Bible in 90 Days

Jesus inför Stora rådet

⁵⁷ De som hade gripit Jesus, förde honom till översteprästen Kajfas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. ⁵⁸ Petrus följde Jesus på avstånd fram till översteprästens gård. Där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se hur det skulle sluta. ⁵⁹ Översteprästerna och hela Stora rådet sökte nu skaffa fram något falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden. ⁶⁰ Men de fann inget, trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist kom det fram två män ⁶¹ som sade: "Han har sagt att han kan bryta ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar." ⁶² Då reste sig översteprästen och frågade honom: "Svarar du inget på det som dessa vittnar mot dig?" ⁶³ Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son." ⁶⁴ Jesus sade till honom: "Du själv sade det. Men jag säger er: Härefter skall ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln." ⁶⁵ Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Han har hädat. Behöver vi några fler vittnen? Se, ni har nu hört hädelsen. ⁶⁶ Vad anser ni?" De svarade: "Han är skyldig till döden." ⁶⁷ Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Andra gav honom piskrapp ⁶⁸ och ropade: "Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?"

Petrus förnekar Jesus

⁶⁹ Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sade: "Du var också tillsammans med Jesus från Galileen." ⁷⁰ Men han nekade inför alla och sade: "Jag vet inte vad du menar." ⁷¹ När han sedan gick ut i porten, fick en annan tjänsteflicka se honom, och hon sade till dem som var där: "Den där mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret." ⁷² Han nekade igen och svor på det: "Jag känner inte den mannen." ⁷³ Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem. Ditt uttal avslöjar dig." ⁷⁴ Då började han förbanna och svära: "Jag känner inte den mannen." Och strax gol tuppen. ⁷⁵ Då kom Petrus ihåg det ord som Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig." Och han gick ut och grät bittert.

Jesus utlämnas till Pilatus

27 Tidigt på morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att de skulle döda Jesus. ² De lät binda honom, förde bort honom och utlämnade honom till Pilatus,^[a] landshövdingen.

Judas tar sitt liv

³ Men då Judas, som hade förrått Jesus, såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste ⁴ och sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod." De svarade: "Vad rör det oss? Du vill se det så." ⁵ Då kastade han silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han och hängde sig. ⁶ Översteprästerna tog mynten och sade: "Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar." ⁷ Och de beslöt att för dessa pengar köpa Krukmakar- åkern till begravningsplats för främlingar. ⁸ Därför kallas den åkern än i dag Blodsåkern. ⁹ Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Och jag tog de trettio silvermynten, det pris som Israels barn hade satt på honom som hade värderats, ^{[b] 10} och jag gav dem som betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.

Jesus inför Pilatus

¹¹ Jesus ställdes nu inför landshövdingen. Denne frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." ¹² Och när översteprästerna och de äldste anklagade honom, svarade han inte. ¹³ Då sade Pilatus till honom: "Hör du inte hur mycket de anklagar dig?" ¹⁴ Men Jesus svarade honom inte med ett enda ord, så att landshövdingen blev mycket förvånad.

¹⁵ Vid högtiden brukade landshövdingen frige en fånge, en som de själva önskade. ¹⁶ Just då hade man en beryktad fånge, som hette Barabbas.^{[c] 17} När de nu var samlade, frågade Pilatus dem: "Vem vill ni att jag skall frige, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?" ¹⁸ Han visste nämligen att det var av avund som de hade utlämnat honom. ¹⁹ Medan Pilatus satt på domarsätet, sände hans hustru bud till honom och lät säga: "Ha ingenting att göra med denne rättfärdige man! Jag har i natt lidit mycket i en dröm för hans skull." ²⁰ Men översteprästerna och de äldste övertalade folkmassan att begära att Barabbas skulle friges och Jesus dödas. ²¹ När landshövdingen frågade dem: "Vilken av de två vill ni att jag skall frige åt er?", svarade de: "Barabbas". ²² Pilatus frågade dem: "Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?" Alla svarade: "Korsfäst honom!" ²³ Han frågade: "Vad har han gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!" ²⁴ Då Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oväsendet bara ökade, tog han vatten och tvättade sina händer i folkets åsyn och sade: "Jag är oskyldig till denne mans blod. Ni får själva svara för det." ²⁵ Allt folket svarade: "Hans blod må komma över oss och över våra barn." ²⁶ Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han gissla och utlämnade honom till att korsfästas.

Jesus hånas och misshandlas

²⁷ Därefter tog landshövdingens soldater Jesus med sig in i pretoriet^[d] och samlade hela vaktstyrkan kring honom. ²⁸ De tog av honom kläderna och klädde honom i en röd mantel, ²⁹ vred ihop en krona av törne och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de en käpp. Sedan böjde de knä inför honom och hånade honom och sade: "Leve judarnas konung!" ³⁰ Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. ³¹ När de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom till att korsfästas.

Jesus korsfästes

³² På vägen ut fann de en man, Simon, från Cyrene.^[e] Honom tvingade de att bära hans kors. ³³ Och när de kom till den plats som kallas Golgata - det betyder huvudskalleplats - ³⁴ gav de honom vin att dricka blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka. ³⁵ När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. ³⁶ Sedan satt de där och vaktade honom. ³⁷ Över hans huvud hade man satt upp anklagelsen mot honom. Där stod skrivet: "Detta är Jesus, judarnas konung."

³⁸ Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. ³⁹ De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet ⁴⁰ och sade: "Du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar, hjälp dig själv, om du är Guds Son, och stig ner från korset!" ⁴¹ Också översteprästerna och de skriftlärda och de äldste gjorde narr av honom och sade: ⁴² "Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. ⁴³ Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom, om han har honom kär. Han har ju sagt: Jag är Guds Son." ⁴⁴ På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.

Jesus dör

⁴⁵ Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen. ⁴⁶ Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli, Eli, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" ^{[f] 47} Några av dem som stod där hörde det och sade: "Han ropar på Elia." ⁴⁸ En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med surt vin och fäste den runt ett spö och gav honom att dricka. ⁴⁹ De andra sade: "Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom." ⁵⁰ Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. ⁵¹ Och se, då brast förlåten^[g] i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, ⁵² gravarna öppnades, och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar. ⁵³ De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många. ⁵⁴ När officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Denne var verkligen Guds Son."

⁵⁵ Många kvinnor stod där på avstånd och såg på. De hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom. ⁵⁶ Bland dem var Maria från Magdala och Maria, som var Jakobs och Josefs mor, och modern till Sebedeus söner.

Jesus begravs

⁵⁷ När det hade blivit kväll, kom en rik man från Arimatea som hette Josef och som hade blivit en Jesu lärjunge. ⁵⁸ Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus befallde då att han skulle få den. ⁵⁹ Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg ⁶⁰ och lade den i sin nya grav som han hade låtit hugga ut i klippan. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån. ⁶¹ Maria från Magdala och den andra Maria var där, och de satt mitt emot graven.

En vaktstyrka bevakar graven

⁶² Nästa dag, som var dagen efter tillredelsedagen,^[h] samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus ⁶³ och sade: "Herre, vi har kommit att tänka på vad den där villoläraren sade, medan han ännu levde: Efter tre dagar skall jag uppstå. ⁶⁴ Ge därför befallning om att graven blir säkert stängd fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl hans kropp och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första." ⁶⁵ Pilatus sade till dem: "Här har ni vaktstyrkan. Gå och bevaka graven så gott ni kan." ⁶⁶ De gick och bevakade graven och förseglade stenen. De satte också ut vakten.

Jesus uppstår ur graven

28 Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen,^[i] gick Maria från Magdala och den andra Maria för att besöka graven. ² Och se, då blev det en stor jordbävning, ty en Herrens ängel steg ner från himlen. Han gick fram och rullade bort stenen och satte sig på den. ³ Hans utseende var som blixten, och hans kläder var vita som snö. ⁴ Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda. ⁵ Ängeln sade till kvinnorna: "Var inte förskräckta! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. ⁶ Han är inte här. Han har uppstått, så som han har sagt. Kom och se platsen där han låg! ⁷ Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. Och se, han går före er till Galileen. Där kommer ni att få se honom. Jag har nu sagt det till er."

⁸ De skyndade sig då bort från graven, under fruktan och i stor glädje, och sprang för att tala om det för hans lärjungar. ⁹ Och se, Jesus kom emot dem och hälsade dem. Och de gick fram och fattade om hans fötter och tillbad honom. ¹⁰ Då sade Jesus till dem: "Var inte förskräckta! Gå och säg till mina bröder att de skall gå till Galileen. Där kommer de att få se mig."

Vaktstyrkans rapport

¹¹ Medan de var på väg, kom några ur vaktstyrkan in i staden och underrättade översteprästerna om allt som hade hänt. ¹² Dessa samlades med de äldste och beslöt att ge soldaterna en stor summa pengar ¹³ och sade: "Säg att hans lärjungar kom på natten och rövade bort honom medan vi sov. ¹⁴ Och om landshövdingen får höra det, skall vi tala med honom och se till att ni kan känna er helt lugna." ¹⁵ De tog emot pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda, och än i dag är detta rykte spritt bland judarna.

Jesu missionsbefallning

¹⁶ De elva lärjungarna begav sig till det berg i Galileen dit Jesus hade befallt dem att gå. ¹⁷ Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade. ¹⁸ Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden. ¹⁹ Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn ²⁰ och lär dem att hålla^[j] allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut."

Johannes Döparens predikan

1 Här börjar evangeliet om Jesus Kristus, Guds Son. ² Så står det skrivet hos profeten Jesaja: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig.^{[k] 3} En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom!

⁴ Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. ⁵ Och hela Judeen och alla Jerusalems invånare kom ut till honom och bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan. ⁶ Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet, och han levde av gräshoppor och vildhonung. ⁷ Han förkunnade: "Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar.^{[l] 8} Jag döper er med vatten, men han skall döpa er i den helige Ande."

Jesus blir döpt

⁹ Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt i Jordan av Johannes. ¹⁰ Och se, när han steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. ¹¹ Och en röst kom från himlen: "Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje."^[m]

Jesus frestas

¹² Genast^[n] förde Anden honom ut i öknen, ¹³ och han vistades i öknen under fyrtio dagar och frestades av Satan. Där levde han bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.

Jesu första lärjungar

¹⁴ Sedan Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium. ¹⁵ Han sade: "Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här.^[o] Omvänd er och tro evangelium!" ¹⁶ När han gick längs Galileiska sjön, fick han se Simon och hans bror Andreas kasta ut nät i sjön, för de var fiskare. ¹⁷ Jesus sade till dem: "Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare." ¹⁸ Genast lämnade de näten och följde honom. ¹⁹ Då han kom lite längre fram, fick han se Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, där de satt i båten och gjorde i ordning sina nät. ²⁰ Strax kallade han på dem, och de lämnade sin far Sebedeus och hans daglönare kvar i båten och följde Jesus.

Jesus i Kapernaums synagoga

²¹ De kom till Kapernaum, och när det blev sabbat gick han till synagogan och undervisade. ²² Folket häpnade över hans lära, ty han undervisade dem med auktoritet och inte som de skriftlärda. ²³ Och se, i deras synagoga fanns nu en man som hade en oren ande, och han skrek: ²⁴ "Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige." ²⁵ Men Jesus sade strängt till anden: "Tig och far ut ur honom!" ²⁶ Den orene anden ryckte i mannen och skrek och for ut ur honom. ²⁷ Alla blev förskräckta och frågade varandra: "Vad är detta? En ny lära med sådan makt. Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom." ²⁸ Och ryktet om honom spred sig genast överallt i hela Galileen.

Jesus botar Petrus svärmor

²⁹ Så snart de kommit ut ur synagogan, gick de till Simons och Andreas hus tillsammans med Jakob och Johannes. ³⁰ Simons svärmor låg sjuk i feber, och de talade genast med Jesus om henne. ³¹ Han gick fram, tog hennes hand och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon betjänade dem.

³² På kvällen, när solen hade gått ner, förde man till honom alla som var sjuka och besatta. ³³ Hela staden var samlad utanför dörren. ³⁴ Han botade många som led av olika slags sjukdomar, och han drev ut många onda andar och tillät dem inte att tala, eftersom de visste vem han var.

³⁵ Tidigt på morgonen, medan det var mörkt, steg Jesus upp och gick till en enslig plats och bad där. ³⁶ Simon och de som var med honom skyndade efter, ³⁷ och när de fann Jesus sade de till honom: "Alla söker efter dig." ³⁸ Han sade: "Vi går åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut." ³⁹ Och han kom och predikade i deras synagogor i hela Galileen och drev ut de onda andarna.

Jesus botar en spetälsk

⁴⁰ En spetälsk^[p] kom fram till honom och föll på knä och bad: "Om du vill, så kan du göra mig ren." ⁴¹ Jesus förbarmade sig över honom, räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" ⁴² Genast försvann spetälskan och han blev ren. ⁴³ Därefter skickade Jesus bort honom och sade strängt: ⁴⁴ "Se till att du inte talar om detta för någon, men gå och visa dig för prästen och bär fram det offer som Mose har föreskrivit för din rening, som ett vittnesbörd för dem." ⁴⁵ Men mannen gick sin väg och började ivrigt berätta om det som hade hänt och gjorde saken känd vida omkring, så att Jesus inte längre öppet kunde gå in i någon stad utan måste vistas ute i ödemarken. Och det kom folk till honom från alla håll.

Jesus förlåter synder

2 Några dagar därefter kom Jesus tillbaka till Kapernaum. När man fick höra att han var hemma, ² samlades så många att de inte längre fick plats ens utanför dörren, och han predikade ordet för dem. ³ Då förde man till honom en lam som bars av fyra män. ⁴ Men när de för folkmassans skull inte kunde komma till Jesus med honom, tog de bort taket över platsen där han var. De gjorde en öppning och sänkte ner bädden som den lame låg på. ⁵ Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna." ⁶ Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan: ⁷ "Varför talar han på det sättet? Han hädar! Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud." ⁸ Jesus kände i sin ande att de tänkte så för sig själva, och han sade till dem: "Varför tänker ni så i era hjärtan? ⁹ Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? ¹⁰ Men det skall ni veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder." Och han sade till den lame: ¹¹ "Till dig säger jag: Stig upp, ta din bädd och gå hem!" ¹² Då steg mannen upp, tog genast sin bädd och gick ut inför allas ögon. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade: "Något sådant har vi aldrig sett."

Jesus hos publikaner och syndare

¹³ Än en gång gick Jesus längs sjön. Allt folket kom till honom, och han undervisade dem. ¹⁴ När han gick vidare fick han se Levi, Alfeus son, sitta vid tullhuset, och han sade till honom: "Följ mig!" Och Levi^[q] steg upp och följde honom.

¹⁵ När Jesus sedan låg till bords i hans hus, var det många publikaner och syndare^[r] som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Många av dem följde honom. ¹⁶ De skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt tillsammans med publikaner och syndare, och de frågade hans lärjungar: "Varför äter han med publikaner och syndare?" ¹⁷ Jesus hörde det och sade till dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare."

Jesus och fastan

¹⁸ Johannes lärjungar och fariseerna fastade. Då kom man och frågade Jesus: "Varför fastar^[s] Johannes lärjungar och fariseernas, men inte dina lärjungar?" ¹⁹ Jesus svarade: "Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem? Så länge brudgummen är hos dem kan de inte fasta. ²⁰ Men det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då, på den dagen, kommer de att fasta. ²¹ Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. Då skulle det nya tyget riva bort ännu mer från den gamla manteln och revan bli värre. ²² Ingen häller nytt vin i gamla skinnsäckar. Om man gjorde så, skulle vinet spränga säckarna och både vinet och säckarna förstöras. Nej, nytt vin häller man i nya säckar."

Jesus är sabbatens Herre

²³ En sabbat gick Jesus genom ett sädesfält, och hans lärjungar började rycka av ax där de gick. ²⁴ Då sade fariseerna till honom: "Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?" ²⁵ Han svarade: "Har ni aldrig läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga och inte hade något att äta: ²⁶ hur han gick in i Guds hus, då Abjatar^[t] var överstepräst, och åt skådebröden,^[u] som endast prästerna fick äta, och hur han även gav till dem som var med honom?" ²⁷ Och Jesus sade till dem: "Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten. ²⁸ Så är Människosonen Herre också över sabbaten." 3 ¹ En annan gång gick Jesus in i en synagoga, och där fanns en man som hade en förtvinad hand. ² Spänt iakttog de Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för. ³ Han sade till mannen med den förtvinade handen: "Stig fram." ⁴ Sedan frågade han dem: "Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?" Men de teg. ⁵ Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över att deras hjärtan var så förstockade. Och till mannen sade han: "Räck ut din hand." Han räckte ut handen, och den var nu frisk. ⁶ Men fariseerna gick ut och började genast överlägga med herodianerna^[v] om att röja honom ur vägen.

Stora skaror följer Jesus

⁷ Jesus och hans lärjungar drog sig undan ner mot sjön. Mycket folk från Galileen följde efter. Också från Judeen, ⁸ Jerusalem, Idumeen och från andra sidan Jordan och från trakten av Tyrus och Sidon kom folk till honom i stora skaror, när de hörde talas om allt han gjorde. ⁹ Jesus sade åt sina lärjungar att hålla en båt i beredskap åt honom, så att han inte skulle bli trängd av folkmassan. ¹⁰ Ty han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom. ¹¹ Och när de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: "Du är Guds Son." ¹² Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.

Jesus utser tolv apostlar

¹³ Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom. ¹⁴ Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara hos honom, och han skulle sända ut dem att predika ¹⁵ och de skulle ha makt att driva ut onda andar. ¹⁶ Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus, ¹⁷ Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror - dem kallade han Boanerges, det betyder Åskans söner - ¹⁸ vidare Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Thomas, Jakob, Alfeus son, Taddeus, Simon ivraren^{[w] 19} och Judas Iskariot,^[x] han som förrådde honom.

Jesu gärning eller Satans

²⁰ Sedan kom Jesus hem. På nytt samlades så mycket folk att han och hans lärjungar inte ens hade tid att äta. ²¹ När hans anhöriga fick höra det, gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han hade förlorat förståndet. ²² Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: "Han är besatt av Beelsebul.^[y] Med hjälp av de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna." ²³ Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur kan Satan driva ut Satan? ²⁴ Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå, ²⁵ och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. ²⁶ Om Satan gör uppror mot sig själv och kommer i strid med sig själv, kan han inte bestå. Då är det slut med honom. ²⁷ Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det han äger utan att först ha bundit den starke. Sedan kan han plundra hans hus. ²⁸ Amen^[z] säger jag er: Allt skall förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar. ²⁹ Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." ³⁰ De hade ju sagt att han hade en oren ande.

Jesu familj

³¹ Hans mor och hans bröder kom och stannade utanför. De sände bud till honom för att kalla på honom. ³² Folkhopen som satt omkring honom sade: "Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig." ³³ Han svarade: "Vem är min mor och vilka är mina bröder?" ³⁴ Och han såg på dem som satt omkring honom och sade: "Här ser ni min mor och mina bröder! ³⁵ Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."

Liknelsen om såningsmannen

4 Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk kring honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön, medan allt folket stod på stranden. ² Han använde många liknelser, när han undervisade dem och sade: ³ "Lyssna! En såningsman gick ut för att så. ⁴ Och när han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. ⁵ En del föll på stenig mark där det inte fanns mycket jord, och det kom snart upp därför att det inte hade djup jord. ⁶ Men när solen steg sveddes det, och eftersom det inte hade någon rot torkade det bort. ⁷ En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det, så att det inte gav någon skörd. ⁸ Men en del föll i god jord. Det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt." ⁹ Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"

¹⁰ När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelserna. ¹¹ Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, ¹² för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse."

Liknelsens innebörd

¹³ Han sade vidare till dem: "Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då kunna förstå några liknelser alls? ¹⁴ Såningsmannen sår ordet. ¹⁵ De vid vägen är de hos vilka ordet sås. Men när de hör det, kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem. ¹⁶ De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje, när de hör det. ¹⁷ Men de har inte någon rot i sig utan tror bara till en tid. Möter de sedan lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax på fall. ¹⁸ Hos andra faller säden bland tistlar. Det är de som har hört ordet, ¹⁹ men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter allt annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt. ²⁰ Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."

²¹ Han sade också till dem: "Inte går man väl in med ett ljus för att sätta det under skäppan^[aa] eller under bänken? Gör man det inte för att sätta det på ljushållaren? ²² Det som är dolt måste bli uppenbarat, och det som är gömt måste komma i dagen. ²³ Hör, du som har öron att höra med!"

²⁴ Och han sade: "Ge akt på vad ni hör! Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få. ²⁵ Ty den som har skall få, och den som inte har, från honom skall tas också det han har."

Liknelsen om den växande säden

²⁶ Jesus sade: "Guds rike är likt en man som sår säd i jorden. ²⁷ Han sover och stiger upp, natt följer på dag och säden kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur. ²⁸ Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet. ²⁹ Och när grödan är mogen räcker han genast ut skäran, eftersom skördetiden är inne."

Liknelsen om senapskornet

³⁰ Han sade också: "Vad skall vi likna Guds rike vid, eller vilken liknelse skall vi använda för att beskriva det? ³¹ Det är som ett senapskorn. När man sår det är det minst av alla frön på jorden. ³² Men när det har blivit sått, växer det upp och blir större än alla köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga." ³³ Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de ville lyssna. ³⁴ Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt.

Jesus stillar stormen

³⁵ På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Låt oss fara över till andra sidan." ³⁶ De lämnade folket och tog honom - som han var - med sig i båten. Också andra båtar följde med. ³⁷ Då kom det en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas. ³⁸ Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?" ³⁹ Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. ⁴⁰ Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?" ⁴¹ Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?"

Jesus botar en besatt

5 Så kom de över till gerasenernas område på andra sidan sjön. ² När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande ³ och höll till bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor. ⁴ Många gånger hade han bundits med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom. ⁵ Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen, och han ropade och slog sig själv med stenar. ⁶ När han nu på långt håll fick se Jesus, sprang han fram och föll ner för honom ⁷ och skrek: "Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!" ⁸ Jesus hade just befallt honom: "Far ut ur mannen, du orene ande!" ⁹ Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion,^[ab] för vi är många." ¹⁰ Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.

¹¹ Där gick då en stor svinhjord och betade vid berget. ¹² De orena andarna bad honom: "Skicka i väg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem." ¹³ Det tillät han, och då for andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade sig utför branten ner i sjön. Det var omkring två tusen svin som drunknade. ¹⁴ De som vaktade dem flydde och berättade detta i staden och ute på landsbygden, och man gick för att se vad som hade hänt. ¹⁵ Och när de kom till Jesus och såg den besatte som haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de förskräckta. ¹⁶ De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och hur det hade gått med svinen. ¹⁷ Då bad man att Jesus skulle lämna deras område.

¹⁸ När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt att han skulle få följa med honom. ¹⁹ Men Jesus tillät det inte utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig." ²⁰ Mannen gick då och ropade ut över hela Dekapolis^[ac] allt vad Jesus hade gjort med honom. Och alla förundrade sig.

Jesus uppväcker Jairus dotter och botar en sjuk kvinna

²¹ När Jesus hade farit tillbaka med båten till andra sidan sjön, samlades en stor folkskara hos honom, där han var vid sjön. ²² En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och då han fick se Jesus, föll han ner för hans fötter ²³ och bad honom enträget: "Min dotter ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne, så blir hon frisk och får leva." ²⁴ Då gick Jesus med honom.

Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. ²⁵ Där var en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. ²⁶ Fast hon hade lidit mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, hade hon inte fått någon hjälp. Det hade bara blivit sämre med henne. ²⁷ Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel. ²⁸ Hon tänkte: "Om jag så bara rör vid hans kläder blir jag frisk." ²⁹ På en gång upphörde hennes blödningar, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga. ³⁰ När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom, vände han sig om i folkskaran och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?" ³¹ Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och du frågar: Vem rörde vid mig?" ³² Han fortsatte att se sig omkring efter kvinnan som hade gjort detta. ³³ Hon visste vad som hade skett med henne och kom förskräckt och darrande och föll ner för honom och talade om hela sanningen för honom. ³⁴ Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga!"

³⁵ Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvärar du Mästaren längre?" ³⁶ Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Tro endast." ³⁷ Och han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes, ³⁸ och de kom till föreståndarens hus. Där såg han en orolig skara människor som grät och klagade högt. ³⁹ Han gick in och sade till dem: "Varför skriker ni och gråter? Flickan är inte död. Hon sover." ⁴⁰ Då hånskrattade de åt honom. Men han drev ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina egna lärjungar och gick in där barnet låg. ⁴¹ Och han tog barnets hand och sade till henne: "Talita koum!" Det betyder: "Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!" ⁴² Genast steg flickan upp och började gå omkring - hon var tolv år - och de blev utom sig av häpnad. ⁴³ Men han förbjöd dem strängt att låta någon få veta detta. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.

Jesus förkastas i sin hemstad

6 Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom. ² När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Många som hörde honom häpnade och frågade: "Var får han detta ifrån, och vad är det för visdom han har fått, så att han kan göra sådana mäktiga gärningar med sina händer? ³ Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?" Och de tog anstöt av honom. ⁴ Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas alltid i sin hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj." ⁵ Och han kunde inte göra någon kraftgärning där. Bara några få sjuka botade han genom att lägga händerna på dem. ⁶ Och han förundrade sig över deras otro.

Jesus sänder ut de tolv

Sedan gick Jesus omkring i byarna där i trakten och undervisade. ⁷ Och han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. ⁸ Han befallde dem att inte ta med sig något annat på vägen än en stav - inte bröd eller lädersäck eller pengar i bältet. ⁹ Sandaler fick de ha, men inte två livklädnader.^{[ad] 10} Han sade också till dem: "När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. ¹¹ Och om man på någon plats inte tar emot er eller hör på er, så gå därifrån och skaka av dammet under era fötter till ett vittnesbörd mot dem." ¹² De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig, ¹³ och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.

Johannes Döparens död

¹⁴ Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes^[ae] fick höra att det var Johannes Döparen som hade uppstått från de döda och att dessa krafter därför verkade i honom. ¹⁵ En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet, lik någon av profeterna. ¹⁶ När Herodes hörde detta sade han: "Johannes, han som jag har halshuggit, har uppstått."

¹⁷ Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse för Herodias skull, hustru till hans bror Filippus. Henne hade Herodes gift sig med, ¹⁸ men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet^[af] för dig att ha din brors hustru." ¹⁹ Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte, ²⁰ eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man och skyddade honom. Och när han hörde honom blev han många gånger villrådig. Ändå lyssnade han gärna på honom.

²¹ Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag och ställde till fest för sina stormän och överstar och de främsta männen i Galileen. ²² Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till den lilla flickan: "Be mig om vad du vill, så skall du få det." ²³ Han svor på det och sade till henne: "Allt vad du ber om skall jag ge dig, ända till hälften av mitt rike." ²⁴ Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad skall jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud." ²⁵ Flickan skyndade in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat." ²⁶ Kungen blev mycket bedrövad över sin ed inför gästerna, men han ville inte avvisa henne. ²⁷ Han skickade därför genast i väg en bödel och befallde honom att bära fram Johannes Döparens huvud. Denne gick då och halshögg Johannes i fängelset. ²⁸ Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt den lilla flickan, och hon gav det åt sin mamma. ²⁹ Johannes lärjungar fick höra det, och de kom och tog hans döda kropp och lade den i en grav.

Jesus mättar fem tusen män

³⁰ Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade lärt folket. ³¹ Han sade till dem: "Kom med mig till en öde plats där vi kan vara ensamma, och vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta. ³² Så for de i båten till en öde plats för att få vara för sig själva. ³³ Men folk såg att de for och många fick veta det, och de skyndade dit till fots från alla städerna och kom före dem. ³⁴ När Jesus steg ur båten, fick han se en stor skara människor. Han förbarmade sig över dem, eftersom de var som får utan herde, och han undervisade dem grundligt.

³⁵ Det var redan sent på dagen, när hans lärjungar kom fram till honom och sade: "Den här platsen ligger ödsligt till, och det är redan sent. ³⁶ Sänd i väg folket, så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta." ³⁷ Men han svarade: "Ge ni dem att äta." De frågade honom: "Skall vi gå och köpa bröd för två hundra denarer och ge dem att äta?" ³⁸ Han sade till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd och två fiskar." ³⁹ Då befallde han att alla skulle slå sig ner i gröngräset i skilda matlag. ⁴⁰ De satte sig ner i grupper om hundra eller femtio. ⁴¹ Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud och bröt bröden och gav åt sina lärjungar, för att de skulle sätta fram åt folket. Han delade också ut de två fiskarna så att alla fick. ⁴² Och alla åt och blev mätta. ⁴³ Sedan plockade lärjungarna upp brödstyckena och det som blev över av fiskarna, tolv korgar fulla. ⁴⁴ Det var fem tusen män som hade ätit.

Jesus går på vattnet

⁴⁵ Strax därefter befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra sidan sjön, medan han sände i väg folket. ⁴⁶ Och när han hade skilts från dem, gick han upp på berget för att be. ⁴⁷ På kvällen var båten mitt ute på sjön, och Jesus var ensam kvar på land. ⁴⁸ Han såg hur medtagna lärjungarna var av rodden, därför att de hade vinden emot sig. Vid fjärde nattväkten kom han till dem, gående på sjön. Han skulle just gå förbi dem, ⁴⁹ men när de fick se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad, och de skrek. ⁵⁰ Ty alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem: "Var lugna. Det är jag. Var inte rädda." ⁵¹ Sedan steg han upp i båten till dem, och vinden lade sig. De var utom sig av häpnad, ⁵² ty de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var hårda.

Sjuka bärs till Jesus

⁵³ De for över sjön och kom till Gennesaret och lade till där. ⁵⁴ Så snart de steg ur båten, kände man igen Jesus. ⁵⁵ Och folk skyndade ut i hela den trakten och förde de sjuka på bårar till den plats där de hörde att han var. ⁵⁶ Överallt där han gick in, i byar, städer eller gårdar, lade man de sjuka på de öppna platserna och bad att de åtminstone skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska.

Guds bud eller människors stadgar

7 Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom. ² De hade sett att några av hans lärjungar åt med orena händer, det vill säga utan att tvätta händerna. - ³ Fariseerna liksom alla andra judar äter inte utan att ha tvättat händerna med en handfull^[ag] vatten. De håller fast vid de äldstes stadgar. ⁴ Och när de kommer från torget^[ah] äter de inte utan att först ha tvättat sig. Mycket annat har de också lärt sig att iaktta, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl. - ⁵ Fariseerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgar^[ai] utan äter med orena händer?" ⁶ Han svarade dem: "Rätt profeterade Jesaja om er, ni hycklare. Hos honom står det skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. ^{[aj] 7} Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud. ⁸ Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar."

⁹ Han sade också till dem: "Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar. ¹⁰ Mose har sagt: Hedra din far och din mor ^[ak] och: Den som förbannar sin far eller sin mor skall straffas med döden. ¹¹ Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig ger jag i stället som 'korban', som offergåva,^{[al] 12} då tillåter ni honom inte längre att göra något för sin far eller mor. ¹³ Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni."

¹⁴ Jesus kallade till sig folket på nytt och sade: "Hör på mig allesammans och förstå: ¹⁵ Ingenting som utifrån går in i människan kan göra henne oren, men det som går ut ur människan, det orenar henne."^{[am] 17} När han hade lämnat folket och kommit hem, frågade hans lärjungar vad han menade med denna liknelse. ¹⁸ Han svarade dem: "Är ni också oförståndiga? Inser ni inte att det som utifrån går in i människan inte kan göra henne oren, ¹⁹ eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?" Därmed förklarade han all mat för ren. ²⁰ Och han tillade: "Det som går ut ur människan, det gör henne oren. ²¹ Ty inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, stöld, mord, ²² äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap. ²³ Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren."

En hednisk kvinnas tro

²⁴ Sedan begav han sig därifrån och kom till Tyrus område. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det kunde inte hållas hemligt. ²⁵ En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter. ²⁶ Det var en grekisk kvinna av syrisk-fenicisk härkomst. Hon bad att Jesus skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter. ²⁷ Jesus sade till henne: "Låt barnen först^[an] få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." ²⁸ Hon svarade honom: "Herre, hundarna under bordet äter också av barnens smulor." ²⁹ Då sade han till henne: "För de ordens skull säger jag dig: Gå! Den onde anden har farit ut ur din dotter." ³⁰ Och hon gick hem och fann barnet ligga på bädden. Den onde anden hade farit ut.

Jesus botar en dövstum

³¹ Därefter lämnade han Tyrus område och tog vägen över Sidon och gick sedan genom Dekapolis område till Galileiska sjön. ³² Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och bad att han skulle lägga handen på honom. ³³ Då tog han honom åt sidan, bort från folkskaran, stoppade fingrarna i hans öron, spottade och rörde vid hans tunga ³⁴ och såg upp mot himlen, suckade och sade: "Effata!" - det betyder: Öppna dig! ³⁵ Genast öppnades hans öron och hans tunga löstes, och han talade tydligt och klart. ³⁶ Jesus förbjöd dem att tala om detta för någon, men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare var de att göra det känt. ³⁷ Och folk blev utom sig av häpnad och sade: "Allt han har gjort är gott. De döva får han att höra och de stumma att tala."

Jesus bespisar fyra tusen

8 Vid den tiden hände det än en gång att mycket folk hade samlats, och man hade inget att äta. Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade till dem: ² "Det gör mig ont om dessa människor. I tre dagar har de redan varit hos mig, och nu har de inget att äta. ³ Om jag låter dem gå hem hungriga, kommer de att duka under på vägen. En del av dem kommer långväga ifrån." ⁴ Hans lärjungar svarade honom: "Var skall man få mat här i ödemarken, så att de blir mätta?" ⁵ Han frågade dem: "Hur många bröd har ni?" "Sju", svarade de. ⁶ Då befallde han folket att slå sig ner på marken. Och han tog de sju bröden, tackade Gud,^[ao] bröt dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt folket, och de gjorde så. ⁷ De hade också några små fiskar, och efter att ha tackat Gud sade han att också de skulle sättas fram. ⁸ Alla åt och blev mätta, och de plockade upp de stycken som blivit över, sju korgar. ⁹ Det var omkring fyra tusen där. Sedan sände han i väg dem.

Fariseerna begär tecken

¹⁰ Strax därefter steg han i båten med sina lärjungar och for till trakten av Dalmanuta. ¹¹ Fariseerna kom dit och började diskutera med honom. För att snärja honom bad de honom om ett tecken från himlen. ¹² Jesus suckade i sin ande och sade: "Varför begär detta släkte ett tecken? Amen säger jag er: Detta släkte skall aldrig få något tecken." ¹³ Och han lämnade dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön.

Den farliga surdegen

¹⁴ Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. De hade bara ett bröd med sig i båten. ¹⁵ Då varnade Jesus dem och sade: "Akta er för fariseernas surdeg och för Herodes surdeg!" ¹⁶ De började då tala med varandra om att de inte hade bröd med sig. ¹⁷ Jesus märkte det och frågade dem: "Varför säger ni att ni inte har bröd? Begriper och förstår ni ännu ingenting? Har ni ett hjärta som är så hårt? ¹⁸ Har ni ögon och ser inte och öron och hör inte? Kommer ni inte ihåg ¹⁹ när jag bröt de fem bröden åt de fem tusen? Hur många korgar fulla med brödstycken fick ni då?" De svarade: "Tolv." ²⁰ "Och när jag bröt de sju bröden åt de fyra tusen, hur många korgar fyllde ni då med brödstycken?" De svarade: "Sju." ²¹ Han sade till dem: "Förstår ni fortfarande ingenting?"

Jesus botar en blind

²² De kom till Betsaida. Där förde man en blind till Jesus och bad honom röra vid mannen. ²³ Då tog han den blinde vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade händerna på honom och frågade: "Ser du något?" ²⁴ Han spärrade upp ögonen och sade: "Jag ser människorna gå omkring, och de ser ut som träd." ²⁵ Då lade Jesus än en gång händerna på hans ögon, och den blinde såg nu bra och var botad. Han såg allt tydligt och klart. ²⁶ Jesus sände hem honom med orden: "Gå inte ens in i byn!"

Petrus bekännelse

²⁷ Sedan gick Jesus och hans lärjungar ut till byarna kring Cesarea Filippi. På vägen frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att jag är?" ²⁸ De svarade: "Johannes Döparen, andra säger Elia och andra någon av profeterna." ²⁹ Då frågade han dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" Petrus svarade honom: "Du är Messias." ³⁰ Men Jesus förbjöd dem att säga det till någon.

Jesus talar om sitt lidande

³¹ Därefter började Jesus undervisa dem om att Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och uppstå efter tre dagar. ³² Rakt på sak talade han om detta. Då tog Petrus honom till sig och började ivrigt säga emot honom. ³³ Men Jesus vände sig om, såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus med orden: "Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är inte Guds tankar utan människotankar."

I Jesu efterföljd

³⁴ Och han kallade till sig folket och sina lärjungar och sade till dem: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. ³⁵ Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han skall rädda det. ³⁶ Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ? ³⁷ Och vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ? ³⁸ Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, för honom skall också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna."

Jesu härlighet uppenbaras

9 Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Några av dem som står här skall inte smaka döden, förrän de ser att Guds rike har kommit i makt." ² Sex dagar därefter^[ap] tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. Och han förvandlades inför dem. ³ Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan göra några kläder. ⁴ Och Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med Jesus. ⁵ Då sade Petrus till Jesus: "Rabbi, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." ⁶ Han visste inte vad han skulle säga, så förskräckta var de. ⁷ Då kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och ur molnet hördes en röst: "Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!" ⁸ Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon utom Jesus.

⁹ På vägen ner från berget sade han åt dem att inte berätta vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda. ¹⁰ De tog fasta på det ordet och talade med varandra om vad som menades med att uppstå från de döda. ¹¹ De frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?"^{[aq] 12} Han sade till dem: "Elia kommer visserligen först och återupprättar allt. Men hur kan det då vara skrivet att Människosonen skall lida mycket och bli föraktad? ¹³ Jag säger er: Elia har verkligen kommit, och de gjorde med honom som de ville, som det är skrivet om honom."