Previous Prev Day Next DayNext

Bible in 90 Days

An intensive Bible reading plan that walks through the entire Bible in 90 days.
Duration: 88 days
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Version
Sakarja 11 - Matteusevangeliet 4

De härliga trädens fall

11 Öppna dina dörrar, Libanon,

    så att eld kan förtära
    dina cedrar.
Jämra dig, du cypress,
    för cedern har fallit,
        de härliga träden är skövlade.
    Jämra er, ni Bashans ekar,
        för den täta skogen är fälld.
(A) Hör herdarnas jämmer
        när deras härlighet skövlas!
    Hör de unga lejonens vrål
        när Jordans härlighet skövlas!

De två herdarna

Så sade Herren min Gud: ”Bli en herde för slaktfåren, (B) eftersom deras köpare slaktar dem utan att straffas och de som säljer dem säger: Lovad är Herren, jag har blivit rik! Inte heller deras herdar förbarmar sig över dem, (C) för jag ska inte längre förbarma mig över dem som bor i landet”, säger Herren. ”Se, jag ska överlämna människorna åt varandra och åt deras kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte rädda någon ur deras hand.”

Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd och den andra kallade jag Enhet. Så blev jag en herde för fåren. Och inom en månad gjorde jag slut på de tre herdarna. Jag blev otålig på dem, och de i sin tur fick motvilja mot mig. Då sade jag till fåren: ”Jag vill inte vara er herde längre. Det som dör får dö och det som förgås får förgås, och de som blir kvar får äta upp varandra.” 10 (D) Så tog jag min stav Nåd och bröt sönder den för att upplösa förbundet som jag hade slutit med alla folk. 11 Så upplöstes det på den dagen, och de olyckliga fåren[a] som iakttog mig förstod att detta var Herrens ord.

12 (E) Och jag sade till dem: ”Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara.” Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver[b]. 13 (F) Och Herren sade till mig: ”Kasta det åt krukmakaren!” – det härliga pris som de tyckte jag var värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i Herrens hus åt krukmakaren. 14 Därefter bröt jag sönder min andra stav, Enhet, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.

15 Och Herren sade också till mig: ”Skaffa dig redskap igen som en oförnuftig herde. 16 (G) För se, jag ska låta det uppstå en herde i landet som inte sköter om dem som håller på att gå under, inte söker upp de förlorade, inte helar de sårade och inte ger mat åt de friska, utan äter de fetas kött och river sönder deras klövar.”

17 (H) Ve den oduglige herden[c]
        som överger sin hjord!
    Må svärdet träffa hans arm
        och hans högra öga,
    må hans arm förtvina helt
        och hans högra öga
            helt förmörkas.

Jerusalems belägring och befrielse

12 (I) En profetia, Herrens ord om Israel. Så säger Herren, han som har spänt ut himlen och lagt jordens grund och som format människans ande i henne: (J) Se, jag ska göra Jerusalem till en berusningens bägare för alla folk runt omkring. Också Juda ska drabbas när Jerusalem belägras. (K) Det ska ske på den dagen att jag ska göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den ska skada sig på den. Och jordens alla folk ska församla sig mot henne. På den dagen, säger Herren, ska jag slå alla hästar med förvirring och deras ryttare med vanvett. Över Juda hus ska jag ha mina ögon öppna, men folkens alla hästar ska jag slå med blindhet. Då ska Juda stamfurstar säga i sina hjärtan: ”Jerusalems invånare har sin styrka i Herren Sebaot, sin Gud.”

(L) På den dagen ska jag låta Juda stamfurstar bli som brinnande fyrfat bland ved och som flammande facklor bland halmkärvar, så att de förtär alla folk runt omkring, både åt höger och åt vänster. Men Jerusalem ska fortfarande trona där det nu ligger. Herren ska frälsa Juda hyddor först, för att inte Davids hus och Jerusalems invånare ska överträffa Juda i härlighet. (M) På den dagen ska Herren beskydda Jerusalems invånare. På den dagen ska den svagaste[d] bland dem vara som David, och Davids hus ska vara som Gud, som Herrens ängel framför dem.

Sorg över den genomborrade

(N) På den dagen tänker jag utrota alla hednafolk som kommer mot Jerusalem. 10 (O) Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De ska sörja över honom som man sörjer ende sonen, och de ska gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde.[e] 11 (P) På den dagen ska sorgen bli stor i Jerusalem, som sorgen vid Hadad-Rimmon[f] i Megiddopasset. 12 Landet ska sörja, var släkt för sig:

Davids hus och släkt för sig
    och deras kvinnor för sig,
Natans hus och släkt för sig
    och deras kvinnor för sig,
13 (Q) Levi hus och släkt för sig
        och deras kvinnor för sig,
    Shimeis släkt för sig
        och deras kvinnor för sig,
14 alla övriga släkter var för sig
    och deras kvinnor för sig.

Rening från synden

13 (R) På den dagen ska Davids hus och Jerusalems invånare ha en öppen källa till rening från synd och orenhet.

(S) På den dagen ska det ske, säger Herren Sebaot, att jag utrotar avgudarnas namn ur landet så att man aldrig mer ska minnas dem. Även profeterna och den orena anden ska jag ta bort ur landet. (T) Om någon ändå uppträder som profet så ska hans far och mor, de som fött honom, säga till honom: ”Du får inte leva, för du talar lögn i Herrens namn.” Och hans egna föräldrar, hans far och mor, ska sticka ner honom när han profeterar.

(U) Det ska ske på den dagen att profeterna ska skämmas för sina syner när de profeterar. De ska inte längre klä sig i hårmantel[g] för att bedra, (V) utan man ska säga: ”Jag är ingen profet, jag är jordbrukare. Redan i min ungdom blev jag köpt som slav.”[h] Om man då frågar honom: ”Vad är det för sår du har på händerna[i]?” ska han svara: ”Dem har jag fått hemma hos mina vänner.”

Herrens Herde slagen

(W) Svärd, upp mot min herde,
    mot den man som står mig nära,
        säger Herren Sebaot.
    Slå herden så att fåren skingras,
        för jag ska vända min hand
            mot de små.[j]

En prövad kvarleva – Herrens folk

Det ska ske i hela landet,
        säger Herren,
    att två tredjedelar ska utrotas
        och gå under,
    men en tredjedel ska lämnas kvar.
(X) Den tredjedelen ska jag
        låta gå genom eld.
    Jag ska rena dem
        som man renar silver,
    pröva dem
        som man prövar guld.
    De ska åkalla mitt namn
        och jag ska bönhöra dem.
    Jag ska säga: ”Detta är mitt folk.”
        Och de ska svara:
            Herren är min Gud.”

Herrens dag kommer

14 (Y) Se, Herrens dag kommer!

    Då ska man dela bytet bland er,
(Z) för jag ska samla alla hednafolk
        till strid mot Jerusalem.
    Staden kommer att intas,
        husen plundras
            och kvinnorna våldtas.
    Halva staden ska föras bort
        i fångenskap.
    Men de som är kvar av folket
        ska inte utrotas ur staden.

(AA) Sedan ska Herren gå ut i strid
        mot dessa hednafolk,
    så som han stred förr
        på drabbningens dag.
På den dagen ska han stå
    med sina fötter på Olivberget,
        mitt emot Jerusalem, österut.
    Och Olivberget ska klyvas mitt itu,
        från öster till väster,
            till en väldig dal.
    Hälften av berget ska vika mot norr
        och andra hälften mot söder.
(AB) Och ni ska fly ner i dalen[k]
        mellan mina berg,
    för dalen mellan bergen
        ska sträcka sig till Asal.
    Ni ska fly som när ni flydde
        för jordbävningen[l]
            på Juda kung Ussias tid.
    Då ska Herren min Gud komma
        och alla heliga med dig.

(AC) Det ska ske på den dagen
        att ljuset är borta,
    himlens ljus ska förmörkas.
(AD) Det blir en särskild dag,
    känd av Herren,
        inte dag och inte natt.
    Men det ska ske
        att när aftonen kommer
            blir det ljust.

(AE) Det ska ske på den dagen
    att levande vatten[m] ska strömma
        från Jerusalem,
    hälften mot Östra havet
        och hälften mot Västra havet.
    Både sommar och vinter
        ska det vara så.
(AF) Herren ska vara kung
        över hela jorden.
    På den dagen ska
        Herren vara en
            och hans namn ett.

10 (AG) Hela landet, från Geba till Rimmon söder om Jerusalem, ska förvandlas till en slätt. Men staden ska vara upphöjd och förbli på sin plats, från Benjaminsporten till den förra portens plats, till Hörnporten, och från Hananeltornet till de kungliga vinpressarna.

11 (AH) Folket ska bo där i ro,
    och ingen förbannelse[n]
        ska finnas mer.
    Jerusalem ska bo i trygghet.

12 Detta är den plåga med vilken Herren ska slå alla de folk som drar ut mot Jerusalem:

Han ska låta deras kött ruttna
        medan de ännu står på sina fötter,
    deras ögon ska ruttna i sina hålor
        och deras tunga ska ruttna
            i deras mun.

13 Det ska ske på den dagen
    att Herren ska sända
        stor förvirring bland dem.
    Den ene ska bära hand
        på den andre
    och lyfta sin hand
        mot den andres.
14 Också Juda ska föra krig i Jerusalem.
    Och skatter ska samlas
        från alla folk runt omkring,
    guld, silver och kläder
        i stora mängder.
15 Plågan ska på samma sätt
        drabba hästar och mulåsnor,
    kameler och åsnor
        och alla andra djur där i lägren.

Hednafolken ska tillbe Kungen

16 (AI) Det ska ske att var och en som är kvar av alla de hednafolk som kom emot Jerusalem ska dra dit upp, år efter år, för att tillbe Kungen, Herren Sebaot, och fira lövhyddohögtiden. 17 (AJ) Men om någon av jordens folkstammar inte drar upp till Jerusalem för att tillbe Kungen, Herren Sebaot, blir det inget regn över dem. 18 Om Egyptens folkstam inte drar upp och kommer dit, blir det heller inget regn över dem. Detta blir den plåga som Herren låter drabba de hednafolk som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden. 19 Det blir straffet som drabbar Egypten, straffet som drabbar alla hednafolk som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden.

20 (AK) På den dagen ska det stå på hästarnas bjällror: ”Helgad åt Herren”, och grytorna i Herrens hus ska vara som offerskålarna framför altaret. 21 (AL) Varje gryta i Jerusalem och Juda ska vara helgad åt Herren Sebaot, och alla som offrar ska komma och ta en sådan för att tillaga köttet. Ingen kanané[o] ska mer finnas i Herren Sebaots hus på den dagen.

Denna profetia är Herrens ord till Israel genom Malaki.

Herrens kärlek till Israel

(AM) [p]Jag har älskat er, säger Herren.
    Och ni frågar:
        ”Hur har du älskat oss?”
    Var inte Esau bror till Jakob?
        säger Herren.
    Jakob älskade jag,
(AN) men Esau hatade jag.
    Jag gjorde hans berg
        till en ödemark[q]
    och gav hans arvedel
        åt öknens schakaler.
Om Edom säger: ”Vi är krossade,
    men vi ska bygga upp
        ruinerna igen”,
    så säger Herren Sebaot:
        De bygger upp,
            men jag ska riva ner.
    De ska kallas
        ”gudlöshetens land”
    och ”folket som Herren
        är vred på för evigt”.
Era ögon ska se det,
        och ni ska säga:
    Herren är upphöjd
        utanför Israels gränser.”

Förakt för Herren

(AO) En son hedrar sin far
        och en tjänare sin herre.
    Men om jag är en far,
        var är då hedern jag borde få?
    Och om jag är en herre,
        var är då vördnaden för mig?
    Detta säger Herren Sebaot
        till er präster
            som föraktar mitt namn.
    Och ni frågar:
        ”Hur har vi föraktat ditt namn?”
Genom att ni offrar oren mat
        på mitt altare.
    Och ni frågar:
        ”Hur har vi kränkt din renhet?”
    Genom att ni säger:
        Herrens bord
            betyder ingenting.”
(AP) Om ni bär fram
    ett blint djur som offer,
        är inte det något ont?
Om ni bär fram
    det som är lamt och sjukt,[r]
        är inte det något ont?
    Kom med sådant
        till din ståthållare[s]!
    Tror du han blir glad
        och tar emot dig?
    säger Herren Sebaot.

Men bönfall nu inför Gud
        att han förbarmar sig över oss.
    När det kommer sådant
        från era händer,
    ska han då ta emot er?
        säger Herren Sebaot.
10 (AQ) Kan inte någon av er
        stänga tempeldörrarna,
    så att ni inte tänder min altareld
        förgäves!
    Jag har inte behag till er,
        säger Herren Sebaot,
    jag har ingen glädje
        i offergåvorna från er hand.

11 (AR) Från solens uppgång
        till dess nedgång
    ska mitt namn vara stort
        bland hednafolken.
    På varje plats ska man bära fram
        rökoffer och rena offergåvor
            åt mitt namn.
    Ja, mitt namn ska vara stort
        bland hednafolken,
    säger Herren Sebaot.
12 Men ni vanhelgar det när ni säger:
    Herrens bord är orent
        och maten där är värdelös.”
13 Ni säger: ”Det är inte mödan värt!”
    och fnyser åt det,
        säger Herren Sebaot.
    Ni kommer med stulna,
        halta och sjuka djur
            och bär fram det som offer.
    Ska jag ta emot det från er
        med glädje? säger Herren.

14 Förbannad är den bedragare
    som har ett djur av hankön
        i sin hjord
            och lovar att ge det,
    men sedan offrar ett skadat[t] djur
        till Herren.
    För jag är en stor Kung,
        säger Herren Sebaot,
    och mitt namn är fruktat
        bland hednafolken.

Prästernas synd

Och nu kommer denna befallning till er, ni präster:

(AS) Om ni inte vill höra,
    om ni inte tar det till hjärtat
        att ge ära åt mitt namn,
            säger Herren Sebaot,
    då ska jag sända förbannelse
        över er.
    Jag ska förbanna era välsignelser,
        och jag har redan förbannat dem
    eftersom ni inte tar det till hjärtat.
(AT) Se, jag ska tillrättavisa era ättlingar
    och kasta dynga[u] i ansiktet på er,
        dynga från era högtidsoffer,
    och ni ska bäras bort
        tillsammans med den.

(AU) Och ni ska förstå
    att jag har gett er
        denna befallning
    för att mitt förbund med Levi
        ska bestå, säger Herren Sebaot.
(AV) Mitt förbund med honom
        var liv och frid,
    och jag gav honom det
        för att han skulle vörda mig.
    Och han vördade mig
        och bävade för mitt namn.
Sann undervisning var i hans mun,
        ingen orätt fanns på hans läppar.
    I frid och uppriktighet
        vandrade han med mig,
    och han omvände många
        från deras missgärningar.
(AW) För prästens läppar
        ska bevara kunskap,
    och man ska hämta undervisning
        från hans mun,
    eftersom han är en budbärare
        från Herren Sebaot.

Men ni har vikit av från vägen,
    ni har fått många på fall
        genom er undervisning.
    Ni har fördärvat förbundet
        med Levi, säger Herren Sebaot.
(AX) Därför har jag också gjort er
    föraktade och förnedrade
        inför hela folket,
    för ni har inte hållit er
        till mina vägar
    utan varit partiska
        när ni undervisar.

Folkets trolöshet

10 (AY) Har vi inte alla samme Far?
        Har inte samme Gud skapat oss?
    Varför begår vi då svek
        mot varandra
    och kränker våra fäders förbund?
11 (AZ) Juda har begått svek,
    och avskyvärda ting
        har gjorts i Israel och i Jerusalem.
    Juda har kränkt
        det som Herren håller heligt,
            det som han älskar,
    och de har gift sig med kvinnor
        som dyrkar främmande gudar.
12 Herren ska utrota ur Jakobs tält
        var och en som gör så,
    både hög och låg[v]
        och den som bär fram gåvor
            till Herren Sebaot.

13 (BA) Och dessutom gör ni detta:
    Ni översköljer Herrens altare
        med tårar, gråt och klagan,
    eftersom han inte vill
        se till offergåvan längre
    eller ta emot något från er hand
        med glädje.
14 Och ni frågar: ”Varför?”
    Därför att Herren var vittne
        mellan dig
            och din ungdoms hustru.
    Du har varit trolös mot henne,
        trots att hon är din maka,
    din hustru
        som du ingått förbund med.
15 (BB) Har inte han gjort dem till ett?
    Det som är kvar av ande[w]
        tillhör honom.
    Och varför till ett?
        Han söker ättlingar
            som hör Gud till.
    Så ta hand om er ande
        och var inte trolös
            mot din ungdoms hustru.
16 (BC) Jag hatar skilsmässa,
        säger Herren, Israels Gud,
    och att man höljer sig i våld
        som i en klädnad,
            säger Herren Sebaot.
    Så var på er vakt i er ande
        och var inte trolösa.

17 Ni tröttar ut Herren med era ord.
    Ni frågar:
        ”Hur har vi tröttat ut honom?”
    När ni säger:
        ”Den som gör det onda
            är god i Herrens ögon,
        och han gläder sig över dem”,
    eller: ”Var är rättvisans Gud?”

Förbundets sändebud

(BD) Se, jag ska sända

    min budbärare[x]
        och han ska bereda vägen
        för mig.
    Och Herren som ni söker ska
        plötsligt komma till sitt tempel,
    förbundets sändebud[y]
        som ni längtar efter.
    Se, han kommer,
        säger Herren Sebaot.
(BE) Men vem kan uthärda
        den dag då han kommer,
    och vem kan bestå
        när han visar sig?
    Han är som guldsmedens eld
        och som tvättarnas såpa[z].
(BF) Han ska sätta sig likt den
        som smälter och renar silver.
    Han ska rena Levi söner,
        luttra dem som guld och silver
    så att de kan bära fram offergåvor
        åt Herren i rättfärdighet.
(BG) Då ska Judas och Jerusalems
    offergåvor behaga Herren
        som i forna dagar och gångna år.

(BH) Jag ska komma till er och hålla dom,
        och jag ska vara snabb att vittna
    mot trollkarlar
        och äktenskapsbrytare
            och dem som svär falskt,
    mot dem som vägrar
        arbetaren hans lön
    och förtrycker änkan
        och den faderlöse,
    som vränger rätten för främlingen
        och inte fruktar mig,
    säger Herren Sebaot.

Israel inser inte sin synd

(BI) Jag, Herren, har inte förändrats,
    och ni, Jakobs barn,
        har inte utplånats.[aa]
(BJ) Ända sedan era fäders dagar
    har ni vikit av från mina stadgar
        och inte hållit dem.
    Vänd om till mig
        så ska jag vända om till er,
            säger Herren Sebaot.
    Men ni frågar:
        ”Hur ska vi vända om?”
(BK) Får en människa stjäla från Gud?
        Ändå stjäl ni från mig.
    Ni säger:
        ”Vad har vi stulit från dig?”
    Tionde och offergåvor.
(BL) Förbannelse har drabbat er,
    för ni och hela folket stjäl från mig.

10 Bär in fullt tionde[ab] i förrådshuset[ac]
        så att det finns mat i mitt hus.
    Pröva mig nu i det här,
        säger Herren Sebaot,
    om jag inte kommer att öppna
        himlens fönster för er
    och ösa ut välsignelse
        över er i rikt mått.
11 Och jag ska tillrättavisa
        skadedjuren[ad] för er
    så att de inte fördärvar
        markens gröda,
    och er vinstock på fältet
        ska inte bli utan frukt,
    säger Herren Sebaot.
12 Och alla folk ska kalla er lyckliga,
    för ni ska vara ett ljuvligt land,
        säger Herren Sebaot.

13 Ni har talat hårda ord mot mig,
        säger Herren.
    Men ni säger:
        ”Vad har vi sagt mot dig?”
14 (BM) Ni har sagt:
    ”Det är meningslöst
        att tjäna Gud.
    Vad vinner vi på att hålla hans bud
        och gå sörjande
            inför Herren Sebaot?
15 (BN) Nu kallar vi
        de högmodiga lyckliga.
    De som handlar gudlöst
        får framgång,
    de sätter Gud på prov
        och kommer undan med det.”

En minnesbok

16 (BO) Men då talade de som
    vördar Herren med varandra,
        och Herren hörde och lyssnade.
    En minnesbok skrevs inför honom
        för dem som vördar Herren
            och respekterar hans namn.
17 (BP) De ska vara min dyrbara egendom,
    säger Herren Sebaot,
        den dag jag utför mitt verk.
    Jag ska förbarma mig över dem
        så som en man förbarmar sig
            över sin son som tjänar honom.
18 (BQ) Då ska ni åter se skillnaden
    mellan den rättfärdige
        och den gudlöse,
    mellan den som tjänar Gud
        och den som inte tjänar honom.

Herrens domedag

(BR) Se, dagen kommer,

        den brinner som en ugn.
    Då ska alla högmodiga
        och alla som gör det onda
            vara som halm.
    Dagen som kommer
        ska bränna upp dem,
            säger Herren Sebaot,
    den ska varken lämna
        rot eller kvist.
(BS) Men för er som vördar mitt namn
    ska rättfärdighetens sol gå upp
        med läkedom under sina vingar[ae].
    Då ska ni komma ut och hoppa
        likt kalvar som släpps ur sitt bås.
(BT) Ni ska trampa ner de gudlösa,
    för de ska bli stoft under era fötter
        den dag jag utför mitt verk,
            säger Herren Sebaot.

(BU) Kom ihåg min tjänare Moses lag
        som jag gav honom på Horeb[af],
    stadgar och föreskrifter
        för hela Israel.
Se, jag ska sända er profeten Elia.[ag]
    innan Herrens dag kommer,
        den stora och fruktansvärda
Han ska vända
    fädernas hjärtan till barnen
        och barnens hjärtan
            till deras fäder,
    så att jag inte kommer och viger
        landet åt förintelse[ah].

Jesu släkttavla

(BV) Detta är berättelsen[ai] om Jesus Kristus[aj], Davids son, Abrahams son[ak].

(BW) Abraham blev far till Isak,

Isak till Jakob,

och Jakob till Juda

och hans bröder.

(BX) Juda blev far till Peres och Sera

genom Tamar,

Peres till Hesron,

Hesron till Ram,

Ram till Amminadab,

Amminadab till Nahshon,

Nahshon till Salmon.

Salmon blev far till Boas

genom Rahab,

Boas till Obed genom Rut,

Obed till Ishai,

(BY) och Ishai till kung David.

David blev far till Salomo

genom Urias hustru.

(BZ) Salomo blev far till Rehabeam,

Rehabeam till Abia,

Abia till Asa,

(CA) Asa till Joshafat,

Joshafat till Joram,

Joram till Ussia,

(CB) Ussia till Jotam,

Jotam till Ahas,

Ahas till Hiskia,

10 (CC) Hiskia till Manasse,

Manasse till Amon,

Amon till Josia,

11 (CD) och Josia till Jekonja och hans bröder vid den tid då folket fördes bort till Babylon.

12 (CE) Efter bortförandet till Babylon blev Jekonja far till Shealtiel,

Shealtiel till Serubbabel,

13 Serubbabel till Abihud,

Abihud till Eljakim,

Eljakim till Asur,

14 Asur till Sadok,

Sadok till Jakim,

Jakim till Elihud,

15 Elihud till Eleasar,

Eleasar till Mattan,

Mattan till Jakob,

16 (CF) och Jakob till Josef, Marias man.

Av henne föddes Jesus,

som kallas Kristus.

17 Alltså blir det tillsammans fjorton släktled[al] från Abraham till David, fjorton led från David till fångenskapen i Babylon och fjorton led från fångenskapen i Babylon till Kristus.

Jesu födelse

18 (CG) Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad[am] med Josef, men innan de hade varit tillsammans visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. 19 Hennes man Josef var rättfärdig och ville inte dra skam över henne[an], och därför beslöt han att skilja sig från henne i hemlighet.

20 Men när han funderade över detta, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21 (CH) Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus[ao], för han ska frälsa sitt folk från deras synder."

22 Allt detta hände för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: 23 (CI) Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel. Det betyder: Gud med oss.[ap]

24 När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. 25 (CJ) Men han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.

De vise männen

(CK) När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid[aq], då kom vise män[ar] från Östern till Jerusalem (CL) och frågade: "Var är judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom."

När kung Herodes fick höra det blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. Och han samlade folkets alla överstepräster[as] och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. De svarade: "I Betlehem i Judeen, för så är skrivet genom profeten[at]:

(CM) Du Betlehem i Juda land,
    du är alls inte minst
        bland Juda furstar,
    för från dig ska utgå en furste
        som ska vara en herde
            för mitt folk Israel."

Då kallade Herodes i hemlighet till sig de vise männen och frågade noga ut dem om tiden då stjärnan hade visat sig. Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: "Gå och sök noga efter barnet. När ni har funnit det, meddela då mig så att också jag kan komma och tillbe det."

De lyssnade till kungen och gav sig i väg. Och stjärnan som de hade sett gå upp[au] gick nu före dem, tills den stannade över platsen där barnet var. 10 När de såg stjärnan fylldes de av mycket stor glädje, 11 (CN) och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad honom, och de öppnade sina skattkistor och bar fram gåvor till honom: guld, rökelse och myrra[av]. 12 Och sedan de i en dröm blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land.

Flykten till Egypten

13 När de vise männen hade rest i väg, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten! Stanna där tills jag säger till dig, för Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det."

14 Josef steg då upp och tog samma natt med sig barnet och dess mor och gav sig av till Egypten. 15 [aw](CO) Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Ut ur Egypten kallade jag min son.

Herodes barnamord

16 När Herodes insåg att han hade blivit lurad av de vise männen blev han ursinnig, och han lät döda alla pojkar i Betlehem och hela dess omgivning som var två år eller yngre, detta enligt tiden som han noga tagit reda på av de vise männen. 17 Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia:

18 (CP) Ett skri hörs i Rama,
        gråt och bitter klagan:
    Rakel gråter över sina barn,
        och hon vägrar låta sig tröstas,
            för de finns inte mer.[ax]

Återkomsten till Israel

19 När Herodes var död, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten 20 (CQ) och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land, för de som ville ta barnets liv är döda[ay]." 21 Han steg då upp och tog med sig barnet och dess mor och kom till Israels land.

22 Men när han hörde att Arkelaus[az] var kung över Judeen efter sin far Herodes vågade han inte bege sig dit. Och sedan han i en dröm blivit varnad för detta, drog han bort till Galileens område. 23 Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det som var sagt genom profeterna skulle uppfyllas: att Jesus skulle kallas nasaré[ba].

Johannes Döparen

(CR) Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och förkunnade i Judeens öken (CS) och sade: "Omvänd er! Himmelriket[bb] är nära." Det var om honom det sades genom profeten Jesaja:

En röst ropar i öknen:
    Bana väg för Herren,
        gör stigarna raka för honom![bc]

Johannes hade kläder av kamelhår och ett läderbälte[bd] runt midjan, och hans mat var gräshoppor[be] och vildhonung. Folket i Jerusalem och hela Judeen och hela Jordanområdet kom ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.

(CT) Men när han såg att många fariseer och saddukeer[bf] kom till platsen där han döpte[bg], sade han till dem: "Huggormsyngel![bh] Vem har visat er att ni ska fly den kommande vredesdomen? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. (CU) Och tro inte att ni kan säga inom er: Vi har Abraham till far. För jag säger er att Gud kan väcka upp barn åt Abraham ur dessa stenar.[bi] 10 (CV) Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden.

11 (CW) Jag döper er i vatten till omvändelse. Men den som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att ta av honom sandalerna[bj]. Han ska döpa er i den helige Ande och eld. 12 (CX) Han har sin kastskovel[bk] i handen, och han ska rensa sin tröskplats och samla sitt vete i ladan. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar."

Jesus blir döpt

13 (CY) Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. 14 Men Johannes försökte hindra honom och sade: "Jag behöver döpas av dig – och du kommer till mig!" 15 Jesus svarade honom: "Låt det nu ske. Det är så vi ska uppfylla all rättfärdighet." Då lät han det ske.

16 (CZ) När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnades himlen, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. 17 (DA) Och en röst från himlen sade: "Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje."

Jesus frestas

(DB) Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. (DC) När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig. Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd." Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun."[bl]

Då tog djävulen med honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens krön[bm] och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar, och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten."[bn] Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du ska inte fresta Herren din Gud."[bo]

Sedan tog djävulen med honom upp på ett mycket högt berg och visade honom världens alla riken och deras härlighet, och han sade till honom: "Allt detta ska jag ge dig, om du faller ner och tillber mig." 10 (DD) Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna."[bp]

11 (DE) Då lämnade djävulen honom, och änglar kom fram och betjänade honom.

Jesus i hedningarnas Galileen

12 (DF) När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad, drog han sig undan till Galileen. 13 Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjön på Sebulons och Naftalis område, 14 för att det som var sagt genom profeten Jesaja skulle uppfyllas:

15 [bq]Sebulons och Naftalis land,
        havsvägen,[br]
    landet på andra sidan Jordan,
        hedningarnas Galileen –
16 (DG) det folk som sitter i mörker
        ska se ett stort ljus,
    och för dem som bor
        i dödens land och skugga
            ska ett ljus gå upp.

17 (DH) Från den tiden började Jesus predika och säga: "Omvänd er! Himmelriket är nära."[bs]

Jesu första lärjungar

18 (DI) När Jesus vandrade längs Galileiska sjön såg han två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod och kastade ut nät i sjön, för de var fiskare. 19 Han sade till dem: "Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare." 20 Genast lämnade de näten och följde honom.

21 Han gick vidare och såg två andra bröder, Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes. De satt i båten med sin far Sebedeus och gjorde i ordning sina nät. Han kallade på dem, 22 och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.

Jesus predikar i Galileen

23 (DJ) Jesus vandrade omkring i hela Galileen, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. 24 (DK) Ryktet om honom spred sig över hela Syrien, och man kom till honom med alla som led av olika sjukdomar och plågor – besatta, månadssjuka[bt] och lama – och han botade dem. 25 (DL) Stora skaror följde honom från Galileen och Dekapolis[bu], från Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan.

Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation