Bible in 90 Days

Jesu lärjungar blir hatade av världen

¹⁸ Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er. ¹⁹ Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. ²⁰ Kom ihåg vad jag har sagt: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig, skall de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, skall de också bevara ert ord. ²¹ Men allt detta kommer de att göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig. ²² Om jag inte hade kommit och talat till dem, skulle de inte ha synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd. ²³ Den som hatar mig hatar också min Fader. ²⁴ Om jag inte bland dem hade gjort sådana gärningar som ingen annan har gjort, så skulle de inte ha synd. Men nu har de sett dem och har hatat både mig och min Fader. ²⁵ Så skulle det ord uppfyllas som står skrivet i deras lag: De har hatat mig utan anledning. ^{[a] 26} När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig. ²⁷ Också ni skall vittna, eftersom ni har varit med mig ända från början.

16 Detta har jag talat till er för att ni inte skall komma på fall. ² Ni kommer att bli utstötta ur synagogorna, ja, den tid kommer då var och en som dödar er skall tro sig tjäna Gud. ³ Och det skall de göra, därför att de varken känner Fadern eller mig. ⁴ Men jag har sagt er detta, för att ni, när deras tid kommer, skall komma ihåg att jag sade det till er. Jag sade det inte till er från början, eftersom jag var hos er.

Sanningens Ande

⁵ Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? ⁶ Men eftersom jag har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. ⁷ Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er. ⁸ Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom: ⁹ om synd, ty de tror inte på mig, ¹⁰ om rättfärdighet, ty jag går till Fadern och ni ser mig inte längre, ¹¹ om dom, ty denna världens furste är dömd. ¹² Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu. ¹³ Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske. ¹⁴ Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er. ¹⁵ Allt vad Fadern har är mitt. Därför sade jag att han skall ta av det som är mitt och förkunna för er.

Sorg och glädje

¹⁶ En kort tid och ni ser mig inte längre, och ännu en kort tid och ni kommer att se mig." ¹⁷ Några av hans lärjungar sade då till varandra: "Vad menar han med att säga till oss: En kort tid och ni ser mig inte längre, och ännu en kort tid och ni kommer att se mig, och med att säga: Jag går till Fadern?" ¹⁸ De frågade: "Vad menar han med att tala om en kort tid? Vi förstår inte vad han säger." ¹⁹ Jesus märkte att de ville fråga honom och sade till dem: "Ni frågar varandra om det som jag sade: En kort tid och ni ser mig inte, och ännu en kort tid och ni kommer att se mig. ²⁰ Amen, amen säger jag er: Ni kommer att gråta och jämra er, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje. ²¹ När en kvinna föder barn har hon svåra smärtor, ty hennes stund har kommit. Men när hon har fött barnet, kommer hon inte längre ihåg sin smärta i glädjen över att en människa blivit född till världen. ²² Nu är ni också bedrövade, men jag skall se er igen, och då skall era hjärtan glädja sig, och ingen skall ta er glädje ifrån er.

Bön i Jesu namn

²³ Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Amen, amen säger jag er: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. ²⁴ Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Bed och ni skall få, för att er glädje skall vara fullkomlig. ²⁵ Detta har jag talat till er i liknelser. Men det kommer en tid, då jag inte längre skall tala till er i liknelser, utan öppet förkunna för er om Fadern. ²⁶ Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, ²⁷ ty Fadern själv älskar er, eftersom ni har älskat mig och tror att jag har utgått från Gud. ²⁸ Ja, jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern." ²⁹ Då sade hans lärjungar: "Se, nu talar du öppet och inte i liknelser. ³⁰ Nu vet vi att du vet allt och inte är beroende av att någon frågar dig. Därför tror vi att du har utgått från Gud." ³¹ Jesus svarade: "Nu tror ni. ³² Se, den tid kommer, ja, den har redan kommit, då ni skall skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, ty Fadern är med mig. ³³ Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen."

Jesu översteprästerliga förbön

17 Sedan Jesus hade sagt detta, såg han upp mot himlen och bad: "Fader, stunden har kommit. Förhärliga din Son, för att Sonen må förhärliga dig. ² Du har gett honom makt över alla människor, för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett åt honom. ³ Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. ⁴ Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. ⁵ Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.

⁶ Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och gett mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit fast vid ditt ord. ⁷ Nu har de förstått att allt vad du har gett mig kommer från dig. ⁸ Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig.

⁹ Jag ber för dem. Det är inte för världen jag ber utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. ¹⁰ Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. ¹¹ Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har gett mig, för att de skall vara ett, liksom vi är ett. ¹² Medan jag var hos dem, bevarade jag i ditt namn dem som du har gett mig. Jag vakade över dem, och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man, för att Skriften skulle uppfyllas. ¹³ Nu går jag till dig, och detta säger jag medan jag är i världen, för att deras hjärtan skall vara fyllda av min glädje. ¹⁴ Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, liksom inte heller jag är av världen. ¹⁵ Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. ¹⁶ De är inte av världen, liksom inte heller jag är av världen. ¹⁷ Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. ¹⁸ Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. ¹⁹ Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen.

²⁰ Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord^[b] kommer att tro på mig. ²¹ Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. ²² Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: ²³ jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.

²⁴ Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, eftersom du har älskat mig innan världens grund var lagd. ²⁵ Rättfärdige Fader, världen har inte lärt känna dig, men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig. ²⁶ Jag har gjort ditt namn känt för dem, och jag skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem och jag i dem."

Jesus blir förrådd och fängslad

18 När Jesus hade sagt detta, gick han med sina lärjungar över bäcken Kidron.^[c] Där låg en trädgård^[d] dit han och hans lärjungar gick. ² Men Judas, han som skulle förråda honom, kände också till det stället, eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar. ³ Judas tog med sig den romerska vakten och ett antal av översteprästernas och fariseernas tjänare och kom dit med facklor, lyktor och vapen. ⁴ Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och sade till dem: "Vem söker ni?" ⁵ De svarade: "Jesus från Nasaret." Han sade till dem: " Jag Är". Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. ⁶ När Jesus sade till dem: Jag Är, vek de tillbaka och föll till marken. ⁷ Än en gång frågade han dem: "Vem söker ni?" De sade: "Jesus från Nasaret." ⁸ Jesus svarade: "Jag sade er att det är jag. Om det alltså är mig ni söker, så låt dessa gå!" ⁹ Det ord som han hade talat skulle nämligen gå i uppfyllelse: "Av dem som du har gett mig, har jag inte förlorat någon enda." ¹⁰ Simon Petrus, som hade ett svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. ¹¹ Jesus sade till Petrus: "Stick ditt svärd i skidan! Skulle jag inte dricka den kalk som Fadern har gett mig?"

¹² Soldaterna med sin befälhavare och judarnas tjänare grep nu Jesus och band honom. ¹³ De förde honom först till Hannas, svärfar till Kajfas, som var överstepräst det året. ¹⁴ Det var Kajfas som hade gett judarna det rådet att det var bäst att en man dog i folkets ställe.

Petrus förnekar Jesus

¹⁵ Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och kom med Jesus in på översteprästens gård. ¹⁶ Men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med flickan som vaktade porten och förde in Petrus. ¹⁷ Tjänsteflickan sade till Petrus: "Är inte också du en av den där mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det är jag inte." ¹⁸ Eftersom det var kallt hade tjänarna och vakterna gjort upp en koleld, där de stod och värmde sig. Även Petrus stod och värmde sig tillsammans med dem.

Jesus inför översteprästen

¹⁹ Översteprästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och om hans lära. ²⁰ Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet, där alla judar samlas. I hemlighet har jag inte talat någonting alls. ²¹ Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag har förkunnat för dem. De vet vad jag har sagt." ²² När Jesus sade detta, gav en av tjänarna, som stod där, honom ett slag i ansiktet och sade: "Skall du svara översteprästen på det sättet?" ²³ Jesus svarade: "Har jag sagt något oriktigt, så bevisa det, men har jag talat rätt, varför slår du mig då?" ²⁴ Hannas skickade honom sedan bunden till översteprästen Kajfas.

²⁵ Simon Petrus stod där och värmde sig. Då sade de till honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?" Han nekade och sade: "Det är jag inte." ²⁶ En av översteprästens tjänare, en släkting till den som Petrus hade huggit örat av, sade: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?" ²⁷ Petrus nekade än en gång. Och strax gol en tupp.

Jesus inför Pilatus

²⁸ Från Kajfas förde de sedan Jesus till pretoriet.^[e] Det var tidigt på morgonen. Själva gick de inte in i pretoriet, för att de inte skulle bli orena utan kunna fira påsken.^{[f] 29} Pilatus^[g] gick då ut till dem och frågade: "Vad anklagar ni den här mannen för?" ³⁰ De svarade: "Om han inte vore en förbrytare, hade vi inte överlämnat honom åt dig." ³¹ Pilatus sade till dem: "Ta ni honom och döm honom efter er lag!" Judarna sade: "Vi har inte rätt att döma någon till döden." ³² Så skulle det ord uppfyllas som Jesus hade sagt, när han angav på vilket sätt han skulle dö.

³³ Pilatus gick tillbaka in i pretoriet och lät kalla fram Jesus och frågade: "Är du judarnas konung?" ³⁴ Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?" ³⁵ Pilatus svarade: "Jag är väl inte jude. Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?" ³⁶ Jesus svarade: "Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." ³⁷ Pilatus sade: "Du är alltså en konung?" Jesus svarade: "Du säger själv att jag är en konung. Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst." ³⁸ Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?" Efter att ha sagt detta gick han ut till judarna igen och sade till dem: "Jag finner honom inte skyldig till något brott. ³⁹ Nu är det sed att jag friger en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag skall frige judarnas konung åt er?" ⁴⁰ Då skrek de: "Inte honom, utan Barabbas!" Men Barabbas var en förbrytare.

19 Då tog Pilatus Jesus och lät gissla^[h] honom. ² Och soldaterna flätade en krona av törne och satte på hans huvud och klädde honom i en purpurröd mantel. ³ De gick fram till honom och sade: "Var hälsad, judarnas konung", och de slog honom i ansiktet. ⁴ Pilatus gick ut igen och sade till dem: "Se, jag för ut honom till er, för att ni skall förstå att jag inte finner något brottsligt hos honom." ⁵ Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln. Pilatus sade till dem: "Se människan!" ⁶ När översteprästerna och deras tjänare fick se honom, skrek de: "Korsfäst! Korsfäst!" Pilatus sade då till dem: "Ta ni och korsfäst honom! Jag finner honom inte skyldig." ⁷ Judarna svarade: "Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds Son."

⁸ När Pilatus hörde det, blev han ännu mer förskräckt, ⁹ och han gick tillbaka in i pretoriet och sade till Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar. ¹⁰ Pilatus sade till honom: "Svarar du mig inte? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?" ¹¹ Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den ovanifrån. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld." ¹² Från det ögonblicket försökte Pilatus frige honom, men judarna skrek: "Friger du honom är du inte kejsarens vän. Var och en som gör sig själv till konung sätter sig upp mot kejsaren."

¹³ När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet, på den plats som kallas Lithostroton,^[i] på hebreiska Gabbata. ¹⁴ Det var påskens tillredelsedag,^[j] omkring sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: "Här ser ni er konung!" ¹⁵ De skrek: "Bort med honom, bort! Korsfäst honom!" Pilatus frågade: "Skall jag korsfästa er konung?" Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan konung än kejsaren." ¹⁶ Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas.

Jesus korsfästes

De tog Jesus med sig. ¹⁷ Och han bar själv sitt kors på väg ut till den plats som kallas Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata. ¹⁸ Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida och Jesus i mitten. ¹⁹ Pilatus hade också låtit göra ett anslag som sattes upp på korset. Där stod: "Jesus från Nasaret, judarnas konung." ²⁰ Det anslaget läste många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg nära staden och texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska. ²¹ Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas konung, utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung." ²² Pilatus svarade: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit."

²³ Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade dem i fyra delar, en åt varje soldat. Också livklädnaden tog de. Men den var utan sömmar, vävd i ett enda stycke, uppifrån och ända ner. ²⁴ Därför sade de till varandra: "Vi skall inte skära sönder den utan kasta lott om vem som skall få den." Ty Skriften skulle uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. ^[k] Så gjorde nu soldaterna.

²⁵ Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster Maria som var Klopas hustru och Maria från Magdala. ²⁶ När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: "Kvinna, se din son." ²⁷ Sedan sade han till lärjungen: "Se din mor." Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.

²⁸ Jesus visste att allt redan var fullbordat, och han sade därefter för att Skriften skulle uppfyllas: "Jag törstar."^{[l] 29} Där stod ett kärl fullt med ättikvin, och de fäste en svamp fylld med ättikvin runt en isopstjälk^[m] och förde den till hans mun. ³⁰ När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och gav upp andan.

³¹ Eftersom det var tillredelsedag och judarna inte ville att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten - det var nämligen en stor sabbatsdag - bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna föras bort.^{[n] 32} Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med honom, först på den ene och sedan på den andre. ³³ När de därefter kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben, ³⁴ men en av soldaterna stack upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten. ³⁵ Den som har sett detta har vittnat för att också ni skall tro, och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. ³⁶ Ty detta skedde för att Skriften skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. ^{[o] 37} Och ett annat skriftställe säger: De skall se upp till honom som de har genomborrat. ^[p]

Jesu begravning

³⁸ Josef från Arimatea, som var en Jesu lärjunge i hemlighet, av rädsla för judarna, bad därefter Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick därför och tog hans kropp. ³⁹ Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus om natten. Han hade med sig en blandning av myrra^[q] och aloe,^[r] omkring hundra pund.^{[s] 40} De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de välluktande salvorna, enligt begravningsseden bland judarna. ⁴¹ Intill den plats där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav, där ännu ingen hade blivit lagd. ⁴² I den lade de Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära.

Den tomma graven

20 Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen var borttagen från den. ² Hon sprang därifrån och kom till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom."

³ Då begav sig Petrus och den andre lärjungen ut till graven. ⁴ De sprang båda på samma gång, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. ⁵ Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där, men han gick inte in. ⁶ Strax därefter kom Simon Petrus. Han gick in i graven och såg linnebindlarna ligga där ⁷ och duken som hade täckt huvudet. Men den låg inte tillsammans med bindlarna utan för sig, hopvikt på en särskild plats. ⁸ Sedan gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven, och han såg och trodde. ⁹ Förut hade de nämligen inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda. ¹⁰ Därefter vände lärjungarna tillbaka hem.

Jesus visar sig för Maria från Magdala

¹¹ Maria stod utanför graven och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in i graven. ¹² Hon fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas. ¹³ Och de sade till henne: "Kvinna, varför gråter du?" Hon svarade: "De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom." ¹⁴ När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. ¹⁵ Jesus sade till henne: "Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?" Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: "Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom." ¹⁶ Jesus sade till henne: "Maria." Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni" - det betyder lärare. ¹⁷ Jesus sade till henne: "Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." ¹⁸ Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.

Jesus hos sina lärjungar

¹⁹ På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." ²⁰ När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren. ²¹ Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er." ²² Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Tag emot den helige Ande! ²³ Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."

Den uppståndne och Thomas

²⁴ Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen,^[t] hade inte varit med dem när Jesus kom. ²⁵ De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren." Men han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro." ²⁶ Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." ²⁷ Sedan sade han till Thomas: "Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!" ²⁸ Thomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" ²⁹ Jesus sade till honom: "Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser."

³⁰ Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. ³¹ Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.

Jesus uppenbarar sig vid Tiberias sjö

21 Därefter uppenbarade sig Jesus än en gång för lärjungarna. Det var vid Tiberias sjö, och det gick till så här: ² Simon Petrus och Thomas som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedeus söner och två andra av hans lärjungar var tillsammans. ³ Simon Petrus sade till dem: "Jag ger mig ut och fiskar." De andra sade: "Vi går också med dig." De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. ⁴ Tidigt på morgonen stod Jesus på stranden, men lärjungarna visste inte att det var han. ⁵ Jesus sade till dem: "Mina barn, har ni något att äta?" De svarade: "Nej." ⁶ Han sade: "Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så skall ni få." De kastade ut nätet, och nu orkade de inte längre dra upp det för all fisken. ⁷ Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: "Det är Herren." När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig ytterplagget, för han var lätt klädd, och kastade sig i sjön. ⁸ De andra lärjungarna kom efter i båten. De var inte långt från land.

⁹ När de kom i land, fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. ¹⁰ Jesus sade till dem: "Bär hit av fisken som ni fått." ¹¹ Simon Petrus steg i båten och drog in nätet. Det var fullt av stora fiskar, etthundrafemtiotre stycken. Och fast de var så många gick nätet inte sönder. ¹² Jesus sade till dem: "Kom och ät." Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var. De förstod att det var Herren. ¹³ Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. ¹⁴ Detta var tredje gången som Jesus uppenbarade sig för lärjungarna sedan han hade uppstått från de döda.

Jesus och Petrus

¹⁵ När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: "Simon, Johannes son, älskar du mig mer än dessa?" Han svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "För mina lamm på bete." ¹⁶ För andra gången frågade han: "Simon, Johannes son, älskar du mig?" Han svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "Var en herde för mina får." ¹⁷ För tredje gången frågade han: "Simon, Johannes son, har du mig kär?" Petrus blev bedrövad över att Jesus för tredje gången frågade: "Har du mig kär?" och han svarade: "Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina får på bete. ¹⁸ Amen, amen säger jag dig: När du var yngre, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir äldre, skall du sträcka ut dina händer och en annan skall spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill." ¹⁹ Detta sade han för att ge till känna med vilken död Petrus skulle förhärliga Gud. Sedan sade han till honom: "Följ mig!"

²⁰ Petrus vände sig om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade följde efter. Det var han som vid måltiden hade legat vid Jesu sida och frågat: "Herre, vem är det som skall förråda dig?" ²¹ När Petrus fick se honom, frågade han Jesus: "Herre, hur blir det med honom?" ²² Jesus svarade: "Om jag vill att han skall vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig!" ²³ Så kom det ryktet ut bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till honom att han inte skulle dö, utan: "Om jag vill att han skall vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig?"

Slutord

²⁴ Det är den lärjungen som vittnar om detta och har skrivit detta, och vi vet att hans vittnesbörd är sant. ²⁵ Jesus gjorde också mycket annat. Om varje händelse skulle skrivas ner, tror jag att inte ens hela världen kunde rymma de böcker som då skulle skrivas.

Löftet om den helige Ande

1 I min förra skrift,^[u] käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde,^{[v] 2} fram till den dag då han blev upptagen till himlen, sedan han genom den helige Ande hade gett sina befallningar åt apostlarna som han hade utvalt. ³ Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med dem om Guds rike. ⁴ Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: "Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. ⁵ Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande."

Jesu himmelsfärd

⁶ När de nu var samlade frågade de honom: "Herre, är tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt Israel?" ⁷ Han svarade dem: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. ⁸ Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." ⁹ Då han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. ¹⁰ Medan de såg mot himlen dit han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem. ¹¹ Och de sade: "Ni män från Galileen, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen."

Apostlakretsen blir fulltalig

¹² Då vände de tillbaka till Jerusalem från det berg som kallas Oljeberget och som ligger nära staden, en sabbatsväg^[w] därifrån. ¹³ Och när de kom dit gick de upp till det rum i övre våningen där de brukade uppehålla sig - Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippus, Thomas, Bartolomeus, Matteus, Jakob, Alfeus son, Simon ivraren^[x] och Judas, Jakobs son. ¹⁴ Alla dessa höll endräktigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, bland dem Jesu mor Maria, och vidare hans bröder.

¹⁵ En av de dagarna^[y] trädde Petrus fram bland bröderna - omkring etthundratjugo personer var då samlade - och sade: ¹⁶ "Mina bröder, det ord i Skriften måste uppfyllas som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas,^[z] han som blev vägvisare åt dem som grep Jesus. ¹⁷ Han räknades som en av oss, och denna tjänst hade fallit på hans lott. ¹⁸ För pengarna som han fick för sitt brott skaffade han sig ett jordstycke. Och han föll framstupa, så att buken brast och alla hans inälvor rann ut. ¹⁹ Detta blev känt för alla som bodde i Jerusalem, och det jordstycket kallas på deras språk Akeldamak, Blodsåkern. ²⁰ I Psaltaren står det skrivet: Hans gård skall bli öde, ingen skall bo där, och: Hans ämbete skall en annan få.^[aa]

²¹ Därför måste en av de män som var med oss under hela den tid Herren Jesus gick in och ut ibland oss, ²² från det att han döptes av Johannes till den dag då han blev upptagen från oss, en av dem måste tillsammans med oss vara ett vittne om hans uppståndelse." ²³ Då ställde man fram två: Josef Barsabbas, som även kallades Justus, och Mattias. ²⁴ Och de bad: "Herre, du som känner allas hjärtan, visa vilken av dessa två du har utvalt ²⁵ till att få den apostoliska tjänst som Judas lämnade för att gå till den plats som var hans." ²⁶ De kastade lott mellan dem, och lotten föll på Mattias. Så blev han tillsammans med de elva räknad som apostel.

Den helige Ande utgjuts på pingstdagen

2 När pingstdagen^[ab] hade kommit var de alla samlade. ² Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. ³ Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. ⁴ Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.

⁵ Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från alla folk under himlen. ⁶ Och när dånet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. ⁷ Häpna och förundrade sade de: "Är de inte galileer, alla dessa som talar? ⁸ Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? ⁹ Vi som är parter, meder eller elamiter, vi som bor i Mesopotamien, Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller Asien,^{[ac] 10} i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller Libyen åt Cyrene till eller är inflyttade främlingar från Rom, ¹¹ vi som är judar eller proselyter,^[ad] kretenser eller araber - vi hör dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar." ¹² De var alla mycket häpna och förvirrade och frågade varandra: "Vad kan detta betyda?" ¹³ Men andra sade hånfullt: "De har druckit sig fulla av sött vin."

Petrus pingstpredikan

¹⁴ Då trädde Petrus fram tillsammans med de elva och tog till orda och talade till dem: "Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem, detta bör ni veta, och lyssna nu på mina ord. ¹⁵ Det är inte som ni tror att dessa är berusade. Det är ju bara tredje timmen på dagen. ¹⁶ Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel:

²² Israeliter, lyssna till dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet. ²³ Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen^[af] spikade ni fast honom på korset och dödade honom. ²⁴ Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden. ²⁵ David säger med tanke på honom:

²⁹ Mina bröder, jag får väl öppet säga er att vår stamfader David är både död och begraven, hans grav finns ibland oss än i dag. ³⁰ Han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta någon av hans ättlingar på hans tron. ³¹ I förväg såg han Kristi uppståndelse och sade: Han skall inte lämnas kvar i graven, och hans kropp skall inte se förgängelsen. ^{[ai] 32} Det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det. ³³ Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör. ³⁴ Ty David har inte farit upp till himlen. Men han säger:

³⁶ Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias."

³⁷ När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad skall vi göra?" ³⁸ Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. ³⁹ Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar." ⁴⁰ Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: "Låt er frälsas från detta bortvända släkte." ⁴¹ De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.

De troendes gemenskap

⁴² De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. ⁴³ Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. ⁴⁴ Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. ⁴⁵ De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. ⁴⁶ Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. ⁴⁷ De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.

Petrus botar en lam man

3 Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid tiden för bönen man ber vid nionde timmen. ² Då bar man dit en man som hade varit lam från födelsen. Varje dag satte man honom vid den tempelport som kallas Sköna porten, för att han skulle be dem som var på väg in i templet om en gåva.^{[am] 3} När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva. ⁴ De fäste blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" ⁵ Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. ⁶ Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!" ⁷ Och han tog honom i högra handen och reste honom upp. Genast fick mannen styrka i fötter och vrister. ⁸ Han hoppade upp, stod upprätt och började gå och följde med dem in i templet, han gick och hoppade och prisade Gud. ⁹ Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. ¹⁰ Och de kände igen honom och såg att det var mannen som brukade sitta och tigga vid Sköna porten, och de fylldes av förskräckelse och förundran över det som hade hänt med honom.

Petrus vittnar om Livets furste

¹¹ Då mannen höll sig till Petrus och Johannes, skyndade allt folket fram till dem i den pelarhall som kallas Salomos pelarhall. De var utom sig av häpnad. ¹² När Petrus såg det sade han till folket: "Israeliter, varför är ni förvånade över det här, och varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå? ¹³ Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus, som ni utlämnade och förnekade inför Pilatus, när denne hade beslutat att frige honom. ¹⁴ Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och begärde att få en mördare frigiven. ¹⁵ Livets furste dödade ni, men honom har Gud uppväckt från de döda. Det är vi vittnen till. ¹⁶ Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man, som ni ser och känner. Tron som det namnet skänker har gett honom full hälsa så som ni alla ser.

¹⁷ Nu vet jag, bröder, att varken ni eller era rådsherrar visste vad ni gjorde. ¹⁸ Men Gud har på detta sätt låtit det gå i uppfyllelse som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. ¹⁹ Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade ²⁰ och tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus. ²¹ Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det blir återupprättat, som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid. ²² Mose har sagt: En profet som är lik mig skall Herren er Gud låta träda fram åt er, ur era bröders krets. Lyssna till honom i allt vad han säger er. ^{[an] 23} Men var och en som inte lyssnar till den profeten skall utrotas ur folket. ^{[ao] 24} Alla profeterna, så många som har talat från Samuel och framåt, har också förkunnat dessa dagar. ²⁵ Ni är barn till profeterna och arvtagare till förbundet som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: I din avkomma^[ap] skall alla folk på jorden välsignas.^{[aq] 26} För er först och främst har Gud låtit sin tjänare träda fram, och han har sänt honom för att välsigna er genom att vända var och en bort från sina onda gärningar."

Petrus och Johannes inför Stora rådet

4 Medan Petrus och Johannes talade till folket, kom prästerna, tempelvaktens ledare och sadduceerna emot dem, ² upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen från de döda. ³ De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag, eftersom det redan var kväll. ⁴ Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.

⁵ Nästa dag samlades Stora rådets medlemmar i Jerusalem, både äldste och skriftlärda, ⁶ vidare översteprästen Hannas liksom Kajfas, Johannes och Alexander och alla som var av översteprästerlig släkt. ⁷ De förde fram apostlarna och började förhöra dem: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?" ⁸ Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: "Ni folkets rådsherrar och äldste, ⁹ eftersom vi i dag förhörs med anledning av en välgärning mot en sjuk man och tillfrågas hur han har blivit botad, ¹⁰ så skall ni alla och hela Israels folk veta att den här mannen står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi, nasaréns, namn. Honom korsfäste ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. ¹¹ Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten. ^{[ar] 12} Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta."

¹³ När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att de var olärda män ur folket, blev de förvånade. Men så kände de igen dem och kom ihåg att de hade varit tillsammans med Jesus. ¹⁴ Och när de såg mannen som hade blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa. ¹⁵ De befallde dem att lämna rådssalen och överlade med varandra. ¹⁶ De sade: "Vad skall vi göra med de här människorna? Att ett märkligt tecken har skett genom dem, det står klart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka. ¹⁷ Men för att detta inte skall spridas vidare bland folket, så låt oss varna dem för att i fortsättningen tala till någon människa i det namnet."

¹⁸ De kallade in dem och förbjöd dem att över huvud taget tala eller undervisa i Jesu namn. ¹⁹ Men Petrus och Johannes svarade dem: "Döm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud? ²⁰ Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört." ²¹ Då hotade de dem än en gång och lät dem sedan gå, eftersom de för folkets skull inte kunde finna något lämpligt sätt att straffa dem. Ty alla prisade Gud för det som hade hänt. ²² Mannen som hade blivit botad genom detta tecken var nämligen över fyrtio år.

Bön i förföljelsetid

²³ Sedan de hade blivit frigivna, gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. ²⁴ När de hörde det, ropade de endräktigt till Gud och bad: "Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem, ²⁵ du har sagt genom den helige Ande, som talade genom vår fader David, din tjänare:

²⁷ Ja, de gaddade sig verkligen samman i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort, Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels stammar, ²⁸ för att utföra vad du i din makt och genom ditt beslut hade förutbestämt. ²⁹ Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, ³⁰ genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn." ³¹ När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.

Ett hjärta och en själ

³² Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt. ³³ Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över alla. ³⁴ Ingen av dem led någon nöd. Alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen ³⁵ och lade ner betalningen för apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behövde. ³⁶ Josef som var levit och född på Cypern och som apostlarna kallade Barnabas - det betyder Tröstens son - ³⁷ ägde också en åker. Den sålde han och bar fram pengarna och lade dem för apostlarnas fötter.

Ananias och Safira

5 En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Safira en egendom. ² Med sin hustrus vetskap tog han undan något av köpesumman och bar fram en del och lade för apostlarnas fötter. ³ Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande och tog undan en del av pengarna för jorden? ⁴ Var inte egendomen din så länge du hade den kvar? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för att göra något sådant? Du har ljugit, inte bara för människor utan för Gud." ⁵ När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det. ⁶ De yngre männen kom och svepte honom, bar bort och begravde honom.

⁷ Omkring tre timmar senare kom hans hustru in utan att veta vad som hade hänt. ⁸ Petrus frågade henne: "Säg mig, sålde ni jorden för det beloppet?" Hon svarade: "Ja, för så mycket." ⁹ Petrus sade till henne: "Varför har ni kommit överens om att fresta Herrens Ande? Se, de män som har begravt din man står vid dörren, och de skall också bära bort dig." ¹⁰ Och plötsligt föll hon ner död vid hans fötter. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort och begravde henne bredvid hennes man. ¹¹ Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde detta.

Apostlarna gör under

¹² Många tecken och under skedde bland folket genom apostlarnas händer. Och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall. ¹³ Av de andra vågade ingen sluta sig till dem, men folket uppskattade dem. ¹⁴ Och ännu fler kom till tro på Herren, en skara av både män och kvinnor. ¹⁵ Ja, man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem, när han gick förbi. ¹⁶ Det kom också en stor skara från städerna runt omkring Jerusalem, och de förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.

Apostlarna inför Stora rådet

¹⁷ Översteprästen och alla hans anhängare, det vill säga sadduceernas parti,^[au] uppfylldes av avund ¹⁸ och grep apostlarna och satte dem i fängelse. ¹⁹ Men en Herrens ängel öppnade på natten fängelsets portar och förde ut dem och sade: ²⁰ "Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt som hör till detta liv." ²¹ När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och undervisade. Då översteprästen och hans anhängare kom dit, kallade de samman Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till fängelset att apostlarna skulle hämtas. ²² Men när tjänarna kom fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade: ²³ "Vi såg att fängelset var ordentligt låst och att vakterna stod vid portarna, men då vi öppnade fann vi ingen därinne." ²⁴ När ledaren för tempelvakten tillsammans med översteprästerna fick höra det, blev de villrådiga och undrade vad som kunde ha hänt. ²⁵ Men då kom någon och sade till dem: "Männen som ni satte i fängelse är i templet och står där och undervisar folket." ²⁶ Ledaren för tempelvakten gick då tillsammans med tjänarna och förde bort dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda för att bli stenade av folket.

²⁷ När de nu fördes bort, ställdes de inför Stora rådet, och översteprästen förhörde dem ²⁸ och sade: "Förbjöd vi er inte strängt att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod skall komma över oss." ²⁹ Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor. ³⁰ Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade. ³¹ Honom har Gud med sin högra hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel. ³² Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem som lyder honom."

³³ När rådsmedlemmarna hörde detta, blev de ursinniga och ville döda dem. ³⁴ Men en farisé i Stora rådet, en laglärare som hette Gamaliel^[av] och som var aktad av allt folket, reste sig och begärde att man för en kort stund skulle föra ut männen. ³⁵ Sedan sade han till dem: "Israeliter, tänk er för, vad ni är på väg att göra med dessa män. ³⁶ För en tid sedan uppträdde Teudas och gav sig ut för att vara något^[aw], och omkring fyra hundra män slöt sig till honom. Men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och det blev ingenting av det hela. ³⁷ Efter honom, vid tiden för skattskrivningen, uppträdde Judas från Galileen. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men också han omkom, och alla som trodde på honom skingrades. ³⁸ Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. Ty om detta skulle vara ett påhitt eller ett verk av människor, kommer det att rinna ut i sanden. ³⁹ Men om det är av Gud, kan ni inte slå ner dem. Kanske visar det sig att ni strider mot Gud."

De lät sig övertygas, ⁴⁰ kallade in apostlarna, lät piska dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria. ⁴¹ Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada över att de hade ansetts värdiga att lida smälek för Namnets skull. ⁴² Varje dag undervisade de i templet och hemma i husen och predikade det glada budskapet att Jesus är Messias.

Sju församlingstjänare utses

6 Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. ² Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: "Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. ³ Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. ⁴ Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst." ⁵ Alla de församlade tyckte att förslaget var gott, och de valde Stefanus, en man uppfylld av tro och den helige Ande, vidare Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. ⁶ Dessa förde de fram inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem. ⁷ Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron.