Bible in 90 Days
Löfte om upprättelse
11 (A) På den dagen ska jag resa upp
Davids fallna hydda,
mura igen dess sprickor
och resa upp dess ruiner.
Jag ska bygga upp den
som i forna dagar,[a]
12 (B) så att de kan ta i besittning
vad som är kvar av Edom
och av alla hednafolk
över vilka mitt namn har nämnts,
säger Herren som gör detta.
13 (C) Se, dagar ska komma, säger Herren,
då plöjaren ska följa
skördemannen i spåren
och druvtramparen
såningsmannen,
då bergen ska drypa av druvsaft
och alla höjder flöda över.
14 (D) Jag ska göra slut
på mitt folk Israels fångenskap.
De ska bygga upp ödelagda städer
och få bo i dem,
de ska plantera vingårdar
och få dricka vinet från dem,
de ska anlägga trädgårdar
och få äta deras frukt.
15 (E) Jag ska plantera dem
i deras eget land.
De ska inte mer ryckas upp
ur det land som jag gett dem,
säger Herren din Gud.
Domsord över Edom
1 Obadjas profetia.[b]
Så säger Herren Gud om Edom:
Vi har hört ett budskap
från Herren,
och en budbärare är utsänd
bland hednafolken:
”Upp, låt oss resa oss
och strida mot Edom!”
2 Se, jag har gjort dig obetydlig
bland hednafolken,
djupt föraktad är du.
3 Ditt hjärtas övermod
har bedragit dig
där du bor bland bergsklyftorna
i din höga boning
och säger i ditt hjärta:
”Vem kan störta mig
till jorden?”
4 Om du än svävade högt som örnen
och byggde ditt bo
mitt bland stjärnorna,
så skulle jag ändå
störta ner dig därifrån,
säger Herren.
5 Om tjuvar kommer till dig
eller plundrare om natten,
då är det ute med dig!
Ska de inte stjäla
tills de fått nog?
Om vinbärgare kommer till dig,
ska de då lämna en efterskörd?
6 Hur genomsökt ska inte Esau bli!
Hans dolda skatter ska letas fram.
7 Alla som var i förbund med dig
ska driva dig till gränsen,
de som levde i fred med dig
ska bedra dig
och bli dig övermäktiga,
de som äter ditt bröd
ska lägga en snara under dig.
Det finns inget förstånd hos dem.[c]
8 Ska jag inte på den dagen,
säger Herren,
förgöra de visa i Edom
och allt förstånd på Esaus berg?
9 Dina hjältar, Teman,
ska slås av förfäran,
och var man på Esaus berg
ska bli utrotad och dräpt.
10 För våld mot din broder Jakob
ska du täckas med skam
och utrotas till evig tid.
11 Den dag du stod på avstånd,
den dag då främlingar
förde bort hans rikedom
och utlänningar drog in
genom hans portar
och kastade lott om Jerusalem,
då var du också som en av dem.
12 Se inte med skadeglädje
på din broders dag,
på hans olyckas dag,
gläd dig inte över Juda barn
på deras undergångs dag,
öppna inte din mun så stort
på nödens dag.
13 Dra inte in genom mitt folks port
på deras ofärds dag,
se inte med skadeglädje
på hans olycka, du också,
på hans ofärds dag,
sträck inte din hand
efter hans rikedomar
på hans ofärds dag.
14 Stå inte vid vägskälet
för att hugga ner hans flyktingar
och utlämna inte hans överlevande
på nödens dag.
Herrens dag
15 För Herrens dag är nära
för alla hednafolk.
Så som du har gjort
ska det göras mot dig,
dina gärningar
ska komma tillbaka
över ditt eget huvud.
16 Så som ni har druckit
på mitt heliga berg
ska alla hednafolk få dricka[d]
utan uppehåll[e].
De ska dricka, de ska svälja,
de ska bli som om
de aldrig funnits.
17 Men på Sions berg
ska det finnas en räddad skara[f].
Det ska vara en helig plats,
och Jakobs hus ska åter
få råda över sina besittningar.
18 Då ska Jakobs hus bli en eld
och Josefs hus en låga,
och Esaus hus ska vara som strå,
och de ska tända eld på dem
och förtära dem.
Ingen av Esaus hus
ska komma undan,
för Herren har talat.
19 Då ska de som bor i Negev ta Esaus berg i besittning. De som bor i Låglandet ska ta filisteernas land. Man ska ta Efraims land och Samariens mark i besittning, och Benjamin ska ta Gilead.[g] 20 Och de som förts bort av denna Israels här, de som bor i Kanaan ända till Sarefat,[h] liksom de som förts bort från Jerusalem, de som bor i Sefarad[i], dessa ska ta Negevs städer i besittning. 21 Frälsare[j] ska dra upp på Sions berg för att döma Esaus berg.
Och riket ska tillhöra Herren.
Jonas kallelse och flykt
1 Herrens ord kom till Jona, Amittajs son. Han sade:
2 (F) ”Bryt upp och bege dig till den stora staden Nineve och predika mot den, för deras ondska[k] har kommit upp inför mitt ansikte.” 3 Men Jona bröt upp för att fly till Tarshish, bort från Herrens ansikte. Och han kom ner till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarshish. Han betalade för resan och gick sedan ombord för att resa med dem till Tarshish, bort från Herrens ansikte.[l]
4 Men Herren sände en stark vind över havet, och det blev en våldsam storm så att skeppet var nära att krossas. 5 (G) Sjömännen blev förskräckta och ropade var och en till sin gud, och de vräkte lasten överbord för att lätta skeppet.
Men Jona hade gått ner i skeppets inre och låg där i djup sömn. 6 Då kom skeppets kapten till honom och sade: ”Hur kan du sova? Gå upp och ropa till din gud! Kanske ska den guden tänka på oss så att vi inte går under.”
7 (H) De sade till varandra: ”Kom, vi kastar lott så att vi får veta vem som har dragit den här olyckan över oss.” Och när de kastade lott, föll lotten på Jona. 8 Då sade de till honom: ”Berätta för oss vem som är orsak till att den här olyckan har drabbat oss. Vad är ditt ärende och varifrån kommer du? Från vilket land är du och vilket folk tillhör du?”
9 Han svarade dem: ”Jag är hebré, och jag fruktar Herren, himlens Gud som har gjort havet och det torra.” 10 Då greps männen av stark fruktan och sade till honom: ”Vad har du gjort!” Av det han berättade fick männen veta att han flydde bort från Herrens ansikte. 11 Havet stormade mer och mer, och de sade till honom: ”Vad ska vi göra med dig så att havet lugnar sig för oss?” 12 Han svarade dem: ”Ta och kasta mig i havet, så blir havet lugnt. För jag vet att det är på grund av mig som den här starka stormen har drabbat er.”
13 Männen rodde för att komma tillbaka till land, men de kunde inte, för havet stormade allt värre mot dem. 14 Då ropade de till Herren och sade: ”Herre, låt oss inte gå under för den här mannens skull och låt inte oskyldigt blod komma över oss, för du, Herre, har handlat efter din vilja.” 15 Sedan tog de Jona och kastade honom i havet. Då lade sig havets raseri. 16 Och männen greps av stor fruktan för Herren, och de offrade slaktoffer åt Herren och gav löften.
Jonas bön i fiskens buk
2 (I) Men Herren sände en stor fisk[m] som slukade Jona, och han var i fiskens buk i tre dagar och tre nätter[n]. 2 Och Jona bad till Herren sin Gud i fiskens buk. 3 (J) Han sade:
”Jag ropade till Herren i min nöd,
och han svarade mig.
Från dödsrikets buk
ropade jag på hjälp,
och du hörde min röst.
4 (K) Du kastade mig i djupet,
mitt i havet,
och strömmarna omslöt mig,
alla dina böljor och vågor
svepte över mig.
5 (L) Jag tänkte: Jag är fördriven
från dina ögon.
Men jag ska åter få se[o]
ditt heliga tempel.
6 (M) Vattnet omslöt mig ända till halsen[p],
djupet omgav mig,
sjögräs snärjde sig
runt mitt huvud.
7 (N) Jag sjönk ner till bergens grund[q]
med jordens bommar
bakom mig för evigt –
men du förde mig levande
upp ur graven, Herre min Gud.
8 När min själ tynade bort i mig
tänkte jag på Herren,
och min bön nådde dig
i ditt heliga tempel.
9 (O) De som håller fast vid
tomma avgudar
överger den nåd de fått.
10 (P) Men jag ska offra till dig
med tacksägelse,
det jag lovat ska jag uppfylla.
Frälsningen finns hos Herren!”
11 Och Herren talade till fisken, och den kastade upp Jona på torra land.
Jona i Nineve
3 Herrens ord kom för andra gången till Jona. Han sade: 2 (Q) ”Bryt upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den det budskap jag ger dig.” 3 (R) Då bröt Jona upp och begav sig till Nineve enligt Herrens ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång[r]. 4 Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: ”Om fyrtio dagar ska Nineve förstöras[s].”
5 (S) Och folket i Nineve[t] trodde Gud. De utlyste en fasta och klädde sig i säcktyg[u], från den störste av dem till den minste. 6 När budskapet nådde kungen i Nineve[v] reste han sig från sin tron, tog av sin mantel och klädde sig i säcktyg och satte sig i aska. 7 Sedan utropade och förkunnade man i Nineve enligt kungens och hans stormäns befallning: ”Varken människor eller djur, kor eller får ska smaka något. De får inte beta eller dricka. 8 (T) Både människor och djur ska klä sig i säcktyg. Alla ska ropa till Gud med kraft och vända om från sin onda väg och de övergrepp han begår. 9 (U) Vem vet, då kanske Gud vänder om och ångrar sig och vänder sig från sin glödande vrede så att vi inte går under.”
10 (V) När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem och gjorde det inte.
Jonas otålighet och Herrens svar
4 Men Jona tog mycket illa vid sig och blev arg. 2 (W) Han bad till Herren och sade: ”O Herre, var det inte det jag sade när jag var kvar i mitt land! Därför ville jag förekomma det och fly till Tarshish. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och stor i nåd och beredd att ångra det onda. 3 (X) Ta nu mitt liv, Herre, för jag vill hellre dö än leva.” 4 Men Herren sade: ”Har du rätt att vara arg?”
5 Jona gick ut ur staden och satte sig öster om den. Där gjorde han sig en hydda och satt i skuggan under den för att se hur det skulle gå med staden. 6 Och Herren Gud lät en ricinbuske[w] växa upp över Jona för att ge skugga åt hans huvud och befria honom från hans missmod. Jona var mycket glad över ricinbusken.
7 Men dagen därpå, när gryningen kom, sände Gud maskar som angrep ricinbusken så att den vissnade ner. 8 (Y) När sedan solen gick upp sände Gud en brännande östanvind, och solen gassade på Jonas huvud så att han blev helt utmattad. Då önskade han sig döden och sade: ”Jag vill hellre dö än leva.”
9 Men Gud sade till Jona: ”Har du rätt att vara arg över ricinbusken?” Han svarade: ”Jag har rätt att vara så arg att jag kan dö.” 10 Då sade Herren: ”Du bryr dig om ricinbusken, som du inte har lagt någon möda på och inte har odlat, som kom till på en natt och försvann efter en natt. 11 (Z) Skulle då inte jag bry mig om Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, och dessutom många djur?”
Domsord över Juda och Israel
1 (AA) Herrens ord till Mika från Moreshet[x], när Jotam, Ahas och Hiskia[y] var kungar i Juda. Detta är vad han såg om Samaria och Jerusalem.
2 (AB) Hör alla folk, lyssna du jord
med allt som är på den!
Herren Gud
ska vara ett vittne mot er,
Herren från sitt heliga tempel,
3 (AC) för Herren träder fram
ur sin boning,
han stiger ner och går fram
över jordens höjder.
4 (AD) Bergen smälter under honom
och dalarna bryter fram
som vaxet för elden,
som vatten som störtar
utför branten.
5 Allt detta sker för Jakobs brott,
för synden hos Israels hus.
Vem är skyldig till Jakobs brott?
Är det inte Samaria?
Och vem till Juda offerhöjder[z]?
Är det inte Jerusalem?
6 Därför ska jag göra Samaria[aa]
till en stenhög på marken,
till en plats för vinodling.
Jag ska vräka hennes stenar
ner i dalen
och blotta hennes grundvalar.
7 (AE) Alla hennes avgudabilder
ska krossas,
alla hennes otuktsgåvor
ska brännas upp i eld,
alla hennes avgudar
ska jag förstöra.
För hon har skaffat dem
genom otuktslön[ab],
och otuktslön ska de bli igen.
8 (AF) Därför ska jag klaga och jämra mig,
jag ska gå barfota och naken.
Jag ska yla som en schakal
och klaga som en struts[ac],
9 (AG) för hennes sår kan inte läkas,
det har kommit ända till Juda,
det har nått ända till mitt folks port,
ända till Jerusalem.
10 (AH) Förkunna det inte i Gat[ad],
gråt inte så bittert!
I Bet-Leafra vältrar jag mig
i stoftet.
11 (AI) Dra ut i nakenhet och skam,
ni som bor i Shafir!
De som bor i Saanan
vågar sig inte ut.
Sorgeropen i Bet-Haesel
gör att ni inte kan stanna där.
12 (AJ) De som bor i Marot
våndas efter det goda,
för en olycka har kommit
från Herren till Jerusalems port.
13 (AK) Spänn travare för vagnen,
ni som bor i Lakish,
ni som var orsaken till synd
hos dottern Sion,
för det var hos er man fann
Israels överträdelser.
14 (AL) Därför ska du ge skiljebrev
åt Moreshet-Gat.
Husen i Aksib har blivit
som en lögn för Israels kungar.
15 (AM) Än en gång ska jag låta erövraren
drabba er, ni som bor i Maresha.
Israels härlighet ska komma
till Adullam[ae].[af]
16 Raka dig skallig[ag]
och skär av ditt hår
för barnen som var din glädje.
Gör ditt huvud kalt som gamens,
för de ska föras bort från dig.
Domsord över förtryckare
2 (AN) Ve dem som tänker ut fördärv
och planerar ondska
på sin bädd.
När morgonen gryr
sätter de planerna i verket,
för det står i deras makt.
2 (AO) De har begär till åkrar
och roffar åt sig dem,
till hus och lägger beslag
på dem.
De brukar våld
mot människor och hus,
mot en man och hans egendom.
3 (AP) Därför säger Herren så:
Se, jag planerar olycka
mot det här släktet.
Ni ska inte kunna rädda
era halsar från det,
och ni ska inte gå så stolta,
för det blir en ond tid.
4 (AQ) På den dagen
ska man ta upp nidvisor över er
och klaga i en klagosång.
Man ska säga:
”Vi är helt förstörda,
han ändrar mitt folks arvslott.
Ack, att han rycker den ifrån mig!
Han ger våra åkrar åt förrädare.”
5 (AR) Därför ska det inte finnas
någon hos dig som får
spänna mätsnöre över en jordlott
i Herrens församling.
6 (AS) ”Sluta predika”, så predikar de.
”Om sådant får man inte predika,
ska aldrig smädelserna ta slut!”
7 Är det så du talar, du Jakobs hus?
Har Herrens Ande varit otålig?
Är hans gärningar sådana?
Är inte mina ord goda
mot den som lever rättfärdigt?
8 Men sedan en tid har mitt folk
rest sig som en fiende.
Ni sliter manteln av dem
som går trygga på vägen
och inte vill veta av någon strid.
9 (AT) Ni driver ut mitt folks kvinnor
från hemmen
som var deras glädje.
Ni tar min härlighet
från deras barn för alltid.
10 (AU) Res er och gå er väg,
här har ni ingen viloplats.
Orenheten drar er i fördärvet,
i fruktansvärt fördärv.
11 (AV) Om någon skulle komma
med tomt prat, svek och lögn
och säga:
”Jag kan profetera för dig
om vin[ah] och starka drycker” –
då skulle han passa som profet
för detta folk!
Löfte om en befriare
12 (AW) Jag ska församla dig,
Jakob, hela ditt folk.
Jag ska samla
dem som är kvar av Israel,
jag ska föra dem tillsammans
som fåren till fållan,
som en hjord till dess betesmark,
det ska bli ett sorl av människor.
13 (AX) En som banar väg
drar ut framför dem,
de bryter fram och tågar i väg
och vandrar ut genom porten.
Deras kung tågar framför dem,
Herren går i spetsen för dem.
Förfallet bland Israels ledare
3 (AY) Jag sade:
Hör, ni hövdingar i Jakob,
ni furstar över Israels hus:
Är det inte er sak
att veta vad som är rätt?
2 (AZ) Men ni hatar det goda
och älskar det onda,
ni sliter huden av människor
och köttet från deras ben.
3 (BA) Ni äter mitt folks kött
och flår huden av dem
och krossar deras ben
för att stycka dem
likt något man kastar i grytan,
som kött i kitteln.
4 (BB) När de då ropar till Herren
ska han inte svara dem.
För det onda de gjort
ska han dölja sitt ansikte för dem.
5 (BC) Så säger Herren om profeterna
som vilseleder mitt folk,
som ropar: ”Allt är väl!”
när de får något att tugga
med sina tänder.
Men mot den som inte
ger dem något i munnen
blåser de upp till helig strid.
6 (BD) Därför ska ni få en natt utan syner
och mörker utan spådomar.
Solen ska gå ner över profeterna
och dagen bli mörk över dem.
7 (BE) Siarna ska stå med skam
och spåmännen blygas.
De ska alla täcka sitt skägg,
för inget svar kommer från Gud.
8 (BF) Men jag är full av kraft,
av Herrens Ande
och rätt och styrka,
för att förkunna för Jakob hans brott
och för Israel hans synd.
9 (BG) Hör nu detta,
ni hövdingar över Jakobs hus
och furstar över Israels hus:
Ni avskyr det som är rätt
och förvrider allt som är rakt,
10 (BH) ni bygger upp Sion med blod
och Jerusalem med ondska.
11 (BI) Stadens hövdingar dömer för mutor,
prästerna undervisar för betalning
och profeterna spår för pengar.
Ändå stöder de sig på Herren
och säger:
Ӏr inte Herren mitt ibland oss?
Olycka ska inte drabba oss.”
12 (BJ) Därför ska Sion för er skull
plöjas upp till en åker,
Jerusalem bli en stenhop[ai]
och tempelberget
en skogbevuxen höjd.
Israel ska återvända till sitt land
4 (BK) Det ska ske i den yttersta tiden
att berget med Herrens hus
ska stå fast grundat
och vara högst bland bergen,
upphöjt över höjderna.
Och alla folk ska strömma dit.
2 (BL) och många folk ska gå i väg och säga:
”Kom, låt oss gå upp
till Herrens berg,
till Jakobs Guds hus.
Han ska lära oss sina vägar
så att vi kan vandra
på hans stigar.”
För undervisningen
ska gå ut från Sion,
Herrens ord från Jerusalem.
3 (BM) Han ska döma mellan många folk
och skipa rätt åt mäktiga hednafolk,
ända bort i fjärran land.
Då ska de smida sina svärd
till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken ska inte lyfta svärd
mot varandra
och inte mer öva för krig.[aj]
4 (BN) Var och en ska sitta
under sin vinstock och sitt fikonträd[ak]
utan fruktan,
för så har Herren Sebaots mun talat.
5 (BO) Alla andra folk vandrar
vart och ett i sin guds namn,
men vi ska vandra
i Herren vår Guds namn,
alltid och för evigt.
6 (BP) På den dagen, säger Herren,
ska jag samla de haltande
och föra samman de fördrivna
och dem som jag har plågat.
7 (BQ) Jag ska göra de haltande till en rest
och de fördrivna
till ett mäktigt folk,
och Herren ska vara kung
över dem på Sions berg
från nu och till evig tid.
8 (BR) Och du Herdetorn,
dottern Sions kulle,
till dig ska det komma,
det forna herraväldet ska komma,
dottern Jerusalems kungadöme.
9 (BS) Men varför ropar du så högt?
Finns det ingen kung hos dig,
är din rådgivare borta
eftersom du gripits av vånda
likt en barnaföderska?
10 (BT) Vrid dig i födslosmärtor
likt en födande kvinna,
dotter Sion,
för nu måste du dra ut ur staden
och bo på öppna fältet.
Ända till Babel[al] ska du komma.
Där ska du befrias,
där ska Herren förlossa dig
ur dina fienders hand.
11 (BU) Nu samlas många folk mot dig,
och de säger:
”Hon ska bli orenad,
och våra ögon ska se
med lust på Sion.”
12 (BV) Men de känner inte
Herrens tankar,
de förstår inte hans rådslut,
att han har samlat dem
som kärvar till tröskplatsen.
13 (BW) Res dig och tröska[am], dotter Sion,
för jag ska ge dig horn av järn
och klövar av koppar.
Du ska krossa många folk
och viga bytet från dem åt Herren,
deras skatter åt hela jordens Herre.
Messias ska komma från Betlehem
5 Samla nu dina skaror,
du skarornas stad.
De reser belägringsvallar mot oss,
de slår Israels domare
med käpp på kinden.
2 (BX) Men du, Betlehem Efrata
som är så liten
bland Juda tusenden,
från dig ska det åt mig komma
en som ska härska över Israel.
Hans ursprung är före tiden,
från evighetens dagar.[an]
3 (BY) Därför ska han överge dem
fram till den tid
då hon som ska föda har fött.
Då ska de som är kvar
av hans bröder
få vända tillbaka till Israels barn.
4 (BZ) Han ska träda fram
och vara en herde i Herrens kraft,
i Herren sin Guds namns höghet.
Och de ska ha ro,
för han ska vara stor
till jordens ändar.
Israels befrielse
5 Och han ska vara vår frid.
När Assur stormar in i vårt land
och tränger in i våra palats,
då ställer vi upp sju herdar
mot honom,
åtta furstar ur folket.
6 (CA) Och de ska beta av Assurs land
med svärd
och Nimrods land
ända in i dess portar.
Så ska han rädda oss från Assur[ao],
om denne kommer in i vårt land
och tränger in över våra gränser.
7 (CB) De som är kvar av Jakob
ska vara bland många folk
som dagg från Herren,
som regnskurar på gräs
som inte väntar på någon man
eller dröjer för människors skull[ap].
8 Ja, de som är kvar av Jakob
ska vara bland hednafolken,
mitt bland många folk,
som ett lejon bland skogens djur,
som ett ungt lejon
bland fårhjordar
som trampar ner där det går fram
och river utan att någon
kan rädda.
9 Må din hand vara upplyft
över dina motståndare,
och må alla dina fiender utrotas!
10 (CC) Det ska ske på den dagen,
säger Herren,
att jag ska utrota dina hästar
ur ditt land
och förstöra dina vagnar.[aq]
11 Jag ska utplåna städerna i ditt land
och riva ner alla dina fästningar.
12 Jag ska utrota all trolldom hos dig,
inga spåmän ska mer finnas
bland dig.
13 (CD) Jag ska utrota dina avgudabilder
och dina stoder ur ditt land,
och du ska inte mer tillbe
dina händers verk.
14 Jag ska förstöra dina asherapålar[ar]
som du har ibland dig
och ödelägga dina städer.
15 Jag ska i vrede och harm
ta hämnd på de hednafolk
som inte har lyssnat.
Herren går till rätta med Israel
6 Hör vad Herren säger:
Res dig och gå till rätta inför bergen
och låt höjderna höra din röst.
2 (CE) Hör Herrens anklagelse, ni berg,
ni jordens fasta grundvalar,
för Herren anklagar sitt folk
och går till rätta med Israel.
3 (CF) Mitt folk, vad har jag gjort mot dig,
och hur har jag tröttat ut dig?
Svara mig!
4 (CG) Jag förde dig upp ur Egyptens land,
jag befriade dig
ur träldomshuset.
Jag sände Mose, Aron och Mirjam
framför dig.
5 (CH) Mitt folk, kom ihåg
vad Moabs kung Balak tänkte
och vad han fick för svar
av Bileam, Beors son.
Kom ihåg hur det var
mellan Shittim och Gilgal[as]
så att du förstår
Herrens rättfärdiga gärningar.
6 (CI) Med vad ska jag komma inför Herren
och böja mig för Gud i höjden?
Ska jag träda fram inför honom
med brännoffer,
med årsgamla kalvar?
7 (CJ) Gläder sig Herren åt tusentals bockar,
åt tiotusen floder av olja?
Ska jag ge min förstfödde
för min överträdelse,
min livsfrukt som syndoffer
för min själ?
8 (CK) Han har sagt dig, du människa,
vad som är gott.
Vad begär Herren av dig
annat än att du gör det rätta,
älskar barmhärtighet
och vandrar i ödmjukhet
med din Gud?
Israels skuld och straff
9 Hör hur Herren ropar till staden!
Vishet är att vörda ditt namn[at].
Hör om straffet
och vem som bestämt det.
10 (CL) Finns det ännu i den gudlöses hus
skatter som vunnits genom orätt
eller ett snålt efa-mått[au]
som är förbannat?
11 (CM) Vore jag rättfärdig
om jag tillät orätt våg
och falska vikter i väskan?
12 Eftersom de rika i staden
är fulla av våld
och invånarna talar lögn
med falsk tunga i sin mun,
13 (CN) måste jag slå dig med sår
som inte läks
och lägga dig i ruiner
för dina synders skull.
14 (CO) Du ska äta men inte bli mätt,
hunger ska plåga dig.
Det du får undan
ska du inte kunna rädda,
och vad du räddar
ska jag ge åt svärdet.
15 (CP) Du ska så men inte få skörda,
pressa oliver men inte
få smörja dig med oljan,
och druvmust men inte
få dricka vinet.
16 Man håller fast vid Omris stadgar
och allt som Ahabs hus[av] har gjort.
Ni följer deras råd.
Därför ska jag göra dig
till en ödemark
och stadens invånare till åtlöje,
och ni ska få bära
mitt folks förakt.
Israels förfall och nöd
7 (CQ) Ve mig!
Det är med mig
som när sommarens frukt
är insamlad,
som när efterskörden
efter vinbärgningen är slut.
Det finns ingen druvklase att äta,
inget tidigt fikon
som jag längtat efter.
2 (CR) De fromma är försvunna
från jorden,
ingen bland människorna
är ärlig.
Alla ligger de på lur efter blod,
var och en vill fånga den andre
i sitt nät.
3 (CS) Deras händer är skickliga
på att göra det onda.
Fursten begär gåvor
och domaren mutor,
den mäktige kräver
vad han vill ha.
Så gör de gemensam sak.
4 (CT) Den bäste bland dem
är som ett törnsnår,
den ärligaste värre
än en törnhäck.
Det kommer en dag
för dina väktare,
din räkenskapsdag.
Då grips de av förvirring.
5 (CU) Tro inte på en vän,
lita inte på en förtrogen.
Vakta din muns dörrar
för henne som vilar i din famn,
6 (CV) för sonen föraktar sin far,
dottern trotsar sin mor,
sonhustrun sin svärmor,
och var och en har sin egen familj
till fiender.[aw]
Israels upprättelse
7 (CW) Men jag ska skåda efter Herren,
jag ska hoppas
på min frälsnings Gud.
Min Gud ska höra mig.
8 (CX) Gläd dig inte över mig,
du min fiende.
Har jag fallit
ska jag resa mig igen,
sitter jag i mörkret
är Herren mitt ljus.
9 (CY) Eftersom jag syndat mot Herren
ska jag bära hans vrede
tills han tar sig an min sak
och skaffar mig rätt.
Han ska föra mig ut i ljuset,
och jag ska se hans rättfärdighet.
10 (CZ) Min fiende ska se det
och täckas av skam,
hon[ax] som sade till mig:
”Var är nu Herren din Gud?”
Mina ögon ska se på henne,
hur hon trampas ner
som smuts på gatan.
11 (DA) En dag ska dina murar byggas upp.
Den dagen ska dina
gränser vidgas.
12 (DB) Den dagen ska man komma till dig
från Assur och från Egyptens städer,
från Egypten och ända till floden,
från hav till hav
och från berg till berg.
13 (DC) Men jorden ska bli en ödemark
för sina invånares skull.
Det blir frukten
av deras gärningar.
Bön och lovsång
14 (DD) Vakta ditt folk med din stav,
din arvedels hjord
som bor avskild i skogen,
mitt i ett fruktbart land.
Låt den beta i Bashan och i Gilead[ay]
som under forna dagar.
15 (DE) Som i de dagar
du drog ut ur Egyptens land
ska jag visa dem underbara ting.
16 (DF) Hednafolken ska se det och skämmas
med all sin makt.
De ska lägga handen på munnen,
deras öron ska bli döva.
17 (DG) De ska slicka stoftet som ormar,
som markens kräldjur.
Bävande ska de överge sina hålor,
skräckslagna ska de söka
Herren vår Gud.
De ska frukta dig.
18 (DH) Vem är en Gud som du,
som förlåter skuld[az]
och inte tillräknar synd
hos dem som är kvar
av din arvedel?
Han håller inte kvar sin vrede
för evigt,
för han har sin glädje i nåd.
19 Han ska förbarma sig över oss igen
och trampa på
våra missgärningar.
Du ska kasta alla deras synder[ba]
i havets djup.
20 (DI) Du ska visa trofasthet mot Jakob
och nåd mot Abraham,
så som du med ed har lovat
våra fäder i forntidens dagar.
1 Profetia om Nineve, boken med Nahum från Elkoshs[bb] syn.
Herrens vrede över Nineve
2 (DJ) Herren är en nitisk Gud
och en hämnare.
Herren tar hämnd och vredgas,
Herren tar hämnd
på sina ovänner
och har vrede i förvar åt sina fiender.
3 (DK) Herren är sen till vrede
men stor i kraft,
han låter ingen gå ostraffad.
Herren har sin väg
i storm och oväder,
och molnen är dammet
under hans fötter.
4 (DL) Han straffar havet
och låter det torka ut,
han låter alla floder sina.
Då tynar Bashan och Karmel bort
och Libanons grönska vissnar.[bc]
5 (DM) Bergen darrar för honom
och höjderna smälter.
Jorden bävar för hans ansikte,
världen och alla som bor där.
6 (DN) Vem kan bestå inför hans harm,
vem kan uthärda
hans vredes glöd?
Hans vrede brinner som eld
och klipporna spricker
inför honom.
7 (DO) Herren är god,
en tillflykt på nödens dag,
han känner dem
som flyr till honom.
8 (DP) Men med en störtflod
förintar han platsen
där Nineve står,
och mörker förföljer hans fiender.
9 (DQ) Vad ni än planerar mot Herren
ska han komma
med fullständig ödeläggelse.
Nöden ska inte komma två gånger.
10 Om de än är hopslingrade
som törnsnår
och druckna av sitt drickande,
ska de alla förtäras som torrt gräs.
11 Från dig har en man gått ut,
en som tänker ut ont mot Herren,[bd]
en rådgivare i ondska.
Guds nåd över Juda
12 (DR) Så säger Herren:
”Hur starka och många de än är,
ska de ändå mejas ner
och försvinna.
Jag har plågat dig,
men ska inte plåga dig mer.
13 (DS) Nu ska jag bryta hans ok[be] över dig,
jag ska slita av dina band.”
14 (DT) Men om dig, Nineve,
har Herren befallt:
”Inga efterkommande
ska bära vidare ditt namn.
Ur dina gudars hus[bf]
ska jag utrota alla bilder,
både snidade och gjutna.
Jag ska göra i ordning en grav åt dig,
för du är ingenting värd[bg].”
15 (DU) Se, över bergen kommer
glädjebudbäraren
som förkunnar frid.
Fira dina högtider, Juda,
uppfyll dina löften,
för den onde ska inte mer
dra fram genom dig,
han är helt tillintetgjord.
Nineves fall
2 (DV) En folkförskingrare
drar upp mot dig.
Bevaka dina fästen!
Spana mot vägen, rusta dig,
samla all din kraft.
2 (DW) Herren ska återställa Jakobs storhet
liksom Israels storhet,
för plundrare har plundrat dem
och fördärvat deras vinstockar.
3 Hans hjältars sköldar
har färgats röda,
kämparna går klädda
i scharlakan.[bh]
Vagnarna gnistrar av stålglans[bi]
den dag han gör sig redo,
det svingas med spjut av cypress[bj].
4 På gatorna stormar vagnarna fram,
de kör om varandra på torgen.
De ser ut som bloss,
de far i väg som blixtar.
5 Han kommer ihåg
sina väldiga kämpar.
De snubblar där de rusar fram,
de skyndar mot stadens murar
och skyddstaken[bk] görs redo.
6 Flodernas portar öppnas[bl],
och palatset[bm] faller ihop.
7 Det är bestämt:
Hon ska kläs av och föras bort.
Hennes slavflickor
ska sucka som duvor
och slå sig över hjärtat.
8 Nineve var sedan gammalt
som en vattenrik damm,
men nu flyr vattnet bort.
”Stanna! Stanna!”
Men ingen vänder sig om.
9 Röva silver, röva guld!
Här finns skatter utan slut,
överflöd av dyrbarheter.
10 (DX) Tom, tömd, förödd!
Modlösa hjärtan, vacklande knän!
Darrande höfter överallt!
Alla ansikten är blossande röda.
11 (DY) Var är nu lejonens[bn] kula,
platsen där de unga lejonen
åt sitt byte,
där lejonet och lejonhonan
och lejonungen gick omkring
utan att någon skrämde dem?
12 Lejonet rev i stycken
tills ungarna fick nog,
dödade för sina lejonhonor
och fyllde sina hålor med byte,
sina kulor med rivna djur.
13 Se, jag är emot dig,
säger Herren Sebaot.
Jag ska låta dina vagnar[bo]
gå upp i rök,
och dina unga lejon
ska förtäras av svärd.
Jag ska utplåna ditt rövade gods
från jorden,
och röster av dina sändebud
ska inte mer höras.
Nineves övermod och straff
3 (DZ) Ve dig, du blodstad,
full av lögn, fylld av våld,
du som aldrig slutar plundra!
2 (EA) Hör, piskor smäller!
Hör, vagnshjul dånar!
Hästar jagar fram,
vagnar rullar i väg.
3 Ryttare stormar fram,
svärden ljungar
och spjuten blixtrar.
Slagna i mängd och högar av lik,
det är ingen ände på döda,
man stupar över döda kroppar.
4 Allt sker för hennes stora otukt,
den vackra horan[bp],
häxkonsternas mästarinna,
hon som sålde folken
genom sin otukt
och folkstammar
genom sina häxkonster.
5 (EB) Se, jag ska vända mig mot dig,
säger Herren Sebaot.
Jag ska lyfta upp ditt mantelsläp
över ditt ansikte
och låta folken se din nakenhet
och kungariken din skam.
6 Jag ska kasta vidriga ting över dig,
låta dig bli föraktad
och göra dig till åtlöje.
7 Och det ska ske
att var och en som ser dig
ska fly från dig och säga:
”Nineve är ödelagt,
vem har medlidande
med henne?”
Var kan jag finna tröstare åt dig?
8 (EC) Är du bättre än No-Amon[bq]
som tronade
vid Nilens strömmar?
Vatten omgav henne,
hon hade havet till vall
och vatten till mur.
9 (ED) Nubien och Egypten
var hennes oändliga styrka,
Put[br] och Libyen var hennes hjälp.
10 Också hon fördes bort
i landsflykt och fångenskap,
även hennes barn blev krossade
i alla gathörn.
Man kastade lott
om hennes ärade män,
och alla hennes stormän
fängslades med kedjor.
11 (EE) Också du ska bli drucken
och gömma dig,
också du ska söka skydd
mot fienden.
12 Alla dina fästen liknar fikonträd[bs]
med mogen frukt.
När man skakar dem
faller fikonen i munnen
på den som vill äta.
13 (EF) Se, ditt krigsfolk
är som kvinnor.
Ditt lands portar står vidöppna
för dina fiender.
Eld förtär dina bommar.
14 Ös upp vatten åt dig för belägringen
och förstärk dina fästen.
Stig ner i leran
och trampa i murbruket.
Gör tegelformen stark.
15 (EG) Där ska elden förtära dig
och svärdet utrota dig,
det ska sluka dig som gräsmaskar[bt],
även om du är talrik
som gräsmaskar
och förökar dig som gräshoppor.
16 Du har fler köpmän
än himlens stjärnor,
men som gräsmaskar plundrar de
och flyger sedan bort.
17 Dina furstar är som gräshoppor,
dina befälhavare
som gräshoppssvärmar.
De stannar inom murarna
när dagen är kall,
men när solen kommer fram
flyr de bort,
och sedan vet ingen var de är.
18 (EH) Dina herdar har somnat,
du Assurs kung[bu],
dina förnäma män ligger i ro.
Ditt folk är skingrat
uppe på bergen,
och ingen samlar ihop det.
19 (EI) Det finns ingen läkedom
för din skada,
ditt sår är obotligt.
Alla som hör vad som hänt dig
klappar i händerna över dig,
för vem har inte drabbats
av din ständiga ondska?[bv]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation