Bible in 90 Days
1 Den profetia som profeten Habackuk såg i en syn.
Klagan över folkets ondska
2 Herre, hur länge
ska jag ropa på hjälp
utan att du hör,
ropa högt till dig över våld
utan att du räddar?
3 Varför låter du mig se ondska,
och hur kan du själv
se på sådant elände?
Fördärv och våld är inför mig,
det uppstår tvister och gräl.
4 (A) Därför blir lagen utan kraft,
och rätten kommer aldrig fram.
Den ogudaktige omringar
den rättfärdige
och rätten förvrängs.
Herrens svar
5 (B) Se er omkring bland hednafolken,
se och häpna, ja, häpna,
för jag gör en gärning i era dagar
som ni inte kommer att tro
när den berättas.[a]
6 Se, jag ska uppväcka kaldeerna[b],
det vilda och snabba folket
som drar ut över jordens vidder
för att ta i besittning
boplatser som inte är deras.
7 De är skrämmande och fruktade,
de avgör själva
vad som är lag och rätt.
8 (C) Deras hästar är snabbare än leoparder
och vildare än stäppvargar[c].
Deras ryttare spränger fram,
de kommer fjärran ifrån,
de flyger likt örnen
som störtar sig över sitt byte.
9 Alla kommer de med våld i sinnet,
stridslystna rycker de fram
och samlar fångar som sand.
10 De gör kungar till åtlöje
och hånar furstar.
De skrattar åt alla befästningar,
de kastar upp jordvallar
och intar dem.
11 Så drar de vidare som vinden,
de fortsätter framåt
och samlar på sig skuld.
Deras egen styrka är deras gud.
Frågor om Guds rättfärdighet
12 (D) Visst har du alltid varit till,
Herre min Gud, min Helige?
Vi ska inte dö!
Herre, till en dom har du satt dem,
till en tillrättavisning
har du berett dem,
du vår klippa.
13 (E) Dina ögon är för rena
för att se på det onda.
Du som inte står ut med
att se någon orätt,
hur kan du se på de trolösa och tiga
när den ogudaktige slukar
den som är mer rättfärdig än han?
14 (F) Du gör människorna
lika fiskarna i havet,
lika kräldjur
som inte har någon herre.
15 De drar upp dem alla med sin krok,
de fångar dem i sitt nät
och samlar dem i sitt garn.
Därför gläder de sig och jublar,
16 därför offrar de åt sitt nät
och tänder rökelse åt sitt garn,
för dessa gör deras andel fet
och deras mat så läcker.
17 Men ska de få vittja sitt nät
och ständigt dräpa folken
utan förskoning?
2 (G) Jag ska stå på min vaktpost
och ställa mig i tornet.
Jag vill spana för att se
vad han ska tala till mig,
vilket svar jag ska få
på min klagan.
Herrens svar
2 (H) Herren svarade mig och sade:
Skriv ner synen
och gör den tydlig på tavlor
så att den lätt kan läsas[d],
3 (I) för synen väntar ännu på sin tid.
Han[e] skyndar mot slutet[f]
och sviker inte.
Om han dröjer,
så vänta på honom,
för han kommer helt visst,
han uteblir inte.
4 (J) Se, hans själ är uppblåst
och oärlig i honom.[g]
Men den rättfärdige ska leva
genom sin tro[h].[i]
5 (K) Ja, vinet bedrar.
Han är en högmodig man
och kommer inte till ro.
Han spärrar upp sitt gap
som dödsriket,
han är som döden
och blir inte mätt.
Han samlar alla hednafolk till sig,
han drar till sig alla folkslag.
Ve över förtryckaren
6 Ska de inte alla stämma upp
en visa om honom,
en smädesång med gåtfulla ord
och säga:
Ve dig som samlar
vad som inte är ditt
– hur länge till? –
och tynger dig med pantsatt gods!
7 Ska inte dina fordringsägare
plötsligt resa sig?
De som får dig att darra ska vakna,
och du blir deras byte.
8 (L) Du har plundrat många hednafolk,
därför ska de andra folken[j]
plundra dig,
på grund av blodsdåd
mot människor
och våld mot land och stad
och alla som bor där.
9 (M) Ve den som skaffar
oärlig vinst åt sitt hus
för att bygga sitt näste högt
och rädda sig undan
olyckans våld!
10 Du har planerat,
till skam för ditt hus,
att förgöra många folk
och syndar så mot dig själv,
11 (N) för stenarna i muren ska ropa
och bjälkarna i trävirket
ska svara dem.
12 (O) Ve den som bygger en stad
med blodsdåd
och grundar en stad
med orättfärdighet!
13 (P) Se, kommer det inte
från Herren Sebaot
att folken sliter
för det som bränns upp
och tröttar ut sig till ingen nytta?
14 (Q) Jorden ska fyllas av kunskap
om Herrens härlighet,
så som vattnet täcker havets djup.
15 (R) Ve dig som ger din nästa
att dricka,
som blandar i ditt gift
och berusar dem
för att få se deras nakenhet.
16 (S) Du blir mättad med skam
och inte med ära.
Drick också du
och visa att du är oomskuren!
Bägaren i Herrens högra hand
ska vändas mot dig,
vanära ska drabba din härlighet.
17 (T) Ja, våldet mot Libanon[k]
och skövlingen
som skrämde dess djur
ska täcka dig,
på grund av blodsdåd
mot människor
och våld mot land och stad
och alla som bor där.
18 (U) Vad nytta gör en avgud
som en människa har snidat,
eller en gjuten avgud
som är en falsk lärare?
Den som gör den
litar till sitt eget verk.
Han gör avgudar som inte kan tala.
19 Ve den som säger till träbiten:
”Vakna!”
och till en stum sten: ”Res dig!”
Kan den undervisa?
Den är överdragen
med guld och silver,
men det finns ingen ande i den.
20 (V) Men Herren är i sitt heliga tempel.
Var stilla inför honom, hela jorden!
Habackuks bön och lovsång
3 En bön av profeten Habackuk, till shigjonót[l].
2 Herre, jag har hört
budskapet om dig och jag bävar.
Herre, ge liv åt ditt verk
i våra dagar,
låt det bli känt i vår tid.
Tänk i din vrede
på att förbarma dig.
3 (W) Gud kommer från Teman,
den Helige från berget Paran[m]. Sela
Hans härlighet täcker himlen,
hans lov fyller jorden.
4 (X) Hans glans är som ljuset,
strålar går ut från hans hand,
där är hans styrka dold.
5 (Y) Framför honom går pest,
och brinnande feber[n]
följer i hans spår.
6 (Z) Han träder fram och jorden skakar,
folken bävar för hans blick.
Urgamla berg splittras,
eviga höjder sjunker ner.
Hans vägar är eviga.
7 Jag ser Kushans hyddor i nöd,
tältdukarna i Midjans land darrar.
8 (AA) Vredgas Herren på floderna?
Brinner din vrede mot strömmarna
eller din harm mot havet,
när du far fram med dina hästar,
med dina segervagnar?
9 (AB) Blottad och bar är din båge,
som edsvurna pilar är ditt ord.
Sela
Du låter floder klyva jorden.
10 (AC) Bergen ser dig och bävar,
störtregn forsar ner,
djupet höjer sin röst,
det lyfter sina händer mot höjden.
11 (AD) Sol och måne står still i sin boning
vid skenet av dina pilar
som flyger,
vid glansen
av ditt blixtrande spjut.
12 I raseri går du fram över jorden,
i vrede trampar du ner
hednafolken.
13 Du drar ut för att frälsa ditt folk,
för att frälsa din smorde.
Du krossar taket
på den gudlöses hus,
du bryter ner det
från tinnarna till grunden. Sela
14 Med hans egna spjut
genomborrar du huvudet
på hans krigare,
när de stormar fram
för att fördriva mig.
Deras glädje är att sluka
den svage i hemlighet.
15 (AE) Du far fram med dina hästar
genom havet,
genom väldiga vattens svall.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,
vid dånet skälver mina läppar.
Röta tränger in i benen i min kropp.
Jag darrar där jag står,
för jag måste stilla vänta
på olyckans dag,
att den drabbar det folk
som angriper oss.
17 Fikonträdet blomstrar inte mer,
och vinstocken ger ingen skörd.
Olivträdets frukt slår fel,
och fälten ger ingen föda.
Fåren rycks bort ur fållorna,
och ingen boskap finns i stallen.
18 (AF) Men jag vill jubla i Herren
och glädja mig i min frälsnings Gud.
19 (AG) Herren Gud är min styrka.
Han gör mina fötter som hjortens
och låter mig gå fram
över mina höjder.
För sångmästaren, med mitt strängaspel.
1 Detta är Herrens ord som kom till Sefanja, son till Kushi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia[o], när Josia[p], Amons son, var kung i Juda.
Herrens stora vredesdag
2 (AH) Jag ska sopa bort allt
från jordens yta, säger Herren.
3 (AI) Jag ska sopa bort människor
och djur,
jag ska sopa bort himlens fåglar
och havets fiskar,
och dem som förleder
tillsammans med
de ogudaktiga.
Jag ska utrota människorna
från jordens yta,
säger Herren.
4 (AJ) Jag ska sträcka ut handen mot Juda
och mot alla som bor i Jerusalem.
Jag ska utrota från denna plats
vad som finns kvar av Baal,
avgudaprästernas namn
tillsammans med prästerna,
5 (AK) dem som tillber himlens här på taken
och dem som tillber och svär
vid Herren
men också svär vid Malkam[q],
6 dem som vikit bort från Herren
och varken har sökt Herren
eller frågat efter honom.
7 (AL) Var stilla inför Herren Gud,
för Herrens dag är nära.
Herren har förberett ett slaktoffer,
han har helgat dem
han har inbjudit.
8 (AM) Och det ska ske
på dagen för Herrens slaktoffer
att jag ska straffa furstarna
och kungasönerna
och alla som klär sig
i utländska kläder[r].
9 På den dagen ska jag straffa
alla som hoppar över tröskeln[s],
dem som fyller sin herres hus
med våld och svek.
10 (AN) Och det ska ske på den dagen,
säger Herren,
att sorgerop hörs från Fiskporten
och jämmer från Nya staden
och ett mäktigt dån från höjderna.
11 Jämra er,
ni som bor i Mortelkvarteret,
för det är slut med hela skaran
av köpmän,
alla som handlar med silver
utrotas.
12 (AO) Och det ska ske på den tiden
att jag söker igenom Jerusalem
med lyktor
och straffar dem som sitter där
i lugn och ro[t]
och säger i sina hjärtan:
”Inte gör Herren något gott
och inte gör han något ont.”
13 (AP) Och det ska ske
att deras ägodelar
lämnas till plundring
och deras hus läggs öde.
De ska bygga hus
men inte få bo i dem,
de ska plantera vingårdar
men inte få dricka vinet från dem.
Herrens stora dag
14 (AQ) Herrens stora dag är nära,
nära och kommer med hast.
Hör, det är Herrens dag!
Då ropar hjältarna i ångest.
15 (AR) Den dagen är en vredens dag,
en dag av ångest och nöd,
en dag av ödeläggelse
och förödelse,
en dag av mörker och dimma,
en dag av moln och dis,
16 en dag då hornstöt och härskri höjs
mot de befästa städerna
och de höga murtornen.
17 Då ska jag ge människorna
sådan ångest
att de går omkring som blinda,
därför att de har syndat
mot Herren.
Deras blod ska spridas som stoft
och deras inälvor som gödsel.
18 (AS) Varken deras silver eller deras guld
ska kunna rädda dem
på Herrens vredes dag.
Av hans lidelses eld
ska hela jorden förtäras,
för fullständigt och med hast
ska han göra slut på alla
som bor på jorden.
Varning till Herrens folk
2 (AT) Samla er och kom samman,
du folk som inte skäms,
2 (AU) innan beslutet genomförs
– den dagen far fram som agnar –
innan Herrens vredesglöd
drabbar er,
innan Herrens vredes dag
drabbar er.
3 (AV) Sök Herren,
alla ni ödmjuka i landet,
ni som gör vad han befaller.
Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet!
Kanske blir ni beskyddade
på Herrens vredes dag.
Straffdom över Israels grannfolk
4 Gaza ska bli övergivet[u]
och Ashkelon förvandlas
till en ödemark.
Ashdod ska drivas ut
mitt på ljusa dagen
och Ekron ryckas upp
med rötterna.
5 (AW) Ve er som bor på kustremsan,
ni av kereteernas folk[v]!
Herrens ord är emot dig,
Kanaan, du filisteernas land.
Jag ska fördärva dig
så att ingen mer ska bo där.
6 Kustremsan ska bli betesmarker
där herdarna har sina brunnar
och fåren sina fållor.
7 (AX) Den ska tillfalla dem som är kvar
av Juda hus.
Där ska de föra sin boskap i bet.
I Ashkelons hus
ska de lägga sig om kvällen,
för Herren deras Gud
ska se till dem
och göra slut på deras fångenskap.
8 (AY) Jag har hört Moabs hån
och ammoniternas
förolämpningar,
hur de hånat mitt folk
och förhävt sig mot deras land.
9 (AZ) Därför, så sant jag lever,
säger Herren Sebaot, Israels Gud:
Moab ska bli som Sodom
och ammoniterna[w] som Gomorra,
ett tillhåll för nässlor
och en saltgrop,
en ödemark till evig tid.
De som är kvar av mitt folk
ska plundra dem,
resten av mitt folk
ska få dem till arvedel.
10 Så ska det gå dem för deras högmod,
för de har hånat
Herren Sebaots folk
och förhävt sig mot dem.
11 (BA) Herren ska vara fruktansvärd
mot dem.
Han ska förgöra alla jordens gudar,
och folkens alla kustländer
ska tillbe honom,
varje folk på sin ort.
12 Också ni nubier ska genomborras
av mitt svärd.
13 (BB) Han ska sträcka ut handen mot norr
och fördärva Assur
och göra Nineve till en ödemark[x],
torr som öknen.
14 (BC) Där ska hjordar lägra sig,
alla slags vilda djur.
Både pelikaner och hägrar
ska övernatta
på dess pelarhuvuden.
Fågelsång ska eka genom fönstren
och bråte[y] finnas på trösklarna,
för cederpanelen är bortriven.
15 (BD) Detta är den glada staden
som satt så trygg
och tänkte för sig själv:
”Jag och ingen annan!”
Vilken ödemark den har blivit,
ett tillhåll för vilda djur!
Alla som går förbi ska vissla åt den
och slå ihop händerna.
Jerusalems synder
3 Ve över den upproriska
och orena staden,
förtryckets stad!
2 (BE) Hon lyssnar inte till någon,
hon tar inte emot tillrättavisning,
litar inte på Herren
och närmar sig inte sin Gud.
3 (BF) Hennes styresmän därinne
är rytande lejon,
hennes domare är stäppvargar[z]
som inget spar till morgonen.
4 (BG) Hennes profeter är skrävlare,
trolösa män.
Hennes präster vanhelgar
det som är heligt
och gör våld på lagen.
5 (BH) Herren är rättfärdig därinne,
han gör inget orätt.
Morgon efter morgon
uppenbarar han sin dom,
den uteblir aldrig.
Men den orättfärdige
vet inte av någon skam.
6 Jag utrotade hednafolk,
deras murtorn förstördes.
Jag lade deras gator öde,
ingen gick där längre.
Deras städer skövlades,
tömda på folk och invånare.
7 Jag sade: ”Du ska frukta mig
och ta emot tuktan.”
Då skulle hennes boning
inte utplånas eller drabbas
av allt som jag bestämt
som straff.
Men i stället var de ivriga
att[aa] göra sina fördärvliga
gärningar.
8 (BI) Vänta därför på mig, säger Herren,
på dagen då jag reser mig
för att ta byte[ab],
för detta är mitt domslut:
Jag ska samla folk
och hämta riken
för att ösa min vrede över dem,
hela min glödande harm,
för hela jorden ska förtäras
av min lidelses eld.
Frälsning för en rest av Israel
9 (BJ) Då ska jag ge folken renade läppar,
och de ska alla
åkalla Herrens namn
och tjäna honom tillsammans[ac].
10 (BK) Från landet bortom Nubiens floder[ad]
ska mina tillbedjare,
mitt förskingrade folk,
frambära offer åt mig.
11 (BL) På den dagen
ska du inte behöva skämmas
för alla överträdelser
du begått mot mig,
för då ska jag rensa bort ur dig
dem som stoltserar
i högmod hos dig,
och du ska inte längre
förhäva dig på mitt heliga berg.
12 (BM) Men jag ska lämna kvar i dig
ett folk som är ödmjukt och svagt
och har sin tillflykt
i Herrens namn.
13 (BN) De som är kvar av Israel
ska inte göra orätt eller tala lögn,
och ingen falsk tunga
ska finnas i deras mun.
De ska få beta och lägga sig ner
utan att någon skrämmer dem.
14 (BO) Jubla, dotter Sion,
ropa av glädje, Israel!
Var glad och fröjda dig
av hela ditt hjärta,
dotter Jerusalem!
15 (BP) Herren har tagit bort
straffdomarna från dig
och röjt bort din fiende.
Herren, Israels Kung, bor i dig.
Du ska aldrig mer
frukta något ont.
16 På den dagen ska det sägas
till Jerusalem:
”Var inte rädd, Sion,
låt inte dina händer sjunka!
17 (BQ) Herren din Gud bor i dig,
en hjälte som frälser.
Han gläder sig över dig med lust,
han tiger stilla[ae] i sin kärlek,
han fröjdas över dig med jubel.”
18 (BR) Jag ska samla dem
som sörjer över högtiderna[af],
dem som varit skilda från dig
och nu bär föraktets börda.
19 (BS) Se, på den tiden ska jag
ta itu med alla som plågat dig.
Jag ska frälsa de haltande
och samla de fördrivna.
Jag ska göra dem
till lovsång och berömmelse
över hela jorden
där de varit så hånade.
20 På den tiden ska jag föra er hem,
då ska jag samla er,
för jag ska göra er
till berömmelse och lovsång
bland jordens alla folk
när jag gör slut på er fångenskap
inför era ögon, säger Herren.
Befallning att bygga Herrens hus
1 (BT) I kung Darejaveshs andra regeringsår, i sjätte månaden på första dagen[ag] i månaden, kom Herrens ord genom profeten Haggai till Serubbabel[ah], Shealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua[ai], Josadaks son. Han sade:
2 Så säger Herren Sebaot: Detta folk säger: ”Tiden har inte kommit än, tiden att bygga upp Herrens hus.” 3 Och Herrens ord kom genom profeten Haggai. Han sade:
4 (BU) Är det då tid för er
att själva bo i panelklädda hus
medan detta hus[aj] ligger i ruiner?
5 Så säger nu Herren Sebaot:
Lägg märke till hur det går för er.
6 (BV) Ni sår mycket men skördar litet.
Ni äter men blir inte mätta.
Ni dricker men blir inte glada.
Ni klär er men blir inte varma.
Den som får lön har hål i börsen.
7 Så säger Herren Sebaot:
Lägg märke till hur det går för er.
8 (BW) Gå upp till bergen,
hämta virke och bygg upp mitt hus,
så ska jag glädja mig över det
och visa min härlighet,
säger Herren.
9 Ni väntade er mycket,
men se, det blev lite.
Och när ni förde hem det
blåste jag bort det.
Varför? säger Herren Sebaot.
För att mitt hus ligger i ruiner,
medan ni alla har brått
med era egna hus.
10 (BX) Därför har himlen över er
hållit tillbaka sin dagg
och jorden har hållit tillbaka
sin gröda.
11 (BY) Jag har kallat fram torka
över landet och över bergen,
över säden, vinet och oljan,
över det som jorden ger,
över människor och djur
och över era händers arbete.
Folket lyder Herrens befallning
12 Serubbabel, Shealtiels son, översteprästen Josua, Josadaks son, och alla de som var kvar av folket lyssnade till Herren sin Guds röst och till profeten Haggais ord, eftersom Herren deras Gud hade sänt honom. Och folket fruktade Herren.
13 (BZ) Då sade Haggai, Herrens sändebud, genom ett budskap från Herren till folket: ”Jag är med er, säger Herren.” 14 Och Herren väckte en iver hos Serubbabel, Shealtiels son, ståthållare i Juda, hos översteprästen Josua, Josadaks son, och hos alla dem som var kvar av folket så att de började arbeta på Herren Sebaots, sin Guds, hus.
2 Detta hände på tjugofjärde dagen i sjätte månaden[ak] av kung Darejaveshs andra regeringsår.
Det nya templets härlighet
2 I sjunde månaden, på tjugoförsta dagen i månaden[al], kom Herrens ord genom profeten Haggai. Han sade: 3 Säg till Serubbabel, Shealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua, Josadaks son, och till dem som är kvar av folket:
4 (CA) Vilka är kvar bland er
som har sett detta hus
i dess forna härlighet?[am]
Hur tycker ni att det ser ut nu?
Är det inte som ingenting
i era ögon?
5 (CB) Men var nu frimodig, Serubbabel,
säger Herren,
var frimodig, du överstepräst Josua,
Josadaks son,
var frimodiga,
alla ni människor i landet,
säger Herren.
Arbeta, för jag är med er,
säger Herren Sebaot.
6 (CC) Det löftet gav jag er
när ni drog ut ur Egypten,
och min Ande är mitt ibland er.
Var inte rädda!
7 (CD) Så säger Herren Sebaot:
Inom kort ska jag än en gång
skaka himlen och jorden,
havet och det torra.[an]
8 (CE) Jag ska skaka om alla hednafolk,
och alla folkens skatter[ao]
ska komma hit.
Och jag ska fylla detta hus
med härlighet,
säger Herren Sebaot.
9 Mitt är silvret och mitt är guldet,
säger Herren Sebaot.
10 (CF) Den kommande härligheten
hos detta hus
ska bli större än den förra,
säger Herren Sebaot,
och på denna plats
ska jag ge frid,
säger Herren Sebaot.
Ny välsignelse
11 På tjugofjärde dagen i nionde månaden av Darejaveshs andra regeringsår[ap] kom Herrens ord till profeten Haggai. Han sade:
12 Så säger Herren Sebaot: Fråga prästerna vad lagen säger: 13 ”Om någon bär heligt kött i sin mantelflik och med fliken rör vid bröd, kokt mat, vin, olja eller annan mat, blir det då heligt?” Prästerna svarade: ”Nej.” 14 (CG) Sedan frågade Haggai: ”Om en som blivit oren genom en död rör vid något av allt detta, blir det då orent?”[aq] Prästerna svarade: ”Ja, det blir orent.” 15 Då sade Haggai:
Så är det med detta folk,
så är det med detta hednafolk
inför mig, säger Herren,
och så är det med allt
som deras händer gör:
Det de offrar där är orent.
16 Lägg nu märke till det som sker,
från i dag och framåt!
Innan det lades sten på sten
till Herrens tempel,
hur var det då?
17 Kom man till en sädeshög
som skulle ge tjugo mått
gav den bara tio,
kom man till vinpressen
för att ösa femtio kärl
gav den bara tjugo.
18 (CH) Jag slog er med sot och rost[ar]
och alla era händers verk
med hagel,
och ändå vände ni er inte till mig,
säger Herren.
19 (CI) Lägg märke till det som sker
från i dag och framåt,
från den tjugofjärde dagen
i nionde månaden,
från dagen då grunden lades
till Herrens tempel.
20 Finns det någon säd kvar
i kornboden?
Varken vinstocken, fikonträdet,
granatträdet eller olivträdet
har burit någon frukt än.
Men från denna dag
ska jag välsigna.”
Serubbabel – Herrens signetring
21 Herrens ord kom för andra gången till Haggai, på tjugofjärde dagen i samma månad. Han sade: 22 Säg till Serubbabel, Juda ståthållare:
Jag ska skaka himlen
och jorden.
23 Jag ska störta kungatroner
och göra hednarikenas makt
om intet.
Jag ska välta vagnar
och deras förare,
och hästar och deras ryttare
ska falla,
den ene för den andres svärd.
24 (CJ) På den dagen, säger Herren Sebaot, ska jag ta dig, min tjänare Serubbabel, Shealtiels son, säger Herren, och göra dig till en signetring.[as] För jag har utvalt dig, säger Herren Sebaot.
Uppmaning till omvändelse
1 (CK) I åttonde månaden[at] av Darejaveshs andra regeringsår kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo[au]. Han sade:
2 (CL) Herren var vred på era fäder. 3 (CM) Säg därför till folket: Så säger Herren Sebaot: Vänd om till mig, säger Herren Sebaot, så ska jag vända om till er, säger Herren Sebaot. 4 (CN) Var inte som era fäder. För dem predikade forna tiders profeter och sade: ”Så säger Herren Sebaot: Vänd nu om från era onda vägar och era onda gärningar.” Men de lyssnade inte och brydde sig inte om mig, säger Herren.
5 Era fäder, var är de?
Och profeterna,
lever de kvar för evigt?
6 Nej, men mina ord och mina stadgar
som jag gav mina tjänare profeterna,
de träffade era fäder.
Och de vände om och sade:
”Herren Sebaot
har handlat med oss
efter våra vägar
och våra gärningar,
så som han hade bestämt sig
för att göra med oss.”
Mannen på den röda hästen
7 På tjugofjärde dagen i elfte månaden[av], som är månaden Shebat, i Darejaveshs andra regeringsår, kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade:
8 Jag hade en syn om natten, och se, en man red på en röd häst. Han stod bland myrtenträden i dalsänkan. Bakom honom stod andra hästar, röda, bruna och vita. 9 (CO) Jag frågade: ”Min herre, vilka är dessa?” Ängeln som talade med mig sade: ”Jag ska visa dig vilka de är.” 10 (CP) Mannen som stod bland myrtenträden svarade: ”Det är dessa som Herren har sänt ut till att fara omkring på jorden.” 11 Och de svarade Herrens ängel som stod bland myrtenträden: ”Vi har farit omkring på jorden, och se, hela jorden är lugn och stilla.”
Herren ska trösta Sion
12 (CQ) Då sade Herrens ängel: ”Herre Sebaot, hur länge ska det dröja innan du förbarmar dig över Jerusalem och Juda städer? Du har visat din vrede mot dem nu i sjuttio år.” 13 Herren svarade ängeln som talade med mig med goda och tröstande ord. 14 (CR) Och ängeln som talade med mig sade sedan: ”Ropa ut: Så säger Herren Sebaot:
Jag ivrar för Jerusalem
och brinner av nit för Sion.
15 (CS) Jag är mycket vred på hednafolken
som sitter så säkra,
för när jag bara var lite vred
förvärrade de olyckan.
16 (CT) Därför säger Herren så:
Jag har vänt tillbaka till Jerusalem
i barmhärtighet.
Mitt hus ska byggas där,
säger Herren Sebaot,
och mätsnöret ska spännas
över Jerusalem.
17 (CU) Ropa ut än en gång:
Så säger Herren Sebaot:
Än en gång ska mina städer
flöda över av det som är gott.
Herren ska än en gång trösta Sion,
än en gång ska han
utvälja Jerusalem.”
Hornen och smederna
18 Och jag lyfte min blick och fick se fyra horn. 19 Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad betyder de?” Han svarade mig: ”Där är hornen som har skingrat Juda, Israel och Jerusalem.”
20 (CV) Och Herren lät mig se fyra smeder. 21 Jag frågade: ”Varför har dessa kommit och vad ska de göra?” Han svarade: ”Där är hornen som skingrade Juda så att ingen kunde lyfta sitt huvud. Men smederna har kommit för att skrämma dem och slå av hornen på de hednafolk som lyfte sitt horn mot Juda land för att skingra dem som bor där.”
Mannen med mätsnöret
2 Och jag lyfte min blick och fick se en man med ett mätsnöre i handen. 2 Då frågade jag: ”Vart går du?” Han svarade: ”Jag ska mäta Jerusalem för att se hur brett och långt det ska bli.” 3 Och se, ängeln som talade med mig kom fram, och en annan ängel kom emot honom. 4 (CW) Han sade till denne: ”Skynda dig och säg till den unge mannen: Jerusalem ska ligga som en obefäst plats, på grund av den stora mängd människor och djur som finns därinne. 5 (CX) Och jag själv, säger Herren, ska vara en mur av eld omkring staden, och jag ska vara härligheten därinne.”
En ny tid för Israel och folken
6 Upp, upp! Fly från landet i norr[aw], säger Herren, för jag har skingrat er som himlens fyra vindar, säger Herren. 7 (CY) Upp, Sion! Rädda dig, du som bor hos dottern Babel. 8 (CZ) För så säger Herren Sebaot, han som för sin härlighets skull[ax] har sänt mig till hednafolken som har plundrat er: ”Den som rör vid er, rör vid hans ögonsten. 9 Se, jag lyfter min hand mot dem, och de ska plundras av sina slavar.” Ni ska då förstå att Herren Sebaot har sänt mig.
10 (DA) Jubla och gläd dig, dotter Sion, för se, jag kommer och jag ska bo i dig, säger Herren. 11 (DB) Många hednafolk ska på den dagen ansluta sig till Herren och bli mitt folk, och jag ska bo i dig. Du ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till dig. 12 (DC) Herren ska ha Juda som sin del i det heliga landet, och än en gång ska han utvälja Jerusalem.
13 (DD) Var stilla inför Herren, allt kött, för han har trätt fram ur sin heliga boning.
Nya kläder för översteprästen
3 (DE) Sedan lät han mig se översteprästen Josua[ay] stå inför Herrens ängel, och Satan[az] stod vid hans högra sida för att anklaga honom. 2 (DF) Men Herren sade till Satan: ”Herren ska straffa dig, Satan. Ja, Herren ska straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är inte denne en brand ryckt ur elden?”
3 Josua var klädd i orena kläder där han stod inför ängeln. 4 (DG) Och ängeln sade till dem som stod inför honom: ”Ta av honom de orena kläderna.” Sedan sade han till Josua: ”Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag ska klä dig i högtidskläder.” 5 (DH) Då sade jag: ”Sätt en ren turban på hans huvud.” Och de satte en ren turban på hans huvud och tog på honom kläderna medan Herrens ängel stod där.
6 Och Herrens ängel försäkrade Josua och sade: 7 ”Så säger Herren Sebaot:
Om du vandrar på mina vägar
och håller mina befallningar,
så ska du få styra över mitt hus
och vakta mina förgårdar.
Du ska få en plats att vandra på
bland dem som står här.
Löftet om Telningen
8 (DI) Hör Josua, du överstepräst, du och dina medbröder som sitter här inför dig, dessa män ska vara ett tecken:
Se, jag ska låta min tjänare
Telningen[ba] komma.
9 (DJ) Se den sten[bb] som jag lagt inför Josua!
Över denna enda sten
vakar sju ögon,
och se, jag ska gravera in
en inskrift på den,
säger Herren Sebaot.
Och jag ska utplåna
detta lands missgärning
på en enda dag.
10 (DK) På den dagen,
säger Herren Sebaot,
ska var och en bjuda in sin vän
under sin vinstock
och sitt fikonträd.”
Ljusstaken av guld och olivträden
4 Ängeln som talade med mig kom tillbaka, och han väckte mig som när någon väcks ur sin sömn. 2 (DL) Han sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en ljusstake, helt av guld, med sin oljeskål upptill och med sina sju lampor. Sju rör går till de särskilda lamporna däruppe. 3 Två olivträd sträcker sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra.” 4 Och jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad betyder dessa, min herre?” 5 Ängeln som talade med mig svarade: ”Förstår du inte vad de betyder?” ”Nej, min herre”, sade jag. 6 (DM) Då sade han till mig:
”Här är Herrens ord till Serubbabel[bc]:
Varken genom styrka eller makt,
utan genom min Ande,
säger Herren Sebaot.
7 Vem är du, du stora berg?
Inför Serubbabel
ska du bli jämn mark,
och han ska föra fram slutstenen
under höga rop:
Nåd, nåd över den!”
8 Och Herrens ord kom till mig. Han sade:
9 (DN) ”Serubbabels händer
har lagt grunden till detta hus,
och hans händer
ska också göra det färdigt,
och du ska förstå att Herren Sebaot
har sänt mig till er.
10 (DO) För vem föraktar
den ringa begynnelsens dag?
De gläds över att se murlodet
i Serubbabels hand,
dessa Herrens sju ögon
som far omkring
över hela jorden.”
11 Jag frågade honom: ”Vad betyder dessa två olivträd till höger och till vänster om ljusstaken?” 12 Och jag frågade honom igen: ”Vad betyder de två olivkvistarna intill de två gyllene rännor där den gyllene oljan rinner ner?” 13 Då sade han till mig: ”Förstår du inte vad de betyder?” Jag svarade: ”Nej, min herre.” 14 (DP) Då sade han: ”Dessa två är de smorda som står inför hela jordens Herre.”
Den flygande bokrullen
5 (DQ) Jag lyfte åter min blick och såg, och se, en bokrulle flög fram. 2 (DR) Ängeln sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en bokrulle flyga fram. Den är tjugo alnar lång och tio alnar bred.”[bd] 3 (DS) Då sade han till mig: ”Detta är förbannelsen som går ut över hela landet. Var och en som stjäl ska från och med nu bli utrotad enligt denna skrift, och var och en som svär ska från och med nu bli utrotad enligt denna skrift.
4 Jag har sänt ut den,
säger Herren Sebaot,
och den ska gå in i tjuvens hus
och in hos den som svär falskt[be]
vid mitt namn.
Den ska stanna där i huset
och fräta sönder det
med trävirke och stenar.”
Kvinnan i korgen
5 Sedan kom ängeln som talade med mig fram och sade till mig: ”Lyft nu din blick och se vad som kommer fram.”
6 ”Vad är det?” frågade jag. ”Det är en sädeskorg[bf]” svarade han och tillade: ”Så är det med dem[bg] i hela landet.” 7 Och se, ett lock av bly lyfte sig och det satt en kvinna i korgen. 8 Han sade: ”Detta är ondskan.” Och han knuffade ner henne i korgen och slog igen blylocket över öppningen.
9 Jag lyfte sedan min blick och såg, och se, två kvinnor kom fram. Och vinden fyllde deras vingar, för de hade vingar som storken. De lyfte upp korgen mellan jorden och himlen. 10 Och jag sade till ängeln som talade med mig: ”Vart ska de föra korgen?” 11 (DT) Han svarade mig: ”Till Shinars land[bh] för att bygga ett hus åt henne, och när det är färdigt ska hon sättas ner på sin plats.”
De fyra vagnarna
6 Jag lyfte åter min blick och såg, och se, fyra vagnar kom fram mellan två berg, och bergen var av koppar. 2 (DU) Framför den första vagnen var röda hästar, framför den andra vagnen svarta, 3 framför den tredje vagnen vita och framför den fjärde vagnen fläckiga, starka hästar. 4 Då frågade jag ängeln som talade med mig: ”Vad betyder dessa, min herre?” 5 (DV) Ängeln svarade mig: ”Det är himlens fyra vindar[bi] som drar ut inför hela jordens Herre.
6 Vagnen med de svarta hästarna drar mot nordlandet, och de vita följer efter dem, medan de fläckiga drar mot sydlandet.” 7 (DW) När de starka gav sig av, var de ivriga att fara omkring på jorden. Då sade han: ”Ge er av, far ut över jorden!” Och de for ut över jorden. 8 (DX) Och han ropade på mig och sade: ”Se, de som drar ut mot nordlandet låter min Ande finna ro[bj] i nordlandet.”
Översteprästen Josuas kröning
9 Herrens ord kom till mig. Han sade: 10 Ta emot gåvorna från de landsflyktiga, från Heldaj, Tobia och Jedaja. Gå samma dag bort till det hus som tillhör Josia, Sefanjas son, dit de gick efter återkomsten från Babel. 11 Du ska ta emot silver och guld och göra kronor som du ska sätta på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud. 12 (DY) Och du ska säga till honom: ”Så säger Herren Sebaot:
Se, en man vars namn är Telningen[bk].
Under honom ska det gro,
och han ska bygga Herrens tempel.
13 (DZ) Ja, han ska bygga Herrens tempel,
han ska vinna härlighet
och sitta på sin tron och regera.
En präst ska han vara på sin tron,[bl]
och frid ska råda mellan båda.
14 Kronorna ska finnas i Herrens tempel till minne av Helem och Tobia, Jedaja och Hen, Sefanjas son. 15 (EA) Fjärran ifrån ska man komma för att bygga på Herrens tempel, och ni ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er. Så ska ske om ni lyder Herren er Guds röst.”
Falsk laglydnad
7 I kung Darejaveshs fjärde regeringsår kom Herrens ord till Sakarja, på fjärde dagen i nionde månaden[bm], som är månaden Kislev.
2 Från Betel[bn] hade då Sareser och Regem-Melek med sina män blivit sända för att bönfalla inför Herren 3 (EB) och fråga prästerna i Herren Sebaots hus och profeterna följande: ”Ska jag gråta och fasta i femte månaden, som jag har gjort i många år?”
4 Då kom Herrens ord till mig. Han sade: 5 (EC) ”Säg till allt folket i landet och till prästerna: När ni under sjuttio år har fastat och klagat i femte och sjunde månaden,[bo] är det då för mig ni har fastat? 6 Och när ni äter och dricker, är det inte då för er själva som ni äter och dricker? 7 (ED) Är inte detta de ord som Herren predikade genom forna tiders profeter, när Jerusalem ännu levde i lugn och ro med sina städer omkring sig och Sydlandet och Låglandet ännu var bebodda?”
Folket har inte lyssnat
8 Och Herrens ord kom till Sakarja. Han sade: 9 (EE) Så säger Herren Sebaot:
”Döm rätta domar
och visa varandra
godhet och barmhärtighet.
10 (EF) Förtryck inte änkan
och den faderlöse,
främlingen och den fattige,
och tänk inte ut ont
mot varandra i era hjärtan.”
11 (EG) Men de ville inte lyssna på detta utan var upproriska och stängde sina öron så att de inte hörde. 12 (EH) De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom forna tiders profeter.
Därför kom stor vrede från Herren Sebaot. 13 (EI) Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot. 14 (EJ) ”Jag ska skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner.” Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, för de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.
Framtida välsignelse över Jerusalem
8 Och Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: 2 (EK) Så säger Herren Sebaot:
Jag ivrar för Sion med stor iver,
med stor vrede ivrar jag för henne.
3 (EL) Så säger Herren:
Jag ska vända åter till Sion
för att bo mitt i Jerusalem,
och Jerusalem ska kallas
”sanningens stad”
och Herren Sebaots berg
”det heliga berget”.
4 Så säger Herren Sebaot:
Än en gång ska det finnas
gamla män och kvinnor
på Jerusalems gator,
var och en med sin stav i handen
för sin höga ålders skull.
5 Och stadens gator ska vara fulla
av pojkar och flickor
som leker där.
6 (EM) Så säger Herren Sebaot:
Även om det verkar
alltför underbart
för dem som är kvar
av detta folk i de dagarna,
skulle det då vara
alltför underbart också för mig?
säger Herren Sebaot.
7 (EN) Så säger Herren Sebaot:
Se, jag ska frälsa mitt folk
från landet i öst
och från landet i väst.
8 (EO) Jag ska låta dem komma
och bo i Jerusalem,
de ska vara mitt folk
och jag ska vara deras Gud
i sanning och rättfärdighet.
9 (EP) Så säger Herren Sebaot:
Fatta mod, ni som i dessa dagar
hör dessa ord från profeterna
som talade när grunden lades
till Herren Sebaots hus,
templet som skulle byggas.
10 (EQ) Före den tiden
fick varken människor eller djur
lön för sin strävan.
Ingen hade ro för sina fiender,
vare sig han gick ut eller in,
för jag vände alla människor
mot varandra.
11 Men nu är jag inte längre
som i forna dagar
mot dem som är kvar av detta folk,
säger Herren Sebaot,
12 (ER) för nu ska det sås i frid.
Vinstocken ska ge sin frukt,
jorden sin gröda
och himlen sin dagg.
Jag ska låta
dem som är kvar av detta folk
få ärva allt detta.
13 Och liksom ni,
både Juda hus och Israels hus,
har varit en förbannelse
bland hednafolken,
så ska ni nu när jag frälst er
bli en välsignelse.
Var inte rädda, fatta mod!
14 Så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att sända olycka över er när era fäder väckte min vrede, säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det, 15 så har jag i denna tid åter beslutat att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Var inte rädda!
16 (ES) Men detta är vad ni ska göra:
Tala sanning med varandra,
döm rätta domar i era portar,
domar som ger frid.
17 (ET) Tänk inte ut ont mot varandra
i era hjärtan
och ha inte kärlek till falska eder,
för allt sådant hatar jag,
säger Herren.
18 Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: 19 (EU) Så säger Herren Sebaot:
Fastedagarna i fjärde, femte,
sjunde och tionde månaden[bp]
ska för Juda hus
bli till fröjd och glädje,
till glada högtider.
Och ni ska älska sanning och frid.
Hedningarnas frälsning
20 (EV) Så säger Herren Sebaot:
Än en gång ska folk komma hit,
ja, många städers invånare.
21 (EW) Och de som bor i en stad
ska gå till en annan och säga:
”Låt oss gå och bönfalla inför Herren
och söka Herren Sebaot.
Jag själv ska också gå.”
22 Ja, många folk
och mäktiga hednafolk
ska komma och söka
Herren Sebaot i Jerusalem,
och de ska åkalla Herren.
23 Så säger Herren Sebaot: På den tiden ska tio män av alla språk och folk ta tag i mantelfållen på en judisk man och säga: ”Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er.”
Domsord över Israels fiender
9 (EX) En profetia, Herrens ord mot Ha-draks land.[bq] I Damaskus ska det slå ner, för Herren har sitt öga på andra människor såväl som på Israels alla stammar. 2 (EY) Det slår också ner i det angränsande Hamat, likaså i Tyrus och Sidon där man är så vis. 3 Tyrus byggde sig ett fäste och samlade silver som stoft och guld som smuts på gatorna. 4 Men se, Herren ska göra henne fattig och störta ner hennes välde i havet, och hon ska förtäras av eld.
5 (EZ) Ashkelon ska se det och frukta,
Gaza ska darra av ångest
liksom Ekron,
för deras hopp kommer på skam.
Gaza mister sin kung,
och i Ashkelon
kommer ingen att bo.
6 Ett blandfolk ska bo i Ashdod,
och filisteernas stolthet
ska jag utrota.
7 (FA) Men när jag ryckt blodmaten
ur deras mun
och det vidriga från deras tänder,
då ska också de få bli kvar
åt vår Gud.
De ska bli som stamfurstar i Juda,
och Ekrons folk
ska bli som jebusiterna[br].
8 (FB) Jag ska slå upp mitt läger
omkring mitt hus
mot härar
och mot den som kommer och går.
Ingen förtryckare
ska drabba dem längre,
för jag vaktar nu med öppna ögon.
Sions kung kommer
9 (FC) Fröjda dig stort, dotter Sion!
Jubla, dotter Jerusalem!
Se, din kung kommer till dig,
rättfärdig och segerrik är han.
Han kommer ödmjuk,
ridande på en åsna[bs],
på en åsninnas föl.
10 (FD) Jag ska ta bort vagnar ur Efraim
och hästar ur Jerusalem.
Stridens bågar ska bort,
och han ska tala frid
till hednafolken.
Hans välde ska nå från hav till hav,
och från floden till jordens ändar.
Befrielse genom förbundsblodet
11 (FE) Och för dig ska jag
på grund av ditt förbundsblod
befria dina fångar
från den vattenlösa hålan.
12 (FF) Vänd åter till ert fäste,
ni fångar som har ett hopp.
Ja, i dag förkunnar jag för er
att jag ska ge er dubbelt igen.
13 (FG) För jag ska spänna Juda
som min båge
och lägga Efraim
som pil på den,
jag ska väcka upp dina söner, Sion,
mot dina söner, Grekland[bt],
och göra dig lik en hjältes svärd.
14 Ja, Herren ska uppenbara sig
över dem
och hans pil ska fara ut
som en blixt.
Herren Gud ska blåsa i basunen
och dra fram i söderns stormar.
15 (FH) Herren Sebaot ska beskydda dem.
De ska sluka sina fiender
och trampa på slungstenar[bu].
De ska dricka och vråla
som av vin,[bv]
de ska fyllas som en offerskål,
som altarets hörn.
16 (FI) Herren deras Gud
ska frälsa dem på den dagen,
för de är hans hjord, hans folk.
Som ädelstenar i en krona
ska de stråla över hans land.
17 (FJ) Hur stor är inte hans godhet,
hur stor är inte hans skönhet!
Unga män ska blomstra av brödsäd
och unga kvinnor av vin.
Herren har omsorg om sitt folk
10 (FK) Be Herren om regn
i vårregnets tid.
Herren gör åskmolnen,
han ger människorna
skurar av regn,
gröda på marken åt var och en.
2 (FL) Men husgudarna[bw] talar svek,
spåmännen skådar lögn,
bedrägliga drömmar talar de,
tomhet är deras tröst.
Därför drar folket bort
som en fårhjord.
De lider nöd,
för de har ingen herde.
3 (FM) Min vrede brinner mot herdarna,
och jag ska straffa bockarna.
Herren Sebaot tar sig an
sin hjord, Juda hus,
och ska göra den
till sin stolta stridshäst.
4 (FN) Från Juda ska hörnstenen komma,
från honom stödjepelaren,
från honom bågen till striden,
från honom allt
vad styresman heter.
5 (FO) De ska likna hjältar
som trampar ner sina fiender
som smuts på gatan i striden.
De ska strida,
för Herren är med dem,
och ryttarna på sina hästar
ska komma på skam.
6 (FP) Jag ska ge styrka åt Juda hus
och frälsa Josefs hus.
Jag ska föra dem tillbaka,
för jag ska förbarma mig
över dem.
De ska vara som om jag aldrig
hade förkastat dem,
för jag är Herren deras Gud,
jag ska bönhöra dem.
7 (FQ) Efraims män ska bli som hjältar,
deras hjärtan ska glädjas
som av vin.
Deras barn ska se det
och glädja sig,
deras hjärtan ska fröjda sig
i Herren.
8 Jag ska vissla på dem
och föra dem samman,
för jag har befriat dem.
De ska bli lika talrika som förut.
9 (FR) När jag planterar dem bland folken
ska de tänka på mig i fjärran land.
De ska få leva med sina barn
och komma tillbaka.
10 (FS) Jag ska föra dem tillbaka
från Egyptens land
och samla dem från Assur.
Till Gileads land och till Libanon
ska jag föra dem,
och där ska inte finnas utrymme
nog för dem.
11 (FT) Han ska dra fram genom
ett hav av nöd,
han ska slå ner havets vågor
och Nilflodens alla djup
ska torka ut.
Assurs stolthet ska brytas ner
och spiran tas ifrån Egypten.
12 (FU) Jag ska göra dem starka i Herren,
och i hans namn ska de gå fram,
säger Herren.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation