Bible in 90 Days
Frågan om att betala skatt
20 Medan de väntade på sitt tillfälle, mutade de några män som skulle låtsas vara hederliga, men som egentligen var utsända för att försöka sätta fast Jesus för något han sa.
21 De sa: Herre, vi vet vilken uppriktig lärare du är. Du säger alltid sanningen och ger inte efter vad andra än tycker och tänker, utan undervisar om Guds väg.
22 Säg oss nu, är det rätt att betala skatt till den romerska staten eller inte?
23 Han genomskådade deras falskhet och sa:
24 Visa mig ett mynt. Vems bild finns på det? Och vems namn? De svarade: Den romerske kejsarens.
25 Han sa: Ge då kejsaren det som är hans, men ge Gud det som tillhör honom!
26 De lyckades alltså inte med att sätta fast honom för något han sa när folket hörde på, och de häpnade över hans svar och blev tysta.
Frågan om uppståndelsen
27 Sedan kom några saddukeer - män som trodde att döden är slutet på vår existens och att det inte finns någon uppståndelse -
28 och frågade:I Moses lag står det att om en man dör barnlös, så ska mannens bror gifta sig med änkan, och deras barn ska enligt lagen tillhöra den avlidne mannen och föra hans namn vidare.
29 Vi känner en familj med sju bröder. Den äldste gifte sig och dog sedan barnlös.
30 Hans bror gifte sig med änkan men de fick inte heller några barn.
31 Så höll det på, tills alla sju hade gift sig med henne och dött utan att lämna några barn efter sig.
32 Till slut dog också kvinnan.
33 Och nu är frågan: Vems hustru kommer hon att bli vid uppståndelsen? Alla sju har ju varit gifta med henne!
34-35 Jesus svarade saddukeerna: Det är bara här på jorden som män och kvinnor gifter sig, men de som är värdiga att få del i den kommande världen och i uppståndelsen från de döda, tänker inte mer på äktenskap, för de kan inte längre dö.
36 De är nämligen som änglarna, och dessutom är de Guds barn, för de har uppstått till nytt liv från de döda.
37-38 Det ni egentligen vill fråga om är ju om det finns någon uppståndelse eller inte, och då bevisar Mose själv att döda uppstår, för när Gud visade sig för honom i den brinnande busken, talar han om Gud som 'Abrahams, Isaks och Jakobs Gud'. Att säga att Herren är någons Gud betyder att den personen lever och inte är död, och inför Gud är alla människor levande.
39 Det var bra svarat, Herre, sa några av de judiska lagexperter som stod där,
40 och ingen vågade ställa fler frågor till honom.
Folkets religiösa ledare kan inte svara Jesus
41 Sedan frågade han dem: Hur kan ni påstå att Kristus är en ättling till kung David?
42-43 David själv skrev ju i Psaltaren: 'Gud sa till min Herre, Messias: Sätt dig på hedersplatsen på min högra sida tills jag har lagt under mig alla dina fiender.'
44 Menar ni verkligen att någon kallar sin son Herre?
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
45 Medan folket lyssnade vände han sig till sina lärjungar och sa:
46 Akta er för dessa judiska lagexperter. De älskar att gå omkring i praktfulla kläder, och de tycker om att människor bugar sig för dem när de visar sig offentligt. De sitter alltid på de främsta platserna vid gudstjänsterna, och de njuter av att ha hedersplatser vid festmåltiderna!
47 Men till och med när de ber sina långa böner och ser fromma ut, funderar de ut planer på hur de ska kunna lura änkor på deras egendomar. Därför väntar dem Guds strängaste dom.
En fattig änka ger allt hon har
21 När Jesus stod i templet såg han hur de rika lade sina gåvor i kollektkistan.
2 En fattig änka kom också fram och släppte ner två kopparslantar.
3 Då sa han: Denna stackars änka har gett mer än alla de andra tillsammans,
4 för de gav en liten del av sitt överflöd, men hon gav allt vad hon hade trots att hon var fattig.
Jesus talar om framtiden
5 Några av hans lärjungar började då hänförda tala om templet med alla dess vackra stenar och dyrbara gåvor som folket hade skänkt.
6 Men Jesus sa: Snart är tiden inne när allt detta som ni beundrar ska jämnas med marken. Inte en enda sten ska lämnas kvar på sin plats.
7 Herre! utropade de förskräckt. När kommer det att ske? Och hur kan vi veta att tiden är inne?
8 Han svarade: Låt ingen lura er! Många ska komma och påstå att de är Messias och säga: 'Slutet är nära.' Men tro dem inte!
9 Och när ni får höra om krig och revolutioner så grips inte av panik. Det är sant att det kommer att bli krig, men tidens ände står ännu inte för dörren.
10 Folken ska föra krig mot varandra, och det ena landet ska angripa det andra.
11 Allvarliga jordbävningar kommer att skaka stora delar av världen. Hungersnöd och epidemier ska drabba människorna, och oförklarliga tecken på himlen kommer att göra dem alldeles skräckslagna.
12 Men innan allt detta inträffar kommer ni att bli förföljda. Eftersom ni bekänner mitt namn blir ni dömda och kastade i fängelse, och ni kommer att bli ställda inför makthavare och myndigheter.
13 Men det ger er möjlighet att vittna om mig.
14 Oroa er därför inte för vad ni ska svara på de anklagelser som riktas mot er,
15 för jag ska ge er de rätta orden med en sådan skärpa att ingen av era motståndare kommer att kunna svara.
16 Till och med de som står er närmast, era föräldrar, bröder, släktingar och vänner, ska förråda er och arrestera er, och några av er kommer att dödas.
17 Alla ska hata er för att ni tillhör mig och bekänner mig.
18 Men Gud ska inte överge er. Utan hans vilja ska inte ett hår på era huvuden gå förlorat.
19 Stå fasta och håll ut för då ska ni vinna evigt liv.
20 Men den dag ni ser Jerusalem omringad av arméer, ska ni veta att dess undergång är nära.
21 Då måste Judeens invånare fly till bergen, och de som bor i Jerusalem måste lämna staden så fort som möjligt för ingen kan söka skydd där.
22 Detta blir dagar fyllda av Guds domar. Då ska allt det profeterna skrev om i de gamla Skrifterna gå i uppfyllelse.
23 Stackars de kvinnor som då väntar barn, och de som har spädbarn, för det ska bli djup nöd i detta land och vreden ska drabba det.
24 Många människor ska brutalt bli dödade, och andra ska deporteras som fångar och flyktingar till världens alla länder. Och Jerusalem ska ockuperas och trampas ner av främmande folk tills dess Gud gör slut på deras tid.
Jesus talar om sin återkomst
25 Sedan ska märkliga fenomen visa sig på solen, månen och stjärnorna. Det är förvarningar om kommande olyckor. På jorden ska folken gripas av ångest och en förfärlig rastlöshet inför katastroferna och de våldsamma flodvågorna.
26 Ovisshet och fruktan ska driva många människor till förtvivlan så de tappar allt hopp, för till och med lagarna som styr universum ska rubbas.
27 Men då ska jordens alla folk få se Människosonen komma i ett moln med gudomlig makt och stor härlighet.
28 Därför, när ni ser allt detta hända, stå då fasta och se uppåt för då är er befrielse nära.
29 Sedan fortsatte han med följande bild: Lägg märke till fikonträdet, eller vilket annat träd som helst.
30 Redan då bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära.
31 På samma sätt kan ni veta att Guds rike är nära när ni ser att dessa händelser inträffar.
32 Tro mig, detta folk ska inte gå under innan allt detta har gått i uppfyllelse.
33 Och fastän både himmel och jord ska försvinna, ska mina ord alltid finnas kvar.
Jesus talar om att vi ska vara vaksamma
34-35 Var på er vakt! Låt inte min plötsliga ankomst överrumpla er. Låt mig inte finna er i lyx och överflöd, nöjen och dryckenskap eller upptagna med livets problem och bekymmer som resten av världen.
36 Håll er alltid beredda. Be att ni ska få kraft att rädda er undan de svårigheter som väntar, så att ni kan möta Människosonen med frimodighet.
37-38 Varje dag gick Jesus till templet för att undervisa, och folkmassorna började samlas tidigt på morgonen för att höra honom. Men varje kväll lämnade han staden och gick ut till Oljeberget och övernattade där.
De religiösa ledarna planerar att döda Jesus
22 Nu närmade sig påskhögtiden - den judiska högtid då man bara äter bröd som bakats utan jäst.
2 Liksom tidigare sökte översteprästerna och de religiösa ledarna efter ett lämpligt tillfälle att mörda Jesus utan att folket märkte det. Annars var det risk för uppror.
Judas går med på att förråda Jesus
3 Då for Satan in i Judas Iskariot, som var en av de tolv lärjungarna.
4 Han gick till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten för att diskutera hur man utan att väcka uppmärksamhet skulle kunna arrestera Jesus.
5 De blev mycket förtjusta och erbjöd honom en summa pengar.
6 Han accepterade deras anbud, och från det ögonblicket väntade han på ett tillfälle att i hemlighet förråda Jesus.
Lärjungarna gör i ordning påskmåltiden
7 Så kom den dag i påskhögtiden när påsklammet skulle slaktas och ätas tillsammans med det ojästa brödet.
8 Därför skickade Jesus de båda lärjungarna Petrus och Johannes i förväg för att göra i ordning påskmåltiden så att de kunde äta den tillsammans.
9 Vart vill du att vi ska gå? frågade de.
10 Han svarade: Så snart ni kommer in i Jerusalem möter ni en man som bär en kruka med vatten. Följ efter honom till det hus som han går in i
11 och säg till mannen som äger huset: 'Vår Mästare ber dig att visa oss gästrummet, där han kan äta påskmåltiden tillsammans med sina lärjungar.'
12 Han kommer att ta er med en trappa upp till ett stort rum, som redan står i ordning. Det är platsen där ni ska göra i ordning måltiden åt oss.
13 När de kom in i staden fann de att allt var precis som Jesus hade sagt, och de gjorde i ordning påskmåltiden.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
14 När tiden var inne för att äta påskmåltiden, slog Jesus och lärjungarna sig ner vid bordet.
15 Och han sa till dem: Av hela mitt hjärta har jag längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar.
16 För jag säger er att jag inte kommer att äta den igen förrän vi ska fira den fullkomliga påsken i Guds rike.
17 Sedan tog han en bägare vin, och när han hade tackat Gud för vinet, sa han: Ta det här och dela det mellan er,
18 för jag kommer inte att dricka vin igen förrän Guds rike har kommit.
19 Därefter tog han en brödkaka, och när han hade tackat Gud för den, bröt han den i bitar och gav till dem och sa: Detta är min kropp som offras för er. Fira denna måltid så att ni aldrig glömmer mitt lidande och min död.
20 Efter måltiden räckte han dem ännu en bägare vin och sa: Detta är mitt blod som kommer att bekräfta det nya förbundet mellan Gud och människorna. Jag ger det för er så att era synder kan förlåtas.
21 Men här vid bordet finns en man som kommer att förråda mig fast han sitter bland oss som en vän.
22 Människosonen måste dö. Det är en del av Guds plan. Men fasa och förbannelse väntar den som förråder mig!
23 Då undrade lärjungarna vem av dem som någonsin skulle kunna göra något sådant.
24 Därefter började de sinsemellan diskutera vem som skulle anses störst bland dem.
25 Då sa Jesus till dem: I den här världen härskar makthavarna över folk samtidigt som de påstår att de är deras välgörare!
26 Men så ska det inte vara bland er. Störst är den som är minst, och ledare är den som tjänar andra.
27 I världen är det så att den som sätter sig vid bordet, är större än den som tjänar vid bordet. Men jag är hos er som en som tjänar.
28 Och därför att ni har varit trogna mot mig under dessa svåra dagar,
29 och därför att min Far har gett mig ett rike, så ger jag er här och nu rätten
30 att äta och dricka vid mitt bord i det riket. Och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 Simon, Simon, Satan har begärt att få pröva dig och att sålla dig som vete,
32 men jag har bett för dig att din tro inte ska bli slagen i spillror. Därför, när du har ångrat dig och vänt om till mig igen, styrk då och bygg upp dina bröders tro.
33 Simon Petrus svarade: Herre, jag är beredd att gå i fängelse med dig, ja, till och med att dö för dig.
34 Men Jesus sa: Petrus, låt mig säga dig något. Innan tuppen hinner gala i morgon bitti, ska du tre gånger neka till att du känner mig.
35 Sedan frågade Jesus dem: När jag sände ut er för att predika de goda nyheterna och ni var utan både pengar och packning, hur klarade ni er då? Fint, svarade de.
36 Men nu, sa han, om ni har någon packning så ta med er den! Ta med pengar också! Och om ni inte har något svärd, så sälj era kläder och köp ett.
37 Nu är tiden inne när dessa ord om mig ska bli verklighet: 'Han ska dömas som en brottsling!' Ja, allt som är skrivet om mig av profeterna kommer att ske.
38 Herre, svarade de, vi har två svärd med oss.Det räcker, sa Jesus.
Jesus ber i Getsemane
39 Tillsammans med sina lärjungar lämnade han sedan rummet där de ätit påskmåltiden, och gick som vanligt till Oljeberget.
40 Där sa han till dem: Be till Gud så att ni kan stå emot när ni sätts på prov.
41-42 Själv gick han ett stenkast längre bort och böjde knä och bad: Far, om det är möjligt, så bevara mig från detta lidande. Men jag vill att din vilja ska ske och inte min.
43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom ny kraft.
44 Han hade nämligen en sådan ångest och bad så intensivt att hans svett föll som blodsdroppar till marken.
45 Till slut reste han sig och gick tillbaka till lärjungarna, men fann att de hade somnat, utmattade av sorg.
46 Hur kan ni sova nu! sa han. Res er upp och be till Gud att ni inte dukar under när ni blir prövade.
Jesus blir förrådd och arresterad
47 Men just när han sa detta närmade sig en folkhop ledd av Judas, en av hans tolv lärjungar. Judas gick fram till Jesus för att kyssa honom på kinden.
48 Men Jesus sa: Judas, hur kan du förråda Messias med en kyss?
49 Nu hade också lärjungarna fattat vad som höll på att hända och frågade upphetsat: Mästare, ska vi försvara oss? Vi tog med oss svärden!
50 Och en av dem slog till översteprästens tjänare, och högg av hans högra öra.
51 Men Jesus sa: Kämpa inte emot längre. Och han rörde vid mannens öra, och han blev genast botad.
52 Sedan vände sig Jesus till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de religiösa ledarna, som gick i täten för folkhopen, och sa: Är jag en brottsling eftersom ni kommer beväpnade med svärd och klubbor för att gripa mig?
53 Varför arresterade ni mig inte i templet? Jag har varit där varenda dag! Men nu ser ni er chans, för Satans makt har fritt spelrum.
Petrus förnekar att han känner Jesus
54 Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd.
55 Inne på gården gjorde soldaterna upp en eld för att värma sig och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner bland dem.
56 En tjänsteflicka lade märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Till slut sa hon: Den där mannen var tillsammans med Jesus!
57 Petrus nekade ivrigt till det. Kvinna, sa han, jag känner inte ens den där mannen.
58 Efter en stund fick någon annan syn på honom och sa: Du tillhör också dem!Nej, det gör jag inte, svarade Petrus.
59 Ungefär en timme senare sa någon annan rakt ut: Jag vet att den här karln är en av Jesu lärjungar, och han kommer också från Galileen.
60 Men Petrus sa upprört: Vad pratar du om? Jag förstår inte vad du menar. Och när han sa det gol tuppen.
61 I det ögonblicket vände sig Jesus om och såg på Petrus. Han kom plötsligt ihåg vad Jesus hade sagt: Innan tuppen gal i morgon bitti ska du förneka mig tre gånger.
62 Då gick Petrus ut från gården och grät förtvivlat.
63-64 Nu började vakterna som bevakade Jesus att håna honom. De band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och frågade: Visa nu att du är profet! Vem var det som slog dig den här gången?
65 Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt.
Judarnas högsta domstol dömer Jesus till döden
66 Tidigt nästa morgon, i gryningen, samlades den judiska högsta domstolen, som bestod av översteprästerna och alla de högsta religiösa ledarna i landet. Och Jesus ställdes inför detta råd.
67-68 De frågade honom: Är du Messias? Han svarade: Om jag säger ja, så kommer ni inte att tro mig eller låta mig förklara min sak.
69 Men snart kommer den tid när Människosonen ska sitta på maktens tron vid den allsmäktige Gudens sida.
70 Upprörda ropade då allesammans: Påstår du att du är Guds Son? Han svarade: Ja, det är jag.
71 Behöver vi flera vittnen? ropade de. Vi har ju själva hört honom säga det.
Jesus förhörs av Pilatus
23 Sedan förde hela rådet Jesus till landshövdingen Pilatus.
2 De började omedelbart anklaga honom och säga: Den här mannen hetsar upp vårt folk genom att säga att de inte ska betala skatt till den romerska staten och genom att påstå att han är vår Messias och kung.
3 Då frågade Pilatus honom: Stämmer det? Är du deras kung? Ja, svarade Jesus, du själv säger det.
4 Då vände sig Pilatus till översteprästerna och till folket och sa: Jag kan inte finna den här mannen skyldig till något brott.
5 Då blev de alldeles vilda och ropade: Men han gör uppror mot staten överallt där han går fram, i hela landet från Galileen till Jerusalem.
Jesus inför Herodes
6 Är han från Galileen? frågade Pilatus.
7 När de svarade ja skickade Pilatus honom till kung Herodes. Galileen lydde nämligen under Herodes, och han råkade vara i Jerusalem just då.
8 Herodes blev glad över att få tillfälle att träffa Jesus. Han hade nämligen hört mycket om honom och hade hoppats att få se honom göra ett under.
9 Han ställde fråga på fråga till Jesus, men Jesus svarade honom inte.
10 Under tiden stod översteprästerna och de religiösa ledarna vid sidan om, och de fortsatte med sina våldsamma anklagelser.
11 Till slut började Herodes och hans soldater att håna och förlöjliga Jesus. Sedan satte de på honom en kunglig mantel och skickade honom tillbaka till Pilatus.
12 Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Tidigare hade de varit fiender.
Pilatus utlämnar Jesus till att korsfästas
13 Sedan kallade Pilatus samman översteprästerna, de judiska ledarna och folket
14 och tillkännagav sin dom:Ni har fört den här mannen till mig och anklagat honom för att leda ett uppror mot den romerska staten. Jag har noga förhört honom om detta, och finner honom oskyldig.
15 Herodes har kommit till samma slutsats och har sänt honom tillbaka till oss. Ingenting som den här mannen har gjort ger anledning till dödsstraff.
16 Därför ska jag låta piska honom och sedan släppa honom fri.
17-18 Då började folkhopen vråla och skrika, och alla ropade med en mun: Döda honom, och släpp Barabbas lös åt oss!
19 (Barabbas satt fängslad för mord och för att ha lett ett uppror i Jerusalem.)
20 Än en gång försökte Pilatus att diskutera med dem, för han ville gärna släppa Jesus.
21 Men de ropade: Korsfäst honom, korsfäst honom!
22 Ytterligare en gång, för tredje gången, frågade han: Varför det? Vad har han gjort? Jag har inte funnit några skäl att döma honom till döden. Jag kommer därför att piska honom och låta honom gå.
23 Men de ropade ännu högre att Jesus måste dö. Deras vilda rop fick Pilatus att till slut ge med sig.
24 Han dömde Jesus till döden som de krävde,
25 och på deras begäran frigav han i stället Barabbas, som var anklagad för uppror och mord. Men Jesus överlämnade han åt dem, så att de kunde göra vad de ville med honom.
Jesus förs bort för att korsfästas
26 På vägen till avrättningsplatsen mötte folkhopen Simon från Kyrene, som just var på väg till Jerusalem från landsbygden. Honom tvingade de att gå med och bära Jesu kors.
27 Stora skaror följde efter Jesus till avrättningen, bland dem många förtvivlade och gråtande kvinnor.
28 Till dem vände sig Jesus om och sa: Jerusalems döttrar! Gråt inte över mig, utan över er själva och era barn.
29 Det kommer en tid, när de kvinnor som inte har några barn ska räknas som lyckliga.
30 Då ska människorna längta efter att bergen begraver dem och att höjderna gömmer dem.
31 För om den oskyldige måste lida så mycket, vad kan då inte de skyldiga vänta sig?
Jesus blir korsfäst
32-33 Två andra brottslingar leddes också ut för att avrättas tillsammans med Jesus på en plats som kallades Skallen. Där korsfästes de alla tre, Jesus på korset i mitten och de två brottslingarna på var sin sida om honom.
34 Far, förlåt dessa människor, bad Jesus, för de vet inte vad de gör.Under tiden kastade soldaterna tärning om hans kläder och delade dem emellan sig.
35 Folkhopen stod och tittade på, och de judiska ledarna skrattade och hånade honom. Han var bra på att hjälpa andra, sa de. Nu kan han hjälpa sig själv, om han verkligen är den Messias som Gud sänt.
36 Också soldaterna hånade honom och räckte honom surt vin att dricka.
37 Och de ropade till honom: Om du är judarnas kung, så rädda dig själv!
38 Man hade nämligen satt upp en skylt upptill på korset. DETTA ÄR JUDARNAS KUNG, stod det på grekiska, latin och hebreiska.
39 En av de brottslingar, som hängde vid sidan av Jesus, gjorde narr av honom och sa: Är det du som är Messias? Bevisa det då genom att rädda dig själv och oss på samma gång!
40-41 Men den andre brottslingen tillrättavisade honom och sa: Har du inte respekt för Gud ens när du håller på att dö? Vi förtjänar att dö för våra brott, men den här mannen har inte gjort en enda ond handling.
42 Sedan sa han: Jesus, kom ihåg mig när du kommer till ditt rike.
43 Och Jesus svarade: Jag försäkrar dig att redan i dag ska du vara med mig i paradiset.
Jesus dör på korset
44 Det var nu mitt på dagen, och under tre timmar blev det mörkt över hela landet fram till klockan tre.
45 Solen var helt förmörkad, och plötsligt brast det tjocka förhänget, som hängde i templet, mitt itu, uppifrån och ända ner.
46 Då ropade Jesus: Far, till dig lämnar jag min ande, och med de orden dog han.
47 När kaptenen för den romerska militärpluton, som hade hand om avrättningarna, såg vad som hänt, ärade han Gud och sa: Jag är övertygad om att den här mannen var oskyldig.
48 Och när folket, som hade varit åskådare till korsfästelsen, såg att Jesus var död, gick de hem förfärade.
49 Men under tiden stod alla hans vänner tillsammans med kvinnorna, som hade följt med honom från Galileen, på avstånd och såg alltsammans.
Jesus begravs
50-52 En man, som hette Josef, och som kom från Arimataia, en stad i Judeen, vände sig sedan till Pilatus och bad om att få ta hand om Jesu kropp. Han var medlem av den judiska högsta domstolen och en gudfruktig man, som hela tiden hade väntat på att Messias skulle komma, och han tog avstånd från de andra judiska ledarnas beslut och handlingar.
53 Han tog ner Jesu kropp från korset och lindade in den i en lång linnesvepning och lade den i en ny, oanvänd grav, som var uthuggen i en klippa.
54 Detta skedde sent på fredagseftermiddagen, just innan sabbaten skulle börja.
55 Kvinnorna från Galileen följde efter honom och såg hur han lade kroppen i graven.
56 Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor för att balsamera honom. Men när solen gick ner och det blev sabbat höll de sig stilla i enlighet med den judiska lagens bestämmelser.
Jesus uppstår från de döda
24 Mycket tidigt på söndagsmorgonen tog kvinnorna kryddorna med sig och gick till graven.
2 Där fann de att den stora sten som hade täckt öppningen hade rullats åt sidan.
3 Då gick de in i graven, men Herrens Jesu kropp var borta.
4 De stod där förvirrade och visste inte vad de skulle tro. Plötsligt visade sig två män för dem, klädda i skinande vita kläder.
5 Kvinnorna blev förskräckta och bugade sig djupt.Då frågade männen: Varför letar ni i en grav efter en som lever?
6-7 Han är inte här. Han har återvänt till livet igen! Kommer ni inte ihåg vad han sa till er i Galileen? Att Människosonen måste bli förrådd och överlämnad i onda människors händer, och att de skulle korsfästa honom, men att han skulle uppstå igen på den tredje dagen?
8 Då kom de ihåg det,
9 och de skyndade sig tillbaka till Jerusalem för att tala om för lärjungarna och alla andra vad som hänt.
10 Kvinnorna som gick till graven var Maria från Magdala, och Johanna och Maria, Jakobs mor, och flera andra.
11 Men det de berättade lät som en saga för männen, och de trodde inte på det.
12 Men Petrus sprang till graven för att se efter. Han böjde sig ned och tittade in men det enda han såg var de tomma linneförbanden. Då gick han tillbaka hem, förundrad över vad som hade hänt.
Jesus visar sig för två män på vandring
13 Samma dag var två av Jesu lärjungar på väg till byn Emmaus, som ligger elva kilometer från Jerusalem.
14 Medan de gick och samtalade med varandra om vad som hade hänt de senaste dagarna,
15 kom plötsligt Jesus själv och gick bredvid dem.
16 Men fast de såg honom var det något som hindrade dem från att känna igen honom.
17 Vad är det ni diskuterar med varandra, sa han. Och varför är ni så bekymrade? De stannade plötsligt, och sorgen stod skriven i deras ansikten.
18 Den ene av dem, som hette Kleopas, svarade: Du måste vara den ende i hela Jerusalem som inte har hört vad som hänt de senaste dagarna.
19 Vad är det som har hänt? undrade han.Det som hände med Jesus, mannen från Nasaret, sa de. Han var en profet, som gjorde stora under och var en enastående lärare, högt aktad av både Gud och människor.
20 Men översteprästerna och våra religiösa ledare arresterade honom och överlämnade honom till romarna så att de kunde döma honom till döden, och nu har de korsfäst honom.
21 Vi hoppades att han var Messias, han som skulle komma för att befria Israel.Och till råga på allt detta som hände för tre dagar sedan,
22-23 gick några kvinnor tidigt i morse till graven, och de kom tillbaka och berättade att hans kropp inte längre fanns där. De hade sett änglar, som sa till dem att Jesus lever!
24 Några av oss rusade dit för att se efter, och faktum är att Jesu kropp var borta, precis som kvinnorna hade sagt. Men Jesus såg de inte.
25 Då sa Jesus till dem: Vad lite ni fattar! Och vad svårt ni har för att tro allt det som profeterna har sagt i Skriften.
26 Har inte profeterna klart förutsagt att Messias måste genomlida allt detta innan han går in i sin härlighet?
27 Sedan citerade Jesus stycke efter stycke från Skrifterna för dem, från Första Moseboken till och med Profeterna, och han förklarade vad de olika avsnitten sa om honom själv.
28 När de närmade sig Emmaus och slutet på vandringen såg de att han tänkte gå vidare.
29 Då bad de honom stanna kvar över natten tillsammans med dem, eftersom det började bli mörkt. Därför följde han med och stannade hos dem.
30 När de sedan satte sig ner för att äta bad han Gud välsigna brödet och tog sedan ett stycke och bröt det och räckte till dem.
31 Och plötsligt var det som om deras ögon öppnats och de kände igen honom, men i samma ögonblick försvann han.
32 Då sa de till varandra: Kände vi det inte som en eld i våra hjärtan när han talade med oss under vandringen och förklarade Skriften för oss.
33-34 Och utan att förlora någon tid skyndade de sig tillbaka till Jerusalem. Där var de elva lärjungarna och de andra som följde Jesus samlade, och de tog emot dem med orden: Herren har verkligen uppstått! Han har visat sig för Petrus!
35 Då berättade de två männen om hur Jesus hade visat sig för dem när de gick på vägen till Emmaus, och hur de känt igen honom då han bröt brödet.
Jesus visar sig för lärjungarna bakom stängda dörrar
36 Och medan de berättade om det stod plötsligt Jesus där mitt ibland dem och sa: Min frid är med er.
37 Men allesammans blev fruktansvärt rädda, eftersom de trodde att det var ett spöke.
38 Varför är ni rädda? frågade Jesus. Varför tvivlar ni på att det verkligen är jag?
39 Se på mina händer och se på mina fötter! Ni kan själva se att det är jag. Känn på mig! Om jag var ett spöke så skulle jag ju inte ha någon kropp.
40 Medan han talade visade han dem sina händer och fötter så att de kunde se märkena efter spikarna.
41 Fortfarande stod de där tveksamma, fyllda av både glädje och tvivel.Då frågade han dem: Har ni något att äta?
42 De gav honom en bit stekt fisk,
43 och han åt den medan de såg på.
Jesus visar sig för lärjungarna i Jerusalem
44 Sedan sa han till lärjungarna: Kommer ni inte ihåg att när jag var med er förut, berättade jag för er att allt som var skrivet om mig av Mose och av profeterna och i psalmerna måste gå i uppfyllelse?
45 Sedan öppnade han deras sinnen så att de äntligen förstod alla dessa skriftställen.
46 Och han sa: Ja, ni kan se att det är förutsagt sedan länge att Messias måste lida och dö och uppstå igen från de döda på den tredje dagen.
47 Alla folk ska få höra att det finns förlåtelse från synden för var och en som omvänder sig. Förkunna det först i Jerusalem.
48 Ni har varit vittnen till detta, och ni ska föra det vidare till andra.
49 Och jag ska sända den helige Ande till er, precis som min Far lovade. Börja inte berätta för andra om detta ännu, utan stanna här i Jerusalem tills den helige Ande kommer och fyller er med kraft från himlen.
Jesus far upp till himlen
50 Sedan tog Jesus dem med sig ut på vägen till Betania. Där tog han avsked av dem och sträckte upp sina händer mot himlen och välsignade dem.
51 Och medan Gud tog honom till sig upp i himlen
52 föll lärjungarna ner och hyllade honom. Sedan återvände de till Jerusalem fyllda av glädje,
53 och de var ständigt i templet och lovprisade Gud.
Gud blev människa
1 Innan något hade skapats fanns Guds eviga ord - Kristus.
2 Han har alltid funnits till och är Gud.
3 Han skapade allt som finns, och ingenting finns som inte han har skapat.
4 Allt liv kommer från honom, och hans liv är hela mänsklighetens ljus.
5 Han är det ljus som lyser i mörkret, och mörkret kan aldrig utsläcka det.
6-7 Gud sände Johannes döparen för att vittna om att Jesus Kristus är det verkliga ljuset.
8 Johannes var inte själv ljuset. Han var bara ett vittne som skulle göra ljuset känt.
9 Efter honom kom Kristus, som är det verkliga ljuset, för att lysa för alla människor i hela världen.
10 Men fastän han hade skapat världen, kände världen inte igen honom när han kom.
11-12 Inte ens i sitt eget land och bland sitt eget folk, judarna, blev han erkänd. Bara några få välkomnade och tog emot honom. Men åt alla som tog emot honom, gav han rätt att bli barn till Gud. Allt de behövde göra var att lita på att han kunde frälsa dem.
13 Alla som tror detta föds på nytt, inte genom en vanlig födelse på grund av människors känslor eller planer, utan på grund av Guds vilja.
14 Och Kristus blev människa och levde bland oss här på jorden. Han var full av kärlek, förlåtelse och sanning. Och några av oss har sett hans härlighet, den härlighet som tillhör den himmelske Faderns ende Son.
15 Johannes vittnade för människorna om Jesus och sa till dem: Han är den som jag talade om när jag sa: 'Det kommer en som betyder mer än jag, för han fanns till innan jag blev född.'
16 Vi har alla fått del av de rikedomar som han har fört med sig till oss, och vi har gång på gång fått uppleva hans nåd.
17 Mose gav oss lagen med dess stränga krav, men Jesus Kristus har också gett oss den kärleksfulla förlåtelsen.
18 Ingen har någonsin sett Gud, men hans ende Son har naturligtvis gjort det, för han står Fadern nära och har genom sitt liv visat oss vem Fadern är.
Johannes döparen förklarar sitt uppdrag
19 De judiska ledarna sände ut präster och tempeltjänare från Jerusalem för att fråga Johannes om han påstod sig vara Messias.
20 Men han nekade blankt till det. Jag är inte Kristus, sa han.
21 Vem är du då? frågade de. Är du Elias? Nej, svarade han.Är du profeten? Nej.
22 Vem är du då? Tala om det, så att vi kan svara dem som har sänt oss hit. Vad säger du själv?
23 Då svarade Johannes: Profeten Jesaja har redan sagt det: 'Jag är en röst som ropar i den öde öknen: Röj undan hindren på vägen, så att Herren kan komma!'
24-25 De som hade skickats ut och som också var fariseer frågade nu: Varför döper du om du inte är Messias eller Elias eller profeten?
26 Johannes svarade dem: Jag döper bara i vatten, men här bland folket lever redan en som ni inte känner.
27 Han ska fortsätta där jag slutar. Jag är inte ens värd att vara hans slav.
28 Detta hände i Betania, en by på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte.
Johannes döparen utropar Jesus som Messias
29 Dagen därpå såg Johannes Jesus komma och då ropade han: Se, där kommer Guds lamm, som tar bort alla människors synd.
30 Han är den som jag talade om när jag sa: 'Snart kommer en man som fanns före mig. Han står långt över mig.'
31 Jag visste inte på förhand vem han var, men min uppgift är att döpa i vatten och göra honom känd för Israels folk.
32 Sedan beskrev Johannes hur han hade sett den helige Ande komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över Jesus.
33 Jag visste inte att det var just han, sa Johannes igen, men då Gud sände mig för att döpa, sa han till mig: 'När du ser den helige Ande sänka sig ner och stanna kvar över någon, så vet du att han är den som döper i helig Ande.'
34 Jag såg det hända med denne man, och därför kan jag vittna om att han är Guds Son.
De första lärjungarna
35 Nästa dag stod Johannes tillsammans med två av sina lärjungar på samma ställe när Jesus kom gående förbi.
36 Johannes följde honom med blicken och sa sedan: Se, där är Guds lamm!
37 När de båda lärjungarna hörde det följde de efter Jesus.
38 Jesus vände sig då om och såg att de följde honom. Vad vill ni? frågade han dem.Herre, svarade de, var bor du?
39 Kom och se efter, sa han. Då gick de med honom till den plats där han bodde, och stannade hos honom från klockan fyra på eftermiddagen till kvällen.
40 En av dessa män var Andreas, Simon Petrus bror.
41 Det första Andreas gjorde var att gå ut och leta reda på sin bror Petrus. Då han fann honom sa han: Vi har funnit Messias! Messias betyder Kristus.
42 Och han tog Petrus med sig till Jesus.Jesus såg ett ögonblick på Petrus och sa: Du är Simon, Johannes son. Du ska heta Petrus. Det betyder klippan.
43 Nästa dag tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: Följ med mig.
44 Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad.
45 Filippos gick då för att söka reda på Natanael och sa till honom: Äntligen har vi funnit Messias, den man som Mose och profeterna talar om! Han heter Jesus och är son till Josef från Nasaret.
46 Nasaret! utropade Natanael. Kan något gott komma därifrån? Kom och se själv, svarade Filippos.
47 När de närmade sig, sa Jesus: Här kommer en ärlig och uppriktig människa, en äkta israelit.
48 Känner du mig? undrade Natanael.Jesus svarade: Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos fick tag på dig.
49 Natanael svarade: Herre, du är Guds Son, Israels kung!
50 Jesus frågade honom: Tror du allt detta bara för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få större bevis än så.
51 Du ska till och med få se himlen öppen och Guds änglar stiga ner och stiga upp mellan Gud och Människosonen.
Jesus förvandlar vatten till vin
2 Två dagar senare var Jesu mor Maria gäst vid ett bröllop i staden Kana i Galileen,
2 och Jesus och hans lärjungar var också inbjudna.
3 Mitt under bröllopsfesten tog vinet slut. Maria gick då till Jesus och berättade det för honom.
4 Varför kommer du och säger det till mig, svarade han. Än har inte tiden kommit då jag ska träda fram offentligt.
5 Trots det sa hans mor till tjänarna: Gör precis som han säger.
6 I huset fanns sex stora stenkrukor. De användes vid de judiska reningsceremonierna och rymde omkring hundra liter var.
7-8 Jesus bad tjänarna att fylla dem med vatten. När detta var gjort sa han: Häll upp lite och ge det till hovmästaren.
9 Hovmästaren smakade på vattnet som nu hade förvandlats till vin. Men eftersom han inte visste varifrån det kom - bara tjänarna kände till det - kallade han på brudgummen.
10 Det här är ett utsökt vin, sa han. Du gör minsann inte som alla andra. I vanliga fall serverar ju värden det bästa vinet först, och när alla så småningom är belåtna tar man fram det sämre. Men du har sparat det bästa till sist.
11 Med detta under i Kana i Galileen visade Jesus för första gången offentligt sin gudomliga makt, och det gjorde att hans lärjungar trodde att han verkligen var Messias.
12 Efter bröllopet gick Jesus till Kafarnaum för att vara tillsammans med sin mor, sina bröder och lärjungar under några dagar.
Jesus rensar templet
13 När tiden för det årliga påskfirandet närmade sig gick Jesus upp till Jerusalem.
14 På tempelområdet fick han se dem som satt och växlade pengar bakom sina bord, och affärsmän som sålde boskap, får och duvor som skulle användas till offer.
15 Jesus gjorde då en piska av några repstumpar och drev ut dem allesammans. Han körde ut fåren och oxarna, och välte omkull borden med pengarna.
16 Sedan gick han till männen som sålde duvor och sa till dem: Ta ert pick och pack och försvinn härifrån! Och gör inte min Fars hus till en marknadsplats!
17 Då kom hans lärjungar ihåg profetian från Skriften: Omsorgen om Guds hus ska förtära mig som en eld.
18 Vad har du för rätt att köra ut dem? frågade de judiska ledarna Jesus. Om Gud har gett dig denna makt, gör då ett under och bevisa det.
19 Javisst, svarade Jesus. Riv detta tempel, så ska jag bygga upp det igen på tre dagar.
20 Va! ropade de. Det har tagit fyrtiosex år att bygga det här templet, och du kan göra det på tre dagar.
21 Men med templet menade han sin kropp.
22 När han sedan uppstod från de döda kom lärjungarna ihåg att han hade sagt detta. Då förstod de att detta ord från Skriften verkligen handlade om honom och hade uppfyllts genom honom.
23 På grund av de under han gjorde i Jerusalem under påskhögtiden blev många människor övertygade om att han verkligen var Messias.
24-25 Men Jesus litade inte på dem, för han kände deras innersta och ingen behövde tala om för honom hur opålitlig den mänskliga naturen är.
Nikodemos besöker Jesus om natten
3 En kväll efter mörkrets inbrott kom en av judarnas ledare, en farisé som hette Nikodemos,
2 för att samtala med Jesus. Herre, sa han, alla vet att Gud har sänt dig för att undervisa oss. Dina under är tillräckliga bevis för detta.
3 Jesus svarade: Jag ska säga dig något mycket viktigt: Om du inte blir född på nytt kan du aldrig komma in i Guds rike.
4 Född på nytt! utropade Nikodemos. Vad menar du? Hur kan en gammal man komma in i sin mor och födas en gång till?
5 Jesus svarade: Vad jag verkligen försöker att få dig att förstå är detta: Om du inte blir född av vatten och ande kan du inte komma in i Guds rike.
6 Människor kan bara frambringa mänskligt liv, men den helige Ande ger nytt liv från himlen.
7 Förvåna dig därför inte över mitt påstående att du måste födas på nytt.
8 På samma sätt som du hör vinden, men inte kan säga varifrån den kommer eller vart den tar vägen, på samma sätt är det med varje människa som är född av Anden.
9 Vad menar du? frågade Nikodemos.
10-11 Jesus svarade: Du är ju en ansedd judisk lärare, och ändå förstår du inte detta. Jag talar om för dig vad jag vet och har sett, och ändå tror du mig inte.
12 Men om du inte ens kan tro mig när jag berättar för dig om sådant som händer här bland människorna, hur ska du då kunna tro när jag talar om det som händer i himlen?
13 För ingen människa har varit i himlen, bara Människosonen som kommit ner till jorden.
14 Och så som Mose hängde upp kopparormen på en påle i öknen, på samma sätt måste jag bli upphängd på en påle,
15 så att alla som tror på mig kan få evigt liv.
16 För Gud älskade människorna så mycket att han gav dem sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.
17 Gud sände inte sin Son till världen för att döma dem utan för att rädda dem.
18 De som tror på honom blir inte dömda. Men de som inte tror på honom är redan dömda för att de inte tror på Guds ende Son.
19 Och domen är grundad på detta faktum: ljuset från himlen kom till människorna, men de älskade mörkret mer än ljuset för deras handlingar var onda.
20 De hatade det himmelska ljuset, eftersom de ville synda i mörkret. De höll sig borta från ljuset för de var rädda att deras synder skulle avslöjas.
21 Men de som däremot gör vad som är rätt, kommer med glädje till ljuset för att alla ska kunna se att de gör vad Gud vill.
Johannes träder tillbaka för Jesus
22 Sedan lämnade Jesus Jerusalem tillsammans med sina lärjungar och gick till Judeen där de stannade en tid och döpte.
23-24 Vid den tiden var Johannes döparen ännu inte fängslad utan döpte vid Ainon, nära Salim, där det fanns gott om vatten. Och många människor kom till honom för att bli döpta.
25 En dag började en judisk man diskutera med Johannes lärjungar om reningsföreskrifterna.
26 Då gick lärjungarna till Johannes och sa: Mästare, mannen som du mötte på andra sidan Jordanfloden, den du sa var Messias, döper också och alla går till honom i stället för att komma till oss.
27 Johannes svarade: Gud i himlen bestämmer varje människas uppgift.
28 Min uppgift är att röja väg för denne man så att alla kan komma till honom. Ni vet själva att jag klart och tydligt sagt till er att jag inte är Messias. Jag är här för att bana väg för honom, det är allt.
29 Människorna dras naturligtvis till den som de finner mest intressant - som bruden dras till brudgummen. Och brudgummens vän, som står vid sidan om är glad för hans skull. Jag är brudgummens vän och jag gläder mig verkligen.
30 Det är som det ska att han blir större och större och jag mindre och mindre.
31 Han har kommit från himlen och är därför större än alla andra. Jag kommer från jorden, och mitt förstånd är begränsat till det jordiska.
32 Han talar om vad han har sett och hört, men det är bara några få som tror vad han talar om!
33-34 De som tror honom upptäcker att allt vad Gud har sagt är sant. Denne man, som är sänd av Gud, talar Guds ord. Gud har gett honom sin Ande i obegränsat mått.
35 Fadern älskar honom därför att han är hans Son, och han har gett honom allt som finns.
36 Och alla som tror på Guds Son har evigt liv. De som inte tror och lyder honom kommer aldrig att se himlen, utan Guds vrede drabbar dem.
Jesus och kvinnan vid Sykars brunn
4 När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att flera kom till honom än till Johannes för att döpas och bli lärjungar -
2 Jesus döpte dem inte själv utan lärjungarna gjorde det -
3 lämnade han Judeen och återvände till Galileen.
4 På vägen dit var han tvungen att gå genom Samarien.
5-6 När han mitt på dagen närmade sig staden Sykar kom han till Jakobs brunn, som ligger på den mark som Jakob gav sin son Josef. Jesus var trött av den långa vandringen och satte sig vid brunnen.
7 Efter en stund kom en samarisk kvinna för att hämta vatten och Jesus bad henne att få lite att dricka.
8 Han var ensam just då för lärjungarna hade gått in till staden för att köpa mat.
9 Hon blev förvånad över att en jude bad en samarisk kvinna som henne om vatten. Judarna brukade inte ens vilja ha något med dem att göra.
10 Han svarade: Om du bara visste vilken underbar gåva Gud har i beredskap åt dig, och om du anade vem jag är, skulle du i stället be mig om det vatten som leder till liv.
11 Men du har ju varken rep eller hink, sa hon, och det här är en mycket djup brunn. Varifrån ska du få det vattnet?
12 Du är väl inte större än vår förfader Jakob? Kan du ge mig bättre vatten än det som han och hans söner och boskap tyckte så mycket om?
13 Jesus svarade att de som dricker av det vattnet snart blir törstiga igen.
14 Men det vatten jag ger dem, sa han, blir en ständig källa som väller fram inom dem och som alltid flödar med evigt liv.
15 Herre, sa kvinnan. Ge mig lite av det vattnet. Sedan behöver jag aldrig vara törstig mer och gå den långa vägen hit ut varje dag.
16 Gå och hämta din man, sa Jesus till henne.
17-18 Men jag är ju inte gift, svarade hon.Alldeles riktigt, sa Jesus. Du har haft fem män, och du är inte heller gift med den man som du bor ihop med nu. Du kunde inte sagt ett sannare ord.
19 Herre, sa kvinnan. Du måste vara en profet.
20 Men säg mig hur kommer det sig att ni judar påstår att Jerusalem är den enda plats där man ska fira gudstjänst, medan vi samarier menar att det ska ske här på det berg där våra förfäder firade sina gudstjänster?
21-22 ,
23-24 Jesus förklarade: Den tid kommer när människor inte längre behöver diskutera om de ska be till Fadern här på detta berg eller i Jerusalem. Det är inte var man ber som är det viktiga, utan hur man ber. Frågan är om vår bön är andlig och äkta? För Gud är Ande. Det är så Gud vill att vi ska be. Men ni samarier vet så lite om honom, ni vet inte hur ni ska be, men vi judar känner honom väl, för frälsningen kommer till världen genom judarna.
25 Kvinnan sa: Ja, jag vet att Messias ska komma en gång, den som de kallar Kristus, och när han kommer ska han förklara alltsammans för oss.
26 Då sa Jesus till henne: Det är jag som är Messias.
Jesus talar om en andlig skörd
27 Just då kom lärjungarna tillbaka. De blev förvånade när de såg att han talade med en kvinna, men ingen av dem frågade honom varför eller vad de samtalade om.
28-29 Då lämnade kvinnan sin vattenkruka vid brunnen och sprang tillbaka till staden och ropade till alla: Kom och träffa en man som har berättat för mig om allt vad jag har gjort! Jag undrar om inte han är Messias?
30 Och folk strömmade nyfikna ut från staden för att få se honom.
31 Under tiden ville lärjungarna ge Jesus någonting att äta,
32 men han tackade nej och sa: Jag har mat som ni inte känner till.
33 Lärjungarna sa då till varandra: Vem har gett honom mat?
34 Då förklarade Jesus: Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att utföra hans uppdrag.
35 Tror ni inte att man börjar skörda förrän om fyra månader när sommaren är slut? Se er omkring. Stora fält är mogna och färdiga att skördas.
36 Skördearbetarna som för människor till evigt liv ska få god lön. Vilken glädje väntar inte både den som sår och den som skördar!
37 För det är sant att en sår och en annan skördar.
38 Jag sänder ut er att skörda där ni inte har sått. Andra har utfört arbetet och ni får bärga skörden.
Många samarier kommer till tro
39 Många människor i staden Sykar trodde nu att Jesus var Messias därför att kvinnan sagt: Han visste allt om mig.
40-41 När de kom till brunnen för att se honom bad de honom att stanna kvar hos dem. Det gjorde han också under två dagar, och det var tillräckligt för att ännu fler skulle komma till tro när de lyssnade på honom.
42 Sedan sa de till kvinnan: Nu tror vi därför att vi själva har hört honom, inte på grund av vad du berättade för oss. Han är verkligen världens Frälsare.
Jesus beger sig till Galileen för att predika
43-44 Två dagar senare fortsatte Jesus till Galileen. Han hade själv sagt: En profet blir hedrad överallt utom i sin egen hemtrakt.
45 Men galileerna tog emot honom med öppna armar för de hade varit i Jerusalem under påskhögtiden och sett en del av hans under.
Jesus botar en regeringstjänstemans son
46-47 Under vandringen genom Galileen kom han till staden Kana där han en gång hade förvandlat vatten till vin. En regeringstjänsteman, som bodde i staden Kafarnaum, hade en son som var svårt sjuk. När han hörde att Jesus hade kommit från Judeen och var på väg genom Galileen gick han till Kana. Där träffade han Jesus och han bad honom följa med till Kafarnaum och bota pojken som låg döende.
48 Jesus frågade: Kan ni verkligen inte tro på mig, om ni inte ständigt får se under?
49 Men mannen bad: Herre, kom med innan min pojke dör.
50 Då sa Jesus till honom: Gå hem igen. Din son är botad. Mannen trodde på vad Jesus sa och begav sig hem.
51 Medan han var på väg möttes han av några av sina tjänare med nyheten att allt var väl och att pojken hade blivit frisk.
52 Han frågade dem då när han hade börjat må bättre. De svarade: I går eftermiddag vid ettiden försvann plötsligt febern.
53 Då förstod fadern att det hänt i samma ögonblick som Jesus hade sagt till honom: Din son är botad. Och regeringstjänstemannen och hela hans familj blev övertygade om att Jesus var Messias.
54 Detta var det andra under Jesus gjorde i Galileen sedan han hade kommit dit från Judeen.
Undret vid Betesdadammen
5 En tid senare återvände Jesus till Jerusalem för att delta i en av de religiösa högtiderna.
2 Inne i staden, nära Fårporten, fanns Betesdadammen som omgavs av täckta terrasser och fem pelargångar.
3 Många lama, blinda och andra handikappade låg på terrasserna och väntade på att vattnet skulle komma i rörelse.
4 (En Herrens ängel kom nämligen nu och då ner och rörde upp vattnet, och den som sedan först steg ner i det blev botad.)
5 En av männen som låg där hade varit förlamad i trettioåtta år.
6 När Jesus såg honom och tänkte på hur länge han hade varit sjuk, frågade han honom: Vill du bli frisk?
7 Det är omöjligt, sa mannen. Jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Innan jag hinner ner kommer alltid någon annan före mig.
8 Jesus sa då till honom: Res dig upp, rulla ihop din sovmatta och gå hem!
9 Men det var på en sabbat som detta under hände,
10 och därför protesterade de judiska ledarna. Du får inte arbeta på sabbaten, sa de till mannen som blivit botad. Det är förbjudet att bära den där sovmattan!
11 Han som botade mig sa till mig att göra det, svarade han.
12 Vem var det? frågade de.
13 Mannen visste det inte, och Jesus hade försvunnit i trängseln.
14 Senare träffade Jesus mannen i templet och sa då till honom: Nu är du frisk. Synda inte mera, för då kommer något ännu värre att hända dig.
15 Då gick mannen till de judiska ledarna och talade om för dem att det var Jesus som hade botat honom.
Jesus gör anspråk på att vara Guds son
16 Från och med nu började de att förfölja Jesus, eftersom han till och med botade sjuka på sabbaten.
17 Men Jesus sa till dem: Min Far gör hela tiden det som är gott och jag följer bara hans exempel.
18 Då blev de judiska ledarna ännu mer ivriga att döda honom. De menade att han hade brutit både mot sabbatslagarna och talat om Gud som sin Far. På det sättet hade han jämställt sig med Gud.
19 Men Jesus svarade dem: Sonen kan inte göra något av sig själv. Han gör bara vad han ser Fadern göra, och det Fadern gör det gör också Sonen.
20 För Fadern älskar Sonen och visar honom allt han gör. Och han ska låta Sonen göra ännu större under, så stora att ni häpnar.
21 Han ska till och med uppväcka vem han vill från de döda på samma sätt som Fadern gör det.
22 Och Fadern har överlåtit åt Sonen att döma över allt,
23 för att alla ska ära Sonen på samma sätt som de ärar Fadern. Men om ni vägrar att ära Guds Son, som han har sänt till er, ärar ni inte heller Fadern.
24 Jag lovar er att den som lyssnar till mina ord och tror på Gud som har sänt mig, han har evigt liv och kommer aldrig att dömas för sina synder, utan har redan gått över från döden till livet.
25 Och jag försäkrar er att den tid kommer, ja den är faktiskt redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som lyssnar ska leva.
26 Fadern har liv i sig själv, och han har också gett Sonen liv i sig själv.
27 Och han har gett honom rätt att döma människornas alla synder, därför att han är Människosonen.
28 Bli inte förvånade. Tiden är verkligen inne när alla de döda ska höra Guds Sons röst
29 och stå upp igen - de som har gjort gott till evigt liv och de som levt i ondska till dom.
30 Men jag dömer ingen utan att lyssna till min Far. Och min dom är absolut rättvis. Jag dömer inte efter min egen vilja utan efter Guds. Det är ju han som har sänt mig.
Jesus bevisar vem han är
31 När jag påstår något om mig själv så tror man mig inte,
32-33 men också Johannes döparen påstår detta om mig. Ni har hört honom predika, och jag kan försäkra er att det han säger om mig är sant.
34 För min del behöver jag inte något vittnesbörd av människor, utan jag säger detta för att ni ska tro mig och bli frälsta.
35 Johannes var ett skinande ljus som lyste klart under en tid, och det ljuset hade ni alla stor glädje av.
36 Men om mig vittnar det som har större kraft än Johannes vittnesbörd. Se på de under jag gör! Min Far har gett mig i uppdrag att göra dem och de bevisar att han har sänt mig.
37 Och Fadern själv har också vittnat om mig, även om han inte visat sig personligen för er eller talat direkt till er.
38 Men hans ord gör inte intryck på er, och ni vill inte tro på den som är sänd till er med Guds budskap.
39 Ni forskar i Skrifterna för ni tror att de ger er evigt liv. Men Skrifterna pekar på mig och
40 ändå vill ni inte komma till mig så att jag får ge er evigt liv.
41-42 Vad ni tycker spelar egentligen ingen roll för jag vet att ni inte har Guds kärlek inom er.
43 Jag vet det för jag har kommit till er för att representera min Far, och ni vägrar att ta emot mig. Däremot tar ni genast emot dem som inte är sända av honom, utan bara representerar sig själva.
44 Inte undra på att ni inte kan tro för ni ärar gärna varandra, men bryr er inte om den ära som kommer från den ende Guden!
45 Ändå är det inte jag som ska anklaga er för detta inför min Far. Mose kommer att göra det! Ja, just Mose, till vars lagar ni ställer ert hopp om himlen.
46 Om ni verkligen trodde på Mose så skulle ni också tro det jag säger, för det är om mig han har skrivit.
47 Men eftersom ni inte tror på vad han skrev, så är det inte att undra på att ni inte heller tror på mig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®