Bible in 90 Days

¹⁸ När människorna hatar er glöm då inte att man hatade mig innan man hatade er.

¹⁹ Den här världen skulle älska er om ni tillhörde den. Men det gör ni inte - för jag har kallat er till att lämna den, och därför hatar man er.

²⁰ Kommer ni ihåg vad jag sa till er? 'En tjänare är inte större än sin herre.' Eftersom de har förföljt mig så kommer de naturligtvis att förfölja er. Och om de lyssnar till mina ord så borde de lyssna till er.

²¹ Världens människor kommer att förfölja er därför att ni tillhör mig, för de känner inte Gud som har sänt mig.

²² De skulle inte vara skyldiga om jag inte hade kommit och talat till dem. Men nu har de ingen ursäkt för sin synd.

²³ Den som hatar mig hatar också min Far.

²⁴ Om jag inte framför ögonen på dem hade gjort så mäktiga under, skulle de inte vara skyldiga. Men som det nu är har de sett dessa under, och ändå hatar de oss både mig och min Far.

²⁵ Så har det uppfyllts som profeterna förutsagt om Messias: 'De har hatat mig utan orsak.'

²⁶ Men jag ska sända någon till er som står vid er sida och tröstar er - den helige Ande som är sanningens Ande. Han kommer till er från Fadern, och han ska berätta allt om mig.

²⁷ Och ni måste också berätta för alla om mig, för ni har varit med mig från början.

16 Jag har sagt er detta för att ni inte ska tveka inför allt som ligger framför er.

² Ni kommer att bli utestängda från synagogorna, ja, det ska gå så långt att de som dödar er ska tycka att de tjänar Gud.

³ Och att de gör det beror på att de aldrig har känt Fadern eller mig.

⁴ Ja, jag säger er detta nu så att ni inte blir överraskade när det händer. Jag har inte sagt det till er tidigare eftersom jag hela tiden har varit hos er.

Jesus undervisar om den helige Ande

⁵ Men nu ska jag gå bort till den som sände mig, och ingen av er frågar varför jag går bort.

⁶ Ni är bedrövade och sörjer över vad jag sagt er.

⁷ Men det är faktiskt bäst för er att jag går bort, annars kan inte den komma i mitt ställe som ska hjälpa och trösta er. Om jag går bort så kommer han, för jag ska sända honom till er.

⁸ Och när han har kommit ska han öppna människornas ögon så att de ser sin synd och förstår Guds rättfärdighet och hans domar.

⁹ För deras synd består i att de inte tror på mig.

¹⁰ Guds rättfärdighet visar sig däri att jag går till Fadern, och ni ser mig inte mer.

¹¹ Och Guds dom består i att denna världens furste redan är dömd.

¹² Det är så mycket jag vill säga er, men ni kan inte förstå det nu.

¹³ När den helige Ande - som är sanningen - kommer, ska han leda er fram till hela sanningen. Han ska inte tala i egen sak, utan endast förmedla vad han har hört. Också vad som väntar er i framtiden ska han berätta för er.

¹⁴ Han ska upphöja mig och ära mig genom att visa er min härlighet.

¹⁵ Allt vad Fadern har tillhör mig. Därför kan jag med rätta säga: Allt vad han visar er kommer från mig.

¹⁶ Snart är jag borta och ni ser mig inte längre. Men det dröjer inte länge förrän ni får se mig igen.

Jesus uppmanar lärjungarna att be i hans namn

^17-18 Vad talar han om? frågade lärjungarna. Han säger ju att snart är han borta och sedan att vi ska få se honom igen. Och vad menar han med 'att gå till Fadern?' Vi vet inte vad det betyder.

¹⁹ Jesus märkte att de ville fråga om något så han sa: Ni frågar er vad jag menar?

²⁰ Världen kommer att glädja sig över vad som ska hända mig, och ni kommer att gråta. Men er gråt ska plötsligt vändas i underbar glädje när ni ser mig igen.

²¹ Det blir som när en kvinna föder barn. Så fort barnet är fött glömmer hon smärtan, och hon känner djup lycka över att en människa är född till världen.

²² Ni sörjer nu, men jag ska se er igen, och då kommer ni att bli glada, och ingen kan ta den glädjen från er.

²³ Då behöver ni inte fråga mig om någonting. Ni kan gå direkt till Fadern, och han ska ge er vad ni ber om därför att ni använder mitt namn.

²⁴ Ni har inte försökt det förut, men börja nu. Be i mitt namn så ska ni få, och er glädje ska bli fullkomlig.

²⁵ Vad jag vill säga er har jag hitintills förklarat med exempel, men den tid ska komma när detta inte längre är nödvändigt, utan jag kan tala öppet till er, utan bilder och omskrivningar och låta er veta allt om Fadern.

²⁶ Då kan ni be i mitt namn och vända er direkt till honom. Och jag behöver inte be Fadern besvara era önskemål,

²⁷ för Fadern själv älskar er innerligt därför att ni älskar mig och tror att jag kom från Fadern.

²⁸ Ja, jag kom från Fadern till världen och ska lämna världen för att återvända till Fadern.

²⁹ Äntligen talar du i klartext, sa lärjungarna, och inte i gåtor.

³⁰ Nu förstår vi att du vet allt och inte behöver ha någon som lär dig någonting. Därför tror vi att du kommer från Gud.

³¹ Tror ni verkligen det? svarade Jesus.

³² Men den stund kommer, ja, den är faktiskt redan här, när ni ska skingras och återvända var och en till sitt och lämna mig ensam. Men inte ens då ska jag vara ensam för Fadern är med mig.

³³ Jag har sagt er allt detta för att ni ska ha frid i era hjärtan och sinnen. Här på jorden kommer ni att möta många sorger och bedrövelser, men var vid gott mod för jag har segrat över världen.

Jesus ber ensam

17 När Jesus sagt dessa ord såg han upp mot himlen och sa: Far, stunden har kommit. Uppenbara Sonens härlighet så att han i sin tur kan ära dig.

² För du har gett honom myndighet över varje man och kvinna på hela jorden. Han skänker evigt liv åt var och en som du har gett honom.

³ Och detta är vägen till evigt liv - att känna dig, den ende sanne Guden, och Jesus Kristus, som du sände till jorden.

⁴ Jag har ärat dig här på jorden genom att göra allt som du har bett mig om.

⁵ Och nu, Far, ber jag att du ska uppenbara den härlighet som vi delade innan världen kom till.

Jesus ber för sina lärjungar

⁶ Jag har berättat allt om dig för dessa människor. De var i världen, men sedan gav du dem åt mig. De var faktiskt hela tiden dina, och du gav dem åt mig, och de har trott ditt Ord och lever efter det.

⁷ Nu vet de att allt jag har är en gåva från dig.

⁸ De befallningar du gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och är överbevisade om att jag har kommit ner till jorden från dig. Och de tror att du har sänt mig.

⁹ Min bön gäller inte världen, utan dessa människor som du har gett mig därför att de tillhör dig.

¹⁰ Och allesammans tillhör dig, eftersom de är mina, för du har gett dem tillbaka till mig tillsammans med allt annat som är ditt. De kommer att visa världen vem jag är.

¹¹ Nu lämnar jag världen och kommer till dig, men de blir kvar. Helige Far, bevara dem, alla dessa som du har gett mig, så att de blir förenade på samma sätt som vi är.

¹² Så länge som jag varit hos dem har jag bevarat alla dem du gav mig i din gemenskap. Jag har skyddat dem, så att ingen av dem har gått förlorad, utom fördärvets son, precis som Skriften har förutsagt.

¹³ Och nu återvänder jag till dig. Medan jag varit hos dem har jag gett dem ditt ord, för att de skulle bli fyllda av min glädje.

¹⁴ Jag har gett dem ditt ord. Och världen hatar dem, därför att de inte passar in i den, liksom inte heller jag gör det.

¹⁵ Jag ber inte att du ska ta bort dem från världen, utan att i stället tryggt bevara dem från Satans makt.

¹⁶ De tillhör inte denna världen mer än vad jag gör.

¹⁷ Bevara dem rena och heliga och undervisa dem i sanningens ord.

¹⁸ Som du sände mig i världen, så sänder jag dem i världen.

¹⁹ Och jag ger mitt liv för dem så att också deras liv tillhör dig.

Jesus ber för alla som kommer att följa honom

²⁰ Jag ber inte bara för dessa, utan också för alla som i framtiden kommer att tro på mig på grund av dessa människors vittnesbörd.

²¹ Min bön för dem alla är att de ska vara ett, på samma sätt som du och jag är det, Far. Som du är i mig och jag är i dig, så ska de vara i oss.

²² Jag har gett dem den härlighet du gav åt mig, att vara ett liksom vi är ett, och att ha samma fullkomliga enhet som vi -

²³ jag i dem och du i mig. Då ska världen förstå att du har sänt mig och att du älskar dem lika mycket som du älskar mig.

²⁴ Far, jag vill att alla dessa som du gett mig ska bli kvar hos mig, så att de kan se den härlighet du gav mig, därför att du älskade mig innan världen kom till.

²⁵ Rättfärdige Fader, världen känner dig inte, men det gör jag, och dessa lärjungar vet att du har sänt mig.

²⁶ Och jag har uppenbarat dig för dem och ska fortsätta att uppenbara dig, så att den mäktiga kärlek du har visat mig kan vara i dem, och jag i dem.

Jesus blir förrådd och arresterad

18 Sedan Jesus bett denna bön gick han tillsammans med lärjungarna till andra sidan av Kidrondalen där det fanns en lund med olivträd.

² Judas, förrädaren, kände till platsen för Jesus hade ofta varit där med sina lärjungar.

³ Översteprästerna och fariseerna hade låtit Judas få med sig en grupp romerska soldater och poliser. Med brinnande facklor, lyktor och vapen kom de nu till olivlunden.

^4-5 Jesus visste precis vad som skulle hända. Han gick då fram till dem och frågade: Vem söker ni? Jesus från Nasaret, svarade de.Det är jag, förklarade han. Också Judas, förrädaren, stod där tillsammans med dem.

⁶ Och när Jesus sa vem han var föll alla baklänges till marken!

⁷ En gång till frågade han dem: Vem söker ni? Och de ropade igen: Jesus från Nasaret.

⁸ Jag har ju redan sagt er att det är jag.'Om det är mig ni söker så låt de andra gå.

⁹ Så gick det i uppfyllelse som Jesus förut hade sagt när han bad: Jag har inte förlorat en enda av dem du gav mig.

¹⁰ Petrus tog då sitt svärd och högg av högra örat på Malkos, översteprästens tjänare.

¹¹ Men Jesus sa till Petrus: Stoppa undan svärdet. Ska jag dra mig undan det lidande som det är Faderns vilja att jag ska utstå?

Jesus förhörs av Hannas

¹² De judiska poliserna och soldaterna med sin befälhavare grep då Jesus och band honom.

¹³ Först tog de honom till Hannas, Kajafas svärfar. Kajafas var överstepräst det året,

¹⁴ och det var han som hade sagt till de judiska ledarna: Det är bättre att en dör för alla.

¹⁵ Petrus följde efter dem, tillsammans med en av de andra lärjungarna som kände översteprästen. Denne fick tillåtelse att komma in på gården,

¹⁶ medan Petrus stod kvar utanför grinden. Den andre lärjungen gick sedan och talade med flickan som stod vakt vid grinden, och hon släppte in Petrus.

¹⁷ Flickan frågade då Petrus: Är inte du en av Jesu lärjungar? Nej, sa han, det är jag inte.

¹⁸ Poliserna och tjänarna stod runt en eld som hade gjorts upp eftersom det var kallt. Och Petrus stod där tillsammans med dem och värmde sig.

¹⁹ Inne i huset började översteprästerna fråga ut Jesus om lärjungarna och vad han hade lärt dem.

²⁰ Jesus svarade: Alla vet vad jag har undervisat om för jag har hela tiden predikat i synagogan och i templet. Alla de judiska ledarna har hört mig, och jag har inte sagt något i hemlighet som jag inte har sagt offentligt.

²¹ Varför ställer ni den här frågan till mig? Fråga dem som hört mig. En del av dem är här. De vet vad jag har sagt!

²² En av soldaterna som stod där slog då till Jesus med knytnäven. Ska du svara översteprästen på det sättet? röt han.

²³ Bevisa att jag ljög, svarade Jesus. Slår du en människa för att hon säger sanningen?

²⁴ Då skickade Hannas Jesus bunden till översteprästen Kajafas.

Petrus förnekar att han känner Jesus

²⁵ Petrus stod alltjämt vid elden och värmde sig. Då frågade man honom: Är inte du en av hans lärjungar? Absolut inte, svarade han.

²⁶ Men då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den man vars öra Petrus högg av: Såg inte jag dig därute i olivlunden tillsammans med Jesus?

²⁷ Då nekade Petrus än en gång, och just då gol en tupp.

Jesus förhörs av Pilatus

²⁸ Förhöret inför Kajafas slutade först tidigt på morgonen. Därifrån fördes Jesus till den romerske landshövdingens palats. Men de judar som anklagade honom gick själva inte in i palatset, för enligt de religiösa föreskrifterna skulle de då bli orena och inte kunna äta påsklammet.

²⁹ Pilatus, landshövdingen, gick därför ut till dem och frågade: Vad anklagar ni den här mannen för? Vad är det han har gjort?

³⁰ Vi skulle inte arresterat honom, om han inte hade varit en brottsling, svarade de.

³¹ För då bort honom och döm honom själva efter era egna lagar, sa Pilatus till dem.Men vi vill ha honom korsfäst, sa de, och vi behöver ditt tillstånd.

³² Därigenom uppfylldes Jesu ord om hur han skulle avrättas.

³³ Pilatus gick då tillbaka in i palatset och kallade till sig Jesus. Är du judarnas kung? frågade han honom.

³⁴ Ställer du den frågan som romersk landshövding eller är det judarna som vill veta det? svarade Jesus.

³⁵ Jag är väl ingen jude? snäste Pilatus. Ditt eget folk och översteprästerna har fört dig hit. Vad har du gjort?

³⁶ Då svarade Jesus: Jag är inte en jordisk kung. Om jag hade varit det hade mina efterföljare kämpat för mig när jag arresterades av de judiska ledarna. Men mitt rike är inte av denna världen.

³⁷ Pilatus svarade: Då är du alltså en kung? Ja, sa Jesus. Jag är född till det. Och jag har kommit för att vittna om sanningen. Alla som älskar sanningen är mina efterföljare.

³⁸ Vad är sanning? utropade Pilatus. Sedan gick han ut till folket igen och sa till dem: Enligt min mening är han inte skyldig till något brott.

Pilatus utlämnar Jesus till att korsfästas

³⁹ Men som vanligt brukar jag varje påsk frige en fånge. Om ni vill, ska jag därför släppa judarnas kung.

⁴⁰ Men de ropade tillbaka: Nej! Inte honom, utan Barabbas! (Barabbas var en rånare).

19 Då gav Pilatus order om att Jesus skulle piskas med ett blygissel.

² Och soldaterna gjorde en krona av törnen och tryckte fast den på hans huvud och satte sedan på honom en mantel av purpurrött tyg, den kungliga färgen.

³ Leve judarnas kung! hånade de honom, och de slog honom med knytnävarna.

⁴ Pilatus gick ut igen till judarna och sa: Jag tänker föra ut honom till er nu, men ni ska veta att jag inte finner honom skyldig.

⁵ Då kom Jesus ut med törnekronan och purpurmanteln på sig, och Pilatus sa: Se, här är mannen!

⁶ Men när översteprästerna och de judiska ledarna fick se honom, började de ropa: Korsfäst honom, korsfäst honom!Ni får korsfästa honom, sa Pilatus. Jag finner honom inte skyldig.

⁷ De svarade: Enligt våra lagar ska han dö, för han har kallat sig Guds Son.

⁸ När Pilatus hörde detta blev han ännu mer förskräckt.

⁹ Han förde in Jesus i palatset igen och frågade honom: Var kommer du ifrån? Men Jesus svarade honom inte.

¹⁰ Tänker du inte svara mig? frågade Pilatus. Fattar du inte att jag har makt att ge dig fri eller att korsfästa dig?

¹¹ Då sa Jesus: Du skulle vara maktlös om inte Gud gett dig makt över mig. Därför är skulden större hos dem som överlämnade mig åt dig.

¹² Då försökte Pilatus på nytt att frige Jesus, men de judiska ledarna sa: Om du friger den här mannen är du inte kejsarens vän. För den som gör sig till kung gör uppror mot kejsaren.

¹³ När Pilatus hörde detta förde han ut Jesus till dem igen och satte sig på domarbänken på den stenlagda terrassen (på hebreiska kallas den Gabbata).

¹⁴ Klockan var nu ungefär tolv dagen före påsk, den dag då man förbereder högtiden.Och Pilatus sa till judarna: Här är er kung.

¹⁵ Bort med honom, skrek de, bort med honom. Korsfäst honom!Vad menar ni? Ska jag verkligen korsfästa er kung? frågade Pilatus.Vi har ingen kung utom kejsaren, ropade översteprästerna tillbaka.

¹⁶ Då gav Pilatus efter och överlämnade Jesus till dem för att korsfästas.

Jesus förs bort för att korsfästas

¹⁷ Så fick de Jesus dömd till slut, och de förde honom ut ur staden. Han var tvungen att själv bära sitt kors till en plats som kallas Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata.

Jesus blir korsfäst

¹⁸ Där korsfäste de honom tillsammans med två andra män, en på vardera sidan om honom.

¹⁹ Och Pilatus satte upp ett anslag över honom med texten: JESUS FRÅN NASARET, JUDARNAS KUNG.

²⁰ Platsen där Jesus korsfästes låg nära staden, och anslaget var skrivet på hebreiska, latin och grekiska, så att många människor kunde läsa det.

²¹ Då gick översteprästerna till Pilatus och krävde: Ändra det från 'judarnas kung' till 'Han har sagt: Jag är judarnas kung.'

²² Pilatus vägrade och svarade: Vad jag har skrivit, det har jag skrivit. Det ska stå precis som det står.

^23-24 När soldaterna hade korsfäst Jesus delade de upp hans kläder i fyra högar, en för var och en av dem. Men när de kom till manteln visade det sig att den var vävd i ett stycke utan söm. Då sa de: Låt oss spela tärning för att se vem som får den. Därmed uppfylldes det Skriftens ord som säger: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min mantel. Och det var just vad de gjorde.

²⁵ Intill korset där Jesus hängde stod hans mor och hennes syster, den Maria som var hustru till Kleopas, samt Maria från Magdala.

²⁶ När Jesus såg sin mor stå där bredvid den lärjunge han älskade, sa han till henne: Han ska nu vara din son.

²⁷ Och till lärjungen sa han: Hon är din mor! Och från den stunden tog han hand om henne.

Jesus dör på korset

²⁸ Jesus visste att hans uppdrag nu var avslutat, och för att uppfylla Skriften sa han: Jag är törstig.

²⁹ Man doppade då en svamp i en kruka fylld med surt vin som stod där och fäste den på en isopsgren och förde den till hans läppar.

³⁰ När Jesus hade smakat på det ropade han: Det är fullbordat. Därefter böjde han ner huvudet och dog.

³¹ De judiska ledarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korset till nästa dag, som var sabbatsdag (och en mycket speciell sådan, för det var påsk). De bad därför Pilatus att ge order om att männens ben skulle slås sönder så att kropparna kunde tas ner.

³² Soldaterna kom då och slog sönder benen på de båda män som hade korsfästs tillsammans med Jesus.

³³ Men när de kom fram till Jesus såg de att han redan var död, och därför slog de inte sönder hans ben.

³⁴ En av soldaterna stack ändå ett spjut i hans sida, och då rann det ut blod och vatten.

³⁵ Det finns en som kan vittna om det, eftersom han själv såg det med egna ögon. Hans berättelse är tillförlitlig och sann och honom kan ni tro på.

^36-37 Soldaterna gjorde detta för att de ord i Skriften skulle uppfyllas som säger: Inget av hans ben ska slås sönder och de ska se upp till honom som de har genomborrat.

Jesus begravs

³⁸ Efteråt bad Josef av Arimataia, som av rädsla för de judiska ledarna hade varit en hemlig lärjunge till Jesus, om tillstånd att ta ner Jesu kropp. Pilatus beviljade det, och Josef kom och tog ner den.

³⁹ Nikodemos, mannen som hade kommit till Jesus en natt, var också med och han hade med sig trettio kilo balsameringsolja, gjord av myrra och aloe.

⁴⁰ Tillsammans lindade de in Jesu kropp i en lång linneduk, som var indränkt med den välluktande oljan. Det var vanligt att göra så vid judiska begravningar.

⁴¹ Platsen där man hade korsfäst Jesus låg nära en träddunge, där det fanns en ny grav som aldrig använts.

⁴² Och på grund av brådskan före sabbaten och därför att graven låg nära, lade de honom just där.

Jesus uppstår från de döda

20 Tidigt på söndagsmorgonen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen var bortrullad från ingången.

² Hon sprang då därifrån och letade reda på Petrus och den lärjunge som Jesus älskade och sa: De har tagit bort Herrens kropp från graven, och jag vet inte var de har lagt den.

^3-4 Då rusade båda till graven för att se efter. Den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom dit först

⁵ och böjde sig och tittade in och såg linneduken ligga där, men han gick inte in.

⁶ Sedan kom Petrus och han gick in. Han lade också märke till linneduken som låg där,

⁷ medan den duk, som täckt Jesu huvud, var hoprullad i en rulle och låg för sig.

⁸ Sedan gick också den andre lärjungen in och såg och trodde att han uppstått -

⁹ för till dess hade de inte fattat att Skrifterna sa att Jesus skulle återvända till livet!

Jesus visar sig för Maria Magdalena

¹⁰ Sedan gick de båda lärjungarna hem.

¹¹ Under tiden hade Maria gått tillbaka till graven och stod utanför den och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in

¹² och såg då två vitklädda änglar sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats och den andre vid fötternas.

¹³ Varför gråter du? frågade änglarna henne.Därför att de har tagit bort min Herre, svarade hon, och jag vet inte var de har lagt honom.

¹⁴ Hon kastade en blick över axeln och såg att någon stod bakom henne. Men att det var Jesus märkte hon inte.

¹⁵ Varför gråter du? frågade han henne. Vem letar du efter? Hon trodde det var trädgårdsmästaren och svarade därför:Om du har tagit bort honom, tala då om för mig var du har lagt honom, så ska jag gå och hämta honom.

¹⁶ Maria, sa Jesus. Hon ryckte till och vände sig mot honom.Herre! utropade hon.

¹⁷ Rör mig inte, sa han, för jag har ännu inte återvänt till Fadern. Men gå och leta reda på mina bröder och tala om för dem att jag ska gå till min Far och er Far, min Gud och er Gud.

¹⁸ Maria från Magdala sprang då till lärjungarna och sa: Jag har sett Herren. Sedan berättade hon vad han hade sagt.

Jesus visar sig för lärjungarna bakom stängda dörrar

¹⁹ På kvällen samma dag samlades lärjungarna bakom stängda dörrar av rädsla för de judiska ledarna. Då stod plötsligt Jesus mitt ibland dem och sa till dem: Frid vare med er!

²⁰ Så visade han dem sina händer och sin sida. Och deras glädje visste inga gränser när de såg sin Herre igen.

²¹ Han talade till dem och sa: Som Fadern har sänt mig, så sänder också jag er.

²² Sedan andades han på dem och sa till dem: Ta emot den helige Ande.

²³ Om ni förlåter någons synder så är de förlåtna, men om ni vägrar att förlåta dem så blir de inte förlåtna.

Jesus visar sig för alla de elva lärjungarna

²⁴ En av lärjungarna, Tomas Tvillingen, hade inte varit med vid detta tillfälle.

²⁵ När de gång på gång berättade för honom: Vi har sett Herren, svarade han: Jag tror det inte förrän jag med egna ögon ser hålen efter spikarna i hans händer. Och jag vill ta på dem med mina fingrar, och med min hand vill jag röra vid såren i hans sida. Annars kan jag inte tro.

²⁶ Åtta dagar senare var lärjungarna samlade igen, och då var Tomas tillsammans med dem och dörrarna var låsta. Men plötsligt stod Jesus mitt ibland dem och sa: Frid vare med er.

²⁷ Sedan vände han sig till Tomas och sa: Här är mina händer. Sätt ditt finger här, och stick din hand i min sida! Tvivla nu inte längre utan tro!

²⁸ Min Herre och min Gud, utbrast Tomas.

²⁹ Sedan sa Jesus till honom: Du tror därför att du sett mig. Lyckliga är de som inte har sett mig men ändå tror.

^30-31 Jesu lärjungar såg honom göra många andra under, förutom dem som är nertecknade i denna bok. Men dessa är nerskrivna för att ni ska kunna tro att han är Messias, Guds Son, och för att ni ska få evigt liv genom att tro på honom.

Jesus visar sig för lärjungarna när de fiskar

21 Senare visade sig Jesus för lärjungarna igen vid Galileiska sjön, och så här gick det till:

² En grupp bestående av Petrus, Tomas Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Jakob och Johannes samt två andra lärjungar var där tillsammans.

³ Då sa Petrus: Jag tänker gå och fiska.Vi följer också med, sa de andra. Så steg de i båten och for ut på sjön, men de fick inget på hela natten.

⁴ I gryningen stod en man på stranden, men de såg inte vem det var.

⁵ Då ropade han till dem: Hur har det gått för er, har ni fått någon fisk? Nej, svarade de.

⁶ Sedan sa han: Kasta ut nätet på höger sida om båten, så kommer ni att få massor av fisk. De följde hans råd, och fick så mycket fisk att de knappt orkade dra in nätet!

⁷ Den lärjunge som Jesus älskade sa då till Petrus: Det är Herren. Då tog Petrus på sig sin skjorta för han var bar på överkroppen och hoppade i vattnet och simmade i land.

⁸ Resten av lärjungarna följde efter med båten och drog in det överfyllda nätet till stranden, en sträcka på ungefär hundra meter.

⁹ När de kom i land såg de att det brann en eld där och att några fiskar höll på att stekas över den. Där fanns också bröd.

¹⁰ Kom hit med några av fiskarna som ni just har fått, sa Jesus.

¹¹ Då gick Petrus ut och drog i land nätet. Det var 153 stora fiskar i nätet, och trots det så hade det inte gått sönder.

¹² Kom hit och ät, sa Jesus. Ingen av lärjungarna vågade fråga vem han var, men alla förstod att det var Herren.

¹³ Därefter gick Jesus fram till dem och gav dem av brödet och fisken.

¹⁴ Det var tredje gången som Jesus visade sig för lärjungarna sedan han uppstått från de döda.

Jesus samtalar med Petrus

¹⁵ När de hade ätit sa Jesus till Simon Petrus: Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra här? Ja, svarade Petrus, du vet att jag är din vän.Föd då mina lamm, sa Jesus till honom.

¹⁶ Jesus upprepade frågan: Simon, Johannes son, älskar du mig verkligen? Ja, Herre, sa Petrus, du vet att jag är din vän.Ta då hand om mina får, sa Jesus.

¹⁷ Än en gång frågade Jesus honom: Simon, Johannes son, är du verkligen min vän? Petrus blev ledsen över att Jesus ställde frågan en tredje gång, men han svarade: Herre, du känner mig och du vet att jag är din vän.Jesus sa: Föd då mina lamm.

¹⁸ Men jag har mer att säga dig. När du var ung kunde du göra som du ville, och du hade dina egna planer. Men när du blir gammal ska du sträcka ut händerna, och andra ska leda dig för att föra dig dit du inte vill.

¹⁹ Jesus sa detta för att låta Petrus veta med vilket slags död han skulle förhärliga Gud. Sedan sa Jesus till honom: Följ mig.

²⁰ Petrus vände sig om och såg att den lärjunge som Jesus älskade följde efter, han som hade lutat sig fram vid deras sista kvällsmåltid för att fråga Jesus: Herre, vem av oss kommer att förråda dig?

²¹ Petrus frågade Jesus: Vad kommer att hända med honom? Hur kommer han att dö?

²² Jesus svarade: Om jag vill att han ska leva tills jag kommer tillbaka, vad har du med det att göra? Följ du mig.

²³ Så spreds ryktet att den lärjungen inte skulle dö. Men det var inte alls vad Jesus sa. Han sa bara: Om jag vill att han ska leva tills jag kommer, vad har du med det att göra?

²⁴ Jag är den lärjungen! Jag såg dessa händelser och har skrivit ner dem här och alla vet att det är sant. Och jag tror att om alla övriga händelser i Jesu liv skulle skrivas ner, så skulle världen knappast rymma alla de böcker man då fick lov att skriva!

Jesus återvänder till himlen

^1-2 Käre Theofilos!I mitt första brev berättade jag för dig om vad Jesus gjorde och lärde. Jag berättade om hur han blev upptagen till himlen efter att ha undervisat sina utvalda apostlar genom den helige Ande.

³ Under de fyrtio dagarna efter korsfästelsen visade han sig gång på gång för dessa apostlar, och på många sätt bevisade han för dem att han levde. Vid dessa tillfällen talade han till dem om Guds rike.

⁴ Vid ett av dessa tillfällen sa han till dem att inte lämna Jerusalem förrän den helige Ande hade kommit till dem, som Fadern hade lovat. Det var något som han redan tidigare hade talat med dem om.

⁵ Johannes döpte er i vatten, påminde han dem, men om några få dagar ska ni bli döpta i den helige Ande.

⁶ När han en annan gång visade sig för dem frågade de honom: Herre, ska du nu befria Israel och låta oss bli en självständig nation igen?

⁷ Den tidpunkten bestämmer Fadern, svarade han, och det är inget som ni får veta.

⁸ Men när den helige Ande kommer till er, ska ni få kraft att vittna om min död och uppståndelse för människorna i Jerusalem, i Judeen, i Samarien och över hela jorden.

⁹ Strax efteråt lyftes han upp i skyn och medan de stod och stirrade efter honom försvann han i ett moln.

¹⁰ De försökte att få se ännu en skymt av honom, men då stod plötsligt två vitklädda män bland dem

¹¹ och sa: Ni män från Galileen, varför står ni här och tittar mot skyn? Jesus har återvänt till himlen, men en dag ska han komma tillbaka hit på samma sätt som han for upp!

Mattias väljs till att ersätta Judas

¹² När detta hände var de på Oljeberget, som ligger knappt en kilometer från Jerusalem. De gick tillbaka in i staden

^13-14 och samlades till bön i ett rum på andra våningen i det hus där de brukade hålla till.Dessa personer var närvarande: Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippos, Tomas, Bartolomaios, Matteus, Jakob, Alfaios son, Simon, som också kallades seloten, Judas, Jakobs son, och Jesu bröder. Flera kvinnor, bland dem Jesu mor, var också där.

¹⁵ De fortsatte att be i flera dagar. Under en av dagarna, när cirka hundratjugo människor var samlade, reste sig Petrus upp och talade till dem:

¹⁶ Bröder, det var nödvändigt att Skriftens ord skulle uppfyllas när det gäller Judas, som visade vägen för folkhopen som arresterade Jesus. Detta förutsas för länge sedan av den helige Ande, när han talade genom kung David.

¹⁷ Judas var en av oss, utvald att vara apostel precis som vi.

¹⁸ Han köpte en åker för de pengar som han fick för sitt förräderi, och när han föll framstupa där, fläktes hans kropp upp och inälvorna rann ut.

¹⁹ Nyheten om hans död spred sig snabbt bland alla människor i Jerusalem, och de kallade platsen Blodsåkern.

²⁰ Kung Davids förutsägelse om detta finns i Psaltaren, där han säger: 'Låt hans hem bli öde, låt ingen bo där.' Och på ett annat ställe står det: 'Låt hans uppgift överlämnas åt någon annan.'

^21-22 Nu måste vi alltså välja någon annan, som kan ta Judas plats. Någon som tillsammans med oss kan vittna om Jesu uppståndelse. Låt oss välja någon som har varit med oss hela tiden, från vårt första möte med Herren, från den gången han döptes av Johannes till den dag då han hämtades upp till himlen.

²³ Man föreslog då två män: Josef Justus, som också kallades Barsabbas, och Mattias.

^24-25 Sedan bad alla att den rätte mannen skulle väljas. Herre, sa de, du känner allas hjärtan. Visa oss vilken av dessa män du har valt till att ersätta förrädaren Judas, som har gått till den plats där han hör hemma.

²⁶ Sedan drog de lott, och på det sättet blev Mattias vald och blev apostel tillsammans med de andra elva.

Den helige Ande kommer

2 Sju veckor hade nu gått sedan Jesus dog och uppstod, och pingstdagen kom. När de troende hade samlats den dagen,

² hördes plötsligt ett dån från himlen, som ljudet av en våldsam storm, och det fyllde huset där de var samlade.

³ Sedan visade sig något som såg ut som flammor eller eldstungor, och dessa stannade över deras huvuden.

⁴ Och allesammans blev fyllda av den helige Ande och började tala språk som de i vanliga fall inte kunde, men som den helige Ande inspirerade dem till.

⁵ Många fromma judar från olika länder var i Jerusalem den dagen för att vara med och fira pingsthögtiden.

⁶ När de hörde dånet i skyn ovanför huset, kom många springande för att se vad som stod på. När de nu hörde lärjungarna tala deras egna språk, blev de alldeles förbluffade.

⁷ Hur kan det komma sig? ropade de. De här männen kommer ju alla från Galileen,

⁸ och ändå hör vi dem tala på våra egna språk.

⁹ Här är vi, parter, meder, elamiter. Vi är från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, Asien,

¹⁰ Frygien, Pamfylien, Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi kommer från Rom, både judar och sådana som omvänts till judendomen,

¹¹ vi är kreter och araber. Och ändå hör vi dessa män tala om Guds mäktiga under på vårt eget språk!

¹² De stod där förvånade och häpna. Vad kan det här betyda? frågade de sig.

¹³ Men andra i folkskaran hånade dem: De är berusade, det är ju självklart! sa de.

Petrus tal på pingstdagen

¹⁴ Då steg Petrus fram tillsammans med de elva apostlarna och ropade till folket: Hör på allesammans, både jerusalemsbor och ni som är här på besök!

¹⁵ Några av er säger att de här männen är berusade. Det är inte sant. Det är alldeles för tidigt på dagen för det. Människor dricker sig inte berusade klockan nio på morgonen!

¹⁶ Nej, vad ni är vittnen till den här morgonen förutsas för flera hundra år sedan av profeten Joel:

¹⁷ 'I de sista dagarna

¹⁸ Ja, den helige Ande ska komma till alla mina tjänare, både män och kvinnor, och de ska profetera.

¹⁹ Och ni ska se märkliga tecken både på himlen och på jorden: blod och eld och rökmoln.

²⁰ Solen ska bli svart och månen blodröd innan Herrens stora dag kommer.

²¹ Men var och en som ber Herren om barmhärtighet ska få det och bli frälst.'

²² Hör på mig, ni israelitiska män! Gud gav Jesus från Nasaret sitt erkännande inför alla människor genom att låta honom utföra de mest fantastiska under. Det vet ni alla.

²³ Men Gud följde sin uppgjorda plan och tillät er att med hjälp av den romerska staten spika fast honom vid korset och döda honom.

²⁴ Sedan befriade Gud honom från dödens vånda och förde honom tillbaka till livet, för döden kunde inte hålla honom i sitt grepp.

²⁵ Kung David säger om Jesus: 'Jag vet att Herren alltid är med mig. Han hjälper mig. Guds stora kraft håller mig uppe.

²⁶ Därför är mitt hjärta fyllt av glädje, och min tunga ropar ut hans lov! För jag vet att allt kommer att gå väl för mig när jag dör.

²⁷ Du kommer inte att lämna min själ i helvetet, eller låta din helige Sons kropp förgås.

²⁸ Du kommer att ge mig livet tillbaka och fylla mig med underbar glädje när jag är i din närhet.'

²⁹ Tänk efter, kära bröder! David talade inte om sig själv när han skrev de ord som jag har citerat, för han dog och blev begravd, och hans grav finns fortfarande här ibland oss.

³⁰ Men han var en profet och visste att Gud hade gett ett löfte som inte kunde brytas. Han hade lovat att en av Davids efterkommande skulle bli Messias och sitta på Davids tron.

³¹ David såg framåt och förutsa att Messias skulle uppstå med orden: ''Hans sj¤l ska inte l¤mnas i helvetet, och hans kropp ska inte f´rmultna.''

³² Det var alltså om Jesus han talade, och vi är alla vittnen till att Jesus uppstod från de döda.

³³ Och Gud har upprest honom och nu sitter han på hedersplatsen vid Guds högra sida. Och precis som Fadern har lovat, har Jesus fått motta den helige Ande, vilken han sedan har sänt till er med det resultat ni ser och hör i dag.

³⁴ Nej, det var inte om sig själv David talade i de ord som jag citerade nyss, för han for aldrig upp till himlen. Dessutom sa han också: 'Gud talade till min Herre, Messias, och sa till honom: Sitt här på hedersplatsen bredvid mig,

³⁵ tills jag lägger dina fiender för dina fötter!'

³⁶ Därför säger jag utan omsvep till alla i Israel att Gud har gjort denne Jesus, som ni korsfäste, till Herre och Messias!

³⁷ Petrus ord rörde dem djupt, och de frågade honom och de andra apostlarna: Bröder, vad ska vi göra?

³⁸ Petrus svarade: Var och en av er måste vända sig bort från synden och komma tillbaka till Gud och bli döpt i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse. Då kommer ni också att få den helige Ande som gåva.

³⁹ Kristus har nämligen lovat att den helige Ande ska ges till var och en som har blivit kallad av Herren vår Gud, och till era barn, ja till och med till dem som bor i andra länder!

⁴⁰ Sedan höll Petrus en lång predikan och berättade om Jesus och uppmanade med stor kraft alla som lyssnade att ta emot frälsning och rädda sig undan detta onda släkte.

⁴¹ Och de som lät sig överbevisas av det Petrus sa döptes - tillsammans cirka tretusen personer.

Den första kristna församlingen

⁴² De förenade sig med de andra troende och deltog regelbundet i apostlarnas undervisning, i gudstjänsterna, i brödsbrytelsen och i bönen.

⁴³ Och en känsla av djup respekt fanns hos alla, för apostlarna utförde många under.

⁴⁴ Och alla de troende var ständigt tillsammans och delade allt med varandra.

⁴⁵ De sålde sina tillhörigheter och delade med sig till dem som behövde något.

⁴⁶ Varje dag bad de tillsammans i templet, och i hemmen samlades de i små grupper för att bryta bröd. De delade sina måltider i uppriktig glädje och tacksamhet

⁴⁷ och lovprisade Gud. Och alla i staden var vänligt inställda till dem, och varje dag växte församlingen i antal eftersom Gud frälste många.

Petrus och Johannes botar en lam man

3 En eftermiddag gick Petrus och Johannes till templet för att vara med vid den dagliga bönen klockan tre.

² När de närmade sig templet såg de hur en man, som hade varit lam från födseln, bars längs gatan och lades bredvid den tempelport som kallades Sköna porten. Man brukade hjälpa honom med detta varje dag.

³ När Petrus och Johannes kom gående, bad han dem om pengar.

⁴ De såg uppmärksamt på honom, och sedan sa Petrus: Titta på oss!

⁵ Den lame mannen såg ivrigt på dem och väntade sig en gåva.

⁶ Men Petrus sa: Vi har inga pengar att ge dig. Men jag ska ge dig något annat! Jag befaller dig i Jesu Kristi, nasareens namn, res dig upp!

^7-8 Sedan tog Petrus den lame mannens högra hand för att resa upp honom. När han gjorde det blev mannen frisk i sina fötter och vrister, och han reste sig upp, stod stilla ett ögonblick, och började sedan gå fram och tillbaka! Därefter följde han med dem till templet, och han både gick och hoppade och lovprisade Gud.

⁹ När människorna där inne såg honom gå och hörde honom lovprisa Gud,

¹⁰ blev de förvånade. De förstod ju att det var den lame tiggaren som ofta hade suttit vid Sköna porten.

¹¹ Han höll sig hela tiden tätt intill Petrus och Johannes, och alla skyndade sig till Salomos pelargång och trängdes där för att få se honom, och man förundrade sig över det som hänt.

Petrus predikar i templet

¹² Petrus såg sitt tillfälle och talade till folkskaran. Israelitiska män, sa han, vad är det för märkvärdigt med detta? Och varför ser ni på oss som om vi genom vår egen kraft och fromhet fått den här mannen att börja gå?

¹³ Det är ju Abrahams, Isaks och Jakobs och alla era förfäders Gud, som har ärat sin tjänare Jesus genom att göra detta. Jag talar om den Jesus, som ni förkastade inför Pilatus, trots Pilatus beslut att släppa honom fri.

¹⁴ Ni ville inte att han skulle släppas, denne helige, rättfärdige man. I stället krävde ni att en mördare skulle friges.

¹⁵ Och ni dödade livets Herre, men Gud förde honom tillbaka till livet. Johannes och jag är vittnen till detta faktum, för efter det att ni dödat honom såg vi honom livs levande!

¹⁶ Den här mannen har blivit botad genom Jesu namn, och ni vet hur lam han var förut. Det är tron på Jesu namn, den tro som Gud har gett oss, som har gjort att denne man nu är fullkomligt frisk.

¹⁷ Kära bröder! Jag förstår att vad ni gjorde med Jesus, det gjorde ni i okunnighet. Och detsamma kan sägas om era ledare.

¹⁸ Men Gud lät det profeterna sagt gå i uppfyllelse, nämligen att Messias måste genomgå detta lidande.

¹⁹ Ångra er och ändra er inställning till Gud och vänd om till honom. Då ska han rena er från era synder och

²⁰ låta den tid komma då han vänder sig till er och sänder Jesus, er Messias, till er.

^21-22 Han måste nämligen stanna kvar i himlen tills den tid kommer, när Gud ska låta allt som man förutsa för länge sen bli verklighet. Mose sa till exempel: 'Herren Gud ska låta en profet som liknar mig komma till er. Lyssna noga till allt han säger er.

²³ Den som inte lyssnar på honom kommer att gå förlorad.'

²⁴ Samuel och alla profeterna talade allesammans om vad som händer i dag.

²⁵ Ni är dessa profeters barn. Guds löften till våra förfäder, att hela världen ska bli välsignad genom judarna, gäller också er. Det var det löfte som Gud gav åt Abraham.

²⁶ Och så snart som Gud hade gjort sin tjänare levande igen, sände han honom först till er israeliter för att välsigna er när ni vänder om från era synder.

Petrus och Johannes arresteras

^1-2 Medan de talade till folket kom översteprästerna, befälhavaren för tempelvakterna och några av saddukeerna fram till dem. De var mycket upprörda över att Petrus och Johannes påstod att Jesus hade uppstått från de döda.

³ Apostlarna blev arresterade, och eftersom det redan var kväll satte man dem i fängelse över natten.

⁴ Men många som lyssnade till dem trodde vad de sa, och antalet troende ökade till omkring fem tusen män.

⁵ Följande dag råkade vara den dag då de judiska ledarnas råd skulle ha sitt sammanträde i Jerusalem.

⁶ Översteprästen Hannas var där, likaså Kajafas, Johannes, Alexander och några till från översteprästernas släkt.

⁷ De båda lärjungarna fördes därför fram till förhör inför dem.Med vilken kraft eller med vems myndighet har ni gjort det här? frågade rådet.

⁸ Då svarade Petrus, fylld av den helige Ande:Ärade ledare och äldste!

⁹ Menar ni det som skedde med den handikappade mannen och det sätt på vilket han blev botad?

¹⁰ Låt mig i så fall klart säga både till er och till alla människor i Israel, att det skedde i kraft av Jesu, nasareens namn, han som är Messias, den man som ni korsfäste, men som Gud förde tillbaka till livet. Det är genom hans makt som den man ni ser här blev botad.

¹¹ För Jesus, Messias, är den som Skriften talar om när det står: 'stenen som byggnadsarbetarna förkastade har blivit själva hörnstenen i huset'.

¹² Det finns ingen frälsning genom någon annan! Nej, det finns inget annat namn under himlen som kan rädda en människa.

¹³ När rådet såg hur frimodiga Petrus och Johannes var, och att de tydligen var vanliga arbetare utan högre bildning, blev de förvånade. De förstod nu vad gemenskapen med Jesus hade betytt för dem.

¹⁴ Och rådet kunde knappast ifrågasätta undret, eftersom mannen som de hade botat stod bredvid dem.

¹⁵ Därför skickade de ut dem ur rådssalen för att rådgöra med varandra.

¹⁶ Vad ska vi göra med de här männen? frågade de varandra. Vi kan inte neka till att de har gjort ett stort under, och alla i Jerusalem känner till det.

¹⁷ Men vi kanske kan hindra dem från att sprida sina idéer. Vi säger till dem att om de gör något sådant en gång till, så kommer det att gå illa för dem.

¹⁸ Därefter kallade de in dem igen och befallde dem att aldrig mer tala om Jesus.

¹⁹ Men Petrus och Johannes svarade: Är det rätt att lyda er i stället för Gud?

²⁰ Vi kan inte låta bli att tala om allt det underbara vi såg Jesus göra och hörde honom säga.

²¹ Rådet varnade dem då en gång till. Men till sist lät de dem gå, eftersom de inte visste hur de skulle straffa dem utan att det ledde till oroligheter. Alla lovprisade nämligen Gud för det underbara som hade hänt.

²² En man hade blivit botad efter att ha varit lam i fyrtio år.

De troende ber om frimodighet

²³ Så snart de var fria sökte Petrus och Johannes upp de andra lärjungarna och berättade för dem vad rådet hade sagt.

²⁴ Sedan förenade sig alla de troende i denna bön:Herre, du har skapat himlen och jorden och havet och allt som är i det.

^25-26 Du talade för länge sedan genom vår förfader kung David, din tjänare, och sa genom den helige Ande: 'Varför rasar hedningarna mot Herren, och varför planerar de dåraktiga folken sina sammansvärjningar mot den allsmäktige Guden? Jordens kungar förenar sig för att kämpa mot honom, mot hans smorde Son!'

²⁷ Det är vad som händer här i staden just nu. Kung Herodes och landshövdingen Pontius Pilatus och alla romarna, och hela Israels folk, alla har de förenat sig mot Jesus, din smorde Son, din helige tjänare.

²⁸ De låter sig inte hejdas av något. Du har redan sagt att detta skulle ske.

²⁹ Och nu, Herre, hör deras hotelser och hjälp oss som tror på dig att föra vittnesbördet vidare.

³⁰ Visa din makt och låt helanden och under ske i din helige tjänare Jesu namn.

³¹ Efter denna bön skakade huset där de var samlade, och de fylldes alla av den helige Ande och predikade Guds ord med frimodighet.

De troende delar allt med varandra

³² Alla de troende var ett hjärta och en själ, och ingen tyckte att det han ägde var hans eget - alla delade med sig.

³³ Apostlarna vittnade med kraft om Herren Jesu uppståndelse, och alla de troende levde i innerlig gemenskap.

³⁴ Ingen saknade något. Alla som ägde mark eller hus sålde det,

³⁵ och lämnade pengarna till apostlarna, som gav dem i sin tur till sådana som behövde dem.

³⁶ Bland de troende fanns till exempel Josef, en cypriot av Levis stam. Apostlarna gav honom smeknamnet 'predikanten Barnabas'.

³⁷ Han var en av dem som sålde en tomt som han ägde och gav pengarna till apostlarna, så att de kunde fördela dem bland de människor som hade det svårt.

Ananias och Sapfeiras bedrägeri

5 Det fanns också en annan man, som hette Ananias och som tillsammans med sin fru Sapfeira, sålde en hel egendom,

² men bara överlämnade en del av pengarna till apostlarna. Han påstod sedan att detta var vad de hade fått i betalning, och hans hustru hade gått med på detta bedrägeri.

³ Men Petrus sa: Ananias, Satan har fått grepp om dig. När du kom med dessa pengar och påstod att detta var allt du fått, ljög du för den helige Ande.

⁴ Egendomen var din, och du kunde sälja eller behålla den som du ville. Och efter det att du sålt den var det din sak att bestämma hur mycket du skulle ge. Hur kunde du göra något sådant? Du ljög inte för oss, utan för Gud.

⁵ Då Ananias hörde dessa ord, föll han död till golvet och alla blev förskräckta.

⁶ De yngre männen tog då ett lakan och lade det över honom. Sedan bar de ut honom och begravde honom.

⁷ Omkring tre timmar senare kom hans hustru in. Hon visste inte vad som hänt.

⁸ Petrus frågade henne: Sålde ni er egendom för det och det priset? Ja, svarade hon, det gjorde vi.

⁹ Då sa Petrus: Hur kunde du och din man få för er att göra något sådant? Förstod ni inte att Guds helige Ande skulle genomskåda ert bedrägeri? Utanför dörren står nu de unga män, som har begravt din man, och de ska bära ut dig också.

¹⁰ I samma ögonblick föll hon död till golvet, och de unga männen kom in. När de såg att hon också var död bar de ut henne och begravde henne bredvid hennes man.

¹¹ Och hela församlingen och alla andra, som hörde vad som hänt, blev förskräckta.

Många blir botade av apostlarna

¹² Apostlarna gjorde många andra märkliga under bland folket, och de troende träffades regelbundet i templet på den plats som kallades Salomos pelargång.

¹³ Inga andra vågade förena sig med dem, men alla hade stor respekt för dem.

¹⁴ Och allt fler började tro på Herren, både män och kvinnor.

¹⁵ Det gick så långt att man bar ut sjuka på gatorna på bårar och mattor, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på dem när han gick förbi.

¹⁶ Till och med från platser runt omkring Jerusalem kom många. De tog med sig sina sjuka släktingar, och sådana som var besatta av onda andar, och allesammans blev botade.

Apostlarna arresteras på nytt

¹⁷ Översteprästen och hans släktingar och vänner bland saddukeerna blev då mycket avundsjuka.

¹⁸ De grep därför apostlarna och satte dem i fängelse.

¹⁹ Men en Herrens ängel kom på natten och öppnade fängelsets portar och släppte ut dem. Sedan sa han till dem:

²⁰ Gå till templet och berätta för alla om detta nya liv.

²¹ De lydde uppmaningen, och tidigt på morgonen gick de till templet och började genast predika där. Senare samma morgon samlades översteprästen och hans närmaste män. Efter att ha sammankallat hela Stora rådet skickade de bud efter apostlarna för att ställa dem inför rätta.

²² Men när tjänarna kom till fängelset, fanns de inte där. Därför återvände de till rådet och rapporterade:

²³ Fängelseportarna var låsta och vakterna stod på vakt utanför, men när vi öppnade fanns det ingen där.

²⁴ När chefen för tempelvakten och översteprästerna hörde detta, blev de ursinniga och undrade vad som skulle hända sedan, och hur allt detta skulle sluta.

²⁵ Sedan kom någon och berättade att de män, som de hade fängslat, befann sig i templet och predikade för folket.

^26-27 Chefen för tempelvakterna gick då dit tillsammans med sina vakter och grep dem utan våld. De var nämligen rädda för att bli ihjälslagna av folket om de använde våld mot lärjungarna. Sedan förde de dem inför rådet.

²⁸ Har vi inte sagt till er att aldrig mer predika om den där Jesus? började översteprästerna. I stället har ni fyllt hela Jerusalem med er undervisning och beskyller oss för hans död!

²⁹ Men Petrus och apostlarna svarade: Det är viktigare att lyda Gud än att lyda människor.

³⁰ Våra förfäders Gud uppväckte Jesus som ni hängde upp på ett kors och dödade.

³¹ Sedan fick han genom Guds mäktiga kraft en upphöjd plats som furste och Frälsare, för att Israels folk ska kunna omvända sig och få sina synder förlåtna.

³² Vi är vittnen till dessa händelser, och det är också den helige Ande, som Gud ger till alla som lyder honom.

³³ Då blev alla i rådet ursinniga och beslutade sig för att döda dem.

³⁴ Men en av rådsmedlemmarna, en farisé som hette Gamaliel (han var expert på den religiösa lagen och mycket populär bland folket), reste sig upp och bad att apostlarna skulle föras ut ur rådssalen medan han talade.

³⁵ Sedan vände han sig till sina kollegor och sa: Israels män, tänk er för innan ni gör något med de här männen!

³⁶ För en tid sedan hade vi den där Teudas, som gav sig ut för att vara något märkvärdigt. Cirka fyra hundra personer följde honom, men han blev dödad och anhängarna försvann spårlöst.

³⁷ Efter honom kom Judas från Galileen. Det var vid tiden för folkräkningen. Några blev lärjungar till honom, men han dog och hans anhängare skingrades.

³⁸ Därför är mitt råd: Lämna de här männen i fred. Om det som de gör och predikar om bara är deras eget påhitt, kommer det snart att rinna ut i sanden.

³⁹ Men om det är från Gud, så kan ni inte stoppa dem, för då kommer ni att strida mot Gud själv.

⁴⁰ De församlade lyssnade till hans råd och kallade in apostlarna och befallde att de skulle pryglas. Sedan sa de till dem att aldrig mer tala i Jesu namn. Till slut lät man dem gå.

⁴¹ De lämnade rådssalen, glada över att Gud hade ansett dem värdiga att lida förakt för hans namn.

⁴² Och varje dag fortsatte de både i templet och i staden att undervisa och predika att Jesus var Messias.

Församlingen utser sju medhjälpare till apostlarna

6 Men när de troendes antal ökade så snabbt, uppstod det en hel del missnöje bland dem. De nyomvända bland de grekisktalande klagade över att man glömde bort deras änkor och att de inte fick lika mycket mat vid den dagliga utdelningen som de hebreisktalande änkorna fick.

² De tolv kallade därför samman de troende till ett möte.Vi bör använda vår tid till att predika och inte till att sköta matutdelningen, sa de.

³ Ta därför reda på, kära bröder, vem ibland er som är mest lämpad för detta. Välj sedan ut sju män, som är pålitliga och fyllda av den helige Ande, och som alla uppskattar. Vi kommer därefter att anförtro den här uppgiften åt dem.

⁴ Sedan kan vi använda vår tid till bön och tjänsten att predika Guds ord.

⁵ Alla tyckte att detta lät förnuftigt, och de valde följande män: Stefanos, en man som var full av tro och helig Ande, Filippos, Prochoros, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaos från Antiochia, en före detta hedning, som blivit omvänd till den judiska tron och sedan blivit kristen.

⁶ Dessa sju fördes fram inför apostlarna som bad för dem och välsignade dem genom att lägga sina händer på dem.

⁷ Guds ord nådde nu ut i allt större kretsar, och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Många av de judiska prästerna blev också omvända.