Bible in 90 Days

Hatade av världen

^18 (A) Om världen hatar er, ska ni veta att den har hatat mig före er^[a]. ^19 (B) Hade ni tillhört världen, skulle världen ha älskat er som sina egna. Men ni tillhör inte världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. ^20 (C) Kom ihåg vad jag sagt: tjänaren är inte större än sin herre. Har de förföljt mig, ska de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, ska de också bevara ert ord.^{[b] 21 (D)} Men allt detta kommer de att göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.

^22 (E) Hade jag inte kommit och talat till dem, skulle de vara utan synd^[c]. Men nu har de ingen ursäkt för sin synd. ^23 (F) Den som hatar mig hatar också min Far. ^24 (G) Hade jag inte gjort sådana gärningar bland dem som ingen annan gjort, så skulle de vara utan synd. Men nu har de sett dem, och de har hatat både mig och min Far. ²⁵ Så skulle ordet uppfyllas som står skrivet i deras lag: De har hatat mig utan orsak.^[d]

^26 (H) Men när Hjälparen kommer som jag ska sända er från Fadern, sanningens Ande som utgår från Fadern, då ska han vittna om mig. ^27 (I) Också ni ska vittna, eftersom ni har varit med mig ända från början.

16 Detta har jag sagt er för att ni inte ska komma på fall. ^2 (J) De kommer att utesluta er ur synagogorna, och det kommer en tid när den som dödar er ska tro att han tjänar Gud. ^3 (K) Det kommer de att göra därför att de varken känner Fadern eller mig. ^4 (L) Men jag har sagt det till er för att ni, när deras tid kommer, ska minnas att jag sade det till er. Jag sade det inte till er från början, för då var jag hos er.

Sanningens Ande

^5 (M) Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? ⁶ Men när jag nu har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. ^7 (N) Men jag säger er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er.

⁸ Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom. ^9 (O) Om synd: de tror inte på mig. ^10 (P) Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. ^11 (Q) Om dom: denna världens furste är dömd.

^12 (R) Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. ^13 (S) Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske. ¹⁴ Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er. ^15 (T) Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att han ska ta av det som är mitt och förkunna för er.

Sorg och glädje

^16 (U) En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni kommer att se mig." ¹⁷ Några av hans lärjungar sade då till varandra: "Vad menar han när han säger till oss: En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni kommer att se mig? Och att han går till Fadern?" ¹⁸ De frågade: "Vad menar han med en kort tid? Vi förstår inte vad han säger."

¹⁹ Jesus märkte att de ville fråga honom, och han sade till dem: "Ni frågar varandra om det jag sade: En kort tid och ni ser mig inte, ännu en kort tid och ni kommer att se mig. ^20 (V) Jag säger er sanningen: Ni kommer att gråta och jämra er, men världen ska glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg ska vändas i glädje. ^21 (W) När en kvinna ska föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött barnet, minns hon inte längre smärtan i sin glädje över att en människa är född till världen. ^22 (X) Nu har ni också det svårt, men jag ska se er igen. Då ska era hjärtan glädjas, och ingen ska ta er glädje ifrån er.

Bön i Jesu namn

^23 (Y) Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Jag säger er sanningen: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det ska han ge er. ^24 (Z) Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Be och ni ska få, så att er glädje blir fullkomlig.

^25 (AA) Detta har jag talat till er i liknelser. Men det kommer en tid när jag inte längre ska tala till er i liknelser, utan öppet förkunna för er om Fadern. ²⁶ Den dagen ska ni be i mitt namn. Jag säger inte att jag ska be till Fadern för er. ^27 (AB) Fadern själv älskar er, för ni har älskat mig och tror att jag har utgått från Gud. ²⁸ Jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern."

²⁹ Då sade hans lärjungar: "Nu talar du öppet och inte i liknelser! ³⁰ Nu vet vi att du vet allt och inte är beroende av att någon frågar dig. Därför tror vi att du har utgått från Gud." ³¹ Jesus svarade: "Nu tror ni. ^32 (AC) Men det kommer en tid, och den är redan här, när ni ska skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, för Fadern är med mig. ^33 (AD) Detta har jag sagt er för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen."

Jesu översteprästerliga förbön

17 ^(AE) När Jesus hade sagt detta, lyfte han blicken mot himlen och bad: "Far, stunden har kommit. Förhärliga din Son, så att Sonen kan förhärliga dig. ^2 (AF) Du har gett honom makt över alla människor, för att han ska ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. ^3 (AG) Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. ^4 (AH) Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du gav mig att utföra. ^5 (AI) Far, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.

^6 (AJ) Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog ut ur världen och gav till mig. De var dina och du gav dem till mig, och de har hållit fast vid ditt ord. ⁷ Nu har de förstått att allt som du gett mig kommer från dig, ^8 (AK) för jag har gett dem de ord som du gav till mig. De har tagit emot dem och verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig.

⁹ Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, för de är dina. ^10 (AL) Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. ^11 (AM) Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Far, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de är ett liksom vi är ett. ^12 (AN) Så länge jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn som du gett mig. Jag vakade över dem och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man för att Skriften skulle uppfyllas.

^13 (AO) Nu kommer jag till dig. Men jag säger det här medan jag är kvar i världen, för att deras hjärtan ska vara fyllda av min glädje. ^14 (AP) Jag har gett dem ditt ord och världen har hatat dem, för de tillhör inte världen liksom inte heller jag tillhör världen. ^15 (AQ) Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen, utan att du ska bevara dem från det onda^[e]. ¹⁶ De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. ¹⁷ Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning. ^18 (AR) Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. ^19 (AS) Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen.

^20 (AT) Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord^[f]. ^21 (AU) Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig. ²² Och den härlighet som du gett mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett: ^23 (AV) jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du har älskat mig.

^24 (AW) Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse. ^25 (AX) Rättfärdige Far, världen har inte lärt känna dig. Men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig. ^26 (AY) Jag har gjort ditt namn känt för dem. Och jag ska göra det känt, för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem."

Jesus blir förrådd och fängslad

18 ^(AZ) När Jesus hade sagt detta, gick han med sina lärjungar över till andra sidan av Kidrondalen^[g]. Där låg en trädgård^[h] som han och hans lärjungar gick in i.

² Men även Judas, han som förrådde honom, kände till det stället eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar. ^3 (BA) Judas tog med sig vaktstyrkan och några av översteprästernas och fariseernas tjänare och kom dit med facklor, lyktor och vapen.

^4 (BB) Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och frågade dem: "Vem söker ni?" ⁵ De svarade: "Jesus från Nasaret." Han sade till dem: "Jag Är." Även Judas, han som förrådde honom, stod bland dem. ⁶ När Jesus sade till dem: Jag Är, ryggade de tillbaka och föll till marken. ⁷ Än en gång frågade han dem: "Vem söker ni?" De sade: "Jesus från Nasaret." ⁸ Jesus svarade: "Jag har sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå!" ^9 (BC) Ordet som han hade sagt^[i] skulle nämligen gå i uppfyllelse: "Av dem du har gett mig har jag inte förlorat en enda."

¹⁰ Simon Petrus hade ett svärd. Han drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. ^11 (BD) Jesus sade till Petrus: "Sätt svärdet i skidan! Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har gett mig?"

^12 (BE) Soldaterna och befälhavaren och judarnas tjänare grep nu Jesus och band honom. ¹³ De förde honom först till Hannas, svärfar till Kaifas som var överstepräst det året. ^14 (BF) Det var Kaifas som hade gett judarna rådet att det var bättre att en man dog i folkets ställe.

Petrus förnekar Jesus

¹⁵ Simon Petrus och en annan lärjunge^[j] följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och kom in på översteprästens gård tillsammans med Jesus. ¹⁶ Men Petrus stod kvar utanför vid porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med flickan som vaktade porten och hämtade in Petrus. ¹⁷ Tjänsteflickan frågade Petrus: "Är inte du också en av den där mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det är jag inte."

¹⁸ Det var kallt, och tjänarna och vakterna hade gjort upp en koleld där de stod och värmde sig. Även Petrus stod där tillsammans med dem och värmde sig.

Jesus inför översteprästen

¹⁹ Översteprästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och hans lära. ^20 (BG) Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet där alla judar samlas. Jag har inte talat i hemlighet. ²¹ Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag förkunnat för dem. De vet vad jag har sagt."

²² När Jesus sade detta, gav en av tjänarna som stod där honom ett slag i ansiktet och sade: "Ska du svara översteprästen på det sättet?" ²³ Jesus svarade: "Har jag sagt något som är fel, så säg vad som är fel. Men om jag talar sanning, varför slår du mig?" ²⁴ Då skickade Hannas honom bunden till översteprästen Kaifas.

Petrus förnekar Jesus igen

^25 (BH) Simon Petrus stod och värmde sig. Då frågade de honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?" Han nekade och sade: "Det är jag inte." ²⁶ En av översteprästens tjänare, en släkting till den vars öra Petrus hade huggit av, sade: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?" ²⁷ Petrus nekade än en gång – och strax gol en tupp.

Jesus inför Pilatus

²⁸ Från Kaifas förde de sedan Jesus till pretoriet^[k]. Det var nu tidigt på morgonen. Själva gick de inte in i pretoriet, för att inte bli orena utan kunna fira påsken^[l]. ²⁹ Pilatus^[m] kom därför ut till dem och frågade: "Vad anklagar ni den här mannen för?" ³⁰ De svarade: "Hade han inte varit en brottsling skulle vi inte ha överlämnat honom till dig." ^31 (BI) Pilatus sade till dem: "Ta ni honom och döm honom efter er lag!" Judarna sade: "Vi har inte rätt att avrätta någon^[n]." ^32 (BJ) Så skulle det ord uppfyllas som Jesus hade sagt när han angav på vilket sätt han skulle dö.

^33 (BK) Pilatus gick tillbaka in i pretoriet och lät kalla in Jesus och frågade: "Så du är judarnas kung?" ³⁴ Jesus svarade: "Säger du det av dig själv, eller har andra sagt det om mig?" ³⁵ Pilatus svarade: "Jag är väl inte jude? Ditt folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?"

^36 (BL) Jesus svarade: "Mitt rike är inte av den här världen. Hade mitt rike varit av den här världen, skulle mina tjänare ha kämpat för att jag inte skulle utlämnas åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." ^37 (BM) Pilatus sade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Därför är jag född och därför har jag kommit till världen, för att vittna om sanningen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst." ³⁸ Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?"

Med de orden gick han ut till judarna igen och sade till dem: "Jag finner honom inte skyldig till något brott. ^39 (BN) Men ni har en sed att jag friger en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag ska frige judarnas kung åt er?" ⁴⁰ Då skrek de åter: "Inte honom, utan Barabbas!" Barabbas var en upprorsman^[o].

19 ^(BO) Då tog Pilatus Jesus och lät gissla^[p] honom. ² Soldaterna flätade en krona av törne och satte på hans huvud och klädde honom i en purpurröd mantel^[q]. ³ Sedan gick de fram till honom och sade: "Var hälsad, judarnas kung!" och slog honom i ansiktet.

^4 (BP) Pilatus gick ut igen och sade till dem: "Se här, jag för ut honom till er så att ni förstår att jag inte finner honom skyldig till något." ⁵ Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln, och Pilatus sade till dem: "Se människan!"

⁶ När översteprästerna och deras tjänare fick se honom, skrek de: "Korsfäst! Korsfäst!" Pilatus sade då till dem: "Ta ni och korsfäst honom! Jag finner honom inte skyldig till något." ^7 (BQ) Judarna svarade: "Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son."

⁸ När Pilatus hörde det blev han ännu mer rädd. ⁹ Han gick tillbaka in i pretoriet och frågade Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar. ¹⁰ Pilatus sade till honom: "Talar du inte med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?" ^11 (BR) Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt alls över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld." ^12 (BS) Från det ögonblicket försökte Pilatus få honom fri. Men judarna skrek: "Släpper du honom är du inte kejsarens vän! Den som gör sig själv till kung sätter sig upp mot kejsaren."

¹³ När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet vid den plats som kallas Stengården, på hebreiska Gabbata. ¹⁴ Det var förberedelsedagen i påskveckan^[r], omkring sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: "Här ser ni er kung!" ¹⁵ De skrek: "Bort med honom, bort! Korsfäst honom!" Pilatus frågade: "Ska jag korsfästa er kung?" Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan kung än kejsaren." ¹⁶ Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas.

Jesus blir korsfäst

De tog med sig Jesus, ^17 (BT) och han bar själv sitt kors och kom ut till det som kallas Dödskalleplatsen, på hebreiska Golgata. ¹⁸ Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida med Jesus i mitten.

¹⁹ Pilatus lät också skriva ett anslag som sattes upp på korset. Där stod skrivet: "Jesus från Nasaret, judarnas kung." ²⁰ Anslaget lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus blev korsfäst låg nära staden^[s] och texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska. ²¹ Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas kung, utan att han har sagt: Jag är judarnas kung." ²² Pilatus svarade: "Det jag skrivit har jag skrivit."

^23 (BU) När soldaterna hade korsfäst Jesus tog de hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en för varje soldat. Men livklädnaden^[t] var utan sömmar, vävd i ett enda stycke uppifrån och ner. ²⁴ Därför sade de till varandra: "Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som ska få den." Skriften skulle nämligen uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.^[u] Så gjorde nu soldaterna.

^25 (BV) Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var Klopas^[v] hustru, och Maria Magdalena. ²⁶ När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: "Kvinna, där är din son." ²⁷ Sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor." Från den stunden tog lärjungen hem henne till sig.

²⁸ Jesus visste att allt nu var fullbordat. Han sade sedan för att Skriften skulle uppfyllas^[w]: "Jag törstar." ²⁹ Där stod en kruka full med ättikvin^[x], och de satte en svamp full med ättikvin runt en isopstjälk^[y] och förde den till hans mun. ³⁰ När Jesus hade fått ättikvinet, sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.

³¹ Det var förberedelsedag, och judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten, eftersom det var en stor sabbatsdag. Därför bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas^[z] och kropparna tas bort.^{[aa] 32} Soldaterna kom då och krossade benen på den förste, och sedan på den andre som var korsfäst tillsammans med honom.

³³ Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben. ³⁴ I stället stack en av soldaterna upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten. ³⁵ Den som har sett det har vittnat för att också ni ska tro. Hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. ³⁶ Detta hände för att Skriften skulle uppfyllas: Inget av hans ben ska krossas.^{[ab] 37} Och ett annat ställe i Skriften säger: De ska se upp till honom som de har genomborrat.^[ac]

Jesu begravning

^38 (BW) Josef från Arimatea, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet av rädsla för judarna, bad sedan Pilatus om att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick då och tog hand om hans kropp. ^39 (BX) Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus på natten. Han hade med sig en blandning av myrra^[ad] och aloe^[ae], omkring trettio kilo^[af]. ⁴⁰ De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de väldoftande salvorna, så som judarna brukar göra vid begravningar. ⁴¹ Vid platsen där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. ⁴² Där lade de Jesus, eftersom det var judarnas förberedelsedag och graven låg nära.

Den tomma graven

20 ^(BY) Tidigt den första veckodagen^[ag], medan det ännu var mörkt, kom Maria Magdalena ut till graven och fick se att stenen var borta från graven. ² Hon sprang därifrån och kom till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom!"

³ Då rusade Petrus och den andre lärjungen ut mot graven. ⁴ Båda sprang på samma gång, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. ⁵ Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där, men han gick inte in. ⁶ Strax efter honom kom Simon Petrus. Han gick in i graven och såg också linnebindlarna ligga där, ⁷ och duken som hade täckt huvudet. Den låg inte tillsammans med bindlarna utan hopvikt på ett ställe för sig.

⁸ Då gick även den andre lärjungen in, han som hade kommit fram till graven först, och han såg och trodde. ⁹ Tidigare hade de nämligen inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda. ¹⁰ Därefter gick lärjungarna hem igen.

Jesus visar sig för Maria Magdalena

¹¹ Men Maria stod utanför graven och grät. När hon gråtande lutade sig in i graven, ¹² fick hon se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudändan och den andre vid fotändan. ¹³ De frågade henne: "Kvinna, varför gråter du?" Hon svarade: "De har tagit min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom."

¹⁴ När hon hade sagt det, vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. ¹⁵ Jesus frågade henne: "Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?" Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: "Herre, om det är du som har burit bort honom, så säg var du har lagt honom så att jag kan hämta honom."

¹⁶ Jesus sade till henne: "Maria." Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni!" – det betyder lärare. ^17 (BZ) Jesus sade till henne: "Rör mig inte^[ah], för jag har inte stigit upp till Fadern än. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag stiger upp till min Far och er Far, till min Gud och er Gud." ¹⁸ Maria Magdalena gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.

Jesus visar sig för sina lärjungar

^19 (CA) På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er!"^{[ai] 20} När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren.

^21 (CB) Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er." ²² Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Ta emot den helige Ande! ^23 (CC) Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."

Den uppståndne och Tomas

²⁴ Tomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom. ²⁵ De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren!" Men han svarade dem: "Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka mitt finger i spikhålen och min hand i hans sida, så kan jag inte tro."

²⁶ Åtta dagar senare^[aj] var hans lärjungar samlade igen där inne, och nu var Tomas med dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er!" ²⁷ Sedan sade han till Tomas: "Kom med ditt finger och se mina händer, kom med din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte, utan tro!" ²⁸ Tomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" ^29 (CD) Jesus sade till honom: "Du tror därför att du har sett mig. Saliga är de som inte har sett men ändå tror."

^30 (CE) Många andra tecken som inte är nerskrivna i denna bok gjorde Jesus inför sina lärjungar. ^31 (CF) Men dessa har blivit nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn.

Jesus vid Tiberias sjö

21 Sedan visade sig Jesus en gång till för lärjungarna. Det var vid Tiberiassjön, och det gick till så här: ² Simon Petrus och Tomas som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedeus söner^[ak] och två andra av hans lärjungar var tillsammans. ³ Simon Petrus sade till dem: "Jag går ut och fiskar." De andra sade: "Vi följer med dig." De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting.

^4 (CG) Tidigt på morgonen stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. ⁵ Jesus sade till dem: "Mina barn, har ni inget att äta?" De svarade: "Nej." ^6 (CH) Han sade: "Kasta ut nätet på höger sida om båten, så ska ni få." De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra upp det för all fisken.

^7 (CI) Lärjungen som Jesus älskade sade då till Petrus: "Det är Herren." När Simon Petrus hörde att det var Herren drog han ytterplagget om sig, för han var inte klädd, och kastade sig i sjön. ⁸ De andra lärjungarna kom efter i båten med fisknätet på släp. De var inte långt från land, omkring hundra meter^[al].

⁹ När de kom i land fick de se en koleld och fisk som låg på den och bröd. ¹⁰ Jesus sade till dem: "Bär hit av fisken som ni fick nyss." ¹¹ Simon Petrus steg i båten och drog upp nätet på land. Det var fullt av stora fiskar, 153 stycken, och fast de var så många gick nätet inte sönder. ¹² Jesus sade till dem: "Kom och ät." Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var. De förstod att det var Herren. ¹³ Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. ^14 (CJ) Detta var den tredje gången som Jesus visade sig för lärjungarna efter att han hade uppstått från de döda.

Jesus och Petrus

^15 (CK) När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: "Simon, Johannes son. Älskar du mig mer än de andra?" Han svarade: "Ja, Herre. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "För mina lamm på bete." ^16 (CL) För andra gången frågade han: "Simon, Johannes son. Älskar du mig?" Han svarade: "Ja, Herre. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "Var en herde för mina får."

^17 (CM) För tredje gången frågade han: "Simon, Johannes son. Har du mig kär?" Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: "Har du mig kär?", och han svarade: "Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina får på bete. ^18 (CN) Jag säger dig sanningen: När du var yngre, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir äldre ska du sträcka ut dina händer, och en annan ska spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill." ^19 (CO) Detta sade han för att ange med vilken död^[am] Petrus skulle förhärliga Gud. Sedan sade han till honom: "Följ mig!"

^20 (CP) Petrus vände sig om och såg att lärjungen som Jesus älskade följde efter, han som vid måltiden hade lutat sig mot Jesu bröst och frågat: "Herre, vem är det som ska förråda dig?" ²¹ När Petrus såg honom frågade han Jesus: "Herre, hur blir det med honom?" ²² Jesus svarade: "Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig!"

²³ Så spreds ryktet^[an] bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till honom att han inte skulle dö, utan: "Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig?"

Slutord

²⁴ Det är den lärjungen som vittnar om detta och har skrivit detta, och vi vet att hans vittnesbörd är sant. ^25 (CQ) Jesus gjorde också mycket annat. Men om varje händelse skulle skrivas ner, tror jag att inte ens hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas.

Löftet om den helige Ande

1 ^(CR) I min förra skrift, käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde^{[ao] 2 (CS)} fram till den dag han togs upp till himlen, efter att ha gett sina befallningar genom den helige Ande till de apostlar^[ap] som han hade utvalt. ^3 (CT) Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, när han under fyrtio dagar lät dem se honom och talade med dem om Guds rike.

^4 (CU) Vid en måltid^[aq] med apostlarna befallde han dem: "Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat, det ni har hört av mig. ^5 (CV) Johannes döpte med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande."

Jesu himmelsfärd

⁶ När de nu var samlade frågade de honom: "Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt Israel?" ^7 (CW) Han svarade dem: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt. ^8 (CX) Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns."

^9 (CY) När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. ^10 (CZ) Medan de såg mot himlen dit han steg upp, stod plötsligt två män i vita kläder hos dem. ^11 (DA) De sade: "Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen."

En ersättare för Judas

¹² Då vände de tillbaka till Jerusalem från berget, som kallas Olivberget och ligger nära staden, en sabbatsväg^[ar] därifrån. ^13 (DB) När de kom dit gick de upp till den sal på övervåningen^[as] där de brukade vara: Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippus, Tomas, Bartolomeus, Matteus, Jakob, Alfeus son, Simon seloten och Judas, Jakobs son.^{[at] 14 (DC)} Alla dessa höll enigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, Jesu mor Maria^[au] och hans bröder^[av].

¹⁵ En av de^[aw] dagarna reste sig Petrus bland bröderna – omkring 120 personer var då samlade – och sade: ^16 (DD) "Bröder^[ax]! Skriftens ord måste uppfyllas, det som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas, han som blev vägvisare åt dem som grep Jesus.^{[ay] 17 (DE)} Han räknades som en av oss och hade fått del i samma tjänst. ^18 (DF) För pengarna som han fick för sitt brott köpte han en åker, och han föll framstupa så att buken brast och alla hans inälvor rann ut. ¹⁹ Det blev känt för alla som bodde i Jerusalem, och åkern kallas på deras språk Akeldamak, Blodsåkern.^{[az] 20} I Psaltaren står det skrivet: Hans gård ska bli öde, ingen ska bo där, och: En annan ska ta över hans ämbete.^[ba]

²¹ Därför måste en av de män som har varit med oss under hela den tid då Herren Jesus gick in och gick ut ibland oss, ²² från det att han döptes av Johannes till den dag han togs upp ifrån oss, en av dem måste vara ett vittne om hans uppståndelse tillsammans med oss."

²³ Man förde fram två: Josef Barsabbas, även kallad Justus, och Mattias. ^24 (DG) Och de bad: "Herre, du känner allas hjärtan. Visa vem av dessa två du har utvalt ²⁵ till att få den apostlatjänst som Judas övergav för att gå till den plats som var hans." ²⁶ Därefter kastade de lott mellan dem. Lotten föll på Mattias, och han räknades sedan som apostel tillsammans med de elva.

Anden utgjuts på pingstdagen

2 ^(DH) När pingstdagen^[bb] kom var de alla samlade. ^2 (DI) Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. ^3 (DJ) Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. ^4 (DK) Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.

⁵ I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk under himlen. ⁶ När dånet hördes samlades folkskaran, och alla var skakade eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. ⁷ Häpna och förundrade frågade de: "Är de inte galileer, alla de som talar? ⁸ Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? ⁹ Vi är parter, meder och elamiter, vi bor i Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, i Pontus och Asien^[bc], ¹⁰ i Frygien och Pamfylien, i Egypten och i trakterna kring Kyrene i Libyen, vi är inflyttade från Rom, ¹¹ vi är judar och proselyter^[bd], kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på våra egna språk om Guds väldiga gärningar!" ¹² De var alla häpna och förvirrade och frågade varandra: "Vad kan det här betyda?"

¹³ Men andra sade hånfullt: "De har druckit sig fulla på sött vin."

Petrus pingstpredikan

¹⁴ Då steg Petrus fram tillsammans med de elva, höjde sin röst och talade till dem: "Judiska män och Jerusalems alla invånare! Detta ska ni veta, lyssna till mina ord: ¹⁵ Det är inte som ni tror att de är berusade. Det är ju bara tredje timmen ^[be]på morgonen! ^16 (DL) Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel:

^22 (DP) Israeliter, hör dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som blev erkänd av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken. Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er, som ni själva vet. ^23 (DQ) Efter Guds bestämda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av de laglösa^[bg] spikade ni upp honom och dödade honom. ²⁴ Men Gud har uppväckt honom och löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt för döden att behålla honom. ²⁵ David säger om honom:^[bh]

²⁸ Du har visat mig livets vägar,

^29 (DS) Bröder, jag kan öppet säga er att vår stamfar David är både död och begraven. Hans grav finns här hos oss än i dag. ^30 (DT) Men han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta en av hans ättlingar på hans tron.^{[bi] 31} I förväg såg han Messias uppståndelse och sade: Han ska inte lämnas åt dödsriket, och hans kropp ska inte se förgängelsen.^[bj]

^32 (DU) Denne Jesus har Gud uppväckt, och vi är alla vittnen till det. ^33 (DV) Han har blivit upphöjd till Guds högra sida^[bk] och fått den utlovade helige Ande av Fadern, och han har utgjutit det som ni ser och hör. ³⁴ David har ju inte stigit upp till himlen, men han säger:^[bl]

³⁶ Därför kan hela Israels folk veta säkert att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias."

^37 (DW) När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad ska vi göra?" ^38 (DX) Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. ^39 (DY) Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar."

^40 (DZ) Med många andra ord vittnade han och vädjade till dem: "Låt er frälsas från det här bortvända släktet!" ^41 (EA) De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen.

De troendes gemenskap

^42 (EB) De höll troget fast vid apostlarnas undervisning^[bn] och vid gemenskapen^[bo], brödsbrytelsen och bönerna. ⁴³ Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. ^44 (EC) Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. ^45 (ED) De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. ⁴⁶ Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. ^47 (EE) De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.

Petrus botar en förlamad man

3 Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid bönetimmen, den nionde timmen.^{[bp] 2 (EF)} Då bar man dit en man som varit förlamad från födseln. Varje dag sattes han vid den tempelport som kallas Sköna porten^[bq] för att tigga av dem som gick in i templet. ³ När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva.

⁴ Då fäste de blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" ⁵ Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. ⁶ Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I Jesu Kristi nasaréns namn: res dig och gå!" ⁷ Han grep honom i högra handen och reste honom upp, och genast fick mannen styrka i fötter och vrister. ⁸ Han hoppade upp och stod upprätt. Sedan började han gå och följde med dem in i templet där han gick runt och hoppade och prisade Gud. ⁹ Allt folket såg hur han gick omkring och prisade Gud, ¹⁰ och när de kände igen honom som mannen som hade brukat sitta och tigga vid Sköna porten utanför templet, fylldes de av bävan och förundran över det som hade hänt med honom.

Petrus vittnar om Livets furste

^11 (EG) Mannen höll sig till Petrus och Johannes, och allt folket skyndade fram till dem i den gång som kallas Salomos pelarhall^[br]. De var utom sig av häpnad. ¹² När Petrus såg det sade han till folket: "Israeliter! Varför är ni förvånade över det här? Varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå?

^13 (EH) Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus. Ni utlämnade och förnekade honom inför Pilatus när han hade bestämt sig för att frige honom. ^14 (EI) Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och krävde att få en mördare fri! ^15 (EJ) Livets furste dödade ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det är vi vittnen till. ^16 (EK) Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man som ni ser och känner. Tron som kommer genom det namnet har gett honom full hälsa, som ni alla ser.

^17 (EL) Nu vet jag, bröder, att varken ni eller era ledare visste vad ni gjorde. ^18 (EM) Men Gud har med detta uppfyllt det som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. ^19 (EN) Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade ²⁰ och tider av nytt liv kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus. ^21 (EO) Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det återupprättas som Gud från urminnes tid har förkunnat genom sina heliga profeters mun.

^22 (EP) Mose har sagt: En profet lik mig ska Herren er Gud låta uppstå åt er, bland era bröder. Honom ska ni lyssna till i allt vad han säger er.^{[bs] 23} Men var och en som inte lyssnar till den profeten ska utrotas ur folket.

²⁴ Alla profeterna, de som har talat från Samuel och framåt, har också förkunnat dessa dagar. ^25 (EQ) Ni är barn till profeterna och arvtagare till förbundet som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: I din avkomma^[bt] ska alla folk på jorden bli välsignade.^{[bu] 26 (ER)} Det var först och främst för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att vända var och en bort från sina onda gärningar."

Inför Stora rådet

4 ^(ES) Medan de talade till folket kom prästerna, tempelvaktens ledare och saddukeerna emot dem, ^2 (ET) upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen^[bv] från de döda. ^3 (EU) De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag, eftersom det redan var kväll. ^4 (EV) Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.

⁵ Nästa dag samlades Stora rådet i Jerusalem, både äldste och skriftlärda. ^6 (EW) Översteprästen Hannas var där liksom Kaifas, Johannes^[bw] och Alexander och alla som var av översteprästerlig släkt. ^7 (EX) De lät föra fram apostlarna och började förhöra dem: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?"

^8 (EY) Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: "Rådsherrar och äldste för vårt folk! ⁹ Om vi står till svars i dag för en välgärning mot en sjuk man och ska förklara hur han blev botad, ^10 (EZ) så ska ni alla och hela Israels folk veta att han står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi nasaréns namn. Ni korsfäste honom, men Gud har uppväckt honom från de döda. ^11 (FA) Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten.^{[bx] 12 (FB)} Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta."

¹³ När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att de var olärda män ur folket, blev de förvånade. Men så kände de igen dem och kom ihåg att de hade varit med Jesus. ¹⁴ Och när de såg mannen som blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa. ¹⁵ De befallde dem att lämna rådssalen och överlade sedan med varandra. ¹⁶ De sade: "Vad ska vi göra med dessa människor? Att det har hänt ett märkligt tecken genom dem är uppenbart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka. ^17 (FC) Men för att det inte ska sprida sig ännu mer bland folket bör vi varna dem så att de aldrig mer talar till någon människa i det namnet."

^18 (FD) De kallade in dem och förbjöd dem att alls tala eller undervisa i Jesu namn. ¹⁹ Men Petrus och Johannes svarade dem: "Bedöm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud. ²⁰ Vi för vår del kan inte hålla tyst med vad vi har sett och hört." ²¹ Då hotade de dem igen men lät dem sedan gå. För folkets skull kunde de inte komma på något bra sätt att straffa dem, eftersom alla prisade Gud för det som hade hänt. ²² Mannen som blev botad genom tecknet var ju över fyrtio år.

Bön i förföljelsetid

²³ När de blivit frisläppta gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. ^24 (FE) När de hörde det, ropade de tillsammans till Gud och bad: "Herre, du som gjort himmel och jord och hav och allt som finns i dem,^{[by] 25} du har genom den helige Ande talat genom vår fader David, din tjänare:

^27 (FF) Ja, de gaddade verkligen ihop sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus gick samman med hedningarna och Israels stammar ^28 (FG) för att utföra det som du med din hand och ditt beslut hade förutbestämt.

^29 (FH) Och nu, Herre, se hur de hotar oss! Hjälp dina tjänare att frimodigt förkunna ditt ord, ³⁰ genom att du räcker ut din hand och låter helande, tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn."

³¹ När de hade bett skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och förkunnade Guds ord med frimodighet.

Ett hjärta och en själ

^32 (FI) Hela skaran av dem som kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen kallade något av det han ägde för sitt utan de hade allt gemensamt. ³³ Med stor kraft bar apostlarna fram vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över dem alla.

^34 (FJ) Ingen av dem led någon brist, för alla som hade mark eller hus sålde sådant som de ägde och bar fram betalningen för det som sålts ^35 (FK) och lade ner det vid apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter hans behov. ^36 (FL) Även Josef, en levit född på Cypern som apostlarna kallade Barnabas^[cb] (det betyder Tröstens son), ³⁷ hade en åker. Han sålde den och bar fram pengarna och lade dem vid apostlarnas fötter.

Ananias och Safira

5 Men en man som hette Ananias sålde med sin hustru Safira en egendom ² och smusslade sedan undan en del av betalningen, med hustruns vetskap. Han bar fram resten och lade det vid apostlarnas fötter.

^3 (FM) Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta så att du ljög för den helige Ande och smusslade undan en del av pengarna för marken? ⁴ Var den inte din så länge du hade den? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor utan för Gud." ⁵ När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det. ⁶ De yngre männen kom och svepte honom, bar bort och begravde honom.

⁷ Omkring tre timmar senare kom hans hustru in utan att veta vad som hade hänt. ⁸ Petrus frågade henne: "Säg mig, sålde ni marken för det beloppet?" Hon svarade: "Ja, för det beloppet." ⁹ Då sade Petrus till henne: "Varför kom ni överens om att fresta Herrens Ande? Se, de som har begravt din man står vid dörren, och de ska bära bort dig också." ¹⁰ Och plötsligt föll hon död ner vid hans fötter. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort och begravde henne bredvid hennes man. ¹¹ Stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde om det.

Tecken och under genom apostlarna

^12 (FN) Genom apostlarnas händer skedde många tecken och under bland folket, och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall. ¹³ Ingen av de andra vågade ansluta sig till dem, men folket talade väl om dem.

^14 (FO) Och ännu fler kom till tro på Herren, stora skaror av både män och kvinnor. ^15 (FP) Man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem när han gick förbi. ¹⁶ Det kom också en stor skara från städerna runt omkring Jerusalem och förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.

Apostlarna inför Stora rådet

^17 (FQ) Översteprästen och alla hans anhängare, det vill säga saddukeernas parti, fylldes av avund^{[cc] 18} och grep apostlarna och satte dem i allmänt häkte. ^19 (FR) Men på natten öppnade en Herrens ängel fängelseportarna och förde ut dem och sade: ^20 (FS) "Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt om detta liv^[cd]!" ²¹ När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och började undervisa.

När översteprästen och hans anhängare kom dit sammankallade de Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till häktet för att hämta apostlarna.^{[ce] 22} Men när tjänarna kom fram, fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade: ²³ "Vi såg att häktet var ordentligt låst och vakterna stod vid portarna, men när vi öppnade fann vi ingen därinne." ²⁴ När tempelvaktens ledare och översteprästerna fick höra detta blev de villrådiga och undrade vad som kunde ha hänt. ²⁵ Då kom någon och berättade för dem: "Männen som ni satte i fängelse står i templet och undervisar folket!" ²⁶ Ledaren för tempelvakten gick då ut med tjänarna och hämtade dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda att folket skulle stena dem.

²⁷ När de nu blivit hämtade ställdes de inför Stora rådet, och översteprästen förhörde dem ^28 (FT) och sade: "Har vi inte strängt förbjudit er att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod ska komma över oss^[cf]!" ^29 (FU) Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor. ^30 (FV) Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade.^{[cg] 31 (FW)} Honom har Gud upphöjt till sin högra sida^[ch] som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse. ^32 (FX) Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom."

^33 (FY) När rådsherrarna hörde detta blev de ursinniga och ville döda dem. ³⁴ Men då reste sig en farisé i Stora rådet som hette Gamaliel^[ci], en laglärare som var aktad av hela folket. Han befallde att man skulle föra ut männen en stund ³⁵ och sade sedan: "Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. ³⁶ För en tid sedan kom Teudas^[cj] och menade sig vara något, och han fick med sig omkring fyrahundra män. Men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och försvann. ³⁷ Efter honom kom Judas från Galileen, vid tiden för skattskrivningen^[ck]. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men även han gick under, och alla som trodde på honom skingrades. ³⁸ Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. För om detta är människors påhitt eller verk, rinner det ut i sanden. ^39 (FZ) Men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni^[cl] kämpar mot Gud."

De lät sig övertygas. ⁴⁰ När de kallat in apostlarna igen, lät de piska dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria. ^41 (GA) Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada att de ansetts värdiga att bli förnedrade för Namnets skull. ⁴² Varje dag fortsatte de att undervisa i templet och i hemmen och förkunna evangeliet att Jesus är Messias.

Sju församlingstjänare utses

6 ^(GB) Vid den tiden, när antalet lärjungar växte, började de grekisktalande judarna klaga på de hebreisktalande över att deras änkor blev bortglömda vid den dagliga matutdelningen.^{[cm] 2} Då kallade de tolv samman alla lärjungarna och sade: "Det är inte bra om vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. ^3 (GC) Nej, bröder, utse sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. ⁴ Själva ska vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst."

^5 (GD) Alla de församlade gillade förslaget. De valde Stefanus, en man fylld av tro och den helige Ande, och dessutom Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. ^6 (GE) Man förde fram dem inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem.

^7 (GF) Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem växte kraftigt. Även en stor grupp präster började lyda tron.