Utan att skona har Herren fördärvat
alla Jakobs boningar.
I sin vrede bröt han ner
dottern Judas fästen.
Han slog dem till marken,
han orenade riket och dess furstar.
Gimel
3 I vredens hetta högg han av
varje horn i Israel.
Han drog tillbaka sin högra hand
när fienden kom.
Jakob förbrände han likt en flammande eld
som förtär allt runt omkring.
Daleth
4 Han spände sin båge som en fiende,
hans högra hand var redo.
Lik en ovän dödade han
allt som var ljuvligt för ögat.
Över dottern Sions hydda.
utgöt han sin vrede som en eld.
He
5 Herren var som en fiende.
Han fördärvade Israel,
han fördärvade alla dess palats,
han förstörde dess fästen.
Han hopade hos dottern Juda
bedrövelse och jämmer.
Waw
6 Han bröt ner sin boning som en trädgård,
han förstörde sin mötesplats.
Högtid och sabbat
lät Herren falla i glömska i Sion,
och i sin brinnande vrede förkastade han
kung och präst.
Zajin
7 Herren förkastade sitt altare,
han övergav sin helgedom.
Murarna omkring hennes palats
gav han i fiendernas hand.
De ropade högt i Herrens hus
som på en högtidsdag.
Heth
8 Herren hade beslutat förstöra
dottern Sions murar.
Han spände mätsnöret för att fördärva
och drog inte tillbaka sin hand.
Han lät sorg komma över vallar och murar,
alla ligger nu förstörda.
Teth
9 Hennes portar har sjunkit ner i jorden,
han förstörde och krossade hennes bommar.
Hennes kung och hennes furstar lever bland hednafolken.
Ingen undervisning ges mer
och hennes profeter
får ingen syn från Herren.
Jod
10 De sitter stumma på marken,
de äldste i dottern Sion.
De har kastat stoft på sina huvuden
och klätt sig i säcktyg.
Jerusalems jungfrur
sänker sina huvuden mot jorden.
Kaf
11 Mina ögon är förtärda av gråt,
det jäser i mitt innersta.
Min lever är som utgjuten på jorden
ty dottern mitt folk går under,
barn och spädbarn förgås
på gatorna i staden.
Lamed
12 De ropar till sina mödrar:
"Var finns bröd och vin?"
De tynar bort likt de slagna
på stadens gator,
de ger upp andan
i sina mödrars famn.
Mem
13 Vad skall jag säga dig,
vad skall jag jämföra dig med, du dotter Jerusalem?
Vad skall jag likna dig vid för att trösta dig,
du jungfru dotter Sion?
Din skada är ju stor som ett hav,
vem kan hela dig?
Nun
14 Dina profeters syner
var falska och dåraktiga.
De uppenbarade inte din missgärning för dig
för att göra slut på din fångenskap.
De budskap de förkunnade för dig
var falska och förförande.
Samek
15 Alla som går vägen förbi
slår hånfullt ihop händerna åt dig.
De visslar och skakar på huvudet
åt dottern Jerusalem.
"Är detta den stad som man kallade
den fulländade skönheten, hela jordens fröjd?"
Pe
16 Alla dina fiender spärrar upp munnen mot dig,
de visslar och skär tänder,
de säger: "Vi har fördärvat henne.
Ja, detta är den dag som vi har väntat på.
Nu har vi upplevt och sett den!"
Ajin
17 Herren har gjort vad han hade beslutat,
han har uppfyllt sitt ord,
det han för länge sedan hade sagt.
Han har rivit ner utan att skona,
han har låtit fienden glädjas över dig,
han har upphöjt dina ovänners horn.
Tsade
18 Deras hjärtan ropar till Herren.
Du dotter Sions mur,
låt dina tårar rinna som en bäck
både dag och natt.
Ge dig ingen ro,
unna inte ditt öga någon vila.
Qof
19 Stig upp, ropa högt i natten,
när nattväkterna börjar.
Utgjut ditt hjärta som vatten
inför Herrens ansikte.
Lyft upp dina händer till honom
för dina barns liv,
ty de tynar bort av hunger
i alla gathörn.
Resh
20 Se, Herre, och besinna
vem du har handlat så emot.
Skall kvinnor äta sin livsfrukt,
barnen som de har burit i sin famn?
Skall präster och profeter dödas
i Herrens helgedom?
Shin
21 På marken, ute på gatorna, ligger de,
unga och gamla.
Mina jungfrur och mina unga män
har fallit för svärd.
Du dödade på din vredes dag,
du slaktade utan att skona.
Taw
22 Som till en högtidsdag bådade du upp
förskräckelser från alla håll.
På Herrens vredes dag fanns det ingen
som undkom eller överlevde.
Dem som jag har burit i min famn och uppfostrat
har min fiende förgjort.
Lidande och hopp
Alef
3 Jag är mannen som har sett elände
genom hans vredes ris.
2 Han har lett mig och låtit mig gå
i mörker och inte i ljus.
3 Ja, han vänder emot mig sin hand,
gång på gång, hela dagen.
Beth
4 Han lät mitt kött och min hud täras bort,
han krossade mina ben.
5 Han byggde upp en mur mot mig
och omringade mig med bitterhet och möda.
6 På mörka platser har han låtit mig bo
likt de som länge varit döda.
Gimel
7 Han har byggt en mur omkring mig,
jag kan inte komma ut,
han har lagt på mig tunga bojor.
8 Hur jag än klagar och ropar,
stänger han ute min bön.
9 Med huggen sten har han spärrat av mina vägar,
mina stigar har han gjort krokiga.
Daleth
10 En björn som ligger på lur är han mot mig,
ett lejon som ligger i försåt.
11 Han har fört mig på avvägar och rivit mig i stycken.
Förödelse lät han drabba mig.
12 Han har spänt sin båge
och ställt mig som ett mål för sin pil.
He
13 Han har låtit pilar från sitt koger
gå in i mina njurar.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk,
deras nidvisa dagen lång.
15 Han har mättat mig med bitterhet,
givit mig malört att dricka.
Waw
16 Han har krossat mina tänder mot stenar,
han har täckt mig med aska.
17 Du har drivit min själ bort från friden,
jag har glömt vad lycka är.
18 Jag sade: "Det är slut med min livskraft
och mitt hopp till Herren."
Zajin
19 Tänk på mitt elände och min hemlöshet,
malörten och giftet!
20 Ständigt tänker min själ på det
och är bedrövad i mig.
21 Detta tar jag till hjärtat,
därför har jag hopp:
Heth
22 Herrens nåd är det att det inte är ute med oss,
ty det är inte slut med hans barmhärtighet.
23 Den är var morgon ny,
ja, stor är din trofasthet.
24 Herren är min del, det säger mig min själ,
därför står mitt hopp till honom.
Teth
25 Herren är god mot dem som väntar på honom,
mot den själ som söker honom.
26 Det är gott att i stillhet
hoppas på hjälp från Herren.
27 Det är gott för en man
att bära ett ok i sin ungdom.
Jod
28 Må han sitta ensam och tyst,
när han lägger bördor på honom.
29 Må han sänka sin mun i stoftet;
kanske finns det ännu hopp.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom
och låta sig mättas med smälek.
Kaf
31 Ty Herren förkastar inte för evigt.
32 Om han än bedrövar,
förbarmar han sig efter sin stora nåd.
33 Ty det är inte av hjärtat
han plågar eller bedrövar människors barn.
Lamed
34 Att man krossar under sina fötter
alla fångar i landet,
35 att man förnekar en man hans rätt
inför den Högstes ansikte,
36 att man handlar orätt mot någon i hans sak,
skulle Herren inte se det?
Mem
37 Vem talade och det blev så,
utan att Herren hade befallt det?
38 Kommer inte från den Högstes mun
både ont och gott?
39 Varför klagar en människa här i livet,
när hon straffas för sin synd?
Nun
40 Låt oss rannsaka våra vägar och pröva dem,
låt oss vända om till Herren!
41 Låt oss lyfta upp våra hjärtan och våra händer
till Gud i himlen!
42 Vi har syndat och varit upproriska,
och du har inte förlåtit.
Samek
43 Du har dolt dig i vrede och förföljt oss,
du har dödat och inte visat förbarmande.
44 Du har dolt dig i moln,
så att ingen bön når fram.
45 Du har gjort oss till avskum och förakt
mitt ibland folken.
Pe
46 De spärrar upp munnen mot oss,
alla våra fiender.
47 Faror och fallgropar möter oss,
förödelse och undergång.
48 Vattenbäckar strömmar från mitt öga,
ty dottern mitt folk går under.
Ajin
49 Mitt öga flödar utan uppehåll,
det får ingen vila,
50 förrän Herren blickar ner
från himlen och ser.
51 Mitt öga vållar min själ plåga
på grund av alla unga kvinnor i min stad.
Tsade
52 De har ivrigt jagat mig som en fågel,
de som utan orsak är mina fiender.
53 De ville utsläcka mitt liv här i gropen,
de kastade sten på mig.
54 Vatten steg mig över huvudet.
Jag sade: "Jag är förlorad!"
Qof
55 Jag åkallade ditt namn, Herre,
längst nere i gropen.
56 Du har hört min röst,
tillslut inte ditt öra
när jag ber om lindring och hjälp.
57 Du kom mig nära när jag åkallade dig,
du sade: "Frukta inte!"
Resh
58 Herre, du tar dig an min sak,
du förlossar mitt liv.
59 Du ser, Herre, den orätt jag får utstå.
Döm i min sak!
60 Du ser all deras hämndlystnad,
alla deras anslag mot mig.
Shin
61 Du har hört deras smädelser, Herre,
alla deras anslag mot mig,
62 mina fienders tal och deras onda planer,
som riktas mot mig hela tiden.
63 Vare sig de sitter eller står
sjunger de nidvisor om mig
Taw
64 Du skall vedergälla dem, Herre,
efter deras händers verk.
65 Du skall lägga en slöja över deras hjärtan,
din förbannelse skall komma över dem.
66 Förfölj dem i vrede och förgör dem,
så att de inte kan bestå under Herrens himmel
Sions elände och smälek
Alef
4 Hur har inte guldet mist sin glans,
det ädlaste guld förvandlats!
Heliga ädelstenar ligger utkastade
i varje gathörn.
Beth
2 Sions ädlaste söner,
som liknade fint guld,
hur räknas de inte nu som lerkärl,
verk av krukmakarhänder.
Gimel
3 Till och med schakalerna räcker spenarna åt sina ungar
för att ge dem di,
men dottern mitt folk har blivit grym,
som strutsen i öknen.
Daleth
4 Dibarnets tunga fastnar
av törst i gommen.
Små barn ber om bröd,
men ingen ger dem något.
He
5 De som förr åt läckerheter
tynar bort på gatorna.
De som växte upp i purpur
måste ligga i dyn.
Waw
6 Missgärningen hos dottern mitt folk
är större än Sodoms synd.
Det omstörtades på ett ögonblick,
utan att människohänder rörde vid det.
Zajin
7 Hennes furstar var mer glänsande än snö,
de var vitare än mjölk,
deras hy var rödare än korall,
deras utseende var likt safirens.
Heth
8 Nu har deras ansikten blivit mörkare än sot,
man känner inte igen dem på gatorna.
Deras hud sitter fastklibbad vid benen,
den har blivit torr som trä.
Teth
9 Lyckligare var de som dödades med svärd
än de som nu dör av hunger,
de som tynar bort under plåga
av brist på markens frukter.
Jod
10 Med egna händer har ömsinta mödrar kokat sina barn
för att ha dem till föda
vid dottern mitt folks undergång.
Kaf
11 Herren har givit fritt utlopp åt sin förbittring,
han har utgjutit sin brinnande vrede.
I Sion har han tänt en eld
som förtärt dess grundvalar.
Lamed
12 Ingen kung på jorden skulle ha trott det,
ingen som bor i världen,
att någon ovän eller fiende
skulle komma in
genom Jerusalems portar.
Mem
13 Det har skett för hennes profeters synder
och hennes prästers missgärningar,
därför att de där inne
utgöt rättfärdigas blod.
Nun
14 Som blinda irrar de omkring på gatorna,
fläckade av blod,
så att ingen vågar komma nära
deras kläder.
Samek
15 "Ur vägen! Oren!" ropar man till dem.
"Ur vägen! Ur vägen! Rör dem inte!"
De flyr, ja, de irrar omkring.
Bland hednafolken säger man:
"Här kan de inte längre bo."
Pe
16 Herren själv har skingrat dem,
han vill inte mer ta sig an dem.
Mot prästerna visas ingen aktning,
mot de äldre inget förbarmande.
Ajin
17 Våra ögon sviker oss
när vi förgäves söker hjälp.
Vi har spanat och spanat
efter ett folk som ändå inte kan rädda oss.
Tsade
18 Man lurar på våra steg,
så att vi inte vågar gå på våra gator.
Vårt slut är nära, våra dagar är ute, ja, vårt slut har kommit.
Qof
19 Våra förföljare var snabbare
än himlens örnar.
På bergen jagade de oss,
i öknen låg de på lur för oss.
Resh
20 Vår livsande, Herrens smorde,
blev fångad i deras fallgropar.
Om honom sade vi:
"I hans skugga skall vi leva bland hednafolken."
Shin
21 Fröjda dig och var glad, du dotter Edom,
du som bor i landet Us.
Också till dig skall bägaren komma,
du skall bli drucken och ligga naken.
Taw
22 Straffet för din missgärning har nått sitt slut, du dotter Sion.
Han skall inte mer föra dig bort i fångenskap.
Men din missgärning, du dotter Edom, skall han straffa,
han skall avslöja dina synder.
Folkets bön i djupaste förnedring
5 Kom ihåg, Herre, vad som skett med oss,
skåda ner och se hur vi föraktas.
2 Vår arvedel har blivit främlingars egendom,
våra hus är i främmande hand.
3 Vi har blivit föräldralösa, vi har ingen far,
våra mödrar är som änkor.
4 Mot betalning får vi dricka vårt eget vatten,
för pengar får vi vår egen ved.
5 Våra förföljare är oss i hälarna.
Hur trötta vi än är, unnar de oss ingen vila.
6 Vi har räckt ut vår hand till Egypten
och till Assyrien för att få bröd att mätta oss med.
7 Våra fäder har syndat, de finns inte mer.
Vi måste bära deras missgärningar.
8 Slavar härskar över oss,
ingen finns som befriar oss ur deras hand.
9 Med fara för vårt liv hämtar vi vårt bröd,
bärgar det undan öknens svärd.
10 Vår hud är glödande som en ugn,
febersjuk av hunger.
11 De våldtog kvinnor i Sion,
jungfrur i Juda städer.
12 Furstarna blev hängda av dem,
de äldre hedrade man inte.
13 Unga män måste bära på kvarnstenar,
pojkar dignade under bördor av ved.
14 De gamla sitter inte längre i porten,
de unga har upphört med sin musik.
15 Glädjen är borta från vårt hjärta,
vår dans är förvandlad till sorg.
16 Kronan har fallit från vårt huvud.
Ve oss, att vi syndade så!
17 Därför har också vårt hjärta blivit sjukt
och därför är våra ögon förmörkade.
18 Sions berg ligger öde
och rävar strövar omkring på det.
19 Du, Herre, förblir för evigt,
din tron från släkte till släkte.
20 Varför skulle du glömma oss för alltid,
överge oss till evig tid?
21 Tag oss till dig på nytt, Herre,
så att vi kan vända åter.
Förnya våra dagar så att de blir som förr,
22 om du inte helt har förkastat oss.
Du har varit mycket vred på oss.
De fyra väsendena och Herrens tron
1 I det trettionde året,[a] på femte dagen i fjärde månaden, när jag var bland de bortförda vid floden Kebar,[b] öppnades himlen och jag fick se syner från Gud.
2 På femte dagen i månaden under det femte året[c] sedan kung Jojakin hade förts bort i fångenskap, 3 kom Herrens ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldeernas land vid floden Kebar, och Herrens hand kom där över honom.
4 Jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln med flammande eld, och det omgavs av ett sken. Mitt i skenet syntes något som var likt glänsande metall, 5 och mitt i elden syntes något som liknade fyra levande väsen. De såg ut som människor, 6 och varje väsen hade fyra ansikten och vart och ett av dem hade fyra vingar. 7 Deras ben var raka och deras fötter liknade fötterna på en kalv, och de glänste som skinande koppar. 8 De hade människohänder under sina vingar på alla fyra sidorna. Alla fyra hade ansikten och vingar. 9 Deras vingar slöt sig intill varandra, och när de gick behövde de inte vända sig utan de gick alltid rakt fram. 10 Deras ansikten liknade människoansikten, och alla fyra hade lejonansikten på högra sidan. På vänstra sidan hade alla fyra tjuransikten, och alla fyra hade örnansikten. 11 Så var det med deras ansikten. Deras vingar var utbredda upptill. Varje väsen hade två vingar som de rörde vid varandra med och två som täckte deras kroppar. 12 De gick rakt fram. Dit Anden ville gå, dit gick de, och när de gick behövde de inte vända sig. 13 Till utseendet liknade väsendena eldsglöd som brann likt facklor medan elden rörde sig fram och tillbaka mellan dem. Den gav ett sken ifrån sig och blixtar for ut ur elden. 14 Väsendena skyndade fram och tillbaka som blixtar.
15 Medan jag såg på dem, fick jag se ett hjul på jorden bredvid väsendena med de fyra ansiktena. 16 Det såg ut som om hjulen var gjorda av något som liknade krysolit, och alla fyra var likadana. Ett hjul tycktes vara inuti ett annat hjul, 17 så att de kunde gå åt alla fyra hållen utan att vända sig. 18 Hjulringarna var höga och skrämmande, och på alla fyra var hjulringarna fullsatta med ögon runt omkring. 19 När väsendena gick, gick också hjulen bredvid dem, och när de lyfte sig över jorden, lyfte sig också hjulen. 20 Dit Anden ville gå, dit gick de, och hjulen lyfte sig tillsammans med dem, för väsendenas ande var i hjulen. 21 När väsendena gick, gick också hjulen. När de stod stilla, stod också hjulen stilla. När de höjde sig upp från jorden, höjde sig också hjulen, ty väsendenas ande var i hjulen.
22 Över väsendenas huvuden syntes något som liknade ett himlavalv, likt underbar kristall, utspänt över deras huvuden. 23 Under valvet var deras vingar utbredda rakt emot varandra. Varje väsen hade två vingar som täckte den ena sidan av kroppen, och två som täckte den andra sidan. 24 När de gick, lät ljudet av deras vingar i mina öron som bruset av stora vatten, likt den Allsmäktiges röst, ett väldigt dån, likt dånet från en här. När de stod stilla, höll de sina vingar sänkta. 25 Och en röst hördes från himlavalvet över deras huvuden där de stod stilla med sänkta vingar.
26 Ovanför valvet över deras huvuden syntes något som liknade en tron gjord av safirsten. På det som liknade en tron satt en gestalt som såg ut som en människa. 27 Och jag såg något som liknade glänsande malm, omgivet runt omkring av något som liknade eld, från det som tycktes vara hans höfter och ända upp. Och neråt, från det som såg ut att vara hans höfter, såg jag något som såg ut som eld omgiven av ett sken. 28 Skenet syntes runt omkring som bågen i skyn en regnig dag.
Detta var den syn som liknade Herrens härlighet. När jag såg den föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade.
Gud kallar Hesekiel till profet
2 Han sade till mig: "Du människobarn, stå upp på dina fötter så skall jag tala med dig." 2 När han talade till mig, kom Anden in i mig och reste mig upp på mina fötter. Och jag hörde honom tala till mig, 3 han sade: "Du människobarn, jag sänder dig till Israels barn, till de avfälliga folken som har gjort uppror mot mig. De och deras fäder har syndat mot mig ända till denna dag. 4 Till barnen med fräck uppsyn och med hårda hjärtan sänder jag dig, och du skall säga till dem: Så säger Herren, Herren. 5 Vare sig de lyssnar eller inte - ty de är ett upproriskt släkte - skall de ändå inse att en profet har varit ibland dem. 6 Och du människobarn, frukta inte för dem och frukta inte för deras ord, fastän du omges av tistlar och törnen och bor bland skorpioner. Frukta inte för deras ord och förfäras inte för dem, ty de är ett upproriskt släkte. 7 Du skall tala mina ord till dem vare sig de lyssnar eller inte, ty de är upproriska.
Bokrullen
8 Men du människobarn, hör vad jag talar till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska släkte. Öppna din mun och ät vad jag ger dig." 9 Och jag såg en hand räckas ut mot mig, och i den såg jag en bokrulle. 10 Han bredde ut den framför mig, och den var fullskriven på insidan och utsidan. Och där var klagosånger, suckan och jämmerrop uppskrivna.
3 Han sade till mig: "Du människobarn, ät vad du ser framför dig! Ät upp denna rulle och gå och tala till Israels hus." 2 Jag öppnade min mun, och han gav mig rullen att äta. 3 Han sade till mig: "Du människobarn, mätta din mage och fyll din buk med den rulle som jag nu ger dig." Jag åt, och den var söt som honung i min mun.
Profeten sänds till det upproriska Israel
4 Han sade till mig: "Du människobarn, gå till Israels hus och tala mina ord till dem. 5 Ty du blir inte sänd till ett folk med främmande språk och obegripligt tal, utan till Israels hus, 6 inte till många folk med främmande språk och obegripligt tal som du inte förstår. Om jag sände dig till sådana skulle de lyssna på dig. 7 Men Israels hus vill inte lyssna på dig, ty de vill inte lyssna på mig. Hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan. 8 Se, jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten och din panna hård som deras pannor. 9 Jag gör din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Frukta inte för dem och bli inte förskräckt, ty de är ett upproriskt släkte." 10 Och han sade till mig: "Du människobarn, allt vad jag talar till dig skall du ta till ditt hjärta och höra med dina öron. 11 Gå till dina landsmän i fångenskapen och säg till dem: Så säger Herren, Herren - vare sig de lyssnar eller inte."
12 Anden lyfte mig upp, och jag hörde bakom mig ljudet av ett väldigt dån: "Lovad vare Herrens härlighet i hans boning!" 13 Jag hörde ljudet av väsendenas vingar som rörde sig mot varandra och dessutom ljudet från hjulen, ett väldigt dån. 14 Anden lyfte upp mig och tog tag i mig, och jag fördes bort, bedrövad och upprörd i min ande, och Herrens hand var stark över mig. 15 Jag kom till dem som förts bort till Tel-Abib, de som bodde vid floden Kebar. Jag slog mig ner där de satt och stannade där bland dem i sju dagar, djupt bedrövad.
Herren sätter Hesekiel till väktare
16 Men efter sju dagar kom Herrens ord till mig. Han sade: 17 "Du människobarn, jag har satt dig till väktare för Israels hus, för att du på mina vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun. 18 När jag säger till den ogudaktige: Du skall dö, och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och så rädda hans liv, då skall den ogudaktige dö i sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. 19 Men om du varnar den ogudaktige och han ändå inte vänder om från sin ogudaktighet eller sin ogudaktiga väg, då skall han dö i sin missgärning, men du har räddat din själ. 20 Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, då skall jag lägga en stötesten i hans väg och han skall dö. Om du då inte har varnat honom skall han dö i sin synd. Man skall inte komma ihåg de rättfärdiga gärningar han tidigare har gjort, men jag skall utkräva hans blod av din hand. 21 Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han avhåller sig från synd, då skall han få leva därför att han lät varna sig, och själv har du räddat ditt liv."
22 Herrens hand kom över mig där, och han sade till mig: "Stig upp och gå ut på slätten. Där skall jag tala med dig." 23 Då steg jag upp och gick ut på slätten, och se, där stod Herrens härlighet, lik den härlighet jag såg vid floden Kebar. Och jag föll ner på mitt ansikte. 24 Anden kom då in i mig och reste mig upp på mina fötter. Herren talade med mig och sade: "Gå och stäng in dig i ditt hus. 25 Och du människobarn, se, man skall lägga bojor på dig och binda dig med dem, så att du inte kan gå ut bland de andra. 26 Jag skall låta din tunga fastna vid din gom så att du blir stum och inte kan bestraffa dem, ty de är ett upproriskt släkte. 27 Men när jag talar med dig skall jag öppna din mun, och du skall säga till dem: Så säger Herren, Herren. Den som vill lyssna han må lyssna, och den som inte vill, han får låta bli, ty de är ett upproriskt folk."
Hesekiel förebildar Jerusalems belägring
4 "Du människobarn, tag en lertavla, lägg den framför dig och rita en stad på den, nämligen Jerusalem. 2 Belägra den och bygg torn mot den. Kasta upp vallar mot den, håll trupper i beredskap runt den och sätt upp murbräckor mot den från alla håll. 3 Och tag en järnplåt och sätt upp den som en järnmur mellan dig och staden. Vänd sedan ditt ansikte mot den och håll den belägrad och anfall den. Detta skall vara ett tecken för Israels hus.
4 Och du skall lägga dig på vänstra sidan och lägga Israels folks missgärning på dig. Lika många dagar som du ligger så, skall du bära på deras missgärning. 5 Jag skall lägga deras missgärningsår på dig. De skall motsvaras av samma antal dagar, trehundranittio dagar. Så skall du bära Israels folks missgärning. 6 När du har fullgjort dem, skall du för andra gången lägga dig, nu på högra sidan, och bära Juda folks missgärning under fyrtio dagar, en dag för varje år. Jag har tilldelat dig en dag för varje år. 7 Mot det belägrade Jerusalem skall du vända ditt ansikte och din nakna arm, och du skall profetera mot det. 8 Och se, jag skall lägga bojor på dig, så att du inte kan vända dig från den ena sidan till den andra, förrän dina belägringsdagar är slut.
9 Tag vete, korn, bönor, linsärter, hirs och spältvete och lägg detta i samma kärl och baka bröd åt dig av det. Lika många dagar som du ligger på sidan, alltså trehundranittio dagar, skall du äta det. 10 Den mat du skall äta skall vägas upp, tjugo siklar för varje dag. Du skall äta den på bestämda tider. 11 Och du skall dricka vatten som mätts upp, en sjättedels hin. Du skall dricka det på bestämda tider. 12 Du skall äta kornkakor som du har bakat på bränsle av människoavföring inför deras ögon." 13 Herren tillade: "På samma sätt skall Israels barn äta sitt orena bröd bland hednafolken, dit jag skall driva bort dem."
14 Men jag svarade: "O, Herre, Herre! Se, jag har aldrig blivit orenad. Från min ungdom ända tills nu har jag aldrig ätit något självdött eller ihjälrivet djur, och orent kött har aldrig kommit i min mun." 15 Då sade han till mig: "Se, jag ger dig kogödsel i stället för människoavföring, och du skall grädda ditt bröd över den." 16 Han sade vidare till mig: "Du människobarn, se, jag skall skapa brist på bröd i Jerusalem, och man skall äta bröd efter vikt och med oro, och dricka vatten efter mått och med förfäran. 17 De skall sakna bröd och vatten och gripas av förskräckelse, den ene efter den andre, och tyna bort i sin missgärning."
5 "Du människobarn, tag ett skarpt svärd och använd det som rakkniv och raka med det ditt huvud och ditt skägg. Tag sedan en våg och dela upp håret. 2 En tredjedel skall du bränna upp i eld mitt i staden, när belägringsdagarna är slut. En tredjedel skall du ta och slå med svärdet runt omkring staden, och en tredjedel skall du strö ut för vinden, ty jag skall låta ett svärd dra ut efter dem. 3 Men några få hårstrån skall du ta undan och knyta in i flikarna på din mantel. 4 Av dessa strån skall du sedan kasta några i elden och bränna upp dem. Från dem skall en eld gå ut över hela Israels folk.
5 Så säger Herren, Herren: Detta är Jerusalem som jag har satt mitt ibland hednafolken med länder runt omkring. 6 Men staden har i sin ondska satt sig upp mot mina bud mer än folken, och mot mina stadgar mer än länderna runt omkring, ty de har förkastat mina bud och inte följt mina stadgar. 7 Därför säger Herren, Herren så: Ni har varit värre än hednafolken runt omkring er och inte levt efter mina lagar och inte följt mina bud, ni har inte ens följt lagarna hos de folk som bor runt omkring er. 8 Därför säger Herren, Herren så: Se, jag, jag själv är emot dig. Jag skall utföra min dom mitt ibland er inför ögonen på folken. 9 För dina vidrigheters skull skall jag göra med dig vad jag aldrig tidigare har gjort och aldrig mer skall göra. 10 Därför skall föräldrar hos dig äta sina barn, och barn sina föräldrar. Jag skall utföra min dom mot dig, och alla som blir kvar av dig skall jag strö ut för vinden. 11 Så sant jag lever, säger Herren, Herren: Därför att du har orenat min helgedom med alla dina vidrigheter och alla dina avgudar, skall jag rensa bort dig. Jag skall inte visa skonsamhet eller medlidande. 12 En tredjedel av dig skall dö av pest och förgås av hunger. En tredjedel skall falla för svärd runt omkring dig. En tredjedel skall jag strö ut för vinden och låta ett svärd dra ut efter dem. 13 Min vrede skall bli uttömd, och jag skall stilla min förbittring på dem och så få min hämnd. De skall inse att jag, Herren, har talat i min nitälskan när jag uttömmer min vrede över dem.
14 Jag skall låta dig bli en ödemark och en skam bland folken runt omkring dig, inför alla som går förbi. 15 Du skall bli till skam och hån, till varning och skräck för folken runt omkring dig, när jag håller dom med vrede och förbittring och svåra straff. Jag, Herren, har talat. 16 När jag sänder hungerns onda pilar, fördärvets pilar, då sänder jag dem för att fördärva er. Jag skall låta er hunger bli allt värre och förstöra livsuppehället för er. 17 Och jag skall sända över er hungersnöd och vilda djur, som skall döda era barn. Pest och blodsutgjutelse skall drabba dig, och svärd skall jag låta komma över dig. Jag, Herren, har talat."
Dom över Israels berg
6 Herrens ord kom till mig: 2 "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Israels berg, profetera mot dem 3 och säg: Ni Israels berg, hör Herrens, Herrens ord: Så säger Herren, Herren till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Se, jag, jag själv skall låta svärdet komma över er och förstöra era offerhöjder. 4 Era altaren skall förstöras och era solstoder smulas sönder, och jag skall låta era slagna falla inför era avgudar. 5 Jag skall låta de döda kropparna av Israels barn ligga inför deras avgudar, och jag skall strö ut era ben runt omkring era altaren. 6 Var ni än bor skall städerna bli öde och offerhöjderna ödelagda. Era altaren skall stå öde och förstörda och era avgudar slås sönder och få ett slut. Era solstoder skall bli nerhuggna och era verk utplånade. 7 Män som slås till döds skall falla mitt ibland er, och ni skall inse att jag är Herren.
8 Men jag skall låta några leva kvar. När ni blir kringspridda i länderna, skall somliga av er räddas undan svärdet ute bland folken. 9 De av er som räddas skall tänka på mig bland hednafolken där de är i fångenskap, när jag har krossat deras trolösa hjärtan som vikit av ifrån mig och deras ögon som trolöst skådade efter sina avgudar. De skall avsky sig själva för det onda de har gjort med alla sina vidrigheter. 10 Och de skall inse att jag är Herren. Det är inte ett tomt ord att jag skall låta denna olycka komma över dem.
11 Så säger Herren, Herren: Slå ihop dina händer och stampa med fötterna och ropa ve över alla usla vidrigheter bland Israels folk. Genom svärd, hunger och pest skall de falla. 12 Den som är långt borta skall dö av pest, och den som är nära skall falla för svärd, och den som blir kvar och blir bevarad skall dö av hunger. Så skall jag ösa ut min vrede över dem. 13 Ni skall inse att jag är Herren, när deras slagna män ligger där mitt ibland sina avgudar, runt omkring sina altaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under alla gröna träd och under alla lummiga terebinter, överallt där de har låtit en ljuvlig doft stiga upp till alla sina avgudar. 14 Jag skall räcka ut min hand mot dem och göra landet, var de än bor, mer öde och tomt än öknen vid Dibla. De skall då inse att jag är Herren."
Slutet kommer
7 Herrens ord kom till mig. Han sade: 2 "Du människobarn, så säger Herren, Herren till Israels land: Slutet kommer! Ja, slutet kommer över landets fyra hörn. 3 Nu kommer slutet över dig, ty jag skall sända min vrede mot dig och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina vidrigheter drabba dig. 4 Jag skall inte skona dig och inte ha något förbarmande. Jag skall låta dina gärningar drabba dig och dina vidrigheter vara mitt ibland dig. Och ni skall inse att jag är Herren.
5 Så säger Herren, Herren: Se, en olycka kommer, en olycka ensam i sitt slag! 6 Slutet kommer, ja, slutet kommer! Det vaknar upp och kommer över dig. Se, det kommer! 7 Nu är det din tur att dömas, du som bor här i landet. Din stund kommer, förvirringens dag är nära, då inget skörderop mer skall höras på bergen. 8 Jag skall snart utgjuta min förbittring över dig och ösa ut min vrede över dig och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina vidrigheter komma över dig. 9 Jag skall inte skona dig och inte ha något förbarmande. Jag skall ge dig efter dina gärningar och de avskyvärda ting som finns hos dig. Och ni skall inse att det är jag, Herren, som slår.
10 Se, dagen är inne! Den har kommit! Tidsfristen har löpt ut. Riset blomstrar, övermodet grönskar. 11 Våldet har växt till ett ondskans ris. Det blir inget kvar av dem, ingen från deras hop, inget av deras rikedom, deras härlighet försvinner. 12 Stunden kommer, dagen närmar sig. Köparen skall inte glädja sig och säljaren inte sörja, ty brinnande vrede drabbar hela deras hop. 13 Säljaren får inte vända tillbaka till det han har sålt, även om de skulle förbli bland de levande. Ty profetian om hela deras hop skall inte tas tillbaka, och ingen som lever i synd kommer att rädda sitt liv. 14 Man blåser i hornet och gör sig redo, men ingen drar ut till strid. Ty min brinnande vrede drabbar hela hopen.
15 Ute härjar svärdet och inne pest och hungersnöd. Den som är ute på marken dör genom svärdet, den som är i staden dukar under av hungersnöd och pest. 16 Men de som undkommer skall fly till bergen och vara som bergklyftornas duvor, som alla jämrar sig, var och en för sin missgärnings skull. 17 Alla händer skall sjunka ner och alla knän bli som vatten. 18 Människorna skall klä sig i säcktyg, och förfäran skall drabba dem. I allas ansikten skall skam synas, och alla huvuden skall rakas. 19 De skall kasta ut sitt silver på gatorna och betrakta sitt guld som orent. Silvret och guldet skall inte kunna rädda dem på Herrens vredes dag. De skall inte kunna mätta sig med det eller fylla sin buk med det, ty det har för dem varit en orsak till synd. 20 Dess vackra glans använde de till högfärd, och de gjorde sina avskyvärda bilder och avgudar av det. Därför skall jag göra det till orenhet för dem. 21 Jag skall ge det som byte i främlingars hand och som rov åt de ogudaktiga på jorden, för att de skall vanhelga det. 22 Jag skall vända mitt ansikte från dem, så att man får vanhelga min dyrbara boning. Våldsmän skall dra in där och vanhelga den.
23 Gör i ordning kedjorna, ty landet är fullt av blodsutgjutelse och staden är full av våld. 24 Jag skall låta de ogudaktigaste hednafolk komma och ta över deras hus. Så skall jag göra slut på de fräckas övermod, och deras helgedomar skall bli vanhelgade. 25 Ångest kommer, och när de söker frid skall de inte finna någon. 26 Den ena olyckan skall komma efter den andra, det ena sorgebudet skall följa det andra. Man skall tigga profeterna om syner, prästerna skall komma till korta med sin undervisning och de äldste med sina råd. 27 Kungen skall sörja, furstarna skall klä sig i förskräckelse och folket i landet skall stå med darrande händer. Jag skall ge dem efter deras gärningar och döma dem efter deras egna domar. De skall då inse att jag är Herren."
Avguderi i templet
8 När jag i det sjätte året, på femte dagen i sjätte månaden,[d] satt i mitt hus och de äldste i Juda satt hos mig, kom Herrens, Herrens hand över mig. 2 Och jag såg där en gestalt som till utseendet liknade en eld. Från det som såg ut att vara hans höfter och neråt var eld. Men från hans höfter och uppåt syntes något som liknade strålande ljus och var som glänsande metall. 3 Han räckte ut något som liknade en hand och tog tag i en lock av mitt hår, och Anden lyfte mig upp mellan himmel och jord. I syner från Gud förde han mig till Jerusalem, till den inre förgårdens port som vetter åt norr, där avgudabilden som uppväckt Guds vrede hade sin plats. 4 Och se, där var härligheten från Israels Gud, så som jag hade sett den på slätten. 5 Han sade till mig: "Du människobarn, lyft nu upp dina ögon mot norr." När jag lyfte mina ögon mot norr, fick jag vid själva ingången norr om altarporten se den avgudabild som hade väckt Guds vrede. 6 Han sade till mig: "Du människobarn, ser du vad de gör? Det är mycket vidriga ting som Israels hus här bedriver så att jag måste lämna min helgedom. Men du skall få se mer och än värre vidrigheter."
7 Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och där fick jag se ett hål i väggen. 8 Han sade till mig: "Du människobarn, bryt igenom väggen." Då bröt jag igenom den och fick nu se en dörr. 9 Han sade till mig: "Gå in och se vilka onda vidrigheter de bedriver här." 10 När jag kom in, fick jag se alla slags bilder av vidriga kräldjur och fyrfotadjur liksom Israels folks alla avgudar inristade runt omkring på väggarna. 11 Framför dem stod sjuttio av de äldste i Israel, och Jaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem. Var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och ljuvlig doft steg upp från rökelsemolnet.
12 Han sade till mig: "Du människobarn, ser du vad de äldste i Israels hus sysslar med i mörkret, var och en i sin avgudakammare? De säger: Herren ser oss inte, Herren har övergett landet." 13 Sedan sade han till mig: "Du skall få se än värre vidrigheter som de bedriver." 14 Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på Herrens hus, och se, kvinnor satt där och begrät Tammus.[e]
15 Han sade till mig: "Ser du detta, du människobarn? Men du skall få se ännu vidrigare avgudadyrkan än detta."
16 Så förde han mig till den inre förgården till Herrens hus. Och där, vid ingången till Herrens tempel, mellan förhuset och altaret, stod omkring tjugofem män. De vände ryggen åt Herrens tempel och ansiktet åt öster och tillbad solen i öster. 17 Han sade till mig: "Ser du detta, du människobarn? Är det inte nog för Juda hus att bedriva de vidrigheter de har bedrivit här, eftersom de också har fyllt landet med våld och ännu mer väckt min vrede? Se hur de sätter kvisten för näsan! 18 Därför skall jag också handla i vrede. Jag skall inte skona dem och inte ha något förbarmande. Även om de ropar högt i öronen på mig, skall jag ändå inte lyssna till dem."
Dom över avgudadyrkarna
9 Jag hörde honom ropa med hög röst: "Kom hit, ni som skall straffa staden, var och en med sitt förstörelsevapen i handen." 2 Då kom sex män från övre porten, den som vetter mot norr, och var och en hade sin stridshammare i handen. Bland dem fanns en man som var klädd i linnekläder och hade ett skrivdon vid sin höft. De kom och ställde sig vid sidan av kopparaltaret. 3 Härligheten från Israels Gud hade lyft sig från keruben som den vilade på och flyttat sig till tempelhusets tröskel och ropade nu till mannen som var klädd i linnekläderna och som hade skrivdonet vid sin höft. 4 Herren sade till honom: "Gå mitt igenom Jerusalems stad och sätt ett tecken[f] på pannan på de män som suckar och jämrar sig över alla de vidrigheter som bedrivs därinne."
5 Till de andra hörde jag honom säga: "Följ honom in i staden och slå folket. Visa ingen skonsamhet och ha inget förbarmande! 6 Döda åldringar, unga män, unga kvinnor, späda barn och vuxna kvinnor. Ni skall döda för att förgöra, men inte röra någon som har tecknet på sig. Börja vid min helgedom." Då började de med de äldste som stod framför tempelhuset. 7 Han sade till dem: "Orena tempelbyggnaden och fyll förgårdarna med slagna. Drag ut!" Och de drog ut och slog folket i staden. 8 När de slog folket blev jag ensam kvar och jag föll då ner på mitt ansikte och ropade: "O, Herre, Herre, vill du förgöra allt som är kvar av Israel, när du utgjuter din vrede över Jerusalem?" 9 Han sade till mig: "Den missgärning som folket i Israel och Juda har begått är mycket, mycket stor. Landet är fullt av blodskulder och staden är full av lagöverträdelse. Ty de säger: Herren har övergett landet, Herren ser det inte. 10 Därför skall inte heller jag visa något medlidande eller förbarmande, utan jag skall låta deras gärningar komma över deras egna huvuden."
11 Mannen som var klädd i linnekläderna och hade skrivdonet vid sin höft kom nu tillbaka och meddelade: "Jag har gjort som du befallde mig."
Herrens härlighet lämnar templet
10 Jag fick se att på fästet över kerubernas huvuden fanns något som såg ut att vara av safirsten och till formen liknade en tron. Den syntes över keruberna. 2 Herren sade till mannen som var klädd i linnekläderna: "Gå in mellan hjulen, in under keruben och fyll dina händer med eldsglöd från platsen mellan keruberna och strö ut dem över staden." Och jag såg honom gå.
3 Keruberna stod till höger om huset när mannen gick in, och ett moln uppfyllde den inre förgården. 4 Men Herrens härlighet höjde sig från keruben och flyttade sig till husets tröskel. Huset uppfylldes av molnet och förgården av glansen från Herrens härlighet. 5 Dånet av kerubernas vingar hördes ända till den yttre förgården. Det var som Gud den Allsmäktiges röst då han talar. 6 När han befallde mannen som var klädd i linnekläderna att hämta eld från platsen mellan hjulen, inne mellan keruberna, gick han in och ställde sig bredvid ett av hjulen. 7 Då räckte en av keruberna ut sin hand mellan de andra keruberna till elden, som brann mellan dem, och tog av elden och lade i händerna på honom som var klädd i linnekläderna, och han tog elden och gick ut.
8 Under kerubernas vingar syntes något som hade formen av en människohand. 9 Jag fick då se fyra hjul stå invid dem, ett hjul vid var kerub. Hjulen liknade gnistrande krysolitsten. 10 Alla fyra såg likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt i ett annat. 11 När keruberna skulle gå, kunde de gå åt alla fyra sidorna. De behövde inte vända sig när de gick, för åt det håll huvudet vände sig, gick de andra efter, utan att de behövde vända sig när de gick. 12 Hela deras kropp, deras rygg, deras händer och vingar, ja, till och med deras fyra hjul, var fulla med ögon runt omkring. 13 Jag hörde att hjulen kallades hjulverk. 14 Var och en av keruberna hade fyra ansikten. Det första ansiktet var en kerubs ansikte, det andra en människas, det tredje ett lejons och det fjärde en örns ansikte.
15 Sedan höjde sig keruberna. Det var samma väsen som jag hade sett vid floden Kebar. 16 När keruberna gick, gick också hjulen bredvid dem, och när keruberna lyfte sina vingar för att höja sig över jorden, skilde sig inte hjulen ifrån dem. 17 När de stod stilla, stod också hjulen stilla, och när de höjde sig, höjde sig också hjulen, för väsendenas ande var i hjulen.
18 Och Herrens härlighet flyttade sig bort från husets tröskel och stannade över keruberna. 19 Då såg jag hur keruberna lyfte sina vingar och höjde sig över jorden, och när de begav sig i väg var hjulen med dem. De stannade vid ingången till östra porten av Herrens hus, och härligheten från Israels Gud vilade över dem. 20 Det var samma väsen som jag hade sett under Israels Gud vid floden Kebar, och jag förstod att det var keruber. 21 Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under deras vingar var något som liknade människohänder. 22 Deras ansikten var likadana som de ansikten jag hade sett vid floden Kebar. Så såg de ut och sådana var de. De gick alla rakt fram.
Domsord och löften till Israel
11 Sedan lyfte Anden upp mig och förde mig till östra porten av Herrens hus, den som ligger mot öster. Och se, vid ingången till porten befann sig tjugofem män. Bland dem såg jag Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, ledare bland folket. 2 Då sade han till mig: "Du människobarn, det är dessa män som tänker ut ont och ger onda råd här i staden. 3 Det är de som säger: Det är inte tid att bygga hus. Här är grytan och vi är köttet. 4 Profetera därför mot dem, du människobarn, profetera!"
5 Då föll Herrens Ande över mig, och han sade till mig: "Säg: Så säger Herren: Detta är vad ni tänker, ni av Israels hus, det som stiger upp i ert sinne känner jag till. 6 Ni har slagit många här i staden, ni har fyllt gatorna med döda. 7 Därför säger Herren, Herren så: Kropparna av dem som ni har slagit i staden, de är köttet, och staden är grytan. Men er skall jag föra bort därifrån. 8 Ni fruktar för svärdet, och svärdet skall jag låta komma över er, säger Herren, Herren. 9 Jag skall föra er bort härifrån och ge er i främlingars hand, och jag skall hålla dom över er. 10 Ni skall falla för svärdet. Vid Israels gräns skall jag döma er. Och ni skall inse att jag är Herren. 11 Staden skall inte vara en gryta för er, och ni skall inte vara köttet i den. Jag skall döma er vid Israels gräns. 12 Och ni skall inse att jag är Herren och att ni inte har följt mina stadgar och inte gjort efter mina bud utan levt efter lagarna hos de hednafolk som bor runt omkring er."
13 Medan jag profeterade på detta sätt, dog Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner på mitt ansikte och ropade med hög röst: "O, Herre, Herre, vill du helt och hållet göra slut på återstoden av Israel?" 14 Då kom Herrens ord till mig: 15 "Du människobarn, det är till dina bröder, ja, dina egna bröder, dina nära släktingar och till hela Israels hus som Jerusalems invånare säger: Håll er borta från Herren. Det är vi som fått landet till egendom. 16 Därför skall du säga: Så säger Herren, Herren: Fastän jag förde dem långt bort bland hednafolken och spred ut dem i främmande länder, blev jag en tid en helgedom för dem i de länder dit de hade kommit. 17 Därför skall du säga: Så säger Herren, Herren: Jag skall samla er från folken och föra er tillbaka från de länder dit ni har blivit kringspridda, och jag skall ge er Israels land.
18 När de har kommit dit, skall de skaffa bort alla avskyvärda avgudar och alla vidrigheter som finns där. 19 Jag skall ge dem ett och samma hjärta, och en ny ande skall jag lägga i deras bröst. Jag skall ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, 20 för att de skall vandra efter mina stadgar och hålla mina bud och följa dem. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. 21 Men då det gäller dem som vandrar efter sina hjärtans vidrigheter och följer sina vämjeliga avgudar, skall jag låta det de gjort komma över deras huvuden, säger Herren, Herren."
Herrens härlighet lämnar Jerusalem
22 Då lyfte keruberna sina vingar och hjulen följde dem, och härligheten från Israels Gud var över dem. 23 Herrens härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade på berget öster om staden. 24 Men Anden lyfte mig upp och i en syn från Guds Ande förde han mig till de bortförda i Kaldeen. Sedan försvann den syn jag hade fått se. 25 Och jag talade till de bortförda alla de ord som Herren hade uppenbarat för mig.
Bild av folkets landsflykt
12 Herrens ord kom till mig. Han sade: 2 "Du människobarn, du bor mitt ibland ett upproriskt folk. De har ögon att se med, men ser inte. De har öron att höra med, men hör inte, eftersom de är ett upproriskt folk. 3 Du människobarn, gör dig i ordning för att gå i landsflykt. Gå i landsflykt inför deras ögon på ljusa dagen, vandra bort från din plats till en annan ort inför dem. Kanske skall de då inse att de är ett upproriskt folk. 4 För ut ditt bohag på ljusa dagen inför deras ögon, som om du skulle gå i landsflykt. Ge dig i väg på kvällen så att de ser dig, så som landsflyktiga gör. 5 Inför deras ögon skall du göra en öppning i väggen och föra ut bohaget genom den. 6 Lyft sedan upp det på axeln inför deras ögon och för bort det när det har blivit mörkt. Täck över ditt ansikte, så att du inte ser landet, ty jag gör dig till ett tecken för Israels hus."
7 Jag gjorde som jag hade blivit tillsagd. På ljusa dagen förde jag ut mitt bohag, som om jag skulle gå i landsflykt. På kvällen gjorde jag med handen en öppning i väggen, och när det hade blivit mörkt förde jag ut mina saker genom den och bar dem på axeln inför deras ögon.
8 Följande morgon kom Herrens ord till mig. Han sade: 9 "Du människobarn, har inte Israels hus, detta upproriska släkte, frågat dig: Vad är det du gör? 10 Svara dem då: Så säger Herren, Herren: Detta budskap gäller fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus som är i staden. 11 Säg: Jag är ett tecken för er. Såsom jag har gjort, så skall det gå dem. De skall vandra bort i landsflykt och fångenskap. 12 Fursten som de har ibland sig skall lyfta upp sin börda på axeln och dra ut i mörkret. Man skall göra en öppning i väggen och ta sig ut genom den. Fursten skall täcka över sitt ansikte, så att han inte ser landet. 13 Jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bli fångad i min snara. Jag skall föra honom till Babel i kaldeernas land, som han dock inte skall se, och där skall han dö. 14 Alla som är omkring honom för att hjälpa honom och alla hans trupper skall jag skingra för vinden, och jag skall låta svärdet dra ut efter dem. 15 De skall inse att jag är Herren, när jag skingrar dem bland folken och sprider ut dem i främmande länder. 16 Men några få av dem skall jag låta bli kvar efter svärd, hungersnöd och pest, för att de skall kunna berätta om alla de avskyvärda ting de bedrivit för de folk som de kommer till. De skall då inse att jag är Herren."
17 Herrens ord kom till mig. Han sade: 18 "Du människobarn, ät ditt bröd med bävan och drick ditt vatten med fruktan och oro. 19 Säg till folket i landet: Så säger Herren, Herren om Jerusalems invånare i Israels land: De skall äta sitt bröd med oro och dricka sitt vatten med förfäran. Landet skall bli plundrat på allt som finns där på grund av våldet från alla som bor där. 20 De städer som är bebodda skall läggas öde och landet skall bli en ödemark. Ni skall då inse att jag är Herren."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln