Bible in 90 Days

Jesus botar en pojke med stum ande

¹⁴ När de kom till de andra lärjungarna, såg de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. ¹⁵ Så snart allt folket fick se Jesus, blev de förundrade och skyndade fram och hälsade på honom. ¹⁶ Han frågade dem: "Vad är det ni diskuterar?"

^17 (A) En i folkskaran svarade honom: "Mästare, jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. ¹⁸ Var den än får tag i honom slår den omkull honom, och han tuggar fradga och gnisslar tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte." ¹⁹ Jesus svarade dem: "Detta släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er? Hur länge ska jag stå ut med er? Hämta honom till mig." ^20 (B) Och de kom med honom till Jesus.

Så snart anden fick se honom slet den och ryckte i pojken, och han föll till marken och vred sig och tuggade fradga. ²¹ Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var barn. ²² Ofta har den kastat honom i elden och i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!" ^23 (C) Jesus sade till honom: "Om du kan? Allt är möjligt för den som tror." ²⁴ Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!"

²⁵ Jesus såg att folk strömmade till, och han sade strängt till den orena anden: "Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!" ²⁶ Anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död. ²⁷ Men Jesus tog hans hand och reste upp honom, och han stod upp.

^28 (D) När Jesus hade kommit inomhus och lärjungarna var ensamma med honom, frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut den?" ²⁹ Han svarade: "Den sorten kan bara drivas ut med bön."^[a]

Jesus talar än en gång om sitt lidande

^30 (E) Sedan gick de vidare därifrån och vandrade genom Galileen. Jesus ville inte att någon skulle få veta det, ^31 (F) eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade till dem: "Människosonen ska utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom. Men tre dagar efter^[b] sin död ska han uppstå." ³² Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga honom.

Vem är störst?

^33 (G) De kom till Kapernaum. När Jesus nu var hemma, frågade han dem: "Vad var det ni talade om på vägen?" ³⁴ Men de teg, för på vägen hade de talat med varandra om vem som var den störste. ^35 (H) Jesus satte sig ner, kallade på de tolv och sade till dem: "Om någon vill vara den förste, så ska han vara den siste av alla och allas tjänare."

^36 (I) Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, omfamnade det och sade till dem: ^37 (J) "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig. Och den som tar emot mig, tar inte emot mig utan honom som har sänt mig."

Inte mot oss utan för oss

^38 (K) Johannes sade till Jesus: "Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde oss." ^39 (L) Men Jesus sade: "Hindra honom inte. Ingen som gör en kraftgärning i mitt namn kan sedan genast tala illa om mig. ^40 (M) Den som inte är mot oss är för oss. ^41 (N) Den som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus – jag säger er sanningen: Han ska inte gå miste om sin lön.

Frestelser och förförelser

^42 (O) Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet. ⁴³ Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre att du går in i livet stympad än att du har båda händerna kvar och hamnar i Gehenna^[c], i elden som aldrig slocknar. ⁴⁵ Och om din fot förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre att du går in i livet halt än att du har båda fötterna kvar och kastas i Gehenna. ⁴⁷ Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre att du går in i Guds rike enögd än att du har båda ögonen kvar och kastas i Gehenna, ^48 (P) där deras mask inte dör och elden inte släcks.^[d]

⁴⁹ Var och en ska saltas med eld^[e]. ^50 (Q) Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska ni då få det salt igen? Ha salt i er och håll fred med varandra!"

Äktenskap och skilsmässa

10 ^(R) Sedan gav han sig av därifrån och gick på andra sidan Jordan till Judeens område^[f]. Folk samlades återigen i skaror omkring honom, och han undervisade dem som han brukade.

^2 (S) Några fariseer kom fram för att pröva honom och frågade honom: "Får en man skilja sig från sin hustru?" ³ Han svarade dem: "Vad har Mose befallt er?" ^4 (T) De sade: "Mose har tillåtit att mannen skriver ett skilsmässobrev^[g] och skiljer sig."

⁵ Då sade Jesus till dem: "Det var för att era hjärtan är så hårda som han gav er den föreskriften. ^6 (U) Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna. ⁷ Därför ska en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, ⁸ och de två ska bli ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött.^{[h] 9} Vad Gud har fogat samman ska människan alltså inte skilja åt."

¹⁰ När de var hemma igen frågade lärjungarna honom om detta. ^11 (V) Han svarade dem: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott mot henne.^{[i] 12} Och om hon skiljer sig från sin man och gifter sig med en annan, begår hon äktenskapsbrott."

Jesus välsignar barnen

^13 (W) Man bar fram små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. ¹⁴ När Jesus såg det, blev han upprörd och sade till dem: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. ^15 (X) Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." ¹⁶ Och han tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.

Jesus och den rike mannen

^17 (Y) När Jesus skulle vandra vidare, sprang det fram en man som föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare! Vad ska jag göra för att få evigt liv?" ¹⁸ Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. ^19 (Z) Buden kan du: Du ska inte mörda. Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. Du ska inte ta ifrån någon det som är hans. Hedra din far och din mor."^[j]

²⁰ Mannen sade: "Mästare, allt det har jag hållit sedan jag var ung^[k]." ^21 (AA) Jesus såg på honom med kärlek och sade: "Ett saknar du. Gå och sälj allt du äger och ge till de fattiga, så kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." ²² Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad bort, för han ägde mycket.

²³ Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!" ²⁴ Lärjungarna blev förskräckta över hans ord. Men Jesus sade än en gång till dem: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! ^25 (AB) Det är lättare för en kamel^[l] att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." ²⁶ Då blev de ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli frälst?" ^27 (AC) Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt."

^28 (AD) Petrus sade till honom: "Vi har lämnat allt och följt dig." ²⁹ Jesus sade: "Jag säger er sanningen: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och för evangeliets skull ³⁰ utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och sedan i den kommande världen evigt liv. ³¹ Men många som är först ska bli sist, och de som är sist ska bli först."

Jesus talar igen om sitt lidande

^32 (AE) De var nu på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick före dem. De var fyllda av bävan, och de som följde med var rädda. Då tog Jesus än en gång med sig de tolv och började berätta för dem vad som skulle hända honom: ³³ "Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda. De ska döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, ³⁴ som ska håna honom och spotta på honom, gissla och döda honom. Men efter tre dagar kommer han att uppstå."

Jakobs och Johannes begäran

³⁵ Då kom Jakob och Johannes, Sebedeus söner, fram till Jesus och sade: "Mästare, vi vill att du ger oss vad vi ber dig om." ³⁶ Han sade till dem: "Vad vill ni att jag ska göra för er?" ³⁷ De svarade: "Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra."

^38 (AF) Jesus sade till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare^[m] som jag dricker? Eller döpas med det dop som jag döps med?" ^39 (AG) De svarade: "Det kan vi." Jesus sade till dem: "Ni ska få dricka den bägare som jag dricker och döpas med det dop som jag döps med. ⁴⁰ Men platserna på min högra och min vänstra sida är det inte min sak att ge bort. De ska ges åt dem som de är beredda för."

⁴¹ När de tio andra fick höra det, blev de upprörda över Jakob och Johannes. ^42 (AH) Då kallade Jesus till sig dem och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare beter sig som herrar över dem och att deras stormän härskar över dem. ^43 (AI) Men så är det inte hos er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, ⁴⁴ och den som vill vara främst bland er ska vara allas slav. ⁴⁵ Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många^[n]."

Jesus botar den blinde Bartimeus

^46 (AJ) De kom fram till Jeriko. Och när Jesus lämnade Jeriko med sina lärjungar och en stor folkskara, satt det en blind tiggare vid vägen, Bartimeus, son till Timeus. ⁴⁷ När han fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" ⁴⁸ Många sade åt honom strängt att vara tyst, men han ropade bara ännu högre: "Davids son, förbarma dig över mig!"

⁴⁹ Jesus stannade och sade: "Kalla hit honom!" De gjorde det och sade till den blinde: "Lugn! Res dig, han kallar på dig." ⁵⁰ Då kastade mannen av sig manteln, hoppade upp och kom fram till Jesus, ⁵¹ och Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag ska göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbuni, gör så att jag kan se igen!" ⁵² Jesus sade: "Gå, din tro har frälst dig." Och genast fick han sin syn och följde Jesus på vägen.

Jesus rider in i Jerusalem

11 ^(AK) När de närmade sig Jerusalem och var nära Betfage och Betania vid Olivberget, sände han i väg två av sina lärjungar ² och sade till dem: "Gå in i byn där framför er. Så snart ni kommer in i den ska ni finna ett åsneföl som står bundet och som ännu ingen har suttit på. Ta loss det och led hit det. ³ Och om någon frågar er varför ni gör så, ska ni svara: Herren behöver det. Och han skickar strax hit det igen^[o]."

⁴ De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan bundet vid en port, och de lossade det. ⁵ Några av dem som stod där sade till dem: "Vad gör ni? Tar ni loss fölet?" ⁶ Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå.

^7 (AL) De ledde fölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp. ⁸ Många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra strödde kvistar som de skar ute på fälten. ^9 (AM) Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna^[p]! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. ¹⁰ Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!"

¹¹ Så kom han in i Jerusalem och in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom timmen redan var sen gick han ut till Betania med de tolv.

Jesus förbannar fikonträdet

^12 (AN) När de dagen därpå gick från Betania blev han hungrig. ¹³ På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet fann han inget annat än blad, för fikonens tid var inte inne^[q]. ¹⁴ Jesus sade till trädet: "Aldrig mer ska någon äta frukt från dig." Hans lärjungar hörde det.

Jesus rensar templet

^15 (AO) De kom fram till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte i templet^[r]. Han välte växlarnas bord och duvförsäljarnas stolar, ¹⁶ och han tillät inte att man bar något över tempelplatsen.^{[s] 17 (AP)} Och han undervisade dem och sade: "Står det inte skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste!"^[t]

^18 (AQ) Översteprästerna och de skriftlärda hörde det, och de försökte finna ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. ¹⁹ När det sedan blev kväll lämnade han staden.

Lär av fikonträdet

^20 (AR) När de tidigt nästa morgon gick förbi fikonträdet, såg de att det hade vissnat ända från roten. ²¹ Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se! Fikonträdet som du förbannade har vissnat."

²² Jesus svarade dem: "Ha tro på Gud! ^23 (AS) Jag säger er sanningen: Om någon säger till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger ska ske, då kommer det att ske för honom.

^24 (AT) Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så ska det bli ert. ²⁵ Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då ska också er Far i himlen förlåta er era överträdelser."^[u]

Jesu fullmakt ifrågasätts

^27 (AU) De kom in i Jerusalem igen, och när Jesus gick omkring på tempelplatsen kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom ^28 (AV) och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten att göra det?" ²⁹ Jesus svarade dem: "Jag vill fråga er en sak. Svara mig, så ska jag säga er vad jag har för fullmakt att göra det här. ³⁰ Johannes dop, var det från himlen eller från människor? Svara mig!"

³¹ De samrådde med varandra: "Säger vi: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni då inte på honom? ^32 (AW) Men kan vi säga: Från människor?" Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet. ³³ Så de svarade Jesus: "Vi vet inte." Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra det här."

Liknelsen om de onda vinodlarna

12 ^(AX) Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård. Han satte stängsel runt den, högg ut en vinpress^[v] och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vinodlare och reste bort.

² När tiden var inne sände han en tjänare till vinodlarna för att få sin del av vingårdens frukt. ³ Men de tog fast honom, slog honom och skickade i väg honom tomhänt. ⁴ Då sände han en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och förnedrade. ⁵ Sedan sände han ännu en, och honom dödade de. Han sände också många andra: några slog de, andra dödade de.

⁶ Nu hade han en enda kvar, sin älskade son. Till sist sände han honom till dem och tänkte: De kommer att ha respekt för min son. ⁷ Men vinodlarna sade till varandra: Här är arvtagaren! Kom, vi dödar honom, så blir arvet vårt. ⁸ Och de tog fast honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården.

⁹ Vad ska nu vingårdens herre göra? Han ska komma och döda vinodlarna och ge vingården till andra. ^10 (AY) Har ni inte läst det här stället i Skriften:^[w]

¹² Då ville de gripa honom, men vågade inte för folket. De förstod att det var med tanke på dem som han hade berättat liknelsen. Och de lämnade honom och gick sin väg.

Skatt till kejsaren

^13 (AZ) Sedan sände de några fariseer och herodianer till honom för att snärja honom genom något som han sade. ¹⁴ De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är ärlig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du lär oss sanningen om Guds väg^[y]. Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren^[z] eller inte? Ska vi betala eller inte betala?"

¹⁵ Men Jesus förstod deras hyckleri och sade till dem: "Varför prövar ni mig? Ge mig en denar^[aa] och låt mig se på den." ¹⁶ De räckte fram en, och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" De svarade: "Kejsarens." ¹⁷ Då sade Jesus till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." Och de var förundrade över honom.

De dödas uppståndelse

¹⁸ Till Jesus kom också några saddukeer^[ab], de som påstår att det inte finns någon uppståndelse. De frågade honom: ¹⁹ "Mästare, Mose har gett oss föreskriften att om någon har en bror som dör och efterlämnar hustru men inga barn, då ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.^{[ac] 20} Nu fanns det sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men han dog och efterlämnade inga barn. ²¹ Den andre gifte sig med henne, men också han dog barnlös. På samma sätt gick det med den tredje. ²² Ingen av de sju efterlämnade några barn. Sist av alla dog kvinnan. ²³ Vid uppståndelsen, när de uppstår, vems hustru blir hon då? Alla sju var ju gifta med henne."

²⁴ Jesus sade till dem: "Tar ni inte fel, just för att ni inte förstår Skrifterna och inte heller Guds makt? ²⁵ När de döda uppstår gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan de är som änglarna i himlen.

^26 (BA) Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst i Moses bok vid stället om törnbusken hur Gud sade till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?^{[ad] 27} Han är inte de dödas Gud, utan de levandes. Ni misstar er grundligt."

Det viktigaste budet

^28 (BB) En av de skriftlärda^[ae] som hade hört dem diskutera insåg att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram och frågade honom: "Vilket är det främsta av alla buden?" ²⁹ Jesus svarade: "Det främsta är detta: Hör Israel! Herren vår Gud, Herren är en.^{[af] 30} Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. ^31 (BC) Sedan kommer detta: Du ska älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa."^[ag]

^32 (BD) Den skriftlärde sade: "Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. ^33 (BE) Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förnuft och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer." ³⁴ När Jesus hörde att mannen hade svarat klokt, sade han till honom: "Du är inte långt från Guds rike." Sedan vågade ingen fråga honom något mer.

Är Messias Davids son?

^35 (BF) Medan Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son? ^36 (BG) David har själv sagt genom den helige Ande: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter^[ah].^{[ai] 37} David själv kallar honom Herre^[aj]. Hur kan han då vara Davids son?"

Jesus varnar för de skriftlärda

Den stora folkmassan lyssnade gärna på Jesus, ^38 (BH) och i sin undervisning sade han: "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå runt i långa mantlar och bli hälsade på torgen ³⁹ och få de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna. ⁴⁰ De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De ska få en så mycket strängare dom."

Änkans offergåva

^41 (BI) Jesus satte sig mitt emot offerkistan^[ak] och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. ⁴² Där kom också en fattig änka och lade i två små kopparmynt^[al], ett par ören.

^43 (BJ) Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: "Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra som lade något i offerkistan. ⁴⁴ Alla andra gav av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt som hon hade att leva på."

Templet ska förstöras

13 ^(BK) När Jesus gick ut från templet, sade en av hans lärjungar till honom: "Mästare, se vilka stenar och vilka byggnadsverk^[am]!" ^2 (BL) Jesus sade till honom: "Ser du dessa stora byggnader? Här ska inte lämnas sten på sten. Allt ska rivas ner."

Nöd och förföljelse

³ Jesus satt på Olivberget mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom. Då frågade de: ⁴ "Säg oss: När ska det ske? Och vad blir tecknet när allt detta ska uppfyllas?"

^5 (BM) Då började Jesus tala till dem: "Se till att ingen bedrar er. ⁶ Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias^[an], och de ska bedra många. ⁷ När ni får höra stridslarm och rykten om krig, bli då inte förskräckta. Sådant måste komma, men det är ännu inte slutet. ⁸ Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike. Det ska bli jordbävningar på många platser, det ska bli svält. Detta är början på födslovåndorna.^[ao]

^9 (BN) Var på er vakt! De ska utlämna er åt domstolar, och ni kommer att bli misshandlade i synagogor och ställas inför ståthållare och kungar för min skull, som vittnen inför dem. ¹⁰ Men först måste evangeliet predikas för alla folk. ^11 (BO) När man för bort er och utlämnar er ska ni inte bekymra er i förväg för vad ni ska säga, utan tala vad som ges er i den stunden. Det är inte ni som talar, utan den helige Ande. ^12 (BP) En bror ska utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn ska göra uppror mot sina föräldrar och döda dem. ^13 (BQ) Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst.

Förödelsens styggelse

^14 (BR) När ni ser ’förödelsens styggelse^[ap]’ stå där den inte får stå – läsaren bör förstå det rätt^[aq] – då måste de som är i Judeen fly upp i bergen. ^15 (BS) Den som är på taket ska inte komma ner och gå in för att hämta något från sitt hus, ¹⁶ och den som är ute på åkern ska inte vända tillbaka för att hämta sin mantel.

¹⁷ Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! ¹⁸ Be att det inte händer på vintern. ^19 (BT) För i de dagarna ska det bli en sådan nöd att något liknande aldrig förekommit från det att Gud i begynnelsen skapade världen och ända fram till nu, och inte heller ska komma. ²⁰ Om Herren inte hade förkortat den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden.

^21 (BU) Om någon då säger till er: Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. ^22 (BV) Falska messiasgestalter och falska profeter ska träda fram och göra tecken och under för att om möjligt bedra de utvalda. ²³ Men var på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg.

Människosonen kommer

^24 (BW) Men i de dagarna, efter den nöden, ska solen förmörkas och månen inte längre ge sitt sken. ²⁵ Stjärnorna ska falla från himlen och himlens makter ska skakas. ^26 (BX) Då ska man se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. ^27 (BY) Och då ska han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens yttersta gräns till himlens ände.

^28 (BZ) Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. ²⁹ På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta hända, att han^[ar] är nära och står för dörren. ³⁰ Jag säger er sanningen: Det här släktet ska inte förgå förrän allt detta sker.^{[as] 31 (CA)} Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå. ^32 (CB) Men den dagen eller stunden känner ingen – inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

^33 (CC) Var på er vakt och håll er vakna, för ni vet inte när tiden är inne. ³⁴ Det är som när en man reste bort och lämnade sitt hus och gav sina tjänare ansvar, var och en för sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaken. ³⁵ Var därför vakna! Ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller när tuppen gal eller på morgonen. ³⁶ Se upp så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover. ³⁷ Och vad jag säger till er, det säger jag till alla: Håll er vakna!"

Onda planer mot Jesus

14 ^(CD) Det var nu två dagar kvar till påsken^[at] och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att gripa Jesus med list och döda honom. ² Men de sade: "Inte under högtiden, då kan det bli upplopp bland folket."

En kvinna smörjer Jesus

^3 (CE) När Jesus var i Betania^[au] och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom det en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja^[av]. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud. ⁴ Några blev upprörda och sade till varandra: "Varför detta slöseri med oljan? ⁵ Den kunde man ha sålt för mer än tre hundra denarer och gett till de fattiga." Och de grälade på henne.

⁶ Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför besvärar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. ⁷ De fattiga har ni alltid hos er, och ni kan göra gott mot dem när ni vill. Men mig har ni inte alltid. ⁸ Hon har gjort vad hon kunde, hon har i förväg smort min kropp för begravningen^[aw]. ⁹ Jag säger er sanningen: Överallt i hela världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

Judas förråder Jesus

^10 (CF) Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick bort till översteprästerna för att utlämna Jesus åt dem. ¹¹ När de hörde det, blev de glada och lovade att ge honom pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda honom.

Den sista påskmåltiden

^12 (CG) På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, frågade hans lärjungar honom: "Vart vill du att vi ska gå och göra i ordning så att du kan äta påskalammet?" ¹³ Då sände han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i staden. Där ska ni mötas av en man som bär en vattenkruka^[ax]. Följ honom. ¹⁴ Där han går in ska ni säga till husets ägare: Mästaren frågar: Var är mitt gästrum där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? ¹⁵ Då ska han visa er en stor sal på övervåningen som står inredd^[ay] och färdig. Gör i ordning för oss där." ¹⁶ Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann att det var som Jesus hade sagt. Och de gjorde i ordning påskalammet.

^17 (CH) När det blev kväll kom Jesus dit med de tolv. ^18 (CI) Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: "Jag säger er sanningen: En av er kommer att förråda mig, en som äter med mig." ¹⁹ Då blev de bedrövade och frågade honom en efter en: "Det är väl inte jag?" ²⁰ Jesus svarade dem: "Det är en av de tolv, den som doppar i skålen tillsammans med mig. ²¹ Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född."

Den första nattvarden

^22 (CJ) Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Ta detta, det är min kropp." ²³ Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. ²⁴ Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många. ²⁵ Jag säger er sanningen: Jag ska inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike."

^26 (CK) När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Olivberget.^[az]

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

^27 (CL) Jesus sade till dem: "Ni kommer alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren ska skingras.^{[ba] 28 (CM)} Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen."

^29 (CN) Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag inte göra det." ^30 (CO) Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Just denna natt, innan tuppen gal två gånger, kommer du att tre gånger förneka mig." ³¹ Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Även om jag måste dö med dig kommer jag aldrig att förneka dig!" Samma sak sade alla de andra också.

Jesus i Getsemane

^32 (CP) De kom till en plats som kallas Getsemane^[bb]. Jesus sade till sina lärjungar: "Sätt er här medan jag ber." ³³ Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av bävan och ångest ^34 (CQ) och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka."

³⁵ Han gick lite längre fram och föll ner på marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund. ^36 (CR) Han sade: "Abba^[bc], Far! Allt är möjligt för dig. Ta den här bägaren ifrån mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."

³⁷ När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte vaka en enda timme? ^38 (CS) Vaka och be att^[bd] ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." ³⁹ Han gick bort igen och bad med samma ord.

⁴⁰ När han kom tillbaka fann han återigen att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom.

⁴¹ Sedan kom han tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Sover ni än och vilar er?^[be] Det räcker, stunden har kommit. Nu överlämnas Människosonen i syndarnas händer. ⁴² Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."

Jesus fängslas

^43 (CT) Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. ⁴⁴ Förrädaren hade avtalat ett tecken med dem och sagt: "Den jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning." ⁴⁵ När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi!" och kysste honom. ⁴⁶ Då grep de Jesus och höll fast honom.

^47 (CU) Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. ^48 (CV) Och Jesus sade till dem: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. ⁴⁹ Jag har varit hos er i templet varje dag och undervisat utan att ni grep mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas." ^50 (CW) Då övergav alla honom och flydde.

⁵¹ En ung man, klädd i ett linneskynke^[bf] över bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i, ⁵² men han lämnade linneskynket kvar och flydde därifrån naken.

Jesus inför Stora rådet

^53 (CX) De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda.^{[bg] 54} Petrus följde efter Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han sedan bland rättstjänarna och värmde sig vid elden.

^55 (CY) Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget. ⁵⁶ Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens^[bh]. ⁵⁷ Då trädde några fram och vittnade falskt mot honom och sade: ^58 (CZ) "Vi har hört honom säga: Jag ska riva ner det här templet som är gjort av människohand, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand." ⁵⁹ Men inte heller denna gång stämde deras vittnesmål överens.

⁶⁰ Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?" ^61 (DA) Men Jesus var tyst och svarade inte. Återigen frågade översteprästen honom: "Är du Messias, den Välsignades son?" ^62 (DB) Jesus svarade: "Jag Är^[bi]. Och ni ska få se^[bj] Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln."

⁶³ Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen?^{[bk] 64 (DC)} Ni har hört hädelsen! Vad anser ni?" Alla dömde honom skyldig till döden. ^65 (DD) Några började spotta på honom, täckte över hans ansikte och slog honom med knytnävarna och sade: "Profetera!" Och rättstjänarna tog emot honom med slag i ansiktet.

Petrus förnekar Jesus

^66 (DE) Medan Petrus var nere på gården kom en av översteprästens tjänsteflickor dit. ⁶⁷ När hon fick se Petrus där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Du var också med den där Jesus från Nasaret." ⁶⁸ Men han nekade: "Jag vet inte vad du pratar om, jag förstår inte." Han gick ut på yttergården. Då gol tuppen.^[bl]

⁶⁹ Tjänsteflickan såg honom och sade igen till dem som stod där: "Han är en av dem." ⁷⁰ Men Petrus nekade igen. Strax därefter sade de som stod där återigen till Petrus: "Visst är du en av dem. Du är ju galilé!" ⁷¹ Men han började förbanna och svära: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om!" ⁷² Och strax gol tuppen för andra gången.

Då kom Petrus ihåg orden som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen gal två gånger ska du tre gånger förneka mig." Och han brast i gråt.

Jesus inför Pilatus

15 ^(DF) Redan tidigt på morgonen tog översteprästerna sitt beslut tillsammans med de äldste och de skriftlärda, hela Stora rådet. De band Jesus och förde bort honom och utlämnade honom till Pilatus^[bm].

^2 (DG) Pilatus frågade honom: "Så du är judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." ³ Översteprästerna anklagade honom häftigt, ⁴ och Pilatus frågade honom på nytt: "Svarar du inte? Du hör hur mycket de anklagar dig för." ⁵ Men Jesus svarade inget mer, och Pilatus var förundrad.

^6 (DH) Vid högtiden brukade Pilatus frige en fånge, den som de begärde. ⁷ Där fanns nu en man som hette Barabbas. Han satt fängslad tillsammans med andra upprorsmän som hade begått mord under oroligheterna. ⁸ När folket kom fram och började be honom göra som han brukade för dem, ^9 (DI) svarade Pilatus: "Vill ni att jag friger judarnas kung åt er?" ¹⁰ Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade utlämnat honom.

^11 (DJ) Men översteprästerna hetsade folket till att i stället be att få Barabbas fri. ¹² Pilatus frågade dem än en gång: "Vad ska jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?" ¹³ De skrek tillbaka: "Korsfäst honom!" ¹⁴ Pilatus frågade dem: "Vad har han gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!" ^15 (DK) Och eftersom Pilatus ville göra folket till viljes, släppte han Barabbas och lät gissla^[bn] Jesus och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

Jesus hånas och misshandlas

^16 (DL) Soldaterna förde in Jesus på gården, det vill säga pretoriet, och sammankallade hela vaktstyrkan. ^17 (DM) De klädde honom i en purpurmantel^[bo] och vred ihop en törnekrona och satte den på honom. ¹⁸ Sedan började de hälsa honom: "Leve judarnas kung!" ^19 (DN) De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och böjde knä och tillbad honom.

²⁰ När de hade hånat honom, tog de av honom purpurmanteln och klädde honom i hans egna kläder. Sedan förde de ut honom för att korsfästas.

Jesus blir korsfäst

^21 (DO) De hejdade en man som just kom in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexander och Rufus^[bp]. Honom tvingade de att bära Jesu kors. ^22 (DP) Och de förde Jesus till den plats som kallas Golgata, som betyder Dödskalleplatsen. ^23 (DQ) De försökte ge honom vin blandat med myrra^[bq], men han tog inte emot det. ^24 (DR) Och de korsfäste honom och delade hans kläder^[br] mellan sig genom att kasta lott om vad var och en skulle få. ²⁵ Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. ²⁶ På anslaget med anklagelsen mot honom stod det skrivet: "Judarnas kung".

^27 (DS) Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra.^{[bs] 29 (DT)} De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet och sade: "Ha! Du som river templet och bygger upp det på tre dagar, ³⁰ fräls dig själv och kom ner från korset!" ³¹ På samma sätt förlöjligade översteprästerna och de skriftlärda honom och sade till varandra: "Andra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa. ³² Han är Messias, Israels kung! Nu får han komma ner från korset, så att vi får se det och tro!" Också de som var korsfästa tillsammans med honom hånade honom.

Jesus dör

^33 (DU) Vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet^[bt] som varade fram till nionde timmen.^{[bu] 34 (DV)} Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Elohi! Elohi! Lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?"^[bv]

³⁵ Några av dem som stod där hörde det och sade: "Hör, han ropar på Elia!" ^36 (DW) En av dem sprang och fyllde en svamp med ättikvin, fäste den runt en käpp och gav honom att dricka och sade: "Vänta, så får vi se om Elia kommer och tar ner honom." ³⁷ Men Jesus ropade med hög röst och gav sedan upp andan.

^38 (DX) Då brast förhänget^[bw] i templet i två delar, uppifrån och ända ner. ³⁹ När officeren som stod framför honom såg att han gav upp andan på det sättet, sade han: "Den mannen var verkligen Guds Son!"

^40 (DY) Även några kvinnor stod på avstånd och såg på. Bland dem var Maria Magdalena och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor, samt Salome. ⁴¹ De hade följt Jesus medan han var i Galileen och tjänat honom. Där fanns också många andra kvinnor som hade gått med honom upp till Jerusalem.

Jesus begravs

^42 (DZ) Det var nu redan kväll. Eftersom det var förberedelsedag^[bx], dagen före sabbaten, ⁴³ kom Josef från Arimatea^[by] dit. Han var en ansedd rådsherre som också väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp. ⁴⁴ Pilatus blev förvånad över att Jesus redan skulle ha dött och kallade till sig officeren och frågade honom om Jesus varit död länge. ⁴⁵ När han fick det bekräftat av officeren, lät han Josef få den döda kroppen.

⁴⁶ Josef köpte då linnetyg, tog ner honom och svepte honom i linnetyget och lade honom i en grav som var uthuggen i klippan. Sedan rullade han en sten för ingången till graven. ⁴⁷ Maria Magdalena och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.

Jesus uppstår ur graven

16 ^(EA) När sabbaten var över köpte Maria Magdalena och Maria, Jakobs mor, och Salome väldoftande oljor för att gå och smörja honom. ² Mycket tidigt den första veckodagen^[bz] kom de till graven när solen gick upp. ³ De sade till varandra: "Vem ska rulla bort stenen från gravöppningen åt oss?"

⁴ Men när de lyfte blicken, fick de se att stenen var bortrullad. Den var mycket stor. ⁵ De gick då in i graven och såg en ung man sitta på höger sida, klädd i en lång vit dräkt, och de blev förskräckta. ⁶ Men han sade till dem: "Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han har uppstått, han är inte här! Se, här är platsen där de lade honom. ^7 (EB) Men gå och säg till hans lärjungar och särskilt till Petrus: Han går före er till Galileen. Där ska ni få se honom, så som han har sagt er."

⁸ Då gick de ut och flydde från graven, fyllda av bävan och bestörtning. Och de sade ingenting till någon, eftersom de var rädda.^[ca]

Den Uppståndne visar sig

^9 (EC) När Jesus hade uppstått på första veckodagens morgon visade han sig först för Maria Magdalena, som han hade befriat från sju onda andar. ¹⁰ Hon gick och berättade det för dem som hade varit med honom och som nu sörjde och grät. ¹¹ Men när de fick höra att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det.

¹² Sedan visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet. ¹³ De gick också och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.

^14 (ED) Till slut visade han sig för de elva när de låg till bords, och han klandrade dem för deras otro och deras hårda hjärtan, eftersom de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. ^15 (EE) Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. ^16 (EF) Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd. ^17 (EG) Dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål. ^18 (EH) De ska ta ormar med händerna, och dricker de något dödligt gift ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska."

^19 (EI) När Herren Jesus hade talat till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida.

^20 (EJ) Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Inledning

1 Många har sökt sammanställa en skildring av de händelser som har inträffat bland oss, ² så som det har berättats för oss av dem som redan från början var ögonvittnen och Ordets tjänare. ^3 (EK) Sedan jag noga efterforskat allt från början har även jag bestämt mig för att skriva ner det i ordning för dig, högt ärade Teofilus, ⁴ för att du ska veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.

Löftet om Johannes Döparens födelse

⁵ På den tiden då Herodes var kung i Judeen^[cb] fanns i Abias prästavdelning^[cc] en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. ⁶ Båda var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter. ⁷ Men de hade inga barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var till åren.

⁸ En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han var i tjänst som präst inför Gud, ⁹ fick han vid prästernas sedvanliga lottning^[cd] uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret^[ce]. ¹⁰ Vid tiden för rökelseoffret stod allt folket utanför och bad.

¹¹ Då visade sig en Herrens ängel för honom, stående till höger om rökelsealtaret. ¹² Sakarias blev förskräckt vid synen och greps av fruktan.

¹³ Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes. ¹⁴ Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse, ¹⁵ för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka^[cf], och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet. ¹⁶ Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud. ^17 (EL) Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne^[cg] och skaffa åt Herren ett folk som är berett."^[ch]

^18 (EM) Då sade Sakarias till ängeln: "Hur ska jag kunna vara säker på det? Jag är gammal och min hustru är till åren." ^19 (EN) Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. ²⁰ Nu ska du bli stum och inte kunna tala förrän dagen då det sker, därför att du inte trodde mina ord. De kommer att gå i uppfyllelse när deras tid är inne."

²¹ Folket stod och väntade på Sakarias, och de undrade varför han dröjde så länge inne i templet. ²² När han sedan kom ut kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem men förblev stum.

²³ När dagarna för hans tjänstgöring var över återvände han hem. ²⁴ En tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon drog sig undan i fem månader och sade: ^25 (EO) "Detta har Herren gjort med mig. I dessa dagar såg han till mig och tog bort min skam bland människor."

Ängelns budskap till Maria

²⁶ I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud ²⁷ till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad^[ci] med en man som hette Josef och som var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. ²⁸ Ängeln kom in till henne och sade: "Gläd dig^[cj], du som fått nåd! Herren är med dig." ²⁹ Men hon blev förskräckt av hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda.

^30 (EP) Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. ^31 (EQ) Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. ^32 (ER) Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron. ^33 (ES) Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut."

³⁴ Då sade Maria till ängeln: "Hur ska detta ske? Jag har ju inte haft någon man." ³⁵ Ängeln svarade henne: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son. ³⁶ Och din släkting Elisabet är också havande med en son på sin ålderdom. Hon som kallades ofruktsam är nu i sjätte månaden, ^37 (ET) för ingenting är omöjligt för Gud^[ck]."

³⁸ Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.

Maria och Elisabet

³⁹ Vid den tiden bröt Maria upp och skyndade till en stad i Juda bergsbygd. ⁴⁰ Där gick hon in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet.

⁴¹ När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Hon blev uppfylld av den helige Ande ⁴² och ropade med hög röst: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! ⁴³ Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? ⁴⁴ När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje. ⁴⁵ Och salig är du som trodde, för^[cl] det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse."

Marias lovsång

^46 (EU) Då sade Maria:

⁴⁷ och min ande jublar över Gud,

⁵⁶ Maria stannade hos Elisabet omkring tre månader och återvände sedan hem.

Johannes Döparens födelse

⁵⁷ För Elisabet var tiden nu inne att föda, och hon födde en son. ⁵⁸ Hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, och de gladde sig med henne. ^59 (FD) På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. ⁶⁰ Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes." ⁶¹ Då sade de till henne: "Det finns ingen i din släkt som har det namnet." ⁶² De gjorde tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta.

⁶³ Han bad då om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla blev förundrade. ⁶⁴ Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud. ⁶⁵ Alla deras grannar greps av fruktan, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt. ⁶⁶ Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn, för Herrens hand var med honom.

Sakarias lovsång

⁶⁷ Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade:

^69 (FF) Han har rest för oss

^80 (FO) Barnet växte och blev starkare i anden, och han levde i ödemarken^[cp] fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.