Bible in 90 Days

Skatt till kejsaren

²⁰ De höll Jesus under uppsikt och skickade ut några för att vakta på honom. Dessa skulle låtsas vara ärliga och söka få fast honom för något som han sade, så att man kunde utlämna honom åt överheten, åt landshövdingen. ²¹ De frågade honom: "Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte anpassar dig efter människor utan verkligen förkunnar Guds väg.^{[a] 22} Är det rätt att vi betalar skatt till kejsaren eller inte?" ²³ Men han genomskådade deras list och sade till dem: ²⁴ "Visa mig ett mynt.^[b] Vems bild och inskrift har det?" De svarade: "Kejsarens". ²⁵ Han sade till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." ²⁶ Och de kunde inte få fast honom för något som han sade inför folket. De förundrade sig över hans svar och hade inget att säga.

Frågan om uppståndelsen

²⁷ Några sadduceer^[c] - dessa som förnekar att det finns någon uppståndelse - kom fram och ställde en fråga till Jesus: ²⁸ "Mästare, Mose har gett oss den föreskriften att om någon har en gift bror som dör barnlös, så skall han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. ²⁹ Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog barnlös. ³⁰ Den andre ³¹ och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju. De dog och lämnade inga barn efter sig. ³² Till slut dog också kvinnan. ³³ Vem skall hon bli hustru till vid uppståndelsen? Alla sju var ju gifta med henne."

³⁴ Jesus svarade dem: "De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. ³⁵ Men de som anses värdiga att vinna den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. ³⁶ Inte heller kan de dö längre, ty som uppståndelsens barn är de lika änglarna och är Guds barn. ³⁷ Men att de döda uppstår, det har också Mose visat på stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. ^{[d] 38} Han är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom lever alla." ³⁹ Då sade några skriftlärda: "Mästare, du har rätt i vad du säger." ⁴⁰ Och de vågade inte mer ställa någon fråga till honom.

Vem Messias är

⁴¹ Jesus sade till dem: "Hur kan man säga att Messias är Davids son? ⁴² David säger ju själv i Psaltaren: Herren sade till min Herre:^[e] Sätt dig på min högra sida,^{[f] 43} tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter.^{[g] 44} David kallar honom alltså Herre. Hur kan han då vara hans son?"

Jesus varnar för de skriftlärda

⁴⁵ Medan allt folket hörde på, sade Jesus till sina lärjungar: ⁴⁶ "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå omkring i långa mantlar och älskar att bli hälsade på torgen och att sitta på de främsta platserna i synagogorna och ha hedersplatserna vid festmåltiderna. ⁴⁷ De äter änkorna ur husen och ursäktar sig med sina långa böner. De skall få en så mycket strängare dom."

Änkans gåva

21 Jesus såg upp och märkte hur de rika lade sina gåvor i offerkistan. ² Men han såg också hur en fattig änka lade ner två små kopparmynt.^{[h] 3} Då sade han: "Amen säger jag er: Denna fattiga änka gav mer än alla andra. ⁴ Ty det var av sitt överflöd som alla andra lade något i offerkistan, men hon offrade av sin fattigdom allt vad hon hade att leva på."

Templet skall ödeläggas

⁵ När några talade om hur templet var utsmyckat med vackra stenar och tempelgåvor, sade Jesus: ⁶ "Ni ser detta. Det skall komma dagar då här inte skall lämnas sten på sten. Allt skall brytas ner."

Tecknen på Jesu ankomst

⁷ Då frågade de honom: "Mästare, när skall detta ske? Och vad blir tecknet på att det står för dörren?" ⁸ Han svarade: "Se till att ni inte blir vilseledda. Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och: Tiden är nära. Men följ dem inte! ⁹ Och när ni får höra om krig och uppror, så bli inte förskräckta. Ty sådant måste först hända, men det betyder inte att slutet kommer omedelbart." ¹⁰ Vidare sade han till dem: "Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. ¹¹ Det skall bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra. Fasansfulla ting och stora tecken skall visa sig från himlen.

¹² Men innan allt detta händer, skall man gripa och förfölja er. Man skall utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och landshövdingar för mitt namns skull. ¹³ Detta ger er tillfälle att vittna. ¹⁴ Bestäm er därför att inte förbereda något försvarstal. ¹⁵ Ty jag skall själv lägga orden i er mun och ge er vishet som ingen av era fiender skall kunna stå emot eller motsäga. ¹⁶ Ni kommer att bli förrådda till och med av föräldrar och bröder, av släktingar och vänner, och en del av er skall man döda. ¹⁷ Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. ¹⁸ Men inte ett hår på ert huvud skall gå förlorat. ¹⁹ Genom att stå fasta skall ni vinna era själar.

Jerusalems ödeläggelse

²⁰ När ni ser Jerusalem omringas av härar, då skall ni veta att staden snart skall bli ödelagd. ²¹ Då måste de som bor i Judeen fly bort till bergen, och de som bor inne i staden måste lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden. ²² Ty detta är vedergällningens tid, då allt som är skrivet skall gå i uppfyllelse. ²³ Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! Ty landet skall drabbas av en stor nöd, och vredesdomen skall komma över detta folk. ²⁴ De skall falla för svärdsegg och föras bort som fångar till alla hednafolk. Jerusalem kommer att trampas ner av hedningarna, tills hedningarnas tider är fullbordade.

Människosonen kommer

²⁵ Tecken skall visa sig i solen, i månen och i stjärnorna, och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. ²⁶ Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. ²⁷ Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. ²⁸ Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning."

²⁹ Han gav dem också en liknelse: "Se på fikonträdet och alla andra träd. ³⁰ Så snart ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. ³¹ När ni ser att detta händer, vet ni på samma sätt att Guds rike är nära. ³² Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta sker. ³³ Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.

³⁴ Men akta er för att berusa er och dricka er fulla och låta era hjärtan tyngas av det dagliga livets omsorger, så att den dagen plötsligt kommer över er ³⁵ som en snara. Ty den skall komma över alla som bor på jorden. ³⁶ Vaka alltid och be om kraft att kunna undfly allt det som skall komma och kunna bestå inför Människosonen."

³⁷ Om dagarna var han i templet och undervisade, men på kvällarna gick han ut och övernattade på det berg som kallas Oljeberget. ³⁸ Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att lyssna på honom.

Onda anslag mot Jesus

22 Det osyrade brödets högtid som kallas påsk^[i] var nu nära. ² Översteprästerna och de skriftlärda sökte finna något sätt att röja Jesus ur vägen, men de var rädda för folket. ³ Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. ⁴ Han gick och talade med översteprästerna och ledarna för tempelvakten om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. ⁵ De blev glada och lovade att ge honom en summa pengar. ⁶ Han samtyckte och sökte nu efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom åt dem utan att folket var med.

Den sista påskalammsmåltiden förbereds

⁷ Så kom den dag i det osyrade brödets högtid, när påskalammen skulle slaktas. ⁸ Då sände Jesus i väg Petrus och Johannes och sade: "Gå och gör i ordning, så att vi kan äta påskalammet." ⁹ De frågade honom: "Var vill du att vi skall reda till det?" ¹⁰ Han svarade dem: "När ni kommer in i staden skall en man möta er. Han bär en vattenkruka. Följ honom till det hus där han går in ¹¹ och säg till husets ägare: Mästaren frågar dig: Var finns det rum där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? ¹² Han kommer då att visa er ett stort rum i övre våningen, som är iordningställt. Red till där." ¹³ De gick och fann att det var som han hade sagt till dem. Och de redde till påskalammet.

Den första nattvarden

¹⁴ När stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom. ¹⁵ Och han sade till dem: "Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar. ¹⁶ Ty jag säger er att jag inte kommer att äta det förrän det får sin fullbordan i Guds rike." ¹⁷ Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: "Tag detta och dela mellan er. ¹⁸ Ty jag säger er att jag från denna stund inte skall dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer." ¹⁹ Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig." ²⁰ På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.

²¹ Men se, den som förråder mig, han har sin hand med mig på bordet. ²² Ty Människosonen går bort som det är bestämt, men ve den människa, genom vilken han blir förrådd." ²³ Då började de diskutera med varandra vem av dem det kunde vara som skulle göra detta.

Vem är den störste?

²⁴ Det uppstod också en tvist bland dem om vem som kunde anses vara störst. ²⁵ Då sade Jesus till dem: "Folkens kungar uppträder som herrar över sina landsmän, och de som har makten kallar sig folkens välgörare. ²⁶ Men så skall ni inte handla, utan den störste bland er skall vara som den yngste och den som är ledare skall vara som tjänaren. ²⁷ Ty vem är störst: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det inte den som ligger till bords? Och ändå är jag här mitt ibland er som en tjänare. ²⁸ Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, ²⁹ och jag överlämnar riket åt er, liksom min Fader har överlämnat det åt mig: ³⁰ Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

³¹ Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete. ³² Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder." ³³ Då sade Petrus till honom: "Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden." ³⁴ Jesus svarade: "Jag säger dig, Petrus, tuppen skall inte gala i natt, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig."

³⁵ Han sade vidare till dem: "När jag sände er utan börs, utan lädersäck och sandaler, saknade ni då något?" De svarade: "Nej, inget." ³⁶ "Men nu", sade han, "skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. ³⁷ Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. ^[j] Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt." ³⁸ De sade: "Herre, här är två svärd." Han svarade dem: "Det räcker."

Jesus i Getsemane

³⁹ Sedan gick Jesus som vanligt ut till Oljeberget, och hans lärjungar följde honom. ⁴⁰ När han kom till platsen,^[k] sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." ⁴¹ Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: ⁴² "Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din." ⁴³ Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft.^{[l] 44} Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden. ⁴⁵ När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse. ⁴⁶ Då sade han till dem: "Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse."

Jesus fängslas

⁴⁷ Medan han ännu talade kom där en folkhop. Han som hette Judas, en av de tolv, ledde dem, och han gick fram till Jesus och kysste honom. ⁴⁸ Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?" ⁴⁹ När de som stod kring Jesus såg vad som skulle hända, frågade de: "Herre, skall vi slå till med svärd?" ⁵⁰ Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. ⁵¹ Men Jesus sade: "Låt det vara nog med detta!" Och han rörde vid hans öra och helade honom.

⁵² Sedan sade Jesus till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste, som hade kommit emot honom: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar. ⁵³ Trots att jag dagligen har varit bland er i templet, har ni inte gripit mig. Men detta är er stund och nu råder mörkrets makt."

Petrus förnekar Jesus

⁵⁴ Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. ⁵⁵ Mitt på gården tände de upp en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem. ⁵⁶ En tjänsteflicka, som fick se honom sitta vid elden, betraktade honom noga och sade: "Den där mannen var också med honom." ⁵⁷ Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte." ⁵⁸ Strax därefter fick en man syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte." ⁵⁹ Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där mannen med honom. Han är ju galilé." ⁶⁰ Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du menar." Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen. ⁶¹ Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg vad Herren hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt, skall du tre gånger förneka mig." ⁶² Och han gick ut och grät bittert.

Jesus hånas och ställs inför stora rådet

⁶³ De män som bevakade Jesus hånade honom och slog honom. ⁶⁴ De höljde över honom och sade: "Profetera! Vem var det som slog dig?" ⁶⁵ Och på många andra sätt hånade de honom.

⁶⁶ När det blev dag, samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De lät föra honom inför sitt råd ⁶⁷ och frågade: "Är du Messias, så säg det!" Han svarade dem: "Om jag säger det, tror ni det inte, ⁶⁸ och om jag frågar er, svarar ni inte. ⁶⁹ Men härefter skall Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida." ⁷⁰ Då frågade alla: "Är du alltså Guds Son?" Han svarade dem: "Ni själva säger att Jag Är."^{[m] 71} De sade: "Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har själva hört det från hans egen mun."

Jesus inför Pilatus

23 Alla de församlade bröt nu upp och förde honom inför Pilatus. ² Där började de anklaga honom och säga: "Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, förbjuder oss betala skatt till kejsaren och säger att han är Messias, en konung." ³ Pilatus frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." ⁴ Pilatus sade då till översteprästerna och till folket: "Jag finner inget brottsligt hos den här mannen." ⁵ Men de var påstridiga och sade: "Han uppviglar med sin lära folket över hela Judeen, från Galileen och ända hit." ⁶ När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen. ⁷ Och då han fick veta att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som också var i Jerusalem under de dagarna.

Jesus inför Herodes

⁸ När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, eftersom han hade hört talas om honom, och han hoppades nu få se honom göra något tecken. ⁹ Herodes ställde rätt många frågor till honom, men Jesus svarade inte. ¹⁰ Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt. ¹¹ Herodes och hans soldater bemötte honom med förakt och gjorde narr av honom, och sedan han låtit sätta på honom en praktfull dräkt, skickade han honom tillbaka till Pilatus. ¹² Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade det rått fiendskap mellan dem.

Jesus döms till döden

¹³ Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket ¹⁴ och sade till dem: "Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han uppviglar folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det som ni anklagar honom för. ¹⁵ Inte heller Herodes har funnit honom skyldig, och därför har han skickat honom tillbaka till oss. Ni ser att mannen inte har gjort något som förtjänar döden. ¹⁶ Därför vill jag bestraffa^[n] honom och sedan frige honom."^{[o] 18} Då skrek hela hopen: "Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!" - ¹⁹ Barabbas var en man som hade kastats i fängelse för ett upplopp i staden och för mord. - ²⁰ Pilatus talade till dem igen, ty han ville frige Jesus. ²¹ Men de skrek: "Korsfäst! Korsfäst honom!" ²² För tredje gången sade han till dem: "Vad har han då gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför vill jag bestraffa honom och sedan frige honom." ²³ Men de låg över honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas, och deras rop blev allt starkare. ²⁴ Pilatus beslöt då att de skulle få vad de begärde. ²⁵ Han frigav den som de ville ha fri - mannen som var fängslad för upplopp och mord - men Jesus utlämnade han, så att de fick som de ville.

Jesus korsfästes

²⁶ När de förde bort honom, grep de en man som kom från landet, Simon från Cyrene. På honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus. ²⁷ En stor folkmassa följde honom, bland dem många kvinnor som sörjde och grät över honom. ²⁸ Då vände Jesus sig om och sade till dem: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. ²⁹ Ty det kommer en tid då man skall säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött, och de bröst som inte har gett di. ³⁰ Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss! ³¹ Ty om man gör så med det friska trädet, vad skall då inte ske med det torra?"

³² Två andra brottslingar^[p] fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. ³³ Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. ³⁴ Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör."^[q] Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. ³⁵ Folket stod där och såg på. Men medlemmarna i Stora rådet hånade honom och sade: "Andra har han hjälpt. Nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den Utvalde." ³⁶ Även soldaterna gick fram och hånade honom. De räckte honom surt vin ³⁷ och sade: "Om du är judarnas konung, så hjälp dig själv." ³⁸ Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas konung." ³⁹ En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!" ⁴⁰ Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? ⁴¹ Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont." ⁴² Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." ⁴³ Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset."

Jesus dör

⁴⁴ Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. ⁴⁵ Solen förmörkades, och förlåten^[r] i templet brast mitt itu. ⁴⁶ Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." ^[s] Och när han hade sagt detta gav han upp andan.

⁴⁷ Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig." ⁴⁸ Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet^[t] när de såg vad som skedde och vände hem igen. ⁴⁹ Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta.

Jesu begravning

⁵⁰ Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man, ⁵¹ som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike. ⁵² Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. ⁵³ Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd. ⁵⁴ Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just börja.

⁵⁵ De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. ⁵⁶ Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.

Jesus uppstår ur graven

24 På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning. ² De fann att stenen var bortrullad från graven ³ och gick in men fann inte Herren Jesu kropp. ⁴ När de inte visste vad de skulle tro, se, då stod två män i skinande kläder framför dem. ⁵ Kvinnorna blev förskräckta och böjde ansiktet mot marken, men de båda männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda? ⁶ Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er, medan han ännu var i Galileen. ⁷ Han sade att Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen." ⁸ Då kom de ihåg hans ord.

⁹ Och de vände tillbaka från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra. ¹⁰ Det var Maria från Magdala och Johanna och Jakobs mor Maria. Också de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna. ¹¹ Men det kvinnorna berättade uppfattade dessa som tomt prat, och de trodde inte på dem. ¹² Men Petrus steg upp och sprang till graven, och då han lutade sig in, såg han endast linnebindlarna. Och han gick hem, fylld av förundran över det som hade hänt.

Jesus visar sig för Emmausvandrarna

¹³ Och se, två av dem var just den dagen på väg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier från Jerusalem. ¹⁴ Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. ¹⁵ När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem. ¹⁶ Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. ¹⁷ Han frågade dem: "Vad är det ni samtalar om?" Då stannade de och såg bedrövade ut. ¹⁸ Och den ene som hette Kleopas sade till honom: "Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?" ¹⁹ Han frågade dem: "Vad då?" De svarade: "Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket. ²⁰ Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa. ²¹ Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har låtit den tredje dagen gå, sedan detta skedde. ²² Och vidare har några kvinnor bland de våra gjort oss uppskakade. De gick tidigt på morgonen till graven ²³ men fann inte hans kropp. Och de kom och berättade att de hade sett en änglasyn och att änglarna hade sagt att han levde. ²⁴ Då gick några av oss till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt, men honom själv såg de inte." ²⁵ Han sade till dem: "Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. ²⁶ Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?" ²⁷ Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.

²⁸ När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare. ²⁹ Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut." Då gick han in och stannade hos dem. ³⁰ Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. ³¹ Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. ³² Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?" ³³ De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade, ³⁴ och dessa sade: "Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon." ³⁵ Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet.

Jesus visar sig för lärjungarna

³⁶ Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." ³⁷ Uppskakade och förskräckta trodde de att de såg en ande. ³⁸ Men han sade till dem: "Varför är ni så förskräckta, och varför stiger det upp tvivel i era hjärtan? ³⁹ Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har." ⁴⁰ När han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter. ⁴¹ Och eftersom de av idel glädje ännu inte kunde tro utan stod där förundrade, frågade han dem: "Har ni något att äta här?" ⁴² Då räckte de honom en bit stekt fisk, ⁴³ som han tog och åt inför deras ögon.

⁴⁴ Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna." ⁴⁵ Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna. ⁴⁶ Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, ⁴⁷ och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. ⁴⁸ Ni är själva vittnen om detta. ⁴⁹ Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden."

Jesu himmelsfärd

⁵⁰ Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. ⁵¹ Och medan han välsignade dem, skildes han från dem och blev upptagen till himlen. ⁵² De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. ⁵³ Och de var alltid i templet och prisade Gud.

Ordet blev kött

1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. ² Han var i begynnelsen hos Gud. ³ Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. ⁴ I honom var liv, och livet var människornas ljus. ⁵ Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

⁶ En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. ⁷ Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. ⁸ Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.

⁹ Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. ¹⁰ Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. ¹¹ Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. ¹² Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. ¹³ De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.

¹⁴ Och Ordet blev kött och bodde bland oss,^[u] och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. ¹⁵ Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig." ¹⁶ Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. ¹⁷ Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. ¹⁸ Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud,^[v] och är hos Fadern, har gjort honom känd.

Johannes Döparens vittnesbörd

¹⁹ Detta är Johannes vittnesbörd, när judarna^[w] hade sänt till honom präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. ²⁰ Han bekände och förnekade inte sanningen. Han bekände: "Jag är inte Messias." ²¹ De frågade honom: "Vad är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." "Är du Profeten?"^[x] Han svarade: "Nej." ²² Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" ²³ Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!" ^[y]

²⁴ Några fariseer hade också sänts ut, ²⁵ och de frågade honom: "Varför döper du, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?" ²⁶ Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner, ²⁷ han som kommer efter mig. Jag är inte värd att knyta upp remmen på hans sandaler." ²⁸ Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.

²⁹ Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds lamm,^[z] som tar bort världens synd. ³⁰ Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig. ³¹ Och jag kände honom inte. Men för att han skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten."

³² Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom. ³³ Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande. ³⁴ Och jag har sett det och har vittnat att han är Guds Son."

Jesu första lärjungar

³⁵ Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. ³⁶ När han såg Jesus komma sade han: "Se Guds lamm!" ³⁷ De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde Jesus. ³⁸ Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem vad de ville. De svarade: "Rabbi" - det betyder lärare - "var bor du?" ³⁹ Han sade till dem: "Kom och se!" Då gick de med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen.

⁴⁰ Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört vad Johannes sade och som hade följt Jesus. ⁴¹ Han fann först sin bror Simon och sade till honom: "Vi har funnit Messias" - det betyder Kristus. ⁴² Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: "Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas"^[aa] - det betyder Petrus.

⁴³ Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Han fann då Filippus och sade till honom: "Följ mig!" ⁴⁴ Filippus var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. ⁴⁵ Filippus fann Natanael och sade till honom: "Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret." ⁴⁶ Natanael sade till honom: "Kan något gott komma från Nasaret?" Filippus svarade: "Kom och se!" ⁴⁷ När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: "Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek." ⁴⁸ Natanael frågade honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarade: "Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet." ⁴⁹ Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung." ⁵⁰ Jesus svarade honom: "Därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Det som är större än detta skall du få se." ⁵¹ Sedan sade han till honom: "Amen, amen^[ab] säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."

Jesus förvandlar vatten till vin

2 På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. ² Jesus och hans lärjungar blev också bjudna till bröllopet. ³ När vinet tog slut sade Jesu mor till honom: "De har inget vin." ⁴ Jesus svarade: "Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit." ⁵ Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han än säger till er."

⁶ Nu stod där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar.^[ac] De rymde omkring hundra liter^[ad] var. ⁷ Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten!" Och de fyllde dem ända till brädden. ⁸ Sedan sade han: "Ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde det. ⁹ Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin, och han visste inte varifrån det kom. Men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen ¹⁰ och sade: "Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Du har sparat det goda vinet ända till nu."

¹¹ Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. ¹² Sedan gick han ner till Kapernaum tillsammans med sin mor, sina bröder och sina lärjungar. Där stannade de några få dagar.

Det gamla och det nya templet

¹³ Judarnas påsk närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. ¹⁴ I templet^[ae] fann han dem som sålde oxar, får och duvor, och sådana som satt där och växlade pengar. ¹⁵ Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut penningväxlarnas mynt och välte omkull deras bord, ¹⁶ och till dem som sålde duvor sade han: "Ta bort det här! Gör inte min Faders hus till en saluhall!" ¹⁷ Hans lärjungar kom då ihåg att det stod skrivet: Iver för ditt hus skall förtära mig. ^[af]

¹⁸ Judarna frågade honom: "Vad för tecken kan du visa oss, eftersom du gör så här?" ¹⁹ Jesus svarade: "Bryt ner detta tempel, så skall jag resa upp det på tre dagar." ²⁰ Judarna sade: "I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du skall resa upp det på tre dagar!" ²¹ Men det tempel han talade om var hans kropp. ²² När han hade uppstått från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och ordet som Jesus hade sagt.

²³ Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden, kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. ²⁴ Men själv anförtrodde han sig inte åt dem, eftersom han kände alla. ²⁵ Han behövde inte höra någon vittna om människan, ty av sig själv visste han vad som var i människan.

Jesus och Nikodemus

3 Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. ² Han kom till Jesus om natten och sade: "Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom." ³ Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt^[ag] kan inte se Guds rike." ⁴ Nikodemus sade: "Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?" ⁵ Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. ⁶ Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. ⁷ Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. ⁸ Vinden^[ah] blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden."

⁹ Nikodemus frågade: "Hur kan det ske?" ¹⁰ Jesus svarade: "Du är Israels lärare och vet inte det. ¹¹ Amen, amen säger jag dig: Det vi vet talar vi, och det vi har sett vittnar vi om, och vårt vittnesbörd tar ni inte emot. ¹² Om ni inte tror när jag talar till er om det som hör jorden till, hur skall ni då kunna tro, när jag talar till er om det som hör himlen till? ¹³ Ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen.^{[ai] 14} Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd,^{[aj] 15} för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. ¹⁶ Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. ¹⁷ Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. ¹⁸ Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. ¹⁹ Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. ²⁰ Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. ²¹ Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud."

Jesus och Johannes Döparen

²² Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till Judeen, och där vistades han en tid med dem och döpte. ²³ Men också Johannes döpte i Ainon nära Salim - där fanns det gott om vatten - och folk kom dit och blev döpta. ²⁴ Johannes hade ännu inte blivit kastad i fängelse.

²⁵ Då uppstod en tvist mellan några av Johannes lärjungar och en jude om reningen. ²⁶ De gick till Johannes och sade: "Rabbi, han som var hos dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper och alla går till honom." ²⁷ Johannes svarade: "Ingen människa kan ta emot något utan att det ges henne från himlen. ²⁸ Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias. Jag är sänd framför honom. ²⁹ Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän, som står där och hör honom, gläder sig innerligt över brudgummens röst. Den glädjen har jag nu helt och fullt. ³⁰ Han måste bli större och jag mindre.

³¹ Den som kommer ovanifrån^[ak] är över alla. Den som kommer från jorden är av jorden, och av jorden talar han. Den som kommer från himlen är över alla. ³² Vad han har sett och hört vittnar han om, och hans vittnesbörd tar ingen emot. ³³ Den som har tagit emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann.

³⁴ Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta. ³⁵ Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand. ³⁶ Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."

Jesus och den samaritiska kvinnan

4 När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han vann fler lärjungar och döpte fler än Johannes ² - men det var inte Jesus själv utan hans lärjungar som döpte - ³ lämnade han Judeen och vände tillbaka till Galileen. ⁴ Han måste då ta vägen genom Samarien ⁵ och kom till en samaritisk stad som heter Sykar,^[al] nära det jordstycke som Jakob hade gett åt sin son Josef. ⁶ Där fanns Jakobs brunn. Eftersom Jesus var trött av vandringen, satte han sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen.

⁷ Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: "Ge mig att dricka." ⁸ Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat. ⁹ Den samaritiska kvinnan sade till honom: "Hur kan du som är jude be mig, en samaritisk kvinna, om något att dricka?" - Judarna umgås inte med samariterna.^[am] - ¹⁰ Jesus svarade henne: "Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten." ¹¹ Hon sade: "Herre, inte ens en skopa har du, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet? ¹² Inte är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?" ¹³ Jesus svarade henne: "Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. ¹⁴ Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv." ¹⁵ Kvinnan sade till honom: "Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig och behöver gå hit och hämta vatten."

¹⁶ Han sade: "Gå och hämta din man och kom hit!" ¹⁷ Kvinnan svarade: "Jag har ingen man." Jesus sade: "Du har rätt när du säger att du inte har någon man. ¹⁸ Fem män har du haft, och den du har nu är inte din man. Det du sade är sant." ¹⁹ Kvinnan sade: "Herre, jag märker att du är en profet. ²⁰ Våra fäder har tillbett på detta berg,^[an] och ni säger att den plats där man skall tillbe finns i Jerusalem." ²¹ Jesus svarade: "Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. ²² Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. ²³ Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. ²⁴ Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning." ²⁵ Kvinnan sade till honom: "Jag vet att Messias skall komma, han som kallas Kristus. När han kommer, skall han förkunna allt för oss." ²⁶ Jesus sade till henne: "Det Är Jag,^[ao] den som talar med dig." ²⁷ Just då kom hans lärjungar, och de blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. ²⁸ Kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket: ²⁹ "Kom och se en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Han kanske är Messias." ³⁰ Då gick de ut ur staden och kom till honom.

³¹ Under tiden bad lärjungarna honom: "Rabbi, ät." ³² Men han sade till dem: "Jag har mat att äta som ni inte känner till." ³³ Lärjungarna sade till varandra: "Inte kan väl någon ha kommit med mat till honom?" ³⁴ Jesus sade: "Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. ³⁵ Säger ni inte att det ännu är fyra månader kvar till skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd. ³⁶ Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar kan glädja sig på samma gång. ³⁷ Ändå är det ordet sant, att en sår och en annan skördar. ³⁸ Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har gått in i deras arbete."

³⁹ Många samariter från den staden kom till tro på honom genom kvinnans ord, då hon vittnade: "Han har sagt mig allt vad jag har gjort." ⁴⁰ När samariterna kom till honom, bad de att han skulle stanna kvar hos dem, och han stannade där två dagar. ⁴¹ Och många fler kom till tro på grund av hans ord, ⁴² och de sade till kvinnan: "Nu tror vi inte längre bara för dina ords skull. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens Frälsare."

Jesus botar en kunglig tjänares son

⁴³ Efter dessa två dagar gick Jesus därifrån till Galileen. ⁴⁴ Han hade själv vittnat om att en profet inte blir erkänd i sin hemtrakt. ⁴⁵ När han nu kom till Galileen, tog galileerna emot honom, eftersom de hade sett allt som han hade gjort i Jerusalem vid högtiden. De hade själva varit där.

⁴⁶ Så kom han tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kapernaum. ⁴⁷ När han hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, gick han till honom och bad att han skulle komma ner och bota hans son som låg för döden. ⁴⁸ Jesus sade till honom: "Om ni inte ser tecken och under, tror ni inte." ⁴⁹ Mannen sade till honom: "Herre, kom ner innan mitt barn dör!" ⁵⁰ Jesus svarade: "Gå, din son lever." Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom och gick. ⁵¹ Och medan han ännu var på väg, möttes han av sina tjänare som sade att hans son levde. ⁵² Han frågade vid vilken timme han hade blivit bättre. De svarade: "I går vid sjunde timmen lämnade febern honom." ⁵³ Då förstod fadern att det hade hänt just den timme då Jesus hade sagt till honom: "Din son lever." Och han själv och hela hans familj^[ap] kom till tro. ⁵⁴ Detta var det andra tecknet som Jesus gjorde sedan han hade kommit från Judeen till Galileen.

Jesus botar en sjuk man vid Betesda

5 Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. ² Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska heter Betesda. Den har fem pelargångar, ³ och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama.^{[aq] 5} Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. ⁶ Då Jesus såg honom ligga där och visste att mannen hade varit sjuk så länge, sade han till honom: "Vill du bli frisk?" ⁷ Den sjuke svarade honom: "Herre, jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig." ⁸ Jesus sade till honom: "Stig upp, ta din bädd och gå!" ⁹ Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.

Men det var sabbat den dagen, ¹⁰ och judarna sade till mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat. Du får inte bära din bädd." ¹¹ Han svarade dem: "Den som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!" ¹² Då frågade de: "Vem var det som sade åt dig att du skulle ta din bädd och gå?" ¹³ Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen.

¹⁴ Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig." ¹⁵ Mannen gick då till judarna och sade att det var Jesus som hade gjort honom frisk. ¹⁶ Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på en sabbat. ¹⁷ Men han sade till dem: "Min Fader verkar ännu i denna stund. Så verkar även jag." ¹⁸ Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också sade att Gud var hans Fader och gjorde sig själv lik Gud.

Jesu förhållande till sin Fader

¹⁹ Jesus svarade dem: "Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen. ²⁰ Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och större gärningar än dessa skall han visa honom, så att ni kommer att häpna. ²¹ Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill. ²² Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, ²³ för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

²⁴ Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. ²⁵ Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. ²⁶ Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. ²⁷ Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. ²⁸ Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst ²⁹ och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom. ³⁰ Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.

³¹ Om jag själv vittnar om mig, är mitt vittnesbörd inte giltigt. ³² Det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. ³³ Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. ³⁴ Jag tar inte emot vittnesbördet från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli frälsta. ³⁵ Han var en lampa som brann och lyste, och en kort tid ville ni glädja er i hans ljus. ³⁶ Själv har jag ett vittnesbörd som är förmer än Johannes vittnesbörd: de gärningar som Fadern har gett mig att fullborda, just de gärningar jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. ³⁷ Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett, ³⁸ och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt. ³⁹ Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. ⁴⁰ Men ni vill inte komma till mig för att få liv.

⁴¹ Jag tar inte emot ära av människor. ⁴² Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. ⁴³ Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot. ⁴⁴ Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden? ⁴⁵ Tro inte att jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. ⁴⁶ Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. ⁴⁷ Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?"