Bible in 90 Days

Herren bestraffar sitt folk

אAlef

2 ^(A) Så mörka moln

בBeth

גGimel

דDaleth

הHe

וWaw

זZajin

חHeth

טTeth

יJod

כKaf

לLamed

מMem

נNun

סSamek

פPe

עAjin

צTsade

קQof

רResh

שShin

תTaw

Lidande och hopp

אAlef

3 Jag är mannen

בBeth

גGimel

דDaleth

הHe

וWaw

זZajin

חHeth

טTeth

יJod

כKaf

לLamed

מMem

נNun

סSamek

פPe

עAjin

צTsade

קQof

רResh

שShin

תTaw

Sions elände och vanära

אAlef

4 Så matt guldet har blivit,

בBeth

גGimel

דDaleth

הHe

וWaw

זZajin

חHeth

טTeth

יJod

כKaf

לLamed

מMem

נNun

סSamek

פPe

עAjin

צTsade

קQof

רResh

שShin

תTaw

Folkets bön i djupaste förnedring

5 Tänk, Herre,

De fyra varelserna och Herrens tron

1 I det trettionde året^[t], på femte dagen i fjärde månaden^[u], när jag var bland de bortförda vid floden Kebar,^[v] öppnades himlen och jag fick se syner från Gud.

^2 (BW) På femte dagen i månaden under det femte året sedan kung Jojakin^[w] förts bort i fångenskap, ^3 (BX) kom Herrens ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldeernas land^[x] vid floden Kebar, och Herrens hand kom där över honom.

^4 (BY) Jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln med flammande eld, och det omgavs av ett sken. Mitt i skenet syntes något som var likt glänsande metall, ^5 (BZ) och mitt i elden syntes något som liknade fyra levande varelser.^[y] De såg ut som människor. ^6 (CA) Varje varelse hade fyra ansikten och vart och ett av dem hade fyra vingar. ⁷ Deras ben var raka och deras fötter liknade fötterna på en kalv, och de glänste som skinande koppar. ⁸ De hade människohänder under sina vingar på alla fyra sidorna. Alla fyra hade ansikten och vingar. ⁹ Deras vingar slöt sig intill varandra, och när de gick behövde de inte vända sig utan de gick alltid rakt fram. ^10 (CB) Deras ansikten liknade människoansikten, och alla fyra hade lejonansikten på högra sidan. På vänstra sidan hade alla fyra tjur­ansikten, och alla fyra hade örnansikten. ¹¹ Sådana var deras ansikten.

Deras vingar var utbredda upptill. Varje varelse hade två vingar som de rörde vid varandra med och två som täckte deras kroppar. ¹² De gick rakt fram. Dit Anden ville gå, dit gick de, och när de gick behövde de inte vända sig. ¹³ Till utseendet liknade varelserna eldsglöd som brann likt facklor medan elden rörde sig fram och tillbaka mellan dem. Den gav ett sken ifrån sig och blixtar for ut ur elden. ¹⁴ Varelserna skyndade fram och tillbaka som blixtar.

¹⁵ Medan jag såg på dem, fick jag se ett hjul på jorden bredvid varelserna med de fyra ansiktena. ^16 (CC) Det såg ut som om hjulen var gjorda av något som liknade krysolit^[z], och alla fyra var likadana. Ett hjul tycktes vara inuti ett annat hjul, ¹⁷ så att de kunde gå åt alla fyra hållen utan att vända sig. ¹⁸ Hjulringarna var höga och skrämmande, och på alla fyra var hjulringarna fullsatta med ögon runt omkring. ¹⁹ När varelserna gick, gick också hjulen bredvid dem, och när de lyfte sig över jorden, lyfte sig också hjulen. ²⁰ Dit Anden ville gå, dit gick de, och hjulen lyfte sig tillsammans med dem, för varelsernas ande var i hjulen. ²¹ När varelserna gick, gick också hjulen. När de stod stilla, stod också hjulen stilla. När de höjde sig upp från jorden höjde sig också hjulen, för varelsernas ande var i hjulen.

²² Över varelsernas huvuden syntes något som liknade ett himlavalv, likt underbar kristall, utspänt över deras huvuden. ²³ Under valvet var deras vingar utbredda rakt emot varandra. Varje varelse hade två vingar som täckte den ena sidan av kroppen och två som täckte den andra sidan.

^24 (CD) När de gick, lät ljudet av deras vingar i mina öron som bruset av väldiga vatten, som den Allsmäktiges röst, ett väldigt dån som dånet från en här. När de stod stilla, höll de sina vingar sänkta. ²⁵ Och en röst hördes från himlavalvet över deras huvuden där de stod stilla med sänkta vingar.

^26 (CE) Ovanför valvet över deras huvuden syntes något som liknade en tron gjord av safirsten. På det som liknade en tron satt en gestalt som såg ut som en människa. ²⁷ Och jag såg något som liknade glänsande malm, omgivet runt omkring av något som liknade eld, från det som tycktes vara hans höfter och ända upp. Och neråt, från det som såg ut att vara hans höfter, såg jag något som liknade eld omgiven av ett sken. ^28 (CF) Skenet syntes runt omkring som bågen i skyn en regnig dag.

Sådan var synen som tycktes vara Herrens härlighet. När jag såg den föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade.

Gud kallar Hesekiel till profet

2 ^(CG) Han sade till mig: ”Människo­barn,^[aa] res dig på dina fötter så ska jag tala med dig.” ^2 (CH) När han talade till mig, kom Anden in i mig och reste upp mig på mina fötter. Och jag hörde honom tala till mig, ³ han sade: ”Människobarn, jag sänder dig till Israels barn, till de avfälliga folken som har gjort uppror mot mig. De och deras fäder har syndat mot mig ända till i dag. ^4 (CI) Till barnen med fräck uppsyn och hårda hjärtan sänder jag dig, och du ska säga till dem: Så säger Herren Gud^[ab]. ^5 (CJ) Vare sig de lyssnar eller inte – för de är ett upproriskt släkte – ska de ändå inse att en profet har varit ibland dem.

^6 (CK) Och du människobarn, var inte rädd för dem och var inte rädd för deras ord, trots att du omges av tistlar och törnen och bor bland skorpioner. Bli inte rädd för deras ord och tappa inte modet, för de är ett upproriskt släkte. ^7 (CL) Du ska tala mina ord till dem vare sig de lyssnar eller inte, för de är upproriska.

Bokrullen

^8 (CM) Men du människobarn, hör vad jag talar till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska släkte. Öppna din mun och ät vad jag ger dig.” ⁹ Och jag såg en hand räckas ut mot mig, och i den såg jag en bokrulle. ¹⁰ Han bredde ut den framför mig. Den var fullskriven på insidan och utsidan, och där stod skrivet sorgesånger, suckan och jämmerrop.

3 Han sade till mig: ”Människo­barn, ät vad du ser framför dig! Ät upp bokrullen och gå och tala till Israels hus.” ² Jag öppnade min mun, och han gav mig rullen att äta. ^3 (CN) Han sade till mig: ”Människobarn, mätta din mage och fyll din buk med rullen som jag ger dig.” Jag åt, och den var söt som honung i min mun.

Sänd till det upproriska Israel

⁴ Han sade till mig: ”Människobarn, gå till Israels hus och tala mina ord till dem. ^5 (CO) Du blir inte sänd till ett folk med främmande språk och obegripligt tal, utan till Israels hus, ⁶ inte till många folk med främmande språk och obegripligt tal som du inte förstår. Hade jag sänt dig till sådana skulle de lyssna på dig.

^7 (CP) Men Israels hus vill inte lyssna på dig, för de vill inte lyssna på mig. Hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan. ^8 (CQ) Se, jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten och din panna hård som deras pannor. ^9 (CR) Jag gör din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Var inte rädd för dem och tappa inte modet inför dem, för de är ett upproriskt släkte.”

¹⁰ Och han sade till mig: ”Männi­skobarn, allt som jag talar till dig ska du ta till ditt hjärta och höra med dina öron. ¹¹ Gå till dina landsmän i fångenskapen och säg till dem: Så säger Herren Gud – vare sig de lyssnar eller inte.”

^12 (CS) Anden lyfte upp mig, och jag hörde bakom mig ljudet av ett väldigt dån: ”Lovad är Herrens härlighet i hans boning!” ¹³ Jag hörde ljudet av varelsernas vingar som rörde sig mot varandra och dessutom ljudet från hjulen, ett väldigt dån. ^14 (CT) Anden^[ac] lyfte upp mig och tog tag i mig, och jag fördes bort, bedrövad och upprörd i min ande, och Herrens hand var stark över mig. ^15 (CU) Jag kom till dem som förts bort till Tel-Abib^[ad], de som bodde vid floden Kebar. Jag slog mig ner där de satt och stannade där bland dem i sju dagar, djupt bedrövad.

Herren sätter Hesekiel till väktare

¹⁶ Men efter sju dagar kom Herrens ord till mig:

^17 (CV) ”Människo­barn, jag har satt dig till väktare för Israels hus. När du hör ett ord från min mun ska du varna dem från mig. ¹⁸ När jag säger till den ogudaktige: Du ska dö, och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och så rädda hans liv, då ska den ogudaktige dö i sin missgärning, men jag ska utkräva hans blod av din hand. ¹⁹ Men om du varnar den ogudaktige och han ändå inte vänder om från sin ogudaktighet eller sin ogudaktiga väg, då ska han dö i sin missgärning, men du har räddat din själ.

^20 (CW) Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, då ska jag lägga en stötesten i hans väg och han ska dö. Om du då inte har varnat honom ska han dö i sin synd. Man ska inte komma ihåg de rättfärdiga gärningar han tidigare har gjort, utan jag ska utkräva hans blod av din hand. ²¹ Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han avhåller sig från synd, då ska han få leva eftersom han lät varna sig, och själv har du räddat ditt liv.”

^22 (CX) Herrens hand kom över mig där, och han sade till mig: ”Stig upp och gå ut på slätten. Där ska jag tala med dig.” ^23 (CY) Då steg jag upp och gick ut på slätten, och se, där stod Herrens härlighet, lik den härlighet jag såg vid floden Kebar. Och jag föll ner på mitt ansikte. ^24 (CZ) Anden kom då in i mig och reste upp mig på mina fötter. Herren talade med mig och sade: ”Gå och stäng in dig i ditt hus. ^25 (DA) Och du människobarn, se, man ska lägga rep om dig och binda dig med dem så att du inte kan gå ut bland de andra. ^26 (DB) Jag ska låta din tunga fastna vid din gom så att du blir stum och inte kan straffa dem, för de är ett upproriskt släkte. ^27 (DC) Men när jag talar med dig ska jag öppna din mun, och du ska säga till dem: Så säger Herren Gud. Den som vill lyssna ska lyssna, och den som inte vill får låta bli, för de är ett upproriskt folk.”

Bild av Jerusalems belägring

4 ”Människobarn, ta en lertavla, lägg den framför dig och rita en stad på den: Jerusalem. ^2 (DD) Belägra den och bygg torn mot den. Kasta upp vallar^[ae] mot den, håll trupper i beredskap runt den och sätt upp murbräckor mot den från alla håll. ³ Och ta en järnplåt och sätt upp den som en järnmur mellan dig och staden. Vänd sedan ditt ansikte mot den och håll den belägrad och anfall den. Detta ska vara ett tecken för Israels hus.

⁴ Och du ska lägga dig på vänstra sidan och lägga Israels folks missgärning på dig. Lika många dagar som du ligger så, ska du bära på deras missgärning. ⁵ Jag ska lägga deras missgärningsår på dig. De ska motsvaras av samma antal dagar, trehundranittio dagar. Så ska du bära Israels folks missgärning.

^6 (DE) När du har fullgjort dem ska du lägga dig en gång till, nu på högra sidan. Du ska bära Juda folks missgärning under fyrtio dagar, en dag för varje år. Jag har tilldelat dig en dag för varje år. ⁷ Mot det belägrade Jerusalem ska du vända ditt ansikte och din nakna arm, och du ska profetera mot det. ⁸ Och se, jag ska lägga rep om dig, så att du inte kan vända dig från den ena sidan till den andra förrän dina belägringsdagar är slut.

⁹ Ta vete, korn, bönor, linsärter, hirs och spältvete och lägg det i samma kärl och baka bröd åt dig av det. Lika många dagar som du ligger på sidan, alltså trehundranittio dagar, ska du äta det. ¹⁰ Den mat du ska äta ska vägas upp, tjugo siklar för varje dag. Du ska äta den på bestämda tider. ¹¹ Och du ska dricka vatten som mätts upp, en sjättedels hin.^[af] Du ska dricka det på bestämda tider. ¹² Du ska äta kornkakor som du har bakat på bränsle av människoavföring inför deras ögon.” ^13 (DF) Herren tillade: ”På samma sätt ska Israels barn äta sitt orena bröd bland hednafolken, dit jag ska driva bort dem.”

^14 (DG) Men jag svarade: ”O, Herre Gud! Se, jag har aldrig blivit orenad^[ag]. Från min ungdom ända tills nu har jag aldrig ätit något självdött eller ­ihjälrivet djur, och orent kött^[ah] har aldrig kommit i min mun.” ¹⁵ Då sade han till mig: ”Se, jag ger dig kogödsel i stället för människoavföring, och du ska grädda ditt bröd över den.” ^16 (DH) Sedan sade han till mig: ”Människobarn, se, jag ska skapa brist på bröd i Jerusalem, och man ska äta bröd efter vikt och med oro, och dricka vatten efter mått och med förfäran. ¹⁷ De ska sakna bröd och vatten och gripas av skräck, den ene efter den andre, och tyna bort i sin missgärning.”

5 ^(DI) ”Människobarn, ta ett skarpt svärd och använd det som rakkniv och raka^[ai] ditt huvud och skägg med det. Ta sedan en våg och dela upp håret. ² En tredjedel ska du bränna upp i eld mitt i staden när belägringsdagarna är slut. En tredjedel ska du ta och slå med svärdet runt omkring staden, och en tredjedel ska du strö ut för vinden, för jag ska låta ett svärd dra ut efter dem. ^3 (DJ) Men några få hårstrån ska du ta undan och knyta in i flikarna på din mantel. ⁴ Av dessa strån ska du sedan kasta några i elden och bränna upp dem. Från dem ska en eld gå ut över hela Israels folk.

⁵ Så säger Herren Gud: Detta är Jerusalem som jag har satt mitt ibland hednafolken med länder runt omkring. ^6 (DK) Men staden har i sin ondska gjort uppror mot mina bud mer än folken, och mot mina stadgar mer än länderna runt omkring, för de har förkastat mina bud och inte följt mina stadgar. ^7 (DL) Därför säger Herren Gud så: Ni har varit värre än hednafolken runt omkring er och inte levt efter mina lagar och inte följt mina bud. Ni har inte ens följt lagarna hos de folk som bor runt omkring er.

⁸ Därför säger Herren Gud så: Se, jag, jag själv är emot dig. Jag ska verkställa min dom mitt ibland er inför ögonen på folken. ^9 (DM) För dina vidrigheters skull ska jag göra med dig vad jag aldrig förr har gjort och aldrig mer ska göra. ^10 (DN) Därför ska föräldrar hos dig äta sina barn, och barn sina föräldrar. Jag ska verkställa min dom mot dig, och alla som blir kvar av dig ska jag strö ut för vinden. ^11 (DO) Så sant jag lever, säger Herren Gud: Därför att du har orenat min helgedom med alla dina vidrigheter och alla dina avgudar, ska jag rensa bort dig. Jag ska inte visa skonsamhet eller medlidande. ^12 (DP) En tredjedel av dig ska dö av pest och förgås av hunger. En tredjedel ska falla för svärd runt omkring dig. En tredjedel ska jag strö ut för vinden och låta ett svärd dra ut efter dem. ^13 (DQ) Min vrede ska bli uttömd, och jag ska släcka min harm på dem och så få min hämnd. De ska inse att jag, Herren, har talat i min lidelse när jag tömmer min vrede över dem.

^14 (DR) Jag ska låta dig bli en ödemark och en skam bland folken runt omkring dig, inför alla som går förbi. ¹⁵ Du ska bli till skam och hån, till varning och skräck för folken runt omkring dig, när jag håller dom med vrede och harm och svåra straff. Jag, Herren, har talat. ^16 (DS) När jag sänder hungerns onda pilar, fördärvets pilar, då sänder jag dem för att fördärva er. Jag ska låta er hunger bli allt värre och förstöra livsuppehället för er. ^17 (DT) Och jag ska sända över er svält och vilda djur, som ska döda era barn. Pest och blodsutgjutelse ska drabba dig, och svärd ska jag låta komma över dig. Jag, Herren, har talat.”

Dom över Israels berg

6 Herrens ord kom till mig:

^2 (DU) ”Män­ni­skobarn, vänd ditt ansikte mot Israels berg, profetera mot dem ³ och säg: Ni Israels berg, hör Herren Guds ord: Så säger Herren Gud till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Se, jag, jag själv ska låta svärdet komma över er och förstöra era offerhöjder. ^4 (DV) Era altaren ska förstöras och era solstoder^[aj] smulas sönder, och jag ska låta era slagna falla inför era avgudar. ⁵ Jag ska låta de döda kropparna av Israels barn ligga inför deras avgudar, och jag ska strö ut era ben runt omkring era altaren. ⁶ Var ni än bor ska städerna bli öde och offerhöjderna ödelagda. Era altaren ska stå öde och förstörda och era avgudar slås sönder och få ett slut. Era solstoder ska bli nerhuggna och era verk utplånade. ⁷ Män som slås till döds ska falla mitt ibland er, och ni ska inse att jag är Herren.

⁸ Men jag ska låta några leva kvar. När ni skingras i länderna ska några av er räddas från svärdet ute bland folken. ^9 (DW) De av er som räddas ska tänka på mig bland hednafolken där de är i fångenskap, när jag har krossat deras trolösa hjärtan som vikit bort från mig och deras ögon som trolöst såg efter sina avgudar. De ska avsky sig själva för det onda de har gjort med alla sina vidrigheter. ¹⁰ Och de ska inse att jag är Herren. Det är inte ett tomt ord att jag ska låta denna olycka komma över dem.

^11 (DX) Så säger Herren Gud: Slå ihop dina händer och stampa med fötterna och ropa ve över alla usla vidrigheter bland Israels folk. Genom svärd, hunger och pest ska de falla. ^12 (DY) Den som är långt borta ska dö av pest, och den som är nära ska falla för svärd, och den som blir kvar och blir bevarad ska dö av hunger. Så ska jag ösa min vrede över dem. ^13 (DZ) Ni ska inse att jag är Herren, när deras slagna män ligger där mitt ibland sina avgudar, runt omkring sina altaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under alla gröna träd och under alla lummiga terebinter, överallt där de lät en ljuvlig doft stiga upp till alla sina avgudar. ^14 (EA) Jag ska räcka ut min hand mot dem och göra landet, var de än bor, mer öde och tomt än öknen vid Dibla^[ak]. Då ska de inse att jag är Herren.”

Slutet kommer

7 Herrens ord kom till mig:

^2 (EB) ”Män­niskobarn, så säger Her­ren Gud till Israels land: Slutet kommer! Ja, slutet kommer över landets fyra hörn. ³ Nu kommer slutet över dig, för jag ska sända min vrede mot dig och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina vidrigheter drabba dig. ⁴ Jag ska inte skona dig och inte ha något förbarmande. Jag ska låta dina gärningar drabba dig och dina vidrigheter vara mitt ibland dig. Och ni ska inse att jag är Herren.

⁵ Så säger Herren Gud: Se, en olycka kommer, en olycka ensam i sitt slag! ⁶ Slutet kommer, ja, slutet kommer! Det vaknar och kommer över dig. Se, det kommer! ⁷ Nu är det din tur att dömas, du som bor här i landet. Din stund kommer, förvirringens dag är nära, då inget skörderop mer ska höras på bergen. ⁸ Jag ska snart ösa min harm över dig och släcka min vrede på dig och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina vidrigheter drabba dig. ^9 (EC) Jag ska inte skona dig och inte ha något förbarmande. Jag ska ge dig efter dina gärningar och de avskyvärda ting som finns hos dig. Och ni ska inse att det är jag, Herren, som slår.

^10 (ED) Se, dagen är inne! Den har kommit! Fristen har löpt ut. Riset blomstrar, övermodet grönskar. ^11 (EE) Våldet har växt till ett ondskans ris. Det blir inget kvar av dem, ingen från deras hop, inget av deras rikedom, deras härlighet försvinner. ¹² Stunden kommer, dagen närmar sig. Köparen ska inte glädja sig och säljaren inte sörja, för brinnande vrede drabbar hela deras hop. ^13 (EF) Säljaren får inte vända tillbaka^[al] till det han har sålt, även om de skulle förbli bland de levande. För profetian om hela deras hop ska inte tas tillbaka, och ingen som lever i synd kommer att rädda sitt liv.

¹⁴ Man blåser i hornet och gör sig redo, men ingen drar ut till strid, för min brinnande vrede drabbar hela hopen.

¹⁵ Ute härjar svärdet och inne pest och svält. Den som är ute på marken dör genom svärdet, den som är i staden dukar under av svält och pest. ^16 (EG) Men de som kommer undan ska fly till bergen och vara som bergklyftornas duvor, som alla jämrar sig, var och en för sin missgärnings skull. ^17 (EH) Alla händer ska sjunka ner och alla knän bli som vatten. ^18 (EI) Människorna ska klä sig i säcktyg^[am], och förfäran ska drabba dem. I allas ansikten ska skam synas, och alla huvuden ska rakas.

^19 (EJ) De ska kasta ut sitt silver på gatorna och betrakta sitt guld som orent. Silvret och guldet ska inte kunna rädda dem på Herrens vredes dag. De ska inte kunna mätta sig med det eller fylla sin buk med det, för det har varit en orsak till synd för dem. ^20 (EK) Dess vackra glans använde de till högfärd, och de gjorde sina avskyvärda bilder och avgudar av det. Därför ska jag göra det till orenhet för dem. ²¹ Jag ska ge det som byte i främlingars hand och som rov åt de ogudaktiga på jorden, för att de ska vanhelga det. ²² Jag ska vända mitt ansikte från dem, så att man får vanhelga min dyrbara boning. Våldsmän ska dra in där och vanhelga den.

²³ Gör i ordning kedjorna, för landet är fullt av blodsutgjutelse och staden är full av våld. ²⁴ Jag ska låta de ogudaktigaste hednafolk komma och ta över deras hus. Så ska jag göra slut på de fräckas övermod, och deras helgedomar ska bli vanhelgade. ²⁵ Ångest kommer, och när de söker frid ska de inte finna någon. ^26 (EL) Den ena olyckan ska komma efter den andra, det ena sorgebudet ska följa det andra. Man ska tigga profeterna om syner, prästerna ska komma till korta med sin undervisning och de äldste med sina råd. ²⁷ Kungen ska sörja, furstarna ska klä sig i skräck och folket i landet ska stå med darrande händer. Jag ska ge dem efter deras gärningar och döma dem efter deras egna domar. Då ska de inse att jag är Herren.”

Avgudadyrkan i templet

8 ^(EM) I det sjätte året, på femte dagen i sjätte månaden^[an], satt jag i mitt hus och de äldste i Juda satt hos mig. Då kom Herren Guds hand över mig. ^2 (EN) Och jag såg där en gestalt som till utseendet liknade en eld^[ao]. Från det som såg ut att vara hans höfter och neråt var eld. Men från hans höfter och uppåt syntes något som liknade strålande ljus och var som glänsande metall.

^3 (EO) Han räckte ut något som liknade en hand och tog tag i en lock av mitt hår, och Anden lyfte upp mig mellan himmel och jord. I syner från Gud förde han mig till Jerusalem, till den inre förgårdens port som vetter åt norr, där avgudabilden stod som väckt Guds vrede. ^4 (EP) Och se, där var härligheten från Israels Gud, så som jag hade sett den på slätten.

^5 (EQ) Han sade till mig: ”Människo­barn, lyft din blick mot norr.” När jag lyfte min blick mot norr, fick jag vid själva ingången norr om altarporten se den avgudabild^[ap] som hade väckt Guds vrede. ^6 (ER) Han sade till mig: ”Människobarn, ser du vad de gör? Det är så hemska vidrigheter Israels hus ägnar sig åt här att jag måste lämna min helgedom. Men du ska få se mer och ännu värre vidrigheter.”

⁷ Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och där fick jag se ett hål i väggen. ⁸ Han sade till mig: ”Män­niskobarn, bryt igenom väggen.” Då bröt jag igenom den och fick nu se en dörr.

⁹ Han sade till mig: ”Gå in och se vilka onda vidrigheter de ägnar sig åt här.” ^10 (ES) När jag kom in, fick jag se alla slags bilder av vidriga kräldjur och fyrfotadjur liksom Israels folks alla avgudar inristade runt omkring på väggarna. ^11 (ET) Framför dem stod sjuttio av de äldste i Israel, och Jaasanja, Shafans son, stod mitt ibland dem. Var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och ljuvlig doft steg upp från rökelsemolnet.

^12 (EU) Han sade till mig: ”Människo­barn, ser du vad de äldste i Israels hus sysslar med i mörkret, var och en i sin avgudakammare? De säger: Herren ser oss inte, Herren har övergett landet.” ¹³ Sedan sade han till mig: ”Du ska få se ännu värre vidrigheter som de gör.” ¹⁴ Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på Herrens hus, och se, kvinnor satt där och begrät Tammuz^[aq]. ¹⁵ Han sade till mig: ”Ser du detta, människobarn? Men du ska få se ännu vidrigare avgudadyrkan än detta.”

^16 (EV) Så förde han mig till den inre förgården till Herrens hus. Och där, vid ingången till Herrens tempel, mellan förhuset och altaret, stod omkring tjugofem män. De vände ryggen åt Herrens tempel och ansiktet åt öster och tillbad solen^[ar] i öster. ¹⁷ Han sade till mig: ”Ser du detta, människobarn? Är det inte nog för Juda hus att göra de vidrigheter som de gjort här, eftersom de också har fyllt landet med våld och ännu mer väckt min vrede? Se hur de sätter kvisten för sin näsa^[as]! ^18 (EW) Därför ska jag också handla i vrede. Jag ska inte skona dem och inte ha något förbarmande. Även om de ropar högt i öronen på mig, ska jag ändå inte lyssna till dem.”

Dom över avgudadyrkarna

9 Jag hörde honom ropa med hög röst: ”Kom hit, ni som ska straffa staden, var och en med sitt förstörelsevapen i handen.” ^2 (EX) Då kom sex män från övre porten, den som vetter mot norr, och var och en hade sin stridshammare i handen. Bland dem fanns en man som var klädd i linnekläder och hade ett skrivdon vid höften. De kom och ställde sig vid sidan av koppar­altaret^[at].

^3 (EY) Israels Guds härlighet hade lyft sig från keruben som den vilade på och flyttat sig till tempelhusets tröskel, och den ropade nu till mannen som var klädd i linnekläderna och hade skrivdonet vid höften. ^4 (EZ) Herren sade till honom: ”Gå igenom Jerusalems stad och sätt ett kors^[au] i pannan på dem som suckar och jämrar sig över alla de vidrigheter som görs därinne.”

⁵ Till de andra hörde jag honom säga: ”Följ honom in i staden och slå folket. Visa ingen skonsamhet och ha inget förbarmande! ^6 (FA) Döda åldringar, unga män, unga kvinnor, späda barn och vuxna kvinnor. Ni ska döda för att förgöra, men rör ingen som har korset på sig. Börja vid min helgedom^[av].” Då började de med de äldste som stod framför tempelhuset. ⁷ Han sade till dem: ”Orena tempelbyggnaden och fyll förgårdarna med slagna. Dra ut!” Och de drog ut och slog folket i staden.

⁸ När de slog folket blev jag ensam kvar. Då föll jag ner på mitt ansikte och ropade: ”O, Herre Gud! Tänker du förgöra allt som är kvar av Israel när du öser din vrede över Jerusalem?” ^9 (FB) Han sade till mig: ”Is­raels och Judas missgärning är mycket, mycket stor. Landet är fullt av blodskulder och staden är full av orätt, för de säger: Herren har övergett landet, Herren ser det inte. ^10 (FC) Därför ska inte heller jag visa något medlidande eller förbarmande, utan jag ska låta deras gärningar komma över deras egna huvuden.”

¹¹ Mannen som var klädd i linne­kläderna och hade skrivdonet vid sin höft kom nu tillbaka och med­dela­de: ”Jag har gjort som du befallde mig.”

Herrens härlighet lämnar templet

10 ^(FD) Jag fick se att på fästet över kerubernas huvuden fanns något som såg ut att vara av safirsten och till formen liknade en tron. Den syntes över keruberna. ^2 (FE) Herren sade till mannen som var klädd i linnekläderna: ”Gå in mellan hjulen, in under keruben och fyll dina händer med eldsglöd från platsen mellan keruberna och strö ut dem över staden.” Och jag såg honom gå.

^3 (FF) Keruberna stod till höger om huset när mannen gick in, och ett moln uppfyllde den inre förgården. ^4 (FG) Men Herrens härlighet höjde sig från keruben och flyttade sig till husets tröskel. Huset uppfylldes av molnet och förgården av glansen från Herrens härlighet. ^5 (FH) Dånet av kerubernas vingar hördes ända till den yttre förgården. Det var som Gud den Alls­mäktiges röst då han talar. ⁶ När han befallde mannen som var klädd i linnekläderna att hämta eld från platsen mellan hjulen, inne mellan keruberna, gick han in och ställde sig bredvid ett av hjulen. ⁷ Då räckte en av keruberna ut sin hand mellan de andra keruberna till elden, som brann mellan dem, och tog av elden och lade i händerna på honom som var klädd i linnekläderna, och han tog elden och gick ut.

^8 (FI) Under kerubernas vingar syntes något som hade formen av en människohand. ^9 (FJ) Jag fick då se fyra hjul stå invid dem, ett hjul vid var kerub. Hjulen liknade gnistrande krysolit­sten. ¹⁰ Alla fyra såg likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt i ett annat. ¹¹ När keruberna skulle gå, kunde de gå åt alla fyra sidorna. De behövde inte vända sig när de gick, för åt det håll huvudet vände sig, gick de and­ra efter, utan att de behövde vända sig när de gick. ^12 (FK) Hela deras kropp, deras rygg, deras händer och vingar, ja, till och med deras fyra hjul, var fulla med ögon runt omkring. ¹³ Jag hörde att hjulen kallades hjulverk. ^14 (FL) Var och en av keruberna hade fyra ansikten. Det första ansiktet var en kerubs ansikte, det andra en män­niskas, det tredje ett lejons och det fjärde en örns ansikte.

^15 (FM) Sedan höjde sig keruberna. Det var samma varelser som jag hade sett vid floden Kebar. ^16 (FN) När keruberna gick, gick också hjulen bredvid dem, och när keruberna lyfte sina vingar för att höja sig över jorden, skilde sig inte hjulen ifrån dem. ¹⁷ När de stod stilla, stod också hjulen stilla, och när de höjde sig, höjde sig också hjulen, för varelsernas ande var i hjulen.

¹⁸ Och Herrens härlighet flyttade sig bort från husets tröskel och stannade över keruberna. ¹⁹ Då såg jag hur keruberna lyfte sina vingar och höjde sig över jorden, och när de begav sig i väg var hjulen med dem. De stannade vid ingången till östra porten av Herrens hus, och härligheten från Israels Gud vilade över dem. ^20 (FO) Det var samma varelser som jag hade sett under Israels Gud vid floden Kebar, och jag förstod att det var keruber. ²¹ Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under deras vingar var något som liknade människohänder. ^22 (FP) Deras ansikten var likadana som de ansikten jag hade sett vid floden Kebar. Så såg de ut och sådana var de. De gick alla rakt fram.

Domsord och löften till Israel

11 ^(FQ) Sedan lyfte Anden upp mig och förde mig till östra porten av Herrens hus, den som ligger mot öster. Och se, vid ingången till porten befann sig tjugofem män. Bland dem såg jag Jaasanja, Asurs son, och Pelatja, Benajas son, ledare bland folket. ² Då sade han till mig: ”Människobarn, det är dessa män som tänker ut ont och ger onda råd här i staden. ^3 (FR) Det är de som säger: Det är inte tid att bygga hus. Här är grytan och vi är köttet. ⁴ Profetera därför mot dem, människobarn, profetera!”

⁵ Då föll Herrens Ande över mig, och han sade till mig: ”Säg: Så säger Herren: Detta är vad ni tänker, ni av Israels hus, det som stiger upp i ert sinne känner jag till. ^6 (FS) Ni har slagit många här i staden, ni har fyllt gatorna med döda. ⁷ Därför säger Herren Gud så: Kropparna av dem som ni har slagit i staden, de är köttet, och staden är grytan. Men er ska jag föra bort därifrån. ^8 (FT) Ni är rädda för svärdet, och svärdet ska jag låta komma över er, säger Herren Gud. ⁹ Jag ska föra er bort härifrån och ge er i främlingars hand, och jag ska hålla dom över er. ^10 (FU) Ni ska falla för svärdet. Vid Israels gräns ska jag döma er. Och ni ska inse att jag är Herren. ¹¹ Staden ska inte vara en gryta för er, och ni ska inte vara köttet i den. Jag ska döma er vid Israels gräns. ¹² Och ni ska inse att jag är Herren och att ni inte har följt mina stadgar och inte gjort efter mina bud utan levt efter lagarna hos de hednafolk som bor runt omkring er.”

^13 (FV) Medan jag profeterade på detta sätt dog Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner på mitt ansikte och ropade med hög röst: ”O, Herre Gud, vill du helt göra slut på det som är kvar av Israel?” ¹⁴ Då kom Herrens ord till mig: ^15 (FW) ”Människobarn, det är till dina bröder, ja, dina egna bröder, dina nära släktingar och till hela Israels hus som Jerusalems invånare säger: Håll er borta från Herren. Det är vi som har fått landet till egendom. ^16 (FX) Därför ska du säga: Så säger Herren Gud: Fastän jag förde dem långt bort bland hednafolken och spred ut dem i främmande länder, blev jag en tid en helgedom för dem i de länder dit de hade kommit. ^17 (FY) Därför ska du säga: Så säger Herren Gud: Jag ska samla er från folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats, och jag ska ge er Israels land.

¹⁸ När de har kommit dit, ska de göra sig av med alla avskyvärda avgudar och alla vidrigheter som finns där. ^19 (FZ) Jag ska ge dem ett och samma hjärta^[aw], och en ny ande ska jag lägga i deras bröst. Jag ska ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, ^20 (GA) för att de ska vandra efter mina stadgar och hålla mina bud och följa dem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud. ^21 (GB) Men då det gäller dem som vandrar efter sina hjärtans vidrigheter och följer sina avskyvärda avgudar, ska jag låta det de gjort komma över deras huvuden, säger Herren Gud.”

Herrens härlighet lämnar Jerusalem

^22 (GC) Då lyfte keruberna sina vingar och hjulen följde dem, och härligheten från Israels Gud var över dem. ^23 (GD) Her­rens härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade på berget öster om staden^[ax].

^24 (GE) Men Anden lyfte mig upp och i en syn från Guds Ande förde han mig till de bortförda i Kaldeen. Sedan försvann den syn jag hade fått se. ²⁵ Och jag talade till de bortförda alla de ord som Herren hade uppenbarat för mig.

Bild av folkets landsflykt

12 Herrens ord kom till mig:

^2 (GF) ”Män­niskobarn, du bor mitt ibland ett upproriskt folk. De har ögon att se med, men ser inte. De har öron att höra med, men hör inte, eftersom de är ett upproriskt folk. ^3 (GG) Människobarn, gör dig i ordning för att gå i landsflykt. Gå i landsflykt inför deras ögon på ljusa dagen, vandra bort från din plats till en annan ort inför dem. Kanske ska de då inse att de är ett upproriskt folk. ⁴ För ut ditt bohag på ljusa dagen inför deras ögon, som om du skulle gå i landsflykt. Ge dig i väg på kvällen så att de ser dig, så som landsflyktiga gör. ⁵ Inför deras ögon ska du göra en öppning i väggen och föra ut bohaget genom den. ^6 (GH) Lyft sedan upp det på axeln inför deras ögon och för bort det när det har blivit mörkt. Täck över ditt ansikte, så att du inte ser landet, för jag gör dig till ett tecken för Israels hus.”

⁷ Jag gjorde som jag hade blivit tillsagd. På ljusa dagen förde jag ut mitt bohag, som om jag skulle gå i landsflykt. På kvällen gjorde jag med handen en öppning i väggen, och när det hade blivit mörkt förde jag ut mina saker genom den och bar dem på axeln inför deras ögon.

⁸ Nästa morgon kom Herrens ord till mig: ⁹ ”Människobarn, har inte Israels hus, detta upproriska släkte, frågat dig: Vad är det du gör? ¹⁰ Svara dem då: Så säger Herren Gud: Detta budskap gäller fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus som är i staden.

¹¹ Säg: Jag är ett tecken för er. Såsom jag har gjort, så ska det gå dem. De ska vandra bort i landsflykt och fångenskap. ^12 (GI) Fursten som de har i­bla­­­n­d sig ska lyfta upp sin börda på axeln och dra ut i mörkret. Man ska göra en öppning i väggen och ta sig ut genom den. Fursten ska täcka över sitt ansikte så att han inte ser^[ay] landet. ^13 (GJ) Jag ska breda ut mitt nät över honom, och han ska bli fångad i min snara. Jag ska föra honom till Babel i kaldeernas land, som han dock inte ska se, och där ska han dö.

^14 (GK) Alla som är omkring honom för att hjälpa honom och alla hans ­trupper ska jag skingra för vinden, och jag ska låta svärdet dra ut efter dem. ¹⁵ De ska inse att jag är Herren när jag skingrar dem bland folken och sprider ut dem i främmande länder. ^16 (GL) Men några få av dem ska jag låta bli kvar efter svärd, svält och pest, för att de ska kunna berätta om alla de avskyvärda ting de gjort för de folk som de kommer till. Då ska de inse att jag är Herren.”

¹⁷ Herrens ord kom till mig: ^18 (GM) ”Män­niskobarn, ät ditt bröd med bävan och drick ditt vatten med fruktan och oro. ^19 (GN) Säg till folket i landet: Så säger Herren Gud om Jerusalems invånare i Israels land: De ska äta sitt bröd med oro och dricka sitt vatten med skräck. Landet ska bli plundrat på allt som finns där på grund av våldet från alla som bor där. ²⁰ De städer som är bebodda ska läggas öde och landet ska bli en ödemark. Ni ska då inse att jag är Herren.”