Bible in 90 Days

¹⁷ Tre dagar senare kallade han till sig de ledande bland judarna, och när de var samlade sade han till dem: "Bröder, trots att jag inte har gjort något som kunde skada vårt folk eller våra seder från fäderna, blev jag fängslad i Jerusalem och utlämnad åt romarna. ¹⁸ Sedan de förhört mig ville de frige mig, eftersom jag inte var skyldig till något som förtjänade döden. ¹⁹ Men då judarna satte sig emot det, blev jag tvungen att vädja till kejsaren. Dock har jag inte någon anklagelse mot mitt eget folk. ²⁰ Det är därför jag kallat er hit för att träffa er och tala med er, eftersom det är för Israels hopp jag bär dessa bojor." ²¹ De svarade honom: "Vi har inte fått något brev om dig från Judeen, och inte heller har någon av de bröder som kommit hit meddelat eller sagt något ont om dig. ²² Men vi vill gärna höra vad du tänker. Ty den här sekten blir motsagd överallt, det vet vi."

²³ De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. För dem förkunnade han Guds rike och vittnade om det, och han försökte övertyga dem om Jesus, både utifrån Mose lag och profeterna. Och det höll han på med från morgonen ända till kvällen. ²⁴ Somliga lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro. ²⁵ Eftersom de inte kunde komma överens skildes de åt, sedan Paulus hade sagt detta enda ord: "Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder ²⁶ när han sade:

²⁸ Därför skall ni veta att denna Guds frälsning är sänd till hedningarna, och de kommer att lyssna."^[b]

³⁰ I två hela år bodde Paulus i den bostad som han hade hyrt, och han tog emot alla som kom till honom. ³¹ Han predikade Guds rike och undervisade med stor frimodighet om Herren Jesus Kristus utan att bli hindrad.^[c]

Hälsning

1 Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium, ² som Gud har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna, ³ evangeliet om hans Son, som till sin mänskliga natur^[d] föddes av Davids släkt ⁴ och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre. ⁵ Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att bland alla hednafolk föra människor till trons lydnad för hans namns skull. ⁶ Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. ⁷ Jag hälsar er alla som bor i Rom, ni Guds älskade, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Paulus längtan att besöka Rom

⁸ Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att man i hela världen förkunnar er tro. ⁹ Gud, som jag tjänar i min ande, när jag förkunnar evangeliet om hans Son, han är vittne till hur jag ständigt nämner er ¹⁰ i mina böner och alltid ber om att nu till sist få tillfälle att komma till er, om Gud vill. ¹¹ Jag längtar efter att träffa er för att få dela med mig någon andlig gåva åt er, så att ni blir styrkta, ¹² jag menar: för att vi tillsammans skall få tröst ur vår gemensamma tro, er och min. ¹³ Bröder, jag vill att ni skall veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra hednafolk, men hittills har jag blivit förhindrad. ¹⁴ Både mot greker och barbarer,^[e] både mot lärda och olärda har jag skyldigheter. ¹⁵ Därför är det min önskan att få predika evangelium också för er i Rom.

Brevets tema

¹⁶ Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. ¹⁷ Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.^[f]

Guds dom över hedningarna

¹⁸ Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. ¹⁹ Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. ²⁰ Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

²¹ Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. ²² De påstod att de var visa, men de blev dårar. ²³ De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. ²⁴ Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. ²⁵ De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.

²⁶ Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. ²⁷ På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. ²⁸ Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. ²⁹ De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. ³⁰ De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, ³¹ är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. ³² Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.

Guds rättvisa dom över alla

2 Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt. ² Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. ³ Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så, och själv gör på samma sätt? ⁴ Eller föraktar du hans stora godhet, mildhet och tålamod och förstår inte att det är hans godhet som för dig till omvändelse? ⁵ Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras.

⁶ Han skall ge var och en efter hans gärningar: ⁷ evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, ⁸ men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. ⁹ Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, ¹⁰ men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, ¹¹ ty Gud är inte partisk.

¹² Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen. ¹³ Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. ¹⁴ Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. ¹⁵ De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. ¹⁶ Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Också juden står under Guds dom

¹⁷ Du kallar dig jude och finner vila i lagen och berömmer dig av Gud. ¹⁸ Du känner hans vilja och kan avgöra vad som är rätt, du som är undervisad av lagen. ¹⁹ Du tror dig vara en vägvisare för blinda, ett ljus för dem som vandrar i mörker, ²⁰ en uppfostrare för oförnuftiga och en lärare för omogna, eftersom du har kunskapen och sanningen förkroppsligad i lagen. ²¹ Du som undervisar andra, du lär inte dig själv. Du som predikar att man inte skall stjäla, du stjäl. ²² Du som säger att man inte skall begå äktenskapsbrott, du begår äktenskapsbrott. Du som avskyr avgudarna, du plundrar templen. ²³ Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom att bryta mot lagen. ²⁴ Ty Skriften säger:För er skull smädas Guds namn bland hedningarna.^[g]

²⁵ Omskärelsen är visserligen till nytta, om du håller lagen. Men bryter du mot lagen har du trots din omskärelse blivit oomskuren. ²⁶ Om nu en oomskuren uppfyller lagens krav, skall han då inte räknas som omskuren? ²⁷ En sådan som till kroppen är oomskuren men håller lagen skall döma dig som bryter mot lagen, du som har lagens bokstav och omskärelsen. ²⁸ Den är inte jude som är det till det yttre, och omskärelse är inte något som sker utvärtes på kroppen. ²⁹ Den är jude som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven.^[h] En sådan får sitt beröm, inte av människor utan av Gud.

Människans orättfärdighet och Guds rättfärdighet

3 Vilket företräde har då judarna, eller vilken nytta har de av omskärelsen? ² Ett stort företräde på allt sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts åt dem. ³ Vad betyder det, om somliga inte trodde? Inte kan väl deras otro göra Guds trofasthet om intet? ⁴ Nej, aldrig! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare. Det står ju skrivet:För att du skall få rätt i dina ord och vinna, när man går till rätta med dig.^[i]

⁵ Men om vår orättfärdighet visar Guds rättfärdighet, vad skall vi då säga? Inte kan väl Gud, som straffar i sin vrede, vara orättfärdig - jag talar som människor tänker? ⁶ Nej, aldrig! Hur skulle han då kunna döma världen? ⁷ Men om Guds sannfärdighet genom min lögnaktighet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare? ⁸ Varför inte säga: "Låt oss göra det onda, för att något gott skall komma av det?" Så säger man hånfullt om oss, och så påstår även somliga att vi lär. De skall få den dom som de förtjänar.

Inför Gud är alla syndare

⁹ Hur är det då? Har vi något företräde? Nej, inte alls! Vi har ju redan anklagat både judar och greker för att alla vara under syndens välde. ¹⁰ Det står skrivet:

¹⁹ Men vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud. ²⁰ Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.

Förklarad rättfärdig i Kristus

²¹ Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, ²² en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. ²³ Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, ²⁴ och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. ²⁵ Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol,^[o] att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet,^[p] eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, ²⁶ under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.

²⁷ Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken regel? Genom gärningarnas? Nej, genom trons regel. ²⁸ Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. ²⁹ Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, ³⁰ lika säkert som Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tro. ³¹ Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.

Abraham rättfärdig av tro

4 Vad kan vi nu säga att vår stamfader Abraham har vunnit genom gärningar?^{[q] 2} Om Abraham förklarades rättfärdig på grund av gärningar, då har han något att berömma sig av - men inte inför Gud. ³ Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.^{[r] 4} Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat. ⁵ Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. ⁶ Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: ⁷ Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.^{[s] 8} Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.

⁹ Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet. ¹⁰ När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. ¹¹ Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. ¹² Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också vandrar i spåren av den tro som vår fader Abraham hade som oomskuren.

Abraham och löftet

¹³ Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. ¹⁴ Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll och löftet satt ur kraft. ¹⁵ Lagen åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. ¹⁶ Därför heter det "av tro", för att det skulle vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro, han som är allas vår fader. ¹⁷ Så står det skrivet:Till fader för många folk har jag satt dig,^[t] och det är han inför Gud som han trodde på, honom som gör de döda levande och kallar på det som inte är, som om det vore till. ¹⁸ Där allt hopp var ute, trodde och hoppades han att han skulle bli fader till många folk, som det var sagt:Så talrika skall dina efterkommande bli.^{[u] 19} Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft - han var då omkring hundra år - och att Saras moderliv var dött. ²⁰ Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. ²¹ Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla. ²² Därför "räknades det honom till rättfärdighet."

²³ Men dessa ord "det räknades honom till rättfärdighet" skrevs inte bara för hans skull ²⁴ utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, ²⁵ han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Frid med Gud

5 Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. ² Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet. ³ Men inte bara det, vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, ⁴ tålamodet fasthet och fastheten hopp. ⁵ Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss. ⁶ Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. ⁷ Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god. ⁸ Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. ⁹ När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. ¹⁰ Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. ¹¹ Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.

Adam och Kristus

¹² Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat. ¹³ Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. ¹⁴ Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte hade syndat genom en överträdelse sådan som Adams, han som är en förebild till den som skulle komma.

¹⁵ Dock är det inte med nåden som med syndafallet. Ty om de många^[v] har dött genom en endas fall, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåva överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. ¹⁶ Inte heller kom gåvan som följd av en endas synd. Domen kom genom en enda och drog med sig fördömelse. Den fria gåvan däremot kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. ¹⁷ Ty om en endas fall gjorde att döden fick herravälde genom denne ende, hur mycket mer skall då inte de som mottar den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva regera i liv genom denne ende, Jesus Kristus.

¹⁸ Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv. ¹⁹ Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad. ²⁰ Men dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli så mycket större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer, ²¹ för att, liksom synden fick herravälde genom döden, också nåden skulle få herravälde genom rättfärdigheten, som leder till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.

Det nya livet

6 Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? ² Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? ³ Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? ⁴ Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. ⁵ Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. ⁶ Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. ⁷ Ty den som är död är friad från synd. ⁸ Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. ⁹ Vi vet att Kristus aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda. Döden har inte längre någon makt över honom. ¹⁰ Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud. ¹¹ Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.

¹² Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. ¹³ Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. ¹⁴ Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden. ¹⁵ Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! ¹⁶ Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? ¹⁷ Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. ¹⁸ Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. ¹⁹ - För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. - Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse. ²⁰ Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. ²¹ Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. ²² Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. ²³ Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Friheten från lagen

7 Eller vet ni inte, bröder - jag talar till sådana som känner lagen - att lagen råder över människan så länge hon lever? ² Så är en gift kvinna genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men när mannen är död, är hon fri från den lag som band henne vid mannen. ³ Därför kallas hon äktenskapsbryterska, om hon ger sig åt en annan man så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri från lagen och är inte någon äktenskapsbryterska, om hon blir en annan mans hustru. ⁴ Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen, så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi skall bära frukt åt Gud. ⁵ Ty så länge vi behärskades av vår onda natur, var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden. ⁶ Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.^[w]

Lagens makt att framkalla synden

⁷ Vad skall vi då säga? Att lagen är synd? Nej, visst inte! Men det var först genom lagen jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt:Du skall inte ha begär.^{[x] 8} Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Ty utan lagen är synden död. ⁹ Förr levde jag utan lagen, men när budordet kom, fick synden liv ¹⁰ och jag dog. Då visade det sig att budordet som skulle föra till liv, blev till död. ¹¹ Ty synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. ¹² Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott. ¹³ Har då det som är gott blivit min död? Nej, visst inte! Men synden har blivit det, för att den skulle framstå som synd. Genom det som är gott åstadkom den min död. Så skulle synden genom budordet framstå som i högsta grad syndig.

Lagens vanmakt att framkalla det goda

¹⁴ Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. ¹⁵ Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. ¹⁶ Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. ¹⁷ Men då är det inte längre jag^[y] som gör det, utan synden som bor i mig. ¹⁸ Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. ¹⁹ Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. ²⁰ Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. ²¹ Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. ²² Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, ²³ men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. ²⁴ Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? ²⁵ Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag. 8 ¹ Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. ² Ty livets Andes lag^[z] har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. ³ Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. ⁴ Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.

⁵ De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. ⁶ Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. ⁷ Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. ⁸ De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.

Guds barns liv i Anden

⁹ Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. ¹⁰ Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull. ¹¹ Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.

¹² Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. ¹³ Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. ¹⁴ Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. ¹⁵ Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba!^[aa] Fader!" ¹⁶ Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. ¹⁷ Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom.

Hoppet om den kommande härligheten

¹⁸ Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. ¹⁹ Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras.^{[ab] 20} Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om ²¹ att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. ²² Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas. ²³ Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt,^[ac] också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. ²⁴ Ty i hoppet är vi frälsta, men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på något som han redan ser? ²⁵ Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt. ²⁶ Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, ²⁷ och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill.

²⁸ Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. ²⁹ Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder. ³⁰ Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.

Guds utvaldas lovsång

³¹ Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? ³² Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? ³³ Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. ³⁴ Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. ³⁵ Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? ³⁶ Det står ju skrivet:För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.^[ad]

³⁷ Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. ³⁸ Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, ³⁹ höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Det sanna Israel

9 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande, ² ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. ³ Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe - mina landsmän efter härstamning. ⁴ De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. ⁵ De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.

⁶ Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israel, ⁷ och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej,Isaks efterkommande skall räknas som dina barn.^{[ae] 8} Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande. ⁹ Ty ett löftesord var detta:Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara ha en son.^[af]

Guds rätt att välja

¹⁰ Men inte bara det, Rebecka fick två söner med en och samme man, vår fader Isak. ¹¹ Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre.^[ag] Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar. ^{12  13} Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.^[ah]

¹⁴ Vad skall vi då säga? Att Gud är orättfärdig? Naturligtvis inte! ¹⁵ Han säger till Mose: Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över.^{[ai] 16} Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. ¹⁷ Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.^{[aj] 18} Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.

¹⁹ Nu säger du kanske till mig: Varför förebrår han oss då? Vem kan stå emot hans vilja? ²⁰ Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? ²¹ Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande? ²² Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga? ²³ Och om han gjorde detta för att göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? ²⁴ Det är ju oss han har kallat, och det inte endast från judarna utan också från hednafolken. ²⁵ Så säger han genom Hosea: Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som jag inte älskade skall jag kalla min älskade.^{[ak] 26} Och på den plats där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, där skall de kallas den levande Gudens barn.^{[al] 27} Men om Israel utropar Jesaja: Om än Israels barn vore talrika som havets sand, skall bara en rest bli frälst.^{[am] 28} Ty snabbt och slutgiltigt skall Herren hålla räkenskap på jorden. ²⁹ Jesaja har också förutsagt: Om Herren Sebaot^[an] inte hade lämnat kvar några efterkommande åt oss, då hade vi blivit som Sodom, då hade vi blivit som Gomorra.^[ao]

Israels egenrättfärdighet

³⁰ Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten, den rättfärdighet som kommer av tro. ³¹ Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. ³² Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar. De har snubblat på stötestenen, ³³ så som det står skrivet:Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.^[ap]

10 Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är att de skall bli frälsta. ² Jag kan vittna om att de hängivet tjänar Gud, men de saknar den rätta insikten. ³ De känner inte rättfärdigheten från Gud utan strävar efter att upprätta sin egen rättfärdighet och har inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud. ⁴ Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror.

⁵ Mose skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa som håller lagen skall leva genom den.^{[aq] 6} Men den rättfärdighet som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall fara upp till himlen? ^[ar] - det vill säga för att hämta ner Kristus - ⁷ eller: Vem skall fara ner i avgrunden? - det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda. ⁸ Vad säger den då? Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar. ⁹ Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren^[as] och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. ¹⁰ Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. ¹¹ Skriften säger:Ingen som tror på honom skall stå där med skam.^{[at] 12} Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom. ¹³ Tyvar och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.^[au]

¹⁴ Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? ¹⁵ Och hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända? Det står skrivet:Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet.^[av]

¹⁶ Men alla ville inte lyda evangeliet. Jesaja säger:Herre, vem trodde vår predikan?^{[aw] 17} Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord. ¹⁸ Men nu frågar jag: Har de kanske inte hört? Jo, mer än så:Deras röst har gått ut över hela jorden och deras ord till världens ändar.^{[ax] 19} Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått? Först säger Mose:Jag skall väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk, mot ett folk utan förstånd skall jag väcka er vrede.^{[ay] 20} Och Jesaja går så långt att han säger: Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig.^{[az] 21} Men om Israel säger han: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk.

En utvald rest ur Israel skall frälsas

11 Jag frågar nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. ² Gud har inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har känt som sitt. Eller vet ni inte, vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel: ³ Herre, dina profeter har de dödat, och dina altaren har de rivit ner. Jag ensam är kvar, och mig vill de döda.^{[ba] 4} Men vad svarar Gud honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen män som inte har böjt knä för Baal.^{[bb] 5} På samma sätt finns det också i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. ⁶ Men om det var av nåd, så var det inte på grund av gärningar, annars vore nåden inte längre nåd. ⁷ Vad följer då av detta? Jo, vad Israel strävar efter har det inte uppnått. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förstockade. ⁸ Det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, och detta ända till denna dag.^{[bc] 9} Och David säger: Må deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem.^{[bd] 10} Må deras ögon bli förmörkade, så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid.

Israels fall till frälsning för hedningarna

¹¹ Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund. ¹² Och om deras fall har varit till rikedom för världen och deras fåtal varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer skall då inte deras fulla antal^[be] vara det?

¹³ Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt ¹⁴ i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem. ¹⁵ Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?

De hednakristna varnas för högmod

¹⁶ Om förstlingsbrödet är heligt, är degen helig. Och om roten är helig, är grenarna heliga. ¹⁷ Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot, ¹⁸ då skall du inte förhäva dig över grenarna. Men om du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.

¹⁹ Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. ²⁰ Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan. ²¹ Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig. ²² Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du borthuggen. ²³ Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen. ²⁴ Ty om du har blivit borthuggen från det vilda olivträd som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett äkta olivträd, hur mycket lättare kommer då inte dessa naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd.

Utkorelsens hemlighet avslöjas

²⁵ Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. ²⁶ Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.^{[bf] 27} Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.

²⁸ I fråga om evangelium är de fiender för er skull, men i fråga om utkorelsen är de älskade för fädernas skull. ²⁹ Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. ³⁰ Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad. ³¹ Så har nu också de varit olydiga för att de skulle få förbarmande genom den barmhärtighet som ni får. ³² Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

Lovsång till den Outgrundlige

Den andliga gudstjänsten

12 Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst. ² Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.

³ Ty i kraft av den nåd som jag har fått säger jag till var och en bland er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör ha utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. ⁴ Ty liksom vi ienkropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, ⁵ så är vi, som är många,enkropp i Kristus, men var för sig är vi varandras lemmar. ⁶ Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått. Den som har profetians gåva skall profetera i överensstämmelse med tron. ⁷ Den som har gåvan att tjäna skall tjäna i sin uppgift. Den som undervisar skall undervisa i läran. ⁸ Den som förmanar skall göra det i den uppgiften. Den som delar ut gåvor skall göra det utan baktankar. Den som leder församlingen skall vara nitisk, och den som utövar barmhärtighet skall göra det med glatt hjärta.

⁹ Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. ¹⁰ Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning. ¹¹ Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren. ¹² Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. ¹³ Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. ¹⁴ Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. ¹⁵ Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. ¹⁶ Lev i endräkt med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det som är ringa. Var inte självkloka. ¹⁷ Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor. ¹⁸ Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. ¹⁹ Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den,^[bi] säger Herren. ²⁰ Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud.^{[bj] 21} Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.

Den kristne och överheten

13 Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom. ² Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Gud har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva. ³ Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den. ⁴ Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. ⁵ Därför måste man underordna sig den inte bara för straffets skull utan också för samvetets skull. ⁶ Det är också därför ni betalar skatt. Ty de styrande är Guds tjänare, ständigt verksamma för just denna uppgift. ⁷ Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder.

⁸ Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. ⁹ Dessa bud: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär, och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du skall älska din nästa som dig själv. ^{[bk] 10} Kärleken gör inte något ont mot sin nästa. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse. ¹¹ Och det skall ni göra, väl medvetna om tiden, att stunden redan är inne för er att vakna upp ur sömnen. Ty frälsningen är oss nu närmare än då vi kom till tro. ¹² Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss lägga bort mörkrets gärningar och klä oss i ljusets vapenrustning. ¹³ Låt oss leva värdigt, det hör dagen till, inte i utsvävningar och fylleri, inte i otukt och lösaktighet, inte i strid och avund. ¹⁴ Nej, ikläd er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv.

Förhållandet till svaga bröder

14 Den som är svag i tron skall ni ta emot utan att sätta er till doms över hans betänkligheter. ² En har tro till att äta allt, men en annan som är svag äter bara grönsaker. ³ Den som äter skall inte förakta den som inte äter, och den som inte äter skall inte döma den som äter. Gud har ju tagit emot honom. ⁴ Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, ty Herren har makt att hålla honom upprätt.

⁵ Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar för lika. Var och en bör vara fullt övertygad i sitt sinne. ⁶ Den som lägger vikt vid en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud. ⁷ Ty ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv. ⁸ Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. ⁹ Ty Kristus har dött och fått liv igen, för att han skulle vara Herre över både levande och döda.

¹⁰ Men du, varför dömer du din broder? Eller du, varför föraktar du din broder? Vi skall ju alla stå inför Guds domstol. ¹¹ Det står skrivet:Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud.^{[bl] 12} Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud.

¹³ Låt oss därför inte längre döma varandra. Besluta er i stället för att inte lägga något hinder i vägen för en broder, så att han snubblar och faller. ¹⁴ Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar något som orent, för honom är det orent. ¹⁵ Om din broder blir oroad genom den mat du äter, så lever du inte längre i kärleken. Bli inte genom din mat orsak till att den går förlorad som Kristus har lidit döden för. ¹⁶ Låt alltså inte det goda ni har fått bli smädat. ¹⁷ Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande. ¹⁸ Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och håller provet inför människor. ¹⁹ Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden och den ömsesidiga uppbyggelsen. ²⁰ Riv inte ner Guds verk för matens skull.

Allt är visserligen rent, men maten blir till skada för den människa som hyser betänkligheter, när hon äter. ²¹ Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt av. ²² Den tro som du har, skall du behålla för dig själv^[bm] inför Gud. Salig är den som inte måste döma sig själv för det som han har valt att göra. ²³ Men den som äter och samtidigt hyser betänkligheter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Ty allt som inte sker av tro är synd.