Bible in 90 Days
21 På nytt kom ett budskap från Herren till mig:
22 Du människa, hur lyder ordspråket man använder i Israel? 'Med tiden blir alla profeter lögnare'.
23 Herren Gud säger: Jag ska göra slut på detta ordspråk, så att de inte använder det längre. Säg dem detta i stället: 'Det är dags för alla dessa profetior att uppfyllas.'
24 Då ska ni få se vad det blir av alla falska förutsägelser om fred och trygghet för Jerusalem.
25 Jag är Herren! Vad jag hotar med sker alltid. Det kommer inte att dröja längre, märk det, ni rebeller i Israel! Jag kommer att fullfölja mina hotelser under er egen livstid! säger Herren Gud.
26 Sedan kom detta budskap:
27 Du människa, Israels folk säger: 'Hans syner ligger långt, långt fram i tiden.'
28 Säg därför till dem: 'Herren Gud säger: Det är slut på alla uppskov! Jag kommer att göra det nu!'
Dom över falska profeter
13 Sedan kom detta budskap till mig:
2-3 Du människa, profetera mot de falska profeterna i Israel, som hittar på sina egna syner och påstår sig komma med budskap från mig, fast jag aldrig någonsin har talat till dem. Ve dem!
4 Lyssna Israel! Dessa dina 'profeter' är som schakaler bland ruiner. Allt omkring dem är död!
5 Vad har ni egentligen åstadkommit för att bygga upp Israels försvar så att det kan stå emot på Herrens dag? Har ni styrkt Israel i Herren?
6 Dina profeter ljuger och säger: 'Våra budskap är från Gud!' Men Gud har inte sagt dem något, och ändå räknar de med att han ska uppfylla deras egna 'profetior'.
7 Visst är det fråga om falska budskap när man påstår att de kommer från Herren, fast han aldrig har sagt något!
8 Därför säger Herren Gud: Jag ska förgöra er på grund av era falska syner och alla era lögner.
9 Jag ska motarbeta er, och ni ska inte längre tillhöra ledarna i Israel. Jag ska utplåna era namn, och ni ska aldrig mer få se ert eget land igen. Då ska ni förstå att jag är Herren.
10 Dessa onda män bedrar ju mitt folk genom att säga: 'Gud kommer att sända fred
11 Säg till dessa ogudaktiga byggnadsarbetare att deras mur kommer att rasa samman. En väldig regnstorm kommer att underminera den, och stora hagel och väldiga stormar ska bryta ner den.
12 Och när muren faller kommer folket att ropa: 'Varför talade ni inte om för oss att den inte var stark nog? Varför kalkade ni den och dolde bristerna?'
13 Ja, den kommer verkligen att falla. Herren Gud säger: Jag kommer att sopa bort den med min vredes hagel och min ilskas regnstorm.
14 Jag kommer att bryta ner er kalkade mur, och den kommer att falla över er och krossa er. Då ska ni förstå att jag är Herren.
15 Så ska äntligen min vrede mot muren vara uttömd. Om dem som prisade den ska jag säga: Både muren och dess byggare är borta.
16 De var falska profeter och påstod att Jerusalem skulle få leva i fred när det inte finns någon fred, säger Herren Gud.
17 Du människa, tala också till de kvinnliga profeter, som inbillar sig att Gud har gett dem budskap.
18 Herren säger: Stackars dessa kvinnor, som drar förbannelse över mitt folk, över både gammal och ung, genom att binda amuletter kring deras handleder och förse dem med magiska slöjor, så att de kan få makt över andra människor. De vägrar till och med att ge hjälp, om de inte själva vinner något på det.
19 För några få nävar korn eller ett stycke bröd är de beredda att vända mitt folk ifrån mig! De som annars inte behövde dö har blivit ledda till död! Och de har ljugit och lovat liv åt sådana som inte skulle leva.
20 Därför säger Herren: Jag kommer att krossa er, därför att ni jagar mitt folks själar med alla era magiska amuletter. Jag ska slita bort amuletterna och befria mitt folk. De ska flyga ut i frihet som burfåglar som kommit ut ur sina burar.
21 Jag ska dra av dem de magiska slöjorna och rädda dem undan er. De ska inte längre vara era offer, och ni ska förstå att jag är Herren.
22 Era lögner har slagit ner modet på de rättfärdiga, trots att jag inte ville det. Ni har uppmuntrat de ogudaktiga genom att lova dem liv, fastän de fortsätter i sin synd.
23 Men nu ska ni inte längre tillåtas att ljuga. Nu ska ni inte längre kunna bedra någon med syner som ni aldrig sett eller utöva er magi. Jag ska befria mitt folk ur era händer och förgöra er, och ni ska veta att jag är Herren.
Avgudadyrkan fördöms
14 Då kom några av de äldste i Israel till mig och bad om ett budskap från Herren,
2 och detta är det budskap som Herren gav:
3 Du människa, avgudarna har fått makt över dessa män. Ska då jag låta dem be mig om vad som helst?
4 Säg till dem vad Herren Gud säger: Jag, Herren, ska själv ta itu med alla som tillber avgudar och sedan kommer och ber mig om hjälp.
5 Jag kommer att straffa alla som har vänt sig bort från mig för avgudars skull.
6-7 Varna dem därför och tala om att Herren Gud säger: Omvänd er, förstör avgudarna och sluta upp att dyrka dem! Jag, Herren, ska själv straffa var och en bland Israels folk och bland de främlingar som bor hos er, som överger mig för avgudars skull och sedan ändå kommer till profeten för att be om hjälp och råd.
8 Jag ska vända mig mot honom och göra honom till ett varnande exempel. Då ska ni veta att jag är Herren.
9 Och om någon profet ändå ger honom ett budskap, så ska jag se till att det är falskt. En sådan profetia kommer inte att slå in, och jag kommer att stå emot den profet som uttalade den och utrota honom ur mitt rike Israel.
10 Falska profeter och hycklare, onda människor, som säger att de vill höra mitt ord kommer att straffas tillsammans.
11 Israels folk måste lära sig att inte överge mig. De ska leva som mitt folk och låta mig få vara deras Gud. Så säger Herren.
12 Sedan kom detta budskap till mig från Herren:
13 Du människa, när folket i detta land syndar mot mig ska jag krossa dem och stoppa deras tillgång på livsmedel, så att hungersnöd gör slut på både människor och djur.
14 Om Noa, Daniel och Job var här idag, skulle de bara kunna rädda sig själva och ingen annan genom sin rättfärdighet. Jag skulle förgöra resten av Israel, säger Herren Gud.
15 Om jag lät rovdjur invadera landet och döda befolkningen, skulle det inte hjälpa
16 om dessa tre män var här. De skulle inte ens kunna rädda sina egna barn. Bara de själva skulle bli räddade, men hela landet skulle ödeläggas. Detta försäkrar jag, Herren Gud.
17 Eller om jag skulle låta krig komma över landet och uppmanade fiendens arméer att komma och förgöra allt,
18 då skulle bara dessa tre män, om de fanns i landet, bli räddade, säger Herren Gud.
19 Om jag skulle tömma ut min vrede genom epidemier, som dödade både människor och djur,
20 då skulle bara Noa, Daniel och Job - om de levde där i landet - bli räddade, på grund av sin rättfärdighet, säger Herren Gud, men ingen annan skulle kunna tillgodogöra sig deras rättfärdighet.
21 Herren säger: Fyra olika slag av dom kommer att drabba Jerusalem och utplåna allt levande: krig, hungersnöd, vilda djur och epidemier.
22 Några få kommer att överleva och förena sig med er som redan lever i landsflykt i Babylon. Då ska ni med egna ögon se hur syndiga de är och förstå att det var rätt av mig att förstöra Jerusalem.
23 När ni möter dem, kommer ni att hålla med om att det inte är utan orsak som allt detta har hänt Israel.
Jerusalem - en värdelös vinstock
15 Sedan kom detta budskap till mig från Herren:
2 Du människa, till vad nytta är träet i en vinstock? Går den att jämföra med andra träslag?
3 Nej, inte ens till pinnar att hänga upp krukor och kärl på kan den användas!
4 Den duger möjligen till ved.
5-6 Om den är så oanvändbar från början, vad återstår då när den har kastats i elden och brunnit till aska? Detta är vad jag vill säga med detta, säger Herren Gud: Jerusalems folk kan liknas vid en vinstock, och jag låter dem brinna tillsammans med skogens alla träd!
7 Jag ska själv se till, att om de flyr undan en eld så ska de råka ut för en annan, och då ska ni förstå att jag är Herren.
8 Jag ska göra landet öde därför att de tillber avgudar, säger Herren Gud.
Israels avskyvärda synd
16 Då kom än en gång ett budskap från Herren till mig:
2 Du människa, tala till Jerusalem om dess avskyvärda synder!
3 Tala om för staden vad Herren Gud säger: Du är inte bättre än Kanaans folk. Din far var en amoré och din mor en hetit!
4 När du föddes var det ingen som tog hand om dig. När jag såg dig första gången var din navelsträng inte avskuren, och du hade inte blivit tvättad och ingniden med salt. Du hade inte heller fått några kläder på dig.
5 Ingen visade det minsta intresse för dig, och ingen hade förbarmande med dig eller tog hand om dig. Den dag du föddes var du ovälkommen och blev lämnad ute på marken för att dö.
6-7 Men jag kom förbi och fick se dig där, liggande i ditt eget blod, och jag sa: 'Lev! Väx upp som en planta på fältet!' Och det gjorde du! Du blev lång, smärt och smidig, en juvel bland juveler. Du mognade till ung kvinna, välväxt och välformad, men fortfarande naken och oskyddad.
8 När jag såg dig nästa gång var du giftasvuxen, och jag svepte min mantel omkring dig för att därmed bekräfta vår förlovning. Jag ingick ett förbund med dig, och så blev du min.
9-10 Efter bröllopet gav jag dig vackra, fint broderade kläder av linne och siden och skor av läder.
11 Jag gav dig vackra smycken, armband och halskedjor,
12 näsring, örhängen och en vacker krona.
13 Så blev du smyckad med guld och silver och kläder av linne och siden med fina broderier. Du åt den finaste mat och blev allt skönare. Du blev en drottning!
14 Du var känd bland folken för din skönhet, som var fullkomlig på grund av alla de gåvor jag gav dig, säger Herren Gud.
15 Men du menade att du kunde klara dig utan mig och förlitade dig på din skönhet. Så gav du dig åt varenda man som kom i din väg. Alla som ville kunde sola sig i din glans.
16 Alla de gåvor jag hade gett dig använde du för att göra avgudaskrin och smycka din säng till en prostituerads bädd. Något liknande har aldrig hänt tidigare.
17 Du tog de juveler och smycken av guld och silver, som jag hade gett dig, och tillverkade bilder av män, som du sedan var otrogen med.
18 Du använde de vackert broderade kläderna, som jag hade gett dig, till att täcka över dina avgudar! Min olja och min rökelse använde du för att tillbe dem!
19 Kommer du ihåg att det var åt dem du satte fram det fina mjölet, oljan och honungen, som jag hade gett dig? Allt detta använde du som ett kärleksoffer åt dem!
20 Du tog mina söner och döttrar, dem som du hade fött åt mig, och offrade dem till dina gudar. Var det inte nog att du lät prostituera dig?
21 Måste du också bränna upp mina barn i elden på dessa främmande altaren?
22 Och under alla dessa år av äktenskapsbrott och synd har du inte en enda gång tänkt på den tiden för länge sedan, när du var naken och låg i ditt eget blod.
23 Olycka ska komma över dig, säger Herren Gud. I din ondska
24 byggde du kärleksaltaren för dina älskare och avgudaaltaren på varje gata.
25 Där bjöd du ut dig åt varenda man som kom vägen fram.
26 Ja, du gick så långt i din prostitution, att du allierade dig med det vällustiga Egypten. Därför är min vrede stor.
27 Det är därför jag har krossat dig. Jag har minskat ditt område och överlämnat dig åt dina fiender filisteerna, men till och med de är skakade över ditt handlande.
28 Du har begått äktenskapsbrott med assyrierna också genom att alliera dig med dem och tillbe deras gudar. Det verkar som om du aldrig kunde få nog. Du var ändå inte tillfredsställd,
29 utan du tillbad också gudar från den stora handelsnationen Babylon.
30 Vilken dålig karaktär du har, säger Herren Gud, när du kan handla så! Du är en skamlös prostituerad,
31 som bygger dina avgudaaltaren och dina glädjehus på varenda gata. Du är egentligen värre än en prostituerad, för du har varit så angelägen att synda att du inte ens har tagit betalt för din kärlek!
32 Ja, du är en otrogen hustru, som lever tillsammans med andra män i stället för med din egen man.
33-34 De prostituerade tar betalt för sina tjänster och får många gåvor. Men du ger gåvor i stället för att bli uppmärksammad. Du är inte som andra prostituerade. Du har varit tvungen att betala, men ingen betalar dig.
35 Hör Herrens ord, du otrogna kvinna:
36 Herren Gud säger: Jag ser dina hemska synder, din otrohet och dina älskare, din avgudadyrkan och blodet från dina barn som du har offrat till andra gudar.
37 Därför kommer jag att samla alla dina allierade, dina älskare som du har syndat med, både dem du älskade och dem du hatade, och ställa fram dig naken inför dem.
38 Jag kommer att straffa dig som man straffar en mörderska och en otrogen kvinna som bryter sitt äktenskap genom att leva med andra män.
39 Jag ska överlämna dig till dina älskare, alla dessa folk, så att de kan förgöra dig. De kommer att riva ner dina bordeller och avgudaaltaren, klä av dig naken, ta ifrån dig dina dyrbara juveler och lämna dig där utskämd och fattig.
40-41 De kommer att bränna ner dina hus inför ögonen på många andra kvinnor. Jag ska se till att du slutar upp med att gå till andra gudar och att du slutar betala dina allierade för deras kärlek.
42 Sedan ska äntligen min vrede mot dig upphöra. Min svartsjuka ska ta slut. Jag ska vara tyst och inte längre låta min ilska gå ut över dig.
43 Men först ska jag ge dig betalt för alla dina synder, säger Herren, därför att du inte har kommit ihåg vad jag gjorde för dig i din ungdom. Du har uppväckt min vrede genom allt du har gjort, och till alla dina andra fel kan läggas att du också är otacksam.
44 'Sådan mor, sådan dotter!' Det är vad alla kommer att säga om dig.
45 Din mor avskydde ju sin man och sina barn, och det gör du också. Du är precis lik dina systrar, för de övergav också sina män och sina barn. Ja, din mor måste ha varit en hetit och din far en amoré.
46 Din äldre syster är Samaria, som bor tillsammans med sina döttrar norr om dig. Din yngre syster är Sodom, och hon och hennes döttrar bor i söder.
47 Du har inte nöjt dig med att synda som de. På en mycket kort tid har du överträffat dem.
48 Så sant jag lever, säger Herren Gud, Sodom och hennes döttrar har aldrig gjort vad du och dina döttrar gjort.
49 Din syster Sodoms synder var högfärd, lättja och frosseri, och de fattiga fick svälta utanför hennes dörr.
50 I sin fräckhet tillbad hon avgudar medan jag såg på, och därför krossade jag henne.
51 Inte heller Samaria har begått ens hälften av dina synder. Du har tillbett avgudar i mycket större utsträckning än dina systrar. Därför verkar de närmast rättfärdiga i jämförelse med dig!
52 Bli inte förvånad över att de får ett lindrigare straff! Dina synder är så fruktansvärda att dina systrar i jämförelse med dem verkar oskyldiga!
53 Men ändå kommer jag en dag att ge både Sodom och Samaria och Juda en framtid.
54 Ditt fruktansvärda straff kommer att bli en tröst för dem, för det kommer att bli mycket värre än deras.
55 Ja, dina systrar Sodom och Samaria och alla deras invånare kommer att upprättas igen, och Juda kommer också att få bli vad det en gång var.
56 Under din högfärds dagar satte du dig över Sodom.
57 Men nu har din stora synd blivit uppenbar för hela världen, så nu är det du som får skämmas och vara föraktad, både av Edom och alla dess grannar och av filisteerna.
58 Detta är en del av straffet för dina synder, säger Herren.
59-60 Herren Gud säger: Jag ska ge dig vad du förtjänar för alla dina brutna löften. Utan vidare bröt du alla högtidliga löften till mig, men ändå håller jag det förbund som jag slöt med dig när du var ung. Jag ska ingå ett evigt förbund med dig.
61 Du ska med skam tänka på allt ont du har gjort. Jag ska ge dig dina systrar Samaria och Sodom och göra dem till dina döttrar. Du ska regera över dem. Du kommer att förstå att du inte förtjänar detta, då du inte höll mitt förbund.
62 Men jag kommer att förnya förbundet med dig, och du ska förstå att jag är Herren.
63 Trots allt du har gjort kommer jag att ge dig nåd. Du kommer att sitta tyst och skämmas, när jag förlåter dig allt du har gjort, säger Herren.
Gåtan om den stora örnen
17 Sedan kom detta budskap från Herren till mig:
2 Du människa, ge Israels folk den här gåtan:
3-4 En stor örn med starka vingar och med fjädrar i många färger kom till Libanon. Han bröt av toppskottet på den högsta cedern och tog det med sig till ett land som bedrev handel. Där planterade han det i en stad med många köpmän.
5 Han planterade utsäde från sitt land i bördig jord bredvid en bred flod, där det växte upp lika snabbt som pilträd.
6 Det slog rot och blev en lågväxande men utbredd vinstock, som vände sig mot örnen och fick starka grenar med rikt lövverk.
7 Men när en annan stor örn med väldiga vingar och stora fjädrar kom, sträckte vinstocken sina rötter och grenar mot honom i stället,
8 fastän det redan var planterat i god jord och fick tillräckligt med vatten så att det kunde bära löv och frukt.
9 Herren Gud frågar: Ska jag låta detta träd fortsätta att frodas och grönska? Nej! Jag ska dra upp det med rötterna! Jag ska hugga av dess grenar och låta löven falla av och vissna. Det kommer inte att krävas stor kraft att rycka upp det.
10 Ska vinstocken få växa vidare i sin nya jord? Nej, den kommer att fullständigt torka bort när östanvinden blåser och dö i den jord där den växte så fint.
11 Sedan kom detta budskap till mig från Herren:
12-13 Fråga rebellerna i Israel: Förstår ni gåtan om örnen? Jag ska berätta vad den betyder för er. Kung Nebukadnessar i Babylon, den första av de båda örnarna, kom till Jerusalem och förde bort dess kung och furstar, trädets högst belägna knoppar och skott, och tog dem med sig till Babylon. Nebukadnessar träffade en överenskommelse med en medlem av den kungliga familjen och fick honom att avlägga en trohetsed. Han tog en planta och planterade den i fruktbar jord bredvid en bred flod, och de högsta männen i Israels regering tog han som gisslan
14 för att Israel inte skulle kunna bli starkt igen och göra uppror. Men genom att ändå hålla sina löften kunde Israel bli respekterat och överleva som nation.
15 Men ändå gjorde Sidkia uppror mot Babylon och skickade sändebud till Egypten för att skaffa fram en stark armé med hästar så att han kunde strida mot Nebukadnessar. Men kommer Israel att lyckas efter att ha brutit alla sina löften på det sättet? Kommer hon att ha någon framgång?
16 Nej, för så sant jag lever, säger Herren, ska Israels kung dö. Nebukadnessar kommer att rycka upp trädet med rot och allt! Sidkia ska dö i Babylon, där den kung bor som gav honom makten och vars förbund han övergav och bröt.
17 Farao och hela hans armé ska misslyckas med att hjälpa Israel, när Babylons kung belägrar Jerusalem igen och dödar många.
18 Kungen i Israel bröt det löfte han gett, och därför ska han inte komma undan.
19 Herren Gud säger: Så sant jag lever ska jag straffa honom för att han bröt den ed han avlagt i mitt namn.
20 Jag ska kasta mitt nät över honom, han kommer att fångas i min snara och jag ska ta med honom till Babylon. Där ska jag straffa honom för hans förräderi mot mig.
21 De bästa soldaterna i Israel kommer att dödas i krig, och de som blir kvar i staden kommer att spridas för alla vindar. Då ska du veta att det är jag, Herren, som har talat.
22-23 Herren Gud säger: Jag ska själv ta den finaste och spädaste kvisten från den högsta cederns topp och plantera den på toppen av Israels högsta berg. Den ska bli en ståtlig ceder som ska bära rikligt med frukt på sina grenar. Alla slags djur ska samlas under den, och fåglar ska bygga bo bland dess grenar.
24 Och alla ska förstå att det är jag, Herren, som hugger ner de höga träden och låter de låga träden skjuta i höjden, att det är jag som låter gröna träd vissna och torra träd grönska. Jag, Herren, har sagt att jag ska göra det, och jag kommer också att göra det.
Var och en ska dömas för sin egen synd
18 Sedan kom Herrens budskap till mig igen:
2 Varför använder folk det här ordspråket om Israels land: 'Barnen straffas för föräldrarnas synder'?
3 Så sant jag lever, säger Herren Gud, ska ni inte längre använda det ordspråket i Israel,
4 för det är jag som ska döma alla, både föräldrar och barn. Min regel är att var och en ska dö för sin egen synd.
5 Men om någon gör vad som är rätt och riktigt,
6 inte går upp i bergen för att delta i festerna som hålls för Israels avgudar och tillber dem, inte begår äktenskapsbrott och inte ligger med en kvinna under hennes menstruation,
7 utan är en barmhärtig långivare som inte håller kvar den pant som fattiga låntagare har gett honom och inte heller rövar från andra, utan ger den hungrige mat och kläder åt den som behöver sådana, då ska han få leva. Om han ger lån utan ränta,
8 avhåller sig från synd, är ärlig och rättvis när han ska döma andra
9 och lyder mina lagar, då är han rättfärdig, säger Herren, och han ska få leva.
10 Men om någon har en son som är en rövare eller mördare eller på annat sätt handlar orätt,
11 som vägrar att följa Guds lagar och tillber avgudar på bergen och begår äktenskapsbrott, då ska han dö.
12 Och om en sådan förtrycker den fattige och behövande och rövar från sina gäldenärer genom att vägra låta dem inlösa det som de har gett honom i pant, då ska han också dö. Om han älskar avgudar och tillber dem,
13 om han lånar ut sina pengar mot ränta, ska han då få leva? Nej! Han måste dö, och han är själv skuld till det.
14 Men om denne ogudaktige man i sin tur har en son som ser all sin fars ondska men fruktar Gud och vänder sig bort från ett sådant liv, så ska han få leva.
15 Om han inte går upp till bergen och firar avgudarna eller tillber dem och inte heller begår äktenskapsbrott,
16 om han är rättvis mot dem han lånar ut pengar till och inte rövar från dem, om han ger den hungrige mat och den behövande kläder,
17 hjälper de fattiga och inte lånar ut pengar mot ränta, och lyder mina lagar, då ska han inte dö på grund av sin fars synder. Nej, han ska få leva.
18 Men hans far ska dö för sina egna synder, eftersom han är ogudaktig och gör det som är ont.
19 'Varför då?' frågar ni. 'Ska inte sonen få betala sin fars synder?' Nej! Om sonen gör det som är rätt och håller mina lagar, ska han få leva.
20 Den som syndar är den som ska dö. Sonen ska inte bli straffad för sin fars synder, och inte heller fadern för sin sons. Den rättfärdige ska bli belönad för sin godhet och den ogudaktige för sin ondska.
21 Men om en ogudaktig person vänder om från alla sina synder och lyder mina lagar och gör det som är rätt och rättfärdigt, så ska han också få leva.
22 Alla hans gamla synder ska bli förlåtna, och han ska få leva eftersom han har omvänt sig.
23 Tro inte att jag tycker om att se den ogudaktige dö! säger Herren. Nej, det enda jag vill är att han ska vända om från sina onda vägar och så få leva.
24 Men om en rättfärdig vänder om från sin väg och börjar synda, ska han då tillåtas leva? Nej, naturligtvis inte. All hans tidigare rättfärdighet kommer att bli bortglömd, och han kommer att dö för sina synders skull.
25 Ändå säger ni: 'Herren är inte rättvis!' Lyssna nu, ni Israels folk! Är det jag som är orättvis eller är det ni?
26 När en rättfärdig människa upphör att vara rättfärdig och i stället börjar synda och dör i sin synd, så är det på grund av det onda hon har gjort.
27 Och om en ogudaktig människa vänder om från sin ondska och lyder lagen och gör det som är rätt, så blir hon räddad.
28 Därför att hon har tänkt över situationen och bestämt sig för att vända om från sina synder och leva ett gudfruktigt liv ska hon verkligen få leva.
29 Och ändå fortsätter ni, Israels folk, att säga: 'Herren är orättvis!' Men det är ni som är orättvisa och inte jag.
30 Jag kommer att döma var och en av er i Israel och straffa eller belöna var och en efter hans gärningar.
31 Vänd därför om från era synder medan det ännu är tid. Kasta dem bakom er och ta emot ett nytt hjärta och en ny ande. Varför ska ni dö, ni Israels folk?
32 Jag vill inte se er dö, säger Herren Gud. Vänd om, vänd om, så ska ni få leva!
Klagosång över Israels ledare
19 Sjung denna klagosång för ledarna i Israel:
2 Din mor var som en lejoninna bland sina lejonungar!
3 En av hennes ungar, kung Joahas, växte upp till ett starkt, ungt lejon. Han lärde sig att slita sönder sitt byte och blev en människoätare.
4 Då sände folken ut sina jägare och fångade honom i en grop och förde honom i bojor till Egypten.
5 När Israel, moderlejonet, såg att allt hopp var ute för honom, tog hon en annan av sina ungar, kung Jojakin, och uppfostrade honom till ett starkt lejon.
6 Han blev en ledare bland lejonen, slet sitt byte i stycken och blev också en människoätare.
7 Han förstörde de kringliggande folkens palats och lade deras städer i ruiner. Alla i landet darrade av förskräckelse när de hörde honom ryta.
8 Men då omringade folkens arméer honom. De anföll från alla håll och fångade honom i en grop.
9 De satte honom i en bur och tog med honom till kungen i Babylon. Han hölls i fångenskap, så att hans rytande aldrig mer kunde höras på Israels berg.
10 Din mor var som en vinstock i vingården, planterad nära vatten, och med många grenar och mycket frukt på grund av överflödet på vatten.
11 Den starkaste grenen blev en härskares spira, och den var stor, höjde sig över de andra och syntes på långt håll.
12 Men man ryckte upp vinstocken i ilska och kastade den på marken. Dess grenar bröts av och torkade bort i östanvinden. Frukten förstördes av eld.
13 Nu är vinstocken planterad i öknen, där jorden är hård och torr.
14 Den försvagas inifrån, och inga starka grenar finns längre kvar. Uppfyllelsen av denna sorgliga profetia har redan börjat, och mer kommer.
Herren påminner om Israels upproriskhet
20 På den tionde dagen i femte månaden av det sjunde året kom några av de äldste i Israel för att be om ett besked från Herren, och de satte sig ner bredvid mig för att vänta på hans svar.
2 Då gav Herren mig detta budskap:
3 Du människa, säg till de äldste i Israel: Herren Gud säger: Hur vågar ni komma och be mig om hjälp? Jag försäkrar att jag inte kommer att tala om någonting för er.
4 Döm dem, du människa! Fördöm dem och berätta för dem om alla synder detta folk har begått ända från sina förfäders tid fram till i dag.
5-6 Tala om för dem vad Herren Gud säger: När jag utvalde Israel och uppenbarade mig för folket i Egypten, lovade jag det och dess ättlingar att jag skulle leda dem ut ur Egypten till ett land som jag hade upptäckt och utforskat åt dem. Det var ett gott land, som flöt av mjölk och honung, det bästa av alla länder på jorden.
7 Sedan sa jag till dem: Gör er av med alla avgudar. Orena er inte med de egyptiska gudarna, för jag är Herren, er Gud.
8 Men de gjorde uppror mot mig och ville inte lyssna. De gjorde sig inte av med avgudarna och övergav inte gudarna i Egypten. Då tänkte jag att jag skulle tömma min vrede över dem, medan de ännu var kvar i Egypten.
9-10 Men jag gjorde inte det, för jag var angelägen om att skydda mitt namn och rykte, så att inte egyptierna skulle skratta åt Israels Gud, som lämnade sitt folk utan beskydd. Därför ledde jag mitt folk ut ur Egypten och ut i öknen, mitt framför ögonen på egyptierna.
11 Där i öknen gav jag dem mina lagar och förklarade att de skulle kunna leva genom att följa dem. Den som håller mina bud ska få leva.
12 Och jag gav dem sabbaten, vilodagen, som ett tecken mellan dem och mig och en påminnelse att jag, Herren, renar dem och att de i sanning är mitt folk.
13 Ändå gjorde Israel uppror mot mig. Där i öknen förkastade folket mina lagar. De ville inte följa mina föreskrifter, fastän det betydde liv att följa dem. De missbrukade sabbaten. Då tänkte jag ösa ut min ilska över dem och utplåna dem där i öknen.
14 Men också den gången lät jag bli, för att skydda mitt namns ära, så att inte folken som såg mig leda dem ut ur Egypten skulle påstå att jag gjorde slut på dem därför att jag inte kunde ta hand om dem.
15 Också i öknen tröttnade jag på dem och hotade med att inte leda dem in i landet som jag hade gett dem, ett land fullt av mjölk och honung, den bästa platsen på jorden,
16 därför att de hade skrattat åt mina lagar och missbrukat sabbaten. Deras hjärtan var hos avgudarna!
17 Men ändå räddade jag dem. Jag gjorde inte slut på dem i öknen.
18 Sedan sa jag till deras barn: Följ inte i era förfäders fotspår. Orena er inte med deras avgudar,
19 för jag är Herren, och jag är er Gud. Följ mina lagar och håll mina stadgar!
20 Bruka mina sabbater rätt. De är ett tecken på förbundet mellan oss, och de ska hjälpa er att komma ihåg att jag är Herren, er Gud.
21 Men också barnen gjorde uppror mot mig. De förkastade mina lagar, de lagar som ger liv åt dem som håller dem. De missbrukade också mina sabbater. Då sa jag: Nu ska jag tömma ut min vrede över er i öknen.
22 Men än en gång tog jag tillbaka min dom över dem, för att skydda mitt namn bland folken, de folk som sett min makt när jag ledde dem ut ur Egypten.
23-24 Men medan de var i öknen lovade jag högtidligt att jag skulle skingra dem till jordens alla hörn, därför att de inte följde mina lagar utan föraktade dem. De missbrukade mina sabbater och längtade efter sina förfäders avgudar.
25 Jag lät dem införa seder och lagar som var värdelösa och som inte kunde ge dem något liv.
26 I hopp om att de skulle dra sig tillbaka i förfäran och förstå att jag ensam är Gud, lät jag dem orena sig med de gåvor som jag gav dem. De offrade sina förstfödda barn i eld till sina gudar!
27-28 Du människa, tala om för dem vad Herren Gud säger: Era förfäder fortsatte att häda och förråda mig, när jag ledde dem in i det land som jag hade lovat dem. De bar fram offer och tände rökelse på alla höjder och under alla träd. De uppväckte min vrede, när de bar fram offer till dessa gudar. De kom med sina parfymer och sin rökelse och hällde ut sina drickoffer till dem!
29 Jag sa till dem: 'Vad är det för offerplats ni går till?' Det är därför den fortfarande kallas 'Offerplatsen'.
30 Herren Gud vill veta om ni tänker orena er som era förfäder gjorde, och fortsätta att tillbe avgudar.
31 Ska jag lyssna till er och hjälpa er, trots att ni offrar till dessa avgudar och låter era söner brännas till aska, den dag som idag är? Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag kommer inte att svara er.
32 Det som ni har tänkt ut kommer inte att ske, ni kommer inte att bli som de folk som bor runt omkring er och som tjänar gudar av trä och sten.
33 Jag ska regera över er med järnhand, i vrede och med makt.
34 Med styrka och i vrede ska jag leda er bort från de länder ni har blivit utspridda till
35-36 och föra er till min domstol i öknen. Där ska jag döma er och göra mig av med alla rebeller, precis som jag gjorde den gången i öknen när jag hade lett er ut ur Egypten.
37 Jag ska räkna er mycket noga och låta bara en liten del få vända tillbaka.
38 Alla de andra, alla upproriska och de som syndar mot mig, ska jag rensa bort från er. De ska inte komma in i Israel, men jag ska leda bort dem från de länder där de bor under sin landsflykt. När detta sker ska ni förstå att jag är Herren.
39 O, Israel, Herren Gud säger: Om ni kräver att få fortsätta med er avgudadyrkan, så fortsätt, men kom inte samtidigt med gåvor till mig! Ni måste sluta upp att vanära mig på det sättet!
40 I Jerusalem, på mitt heliga berg, säger Herren, ska ju hela Israel tillbe mig. Där ska jag ta emot er och vänta av er att ni ger mig era offer och era finaste gåvor.
41 För mig kommer ni att vara som ett välluktande rökelseoffer, när jag leder er tillbaka från er landsflykt, och folken ska se den stora förvandlingen i era hjärtan.
42 När jag sedan har lett er hem till landet jag lovade era förfäder, ska ni förstå att jag är Herren.
43 Då ska ni se tillbaka på alla era synder och avsky er själva på grund av allt det onda ni gjort.
44 När jag har förhärligat mitt namn genom att välsigna er trots er ondska, då, Israel, ska du förstå att jag är Herren.
45 Sedan kom detta budskap till mig från Herren:
46 Du människa, se mot Jerusalem och predika för staden och för skogslandet i söder.
47 Profetera för dem och säg: Hör Herrens ord! Jag ska sätta dig, du skog, i brand och alla träd, både grönskande och torra, kommer att dö. De fruktansvärda lågorna ska inte utsläckas! De ska bränna världen.
48 Hela världen ska då se att jag, Herren, har tänt elden. Den ska inte släckas.
49 Då sa jag: Herre, min Gud, de säger om mig: 'Han talar bara i gåtor!'
Babylon kommer att anfalla Juda
21 Sedan kom detta budskap till mig från Herren:
2 Du människa, vänd dig mot Jerusalem och profetera mot Israel och mot mitt tempel!
3 Herren säger: Jag är emot dig, Israel. Jag ska dra mitt svärd och förgöra ditt folk, både onda och goda.
4 Inte ens de rättfärdiga ska jag skona! Jag ska sopa hela landet rent från söder till norr.
5 Hela världen ska förstå att det är jag, Herren. Mitt svärd är i min hand, och jag ska inte sticka det tillbaka i skidan förrän allt är utfört.
6 Sucka och klaga inför folket, du människa, i din sorg och smärta! Sucka av förtvivlan!
7 När de frågar dig varför, ska du svara dem: Det är på grund av de dåliga nyheter som Herren har gett mig. De kommer att få de modigaste att bäva och alla kommer att stå där handfallna, förvirrade och kraftlösa. Herren Gud säger: Din dom kommer. Mina domslut ska verkställas!
8 Sedan kom på nytt ett budskap till mig från Gud:
9-11 Du människa, säg så här till dem: Ett svärd har slipats och vässats för en fruktansvärd slakt. Skrattar ni? De som är mycket starkare än ni har ju dött för mitt svärd. Nu är det dags att verkställa alla avrättningar.
12 Du människa, ropa och jämra dig, för svärdet ska döda mitt folk och alla dess ledare. Allesammans ska de dö.
13 De ska alla prövas, och vad har de då för chans? frågar Herren Gud.
14 Profetera för dem! Se till att du får deras uppmärksamhet! Ta sedan ett svärd och svinga det två, tre gånger för att symbolisera den hemska massaker de står inför!
15 Låt deras hjärtan smälta av ångest, för svärdet blixtrar i varje gathörn, och det är slipat för slakt.
16 Du svärd, slå åt höger och slå åt vänster, ja, åt alla håll!
17 Du har profeterat och sagt att jag, Herren, ska slå Jerusalem och äntligen stilla min vrede.
18 Sedan kom detta budskap till mig. Herren sa:
19-20 Du människa, gör en karta och rita upp två vägar som kungen från Babylon kan följa, en till Jerusalem och en till Rabba i ammoniternas land. Sätt upp en vägvisare vid vägskälet,
21 för kungen i Babylon står där, osäker om han ska anfalla Jerusalem eller Rabba. Han tänker kalla till sig sina trollkarlar för att använda sig av deras spådomar. De kommer att kasta lott genom att dra pilar ur kogret. De ska offra till avgudar och spå i offerdjurens lever.
22 De ska bestämma sig för att dra mot Jerusalem. Med murbräckor ska de storma fram mot portarna och höja krigsrop. De ska bygga torn och en belägringsramp för att kunna nå stadens murkrön.
23 Jerusalem vill inte förstå detta förräderi. Hur kunde spåmännen göra detta misstag? Babylon är ju Judas allierade och har lovat att försvara Jerusalem. Men kungen i Babylon minns folkets uppror. Han kommer att anfalla och besegra dem.
24 Herren Gud säger: Gång på gång påminns jag om er skuld, för era synder är så uppenbara och skamlösa. Vart ni än går och vad ni än gör, lämnar ni spår av synd efter er. Nu är tiden inne för ert straff.
25 Kung Sidkia, Israels onde furste, din tid är nu ute!
26 Ta av dig din krona, säger Herren Gud. Nu ska det bli ändring! Nu ska de fattiga upphöjas och de rika tryckas ner.
27 Jag ska omstörta kungariket och lägga det i ruiner, så att till och med den nya makt som uppstår inte ska ha framgång, förrän han kommer som har rätt till alltsammans, och jag överlämnar allt till honom.
28 Du människa, profetera också för ammoniterna, för de har smädat mitt folk i deras olycka. Säg till dem:Mitt blänkande svärd är draget ur skidan också mot er. Det är vässat och slipat och flammar som blixten.
29 Era trollkarlar och falska profeter har ljugit för er om trygghet och framgång och sagt att era gudar ska rädda er från kungen i Babylon. På så sätt har de förorsakat er och många andra ogudaktigas död. Den dag då ondskan har nått sin gräns kommer ni att såras till döds.
30 Ska jag sticka tillbaka svärdet i skidan, innan jag har gjort upp med er? Nej, jag kommer att döda er i det land där ni är födda.
31 Jag ska tömma ut min vrede över er och blåsa på min vredes glöd, tills den blir en fruktansvärd brand, och jag ska överlämna er åt sådana som är mästare i att fördärva.
32 Ni är veden till elden. Ert blod ska utgjutas i ert eget land, och ni kommer att utplånas helt och hållet. Historien kommer inte att veta av er. Det är jag, Herren, som har talat detta.
Gud räknar upp Jerusalems synder
22 Nu kom ett annat budskap från Herren. Han sa:
2 Du människa, döm Jerusalem för all hennes blodsutgjutelse. Tala öppet om alla hennes fruktansvärda handlingar.
3 Mördarnas stad, dömd och fördömd, avgudarnas stad, oren och stinkande,
4 ja, du är skyldig till både mord och avguderi. Nu kommer domens dag för dig. Din tid är ute. Jag ska göra dig till åtlöje inför alla folk i världen.
5 Från både när och fjärran ska man håna dig, du ökända och våldsamma stad.
6 Varje ledare i Israel som bor inom dina murar är beredd att mörda.
7 Fäder och mödrar har man inte visat respekt. Invandrare och besökare tvingas betala dig för ditt 'beskydd'. Föräldralösa och änkor behandlas illa och förtrycks.
8 Guds verk föraktas, och min sabbat håller du inte.
9 Man slänger ur sig falska anklagelser med avsikt att skada och döda. Varje bergstopp är full med avgudar. Man försöker på allt sätt tillfredsställa sina begär.
10 Det finns män som begår äktenskapsbrott med sina fäders hustrur och ligger med kvinnor när de har sin menstruation.
11 Äktenskapsbrott med grannens hustru, sonhustru eller halvsyster hör till det vanliga.
12 Lejda mördare, ockrare och utpressare finns överallt. Du tänker aldrig på mig och mina bud, säger Herren Gud.
13 Men nu tänker jag slå till och göra slut på din orättfärdiga handel och alla dina mord.
14 Kommer du att ha mod och styrka kvar, när det är dags för mig att göra upp med dig? Jag, Herren, har talat och jag kommer att göra allt jag har sagt.
15 Jag ska sprida ut dina invånare över hela världen och sända dem till många nationer.
16 Du ska bli en skamfläck bland folken och veta att jag är Herren.
17 Sedan sa Herren:
18-20 Du människa, Israels folk är det värdelösa slagg som blivit kvar när man har avskilt silvret. De är slaggen efter koppar, tenn, järn och bly. Därför säger Herren Gud: Eftersom du är så fullständigt värdelös ska jag leda dig till min smältdegel i Jerusalem för att smälta dig i min vredes hetta.
21-22 I min vredes eld kommer du att smälta som silver, och du ska veta att jag, Herren, har öst ut min vrede över dig.
23 På nytt kom ett budskap från Herren till mig:
24 Du människa, säg till Israels folk: På min vredes dag ska du bli som åkermark i torka.
25 Dina profeter har sammansvurit sig mot dig, som lejon som smyger sig på sitt byte. De sliter sönder och äter sitt byte, de lägger beslag på skatter och pressar ut pengar. De förökar änkornas antal i landet.
26 Dina präster har föraktat mina lagar och orenat mitt tempel och min helighet. För dem är Guds verk inte heligt. De har inte lärt mitt folk skillnaden mellan rätt och orätt, och de missbrukar mina sabbater, så att mitt heliga namn har blivit vanärat bland dem.
27 Dina ledare är som vargar som sliter sönder sina offer, och de dödar för pengar.
28 Dina profeter beskriver falska syner och kommer med falska budskap som de påstår sig ha fått från Gud, fast han inte har talat ett enda ord till dem. Den styrka de talar om är bedräglig!
29 De förtrycker till och med vanliga människor, utsuger fattiga och nödlidande och utövar våld mot främlingar.
30 Jag letade förgäves efter någon som på nytt skulle kunna bygga upp den mur av rättfärdighet som skyddar landet, som kunde stå där muren rasat och försvara dig mot mina anfall, men jag hittade inte en enda.
31 Därför säger Herren Gud: Jag ska ösa min vrede över dig. Jag ska förtära dig med min vredes eld. Jag ska straffa dig obarmhärtigt för alla dina synder.
En liknelse om otrohet
23 Herrens budskap kom till mig igen. Han sa:
2-3 Du människa, det var två systrar som blev prostituerade i Egypten medan de var unga flickor.
4-5 Den äldsta flickan hette Ohola och hennes syster Oholiba. Jag talar om Samaria och Jerusalem. De tillhörde mig och födde söner och döttrar åt mig. Men Ohola vände sig till andra gudar i stället för till mig och gav sitt grannfolk, assyrierna, sin kärlek.
6 De var alla mycket tilldragande män, landshövdingar och generaler klädda i mörkblått och ridande på hästar.
7 Hon gav sig till dem, till Assyriens elit, genom att tillbe deras avgudar och på så sätt orena sig själv.
8 Hon lämnade Egypten, men inte sin prostitution. Hon var fortfarande lika upptänd av dessa begär som i sin ungdom då egyptierna förlustade sig med henne.
9 Därför överlämnade jag henne till assyrierna, vilkas gudar hon älskade så högt.
10 De klädde av henne, dödade henne och förde bort hennes barn som slavar. Bland kvinnorna blev hon känd som en synderska, som hade fått vad hon förtjänat.
11 Men fastän Oholiba, Jerusalem, hade sett vad som hade hänt hennes syster Samaria, gick hon ändå likväl samma väg och syndade till och med ännu mer.
12 Hon gjorde sig till för sin assyriske granne med sina trevliga unga män på fina hästar och arméofficerare i lysande uniformer. Alla var de ju så tilldragande.
13 Jag såg vilken väg hon valde, när hon följde i sin äldre systers fotspår.
14-15 Hon var egentligen djupare sjunken än Samaria, för hon blev till och med upptänd av de målade bilder hon fick se. Det var bilder på babyloniska officerare klädda i röda uniformer med vackra bälten och med ståtliga turbaner på sina huvuden.
16 När hon såg dessa målningar, längtade hon efter att få ge sig åt de män som var avbildade där. Hon sände budbärare till Kaldeen och bjöd dem till sig.
17 Sedan kom män från Babylon och låg med henne. De utnyttjade henne, och efteråt hatade hon dem och bröt alla förbindelser med dem.
18 Jag avskydde henne, precis som jag avskytt hennes syster, därför att hon så öppet visade att hon var en hora.
19-20 Men detta bekymrade inte henne. Hon fortsatte att synda och tänkte i sitt begär på sin ungdom, då hon levde som prostituerad i Egypten.
21 Hon längtade tillbaka till den tid i sin ungdom då hon gett sin oskuld till egyptiska män.
22 Därför säger Gud, den Allsmäktige, till dig, Oholiba, Jerusalem: Jag ska få dina gamla älskare att vända sig mot dig. Dem som du själv vänt dig mot i avsky ska komma emot dig från alla håll.
23 Babylonier, alla kaldeer från Pekod, Soa och Koa och alla assyrier ska komma emot dig, vackra, unga, framstående män, ridande på sina hästar.
24 De ska komma med vagnar och vapen, en väldig armé beredd till strid. De ska komma från alla håll och omringa dig, och jag ska låta dem göra med dig precis vad de vill.
25 Jag ska låta dig drabbas av min svartsjuka, så att de skär av dig både näsa och öron. De som överlever behandlingen ska dödas med svärd. Dina barn ska föras bort som slavar och allt som finns kvar ska brännas upp.
26 De ska klä av dig alla dina vackra kläder och dyrbara juveler.
27 Jag ska sätta stopp för ditt begär och för den prostitution du tog med dig från Egypten. Du ska inte längre längta tillbaka till Egypten och hennes gudar.
28 Herren Gud säger: Jag ska minsann överlämna dig till dina fiender, till dem du avskyr.
29 De ska i sitt hat beröva dig allt du äger och lämna dig naken och övergiven. Ditt lösaktiga liv ska bli uppenbart för alla.
30 Du har själv dragit över dig allt detta genom att tillbe andra folks gudar och orena dig med deras avgudabilder.
31 Du har följt i din systers fotspår, och därför ska jag låta dig drabbas av samma straff som utplånade henne.
32 Ja, den skräck som kom över henne ska också komma över dig. Hennes bägare var djup och fylld till brädden. Hela världen ska håna dig i din olycka.
33 Du kommer att ragla som en drucken under de bedrövelser som drabbar dig, precis som din syster Samaria gjorde.
34 Under djup ångest ska du tvingas tömma denna förödelsens bägare till sista droppen. Jag har talat, säger Herren.
35 Därför att du har glömt mig och vänt mig ryggen, måste du ta konsekvenserna av all din synd.
36 Du människa, du måste anklaga Ohola och Oholiba för alla deras fasansfulla gärningar.
37 De har begått både äktenskapsbrott och mord. De har tillbett avgudar och dödat mina barn genom att bränna dem som offer på sina altaren.
38 På samma dag har de både smutsat ner mitt tempel och missbrukat min sabbat.
39 När de hade dödat sina barn framför avgudabilderna, gick de till och med samma dag in i mitt tempel för att tillbe. Större aktning hade de inte för mig!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®