Bible in 90 Days

Kristus har uppstått från de döda

15 Syskon, låt mig nu få påminna er om evangeliet som jag förkunnade för er, och som ni tog emot och grundar er tro på, ² och genom vilket ni ju räddas, om ni bara håller fast vid min förkunnelse. För om ni inte gör det, då är er tro meningslös.

³ Kärnan i det budskap som jag gav vidare till er, och som jag själv hade tagit emot, var följande: Kristus dog för våra synder, i enlighet med Skrifterna. ⁴ Han begravdes, men på den tredje^[a] dagen uppstod han från de döda, i enlighet med Skrifterna. ⁵ Han visade sig för Kefas och sedan för de övriga av de tolv. ⁶ Efter det visade han sig för mer än femhundra troende på samma gång. De flesta av dessa lever fortfarande, men några har somnat in. ⁷ Lite senare visade han sig för Jakob^[b], och sedan för alla apostlarna. ⁸ Allra sist visade han sig också för mig, som är som ett ofullgånget foster. ⁹ Jag är ju den minst betydande av alla apostlar, och borde egentligen inte få kallas apostel alls, eftersom jag tidigare förföljde Guds församling.^[c]

¹⁰ Men på grund av Guds nåd är jag nu vad jag är. Och den nåd han visade mig har inte varit förgäves. Jag har arbetat hårdare än någon annan apostel, fast inte i egen kraft utan tack vare Guds nåd som har varit med mig. ¹¹ Och om det nu var jag eller de andra apostlarna spelar ingen roll, för detta är vad vi förkunnar, och detta är vad ni har kommit till tro på.

Vi ska uppstå från de döda

¹² Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då vissa av er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? ¹³ Om ingen uppståndelse från de döda finns, då har ju inte heller Kristus uppstått. ¹⁴ Och om Kristus inte har uppstått, då är vår förkunnelse bara tomt prat, och er tro är också tom. ¹⁵ Då avslöjas också vi som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat att Gud uppväckte Kristus från de döda, trots att han inte gjorde det, om man nu får tro att de döda inte uppstår. ¹⁶ Kristus kan ju inte ha uppstått om inga döda uppstår. ¹⁷ Men om Kristus aldrig uppstod från de döda, då är er tro meningslös, och ni är fortfarande kvar i era synder. ¹⁸ Då skulle också de som trodde på Kristus när de dog ha gått förlorade. ¹⁹ Om vårt hopp till Kristus bara gäller livet här, då är det verkligen mer synd om oss än om någon annan.

²⁰ Men nu är det faktiskt så att Kristus har uppstått från de döda, som den första av alla dem som somnat in. ²¹ Döden kom in genom en människa, och därför kom också uppståndelsen från de döda genom en människa. ²² Alla dör i Adam, och på samma sätt får alla nytt liv i Kristus. ²³ Men alla i en bestämd ordning: Kristus först, och när han kommer tillbaka, alla de som tillhör honom. ²⁴ Sedan kommer slutet, då Kristus ska överlämna riket till Gud, Fadern, sedan han har utplånat alla härskare och makter och krafter. ²⁵ Kristus måste nämligen regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter.^{[d] 26} Och den sista fienden som utplånas är döden, ²⁷ för Gud har ”lagt allting under hans fötter.”^[e] När det står att ”allting” har lagts under hans fötter betyder det naturligtvis inte att det även gäller Gud själv, eftersom det var han som lade allting under sin Son. ²⁸ Men när allting sedan har lagts under honom, ska han underordna sig den som lade allting under honom, så att Gud blir allt i alla.

²⁹ Vad uträttar de som låter döpa sig för de döda? Om de döda inte uppstår, varför låter man då döpa sig för dem?^{[f] 30} Och vi, varför skulle vi dag ut och dag in riskera livet? ³¹ Ja, syskon, ni som är min stolthet i vår Herre Kristus Jesus, jag har verkligen varje dag varit nära att mista livet. ³² Om jag kämpade mot vilddjuren^[g] i Efesos på mänskligt vis, vad skulle det ha varit för mening med det? Om de döda inte uppstår,

³³ Men låt er inte luras. ”Av dåligt sällskap får man dåliga vanor.”^{[i] 34} Börja därför tänka klart igen, och sluta upp med att synda. Några av er verkar ju fullständigt sakna kunskap om Gud. Ni borde skämmas, säger jag!

Vi ska få en ny kropp

³⁵ Nu kanske någon invänder: ”Men hur uppstår de döda? Vilka slags kroppar får de när de kommer?” ³⁶ Så oförståndigt! Det du sår måste ju först dö för att sedan få liv. ³⁷ Och det du sår är inte den planta som växer upp utan bara ett frö, ett vetekorn eller något annat. ³⁸ Gud har ju bestämt hur varje växt ska se ut, och olika frön ger olika växter. ³⁹ Det finns olika slags kroppar. Människor har ett slags kropp och djuren har andra slags kroppar, fåglarna har sina och fiskarna sina. ⁴⁰ Det finns också himmelska kroppar, liksom jordiska, och de himmelska har en annan glans än de jordiska. ⁴¹ Solen har sin glans, och månen har sin, så också stjärnorna, som lyser med olika glans.

⁴² Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. ⁴³ Det som sås i förakt uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. ⁴⁴ Det som sås som en fysisk kropp uppstår som en andlig kropp. När det nu finns en fysisk kropp, finns det också en andlig.

⁴⁵ Det står ju skrivet: ”Den första människan, Adam, blev en levande varelse.”^[j] Men den andre Adam^[k] blev en ande som ger liv. ⁴⁶ Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska, och sedan kommer det andliga. ⁴⁷ Den första människan kom från jorden och var av jord, men den andra människan kom från himlen. ⁴⁸ Som den jordiska var är också de jordiska, och som den himmelska är, är också de himmelska. ⁴⁹ Liksom vi blev en avbild av den jordiska, så ska vi också bli en avbild av den himmelska.

⁵⁰ Vad jag menar är alltså detta, syskon: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och inte heller kan det förgängliga ärva oförgänglighet. ⁵¹ Men jag berättar en hemlighet: en del av oss kommer inte att dö. Men vi ska alla förvandlas, ⁵² blixtsnabbt, på ett enda ögonblick, när den sista trumpeten ljuder. För den kommer att ljuda, och då uppstår de döda, i oförgänglighet, och vi förvandlas. ⁵³ Det förgängliga måste kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet. ⁵⁴ Och när det förgängliga har klätts i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då har det som står skrivet gått i uppfyllelse:

⁵⁶ Dödens udd är synden, och synden får sin kraft från lagen. ⁵⁷ Men tack Gud, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.

⁵⁸ Stå därför fasta och orubbliga, mina kära syskon. Ni vet ju att det ni gör för Herren inte är förgäves.

Insamlingen till de troende i Jerusalem

16 När det gäller insamlingen till de heliga, ska ni följa de instruktioner jag gav till församlingarna i Galatien^[n]. ² Dagen efter sabbaten ska var och en ta en del av det han tjänat, så mycket han har råd med, och spara det, så att man inte börjar samla ihop det först när jag har kommit. ³ När jag sedan kommer, ska jag skicka ut några lämpliga personer som ni utser och förse dem med brev, så att de kan resa till Jerusalem med gåvan. ⁴ Men om det är bättre att jag också reser dit, då kan vi göra sällskap.

Paulus och hans medarbetares resplaner

⁵ Jag planerar att resa genom Makedonien^[o], och när jag har gjort det tänker jag komma till er. ⁶ Antagligen stannar jag hos er ett tag, kanske hela vintern, och sedan kan ni hjälpa mig med det jag behöver för min fortsatta resa, vart det nu blir. ⁷ Den här gången vill jag inte bara göra ett kort besök och sedan resa vidare, utan jag hoppas kunna stanna ett bra tag, om Herren tillåter det. ⁸ Men jag stannar i Efesos till pingst, ⁹ för här står en dörr öppen för mig till ett effektivt arbete just nu, även om det också finns många motståndare.

¹⁰ Om Timotheos kommer till er, se då till att han kan känna sig lugn när han är hos er. Han arbetar för Herren precis som jag gör, ¹¹ så låt ingen se ner på honom. Hjälp honom sedan med att komma iväg i frid, så att han kan komma tillbaka till mig. Jag ser fram emot att få träffa honom, och det gör bröderna också. ¹² Vad det gäller vår bror Apollos, så uppmanade jag honom resa till er tillsammans med de andra, men han ansåg inte det var rätt tid just nu. Han kommer till er senare, när han får tillfälle.

Slutliga förmaningar och hälsningar

¹³ Vaka över er själva, och se till att ni håller fast vid er tro. Var modiga och starka, ¹⁴ och handla alltid i kärlek.

¹⁵ Jag vill också be er om en sak, syskon. Ni vet ju att Stefanas och hans familj var de första i provinsen Achaia^[p] som började tro på Kristus. De ägnar sig nu åt att tjäna de heliga. ¹⁶ Underordna er dessa människor, och även alla andra som jobbar hårt tillsammans med dem. ¹⁷ Jag är glad över att Stefanas, Fortunatus och Achaikos har kommit till mig. Då behöver jag inte sakna er lika mycket. ¹⁸ De har nämligen uppmuntrat mig på alla sätt, och er också. Sådana män ska ni verkligen sätta värde på.

¹⁹ Församlingarna i provinsen Asien^[q] hälsar till er. Aquila och Prisca och hela den församling som möts i deras hus hälsar hjärtligt till alla er i Herren. ²⁰ Alla de troende här hälsar till er. Hälsa varandra med en helig kyss.^[r]

²¹ Här skriver jag, Paulus, min hälsning, med egen hand.

²² Om någon inte älskar Herren, ska en förbannelse komma över honom. Marana ta!^[s]

²³ Nåd från Herren Jesus åt er alla.

²⁴ Min kärlek är med er alla i Kristus Jesus.

Hälsning

1 Från Paulus, som genom Guds vilja är apostel^[t] åt Kristus^[u] Jesus, och från vår bror Timotheos.

Till Guds församling i Korinth, och till alla de troende runt om i provinsen Achaia.

² Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Gud tröstar och uppmuntrar

³ Välsignad är vår Herre Jesus Kristus Gud och Fader, barmhärtighetens Fader, all trösts Gud. ⁴ Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi själva kan ge vidare av hans tröst och uppmuntran till andra som har det svårt. ⁵ Ju mer vi får lida för Kristus skull, desto mer tröst får vi genom Kristus. ⁶ När vi möter svårigheter är det alltså för er tröst och frälsning. Genom den tröst vi själva får kan ni få tröst som ger er kraft när ni får gå igenom samma lidanden som vi. ⁷ Vårt hopp är fast när det gäller er. Vi vet att ni delar lidandena med oss, och likaså delar ni också vår tröst.

⁸ Jag vill att ni ska veta, syskon, vilka enorma svårigheter vi fick gå igenom i provinsen Asien^[v]. Vi var så illa ute att vi inte hade några krafter kvar, och vi trodde faktiskt att vår sista stund var kommen. ⁹ Ja, vi hade inom oss fått en dödsdom. Men detta var för att vi inte skulle lita på oss själva, utan på Gud, han som uppväcker de döda. ¹⁰ Och Gud räddade oss verkligen ur denna dödsfara, och han ska göra det igen. Till honom har vi satt vårt hopp, och han kommer att rädda oss igen. ¹¹ Men ni hjälper oss genom era böner, och så ska många tacka Gud för oss och för den nåd vi fått.

Paulus ändrade resplaner

¹² Vår stolthet är att vårt samvete kan vittna om att vi här i världen, och särskilt i vår relation mot er, alltid har handlat i helighet och renhet från Gud. Vi har inte styrts av mänsklig vishet utan av Guds nåd. ¹³ Vi skriver ingenting annat till er än det ni kan läsa och förstå. Jag hoppas också att ni helt och fullt ska förstå ¹⁴ det som ni redan delvis har förstått, att ni på Herren Jesus dag kan vara lika stolta över oss som vi är över er.

¹⁵ Eftersom jag litade på detta, hade jag tänkt glädja er, med inte bara ett, utan två besök. ¹⁶ Jag hade tänkt besöka er först på min väg till Makedonien, och sedan på vägen hem igen. Då skulle ni ha fått hjälpa mig med det jag behöver för min resa till Judeen.

¹⁷ När jag nu tänkte så, hade jag lagt mina planer lite väl lättvindigt? Kanske säger jag, i mänsklig svaghet, en sak och menar en annan? ¹⁸ Nej, så sant Gud är trofast, så säger vi inte både ja och nej på samma gång. ¹⁹ Kristus Jesus, Guds Son, som jag och Silvanus och Timotheos har förkunnat bland er, var ju heller aldrig ja och nej, utan i honom finns bara ett ja. ²⁰ För allt det som Gud har lovat har fått sitt ja genom Jesus. Därför säger också vi vårt Amen genom honom till Guds ära. ²¹ Det är ju Gud som hjälper både er och mig att hålla fast vid Kristus och har smort oss. ²² Han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en säkerhet i våra hjärtan.

²³ Gud själv kan intyga att det var för att skona er som jag inte mer ville komma till Korinth. ²⁴ Men vi vill inte styra över er tro. Nej, vi vill bara hjälpa er att vara glada över den tro som ni redan står fasta i.

2 Jag bestämde mig alltså för att inte resa till er, för att inte göra er ledsna igen. ² Om jag nämligen först hade gjort er ledsna, hur skulle någon då kunna göra mig glad, förutom den som jag gjort ledsen? ³ Därför skrev jag som jag gjorde, så att jag sedan skulle kunna komma utan att bli ledsen över dem som borde göra mig glad. Jag är säker på att min glädje är allas er glädje. ⁴ Oerhört nedtryckt och med tungt hjärta var det som jag skrev till er, och jag grät medan jag gjorde det. Jag ville ju inte göra er ledsna, utan ville bara att ni skulle förstå hur mycket jag älskar er.

Förlåt den som har syndat

⁵ Om någon har orsakat sorg, så är det inte mig han har gjort ledsen utan er alla, åtminstone i viss mån, för att inte gå till någon överdrift. ⁶ Men nu har han blivit tillräckligt straffad av de flesta av er. ⁷ Nu är det i stället dags att förlåta och uppmuntra, så att han inte blir totalt deprimerad. ⁸ Därför uppmanar jag er att ni visar honom all den kärlek ni kan.

⁹ När jag skrev till er gjorde jag det för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allting. ¹⁰ Om ni förlåter någon, så gör jag det också. Och det jag har förlåtit, ifall jag nu har haft något att förlåta, har jag gjort för er skull inför Kristus, ¹¹ för att inte Satan ska överlista oss. Vi vet ju vad han är ute efter.

Paulus besök i Troas och Makedonien

¹² När jag kom till Troas med evangeliet om Kristus, öppnade Herren många möjligheter för mig. ¹³ Men jag kände mig hela tiden orolig, eftersom jag inte fann min bror Titus där.^[w] Därför tog jag farväl av dem och reste vidare till Makedonien.

Paulus uppdrag

¹⁴ Men lovad vare Gud, som alltid leder oss i Kristus triumftåg och genom oss överallt sprider välluktande rökelsedoft från kunskapen om honom. ¹⁵ Vi är doften om Kristus inför Gud bland dem som blir räddade och bland dem som går förlorade, ¹⁶ en dödens doft till död för de senare, och en livets doft till liv för de förra.^[x]

Men vem är då värdig att utföra ett sådant arbete? ¹⁷ Vi är ju inte som många andra som bjuder ut Guds ord för egen vinnings skull. Nej, vi förkunnar Kristus oförfalskat, inför Gud, utsända av honom.

3 Börjar vi nu rekommendera oss själva igen? Är vi kanske sådana som måste ha rekommendationsbrev med sig till er, eller vill få ett från er? ² Nej, ni är själva vårt rekommendationsbrev, skrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla. ³ Det är ju uppenbart att ni är ett rekommendationsbrev från Kristus själv, utskrivet av oss, inte med bläck, utan med den levande Gudens Ande, inte på stentavlor, utan i människohjärtan.

Det gamla och det nya förbundet mellan Gud och människor

⁴ Sådan är vår tillit till Gud genom Kristus. ⁵ Det är ju inte vi själva som har åstadkommit något. Nej, vår förmåga kommer från Gud. ⁶ Han har gett oss förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund som inte är bokstavens utan Andens. Bokstaven dödar, men Anden ger liv.

⁷ Redan dödens tjänst, byggd på bokstäver som var inhuggna i stentavlor, kom med en sådan härlighet att israeliterna inte kunde se på Moses ansikte som strålade så starkt, även om den härligheten avtog.^{[y] 8} Hur mycket större ska då inte härligheten i Andens tjänst vara! ⁹ Om redan domens tjänst var så fylld av härlighet, hur mycket mer härlighet ska då inte finnas i rättfärdighetens tjänst! ¹⁰ Den tidigare härligheten visar sig inte ha någon härlighet alls jämfört med denna överväldigande härlighet. ¹¹ För om det som sedan avtog var fyllt av härlighet, hur mycket större är då inte härligheten i det som består!

¹² Eftersom vi nu har ett sådant hopp träder vi fram i frimodighet ¹³ och gör inte som Mose, som hängde en slöja framför ansiktet för att Israels folk inte skulle se hur härligheten avtog och försvann. ¹⁴ Men deras förstånd förstockades, och slöjan finns än idag kvar när det gamla förbundets skrifter läses upp.^[z] Slöjan försvinner ju inte förrän i och med Kristus.^{[aa] 15} Än idag hänger det en slöja över deras hjärtan när man läser ur Moses lag. ¹⁶ Men så fort någon vänder sig till Herren tas slöjan bort. ¹⁷ Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är friheten. ¹⁸ Alla vi som har fått slöjan borttagen kan nu se Herrens härlighet, och den förvandlar oss till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.

Paulus får lida men kämpar vidare

4 Eftersom vi genom Guds barmhärtighet nu har denna tjänst ger vi inte upp. ² Vi tar inte till några hemliga och skamliga metoder eller falska knep och förvränger inte Guds ord, utan lägger öppet fram sanningen och överlåter åt var och en att bedöma oss utifrån sitt samvete inför Gud.

³ Om evangeliet vi förkunnar är dolt^[ab], är det dolt för dem som är på väg att gå förlorade. ⁴ Den här tidsålderns gud har förblindat dem som inte tror, så att de inte kan se ljuset från evangeliet om Kristus härlighet, Guds avbild. ⁵ Vi förkunnar inte oss själva utan Jesus Kristus, som är Herren^[ac], och att vi är era tjänare för Jesus skull. ⁶ Gud sa: ”Ljus ska lysa i mörkret”, och han har lyst upp våra hjärtan, så att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristus ansikte ska sprida sitt ljus.

⁷ Vi har denna skatt i en bräcklig lerkruka, för att den väldiga kraften ska vara från Gud och inte från oss själva. ⁸ Vi är hårt pressade från alla håll men inte krossade, rådvilla men inte desperata, ⁹ förföljda men inte övergivna, slagna till marken men inte utplånade. ¹⁰ Vi bär alltid Jesus död i vår kropp, för att också Jesus liv ska bli synligt i vår kropp. ¹¹ För Jesus skull riskerar vi gång på gång våra liv, för att hans liv ska bli synligt i vår dödliga kropp. ¹² Alltså verkar döden i oss men livet i er.

¹³ Vi har samma trons ande som det står om i Skriften: ”Jag trodde, därför talade jag.”^[ad] Också vi tror, och därför talar vi. ¹⁴ Vi vet ju att han som uppväckte Herren Jesus från de döda ska uppväcka oss med Jesus och låta oss få träda fram tillsammans med er inför honom.

¹⁵ Allt detta är för er skull, för att allt fler ska nås av nåden och allt fler visa överflödande tacksamhet till Guds ära.

¹⁶ Därför ger vi inte upp. Även om vår yttre människa bryts ner, så förnyas vår inre människa dag för dag. ¹⁷ Och våra kortvariga problem är ett lågt pris för att en dag få del av den underbara, eviga härligheten. ¹⁸ Vi är ju inte inriktade på det synliga, utan på det osynliga. För det synliga ska snart försvinna, medan det osynliga varar för evigt.

Vi ska få nya kroppar

5 Vi vet att när vårt jordiska tält rivs ner, har Gud berett en byggnad åt oss i himlen, en evig boning, som inte är gjord av människohänder. ² Så länge vi är kvar i denna jordiska gestalt, suckar vi och längtar efter att få klä på oss vår himmelska boning. ³ För när vi väl har klätt på oss den, är vi inte längre nakna. ⁴ Medan vi lever här i detta tält, suckar vi och har det svårt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det dödliga blir uppslukat av livet. ⁵ Det är ju Gud som har skapat oss för just detta och som en garanti har han gett oss Anden.

⁶ Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att vi, så länge vi är kvar i vår jordiska kropp, är åtskilda från Herren. ⁷ Vi lever i tro, utan att se. ⁸ Vi är vid gott mod och ser fram emot att lämna kroppen och få bo hos Herren. ⁹ Därför strävar vi efter att behaga Herren, vare sig vi är hemma eller borta. ¹⁰ Vi ska ju alla stå inför Kristus domstol en dag och belönas eller straffas för det vi har gjort här i det fysiska livet, gott eller ont.

Gud erbjuder alla försoning

¹¹ Vi vet alltså vad fruktan för Herren är och försöker vinna människor. För Gud är det uppenbart vad vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten.

¹² Vi försöker inte rekommendera oss själva för er igen, bara ge er tillfälle att vara stolta över oss. Då har ni något att svara dem som skryter med det yttre och inte med det som finns i hjärtat. ¹³ Är vi från våra sinnen, så är det för Guds skull. Är vi förnuftiga, så är det för er skull. ¹⁴ Kärleken från Kristus driver oss. Vi är ju övertygade om att en har dött för alla, och då har alla dött. ¹⁵ Han har dött för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva, utan för honom som har dött och uppstått för dem.

¹⁶ Därför bedömer vi inte längre på ett vanligt mänskligt sätt. Om vi en gång har betraktat Kristus på det viset gör vi det inte mer. ¹⁷ Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse. Det gamla är borta, och något nytt har börjat. ¹⁸ Allt detta kommer från Gud, som försonade oss med sig själv genom Kristus och gav oss försoningens tjänst. ¹⁹ Gud försonade världen med sig själv genom Kristus. Han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han gav oss detta budskap om försoning. ²⁰ Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar till människorna genom oss. Som Kristus språkrör vädjar vi: ”Låt försona er med Gud.” ²¹ Den som inte visste vad synd var gjorde Gud till synd för vår skull, för att vi genom honom skulle få Guds rättfärdighet.

6 Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att inte ta emot Guds nåd förgäves. ² Gud säger ju:

Se, nu är nådens tid, nu är räddningens dag.

Paulus prövningar

³ Vi vill inte vara till anstöt för någon. Ingen ska kunna klaga på vår tjänst. ⁴ Vi vill i allting visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet i lidanden, svårigheter och nöd, ⁵ under misshandel, i fängelse och upplopp, i arbete och slit, vaka och svält, ⁶ i renhet, kunskap, tålamod och godhet, med den heliga Anden och uppriktig kärlek, ⁷ det sanna budskapet och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen, både i anfall och i försvar, ⁸ i ära och vanära, med både dåligt och gott rykte. Vi kallas för villolärare men talar sanning. ⁹ Vi är misskända men ändå erkända, nära döden men lever fortfarande, slagna men inte ihjälslagna, ¹⁰ sorgsna men ändå alltid glada, fattiga men gör många rika, äger inget men har ändå allt.

¹¹ Vi har talat helt öppet till er, korinthier, för ni har en stor plats i vårt hjärta. ¹² Ni har det inte trångt hos oss, men hos er är det trångt. ¹³ Kan ni inte försöka vara som vi? Nu talar jag till er som mina barn, ge plats i era hjärtan ni också.

Varning för att kompromissa med synden

¹⁴ Gör er inte till ett med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med laglöshet att göra? Vad har ljus och mörker gemensamt? ¹⁵ Kan Kristus och Beliar^[af] dra åt samma håll? Kan en troende och en som inte tror dela något med varandra? ¹⁶ Vad har Guds tempel med avgudar att göra? Vi är tempel åt den levande Guden, för Gud har sagt:

¹⁷ Därför säger Herren:

7 Kära vänner, det är dessa löften vi har. Låt oss därför rena oss från allt som förorenar kropp eller ande och i gudsfruktan fullfölja vår helgelse.

Paulus gläder sig över församlingens ånger

² Ge oss plats i era hjärtan. Vi har inte handlat orätt mot någon. Vi har inte lurat någon eller utnyttjat någon. ³ Men detta säger jag inte för att döma er. Nej, jag har ju redan sagt att ni är i våra hjärtan, för att vi ska både dö och leva tillsammans. ⁴ Jag har stort förtroende för er och är mycket stolt över er. Jag har fått mycket uppmuntran och överflödande glädje mitt i alla våra svårigheter.

⁵ När vi kom fram till Makedonien, fick vi ingen som helst ro. Runt omkring oss var det stridigheter; konflikter utanför och fruktan innanför. ⁶ Men Gud, som tröstar de nedtryckta, tröstade oss genom att Titus kom, ⁷ och inte bara genom att han kom, utan också genom den tröst han själv hade fått hos er, och att han kunde berätta om er längtan, er förtvivlan och er omsorg om mig. Det gladde mig ännu mer.

⁸ Nu ångrar jag inte längre mitt förra brev till er som gjorde er bedrövade. Först ångrade jag det ett tag, eftersom jag inser att jag gjorde er bedrövade, även om det var övergående. ⁹ Nu är jag i stället glad, inte för att ni blev bedrövade, utan därför att det fick er att vända om. Er bedrövelse var ju vad Gud önskade, och därför skadade vi ingen. ¹⁰ Den bedrövelse Gud låter någon känna leder till omvändelse, och den behöver ingen ångra. Men världslig bedrövelse driver mot döden. ¹¹ Tänk på allt vad denna bedrövelse som Gud lät er känna, ledde till bland er: innerlig hängivenhet, ursäkter, upprördhet, oro, längtan, iver, bestraffning! Ni gjorde allt för att visa att ni är oskyldiga i det här fallet. ¹² Men jag skrev inte brevet bara med tanke på den som hade felat, eller på den som fick lida för det, utan också för att ni själva med Guds hjälp skulle inse hur helhjärtat ni egentligen stöder oss. ¹³ Detta har verkligen tröstat oss.

Förutom denna tröst blev vi väldigt glada för Titus skull. Han var så lycklig och lättad efter att ha träffat er. ¹⁴ Jag hade redan innan talat om för Titus hur stolt jag är över er, och jag behövde verkligen inte skämmas över er. Allt jag hade sagt till Titus om er visade sig vara sant, precis som allt annat är sant som jag har sagt till er. ¹⁵ Han gillar er nu mer än någonsin, eftersom han minns med vilken respekt och vördnad ni alla lyssnade till honom och var villiga att följa alla hans råd. ¹⁶ Ja, jag är verkligen glad att jag så fullständigt kan lita på er.

Insamlingen till de troende i Jerusalem

8 Nu vill jag berätta för er, syskon, vilken nåd Gud har gett till församlingarna i Makedonien. ² Trots att de har gått igenom många svåra prövningar och lever i yttersta fattigdom, har de varit mycket glada över att kunna ge till andra. ³ Jag kan intyga att de har gett allt de hade råd med, och mer därtill. Helt frivilligt ⁴ kom de till mig och bad mycket enträget om att få vara med och hjälpa de heliga. ⁵ Men de gav inte bara vad vi hade väntat oss. Nej, de gav först och främst sig själva åt Herren, men även åt oss, efter Guds vilja.

⁶ Därför bad vi Titus fortsätta med det han påbörjat, så att kärleksgåvan skulle kunna slutföras bland er. ⁷ Ni har ju fått allting i överflöd: tro, tal, kunskap, hängivenhet och kärlek till oss^[aj]. Se nu till att ni även ger uttryck för dessa nådegåvor. ⁸ Men det är ingen befallning jag ger er. Jag vill bara pröva äktheten i er kärlek genom att jämföra den med andras iver. ⁹ Ni känner ju vår Herre Jesus Kristus nåd. Han som var rik blev fattig för er skull, så att ni genom hans fattigdom kan bli rika.

¹⁰ Jag föreslår därför att ni för ert eget bästa, ni som i fjol tog initiativet och ville göra något, ¹¹ nu lika ivrigt slutför arbetet utifrån vad ni har råd med. ¹² Om någon bara är villig att ge, är han välkommen med vad han har och förutsätts inte ge något han inte har.

¹³ Det är ju inte meningen att de andra ska leva i överflöd, medan ni får det svårt. Nej, det handlar om att fördela tillgångarna rättvist. ¹⁴ Just nu är det ni som lever i överflöd och kan hjälpa andra. En annan gång är det tvärtom. På det sättet blir det rättvis fördelning, ¹⁵ som det står skrivet: ”Den som samlade mycket hade inte för mycket, och den som samlade litet hade inte för lite.”^[ak]

Titus och hans reskamrater

¹⁶ Vi tackar Gud för att han har väckt samma engagemang för er i Titus hjärta. ¹⁷ Han tog inte bara emot vår uppmuntran, utan han var så ivrig att han självmant gav sig iväg till er. ¹⁸ Vi lät också en annan troende man resa med honom, en som är uppskattad av alla församlingar här för sitt arbete för evangeliet. ¹⁹ Samme man har också blivit utvald av församlingarna här att resa med oss när gåvan ska överlämnas. Det gör vi för att ära Herren själv och för att visa vår iver att hjälpa till. ²⁰ Så undviker vi all kritik för vårt sätt att handskas med denna stora gåva. ²¹ Vi strävar nämligen efter att göra det som är rätt inför Gud men också inför människor.

²² Samtidigt skickade vi också en tredje person till er, en man som på många sätt har visat oss hur hängiven han är. Och han var nu ännu ivrigare, eftersom han har ett så stort förtroende för er.

²³ Vad Titus beträffar så är han min vän och medarbetare för er. De andra två är utsända från församlingarna här, och de ärar Kristus.

Ge rikligt och av kärlek

²⁴ Omsätt nu er kärlek i praktisk handling för dessa inför församlingarna, så att de ser hur rätt vi hade när vi skröt över er.

9 Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga. ² Jag vet ju hur villiga ni är att ge, och jag har redan skrutit över er inför makedonierna och sagt: ”I provinsen Achaia^[al] har man varit beredd att hjälpa till redan i fjol.” Och er entusiasm har smittat av sig på de flesta här. ³ Men jag skickar ändå bröderna, för jag vill ju inte ha skrutit i onödan över er, utan ni är verkligen förberedda som jag sagt. ⁴ Annars får vi, ja, faktiskt ni, skämmas om några makedonier kommer med mig och finner er oförberedda, trots att vi haft ett sådant förtroende för er. ⁵ Det var därför jag bad dessa tre att resa i förväg, så att den stora gåva ni talade om kan vara insamlad och klar, och riklig, inte snål.

⁶ Kom ihåg: den som sår sparsamt får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt.^{[am] 7} Var och en ska i sitt hjärta bestämma sig för hur mycket han vill ge. Det får inte ske motvilligt eller av tvång, för Gud älskar den som ger med glädje. ⁸ Men Gud har makt att ge er riklig nåd, allt vad ni behöver och mer därtill, så att ni alltid med glädje kan ge stora gåvor till allt gott som görs. ⁹ Det står skrivet:

¹⁰ Han som ger bonden säd att så och bröd att äta, ska också ge er mycket säd, flerdubbelt, och en ökad skörd av er rättfärdighet. ¹¹ Ni ska få ett sådant överflöd på allt, att ni alltid kan ge generösa gåvor till andra. Och när vi överlämnar gåvan, kommer de att tacka Gud för er.

¹² Denna er tjänst med insamlingen ger de heliga allt vad de behöver men resulterar också i att Gud blir tackad om och om igen. ¹³ När ni genom denna tjänst visar er seriositet kommer de att hylla Gud för att ni omsätter er bekännelse till evangeliet om Kristus i praktisk handling och generöst delar med er av era tillgångar till både dem och andra. ¹⁴ De kommer att be för er och längta efter er på grund av Guds oändliga nåd mot er. ¹⁵ Gud vare tack för hans obeskrivligt stora gåva!

Paulus försvarar sitt uppdrag som apostel

10 Jag, Paulus, som är så vag när jag är hos er och modig när jag är långt borta, vädjar till er vid Kristus mildhet och godhet: ² låt mig få slippa använda mitt mod och min myndighet när jag kommer till er, vilket jag är beredd att göra om jag måste gå emot dem som menar att jag styrs av själviska motiv. ³ Visserligen lever vi här i världen, men vi kämpar inte med världsliga metoder. ⁴ Nej, de vapen vi använder är inte mänskliga utan har Guds mäktiga kraft, som kan bryta ner alla starka fästen. Vi bryter ner alla tankebyggnader, ⁵ stolta argument och allt trotsigt som går emot kunskapen om Gud. Varje tanke tar vi till fånga och tvingar den att lyda Kristus. ⁶ Och vi är beredda att straffa all olydnad, så snart er lydnad blivit fullständig.

⁷ Ni betraktar allting på ett ytligt sätt. Om någon är övertygad om att han tillhör Kristus, bör han förstå att vi tillhör Kristus lika mycket som han.^{[ao] 8} Ja, även om jag skulle kunna skryta ännu mer med den myndighet vi har fått av Herren – en myndighet som är till för att bygga upp er, inte för att bryta ner – skulle jag inte behöva skämmas. ⁹ Men jag vill inte att det ska verka som om jag är ute efter att skrämma er med mina brev. ¹⁰ En del säger ju: ”Hans brev är fulla av myndighet och kraft, men när han själv kommer hit, då är han ynklig och svag och inte mycket att lyssna på.” ¹¹ Men den som talar på det viset måste förstå att vad vi brevledes är i ord, på långt avstånd, det är vi i våra handlingar när vi är hos er.

¹² Vi kan inte tänka oss att jämföra eller likställa oss med de människor hos er som bara framhäver sig själva. De mäter sig med sig själva och jämför sig med sig själva – så oförståndigt! ¹³ Vi vill dock inte överdrivet berömma oss själva, utan hålla oss inom den gräns Gud har gett oss: att vi skulle nå fram ända till er. ¹⁴ Om vi inte hade kommit till er, då hade vi överdrivit. Men nu var vi ju de första som kom till er med evangeliet om Kristus. ¹⁵ Vi vill inte ta åt oss äran för det arbete som andra har uträttat. Men när er tro växer sig starkare, hoppas vi att kunna arbeta ännu mera bland er. ¹⁶ Sedan kan vi gå vidare och förkunna evangeliet i regioner bortom er. Då behöver vi inte riskera att skryta över sådant som andra har utfört. ¹⁷ ”Den som vill skryta, ska skryta över Herren.”^{[ap] 18} Den som framhåller sig själv består inte provet; det gör den som Herren rekommenderar.

Paulus och de falska apostlarna

11 Jag hoppas ni står ut med lite dårskap från mig en stund till. Ja, det gör ni säkert!

² Med gudomlig svartsjuka vakar jag nu svartsjukt över er. Jag har trolovat er med en enda man, Kristus, så att jag kan överlämna er som en ren jungfru åt honom. ³ Men jag är rädd för att ni ska bli vilseledda i era sinnen och lockas till att överge den uppriktiga renheten mot Kristus, precis som Eva blev lurad av ormens övertalningsförmåga.^{[aq] 4} Om någon kommer och förkunnar en annan Jesus än den vi förkunnade för er, eller om ni får en annan ande än den ni en gång fick, eller ett annat ”evangelium” än det ni tog emot, så är ni genast med på noterna. ⁵ Men jag anser mig inte på något sätt underlägsen dessa väldiga apostlar. ⁶ Jag kanske inte är lika vältalig, men jag känner väl till det jag talar om. Det har vi redan bevisat för er på många olika sätt.

⁷ Var det en synd jag begick i och med att jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och förkunnade Guds evangelium än för er utan ersättning? ⁸ Jag plundrade andra församlingar och lät dem underhålla mig, för att jag skulle kunna tjäna er. ⁹ När jag var hos er och inte hade något att leva av, var jag ändå ingen börda för någon. Istället kom några troende män från Makedonien och gav mig det jag behövde. Jag har i allting aktat mig för att bli någon börda för er, och kommer alltid att göra det. ¹⁰ Så sant som Kristus sanning är i mig: den stoltheten ska ingen i provinsen Achaia få ta ifrån mig. ¹¹ Varför? Är det för att jag inte älskar er? Det vet Gud att jag gör. ¹² Jag vill fortsätta att göra så, för att inte dessa som vill skryta över att de är lika duktiga som vi ska kunna göra det. ¹³ De är nämligen falska apostlar, bedrägliga arbetare, som framträder som Kristus apostlar. ¹⁴ Men det är inget att förvåna sig över. Satan själv förklär sig ju till en ljusets ängel. ¹⁵ Därför är det inte konstigt om hans tjänare också låtsas vara rättfärdighetens tjänare. Men de ska få det slut som deras handlingar förtjänar.

Paulus prövningar som apostel

¹⁶ Jag ber er än en gång att ingen ska ta mig för en dåre. Men om ni gör det, så lyssna ändå på denna dåre, så att jag får skryta lite, även jag. ¹⁷ Vad jag nu säger är verkligen inget som Herren skulle vilja. Nej, det är rena dårskapen att skryta. ¹⁸ Men när nu så många skryter på mänskligt vis, så måste också jag göra det. ¹⁹ För trots att ni anser er vara så kloka, står ni ändå gärna ut med dårar. ²⁰ Ni accepterar att de gör er till slavar, att de äter er ur husen, att de tar makten över er, att de trycker ner er, förnedrar er och slår er i ansiktet. ²¹ Jag skäms över att behöva medge att vi inte har varit kraftfulla nog till sådant!

Men vad någon annan vågar skryta med – nu talar jag som en dåre – det vågar också jag. ²² De är hebréer, men det är jag med. De hör till Israels folk, men det gör jag med. De är ättlingar till Abraham, men det är jag med. ²³ De tjänar Kristus – och nu talar jag som en dåre – men det gör jag ännu mer. Jag har arbetat hårdare än andra, suttit i fängelse oftare än andra, blivit slagen, jag vet inte hur många gånger, och har ofta varit nära att dö. ²⁴ Fem gånger har jag fått trettionio piskrapp av judarna.^{[ar] 25} Tre gånger har jag blivit slagen med spö. En gång har jag stenats. Tre gånger har jag lidit skeppsbrott. Ett helt dygn har jag drivit omkring på öppna havet. ²⁶ Jag har ofta varit ute på resor, där jag har blivit utsatt för faror på floder, för faror från rövare, från mitt eget folk och från andra folk, blivit utsatt för faror i städer, i öknar, på havet och bland falska trossyskon.^{[as] 27} Jag har arbetat och slitit och ofta vakat hela nätter. Jag har varit hungrig och törstig och har ofta fått svälta. Jag har frusit och saknat kläder.

²⁸ Ovanpå allt detta har jag varje dag haft bekymmer för hur det ska gå för alla församlingar. ²⁹ Är någon svag utan att jag blir svag? Och om någon kommer på fall, plågas ju jag som av eld.

³⁰ Om jag nu måste skryta, vill jag skryta över min egen svaghet. ³¹ Herren Jesus Gud och Fader, han som är välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger. ³² I Damaskus lät kung Aretas landshövding sätta ut vakter vid stadsportarna för att arrestera mig. ³³ Men jag firades ner i en korg från en öppning i stadsmuren, så att jag räddades undan honom.

Kraften från Kristus verkar i den som är beroende av Gud

12 Jag måste skryta, om än till ingen nytta. Jag kommer nu till syner och sådant som Herren har uppenbarat. ² Jag vet en man^[at], som lever i Kristus och som för fjorton år sedan rycktes ända upp till den tredje himlen. Om det skedde med eller utan kropp vet jag inte, men det vet Gud. ³ Jag vet bara att denne man, om det nu var med eller utan kroppen det vet jag inte, men Gud vet det, ⁴ blev i alla fall uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala. ⁵ Den mannen skulle jag kunna skryta över, men jag avstår, förutom när det gäller min egen svaghet. ⁶ Fast om jag ändå skulle få för mig att skryta över detta, så skulle jag inte vara från förståndet, för det är verkligen sant vad jag säger. Trots det föredrar jag att låta bli, för att ingen ska tro att jag är något märkvärdigt den dag han får se och höra mig.

⁷ Men för att jag inte ska bli högfärdig för dessa väldiga uppenbarelsers skull, har jag fått en tagg som sticker mig. Det är en ängel från Satan som slår mig, för att jag inte ska bli högfärdig.^{[au] 8} Tre gånger har jag bett till Herren att den ska lämna mig ifred. ⁹ Men Herren har svarat mig: ”Min nåd är allt du behöver. I svagheten fullkomnas nämligen kraften.” Därför vill jag hellre skryta över min svaghet, för att Kristus kraft ska bo i mig. ¹⁰ Jag är därför glad över svagheten, över förolämpningar, lidanden, förföljelser och svårigheter för Kristus skull. För när jag är svag, då är jag stark.

Paulus omsorg om korinthierna

¹¹ Jag har varit som en dåre, ni har tvingat mig till det. Egentligen borde ni ha försvarat mig. Jag är ju inte på något vis underlägsen dessa väldiga apostlar, även om jag i mig själv inte är någonting. ¹² När jag var hos er utförde jag på alla sätt det som kännetecknar en apostel, tecken, under och kraftgärningar. ¹³ På vilket sätt blev ni underlägsna andra församlingar, förutom att jag inte var någon börda för er? Förlåt mig den oförrätten!

¹⁴ Nu kommer jag snart till er för tredje gången, och inte heller nu vill jag bli någon börda för er. Det är er jag vill ha, och inte era ägodelar. Det är inte barnen som ska spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn. ¹⁵ Jag är bara glad över att kunna offra allt och mig själv för er. Ska jag bli mindre älskad för att jag älskar er så mycket?

¹⁶ Hur som helst, jag har inte varit någon börda för er. Men kanske är jag så slug att jag ändå har lurat er! ¹⁷ Har jag utnyttjat er genom någon av dem jag skickade till er? ¹⁸ Jag bad Titus att resa till er och skickade med honom en annan troende man. Har Titus kanske utnyttjat er? Har vi inte handlat i samma anda och följt samma riktning?

¹⁹ Nu har ni kanske hela tiden tänkt att vi försvarar oss inför er. Men det är inför Gud vi talar, i Kristus, och allt vi gör, gör vi för er uppbyggelse, mina kära. ²⁰ Jag är nämligen rädd för att jag ska finna er annorlunda än jag önskar, och att ni ska finna mig annorlunda än ni önskar. Jag är rädd att jag ska finna strider, avundsjuka och ilska, intriger, skvaller och förtal, högfärd och oenighet. ²¹ Jag är rädd att min Gud återigen ska förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag ska bli tvungen att sörja över dem som inte omvänt sig från den orenhet, den sexuella lössläppthet och de orgier som de utövat.

Slutliga förmaningar

13 Det här är tredje gången jag kommer till er. ”Det krävs två eller tre vittnen för varje sak som ska avgöras.”^{[av] 2} Vid mitt andra besök varnade jag, och varnar nu igen när jag är frånvarande, både dem som har syndat och alla andra: när jag kommer till er ska jag inte skona någon.

³ Ni vill ju ha bevis för att det är Kristus som talar genom mig. Han är inte svag inför er, utan han visar sin kraft hos er. ⁴ Det är sant att han var svag när han korsfästes, men han lever genom Guds kraft. Också vi är svaga i honom, men ni ska leva tillsammans med honom genom Guds kraft som ni ska få uppleva.

⁵ Pröva er själva, om ni är i tron, testa er själva. Inser ni inte i er själva att Jesus Kristus är i er? Om inte, då består ni inte provet. ⁶ Men jag hoppas att ni i alla fall ska inse att vi har bestått det.

⁷ Vi ber till Gud att ni inte ska göra något som är ont, men inte för att det ska visa sig att vi har bestått provet, utan för att ni ska göra det som är gott. Sedan spelar det ingen roll om det ser ut som att vi inte bestod provet. ⁸ Vi kan ju inte sätta oss emot sanningen utan bara vara för den. ⁹ Vi gläder oss nämligen när vi är svaga men ni starka. Det är ju just det som är vår bön, att ni ska bli alltmer fullkomliga.

¹⁰ Det är också därför jag skriver detta till er redan nu, så att jag ska slippa vara sträng mot er när jag kommer, i kraft av den myndighet Herren har gett mig för att bygga upp och inte riva ner.

Slutönskan

¹¹ Och så till sist, syskon: Var glada! Sträva efter det fullkomliga, rätta er efter mina förmaningar, var eniga och lev i frid med varandra. Då ska kärlekens och fridens Gud vara med er.

¹² Hälsa varandra med en helig kyss.^[aw] Alla de heliga hälsar till er.

¹³ Nåd från Herren Jesus Kristus, kärlek från Gud, och den heliga Andens gemenskap åt er alla.

Hälsning

1 Från Paulus, en apostel^[ax] som inte är utsänd av människor, eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus^[ay] själv och av Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda.

² Jag och alla de troende^[az] här hälsar till församlingarna i Galatien.

³ Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus, ⁴ som offrade sig för våra synder för att rädda oss från den här onda tidsåldern, så som vår Gud och Fader ville. ⁵ Härligheten tillhör honom i all evighet, amen.

Galaterna har övergett det sanna budskapet

⁶ Jag är förvånad över att ni så snart överger honom som genom Kristus nåd kallade er och vänder er bort till ett annat ”evangelium”, ⁷ trots att det inte finns något annat. Det är bara några som vill ställa till med förvirring bland er genom att förvränga evangeliet om Kristus.

⁸ Men om någon, om det så vore vi själva eller en ängel från himlen, förkunnar ett annat ”evangelium” än det vi har förkunnat för er, så må han vara förbannad. ⁹ Jag upprepar det jag redan tidigare har sagt: om någon förkunnar ett annat ”evangelium” än det ni har tagit emot, så må han vara förbannad.

¹⁰ Försöker jag nu hålla mig väl med människor, eller med Gud? Är det människors gillande jag söker? Om jag nu fortfarande försökte hålla mig väl med människor skulle jag inte kunna tjäna Kristus.

Paulus budskap kommer från Jesus själv

¹¹ Syskon, jag försäkrar er att det evangelium som jag har förkunnat inte är något som människor har tänkt ut. ¹² Jag har inte heller fått eller lärt mig det genom någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus själv.

¹³ Ni har ju hört hurdan jag var förut, som en övertygad anhängare av den judiska religionen, hur jag förföljde Guds församling och gjorde allt för att utrota den. ¹⁴ Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk och var ivrigare än de att följa alla de traditioner jag ärvt av mina förfäder.

¹⁵ Men redan innan jag föddes hade Gud utsett mig, och han kallade mig genom sin nåd. ¹⁶ Han lät sin Son visa sig för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom till hedningarna. Då sökte jag inte upp någon människa för att fråga om råd. ¹⁷ Jag for inte upp till Jerusalem för att leta upp de män som var apostlar före mig. Jag begav mig istället till Arabien^[ba], och återvände sedan till Damaskus.^{[bb] 18} Det dröjde hela tre år innan jag for upp till Jerusalem för att besöka Kefas^[bc], och jag stannade då hos honom i två veckor. ¹⁹ Några andra apostlar träffade jag inte, förutom Jakob, Herrens bror. ²⁰ Vad jag skriver här är sant. Gud själv kan intyga att jag inte ljuger för er. ²¹ Sedan fortsatte jag till Syrien och Kilikien. ²² Jag var okänd för Kristus församlingar i Judeen. ²³ Det enda de hade hört var ett rykte: ”han som förut förföljde oss förkunnar nu själv den tro han ville utrota.” ²⁴ Och de hyllade Gud för min skull.

Paulus möter församlingsledarna i Jerusalem

2 Efter fjorton år kom jag tillbaka till Jerusalem tillsammans med Barnabas. Titus tog jag också med mig. ² Den gången reste jag dit därför att jag hade fått en uppenbarelse. Där presenterade jag i enskildhet inför församlingens ledare det evangelium som jag förkunnar bland hedningarna. Jag ville ju inte ha sprungit, eller fortsätta att springa förgäves. ³ De krävde inte ens att min reskamrat Titus, som är grek, skulle omskäras.

⁴ Det skulle ju de falska troende ha velat, som hade lurat sig in bland oss för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus, för att de skulle kunna göra oss till slavar. ⁵ Men inte ett ögonblick gav vi efter och ställde upp på deras krav, för att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.

⁶ De som ansågs vara något – vad de sedan varit bryr jag mig inte om, för i Guds ögon är alla lika – ville alltså inte lägga till något till min undervisning. ⁷ Tvärtom insåg de att jag hade fått i uppdrag att sprida evangeliet till de oomskurna, precis som Petrus till de omskurna. ⁸ Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel bland de omskurna, hade ju gett mig kraft att vara det bland hedningarna. ⁹ Så när de som ansågs vara pelare, Jakob, Kefas och Johannes, förstod vilken nåd som hade getts mig, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på vårt samarbete. Vi skulle gå ut till hedningarna och de själva till de omskurna. ¹⁰ Det enda de bad oss om var att vi skulle tänka på de fattiga, och det har jag verkligen försökt göra.

Paulus gick emot Petrus i Antiochia

¹¹ Men när Kefas kom till Antiochia gick jag emot honom helt öppet, eftersom han hade dömt sig själv. ¹² Innan det kom några från Jakob brukade han nämligen äta tillsammans med hedningarna, men när Jakobs följe kom drog han sig undan hedningarna av fruktan för dem som förespråkade omskärelsen. ¹³ De andra judarna deltog i samma hyckleri, och till och med Barnabas drogs med.

¹⁴ Men när jag såg att de handlade tvärtemot evangeliets sanning, sa jag till Kefas inför alla: ”Du är jude, men lever som hedningarna, inte som judarna. Varför vill du då tvinga hedningarna att leva som judar?^[bd]

¹⁵ Vi är födda judar, inte hedniska syndare.^{[be] 16} Vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Kristus Jesus. Därför började vi själva tro på Kristus Jesus, så att vi skulle bli rättfärdiga genom tron på Kristus och inte genom laggärningar. Ingen kan ju någonsin bli rättfärdig genom laggärningar.

¹⁷ Om vi som ville bli rättfärdiga genom Kristus visades vara syndare, skulle det betyda att Kristus är tjänare för synden? Naturligtvis inte! ¹⁸ Om jag bygger upp det jag har rivit ner, då blir jag en överträdare. ¹⁹ Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har korsfästs tillsammans med Kristus. ²⁰ Och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Så länge jag lever här i min kropp, lever jag alltså genom tron på Guds Son, han som har älskat mig och gett sitt liv för mig. ²¹ Jag förkastar inte Guds nåd, för om rättfärdigheten hade kunnat fås genom lagen, då hade ju inte Kristus behövt dö.”

Rättfärdiga genom tron

3 Vilka dårar ni är, ni galater! Vem är det som har förhäxat er så? Ni har ju fått Jesus Kristus framställd för er som korsfäst. ² Jag vill veta en enda sak: var det genom att hålla lagen som ni fick ta emot Anden, eller var det för att ni trodde på budskapet ni fick höra? ³ Är ni sådana dårar? Ni började i Anden, men ska ni nu sluta med mänskliga ansträngningar? ⁴ Ni har fått lida så mycket. Inte var det väl i onödan? Det kunde väl bara inte vara i onödan? ⁵ Han som ger er Anden och utför under ibland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni tror på budskapet ni har fått höra?

⁶ Tänk på Abraham: ”Han trodde Gud, och därför räknades han som rättfärdig.”^{[bf] 7} Ni ska alltså veta, att det är de som tror som är Abrahams barn. ⁸ Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga genom deras tro. Därför lät han Abraham få dessa glada nyheter redan i förväg: ”Genom dig ska alla folk bli välsignade.”^{[bg] 9} Därför blir alla som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

¹⁰ Men de som litar på laggärningar är under förbannelse. Det står ju skrivet: ”Förbannelse över var och en som inte håller allt som står skrivet i lagens bok och gör det.”^{[bh] 11} Och att ingen kan bli rättfärdig inför Gud genom lagen, det är helt klart, eftersom ”den som är rättfärdig genom tro ska leva.”^{[bi] 12} Lagen bygger inte på tron, utan: ”Den som håller buden ska leva genom dem.”^{[bj] 13} Men Kristus har köpt oss fria från lagens förbannelse genom att själv bli till förbannelse för vår skull. Det står ju skrivet: ”Den som är upphängd på trä är förbannad.”^{[bk] 14} Så skulle hedningarna i Kristus Jesus få del av den välsignelse som gavs åt Abraham och vi den utlovade Anden genom tron.

Guds löfte är viktigare än Moses lag

¹⁵ Syskon, låt mig ta ett exempel från vardagslivet: om ett mänskligt förbund har vunnit laga kraft, kan ingen sedan ändra det eller lägga till något. ¹⁶ Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma.^[bl] Det står inte ”åt dina avkomlingar”, som det skulle ha gjort om det gällde många. Nej, hans avkomma syftade på en enda person, och det var Kristus. ¹⁷ Vad jag vill säga är alltså detta: Guds förbund, som han i förväg giltigförklarat, kan inte ogiltigförklaras av lagen, som gavs fyrahundratrettio år senare. ¹⁸ Om arvet var beroende av lagen, då skulle det ju inte vara beroende av löftet. Men nu har Gud gett arvet till Abraham genom ett löfte.

¹⁹ Vad var då syftet med lagen? Jo, den var ett tillägg för överträdelsernas skull och skulle gälla tills avkomman kom, han som hade fått löftet. Den utfärdades genom änglar och en medlare. ²⁰ Medlaren företräder dock inte bara en, men Gud är en.

²¹ Finns det då en konflikt mellan lagen och Guds löften? Nej, naturligtvis inte! Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen berott av lagen. ²² Men nu har Skriften inneslutit allt under synden. Därför ges det utlovade genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror.

²³ Innan tron kom hölls vi i förvar av lagen, inspärrade, tills tron uppenbarades. ²⁴ Lagen vägledde oss tills Kristus kom och vi kunde göras rättfärdiga genom tron. ²⁵ Och nu när tron har kommit, står vi inte längre under den vägledaren.