Bible in 90 Days
21 Herrens ord kom till mig: 22 (A) ”Människobarn, vad är det för ett ordspråk ni har i Israels land som lyder: Tiden går och det blir ingenting av alla profetsynerna? 23 (B) Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Jag ska göra slut på det ordspråket, så att man inte mer ska använda det i Israel. Tala i stället så till dem: Tiden är nära då alla profetsynerna ska fullbordas.
24 Inga falska profetsyner och inga förföriska spådomar ska mer finnas i Israels hus, 25 (C) för jag, Herren, ska tala. Det ord jag talar ska ske, utan dröjsmål. Ja, du upproriska folk, i era dagar ska jag tala ett ord och låta det bli verklighet, säger Herren Gud.”
Profetian uppfylls snart
26 Herrens ord kom till mig: 27 ”Människobarn, se, Israels hus säger: Synen han ser gäller dagar långt borta, han profeterar om avlägsna tider[a]. 28 Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Inget av det jag har sagt ska dröja längre. Det ord som jag talar ska gå i uppfyllelse, säger Herren Gud.”
De falska profeterna fördöms
13 Herrens ord kom till mig:
2 (D) ”Människobarn, profetera mot Israels profeter som profeterar. Säg till dem som profeterar efter sitt eget hjärta: Hör Herrens ord! 3 (E) Så säger Herren Gud: Ve över de dåraktiga profeter som följer sin egen ande utan att ha sett något! 4 Som rävar bland ruiner är dina profeter, Israel. 5 (F) Ni har inte trätt fram i rämnorna och byggt upp muren omkring Israels hus, så att det kan bestå i striden på Herrens dag. 6 (G) De har haft lögnaktiga syner och falska spådomar. De säger: ’Så säger Herren’. Men Herren har inte sänt dem, och ändå hoppas de att deras ord ska gå i uppfyllelse. 7 Var det inte falska syner ni såg och lögnaktiga spådomar ni uttalade när ni sade: ’Så säger Herren’, fastän jag inte hade talat något sådant?
8 Därför säger Herren Gud så: Eftersom ni talar falskhet och ser lögnaktiga syner är jag emot er, säger Herren Gud. 9 (H) Min hand ska drabba profeterna som ser falska syner och spår lögn. De ska inte få plats i mitt folks församling och inte tas upp i förteckningen över Israels hus och till Israels land ska de inte komma. Ni ska då inse att jag är Herren Gud. 10 (I) Just därför att de leder mitt folk vilse när de säger: ’Allt är väl’, trots att allt inte är väl, och eftersom de, när någon bygger en mur, bestryker den med vit kalk, 11 (J) därför ska du säga till dessa vitkalkare att muren ska falla. Ett slagregn ska komma, och ni hagelstenar, ni ska falla, ja, en stormvind ska bryta lös! 12 Och se, när muren har fallit, ska man då inte säga till er: Var är nu vitkalkningen som ni strök på?
13 Därför säger Herren Gud så: Jag ska i min vrede låta en stormvind bryta lös, och i min harm låta ett slagregn komma, och i min vrede hagelstenar, så att muren förstörs. 14 Jag ska riva ner muren som ni vitkalkade och jämna den med marken, så att grunden ligger bar. När den faller, ska ni gå under därinne. Och ni ska inse att jag är Herren. 15 Jag ska tömma ut min vrede över muren och över dem som har vitkalkat den, och så ska jag säga till er: Muren finns inte mer och inte heller de som vitkalkat den, 16 de profeter i Israel som profeterade om Jerusalem och såg syner om att allt var väl, fast allt inte var väl, säger Herren Gud.
17 Och du, människobarn, vänd ditt ansikte mot ditt folks döttrar, som profeterar ur sina egna hjärtan. Profetera mot dem och säg: 18 Så säger Herren Gud: Ve de kvinnor som syr bindlar[b] till alla handleder och gör slöjor till alla huvuden för att snärja själar! Ni vill snärja mitt folks själar men behålla er själva vid liv! 19 (K) För några nävar korn och några bitar bröd vanärar ni mig bland mitt folk, genom att ni dödar människor som inte ska dö och låter människor leva som inte ska leva. Ni ljuger för mitt folk, som gärna lyssnar på lögn.
20 Därför säger Herren Gud så: Se, jag är emot era bindlar som ni snärjer själar med som fåglar, och jag ska slita dem från era armar. Jag ska befria de själar som ni har fångat som fåglar. 21 Jag ska slita sönder era slöjor och befria mitt folk ur er hand, och de ska inte mer vara ett byte för er. Då ska ni inse att jag är Herren. 22 (L) Genom era lögner har ni gjort den rättfärdige modlös, honom som jag inte vill bedröva, men ni har styrkt den ogudaktige så att han inte vänder om från sin onda väg och räddar sitt liv. 23 Därför ska ni inte mer se falska syner och utöva spådom, utan jag ska befria mitt folk ur er hand. Och ni ska inse att jag är Herren.”
Avgudadyrkan fördöms
14 (M) Några av Israels äldste kom till mig och satte sig ner framför mig. 2 Då kom Herrens ord till mig: 3 (N) ”Människobarn, dessa män har låtit sina eländiga avgudar få insteg i sina hjärtan och har ställt upp framför sig sådant som förleder dem till synd. Skulle jag verkligen låta sådana fråga mig till råds? 4 Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Var och en av Israels hus som släpper in eländiga avgudar i sitt hjärta och ställer upp framför sig det som förleder honom till synd och sedan kommer till profeten, honom ska jag, Herren, ge svar efter vad han förtjänar för sina många avgudars skull. 5 Så ska jag gripa Israels folk i hjärtat, därför att de alla har vikit bort från mig genom sina avgudar. 6 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren Gud:
Vänd om och vänd er bort från era avgudar, vänd er bort från alla era vidrigheter! 7 (O) För om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor i Israel viker bort från mig och ger rum för avgudar i hjärtat och ställer upp framför sig det som förleder till synd, och sedan kommer till profeten för att fråga mig, honom ska jag, Herren, själv svara. 8 (P) Jag ska vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom till ett tecken och till ett ordspråk och utrota honom ur mitt folk. Och ni ska inse att jag är Herren.
9 (Q) Om profeten är förledd och ger svar, så har jag, Herren, låtit den profeten bli förledd. Jag ska räcka ut min hand mot honom och utrota honom ur mitt folk Israel. 10 De ska båda bära straffet för sin synd – profeten har lika stor synd som den som frågat – 11 (R) detta för att Israels hus inte mer ska föras vilse och inte mer orena sig med alla sina överträdelser. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud, säger Herren Gud.”
Domen är oundviklig
12 Herrens ord kom till mig:
13 (S) ”Människobarn, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, då skulle jag räcka ut min hand mot det och skapa brist på bröd och sända svält över det och där utrota både människor och djur. 14 (T) Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel[c] och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet bara rädda sina egna liv, säger Herren Gud. 15 (U) Om jag lät vilda djur dra fram genom landet och göra det folktomt och så öde att ingen vågade färdas där för djurens skull, 16 och dessa tre män fanns där – så sant jag lever, säger Herren Gud, då skulle de inte kunna rädda sina söner eller döttrar. Endast de själva skulle räddas, men landet skulle bli öde.
17 Eller om jag lät svärdet drabba det landet, och sade: ’Svärd, far fram genom landet!’, och jag på det sättet utrotade både människor och djur ur det, 18 så skulle, så sant jag lever, säger Herren Gud, dessa tre män, om de befann sig i landet, varken kunna rädda sina söner eller sina döttrar. Endast de själva skulle räddas. 19 (V) Eller om jag sände pest i det landet och utgöt min vrede i blod över det för att utrota både människor och djur ur det, 20 och om då Noa, Daniel och Job fanns där, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren Gud, varken kunna rädda son eller dotter. De skulle genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv.
21 (W) Därför säger Herren Gud: Hur mycket värre blir det inte, när jag sänder mina fyra svåra straffdomar: svärd, svält, vilddjur och pest över Jerusalem för att där utrota både människor och djur. 22 (X) Men se, några ska räddas och bli kvar, både söner och döttrar, och de ska föras bort. De ska komma hit[d] till er, och när ni får se hur de lever och handlar ska ni finna tröst för den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över staden. 23 De ska vara er till tröst, när ni ser hur de lever och handlar. Ni ska då inse att jag inte utan orsak har gjort allt det jag gjort mot Jerusalem, säger Herren Gud.”
Jerusalem, en förtorkad vinstock
15 (Y) Herrens ord kom till mig:
2 ”Människobarn,
hur är vinstockens trä
bättre än allt annat trä,
grenarna på träden i skogen?
3 Tar man virke av den
för att göra något nyttigt?
Gör man ens en pinne av den
för att hänga upp något på den?
4 (Z) Nej, man ger den till mat åt elden.
När båda dess ändar
blivit förtärda av eld
och delen däremellan blivit svedd,
duger den då till något nyttigt?
5 Inte ens när den ännu var oskadd
kunde man göra något nyttigt
av den.
Hur mycket mindre kan
den användas till något nyttigt
när elden förtärt den
och bränt den!
6 Därför säger Herren Gud:
Som jag gör med en vinstock
bland skogens träd,
när jag ger den till bränsle
åt elden,
så ska jag göra
med Jerusalems invånare.
7 (AA) Jag ska vända mitt ansikte
mot dem.
De har kommit ut ur elden,
men elden ska förtära dem.
Ni ska inse att jag är Herren
när jag vänder mitt ansikte
mot dem.
8 Jag ska göra landet till en ödemark,
därför att de har handlat trolöst,
säger Herren Gud.”
Dom och nåd över Jerusalem
16 Herrens ord kom till mig:
2 (AB) ”Människobarn, låt Jerusalem förstå vilka vidrigheter hon ägnar sig åt, 3 och säg: Så säger Herren Gud till Jerusalem: Från Kanaans land kommer du och där är du född. Din far var en amoré och din mor en hetitisk kvinna.[e] 4 När du föddes skar ingen av din navelsträng, du blev inte tvättad ren med vatten och inte heller ingniden med salt[f] och lindad. 5 Ingen såg på dig med så mycket medlidande att han ville göra något sådant med dig eller förbarma sig över dig, utan man kastade ut dig[g] på öppna fältet. Så frånstötande var du den dag du föddes.
6 När jag gick förbi där du låg och såg dig sprattla i ditt blod, sade jag till dig där du låg i ditt blod: ”Du ska få leva!” Ja, jag sade till dig där du låg i ditt blod: ”Du ska få leva!” 7 Jag förökade dig till många tusen, som växterna på marken. Du växte och blev stor och mycket vacker. Dina bröst blev fasta och ditt hår växte, men du var ännu naken och blottad.
8 (AC) Jag gick förbi där du låg och såg på dig. Och se, din älskogstid var inne. Jag bredde min mantel över dig[h] och täckte över din nakenhet. Jag gav dig mitt trohetslöfte och ingick förbund med dig, säger Herren Gud, och du blev min. 9 (AD) Jag tvättade dig med vatten och sköljde av dig blodet och smorde dig med olja. 10 (AE) Jag klädde på dig brokigt vävda kläder, satte på dig skor av tahasskinn[i] och en huvudbindel av fint linne och en slöja av siden. 11 Jag prydde dig med smycken[j], satte armband på dina armar och en kedja om din hals. 12 Jag satte en ring i din näsa och örhängen i dina öron och en vacker krona på ditt huvud. 13 Så blev du prydd med guld och silver, och dina kläder var av finaste linne, av siden och broderat tyg. Fint mjöl,[k] honung och olja fick du att äta. Du blev mycket, mycket vacker och nådde en drottnings värdighet. 14 Ryktet om dig gick ut bland folken för din skönhets skull, för den var fullkomlig genom de härliga prydnader jag hade satt på dig, säger Herren Gud.
15 (AF) Men du förlitade dig på din skönhet och använde din ryktbarhet till omoral. Du slösade din otukt på var och en som gick förbi. De fick allt. 16 Dina kläder tog du och gjorde av dem brokiga offerhöjder, där du bedrev hor. Något sådant har aldrig förekommit och ska inte heller mer ske. 17 (AG) Du tog dina härliga smycken av mitt guld och silver, som jag hade gett dig och gjorde av dem mansbilder som du bedrev hor med. 18 Du tog dina brokigt vävda kläder och klädde dem i dessa, och min olja och min rökelse satte du fram för dem. 19 (AH) Mitt bröd som jag hade gett dig – det fina mjölet, oljan och honungen som jag gav dig att äta – det satte du fram för dem till en ljuvlig doft. Så var det, säger Herren Gud.
20 (AI) Du tog dina söner och döttrar, som du hade fött åt mig, och offrade dem till mat åt bilderna.
Var det inte nog att du bedrev hor? 21 (AJ) Du slaktade mina barn och offrade dem åt dessa bilder. [l] 22 (AK) Och medan du höll på med sådana vidriga ting och bedrev hor, tänkte du inte på din ungdoms dagar, då du låg naken och blottad och sprattlade i ditt blod.
23 När du hade hängett dig åt all denna ondska – ve, ve dig! säger Herren Gud – 24 (AL) byggde du ett valv[m] åt dig och gjorde höga altaren åt dig på alla öppna platser. 25 (AM) I alla gathörn byggde du höga altaren[n] åt dig, och du lät din skönhet smutsas ner, och du spärrade ut dina ben åt alla som gick förbi. Ja, du bedrev mycket otukt! 26 (AN) Du bedrev också hor med egyptierna, dina brunstiga grannar, ja, mycket hor för att väcka min vrede. 27 (AO) Men se, då räckte jag ut min hand mot dig och minskade din arvslott och utlämnade dig åt dina fienders vilja, åt filisteernas döttrar, som rodnade över ditt skamliga sätt att leva. 28 (AP) Men sedan bedrev du hor med assyrierna, för du kunde inte få nog. Ja, du bedrev hor med dem, men du blev ändå inte tillfredsställd. 29 (AQ) Du gick med din otukt ända bort till köpmännens land, kaldeernas land, men ändå fick du inte nog.
30 Hur sjukt är inte ditt hjärta, säger Herren Gud, eftersom du gör allt detta, gärningar som bara den fräckaste hora kan göra. 31 Du uppförde valv åt dig i alla gathörn och höga altaren på varje gata. Men du var olik andra prostituerade eftersom du föraktade betalning.
32 Du var som en äktenskapsbryterska som tar främmande män i stället för sin äkta man. 33 Åt alla andra prostituerade måste man ge gåvor, men du gav gåvor åt alla dina älskare och mutade dem för att de skulle komma till dig från alla håll och hora med dig. 34 När du prostituerade dig gjorde du tvärtemot vad andra kvinnor gör. Ingen sprang efter dig för att begå otukt, och du betalade i stället för att få betalning. Så bakvänt handlade du.
35 Hör därför Herrens ord, du prostituerade. 36 (AR) Så säger Herren Gud: Eftersom du har varit så frikostig med din liderlighet och blottat din nakenhet när du bedrev hor med dina älskare, och på grund av alla dina vidriga avgudar, åt vilka du gav dina barns blod, 37 (AS) ska jag samla alla dina älskare som du har tillfredsställt, alla som du har älskat och alla som du har hatat. Alla dessa ska jag samla mot dig från alla håll och klä av dig naken inför dem, så att de får se hela din nakenhet.
38 (AT) Jag ska döma dig efter den lag som gäller för prostituerade och för dem som spiller blod, och jag ska överlämna dig till vredens och svartsjukans blodshämnd. 39 Jag ska ge dig i dina älskares hand, och de ska slå ner dina valv och bryta ner dina offerhöjder, slita av dig kläderna och ta ifrån dig dina härliga smycken och låta dig ligga naken och blottad. 40 (AU) De ska kalla samman en folkhop mot dig och man ska stena dig och hugga sönder dig med svärd. 41 (AV) Dina hus ska de bränna upp i eld och döma dig inför många kvinnors ögon. Så ska jag göra slut på ditt horeri, och du ska inte mer kunna betala dina älskare. 42 (AW) Jag ska släcka min vrede på dig, och min svartsjuka ska vika ifrån dig. Jag ska få ro och inte längre vara vred. 43 (AX) Eftersom du inte tänkte på din ungdoms dagar utan har väckt min vrede med allt detta, ska också jag låta dina gärningar komma över ditt huvud, säger Herren Gud, så att du inte kan lägga ytterligare ondska till alla dina vidrigheter.
44 Se, alla som använder ordspråk ska på dig tillämpa ordspråket: ”Sådan mor, sådan dotter.” 45 Du är din mors dotter, hon som övergav sin man och sina barn. Du är dina systrars syster, de som övergav sina män och sina barn. Er mor var en hetitisk kvinna och er far en amoré. 46 (AY) Din äldre syster[o] var Samaria med sina döttrar, hon som bodde norr om dig. Din yngre syster, som bodde söder om dig, var Sodom[p] med sina döttrar. 47 (AZ) Men du nöjde dig inte med att vandra på deras vägar och att följa deras vidrigheter. Snart gjorde du värre ting än de på alla dina vägar.
48 (BA) Så sant jag lever, säger Herren Gud: Din syster Sodom och hennes döttrar har inte gjort vad du och dina döttrar har gjort.
49 (BB) Se, detta var din syster Sodoms synd: Högmod, överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet hade hon och hennes döttrar, men hon hjälpte inte den nödställde och fattige. 50 (BC) De blev högfärdiga och gjorde sådant som var vidrigt för mig. Därför försköt jag dem när jag såg det.
51 (BD) Samaria har inte heller syndat hälften så mycket som du. Du har gjort så många fler vidrigheter än dina systrar, att du genom dina avskyvärda handlingar har fått dem att verka rättfärdiga. 52 Därför ska du också bära din skam, du som har gett dina systrar en ursäkt. För genom att du har begått ännu fler vidriga synder än de, framstår de nu som rättfärdiga i jämförelse med dig. Skäms därför och bär din skam eftersom du fått dina systrar att verka rättfärdiga.
53 (BE) Men jag ska göra slut på deras fångenskap, Sodoms med hennes döttrars fångenskap och Samarias med hennes döttrars fångenskap. Dina fångars fångenskap ska jag också göra slut på mitt ibland dem, 54 så att du får bära din skam och skämmas för allt du har gjort och därigenom trösta dem. 55 Dina systrar, Sodom och hennes döttrar och Samaria och hennes döttrar, ska åter bli vad de förr var. Även du själv och dina döttrar ska åter bli vad ni förr var. 56 Men under din högmodstid ville du inte ens nämna din syster Sodom. 57 (BF) Det var innan din egen ondska blev uppenbarad, så som när du blev hånad av Arams döttrar[q] och alla däromkring och av filisteernas döttrar, som föraktade dig på alla sidor. 58 Du måste själv bära straffet för din skam och dina vidrigheter, säger Herren.
59 (BG) För så säger Herren Gud: Jag ska göra med dig efter dina gärningar, du som föraktat eden och brutit förbundet. 60 (BH) Men jag ska komma ihåg mitt förbund med dig i din ungdoms dagar och upprätta med dig ett evigt förbund. 61 (BI) Då ska du komma ihåg vad du har gjort och skämmas, när du får ta emot dina systrar, både de äldre och de yngre. Jag ska ge dem till döttrar åt dig, men inte på grund av ditt förbund. 62 Och jag ska upprätta mitt förbund med dig, och du ska inse att jag är Herren. 63 (BJ) Då ska du minnas det och skämmas så att du av skam inte mer öppnar din mun, när jag förlåter dig allt som du har gjort, säger Herren Gud.”
Liknelse om Sidkias förbundsbrott
17 Herrens ord kom till mig:
2 ”Människobarn, ge Israels hus en gåta och tala till dem i en liknelse, och säg: 3 (BK) Så säger Herren Gud:
En stor örn med stora vingar
och långa vingpennor
och täckt med brokiga fjädrar
kom till Libanon
och tog bort toppen på cedern.
4 Han bröt av dess översta gren
och förde den
till köpmännens land
och satte den i en handelsstad.
5 Han tog en planta
som växte i landet,
och planterade den i fruktbar jord.
Han förde den till mycket vatten
och satte den som ett pilträd där.
6 Den växte upp och blev en vinstock
med många grenar,
men med låg stam
för att dess rankor
skulle vända sig till honom
och dess rötter vara under honom.
Den blev en vinstock
som bar grenar och sköt skott.
7 Men det fanns också en annan
stor örn med stora vingar
och många fjädrar.
Och se, vinstocken sköt
längtansfullt ut
sina rötter till den.
Och från platsen
där den var planterad
sträckte den sina rankor
mot honom,
för att han skulle vattna den.
8 Den var planterad i god jord
vid mycket vatten,
för att den skulle få grenar
och bära frukt
och bli en utsökt vinstock.
9 Säg: Så säger Herren Gud:
Kan det gå väl
för den vinstocken?
Ska han inte rycka upp rötterna
och riva av frukten,
så att den torkar
och alla de spirande bladen
vissnar?
Det behövs inte stor kraft
eller mycket folk
för att rycka upp den
med rötterna.
10 Visst står den fast planterad,
men kan det sluta väl för den?
När östanvinden når den,
ska den då inte helt torka bort?
På den plats där den vuxit upp
ska den torka bort.”
11 Herrens ord kom till mig:
12 (BL) ”Säg nu till det upproriska släktet:
Förstår ni inte
vad detta betyder?
Säg dem: Se, Babels kung
kom till Jerusalem
och tog kungen[r] och furstarna
och förde dem med sig till Babel.
13 (BM) Sedan tog han en ättling[s]
av kungahuset
och slöt förbund med honom
och lät honom avlägga ed[t].
Men de mäktiga i landet
förde han med sig bort,
14 så att riket skulle vara obetydligt
och inte kunna resa sig
utan hålla förbundet med honom,
om det skulle bestå.
15 (BN) Men han avföll från honom
och skickade sina sändebud
till Egypten,
för att man där skulle ge honom
hästar och mycket folk.
Kan det gå väl för honom?
Kan han komma undan?
Kan den som bryter förbund
komma undan?
16 Så sant jag lever, säger Herren Gud: Han ska dö i Babel där den kung bor som gjorde honom till kung, för han föraktade eden han gett honom och bröt förbundet han slutit med honom. 17 (BO) Inte heller ska farao med stor här och mycket folk hjälpa honom i kriget, när man kastar upp en vall och bygger en belägringsmur till undergång för många människor. 18 Han föraktade eden och bröt förbundet och gjorde allt detta, fastän han hade gett sitt löfte. Han ska inte komma undan.
19 Därför säger Herren Gud:
Så sant jag lever,
jag ska låta min ed
som han har föraktat
och mitt förbund som han har brutit
komma över hans huvud.
20 (BP) Jag ska breda ut mitt nät
över honom,
och han ska fångas i min snara.
Jag ska föra honom till Babel
och döma honom där
för den otrohet
som han har begått mot mig.
21 Alla hans flyktingar
och alla hans skaror
ska falla för svärd,
och de som räddas
ska spridas för vinden.
Och ni ska inse att
jag, Herren, har talat.
Den späda kvisten på Israels berg
22 (BQ) Så säger Herren Gud:
Jag ska själv ta en kvist
från den höga cederns topp[u]
och plantera den.
Av dess översta grenar
ska jag bryta av en späd kvist
och själv plantera den
på ett högt och brant berg.
23 (BR) På Israels höga berg
ska jag plantera den,
och den ska få grenar och bära frukt
och bli en utsökt ceder.
Alla slags fåglar ska bo under den
och finna skugga
under grenarna.
24 (BS) Alla markens träd ska förstå
att jag, Herren,
har böjt ner det höga trädet
och upphöjt det låga trädet,
och låtit det friska trädet torka
och det torra trädet grönska.
Jag, Herren, har talat
och ska göra det.”
Den som syndar ska dö
18 Herrens ord kom till mig:
2 (BT) ”Vad menar ni med att bruka detta ordspråk om Israels land:
Fäderna har ätit sura druvor,
och barnens tänder blir ömma?
3 Så sant jag lever, säger Herren Gud, ni ska inte längre ha orsak att använda detta ordspråk i Israel. 4 (BU) Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar ska dö. 5 Om en man är rättfärdig och gör det som är rätt och rättfärdigt, 6 (BV) om han inte håller offermåltid på bergen och inte lyfter sin blick till Israels hus avgudar, om han inte kränker sin nästas hustru eller kommer vid en kvinna som har sin månadsblödning, 7 (BW) om han inte förtrycker någon utan ger tillbaka den pant han har fått för skuld, om han inte rånar någon utan ger sitt bröd åt den hungrige och klär den nakne, 8 (BX) om han inte ockrar eller tar oskälig ränta utan håller sin hand borta från allt som är orätt och fäller rätta domar mellan människor, 9 om han lever efter mina stadgar och håller mina föreskrifter, så att han gör det som är rätt och gott, då är han rättfärdig och ska förvisso få leva, säger Herren Gud.
10 Men om han får en son som blir en våldsman som spiller blod eller gör något av detta mot en broder 11 (BY) som han själv inte gjorde, ja, till och med håller offermåltid på bergen, kränker sin nästas hustru, 12 förtrycker den behövande och den fattige, rånar, inte ger tillbaka pant, lyfter blicken till avgudar, begår vidriga ting, 13 (BZ) ockrar och tar oskälig ränta – skulle en sådan få leva? Han ska inte få leva. Han har gjort allt detta vidriga, därför ska han förvisso dö. Hans blod ska komma över honom.
14 Men om han får en son som ser alla de synder hans far begår, och fast han ser dem inte handlar på samma sätt: 15 Han håller inte offermåltid på bergen, han lyfter inte blicken till Israels hus avgudar, han kränker inte sin nästas hustru, 16 han förtrycker inte någon, han kräver inte pant, han rånar inte utan ger sitt bröd åt den hungrige och klär den nakne, 17 han förgriper sig inte på den behövande, ockrar inte och tar inte oskälig ränta utan lever efter mina föreskrifter och vandrar efter mina stadgar – då ska han inte dö genom sin fars missgärning utan ska förvisso få leva. 18 Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han ska dö i sin missgärning.
19 Men ni frågar: ’Varför ska inte sonen bära på sin fars missgärning?’ Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och därför ska han förvisso få leva. 20 (CA) Den som syndar ska dö. En son ska inte bära sin fars missgärning, och en far ska inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet ska vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet ska vara hans egen.
21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då ska han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått ska då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat ska han få leva. 23 (CB) Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren Gud. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.
24 (CC) Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort ska då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort ska han dö.
25 (CD) Ändå säger ni: ’Herrens väg är inte rätt.’ Hör då, ni av Israels hus: Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta? 26 När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så dör han på grund av det. Genom det orätta han har gjort ska han dö. 27 Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, ska hans liv bli bevarat. 28 Därför att han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade gjort, ska han förvisso leva och inte dö. 29 Ändå säger Israels hus: ’Herrens väg är inte rätt!’ Är inte mina vägar rätta, ni av Israels hus? Är det inte era vägar som inte är rätta?
30 (CE) Därför ska jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren Gud. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte ska få er på fall. 31 (CF) Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Ni vill väl inte dö, ni av Israels hus? 32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren Gud. Vänd därför om, så får ni leva.”
Sorgesång över Israels kungahus
19 Stäm upp en sorgesång över Israels furstar 2 (CG) och säg:
Vilken lejoninna var inte din mor!
Hon låg bland lejon,[v]
hon födde upp sina ungar
bland unga lejon.
3 (CH) En av sina ungar[w] födde hon upp
till ett kraftigt lejon.
Han lärde sig ta rov,
han åt människor.
4 (CI) Men hednafolken fick höra
om honom.
Han blev fångad i deras grop,
och de förde honom
med krok i nosen
till Egyptens land.
5 (CJ) När lejoninnan såg
att hon fick vänta förgäves,
att hennes hopp blev om intet,
tog hon en annan av sina ungar[x]
och gjorde honom till
ett kraftigt lejon.
6 Han gick omkring bland lejonen,
ja, han blev ett kraftigt lejon.
Han lärde sig ta rov
och att äta människor.
7 Han kränkte deras änkor
och ödelade deras städer.
Landet och allt som fanns där
greps av förfäran
vid ljudet av hans rytande.
8 Då kom folken upp mot honom
från länderna runt omkring.
De bredde ut sitt nät över honom,
och han blev fångad
i deras grop.
9 (CK) Sedan satte de honom i en bur,
med krok i nosen[y],
och förde honom till Babels kung
och satte honom i säkert förvar,
för att hans röst inte mer
skulle höras bort till Israels berg.
10 (CL) Din mor är som en vinstock
i din vingård,[z]
planterad vid vatten,
fruktbar och rik på skott,
för där fanns mycket vatten.
11 Den fick starka grenar,
användbara till härskarspiror,
och stammen växte hög,
omgiven av lövverk,
så att den syntes
genom sin ståtliga växt
och sin rikedom på rankor.
12 (CM) Men den blev uppryckt i vrede
och kastad till marken,
östanvinden förtorkade
dess frukt.
De starka grenarna
bröts av och vissnade,
och elden förtärde dem.
13 Nu är den planterad i öknen,
i ett torrt och törstande land.
14 (CN) Eld har gått ut från
en av de yppersta grenarna
och har förtärt frukten.
Ingen stark gren finns kvar,
ingen härskarspira!
Detta är en sorgesång, och den ska användas som sorgesång.[aa]
Guds löften och Israels upproriskhet
20 (CO) I det sjunde året, på tionde dagen i den femte månaden[ab] kom några av de äldste i Israel för att fråga Herren, och de satte sig ner framför mig.
2 Då kom Herrens ord till mig:
3 ”Människobarn, tala med de äldste i Israel och säg till dem: Så säger Herren Gud: Har ni kommit för att fråga mig? Så sant jag lever, jag låter mig inte rådfrågas av er, säger Herren Gud. 4 (CP) Men vill du döma dem, ja, vill du döma dem, du människobarn, låt dem då förstå deras fäders avskyvärda handlingar 5 (CQ) och säg till dem: Så säger Herren Gud: Den dag jag utvalde Israel lyfte jag min hand till ed inför Jakobs avkomlingar och gjorde mig känd för dem i Egyptens land. Jag lyfte min hand inför dem och sade: Jag är Herren er Gud. 6 (CR) På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 7 (CS) Jag sade till dem: Var och en av er ska kasta bort de vidriga ting som era ögon fäst sig vid, och ingen får orena sig med Egyptens avgudar. Jag är Herren er Gud.
8 (CT) Men de var upproriska mot mig och ville inte lyssna på mig. De kastade inte bort de vidriga ting som deras ögon fäst sig vid, och de övergav inte Egyptens avgudar. Då tänkte jag ösa min vrede över dem och släcka min harm på dem, mitt i Egypten. 9 Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som de levde bland. I deras åsyn hade jag gjort mig känd för dem då jag förde dem ut ur Egypten.
10 Jag förde dem ut ur Egypten och lät dem komma in i öknen. 11 (CU) Jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina föreskrifter. Den människa som följer dem ska också leva genom dem. 12 (CV) Jag gav dem också mina sabbater som ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle inse att jag är Herren som helgar dem.
13 (CW) Men Israels hus var upproriskt mot mig i öknen. De följde inte mina stadgar utan föraktade mina föreskrifter, trots att den människa som handlar efter dem ska leva genom dem. De vanhelgade svårt mina sabbater. Då tänkte jag ösa min vrede över dem i öknen för att förgöra dem. 14 (CX) Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett mig föra ut dem. 15 (CY) Jag lyfte också min hand inför dem i öknen och svor att jag inte skulle låta dem komma in i det land som jag hade gett dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 16 Jag gjorde det därför att de föraktade mina föreskrifter och inte följde mina stadgar utan vanhelgade mina sabbater, för i sina hjärtan följde de sina avgudar. 17 Men jag visade dem medlidande så att jag inte fördärvade dem eller gjorde slut på dem i öknen.
18 Jag sade till deras barn i öknen: Ni ska inte vandra efter era fäders stadgar och inte rätta er efter deras föreskrifter och inte heller orena er med deras avgudar. 19 (CZ) Jag är Herren er Gud.
Vandra efter mina stadgar och håll mina föreskrifter och följ dem. 20 Håll mina sabbater heliga. Låt dem vara ett tecken mellan mig och er, för att ni ska inse att jag är Herren er Gud.
21 Men deras barn var upproriska mot mig. De vandrade inte efter mina stadgar och höll inte mina föreskrifter, så att de följde dem, trots att den människa som handlar efter dem ska leva genom dem. De vanhelgade också mina sabbater. Då tänkte jag ösa min vrede över dem och släcka min harm på dem i öknen. 22 Men jag drog min hand tillbaka och det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett hur jag hade fört dem ut. 23 (DA) Jag lyfte min hand inför dem i öknen och svor att skingra dem bland folken och sprida ut dem i länderna, 24 eftersom de inte följde mina föreskrifter utan föraktade mina stadgar och vanhelgade mina sabbater och såg längtansfullt efter sina fäders avgudar. 25 (DB) Därför gav jag dem också stadgar som inte var goda och föreskrifter som inte kunde ge dem liv.
26 (DC) Jag lät dem orena sig med sina offergåvor, då de lät allt som öppnade moderlivet gå genom eld, för jag ville slå dem med förfäran så att de skulle inse att jag är Herren.
27 Tala därför till Israels hus, du människobarn, och säg till dem: Så säger Herren Gud: Era fäder har också hädat mig genom sin trolöshet mot mig. 28 (DD) När jag hade låtit dem komma in i det land som jag med upplyft hand hade lovat dem, och de fick se någon hög kulle eller något lummigt träd, offrade de där sina slaktoffer och bar där fram sina offergåvor. Till min vrede lät de där sina offers ljuvliga doft stiga upp, och de utgöt där sina dryckesoffer. 29 Då sade jag till dem: Vad är det för en offerhöjd[ac] som ni går till? Än i dag kallar man det ’offerhöjd’.
Dom och upprättelse
30 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren Gud: Ska ni orena er på samma sätt som era fäder gjorde och trolöst hålla er till deras vidriga avgudar? 31 (DE) Ni orenar er än i dag med alla era avgudar, genom att ni bär fram era offergåvor och låter era barn gå genom eld. Skulle jag då låta mig rådfrågas av er, ni av Israels hus? Nej, så sant jag lever, säger Herren Gud, jag låter mig inte rådfrågas av er. 32 (DF) Förvisso ska inte det få ske som har kommit upp i ert sinne när ni tänker: Vi vill bli som hednafolken, som folken i andra länder. Vi vill tjäna trä och sten. 33 Så sant jag lever, säger Herren Gud, med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede ska jag sannerligen regera över er. 34 (DG) Med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede ska jag föra er ut från folken och samla er från de länder dit ni skingrats. 35 (DH) Jag ska föra er in i folkens öken, och där ska jag gå till rätta med er, ansikte mot ansikte. 36 Liksom jag dömde era fäder i öknen vid Egyptens land, ska jag också döma er, säger Herren Gud. 37 Jag ska låta er gå fram under staven och föra er in i förbundets band[ad]. 38 Jag ska rensa bort ifrån er dem som är upproriska mot mig och begår överträdelser mot mig. Jag ska föra bort dem ur det land där de nu bor, men in i Israels land ska de inte få komma. Ni ska då inse att jag är Herren.
39 Men hör nu, ni av Israels hus: Så säger Herren Gud: Gå ni och tjäna var och en av er sina avgudar också i fortsättningen, om ni inte vill lyssna på mig! Men vanhelga inte mer mitt heliga namn med era offergåvor och era avgudar. 40 För på mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Herren Gud, där ska hela Israels hus tjäna mig, alla som finns i landet. Där ska jag ta emot dem, där ska jag finna behag i era offergåvor och i förstlingen av era gåvor, vad ni än vill helga.
41 Som en ljuvlig doft ska jag ta emot er, när jag för er ut från folken och samlar er från de länder där ni har varit skingrade. Jag ska visa mig helig bland er inför hednafolkens ögon. 42 Ni ska inse att jag är Herren, när jag låter er komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand lovade att ge åt era fäder. 43 (DI) Där ska ni tänka tillbaka på era vägar och på alla de gärningar som ni orenade er med. Ni ska avsky er själva för allt det onda som ni har gjort. 44 Ni ska inse att jag är Herren, när jag handlar så med er för mitt namns skull och inte efter era onda vägar och era skamliga gärningar, ni av Israels hus, säger Herren Gud.”
Profetia mot Södern
45 Herrens ord kom till mig: 46 ”Människobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika mot söder, profetera mot skogslandet söderut. 47 (DJ) Säg till sydlandets skog: Hör Herrens ord: Så säger Herren Gud: Jag ska tända en eld i dig, och den ska förtära alla dina träd, både de friska och de torra. Den flammande lågan ska inte kunna släckas, alla ansikten från söder till norr ska bli brända av den. 48 Alla människor ska se att jag, Herren, har tänt den. Den ska inte kunna släckas.”
49 Jag sade då: ”O, Herre Gud! De säger om mig: Han talar ju i gåtor.”
Herrens svärd
21 Herrens ord kom till mig:
2 ”Människobarn, vänd ditt ansikte mot Jerusalem och predika mot helgedomarna och profetera mot Israels land. 3 Säg till Israels land: Så säger Herren: Se, jag är emot dig och ska dra ut mitt svärd ur skidan och utrota både rättfärdiga och ogudaktiga hos dig. 4 Eftersom jag ska utrota både rättfärdiga och ogudaktiga hos dig, ska mitt svärd fara ut ur skidan och vända sig mot allt levande från söder till norr. 5 Alla ska veta att jag, Herren, har dragit ut mitt svärd ur skidan. Det ska inte sättas tillbaka igen. 6 Men du, människobarn, ska sucka så att dina höfter brister. Under bitter smärta ska du sucka inför deras ögon.
7 (DK) När de frågar dig: Varför suckar du?, ska du svara: På grund av ett budskap som har kommit. Alla hjärtan ska förfäras och alla händer sjunka ner. Alla ska tappa modet och alla knän bli som vatten. Se, det kommer, ja, det ska ske! säger Herren Gud.”
8 Herrens ord kom till mig: 9 ”Människobarn, profetera och säg: Så säger Herren. Säg:
Ett svärd, ett svärd har slipats
och rengjorts.
10 (DL) Det har slipats för att slakta.
Det har rengjorts för att blixtra.
Eller ska vi glädja oss?
Min sons spira[ae] föraktar allt
som är av trä.
11 Han har lämnat det till polering,
till att gripas med handen.
Svärdet har slipats,
det har rengjorts
för att sättas i en dråpares hand.
12 (DM) Ropa och jämra dig,
du människobarn,
för det drabbar mitt folk,
det drabbar alla Israels furstar.
Tillsammans med mitt folk
offras de åt svärdet,
slå dig därför för ditt bröst.
13 Se, prövning kommer,
och vem drabbas
om inte den föraktande spiran?[af]
Den ska inte bestå,
säger Herren Gud.
14 (DN) Men du människobarn,
profetera och slå ihop
dina händer.
Låt svärdet slå två gånger, ja, tre,
ett svärd som dödar.
Det är ett svärd
som fäller den störste,
som angriper dem från alla håll.
15 För att deras hjärtan
ska smälta av ångest
och många falla,
sätter jag i deras portar
svärdet som hugger ner.
O, det är gjort för att
flamma som en blixt,
det är draget för att slakta!
16 Hugg med all kraft åt höger,
måtta åt vänster,
vart än din egg är bestämd.
17 (DO) Också jag ska slå ihop mina händer
och släcka min vrede.
Jag, Herren, har talat.”
Den babyloniske kungens svärd
18 Herrens ord kom till mig: 19 ”Människobarn, märk ut åt dig två vägar där den babyloniske kungens svärd kan gå fram. Låt båda gå ut från ett och samma land[ag]. Gör en vägvisare och sätt ut den på den plats där vägen till staden börjar. 20 Märk ut den väg där svärdet ska gå, dels till Rabba i Ammons land, dels till Juda med det befästa Jerusalem.
21 För Babels kung står redan vid vägskälet där de båda vägarna börjar för att bli spådd. Han skakar pilarna, han rådfrågar sina husgudar, han ser på levern. 22 I sin högra hand får han då lotten ’Jerusalem’. Där ska han sätta upp murbräckor, öppna sin mun till stridsrop, höja sin röst till härskri, sätta upp murbräckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en belägringsmur. 23 Men detta tycks dem vara en falsk spådom. De har ju svurit eder. Men han ska påminna dem om deras missgärning och ta dem till fånga.
24 Därför säger Herren Gud så: Eftersom ni väcker upp minnet av er missgärning, så att era överträdelser har blivit uppenbara och er synd visar sig i allt ni gör, eftersom minnet av er har blivit uppväckt, därför ska ni komma att gripas med våld.
25 Och du dödligt sårade, ogudaktige furste över Israel[ah], din dag kommer då din missgärning har nått sin gräns. 26 Så säger Herren Gud: Ta av dig huvudbindeln, lyft av dig kronan! Inget ska förbli som det är. Det som är lågt ska upphöjas, och det som är högt ska förödmjukas. 27 (DP) Ruin, ruin, jag ska göra det till en ruin. Det ska inte vara någonting, förrän han som det rätteligen tillhör[ai] kommer. Honom ska jag ge det.
Svärdet mot Ammons folk
28 (DQ) Människobarn, profetera och säg: Så säger Herren Gud om ammoniterna och om deras hånfulla ord:
Ett svärd, ett svärd är draget,
slipat för att slakta,
för att förgöra, för att blixtra.
29 De har sett
falska profetsyner om dig,
de har spått lögner om dig,
men du ska sättas
på de slagnas halsar,
på ogudaktiga vilkas dag
har kommit,
tiden då missgärningen
har nått sin gräns.
30 Stick svärdet i skidan igen.
På den plats där du skapats,
i det land du härstammar från
ska jag döma dig.
31 Jag ska ösa min vrede över dig
och blåsa min harms eld mot dig.
Jag ska överlämna dig
åt vilda människor
som är mästare på att fördärva.
32 Du ska bli till mat åt elden,
ditt blod ska flyta i landet.
Ingen ska mer tänka på dig,
för jag, Herren, har talat.”
Jerusalems synder
22 Herrens ord kom till mig:
2 (DR) ”Människobarn, vill du döma, vill du döma blodstaden? Ställ henne då inför alla hennes vidrigheter! 3 (DS) Säg: Så säger Herren Gud: O stad, du som spiller dina invånares blod så att din stund måste komma, du som gör avgudar åt dig för att orena dig. 4 (DT) Genom det blod du har spillt har du dragit på dig skuld, och genom de avgudar du har gjort har du orenat dig. Så har du påskyndat dina dagars slut och nu kommit till slutet av dina år. Därför ska jag låta dig bli till hån för hednafolken och till åtlöje för alla länder. 5 Både nära och fjärran ska man håna dig, du vars namn är smädat, du förvirringens stad.
6 Se, var och en av furstarna i Israel har använt sin makt för att spilla blod. 7 (DU) Hos dig föraktar man sin far och mor, och mot främlingen utövar man våld. Den faderlöse och änkan förtrycker man. 8 (DV) Mina heliga ting föraktar du, och mina sabbater vanhelgar du. 9 (DW) Falska angivare finns hos dig, villiga att spilla blod. På bergen håller man offermåltider, och man begår skamliga ting hos dig. 10 (DX) Man blottar sin fars kön hos dig, och man kränker kvinnan hos dig när hon har sin månadsblödning. 11 (DY) Man begår avskyvärda ting med sin nästas hustru, och man orenar sin sonhustru. Andra kränker sin syster, sin fars dotter. 12 För mutor är man hos dig beredd att spilla blod. Du ockrar och tar oskälig ränta och plundrar din nästa med våld, och du glömmer mig, säger Herren Gud.
13 (DZ) Men se, jag slår ihop mina händer i vrede över de oärliga vinster du skaffar dig och över de blodsdåd som sker hos dig. 14 Menar du att ditt mod kan hållas uppe eller att dina händer är starka nog, när tiden kommer då jag griper in mot dig? Jag, Herren, har talat och jag fullbordar det också. 15 Jag ska skingra dig bland hednafolken och sprida ut dig i länderna. Så ska jag rensa bort all din orenhet ifrån dig. 16 Du ska bli vanärad[aj] inför folken genom din egen skuld. Och du ska inse att jag är Herren.”
17 Herrens ord kom till mig: 18 (EA) ”Människobarn, Israels hus har för mig blivit slagg. De är allesammans koppar, tenn, järn och bly i smältugnen. Silverslagg har de blivit.
19 Därför säger Herren Gud så: Eftersom ni alla har blivit slagg, ska jag samla ihop er mitt i Jerusalem. 20 Som man samlar ihop silver, koppar, järn, bly och tenn mitt i ugnen och där blåser upp eld under det och smälter det, så ska jag samla ihop er i min vrede och harm och lägga er i ugnen och smälta er. 21 Jag ska samla ihop er och blåsa upp min vredes eld under er, så att ni smälts i den. 22 Som silver smälts i ugnen så ska ni smältas i den. Och ni ska inse att jag, Herren, öser min vrede över er.”
23 Herrens ord kom till mig: 24 ”Människobarn, säg till dem: Du är ett land som inte har renats och inte har sköljts av regn på vredens dag. 25 (EB) De profeter som finns där har sammansvurit sig och blivit som rytande, rovgiriga lejon. De slukar människor, de roffar åt sig gods och dyrbarheter och gör många till änkor i landet. 26 (EC) Prästerna kränker min lag och vanhelgar mina heliga ting. De skiljer inte mellan heligt och oheligt och undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent. De blundar för mina sabbater, och så blir jag vanhelgad mitt ibland dem.
27 Furstarna i mitt folk är som rovgiriga vargar. De spiller blod och förgör människor för att skaffa sig oärlig vinst. 28 (ED) De profeter de har tjänar dem som vitkalkare. De ser falska profetsyner åt dem och spår lögnaktiga spådomar åt dem. De säger: Så säger Herren Gud, fastän Herren inte har talat. 29 Folket i landet begår våldsgärningar och stjäl. Den nödställde och fattige förtrycker de, och mot främlingen utövar de våld utan lag och rätt.
30 (EE) Jag sökte bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag inte skulle fördärva det. Men jag fann ingen. 31 Därför öser jag min vrede över dem och gör slut på dem med min harms eld. Deras gärningar ska jag låta komma över deras huvuden, säger Herren Gud.”
De två äktenskapsbryterskorna
23 Herrens ord kom till mig:
2 ”Människobarn, det var en gång två kvinnor, döttrar till en och samma mor. 3 (EF) De bedrev otukt i Egypten, redan i sin ungdom bedrev de hor. Där kramade man deras bröst och där smektes deras jungfruliga barm. 4 Den äldre hette Ohola[ak] och hennes syster Oholiba[al]. De blev mina och födde söner och döttrar. Namnet Ohola står för Samaria och Oholiba för Jerusalem.
5 (EG) Men Ohola begick äktenskapsbrott i stället för att hålla sig till mig. Hon fick begär till sina älskare, grannarna assyrierna. 6 De kom klädda i purpur, de var ståthållare och furstar, alla vackra unga män, ryttare till häst. 7 Hon gav sig som hora åt dem, de främsta av Assurs alla söner, och åt alla dem hon upptändes av begär till. Hon orenade sig med alla deras eländiga avgudar. 8 Inte heller gav hon upp sin lösaktighet med egyptierna,[am] som hade fått ligga med henne i hennes ungdom och som hade smekt hennes jungfruliga barm och slösat sin otukt på henne.
9 (EH) Därför överlämnade jag henne åt hennes älskare, Assurs söner, som hon var upptänd av begär till. 10 De klädde av henne naken, förde bort hennes söner och döttrar och dödade henne[an] själv med svärd. Hon blev ett varnande exempel för andra kvinnor, och de verkställde domen över henne.
11 (EI) Men fastän hennes syster Oholiba såg detta, upptändes hon ännu mer av begär och gick ännu längre än systern i sin otukt. 12 (EJ) Hon fick begär till sina grannar, Assurs söner. De var ju ståthållare och furstar. De kom klädda i präktiga kläder, ryttare till häst, alla vackra unga män. 13 Jag såg att också hon orenade sig. Båda gick samma väg.
14 (EK) Men hon drev sin otukt ännu längre. Hon fick se mansbilder inristade i väggen[ao]. Man hade ristat in bilder av kaldeer och målat dem röda. 15 De var framställda med bälten kring sina höfter och med ståtliga huvudbonader, alla lika kämpar, som Babels söner från Kaldeen.[ap] 16 Hon blev upptänd av begär till dem så snart hon såg dem och sände bud till dem i Kaldeen. 17 Babels söner kom då till henne för en kärleksstund och orenade henne genom sin otukt. Först sedan hon hade blivit orenad av dem, vände hon sig i avsky bort ifrån dem. 18 Men när hon så öppet bedrev sin otukt och blottade sin nakenhet, kände jag avsky och vände mig ifrån henne, så som jag hade vänt mig ifrån hennes syster. 19 (EL) Ändå drev hon sitt horeri ännu längre. Hon tänkte på sin ungdoms dagar, då hon bedrev otukt i Egyptens land, 20 (EM) och hon blev på nytt upptänd av begär till sina älskare där, som hade könsorgan som åsnor och sädesflöde som hingstar. 21 (EN) Din håg stod åter till din ungdoms skamlöshet, när egyptierna smekte din barm eftersom du hade så ungdomliga bröst.
22 (EO) Därför, du Oholiba, säger Herren Gud så: Se, jag ska egga upp dina älskare mot dig, dem som du vänt dig ifrån med avsky. Jag ska låta dem komma över dig från alla sidor, 23 Babels söner och alla kaldeer, folk från Pekod, Shoa och Koa[aq] och alla Assurs söner med dem. De är alla åtråvärda unga män, ståthållare och furstar, kämpar och berömvärda män, alla ryttare till häst. 24 De ska anfalla dig med vapen, vagnar, hjul och skaror av folk. Rustade med skärmar och sköldar och klädda i hjälmar ska de anfalla dig från alla sidor. Jag ska överlämna domen åt dem, och de ska döma dig efter sina lagar. 25 Jag ska låta min svartsjuka gå över dig så att de far fram mot dig i vrede. De ska skära av dig näsa[ar] och öron, och de som blir kvar av dig ska falla för svärd. De ska föra bort dina söner och döttrar, och vad som blir kvar av dig ska förtäras av eld. 26 De ska slita av dig dina kläder och ta ifrån dig dina praktfulla smycken. 27 Så ska jag göra slut på din oanständighet och på din otukt i Egyptens land. Du ska inte mer lyfta din blick till dem och inte mer tänka på Egypten.
28 För så säger Herren Gud: Se, jag ska överlämna dig åt dem som du hatar, åt dem som du har vänt dig bort ifrån med avsky. 29 (EP) Med hat ska de fara fram mot dig och ta ifrån dig allt du har skaffat dig. De ska lämna dig naken och blottad. Din otuktiga blygd ska bli blottad liksom din skamlöshet och din otukt. 30 Detta ska man göra med dig därför att du trolöst förenade dig med hednafolk och orenade dig med deras avgudar. 31 (EQ) Du gick på din systers väg. Därför ska jag i din hand sätta samma bägare som hon fick.
32 Så säger Herren Gud:
Du ska dricka din systers bägare,
så djup och så vid som den är,
och den ska ge dig hån och förakt.
Den rymmer mycket.
33 (ER) Du ska bli full av rus och bedrövelse,
en fördärvets
och förödelsens bägare
är din syster Samarias bägare.
34 Du ska dricka den till sista droppen,
även slicka dess skärvor,
och du ska riva sönder dina bröst.
För jag har talat,
säger Herren Gud.
35 (ES) Därför säger Herren Gud så: Eftersom du har glömt mig och kastat mig bakom din rygg, måste du också bära följderna av din lösaktighet och din otukt.
36 (ET) Herren sade till mig: Människobarn, vill du döma Ohola och Oholiba? Tala då om för dem vilka vidrigheter de ägnar sig åt. 37 (EU) För de har begått äktenskapsbrott och deras händer är fläckade av blod. Med sina eländiga avgudar har de begått äktenskapsbrott. Och barnen som de hade fött åt mig lät de gå igenom eld som mat åt avgudarna. 38 (EV) Dessutom gjorde de mig detta: Samma dag som de orenade min helgedom, vanhelgade de också mina sabbater. 39 (EW) Samma dag som de slaktade sina barn åt avgudarna, gick de in i min helgedom och vanhelgade den. Sådant har de gjort i mitt hus.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation