Bible in 90 Days
40 Ni skickade också efter präster från främmande länder. De kom med andra gudar som ni kunde tjäna och de blev väl mottagna. Ni badade, sminkade er och satte på er era finaste smycken.
41 Ni satt tillsammans på en vackert broderad bädd med min rökelse och min olja på ett bord framför er.
42 Omkring er hördes skrålet från bekymmerslösa människor. Drinkare från ökentrakterna satte armband på era handleder och vackra kronor på era huvuden.
43 Ska de utnyttja dessa gamla och slitna kvinnor?
44 Det var just vad de gjorde. De gick in till Ohola och Oholiba, till Samaria och Jerusalem, dessa fräcka horor.
45 Men rättfärdiga människor överallt ska döma dem för vad de verkligen är: otrogna och mördare. De ska döma dem efter vad lagen kräver.
46 Herren Gud säger: Kalla samman en armé mot dem och utlämna dem till terror och plundring.
47 Deras fiender ska stena dem och döda dem med svärd. De ska döda deras söner och döttrar och bränna ner deras hus.
48 På så sätt ska jag befria landet från begär och avgudadyrkan. Min dom över er avgudadyrkan ska bli en läxa för många.
49 Ni ska verkligen få betala för er omoral och avgudadyrkan. Ni ska få fullt straff, och ni ska förstå att jag ensam är Gud.
Liknelsen om grytan
24 Den tionde dagen i tionde månaden i det nionde året kom ännu ett budskap till mig från Herren:
2 Du människa, anteckna detta datum, för i dag har kungen i Babylon anfallit Jerusalem.
3 Berätta nu denna liknelse för rebellerna i Israel! Tala om för dem vad Herren säger! Sätt en gryta över elden och koka upp vatten i den!
4 Fyll den med de bästa köttbitar du kan finna, bitar från lår och bog och de bästa märgbenen.
5 Använd bara de bästa fåren i hjorden och lägg rikligt med bränsle på elden under grytan. Koka köttet väl!
6 Herren Gud säger: Ve över Jerusalem, mördarnas stad! Du är en gryta, full av rost och ondska. Ta därför upp köttstyckena bit för bit, i den ordning de kommer, för inget är bättre än ett annat.
7 Stadens ondska är uppenbar för alla. Hon dödar helt fräckt och lämnar kvar blod synligt på klipporna, så alla kan se det, men inte på marken där dammet snart skulle övertäcka det.
8 Jag har låtit det vara kvar för att påminna mig om henne och väcka upp min vrede och min hämnd.
9 Ve över Jerusalem, mördarnas stad! Jag ska lägga mer bränsle under grytan.
10 Lägg på mer ved, så att elden brinner kraftigare och grytan kokar ordentligt. Koka köttet väl, töm sedan grytan och bränn benen!
11 Sätt sedan den tomma grytan på elden, så att kopparen glöder och rost och orenhet bränns bort!
12 Men inget händer! Alltsammans blir kvar, trots att elden är så het.
13 Rosten är ditt orena begär att tillbe avgudar. Därför att jag nu ville rena dig och du vägrade, får du förbli oren, tills min vrede har fullbordat all olycka som ska komma över dig.
14 Jag, Herren, har sagt detta. Det kommer att ske. Jag ska göra det.
15 Än en gång kom ett budskap från Herren till mig. Han sa:
16 Du människa, jag kommer att ta ifrån dig din älskade hustru. Plötsligt kommer hon att dö. Men du får inte visa någon sorg. Gråt inte! Du får inte fälla en enda tår.
17 Sörj bara tyst för dig själv. Låt det inte bli någon dödsklagan över henne. Behåll både huvudbonad och skor på, dölj inte ditt ansikte och ät inte den särskilda mat som sörjande brukar äta.
18 Jag sa detta till folket på morgonen, och på kvällen var min hustru död. Följande morgon gjorde jag allt som Herren hade sagt till mig.
19 Då sa folket: Vad betyder allt det här? Vad är det du försöker säga oss?
20-21 Jag svarade: Herren har bett mig säga detta till er: Jag kommer att förstöra mitt sköna och vackra tempel, er stolthet. Era söner och döttrar i Judeen kommer att dödas av svärd.
22 Ni kommer då att göra som jag har gjort. Ni kommer inte att sörja så någon ser det, och inte heller trösta er med att äta den mat som goda vänner bär till er.
23 Ni ska behålla huvudbonaderna på era huvuden och skorna på era fötter, och ni kommer inte att sörja eller gråta. Men inför varandra ska ni sörja över era synder och över allt ont ni gjort.
24 Hesekiel är ett exempel för er, säger Herren Gud. Ni ska göra som han har gjort. Och när den stunden kommer, då ska ni förstå att jag är Herren.
25 Du människa, den dag jag slutligen tagit ifrån dem som bor i Jerusalem deras hjärtans glädje och deras ära och härlighet - deras hustrur, söner och döttrar -
26 då ska en flykting från Jerusalem börja sin färd till Babylon för att tala om för dig vad som har hänt.
27 Den dag han kommer fram ska din röst plötsligt komma tillbaka till dig, så att du kan tala med honom, och du ska bli ett tecken för dessa människor så att de förstår att jag är Herren.
Profetia över Ammon
25 Sedan kom Herrens budskap till mig igen. Han sa:
2 Du människa, vänd dig mot Ammons land och profetera mot folket där!
3 Säg så här till dem: Hör vad Herren Gud säger. Eftersom ni hånskrattade när mitt tempel förstördes, åt Israel i dess olycka och åt Juda när det fördes bort i fångenskap,
4 ska jag låta folk från öster komma över ert land. De ska slå upp sina läger bland er. De ska skörda er frukt och dricka mjölken från er boskap.
5 Jag ska förvandla staden Rabba till betesmark för kameler och ammoniternas land till öde trakter där fåren betar. Då ska ni veta att jag är Herren.
6 Herren Gud säger: Därför att ni har applåderat av glädje och med förtjusning sett på hur mitt folk drabbats av olycka
7 ska jag låta min hand komma över er och utlämna er till många olika folk, så att de kan utplåna er. Jag kommer att göra slut på er som nation. Jag ska utrota er, och då ska ni äntligen förstå att jag är Herren.
Profetia över Moab
8 Herren Gud säger: Därför att moabiterna har sagt att Juda har blivit som alla andra folk
9-10 ska jag öppna östra delen av Moab och utplåna nationens stolthet, gränsstäderna Bet-Hajesimot, Baal-Meon och Kirjatama. Folk från öknen i öster ska välla in över landet på samma sätt som de kom över Ammons barns land, och Moab kommer inte längre att räknas bland folken.
11 På så sätt ska jag låta min dom gå över moabiterna, och de ska veta att jag är Herren.
Profetia över Edom
12 Herren Gud säger: Därför att folket i Edom har syndat så oerhört genom att hämnas på Juda
13 ska jag slå Edom och utplåna dem och deras boskapshjordar. Mitt svärd ska förgöra allt från Teman till Dedan.
14 Genom mitt folk Israel ska jag göra detta. Israel ska hämnas på Edom åt mig.
Profetia över filisteerna
15 Herren Gud säger: Därför att filisteerna har handlat hämndgirigt mot Juda
16 ska jag lyfta min hand mot filisteernas land och utplåna kereteerna och dem som bor utmed kusten.
17 Jag ska verkligen hämnas och straffa dem för vad de har gjort. När allt detta händer, då ska de veta att jag är Herren.
Profetia över Tyrus
26 Ännu ett budskap kom till mig från Herren på den första dagen i månaden i det elfte året:
2 Du människa, Tyrus har glatt sig åt Jerusalems fall och sagt: 'Ha, ha! Hon som kontrollerade de vinstgivande handelsvägarna från norr till söder utmed kusten och floden Jordan finns inte mer, och jag har blivit arvtagare. Därför att hon har blivit ödelagd kommer jag att bli rik!'
3 Därför säger Herren Gud: Jag står emot dig, Tyrus, och jag kommer att sända andra folk mot dig i våg efter våg.
4 De kommer att bryta ner dina murar och torn. Jag ska skrapa bort all jord och sten så att klippan kommer i dagen!
5 Din ö ska bli obeboelig och en plats där fiskare breder ut sina nät. Det är jag, Herren, som säger detta. Tyrus ska bli offer för många folk,
6 och städerna på fastlandet ska utplånas genom krig. Då ska de veta att jag är Herren.
7 För Herren Gud säger: Jag ska leda kung Nebukadnessar i Babylon, den mäktigaste av kungar, från norr mot Tyrus med en väldig armé av hästar och vagnar.
8 Han ska förgöra dina bosättningar på fastlandet, han ska bygga en belägringsramp och lyfta sina sköldar mot dig.
9 Han ska bygga murbräckor och använda dem mot dina murar och torn.
10 Hans många hästar ska riva upp ett moln av damm som lägrar sig över staden, och murarna ska skaka när de drar fram genom de nerbrutna portarna med sina vagnar.
11 Hovtrampet ska höras på alla gator i staden. Han ska döda ditt folk, och dina starka pelare ska rasa samman.
12 De kommer att plundra dig på din rikedom och dina handelsvaror och bryta ner dina murar. De kommer att riva era hus och kasta sten och timmer i havet.
13 Jag ska göra slut på er skrålande sång, och era harpor ska tystna.
14 Jag ska göra dig till en kal klippa, en plats där fiskare breder ut sina nät. Du kommer aldrig att byggas upp igen, för jag, Herren, har sagt detta. Så säger Herren:
15 Hela landet ska bäva när du faller. De sårades jämmer ska höras under blodbadet.
16 Då ska alla dina handelspartners stiga ner från sina troner, lägga av sig sina mantlar och dyrbara kläder och sätta sig sörjande på marken darrande av skräck.
17 De ska klaga inför dig med denna sång: 'O, du mäktiga stad, med ditt herravälde till sjöss satte du skräck i landet, men nu har du försvunnit från haven!
18 Havets alla öar darrar vid ditt fall! De betraktar din undergång med förskräckelse!'
19 Herren Gud säger: Tyrus, jag ska jämna dig med marken. Du ska sjunka i djupet under fiendens fruktansvärda attacker. Havets vågor ska uppsluka dig.
20 Jag ska sända dig till dödsrikets djup, till dem som ligger där sedan länge. Staden ska läggas i ruiner och förenas i dödsriket med alla dem som finns där sedan länge. Aldrig mer kommer du att bli bebodd och ta plats bland de levande.
21 Du ska få ett förskräckligt slut. Hur man än söker ska man inte finna dig, säger Herren.
Det mäktiga Tyrus
27 Sedan kom detta budskap från Herren till mig. Han sa:
2 Du människa, sjung denna klagosång för Tyrus:
3 O, du mäktiga hamnstad, som driver handel med världens alla folk, Herren Gud talar. Du säger så här: 'Jag är den vackraste staden i hela världen.'
4 Ja, du har utsträckt dina gränser i havet. Dina skapare har gjort dig underbart vacker.
5 Du är som ett skepp, byggt av finaste trä från Senir. Av en ceder från Libanon har man gjort din mast.
6 Dina åror är gjorda av ekar från Basan, ditt däck av cypress med inläggningar av elfenben från Cyperns sydkust.
7 Dina segel är av Egyptens finaste linne, ett banér i mörkblått och purpurrött från östra Cypern.
8 Dina sjömän kommer från Sidon och Arvad, dina skickliga rorsmän från Semer.
9 Erfarna och skickliga yrkesmän från Gebal tätade skeppet. Från alla länder kom skepp med varor för att idka byteshandel med dig.
10 I din armé fanns män från Paras, Lud och Put. Deras sköldar och hjälmar var som smycken på dina murar.
11 Män från Arvad och Helek bevakade dina murar och män från Gamad dina torn. Deras sköldar hängde i rad efter rad på dina murar och fullbordade din skönhet.
12 Från Tarsis kom alla slags varor till din marknad: silver, järn, tenn och bly.
13 Köpmän från Javan, Tubal och Mesek kom med slavar och kopparkärl,
14 och arbetshästar, stridshästar och mulåsnor kom från Togarma.
15 Affärsmän från Rhodos och från många kustländer var dina kunder och betalade dig med elfenben och ebenholts.
16 Edom sände köpmän att handla med dig och de förde med sig smaragder, purpurrött tyg, brokiga vävnader, fint linne och smycken av korall och agat.
17 Juda och även Israel sände köpmän med vete från Minnit, och de drev byteshandel med honung, olja och balsam.
18 Från Damaskus kom man med vin från Helbon och ull från Sakar.
19 Vedan och Javan förde med sig arabiskt garn, konstsmide, kassia och kalmus,
20 och Dedan kom med dyrbara sadeltäcken.
21 Arabiens och Kedars rika köpmän och furstar sände lamm, baggar och bockar.
22 Köpmän från Saba och Raema skickade alla slags kryddor, juveler och guld.
23 Haran, Kanne, Eden, Assur och Kilmad handlade med dig.
24 De bjöd ut vackra kläder, mörkblå tyger, broderier och flerfärgade mattor, bundna med välspunna och starka trådar.
25 Skeppen från Tarsis är din handelsflotta. Ditt lager på ön är fyllt till brädden.
26 Men nu styr dina statsmän skeppet in i en orkan. Ditt fartyg råkar ut för en östanstorm, och du förliser mitt ute på havet.
27 Allt går förlorat. Din rikedom och dina varor, dina sjömän och lotsar, timmermän, köpmän, soldater och alla andra ombord sjunker i havet på din olyckas dag.
28 De kringliggande städerna skälver, då dina lotsar ropar på hjälp.
29 Alla dina sjömän beger sig i land.
30 De gråter bittert, kastar upp jord i luften och rullar sig i aska.
31 De rakar sina huvuden, de klär sig i sorgkläder och gråter bittert i djup sorg.
32 Här är den sång som de sjunger i sin sorg: 'Var har det någonsin funnits en sådan underbar stad som Tyrus, som förstördes mitt ute i havet?
33 Dina varor tillfredsställde många länder. Kungar runt hela jorden gladde sig över de varor du sände dem.
34 Nu ligger du där nere i djupet. Alla dina köpmän och allt ditt manskap har gått under tillsammans med dig.
35 Alla som bor utmed kusten har sett på och de har svårt att tro att det är sant. Deras kungar är skakade.
36 Köpmän i många länder skakar på huvudet. Ditt öde är fruktansvärt. Du är borta för alltid.'
Dom över fursten i Tyrus
28 Detta budskap kom från Herren:
2-3 Du människa, säg till fursten i Tyrus: Herren Gud säger: Du är stolt och tror att du är en gud på din gudatron ute i havet. Men du är bara en människa, även om du skryter med att du är vis som en gud. Skulle du vara visare än Daniel? Skulle ingen hemlighet vara dold för dig?
4 Du har använt din vishet och ditt förstånd till att skaffa dig stora rikedomar av guld, silver och dyrbara skatter.
5 Ja, din vishet har gjort dig mycket rik och mycket stolt.
6 Men Herren Gud säger: Därför att du påstår dig vara lika vis som Gud
7 ska en fiendearmé, en grym nation, dra sina svärd mot dig i din inbillade visdom och ta glansen från dig!
8 De ska störta ner dig i dödsriket, och du ska dö en våldsam död där ute i havet.
9 Ska du fortfarande skryta och påstå att du är en gud? Inför dem som angriper dig kommer du åtminstone inte att framstå som annat än en vanlig människa!
10 Du kommer att dö som en utstött för en främlings hand. Jag har sagt detta, säger Herren Gud.
11 Sedan kom ytterligare ett budskap till mig från Herren:
12 Du människa, gråt över kungen i Tyrus! Tala om för honom vad Herren Gud säger: Du var fullkomlig i vishet och härlighet.
13 Du var i Eden, Guds trädgård. Du var smyckad med de dyrbaraste juveler och stenar: rubiner, topaser, diamanter, krysoliter, onyx, jaspis, safirer, karbunkel och smaragder, allt infattat i finaste guld. Du fick dem den dag du skapades.
14 Jag avskilde dig till att vara den utvalde vakthavande keruben. Du hade tillträde till Guds heliga berg där du vandrade omkring bland dyrbara stenar.
15 Du var fullkomlig i allt du gjorde från den dag du skapades till den dag då jag upptäckte att något inte stämde hos dig.
16 Din omfattande handel fick dig i en inre obalans, och du syndade. Därför drev jag bort dig från Guds berg. Som kerub hade du din givna plats i Guds närhet, men jag måste kasta ut dig från din praktfulla miljö.
17 Ditt hjärta var högfärdigt över all din skönhet. Du förlorade din vishet, bländad av all skönhet omkring dig. Därför har jag kastat dig till marken och avslöjat din hjälplöshet inför andra nationer.
18 Genom dina många synder och ohederliga handel har du förorenat dig själv och allt i din närhet. Därför har jag bränt upp dina gärningar och låtit dem bli till aska på jorden inför allas ögon.
19 De som kände dig blev förfärade över ditt öde. Du har blivit ett avskräckande exempel och är utplånad för evigt.
20 Sedan kom ett annat budskap från Herren till mig:
21 Du människa, vänd dig mot staden Sidon och profetera detta:
22 Herren Gud säger: Jag är din fiende, Sidon, och jag kommer att uppenbara min makt för dig. När jag förgör dig och visar min härlighet ska alla som ser det veta att jag är Herren.
23 Jag kommer att sända sjukdom mot dig och en väldig armé som ska utplåna dig. Dina invånare ska falla, dödade av svärd. Fienden kommer från alla håll. Då ska du veta att jag är Herren.
24 Du och andra av Israels grannfolk ska då inte längre sticka och riva Israel som tistlar och törnen, även om ni tidigare behandlat det med förakt och övergett det.
25 Israels folk ska än en gång få bo i sitt eget land, det land jag gav deras fader Jakob. Jag ska samla hem dem igen från de främmande länder dit jag spritt ut dem, och jag ska visa alla nationer att jag är helig.
26 De ska tryggt få bo i Israel och kunna bygga sina hus och plantera sina vingårdar. När jag straffar grannfolken som har behandlat Israel med sådant förakt, ska de veta att jag är Herren, deras Gud.
Profetia över Egypten
29 På tolfte dagen i tionde månaden i det tionde året kom detta budskap till mig från Herren:
2 Du människa, vänd dig mot Egyptens kung Farao och profetera mot honom och hans folk.
3 Tala om för dem vad Herren Gud säger: Jag är din fiende, Farao, kung i Egypten, du mäktige drake som vilar i dina floder. Du har sagt: 'Nilen är min. Jag har själv gjort den!'
4 Men jag ska sätta krokar i dina käftar och dra upp dig på land, och fisken i dina vatten ska fastna vid dina fjäll.
5 Jag ska lämna dig och alla dina medlöpare att dö i öknen, och ingen kommer att begrava er. Ni ska bli mat åt vilda djur och fåglar.
6 Alla ska förstå att jag är Herren därför att din makt tog slut, som den gjorde när Israel bad om din hjälp i stället för att lita på mig.
7 Ja, Israel litade på dig, men som en bruten stav vek du dig under dess hand, fick Israels axel att gå ur led och gav landet svåra plågor.
8 Därför säger Herren Gud: Jag ska samla en armé mot dig, Egypten, och utplåna både människor och djur.
9 Egypten ska bli ett öde land, och egyptierna ska förstå att detta är Herrens verk.
10 Därför att du sa: 'Nilen är min! Jag har gjort den!' är jag emot dig och din flod, och jag ska förgöra Egyptens land från Migdol till Sevene, ja, så långt söderut som till gränsen mot Etiopien.
11 Under fyrtio år ska ingen gå den vägen fram, varken människa eller djur, och ingen ska bosätta sig där.
12 Egypten ska ligga övergivet, omgivet av öde länder, och hennes städer kommer att vara tomma i fyrtio år. Egyptierna själva ska jag förvisa och sprida ut till andra länder.
13 Herren Gud säger: När de fyrtio åren har gått ska jag föra hem egyptierna igen från de länder till vilka de blivit förvisade.
14 Jag ska upprätta Egyptens välstånd och leda folket tillbaka till Patros land i södra Egypten som de en gång kom ifrån. Där kommer de att bli ett litet och obetydligt kungarike,
15 det minsta av alla länder. Aldrig mer kommer det att härska över andra folk.
16 Israel kan inte längre vänta någon hjälp från Egypten. När de än tänker be om det, ska de komma ihåg att detta är en synd. Då ska Israel förstå att jag ensam är Gud.
17 I det tjugosjunde året, på den första dagen i första månaden, kom detta budskap till mig från Herren:
18 Du människa, den babyloniske kungen Nebukadnessars armé kämpade tappert mot Tyrus. Soldaternas hår tunnades ut av stridshjälmarna, och deras muskler värkte av påfrestningarna. Ändå fick Nebukadnessar inget ut av sitt anfall mot Tyrus.
19 Därför, säger Herren Gud, kommer jag i stället att överlämna Egyptens land åt Nebukadnessar, kungen i Babylon, och han ska bära bort dess rikedomar och plundra det på allt för att ge lön åt sin armé.
20 Ja, jag har gett honom Egypten som lön, därför att han arbetade så hårt för mig vid Tyrus, säger Herren.
21 Och den dag ska komma när jag ska låta Israels tidigare härlighet återuppstå. Då, Hesekiel, ska jag öppna din mun igen, och alla ska förstå att jag är Herren.
Dom över Egypten
30 Ännu ett budskap från Herren:
2-3 Du människa, profetera och säg: Herren Gud säger: Gråt, för den fruktansvärda dagen är snart här, Herrens dag, en dag med mörker och moln och en dag av dom över folken.
4 Ett svärd ska falla över Egypten. Marken ska täckas av era slagna. Landets rikedom ska föras bort och dess grundvalar rivas upp.
5 Etiopier, puteer, ludeer, andra främmande folk och de judar som bor kvar i Egypten - alla ska de förgås i det kriget.
6 Herren säger: Alla Egyptens allierade ska falla, och den styrka hon varit så stolt över ska upphöra. Från Migdol till Sevene ska alla dödas av svärd.
7 Landet ska bli ödelagt och städerna läggas i ruiner, när jag låter Egypten brinna och utplånar hennes allierade.
8 Då ska de förstå att jag är Herren.
9 Jag ska sända snabba budbärare till Etiopien som kommer att orsaka panik bland dess invånare. Stor förskräckelse ska komma över dem vid tiden för Egyptens dom. Allt detta kommer att slå in.
10 Herren Gud säger: Nebukadnessar, kungen i Babylon, kommer att förgöra alla de många egyptierna.
11 Han och hans arméer, folkens skräck, har blivit utsända för att förgöra landet. Marken ska täckas av de stupade.
12 Jag kommer att låta Nilen torka upp och sälja hela landet till onda människor. Jag ska använda mig av främlingar för att förgöra Egypten och allt som finns där. Jag, Herren, har talat detta.
13 Jag kommer att krossa Egyptens avgudar och stoderna vid Memfis, och Egypten kommer att bli utan kung. Fruktan ska i stället råda i landet.
14 Städerna Patros, vid övre Nilen, och Soan och Tebe ska läggas i ruiner av min hand.
15 Jag ska ösa ut min vrede över Sin, Egyptens starkaste fäste, och utrota folket i Tebe.
16 Ja, jag ska sätta eld på Egypten. Sin ska gripas av ångest, Tebe ska intas och Memfis överfallas mitt på ljusa dagen.
17 De unga männen i Heliopolis och Bubastis ska dö i kriget och kvinnorna föras bort som slavar.
18 När jag kommer för att bryta Egyptens makt blir det en dyster dag också för Tehafnehes. Mörker kommer att övertäcka det, och dess döttrar kommer att bli bortförda som slavar.
19 På så sätt ska jag straffa Egypten, och de som bor där ska förstå att jag är Herren.
20 Ett år senare, i det elfte året, på sjunde dagen i första månaden, kom detta budskap till mig:
21 Du människa, jag har brutit armen på Farao, den egyptiske kungen, och ingen har bundit upp och spjälat den så att den ska kunna lyfta ett svärd igen.
22 Herren Gud säger: Jag är emot Farao, kungen i Egypten, och jag ska bryta båda hans armar, både den starka och den som tidigare varit bruten, och jag ska låta svärdet falla ur hans hand.
23 Jag ska förvisa egyptierna till många länder.
24 Men den babyloniske kungens armar ska jag styrka och sätta mitt svärd i hans hand. Farao i Egypten ska jämra sig av smärta inför kungen i Babylon som en dödligt sårad.
25 Ja, jag ska styrka den babyloniske kungens händer, men Faraos armar ska vara obrukbara. När jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand och han svingar det över Egypten, ska Egypten förstå att jag är Herren.
26 Jag ska sprida ut egyptierna bland alla folk. Då ska de förstå att jag är Herren.
Egyptens högmod
31 På första dagen i tredje månaden av det elfte året kom detta budskap till mig från Herren:
2-3 Du människa, säg så här till Farao, kungen i Egypten, och till hela hans folk: Med vem kan jag jämföra dig? Tänk på Assyrien! En gång var det ett stort och mäktigt land, likt en ceder på Libanon med tjocka grenar och en krona som gav skugga åt träden runt omkring.
4 Dess rötter trängde djupt ner i den fuktiga jorden. Den växte sig kraftig och drog till sig vatten från de källor som vattnade omgivningen.
5 Den sträckte sig högre än alla andra träd och fick ett kraftigt grenverk på grund av tillgången på vatten.
6 Fåglar byggde bo bland grenarna och under dem födde markens djur sina ungar. Alla världens folk fick plats i dess skugga.
7 Det var storslaget i sin skönhet, för dess rötter sträckte sig ner i djupet och saknade aldrig näring.
8 Detta träd var högre än något annat träd i Guds trädgård. Ingen cypress hade lika kraftiga grenar, och inget annat träd kunde mäta sig med det i något avseende.
9 Därför att det hade en sådan skönhet, var alla andra träd i Guds trädgård avundsjuka på denna ceder.
10 Men Assyrien blev stolt och högfärdigt. Därför att det upphöjde sig självt så högt över alla andra
11 överlämnade jag det till en härskare som skulle förgöra det, precis som dess ondska förtjänade. Ja, det var jag som högg ner det.
12 En armé från Babylon, folkens skräck, invaderade landet och jämnade det med marken. Trädets grenar låg utspridda överallt i bergen och dalarna. Alla de som hade bott under dess skugga övergav det.
13 Fåglarna byggde sina bon i de avhuggna grenarna där också markens djur smög omkring.
14 Aldrig mer ska ett folk tillåtas att växa så högt över andra folk. Det ska dömas och hamna i dödsriket tillsammans med världens alla högfärdiga människor.
15 Herren Gud säger: När Assyrien föll sörjde markens källor och höll tillbaka sitt vatten. Jag klädde Libanon till sorg, och alla dess träd vissnade.
16 Alla folk darrade av fruktan när det föll tillsammans med sina likasinnade. Alla andra stolta träd i Edens trädgård, de vackraste och bästa i Libanon, de vars rot nått djupt ner i vattenkällorna, blev tröstade av att Assyrien kastats ner i dödsriket tillsammans med dem själva.
17 Alla folk som bott i Assyriens skugga gick också under. De for ner i djupet tillsammans.
18 Egypten, du är också ett stort och mäktigt träd bland alla träd i Eden, ett stort folk. Du ska störtas ner till dödsrikets avgrund tillsammans med alla dessa andra. Du kommer att få vara där tillsammans med folk du föraktat, med sådana som du besegrat i krig. Detta är det öde som ska möta Farao och hans många undersåtar.
Alla Israels fiender ska gå under
32 På första dagen i tolfte månaden i det tolfte året kom detta budskap till mig från Herren:
2 Du människa, sörj över Farao, kungen i Egypten, och säg till honom: Du är som ett ungt lejon bland folken, och som en krokodil utmed Nilens stränder, där du rör upp och grumlar vattnet.
3 Herren Gud säger: Jag kommer att sända en mäktig armé för att fånga dig i mitt nät. Jag kommer att dra upp dig
4 och lämna dig på land för att dö. Himlens fåglar ska slå ner på dig, och de vilda djuren ska äta sig mätta på dig.
5 Jag ska täcka höjderna och fylla dalarna med dina kvarlevor.
6 Jag ska dränka jorden i ditt blod och fylla dalarna ända upp till bergen.
7 Jag ska utplåna dig! Himlen ska förmörkas av moln och stjärnorna slockna. Jag ska gömma solen i moln, och månen ska inte ge något sken.
8 Ja, mörker ska råda överallt i landet.
9 I länder och bland folk du inte känner till ska man oroas över din undergång.
10 Skräcken ska sprida sig till många länder, och deras kungar ska darra av fruktan för vad jag gör med dig. De ska bäva när jag svingar mitt svärd framför dem. De ska frukta för sina egna liv den dag du faller.
11 Herren Gud säger: Kungen i Babylon ska drabba dig med sitt svärd.
12 Jag ska förgöra dig genom Babylons mäktiga armé, folkens stora skräck. Egypten ska gå under i sitt högmod med allt sitt folk.
13 Jag ska förgöra alla dina hjordar som betar utmed bäckarna, och varken människor eller djur ska längre störa dessa vattendrag.
14 Egyptens alla vatten ska ligga utan en krusning när landet ligger öde, säger Herren Gud.
15 När jag förgör Egypten och utplånar allt som finns där ska man förstå att det är jag, Herren, som har gjort det.
16 Ja, sjung en klagosång över Egypten! Låt alla folk sörja över landet och dess folk, säger Herren.
17 Två veckor senare, på den femtonde dagen i månaden, kom ett annat budskap från Herren till mig. Han sa:
18 Du människa, gråt över folkskarorna i Egypten och över andra väldiga nationer som också är på väg till dödsriket.
19 Vilket annat land är så vackert som du, Egypten? Och ändå är du dömd till dödsriket. Du ska begravas bland dem du föraktar.
20 I stora skaror kommer egyptierna att dödas av svärd, för svärdet är draget mot landet. Folket kommer att ställas till svars för vad de gjort.
21 De mäktiga i underjorden ska se dem komma och de ska förenas med alla andra som drabbats av dödens svärd.
22 Furstarna i Assyrien ligger där mitt bland gravarna av alla sina slagna och fallna.
23 Deras gravar är i dödsrikets djup. Alla dessa mäktiga män som en gång skapade skräck överallt är nu dödade av fiendens hand.
24 Elams stora kungar ligger där tillsammans med sitt folk. De var plågare medan de levde, och nu ligger de där i dödsriket. De har mött samma öde som alla de andra.
25 De har en viloplats bland de stupade, mitt bland sitt folks gravar. Ja, de satte skräck i folken medan de levde, men nu ligger de med skam i avgrunden, slagna av svärd.
26 Meseks och Tubals furstar finns där, omgivna av sina soldater, avgudadyrkare som en gång satte skräck i alla. Nu ligger de döda.
27 De är begravda som alla andra med sina vapen bredvid sig, täckta av sina sköldar och med svärden under sina huvuden. De var en skräck för alla medan de levde.
28 Nu ska du, Farao, också snart ligga där bland alla andra avgudadyrkare som dödats i krig.
29 Edom finns där med sina kungar och furstar. Trots sin tidigare makt och storhet ligger de där tillsammans med alla andra som dödats i strid, tillsammans med avgudadyrkare som hamnat i avgrunden.
30 Alla furstarna i norr finns där och alla stupade sidonier. En gång var de allas skräck, men nu ligger de där i förnedring. De ligger där i vanära tillsammans med alla de andra stupade i avgrunden.
31 När Farao kommer, blir han tröstad av att finna att han inte är den ende som har stupat med hela sin armé, säger Herren Gud.
32 En gång lät jag honom sprida skräck bland allt levande, men nu ska Farao och hans armé ligga bland alla andra avgudadyrkare som stupat i strid.
Hesekiel påminns om sin uppgift
33 Än en gång kom ett budskap från Herren till mig. Han sa:
2 Du människa, säg så här till ditt folk: Anta att jag låter en armé dra ut i strid mot ett land och folket i det landet utser en vaktpost
3 och att denne slår larm och varnar folket när han ser soldaterna komma.
4 Om någon hör larmet men inte bryr sig om det, så är det hans eget fel om han dör.
5 Han hörde ju varningen men ville inte lyssna. Det är hans eget fel. Om han hade lyssnat till varningen skulle han räddat sitt liv.
6 Men om vaktposten ser fienden komma och inte slår larm och varnar folket, kommer han ensam att vara ansvarig för allas död. De kommer att dö i sin synd, men vaktposten kommer att vara ansvarig för deras död.
7 Så är det med dig, du människa. Jag har utsett dig att vara en vaktpost för Israels folk. Därför ska du lyssna till vad jag säger och varna dem å mina vägnar.
8 När jag säger till den ogudaktige: 'Du kommer att dö!' och du då inte talar ut mitt ord så att han kan göra bättring, kommer han att dö i sin synd, men jag kommer att ställa dig till ansvar för det.
9 Men om du varnar honom och ber honom att göra bättring, kommer han att dö i sin synd om han inte lyder, men du är inte ansvarig för det.
10 Israels folk säger:'Vår synd tynger oss. Vi går under med vår skuld. Hur ska vi kunna leva?'
11 Men så sant jag lever, säger Herren Gud, jag gläder mig inte åt att se någon enda ogudaktig dö. Jag vill att den ogudaktige vänder om från sin onda väg, så att han får leva. Vänd om, vänd om från din ogudaktighet! Varför ska du dö, Israel?
12 En rättfärdig mans goda gärningar kommer inte att rädda honom om han senare syndar, och en ogudaktig mans synd kommer inte att leda honom till döden, om han verkligen gör bättring.
13 Jag har sagt att den gudfruktige ska få leva. Men om han syndar och räknar med att hans tidigare goda gärningar ska rädda honom har han lurat sig själv. Inget av det goda han gjort ska bli ihågkommet. Jag ska döda honom på grund av hans synd.
14 Likaså om jag säger till den ogudaktige att han måste dö, men han då vänder om från sin synd och gör det som är rätt och riktigt,
15 till exempel lämnar igen panten till den som har lånat av honom eller lämnar tillbaka det han har stulit och så vandrar på rätta vägar och inte gör något ont - då ska han få leva.
16 Ingen av hans gamla synder ska dras upp inför honom, för han har vänt sig till det som är gott och ska få leva.
17 Ändå säger man att Herren inte är rättvis. Problemet är att det är ni som inte är det.
18 En gång till säger jag det: När den gudfruktige vänder sig till det som är ont, kommer han att dö.
19 Men om den ogudaktige omvänder sig från sin ondska och gör det som är rätt och rättfärdigt, ska han få leva.
20 Ändå påstår ni att Herren inte är rättvis. Men jag ska döma var och en av er efter hans gärningar.
Landet ska läggas öde
21 Under det tolfte året av vår landsflykt, på femte dagen i tionde månaden, kom en av dem som flytt från Jerusalem och berättade följande för mig: Staden har fallit.
22 Men Herrens hand hade kommit över mig kvällen innan, och han hade botat mig så att jag på nytt kunde tala när mannen kom med nyheterna.
23 Sedan kom detta budskap till mig:
24 Du människa, de utspridda rester av Juda som bor i ruinstäderna säger nu: 'Abraham var en ensam man, och ändå fick han hela landet! Vi är många, så vi borde kunna få det tillbaka!'
25 Men Herren Gud säger: Ni har ingen styrka, för ni gör det som är ont. Ni äter kött med blodet i. Ni tillber avgudar och ni dödar. Tror ni att jag tänker låta er få landet?
26 Mördare! Avgudadyrkare! Äktenskapsbrytare! Skulle ni få landet för er själva?
27 Säg så här till dem: Herren Gud säger: Så sant jag lever ska de som bor bland ruinerna stupa i strid. De som bor ute på fälten ska ätas upp av vilda djur, och de som finns i befästningar och grottor ska dö av pest.
28 Jag ska låta landet bli ödelagt, och det ska bli slut på Israels högfärd och makt. Israels bergsbyar ska bli så öde och övergivna att ingen ska vilja vandra genom dem.
29 När jag har ödelagt landet på grund av folkets synd, ska de förstå att jag är Herren.
30 Du människa, dina landsmän viskar bakom din rygg. De pratar om dig i husen och viskar om dig vid dörrarna och säger: 'Kom, nu ska vi ha roligt! Vi går och hör efter vad Herren har att säga till oss!'
31 De kommer som om de vore uppriktiga och menade allvar, och de sitter framför dig för att lyssna, men de har ingen tanke på att göra vad jag säger till dem. De talar så vackert om att älska Herren, men i sina hjärtan är det pengar de älskar.
32 Du har blivit som en som roar med sång och spel, en underhållare att lyssna till utan att fästa avseende till innehållet i hans budskap.
33 Men när alla dessa fruktansvärda saker händer dem - och de kommer att hända - då ska de förstå att en profet har varit bland dem.
Israel är Guds hjord
34 Sedan kom detta budskap till mig från Herren:
2 Du människa, profetera mot Israels herdar, alla dessa ledare, och säg så här till dem: Herren Gud säger till er: Ve er, ni herdar som bara bryr er om ert eget. Ska inte herdar se till att fåren får att äta?
3 Ni äter upp det bästa själva och av ullen gör ni de finaste kläder, medan ni låter er hjord svälta.
4 Ni har inte tagit hand om de svaga, vårdat de sjuka eller förbundit de sårade och inte heller gått ut för att söka upp dem som sprungit bort och kommit vilse. I stället har ni härskat över dem med makt och grymhet.
5 Därför skingrades de och blev utan herde. De har blivit ett lätt byte för alla rovdjur.
6 Mina får strövade genom bergsbygder och över höjder överallt på jorden, men ingen letade efter dem eller var bekymrad för deras skull.
7 Därför ska ni lyssna till de här orden från Herren, ni herdar:
8 Så sant jag lever, säger Herren Gud, övergav ni min hjord och utlämnade fåren till att bli anfallna och dödade. Ni är inga goda herdar, för ni letade inte reda på dem. Ni åt själva och lät dem svälta.
9-10 Därför kommer jag att göra er ansvariga för det som händer min hjord. Jag ska ta ifrån er möjligheten att föda er själva på hjordens bekostnad.
11 Herren Gud säger: Jag kommer att söka efter mina får tills jag finner dem.
12 Jag är en god herde och håller reda på mina får. Jag ska rädda dem och föra dem tillbaka hem från alla de platser dit de blivit utspridda en mörk och dyster dag.
13 Jag ska leda dem tillbaka till deras rätta hem från alla de folk och länder där de befunnit sig. Ja, jag ska leda dem tillbaka till deras eget land, Israel, och ge dem bete på Israels berg och vid floderna, där landet är bördigt och gott.
14 Jag kommer att ge dem fint bete på Israels höjder. Där ska de få ligga i lugn och ro och äta av frodig grönska.
15-16 Jag själv ska vara en herde för mina får och låta dem vila i lugn och ro, säger Herren Gud. Jag ska söka upp alla som gått vilse och föra dem tillbaka hem i trygghet. Jag ska förbinda det som är brutet och bota de sjuka. Men de starka som utnyttjat er och levt väl på er bekostnad ska jag utrota.
17 Beträffande dig, mitt folk, du min hjord, säger Herren Gud: Jag ska döma varje får i min hjord och varje bagge och get.
18 Några av er behåller inte bara de bästa betesmarkerna för sig själva utan trampar också ner de övriga? Ni dricker först av det friska vattnet och grumlar det med era fötter för de andra!
19 Allt som återstår för resten av min hjord är det som ni redan har trampat ner.
20 Därför säger Herren Gud: Jag ska verkligen döma mellan de feta och de magra fåren.
21 Jag ska döma dem som knuffar och tränger min sjuka och hungriga hjord tills den är helt förskingrad.
22 Därför kommer jag själv att rädda min hjord. Den ska inte längre bli stångad och riven. Jag ska lägga märke till vilka som är feta och vilka som är magra, och varför det är på det sättet.
23 Jag ska sätta en herde över mitt folk, min tjänare David. Han ska ge dem bete och vara en god herde för dem.
24 Jag, Herren, ska också vara deras Gud, och min tjänare David ska vara en furste bland mitt folk. Jag, Herren, har talat detta.
25 Jag ska ingå ett fredsfördrag med dem och driva ut alla farliga djur ur landet, så att mitt folk tryggt ska kunna slå läger även på ödsliga platser och sova tryggt i skogarna.
26 Jag ska göra mitt folk och deras land runt mitt berg till en välsignelse. Det ska komma skurar, ja, skurar av välsignelse, för jag ska inte hålla tillbaka regnet utan sända det i rätt tid.
27 Deras fruktträd och åkrar ska ge rikliga skördar, och alla ska leva i trygghet. När jag har brutit sönder deras ok och befriat dem från de män som hållit dem fångna och dragit nytta av dem ska de förstå att jag är Herren.
28 Andra folk ska inte längre besegra dem, och vilda djur ska inte heller anfalla dem. De ska bo i trygghet, och ingen ska skrämma dem.
29 Jag ska låta landet bli känt för sina skördar, så att mitt folk aldrig mer behöver hungra eller bli föraktat av hedniska folk.
30 På så sätt ska de lära sig att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de, Israels folk, är mitt folk, säger Herren Gud.
31 Ni är min hjord, fåren på mina betesmarker. Ni är mitt folk och jag är er Gud, säger Herren.
Edom ska utplånas
35 På nytt kom ett budskap från Herren. Han sa:
2 Du människa, vänd dig mot berget Seir, profetera mot Edom och säg:
3 Herren Gud säger: Jag är emot er, och jag ska sträcka ut min hand mot er och utplåna er.
4-5 Eftersom ni hatar mitt folk Israel, ska jag lägga era städer i ruiner och ödelägga landet, och då ska ni förstå att jag är Herren. Ni dödade mitt folk när det var hjälplöst, när jag straffade det för all dess synd.
6 Så sant jag lever, säger Herren, ska jag låta ert eget blod flyta. Nu har turen kommit till er!
7 Jag ska utrota berget Seirs folk, döda dem som försöker fly och dem som vänder tillbaka.
8 Bergen ska fyllas med stupade. Jag ska fylla era höjder, dalar och floder med dem som stupat i strid.
9 Aldrig mer ska ni leva upp igen. Ni ska vara övergivna för alltid. Era städer ska aldrig mer byggas upp, och ni ska förstå att jag är Herren.
10 Ni sa: 'Vi ska lägga under oss både Israel och Juda. Vi ska ta dem i besittning. Vi bryr väl oss inte om att Gud finns där!'
11 Därför ska jag, så sant jag lever, säger Herren Gud, ge igen för era onda handlingar. Jag ska straffa er för allt ni gjort av avund och hat. Jag ska förhärliga mitt namn i Israel genom vad jag kommer att göra mot er.
12 Ni ska veta att jag hört alla onda ord ni har sagt om Israel, ja, när ni har sagt att de är hjälplösa och att ni ska inta dem.
13 Genom att säga så har ni satt er upp mot mig. Jag har hört allt!
14 Hela världen ska glädja sig när jag ödelägger Seir.
15 Ni var glada över att Israel blev ödelagt. Nu ska jag glädja mig över ert öde. Ni kommer att utplånas, alla ni på berget Seir, ni som bor i Edom. Då ska ni veta att jag är Herren!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®