Bible in 90 Days

¹⁹ När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark.

²⁰ Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade. ²¹ Mirjam sjöng för dem:

Det bittra vattnet i Mara

²² Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur. Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten. ²³ Sedan kom de till Mara, men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara.^{[a] 24} Då knotade folket mot Mose och sade: "Vad skall vi dricka?" ²⁵ Men han ropade till Herren, och Herren visade honom ett slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov. ²⁶ Han sade: "Om du hör Herrens, din Guds, röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, skall jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, ty jag är Herren, din läkare.

²⁷ Sedan kom de till Elim, där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.

Manna och vaktlar

16 Hela Israels menighet bröt sedan upp från Elim och kom på femtonde dagen i andra månaden efter sitt uttåg ur Egypten fram till öknen Sin, mellan Elim och Sinai. ² Och hela Israels menighet knotade mot Mose och Aron i öknen ³ och sade till dem: "Om vi ändå hade fått dö för Herrens hand i Egypten, där vi satt vid köttgrytorna och hade tillräckligt med mat att äta! Men ni har fört oss hit ut i öknen för att låta hela denna skara dö av hunger."

⁴ Då sade Herren till Mose: "Se, jag skall låta det regna bröd från himlen åt er. Folket skall gå ut och samla så mycket de behöver för varje dag. Så skall jag pröva dem, om de vill vandra efter min lag eller inte. ⁵ När de på sjätte dagen lagar till vad de har fört hem, skall det vara dubbelt så mycket som de annars samlar varje dag."

⁶ Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: "I kväll kommer ni att förstå att det är Herren som har fört er ut ur Egyptens land, ⁷ och i morgon skall ni se Herrens härlighet. Herren har hört hur ni knotar mot honom. Vilka är vi, att ni skulle knota mot oss?" ⁸ Och Mose fortsatte: " Herren ger er i kväll kött att äta och i morgon bröd att mätta er med, för Herren har hört hur ni knotar mot honom. Men vilka är vi? Ni knotar inte mot oss utan mot Herren."

⁹ Därefter sade Mose till Aron: "Säg till hela Israels menighet: Träd fram inför Herren, för han har hört hur ni knotar." ¹⁰ När sedan Aron hade talat till hela Israels menighet, vände de sig mot öknen, och se, då visade sig Herrens härlighet i molnskyn.

¹¹ Och Herren sade till Mose: ¹² "Jag har hört hur Israels barn knotar. Säg till dem: I skymningen skall ni få kött att äta och i morgon bröd att mätta er med. Då skall ni inse att jag är Herren, er Gud."

¹³ På kvällen kom vaktlar och övertäckte lägret, och följande morgon låg det dagg runt omkring lägret. ¹⁴ När daggen hade försvunnit, se, då låg det på marken ute i öknen något fint som fjäll, något fint som liknade rimfrost. ¹⁵ Israels barn såg det, och då de inte visste vad det var frågade de varandra: "Vad är det här?" Mose sade till dem: "Detta är brödet som Herren har gett er att äta. ¹⁶ Och detta är vad Herren har befallt: Var och en skall samla så mycket av det som han behöver till mat. En gomer för var person skall ni ta, efter antalet av ert husfolk. Var och en skall ta åt dem som han har i sitt tält."

¹⁷ Israels barn gjorde så, den ene samlade mer och den andre mindre. ¹⁸ Men när de mätte upp det med gomermåttet, hade den som samlat mycket ingenting över, och den som samlat lite fattades det ingenting. Var och en hade samlat så mycket som han behövde till mat. ¹⁹ Och Mose sade till dem: "Ingen får lämna kvar något av det till i morgon." ²⁰ Men de lydde inte Mose, utan somliga sparade något av det till nästa morgon. Då växte det maskar i det och det luktade illa. Och Mose blev förargad på dem. ²¹ De samlade sedan in av mannat varje morgon, var och en så mycket han behövde till mat. Men när solhettan kom smälte det bort.

²² På sjätte dagen hade de samlat in dubbelt så mycket av brödet, två gomer för var och en. Folkets alla furstar kom och berättade det för Mose. ²³ Då sade han till dem: "Detta är vad Herren sagt. I morgon är det sabbatsvila, en Herrens heliga sabbat. Baka nu det ni vill baka och koka det ni vill koka. Men allt som blir över skall ni spara åt er till i morgon." ²⁴ Och de sparade det till följande morgon, som Mose hade befallt, och nu luktade det inte illa och det kom inga maskar i det. ²⁵ Mose sade: "Ät detta i dag, för i dag är det Herrens sabbat och då kan ni inte finna något på marken. ²⁶ I sex dagar skall ni samla in av det, men på sjunde dagen är det sabbat. Då kan ni inte hitta något."

²⁷ Ändå gick några ut på sjunde dagen för att samla in, men de fann ingenting. ²⁸ Då sade Herren till Mose: "Hur länge skall ni vägra att hålla mina bud och befallningar? ²⁹ Se, Herren har givit er sabbaten. Därför ger han er på sjätte dagen bröd för två dagar. Stanna därför hemma, var och en hos sig. Gå inte hemifrån på sjunde dagen." ³⁰ Alltså höll folket sabbat på sjunde dagen.

³¹ Israels barn kallade det manna.^[b] Det liknade korianderfrö och var vitt och smakade som tunna kakor med honung. ³² Och Mose sade: "Detta är vad Herren har befallt: Spara en gomer av det, så att era efterkommande får se det bröd jag gav er att äta i öknen, när jag förde er ut ur Egyptens land." ³³ Till Aron sade Mose: "Tag ett kärl och lägg en gomer manna i det och ställ det inför Herren. Det skall förvaras till kommande släkten." ³⁴ Som Herren hade befallt Mose, så gjorde Aron. Han ställde det framför vittnesbördet^[c] för att förvaras där. ³⁵ Och Israels barn åt manna i fyrtio år, ända till dess de kom till bebott land. De åt manna till dess de kom till gränsen av Kanaans land. ³⁶ - En gomer är en tiondels efa. -

Vatten ur klippan

17 På Herrens befallning bröt hela Israels menighet upp från öknen Sin och drog från lägerplats till lägerplats, och de slog läger i Refidim. Där hade folket inget vatten att dricka. ² Då klagade folket på Mose och sade: "Ge oss vatten att dricka." Mose svarade dem: "Varför klagar ni på mig? Varför sätter ni Herren på prov?" ³ Men folket törstade efter vatten, och de knotade mot Mose. De sade: "Varför har du fört oss ut ur Egypten, så att vi och våra barn och vår boskap måste dö av törst?" ⁴ Då ropade Mose till Herren och sade: "Vad skall jag göra med det här folket? Snart stenar de mig." ⁵ Herren svarade Mose: "Tag med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Och tag i din hand staven med vilken du slog på Nilfloden och gå. ⁶ Se, jag skall stå där framför dig på Horebs klippa, och du skall slå på klippan. Då skall vatten komma ut ur den, så att folket får att dricka." Mose gjorde så inför de äldste i Israel. ⁷ Och han gav platsen namnet Massa^[d] och Meriba,^[e] eftersom Israels barn hade klagat och satt Herren på prov och sagt: "Är Herren ibland oss eller inte?"

Amalekiterna besegras

⁸ Sedan kom Amalek och stred mot Israel i Refidim. ⁹ Då sade Mose till Josua: "Välj ut manskap åt oss och drag ut i strid mot Amalek. I morgon skall jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen." ¹⁰ Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek. Men Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden. ¹¹ Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget. ¹² När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga till dess solen gick ner. ¹³ Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd.

¹⁴ Herren sade till Mose: "Skriv upp detta i boken, så att ni inte glömmer det, och inpränta det hos Josua, ty jag skall utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen." ¹⁵ Och Mose byggde ett altare och gav det namnet Herren mitt baner. ¹⁶ Han sade: "En hand har lyfts mot Herrens tron. Herren skall strida mot Amalek från släkte till släkte."

Jetro besöker Mose

18 Moses svärfar Jetro, prästen i Midjan, fick höra om allt som Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, hur Herren hade fört dem ut ur Egypten. ² Då tog Jetro, Moses svärfar, med sig Moses hustru Sippora, som Mose tidigare hade sänt hem. ³ Han hade också med sig hennes två söner. En av dem hade fått namnet Gersom, ty Mose sade: "Jag är främling i ett främmande land." ⁴ Den andre fick namnet Elieser, ty Mose sade: "Min faders Gud kom till min hjälp och räddade mig från faraos svärd."^[f]

⁵ När Jetro, Moses svärfar, tillsammans med Moses söner och hans hustru kom till Mose i öknen, där han slagit läger vid Guds berg, ⁶ sände han detta bud till Mose: "Jag, din svärfar Jetro, kommer till dig med din hustru och hennes båda söner." ⁷ Då gick Mose ut och mötte sin svärfar, bugade sig för honom och kysste honom, och när de hälsat varandra gick de in i tältet. ⁸ Och Mose berättade för sin svärfar allt som Herren gjort med farao och egyptierna för Israels skull, och han berättade om all den möda de hade utstått på vägen och hur Herren hade räddat dem. ⁹ Jetro gladde sig över allt det goda som Herren hade gjort mot Israel, att han hade räddat dem ur egyptiernas hand. ¹⁰ Han sade: "Lovad vare Herren, som har räddat er ur egyptiernas och faraos hand och som har räddat folket undan egyptiernas hand! ¹¹ Nu vet jag att Herren är större än alla gudarna. Det visade han när man handlade övermodigt mot detta folk." ¹² Jetro, Moses svärfar, bar fram ett brännoffer och några slaktoffer åt Gud. Och Aron och alla de äldste i Israel kom och höll måltid inför Gud tillsammans med Moses svärfar.

Mose tillsätter domare

¹³ Följande dag satte Mose sig för att döma folket, och folket stod omkring honom från morgonen ända till kvällen. ¹⁴ När Moses svärfar såg allt han gjorde för folket, sade han: "Vad är det för bestyr du har med folket? Varför sitter du här ensam, medan allt folket måste stå omkring dig från morgon till kväll?" ¹⁵ Mose svarade sin svärfar: "Folket kommer till mig för att fråga Gud. ¹⁶ De kommer till mig när de har någon rättssak, och då dömer jag mellan dem. Jag låter dem veta Guds stadgar och bud."

¹⁷ Då sade Moses svärfar till honom: "Ditt sätt att arbeta är inte bra. ¹⁸ Både du själv och folket som är hos dig blir ju uttröttade. Den här uppgiften är alldeles för tung för dig, och du kan inte klara av den ensam. ¹⁹ Lyssna nu på mig! Jag vill råda dig, och Gud skall vara med dig. Du skall föra folkets talan inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom. ²⁰ Du skall upplysa dem om stadgar och bud och låta dem veta vilken väg de skall vandra och vad de skall göra. ²¹ Men välj ut åt dig dugliga män från allt folket, män som fruktar Gud, är pålitliga och hatar orätt vinning, och sätt dem till föreståndare för folket, somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio. ²² De skall alltid döma folket, men varje viktigt ärende skall hänskjutas till dig. I alla enklare mål skall de döma själva. Så skall du göra din börda lättare, genom att de bär den tillsammans med dig. ²³ Om du gör på detta sätt och om Gud befaller dig det, skall du kunna hålla ut. Och allt folket här kan då också gå hem i frid."

²⁴ Mose lyssnade till sin svärfars ord och gjorde allt som han sagt. ²⁵ Han valde ut dugliga män ur hela Israel och gjorde dem till huvudmän för folket, till föreståndare, somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio. ²⁶ Dessa skulle alltid döma folket. Alla svårare ärenden skulle de hänskjuta till Mose, men alla enklare mål skulle de själva avgöra. ²⁷ Sedan lät Mose sin svärfar resa hem, och han återvände till sitt land.

Vid berget Sinai

19 På den dag då den tredje månaden började efter Israels barns uttåg ur Egyptens land kom de till Sinai öken. ² De bröt nämligen upp från Refidim och kom till Sinai öken och slog läger i öknen. Israel slog läger där mitt emot berget, ³ och Mose steg upp till Gud. Då ropade Herren till honom uppifrån berget: "Så skall du säga till Jakobs hus, så skall du förkunna för Israels barn: ⁴ Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er till mig. ⁵ Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min. ⁶ Ni skall för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn."

⁷ När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och delgav dem allt detta som Herren hade befallt honom. ⁸ Allt folket svarade med en mun: "Allt vad Herren har talat vill vi göra." Mose gick då tillbaka till Herren med folkets svar.

⁹ Och Herren sade till Mose: "Se, jag skall komma till dig i ett tjockt moln för att folket skall höra när jag talar med dig och sedan för alltid tro på dig." Mose framförde folkets svar till Herren. ¹⁰ Då sade Herren till Mose: "Gå till folket och helga dem i dag och i morgon och låt dem tvätta sina kläder. ¹¹ De skall hålla sig beredda till i övermorgon, ty då skall Herren stiga ner på Sinai berg inför allt folkets ögon. ¹² Du skall märka ut en gräns för folket runt omkring berget och säga: Tag er i akt för att stiga upp på berget eller komma nära dess fot. Var och en som kommer nära berget skall straffas med döden, ¹³ men ingen hand får röra vid honom, utan han skall stenas eller skjutas. Vare sig det är ett djur eller en människa, skall den det gäller inte få leva. När jubelhornet ljuder med utdragen ton får de stiga upp på berget."

¹⁴ Mose steg ner från berget till folket. Han helgade dem och de tvättade sina kläder. ¹⁵ Och han sade till folket: "Håll er beredda till i övermorgon. Ingen får komma nära någon kvinna."

¹⁶ På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. Allt folket i lägret bävade. ¹⁷ Men Mose förde folket ut ur lägret för att möta Gud och de ställde sig nedanför berget. ¹⁸ Hela Sinai berg höljdes i rök därför att Herren hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn och hela berget skakade våldsamt. ¹⁹ Basunljudet blev starkare och starkare. Mose talade och Gud svarade honom med hög röst.

²⁰ Och Herren steg ner på Sinai berg, på toppen av berget, och Herren kallade Mose upp till bergets topp. Då steg Mose dit upp. ²¹ Och Herren sade till Mose: "Gå ner och varna folket, så att de inte tränger sig fram till Herren för att se, ty då kommer många av dem att falla ner och dö. ²² Även prästerna, som får komma inför Herren, skall helga sig, för att inte Herrens vrede skall bryta ut mot dem." ²³ Mose svarade Herren: "Folket kan inte stiga upp på Sinai berg, ty du har själv varnat oss och sagt att jag skulle märka ut en gräns omkring berget och helga det." ²⁴ Då sade Herren till honom: "Gå ner och kom sedan upp igen, och ha då Aron med dig. Men prästerna och folket får inte tränga sig fram för att stiga upp till Herren, för att inte Herrens vrede skall bryta ut mot dem." ²⁵ Mose steg då ner till folket och sade detta till dem.

De tio budorden

20 Och Gud talade alla dessa ord:

² Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

³ Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

⁴ Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. ⁵ Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, ⁶ men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.

⁷ Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.

⁸ Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. ⁹ Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. ¹⁰ Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. ¹¹ Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.

¹² Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.

¹³ Du skall inte mörda.

¹⁴ Du skall inte begå äktenskapsbrott.

¹⁵ Du skall inte stjäla.

¹⁶ Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

¹⁷ Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller till hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

Folkets förskräckelse

¹⁸ Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna, basunljudet och röken från berget. Och när de såg detta bävade de och höll sig på avstånd. ¹⁹ De sade till Mose: "Tala du till oss så skall vi höra, men låt inte Gud tala till oss, för då kommer vi att dö." ²⁰ Men Mose sade till folket: "Var inte rädda, ty Gud har kommit för att sätta er på prov och för att ni skall frukta honom, så att ni inte syndar." ²¹ Folket stod på avstånd, medan Mose gick närmare töcknet där Gud var.

Avgudar och altaren

²² Herren sade till Mose: "Så skall du säga till Israels barn: Ni har själva sett att jag har talat till er från himlen. ²³ Ni skall inte göra er gudar att ha vid sidan av mig. Gudar av silver eller guld skall ni inte göra åt er. ²⁴ Ett altare av jord skall du göra åt mig, och på det skall du offra dina brännoffer och dina gemenskapsoffer, din småboskap och din nötboskap. På varje plats där jag låter mitt namn bli ihågkommet, skall jag komma till dig och välsigna dig. ²⁵ Men om du vill göra ett altare av stenar åt mig, skall du inte bygga det av huggen sten. Ty om du rör vid den med din mejsel, vanhelgar du stenen. ²⁶ Du får inte heller stiga upp till mitt altare på trappor, så att din nakenhet blottas vid mitt altare.

Lagar om slavar

21 Detta är de lagar du skall lägga fram för dem: ² Om du köper en hebreisk slav skall han tjäna dig i sex år, men det sjunde året skall du ge honom fri utan lösen. ³ Om han kom ensam, skall han friges ensam. Om han var gift, skall hans hustru friges tillsammans med honom. ⁴ Om hans herre har givit honom en hustru och om hon har fött söner och döttrar åt honom, skall hustrun och hennes barn tillhöra hennes herre. Endast mannen skall ges fri. ⁵ Men om slaven säger: "Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri", ⁶ då skall hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav.

⁷ Om någon säljer sin dotter till slavinna, skall hon inte ges fri som de andra slavarna. ⁸ Om hennes herre tycker illa om henne sedan han utsett henne åt sig själv, skall han låta henne bli friköpt. Till ett främmande folk har han inte rätt att sälja henne, eftersom han handlat trolöst mot henne. ⁹ Men om han utser henne åt sin son, skall han ge henne en dotters rätt. ¹⁰ Om han tar sig en hustru till, får han inte inskränka på den förras mat, kläder eller äktenskapliga rätt. ¹¹ Om han inte låter henne få sin rätt i dessa tre avseenden, måste han frige henne utan ersättning och utan pengar.

Lagar om personskador

¹² Den som slår någon så att han dör, skall straffas med döden. ¹³ Men om han inte avsåg att döda, utan Gud lät en olycka ske genom honom, skall jag anvisa dig en ort dit han kan fly. ¹⁴ Och om någon blir så förbittrad på sin nästa att han dödar honom med list, skall du gripa honom även om han är vid mitt altare. Han måste dö. ¹⁵ Den som slår sin far eller sin mor skall straffas med döden. ¹⁶ Den som rövar bort en människa skall straffas med döden, vare sig han sedan säljer den han rövat bort eller denna blir funnen hos honom. ¹⁷ Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden.

¹⁸ Om män grälar med varandra och den ene slår den andre med en sten eller med knuten hand, så att han visserligen inte dör men blir sängliggande, ¹⁹ eller om han repar sig och kan gå ute med hjälp av sin stav, då skall den som slog honom vara fri från straff. Men han måste ersätta honom för den tid han legat till sängs och sörja för att han verkligen blir botad. ²⁰ Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör för hans hand, skall han straffas för det. ²¹ Men han skall inte straffas om den slagne lever en eller två dagar. Det är ju hans egna pengar. ²² Om män kommer i gräl med varandra och någon av dem stöter till en havande kvinna så att hon föder fram sitt foster, men ingen annan olycka sker, då skall han böta vad kvinnans man ålägger honom och betala efter skiljedomares prövning. ²³ Men om det sker en olycka skall liv ges för liv, ²⁴ öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, ²⁵ brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke. ²⁶ Om någon slår sin slav eller slavinna i ögat och fördärvar det, skall han släppa den skadade fri som ersättning för ögat. ²⁷ Och om någon slår ut en tand på sin slav eller slavinna, skall han släppa den skadade fri som ersättning för tanden.

²⁸ Om en oxe stångar någon till döds, man eller kvinna, skall oxen stenas, och köttet får inte ätas. Men oxens ägare skall vara fri från straff. ²⁹ Om oxen tidigare haft vanan att stångas och hans ägare har blivit varnad men ändå inte bevakat honom och oxen då dödar någon, man eller kvinna, skall oxen stenas och även hans ägare dödas. ³⁰ Men om ägaren skulle bli ålagd att betala lösepenning, skall han ge så mycket som han blir ålagd till lösen för sitt liv. ³¹ Samma lag gäller om det är en son eller dotter som blivit stångad av oxen. ³² Men om oxen stångar en slav eller slavinna, skall ägaren betala trettio siklar silver till den stångades herre och oxen skall stenas.

³³ Om någon öppnar en brunn eller gräver en ny brunn och inte täcker över den och sedan en oxe eller åsna faller ner i den, ³⁴ skall brunnens ägare ge ersättning i pengar till djurets ägare, men den döda kroppen skall vara hans. ³⁵ Om någon har en oxe som stångar en annan oxe så att den dör, skall de sälja den levande oxen och dela betalningen för den. Dessutom skall de dela den döda kroppen. ³⁶ Men om det var känt att oxen redan tidigare brukade stångas och hans ägare ändå inte tog vara på honom, skall han ersätta oxe med oxe, men den döda kroppen skall vara hans.

Skydd för äganderätten

22 Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, skall han ge fem oxar som ersättning för oxen och fyra får som ersättning för fåret. ² Om tjuven ertappas vid inbrottet och blir slagen till döds, vilar ingen blodskuld på den som försvarar sin egendom. ³ Men om solen hade gått upp när det skedde, då är det blodskuld. Tjuven skall ge full ersättning. Äger han ingenting skall han säljas, till betalning för vad han stulit. ⁴ Om det stulna djuret påträffas levande hos honom, antingen det är oxe, åsna eller får, skall han ge dubbel ersättning.

⁵ Om någon låter en åker eller en vingård betas av eller släpper sin boskap lös så att den betar på en annans åker, skall han ersätta skadan med det bästa från sin egen åker och med det bästa från sin vingård. ⁶ Om elden kommer lös och antänder törnhäckar, och sädeskärvar eller oskuren säd eller något annat på åkern blir lågornas rov, skall den som vållat branden ge full ersättning.

⁷ Om någon anförtror åt en annan att förvara pengar eller annan egendom och det blir stulet i hans hus, skall tjuven ge dubbel ersättning om han ertappas. ⁸ Skulle tjuven inte bli ertappad, skall husets ägare föras fram inför Gud, för att det skall fastställas om han har förgripit sig på sin nästas egendom. ⁹ Om det blir fråga om olagligt tillgrepp - det kan gälla oxe eller åsna, får eller kläder eller något annat som har gått förlorat - och någon påstår att det är så, skall båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud då dömer skyldig skall ersätta den andre dubbelt. ¹⁰ Om någon lämnar en åsna, en oxe eller ett får eller vilket husdjur som helst i förvar hos en annan, och djuret dör eller blir skadat eller bortrövat utan att någon ser det, ¹¹ då skall de båda ingå en ed inför Herren, för att det skall komma fram om den ene inte har förgripit sig på den andres egendom. Denna ed skall ägaren anta, och den andre behöver inte ge någon ersättning. ¹² Men om djuret har blivit stulet från honom, skall han ersätta ägaren för det. ¹³ Har det blivit ihjälrivet, skall han föra fram djuret som bevis. För det ihjälrivna djuret behöver han inte ge någon ersättning. ¹⁴ Om någon lånar ett djur av en annan och det blir skadat eller dör då ägaren inte är närvarande, skall han ge full ersättning. ¹⁵ Är ägaren närvarande, behöver han inte ge någon ersättning. Om djuret var hyrt, utgör hyressumman ersättning.

Socialt ansvar

¹⁶ Om någon förför en jungfru som inte är trolovad och ligger med henne, skall han ge en brudgåva för henne och ta henne till hustru. ¹⁷ Om hennes far vägrar att ge henne åt honom, skall mannen betala en så stor summa pengar som man brukar ge i brudgåva för en jungfru.

¹⁸ En trollkvinna skall du inte låta leva.

¹⁹ Var och en som har samlag med ett djur skall straffas med döden.

²⁰ Den som offrar åt andra gudar och inte endast åt Herren, han skall drabbas av förbannelse.

²¹ En främling skall du inte förödmjuka eller förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. ²² Änkor och faderlösa skall ni inte behandla illa. ²³ Om ni behandlar dem illa, skall jag sannerligen höra deras rop när de ropar till mig. ²⁴ Min vrede skall upptändas och jag skall döda er med svärd, så att era egna hustrur blir änkor och era barn faderlösa.

²⁵ Om du lånar ut pengar till någon fattig hos dig som tillhör mitt folk, skall du inte handla som en ockrare mot honom. Kräv inte någon ränta av honom. ²⁶ Om du tar manteln i pant av din nästa, skall du ge den tillbaka åt honom innan solen går ner. ²⁷ Manteln är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad skall han annars ha när han sover? Om han ropar till mig, skall jag höra, ty jag är barmhärtig.

²⁸ Gud skall du inte häda, och en ledare för ditt folk skall du inte förbanna.

²⁹ Du skall inte dröja att bära fram som gåva av det som fyller din lada och av det som kommer från din vinpress. Den förstfödde av dina söner skall du ge åt mig. ³⁰ På samma sätt skall du göra med din nötboskap och din småboskap. I sju dagar skall de stanna hos sina mödrar, men på åttonde dagen skall du ge dem åt mig.

³¹ Ni skall vara mina heliga. Köttet av ett djur som blivit ihjälrivet på marken skall ni inte äta utan kasta det åt hundarna.

Lagar om rättfärdighet och barmhärtighet

23 Du skall inte sprida ett falskt rykte. Du skall inte stödja den ogudaktige genom att bli ett falskt vittne. ² Du skall inte följa mängden och rätta dig efter den i det onda, så att du vränger rätten när du vittnar i något mål. ³ Du skall inte vara partisk för den fattige i hans rättssak.

⁴ Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna, som har kommit vilse, skall du föra djuret tillbaka till honom. ⁵ Och om du ser din oväns åsna ligga nertyngd under sin börda, skall du inte lämna mannen utan hjälp. Du måste på allt sätt hjälpa honom.

⁶ Du skall inte i någon rättssak förvanska rätten för den fattige som du har hos dig. ⁷ Håll dig långt ifrån orätt sak. Du skall inte döda den som är oskyldig och har rätt, ty jag frikänner inte någon som är skyldig. ⁸ Du skall inte ta mutor, ty mutor förblindar de klarsynta och förvränger de rättfärdigas ord. ⁹ En främling skall du inte förtrycka. Ni vet själva hur främlingen känner det, eftersom ni har varit främlingar i Egyptens land.

Lagar för sabbaten

¹⁰ I sex år skall du beså din jord och bärga dess gröda. ¹¹ Men det sjunde året skall du låta den vila och ligga orörd, för att de fattiga i ditt folk skall få sin föda från den. Det som de lämnar kvar får markens djur äta. På samma sätt skall du göra med din vingård och din olivplantering. ¹² Under sex dagar skall du utföra ditt arbete, men på sjunde dagen skall du vila, så att din oxe och din åsna får vila och din slavinnas son och främlingen kan återhämta sig.

¹³ Se till att ni i allt håller det jag har sagt er. Andra gudars namn skall ni inte nämna. De får inte höras från din mun.

De tre stora högtiderna

¹⁴ Tre gånger om året skall du hålla högtid åt mig. ¹⁵ Det osyrade brödets högtid skall du fira. Sju dagar skall du äta osyrat bröd, som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv, eftersom det var då du drog ut ur Egypten. Men ingen skall träda fram inför mitt ansikte med tomma händer. ¹⁶ Skördehögtiden skall du fira när du skördar förstlingsfrukten av ditt arbete, det du har sått på marken. Bärgningshögtiden skall du fira vid årets utgång, när du inbärgar frukten av ditt arbete från marken. ¹⁷ Tre gånger om året skall alla av manligt kön träda fram inför din Herre, Herren.

¹⁸ Du skall inte offra blodet av mitt slaktoffer tillsammans med något som är syrat. Fettet av mitt högtidsoffer får inte lämnas kvar över natten till morgonen.

¹⁹ Det bästa av din marks förstlingsfrukter skall du föra till Herrens, din Guds, hus.

Koka inte en killing i mjölken från dess mor.

Löfte om Kanaans land

²⁰ Se, jag sänder en ängel framför dig, och han skall bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har förberett. ²¹ Tag dig till vara för honom och lyssna till hans röst. Var inte upprorisk mot honom. Han kommer inte att förlåta era överträdelser, ty mitt namn är i honom. ²² Men om du uppmärksamt lyssnar till hans röst och gör allt vad jag säger, skall jag bli en fiende till dina fiender och en ovän till dina ovänner. ²³ Ty min ängel skall gå framför dig och föra dig till amoreernas, hetiternas, perisseernas, kananeernas, hiveernas och jebusiternas land, och jag skall utrota dem. ²⁴ Du skall inte tillbe deras gudar och inte tjäna dem eller göra som man gör där, utan du skall slå ner dem grundligt och krossa deras stoder. ²⁵ Ni skall tjäna Herren, er Gud, och han skall välsigna din mat och din dryck och ta bort sjukdom från dig. ²⁶ I ditt land skall det då inte finnas någon kvinna som får missfall eller är ofruktsam. Dina dagars tal skall jag göra fullt.

²⁷ Förskräckelse för mig skall jag sända framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall driva alla dina fiender på flykten för dig. ²⁸ Och jag skall sända panik framför dig för att jaga undan hiveerna, kananeerna och hetiterna för dig. ²⁹ Men jag skall inte driva undan dem för dig på ett enda år, för att landet inte skall bli en ödemark där vilddjuren förökar sig och blir dig övermäktiga. ³⁰ Så småningom skall jag driva bort dem för dig, till dess du har förökat dig så att du kan ta landet till din arvedel. ³¹ Jag skall låta ditt lands gränser gå från Röda havet till filisteernas hav och från öknen till floden, ty jag skall ge landets inbyggare i er hand, och du skall driva bort dem från dig. ³² Du skall inte sluta förbund med dem eller deras gudar. ³³ De skall inte bo kvar i ditt land, för att de inte skall få dig att synda mot mig. Du kunde då tjäna deras gudar och detta skulle bli en snara för dig.

Förbundet vid Sinai

24 Till Mose sade han: "Stig upp till Herren, du själv och Aron, Nadab och Abihu samt sjuttio av de äldste i Israel, och fall ner och tillbe på avstånd. ² Endast Mose får träda fram till Herren. De andra skall inte träda fram, och folket får inte heller gå upp med honom."

³ När Mose kom och förkunnade för folket alla Herrens ord och föreskrifter, svarade allt folket med en mun: "Allt vad Herren har sagt vill vi göra." ⁴ Och Mose skrev ner alla Herrens ord.

Följande morgon steg han upp tidigt och byggde ett altare nedanför berget och reste där tolv stoder för Israels tolv stammar. ⁵ Han sände israeliternas unga män att offra tjurar som brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren. ⁶ Och Mose tog hälften av blodet och slog det i skålar och den andra hälften av blodet stänkte han på altaret. ⁷ Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: "Allt vad Herren har sagt vill vi göra och lyda." ⁸ Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: "Se, detta är blodet i det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord."

⁹ Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel gick dit upp. ¹⁰ De fick se Israels Gud, och under hans fötter var som ett golv av safirer, likt själva himlen i klarhet. ¹¹ Men han lät inte sin hand drabba de främsta av Israels barn. De skådade Gud, och sedan åt de och drack.

Mose på Sinai

¹² Herren sade till Mose: "Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så skall jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem." ¹³ Då gav sig Mose av tillsammans med sin tjänare Josua, och Mose steg upp på Guds berg. ¹⁴ Men till de äldste sade han: "Vänta på oss här till dess vi kommer tillbaka till er. Aron och Hur är hos er, och den som har en rättslig fråga får vända sig till dem." ¹⁵ Mose steg sedan upp på berget, och molnskyn övertäckte berget. ¹⁶ Herrens härlighet vilade på Sinai berg och molnskyn övertäckte berget i sex dagar, men på sjunde dagen kallade han på Mose ur skyn. ¹⁷ Och Herrens härlighet såg för Israels barn ut som en förtärande eld på toppen av berget. ¹⁸ Mose gick mitt in i molnskyn och steg upp på berget. Sedan blev han kvar på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter.

LAGAR FÖR TABERNAKLET (Kap 25-31)

Offergåvor till tabernaklet

25 Herren sade till Mose: ² "Säg till Israels barn att de samlar in en offergåva åt mig. Den skall samlas in från alla dem som har ett hjärta som är villigt att ge. ³ Detta är den offergåva som ni skall ta av dem: guld, silver och koppar, ⁴ mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, ⁵ rödfärgade fårskinn, tahasskinn, akacieträ, ⁶ olja till ljusstaken, kryddor till smörjelseoljan och till den väldoftande rökelsen ⁷ samt onyx-stenar och infattningsstenar till efoden och bröstskölden.

⁸ De skall göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem. ⁹ Tabernaklet med alla dess tillbehör skall ni göra helt enligt de mönsterbilder som jag visar dig. Så skall ni göra.

Förbundsarken

¹⁰ De skall göra en ark av akacieträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög. ¹¹ Du skall överdra den med rent guld på insidan och utsidan och du skall göra en guldkant runt den. ¹² Du skall gjuta fyra ringar av guld till den och sätta dem över de fyra fötterna på arken, två ringar på den ena sidan och två ringar på den andra. ¹³ Och du skall göra stänger av akacieträ och överdra dem med guld. ¹⁴ Stängerna skall du skjuta in i ringarna på sidorna av arken, så att man kan bära arken med dem, ¹⁵ och de skall sitta kvar i ringarna på arken. De får inte tas bort ur dem. ¹⁶ I arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig.

¹⁷ Du skall göra en nådastol^[g] av rent guld, två och en halv aln lång och en och en halv aln bred. ¹⁸ Och du skall göra två keruber av guld. I hamrat arbete skall du göra dem och sätta dem vid de båda ändarna av nådastolen. ¹⁹ Sätt en kerub vid ena änden och en vid den andra. I ett stycke med nådastolen skall ni göra keruberna vid dess båda ändar. ²⁰ Keruberna skall breda ut sina vingar uppåt så att de övertäcker nådastolen med sina vingar. Deras ansikten skall vara vända mot varandra. Mot nådastolen skall kerubernas ansikten vara vända. ²¹ Du skall sätta nådastolen ovanpå arken och i arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig. ²² Där skall jag göra mig känd för dig. Och från nådastolen, från platsen mellan de båda keruberna som står på vittnesbördets ark, skall jag tala med dig om allt som jag genom dig skall befalla Israels barn.

Bordet för skådebröden

²³ Du skall också göra ett bord av akacieträ, två alnar långt, en aln brett och en och en halv aln högt. ²⁴ Du skall överdra det med rent guld och du skall göra en guldkant runt omkring det. ²⁵ Runt bordet skall du göra en handsbred list och runt omkring den skall du göra en kant av guld. ²⁶ Till bordet skall du göra fyra ringar av guld och sätta ringarna i de fyra hörnen vid de fyra benen. ²⁷ Ringarna skall sitta vid listen som hållare för stänger så att bordet kan bäras. ²⁸ Du skall göra stängerna av akacieträ och överdra dem med guld, och med dem skall bordet bäras. ²⁹ Till bordet skall du också göra fat och skålar, kannor och bägare, som man skall utgjuta drickoffren med. Av rent guld skall du göra dem. ³⁰ Du skall alltid ha skådebröd på bordet inför mitt ansikte.

Ljusstaken

³¹ Du skall göra en ljusstake av rent guld. I hamrat arbete skall den göras med sin fotställning och stam. Dess skålar, knoppar och blommor skall göras i ett stycke med den. ³² Sex armar skall utgå från ljusstakens sidor, tre armar från ena sidan och tre armar från andra sidan. ³³ På den ena armen skall det vara tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma, och på den andra armen likaså tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma. Så skall det vara på de sex armar som utgår från ljusstaken. ³⁴ Men på själva ljusstaken skall det finnas fyra skålar formade som mandelblommor med sina knoppar och blommor. ³⁵ En knopp skall sättas under det första armparet som utgår från ljusstaken i ett stycke med den, en knopp under det andra armparet i ett stycke med den, och en knopp under det tredje armparet i ett stycke med den, alltså under de sex armar som utgår från ljusstaken. ³⁶ Och deras knoppar och armar skall vara i ett stycke med den, allt ett enda hamrat arbete av rent guld. ³⁷ Du skall göra sju lampor till den. Lamporna skall sättas upp så att de kastar sitt sken över platsen framför den. ³⁸ Även lamptänger och brickor till den skall du göra av rent guld. ³⁹ Av en talent rent guld skall man göra ljusstaken med alla dessa tillbehör.

⁴⁰ Se till att du gör detta efter de mönsterbilder som har visats för dig på berget.

Tabernaklet

26 Tabernaklet skall du göra av tio tygvåder, vävda av tvinnat fint lingarn och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn. I konstvävnad med keruber på skall du göra dem. ² Varje våd skall vara tjugoåtta alnar lång och fyra alnar bred, alla våderna med samma mått. ³ Fem av våderna skall fogas samman med varandra och likaså skall de övriga fem våderna fogas samman med varandra. ⁴ Du skall sätta öglor av mörkblått garn i kanten på den ena våden ytterst på det hopfogade stycket, och så skall du också göra i kanten på den våd som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket. ⁵ Femtio öglor skall du sätta på ena våden och femtio öglor skall du sätta ytterst på motsvarande våd i det andra hopfogade stycket, så att öglorna svarar mot varandra. ⁶ Och du skall göra femtio hakar av guld och foga samman våderna med dem, så att tabernaklet bildar en helhet.

⁷ Du skall göra tygvåder av gethår till ett tält över tabernaklet. Elva sådana våder skall du göra. ⁸ Varje våd skall vara trettio alnar lång och fyra alnar bred, de elva våderna skall ha samma mått. ⁹ Fem av våderna skall du foga samman för sig och de sex övriga våderna för sig. Den sjätte våden skall du lägga dubbel på framsidan av tältet. ¹⁰ Du skall sätta femtio öglor i kanten på den våd som sitter ytterst i det ena hopfogade stycket och femtio öglor i kanten på den våd som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket. ¹¹ Du skall också göra femtio hakar av koppar och föra in dem i öglorna och foga samman tältet så att det bildar en helhet. ¹² Beträffande den överskjutande delen av tältets våder skall halva den våd som blir över hänga ner på baksidan av tabernaklet. ¹³ Den aln på vardera sidan som blir över på längden av tältets våder skall hänga ner på båda sidorna av tabernaklet för att täcka över det. ¹⁴ Dessutom skall du göra ett överdrag av rödfärgade fårskinn till tältet och ett överdrag av tahasskinn att lägga ovanpå.

¹⁵ Brädorna till tabernaklet skall du göra av akacieträ, och de skall stå upprätt. ¹⁶ Tio alnar lång och en och en halv aln bred skall varje bräda vara. ¹⁷ Varje bräda skall ha två tappar som är hopfogade med varandra. Så skall du göra med alla brädorna till tabernaklet. ¹⁸ Och av tabernaklets brädor skall du sätta tjugo på södra sidan, åt söder, ¹⁹ och göra fyrtio fotstycken av silver och sätta dem under de tjugo brädorna, två fotstycken under varje bräda för dess två tappar. ²⁰ På tabernaklets andra sida, den norra, skall du också sätta tjugo brädor ²¹ med fyrtio fotstycken av silver, två fotstycken under varje bräda. ²² På tabernaklets baksida, åt väster, skall du sätta sex brädor ²³ och på tabernaklets hörn, på baksidan, två brädor. ²⁴ De skall vara dubbla nertill och även dubbla upptill, till den första ringen. Så skall det vara med dem båda. De skall sättas i de båda hörnen. ²⁵ Det blir alltså åtta brädor med sina fotstycken av silver, sexton fotstycken, två under varje bräda.

²⁶ Och du skall göra tvärstänger av akacieträ: fem till de brädor som är på tabernaklets ena sida, ²⁷ fem tvärstänger till de brädor som är på tabernaklets andra sida och fem tvärstänger till de brädor som är på tabernaklets baksida, åt väster. ²⁸ Den mellersta tvärstången, som sitter mitt på brädorna, skall gå tvärs över från den ena änden till den andra. ²⁹ Brädorna skall du överdra med guld och ringarna på dem där tvärstängerna skall skjutas in, skall du göra av guld. Också tvärstängerna skall du överdra med guld. ³⁰ Sätt sedan upp tabernaklet som det skall vara, så som det har visats för dig på berget.

³¹ Du skall göra en förlåt^[h] av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. Den skall göras i konstvävnad med keruber på. ³² Du skall hänga upp den på fyra stolpar av akacieträ. Stolparna skall vara överdragna med guld och ha krokar av guld, och de skall stå på fyra fotstycken av silver. ³³ Du skall hänga upp förlåten i hakarna och föra dit vittnesbördets ark och ställa den innanför förlåten. Förlåten skall för er skilja det heliga från det allra heligaste. ³⁴ Och du skall sätta nådastolen på vittnesbördets ark inne i det allra heligaste.

³⁵ Bordet skall du ställa utanför förlåten på tabernaklets norra sida och ljusstaken mitt emot bordet på tabernaklets södra sida. ³⁶ För ingången till tältet skall du göra ett förhänge i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. ³⁷ Till förhänget skall du göra fem stolpar av akacieträ och överdra dem med guld. Krokarna på dem skall vara av guld, och till stolparna skall du gjuta fem fotstycken av koppar.

Brännoffersaltaret

27 Du skall göra altaret av akacieträ, fem alnar långt och fem alnar brett - altaret skall alltså vara liksidigt och fyrkantigt - och tre alnar högt. ² Och du skall göra horn till det och sätta i de fyra hörnen. Hornen skall vara i ett stycke med altaret, och du skall överdra det med koppar. ³ Du skall göra kärl till det att föra bort askan i, liksom skovlar, skålar, gafflar och fyrfat. Alla dessa tillbehör skall du göra av koppar. ⁴ Du skall göra ett galler till altaret, ett nät av koppar, och på nätet skall du sätta fyra ringar av koppar i de fyra hörnen. ⁵ Du skall sätta det nertill under avsatsen på altaret, så att nätet når upp till mitten av altaret. ⁶ Du skall göra stänger till altaret, stänger av akacieträ, och överdra dem med koppar. ⁷ Stängerna skall skjutas in i ringarna, så att de sitter på båda sidorna av altaret när man bär det. ⁸ Ihåligt och av plankor skall du göra det. Så som det har visats för dig på berget skall det göras.

Tabernaklets förgård

⁹ Du skall också göra en förgård till tabernaklet. För den södra sidan, åt söder, skall omhängen till förgården göras av tvinnat fint lingarn, hundra alnar långa, detta för den ena sidan. ¹⁰ Stolparna till dem skall vara tjugo med sina tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band skall vara av silver. ¹¹ På samma sätt skall omhängen göras för den norra långsidan, hundra alnar långa. Stolparna till dem skall vara tjugo med tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band skall vara av silver. ¹² Förgårdens västra kortsida skall ha omhängen som är femtio alnar långa. Stolparna till dem skall vara tio med tio fotstycken. ¹³ Förgårdens bredd på framsidan, åt öster, skall vara femtio alnar. ¹⁴ Omhängena skall vara femton alnar långa på den ena sidan av den med tre stolpar och tre fotstycken. ¹⁵ På den andra sidan skall omhängena också vara femton alnar långa med tre stolpar och tre fotstycken. ¹⁶ Till förgårdens port skall göras ett förhänge, tjugo alnar långt, i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, med fyra stolpar och fyra fotstycken. ¹⁷ Alla stolparna runt förgården skall ha band av silver och krokar av silver, men deras fotstycken skall vara av koppar. ¹⁸ Förgården skall vara hundra alnar lång och femtio alnar bred utefter hela längden med fem alnar höga omhängen av tvinnat fint lingarn, och fotstyckena skall vara av koppar. ¹⁹ Alla tillbehör för tjänsten i tabernaklet och alla tältpluggar till tabernaklet och förgården skall vara av koppar.

Skötseln av ljusstaken

²⁰ Du skall befalla Israels barn att bära fram till dig ren olja av stötta oliver till ljusstaken, så att lamporna kan sättas upp dagligen. ²¹ I uppenbarelsetältet, utanför förlåten som hänger framför vittnesbördet, skall Aron och hans söner sköta den från kväll till morgon inför Herrens ansikte. Det skall vara en evig stadga från släkte till släkte bland Israels barn.

Prästernas kläder

28 Du skall låta din bror Aron och hans söner med honom träda fram till dig ur kretsen av Israels barn för att tjäna som präster åt mig, Aron själv och hans söner Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. ² Och du skall göra heliga kläder åt din bror Aron till ära och prydnad. ³ Säg till alla era konstbegåvade män, som jag har fyllt med vishetens ande, att de skall göra kläder åt Aron för hans vigning till präst åt mig. ⁴ Detta är de kläder de skall göra: bröstsköld, efod, kåpa, livklädnad i mönstervävnad, turban och bälte. De skall göra dessa heliga kläder åt din bror Aron och hans söner för att Aron skall tjäna som präst åt mig. ⁵ Och de skall ta av guldet och det mörkblå, purpurröda och karmosinröda garnet och det fina lingarnet.

Efoden

⁶ Efoden skall göras i konstvävnad av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. ⁷ Den skall ha två axelstycken som skall fästas ihop med varandra. Vid sina båda ändar skall den fästas ihop. ⁸ Skärpet som skall sitta på efoden skall göras i samma vävnad och i ett stycke med den: av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. ⁹ Du skall sedan ta två onyxstenar och på dem gravera in namnen på Israels söner, ¹⁰ sex av namnen på den ena stenen och de sex övrigas namn på den andra, i födelseordning. ¹¹ Som när en juvelerare graverar sigill skall du rista in namnen på Israels söner på de båda stenarna och infatta dem i ett flätverk av guld. ¹² Du skall sätta de båda stenarna på efodens axelstycken, stenar till påminnelse för Israels barn. Aron skall bära deras namn på sina axlar inför Herrens ansikte till en påminnelse. ¹³ Och du skall göra flätverk av guld ¹⁴ och två kedjor av rent guld. Du skall tvinna dem som snoddar, och fästa de snodda kedjorna vid flätverken.

Bröstskölden

¹⁵ Du skall göra en bröstsköld för domsutslag i konstvävnad på samma sätt som efoden. Av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn skall du göra den. ¹⁶ Den skall vara fyrkantig och dubbelvikt, en halv aln lång och en halv aln bred. ¹⁷ Du skall förse den med infattade stenar, ordnade i fyra rader: i första raden en karneol, en topas och en smaragd, ¹⁸ i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon, ¹⁹ i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist ²⁰ och i fjärde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. De skall vara infattade i flätverk av guld. ²¹ Stenarna skall vara tolv efter namnen på Israels söner, en för varje namn. Varje sten skall bära namnet på en av de tolv stammarna, ingraverat som på ett sigill.

²² Till bröstskölden skall du göra flätade kedjor så som man gör snoddar, och av rent guld. ²³ Du skall göra två ringar av guld till bröstskölden och sätta dem i två av bröstsköldens hörn. ²⁴ Du skall fästa de två guldsnoddarna vid de båda ringarna i bröstsköldens hörn. ²⁵ De båda snoddarnas andra ändar skall du fästa vid de två flätverken och sedan fästa dem på framkanten av efodens axelstycken. ²⁶ Du skall göra två ringar av guld och sätta dem i de båda andra hörnen på bröstskölden, vid den kant som är vänd in mot efoden. ²⁷ Och du skall göra två ringar av guld och fästa dem nertill på framsidan av efodens båda axelstycken där efoden fästes ihop ovanför skärpet. ²⁸ Bröstskölden skall knytas fast med en mörkblå snodd, som går från dess ringar in i efodens ringar så att den sitter ovanför efodens skärp för att inte lossna från efoden.

²⁹ Aron skall bära namnen på Israels söner i domsskölden på sitt hjärta när han går in i helgedomen, till en ständig påminnelse inför Herrens ansikte. ³⁰ I domsskölden skall du lägga urim och tummim,^[i] så att de ligger på Arons hjärta när han går inför Herren. Aron skall på detta sätt alltid bära Israels barns dom på sitt hjärta inför Herrens ansikte.

De övriga prästkläderna

³¹ Efodkåpan skall du göra helt och hållet i mörkblått. ³² Mitt på den skall vara en öppning för huvudet, och öppningen skall omges med en vävd kant som på en pansarskjorta för att kåpan inte skall slitas sönder. ³³ Runt kåpans nedre fåll skall du sätta granatäpplen av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, och bjällror av guld mellan dem runt om, ³⁴ en bjällra av guld och ett granatäpple och åter en bjällra av guld och ett granatäpple runt hela fållen av kåpan. ³⁵ Aron skall bära denna kåpa när han gör tjänst, så att det hörs när han går in i helgedomen inför Herrens ansikte och när han går ut, detta för att han inte skall dö.

³⁶ Du skall också göra en skinande platta av rent guld, och på den skall du ingravera som på ett sigill: Helgad åt Herren. ³⁷ Du skall fästa den med ett mörkblått snöre och den skall sitta på turbanen, på framsidan av turbanen. ³⁸ Den skall sitta på Arons panna och Aron skall bära den skuld som häftar vid de heliga offer som Israels barn bär fram, alla deras heliga gåvor. Den skall ständigt sitta på hans panna så att Herren kan ta emot dem med glädje.

³⁹ Du skall också väva livklädnaden i rutmönster av fint lingarn, och du skall göra en turban av fint lingarn och ett bälte i brokig väv. ⁴⁰ Också åt Arons söner skall du göra livklädnader. Och du skall göra bälten åt dem och huvor till ära och prydnad. Detta skall du klä på din bror Aron och hans söner, ⁴¹ och du skall smörja dem och viga dem till präster^[j] och helga dem, så att de kan tjäna som präster åt mig. ⁴² Du skall göra benkläder av linne åt dem för att skyla deras kön. De skall räcka från höfterna ner på låren. ⁴³ Aron och hans söner skall ha dem på sig när de går in i uppenbarelsetältet eller träder fram till altaret för att göra tjänst i helgedomen, så att de inte ådrager sig skuld och drabbas av döden. Detta skall vara en evig stadga för honom och hans avkomlingar efter honom.