Bible in 90 Days

Prästerna delas i grupper

24 Arons ättlingar delades in i följande avdelningar: Arons söner Nadav och Avihu, Elasar och Itamar.

² Nadav och Avihu dog före sin far och efterlämnade inte några barn, så Elasar och Itamar tjänstgjorde som präster. ³ David indelade, tillsammans med Sadok, av Elasars släkt, och Achimelek, av Itamars släkt, Arons ättlingar i olika avdelningar för den tjänstgöring de skulle utföra. ⁴ Det fanns fler överhuvuden bland Elasars ättlingar än Itamars, så de delades upp i sexton familjeöverhuvuden och Itamars i åtta.

⁵ De indelades genom lottdragning för de båda släkterna, eftersom det fanns heliga ledare och ledare för tjänsten åt Gud både bland Elasars och Itamars ättlingar.

⁶ Leviten Shemaja, Netanels son, tjänstgjorde som sekreterare och skrev ner dem i närvaro av kungen, prästen Sadok, Achimelek, Evjatars son, och överhuvudena för prästernas och leviternas familjer. Lotterna drogs varannan gång för en familj från Elasars släkt och varannan för en familj från Itamars.

¹⁹ Detta var hur de skulle vara indelade när de inträdde för tjänst i Herrens hus, som det var dem föreskrivet genom deras förfader Aron, efter den befallning Herren, Israels Gud, hade gett honom.

Andra ättlingar till Levi

²⁰ Andra ättlingar till Levi var:

Alla dessa var ättlingar till Levi, efter deras familjer. ³¹ Även dessa kastade lott, precis som deras släktingar av Arons ätt, i närvaro av kung David, Sadok, Achimelek samt överhuvudena för prästernas och leviternas familjer, de äldsta likväl som de yngsta.

Musikanternas uppgifter

25 David och hans befälhavare i hären utsåg män från Asafs, Hemans och Jedutuns familjer till profetisk tjänst med musik på harpa, lyra och cymbal. Detta är förteckningen över dem och deras tjänst:

⁶ Alla dessa män stod under sin fars ledning när de utförde sin tjänst i Herrens hus med sång och spel på cymbal, lyra och harpa. Asaf, Jedutun och Heman följde kungens instruktioner.

⁷ De och deras familjer, tillsammans 288 personer, var alla begåvade musiker och utbildade för sin uppgift att sjunga lovsång till Herren. ⁸ Gammal eller ung, lärare eller elev, alla kastade de lott om sin plats i tjänstgöringen.

Tempelvakternas uppgifter

26 Avdelningarna för dörrvaktarna var:

¹² Avdelningarna för dörrvaktarna, uppdelade efter deras huvudmän, hade, liksom deras släktingar, i uppgift att tjänstgöra i Herrens hus. ¹³ De kastade lott om varje port, ung som gammal, familj för familj.

¹⁴ Lotten för den östra porten föll på Shelemja. De kastade sedan lott för hans son Sakarja, en vis rådgivare, och lotten gav honom den norra porten.

¹⁵ Oved-Edom fick den södra porten, och hans söner fick ansvaret för förrådsrummen. ¹⁶ Den västra porten och Shalleketporten^[c] vid övre vägen fick Shuppim och Hosa.

Vaktposter fanns på alla sidor: ¹⁷ Dagligen sex leviter i öster, fyra i norr, fyra i söder och två vid förråden, ¹⁸ vid tillbyggnaden^[d] i väster fyra på vägen och två vid själva tillbyggnaden.

¹⁹ Detta var dörrvaktarnas avdelningar, av Korachs och Meraris släkter.

Andra uppgifter

²⁰ Leviterna, deras bröder^[e], ansvarade för skattkammaren i Guds hus och förråden för det som blivit helgat. ²¹ Ladans ättlingar, Gershons släkt genom Ladan, som var familjeöverhuvuden för gersoniten Ladan, var Jechiel, ²² dvs. Jechiels ättlingar, Setam och hans bror Joel. De hade ansvaret för skatterna i Herrens hus.

Befälhavare i armén

27 Förteckning över israeliterna, familjeöverhuvuden, högre och lägre befälhavare, deras officerare, som tjänade kungen i allt som hade med avdelningarna att göra, och som var i tjänst en månad var under årets alla månader. Varje avdelning bestod av 24 000 man:

Stamledare

¹⁶ Furstarna för Israels stammar var:

Dessa var ledarna för Israels stammar.

²³ David tog inte med i folkräkningen dem som var tjugo år eller yngre, för Herren hade lovat att israeliterna skulle bli lika oräkneliga som himlens stjärnor. ²⁴ Joav, Serujas son, påbörjade folkräkningen men avslutade den aldrig, för Guds vrede kom över Israel, och slutsumman blev aldrig införd i kung Davids krönika.

Tjänstemän i riket

²⁵ Asmavet, Adiels son, hade ansvaret för de kungliga förråden.

Jonatan, Ussias son, ansvarade för förråden på landsbygden, i städer, byar och vakttorn.

²⁶ Esri, Keluvs son, hade ansvaret för alla som arbetade med jordbruk ute på fälten.

²⁷ Shimi från Rama hade ansvaret för vingårdarna och Savdi från Shefam för vinförråden i vingårdarna.

²⁸ Baal Hanan från Geder hade ansvaret för kungens olivplanteringar och för mullbärsfikonträden på låglandet i väster.

Joash var ansvarig för oljeförråden.

²⁹ Shitraj från Sharon var ansvarig för boskapen som betade i Sharon och Shafat, Adlajs son, för boskapen i dalarna.

³⁰ Ovil, ismaeliten, var ansvarig för kamelerna, Jechdeja från Meronot för åsnorna ³¹ och hagarén Jasis för småboskapen.

Dessa män var uppsyningsmän över kung Davids egendom.

³² Davids farbror, Jonatan, var rådgivare. Han var en vis och skriftlärd man^[f]. Jechiel, Hakmonis son, tjänstgjorde för kungens söner.

³³ Achitofel var också rådgivare till kungen. Hushaj från Erek var kungens vän. ³⁴ Achitofel efterträddes av Jojada, Benajas son, och av Evjatar.

Joav var överbefälhavare för kungens här.

David ger Salomo instruktioner inför tempelbygget

28 David kallade nu samman alla Israels ledare till Jerusalem, ledarna över Israels stammar, ledarna för de olika avdelningar som var i kungens tjänst, de högre och lägre officerarna, uppsyningsmännen över kungens och hans söners egendom och boskap samt tjänstemännen i palatset, hjältarna och andra inflytelserika personer. ² David reste sig och talade till dem:

”Hör, mina bröder och mitt folk! Det har varit min önskan att bygga ett hus till viloplats för Herrens förbundsark, vår Guds fotpall. Jag har gjort planer för det, ³ men Gud har sagt till mig: ’Du ska inte bygga något hus för mitt namn, för du är en krigare och har utgjutit mycket blod.’

⁴ Ändå har Herren, Israels Gud, valt mig bland alla i min fars familj till att för alltid vara kung över Israel. Han har utvalt Juda som furste och i Judas stam min fars familj. Bland min fars söner fann han behag i mig och gjorde mig till kung över hela Israel. ⁵ Bland mina söner – och Herren har gett mig många – har han utvalt Salomo att sitta på Herrens kungatron och regera över Israel. ⁶ Han sa till mig: ’Din son Salomo ska bygga mitt tempel och mina förgårdar, för jag har utvalt honom till min son, och jag ska vara hans far. ⁷ Jag ska befästa hans kungadöme för alltid, om han alltid följer mina bud och föreskrifter, som han gjort hittills.’

⁸ Här inför Israel, Herrens församling, och inför Gud själv som hör detta, uppmanar jag er att hålla alla Herrens, er Guds bud, så att ni får äga detta goda land och sedan överlämna det till era efterkommande för evig tid.

⁹ Salomo, min son, lär känna din fars Gud! Tjäna honom helhjärtat och villigt, för Herren granskar allas innersta och förstår varje motiv och tanke. Om du söker honom ska du finna honom, men om du överger honom ska han förkasta dig för alltid.

¹⁰ Tänk på att Herren har utsett dig till att bygga hans heliga tempel. Var frimodig och gå till verket!”

¹¹ David gav sedan sin son Salomo ritningen till förhuset och templet med dess byggnader, dess förrådshus, de övre salarna, de inre rummen och rummet för försoningsplatsen. ¹² Han delgav honom också sina planer som Anden ingett honom beträffande förgårdarna till Herrens hus och rummen runt omkring, tempelförråden i Guds hus och förvaringsrummen för det som hade helgats, ¹³ samt instruktioner om fördelningen av prästernas och leviternas tjänst och om alla tillbehörens användning i Herrens hus.

¹⁴ David bestämde även mängden av guld för tillverkningen av alla guldföremål för olika tjänster, liksom vikten av silver för silverföremålen för olika tjänster, ¹⁵ vikten av guld till lampställen och guldlamporna, vikten av varje lampställ med dess lampor, och vikten av silver till varje silverlampställ med dess lampor, alltefter dess användning, ¹⁶ vikten av guld till bordet för skådebröden och vikten av silver till silverborden, ¹⁷ vikten av guld till gafflar, skålar och av rent guld, vikten av varje guld- och silverbägare, ¹⁸ slutligen vikten av guld till rökelsealtaret av rent guld. Han gav honom också en beskrivning av vagnen, keruberna av guld, som med sina vingar övertäckte Herrens förbundsark. ¹⁹ Allt detta skrevs ner under Herrens ledning, för det var han som gav David varje detalj av beskrivningen.

²⁰ ”Var nu stark och frimodig”, sa David till sin son Salomo. ”Sätt genast i gång med arbetet! Var inte rädd eller missmodig, för Herren, min Gud, är med dig, och han kommer inte att lämna eller överge dig, tills du har fullföljt allt arbete för tjänsten i Herrens hus. ²¹ Här är prästernas och leviternas avdelningar, som är redo för allt arbete i Guds hus, och många andra med olika begåvningar som både vill och kan utföra allt slags arbete. Ledarna och folket kommer att lyda varje befallning som du ger.”

Folket bär fram gåvor till tempelbygget

29 Kung David talade sedan till hela församlingen: ”Min son Salomo, som Gud har utvalt, är fortfarande ung och oerfaren, och uppgiften är enorm, för denna är inte en byggnad för människor utan för Herren Gud. ² Jag har gjort allt jag kan för att till min Guds hus skaffa guld till det som ska vara av guld, silver till det som ska vara av silver, koppar till det som ska vara av koppar, järn till det som ska vara av järn och trä till det som ska vara av trä samt onyx, andra infattningsstenar, svartglänsande^[g] och brokiga stenar, alla slags dyrbara stenar och marmor i stor mängd. ³ Eftersom jag älskar Guds hus, ger jag också hela min privata förmögenhet av guld och silver, utöver allt det jag redan skaffat till helgedomen: ⁴ 3 000 talenter^[h] guld från Ofir och 7 000 talenter silver till att överdra byggnadernas väggar med, ⁵ guld till det som ska tillverkas av guld och silver till det som ska tillverkas av silver, till det som hantverkarna ska göra. Vem vill idag komma med en frivillig gåva till Herren?”

⁶ Då kom huvudmännen för familjerna och stammarna i Israel, de högre och lägre arméofficerarna och kungens främsta tjänstemän med sina gåvor. ⁷ De gav till arbetet med Guds hus 5 000 talenter guld, 10 000 dareiker^[i], 10 000 talenter silver, 18 000 talenter koppar och 100 000 talenter järn. ⁸ De som hade ädelstenar gav dem till skattkammaren i Herrens hus, i gershoniten Jechiels vård. ⁹ Folket gladde sig över att de så helhjärtat gav de frivilliga gåvorna till Herren, och David själv gladde sig mycket.

David tackar Herren

¹⁰ David prisade Herren inför hela församlingen och sa:

¹⁴ Vem är jag och vad är mitt folk, att vi skulle kunna ge dig allt detta?

Allt kommer ju från dig, och vi har bara gett det som vi fått ur din hand.

¹⁵ För vi är främlingar och gäster inför dig, precis som våra förfäder.

Våra dagar på jorden är som en skugga, vi har inget att hoppas på.

¹⁶ Herre, vår Gud, all denna rikedom vi har samlat för att kunna bygga ett tempel till ditt heliga namn, kommer från dig. Det tillhör dig alltsammans.

¹⁷ Jag vet, min Gud, att du prövar människohjärtan och vill se integritet. Jag har gett allt det här med ärliga och uppriktiga avsikter, och jag har sett hur ditt folk villigt har kommit med sina gåvor.

¹⁸ Herre, våra förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, låt denna längtan att tjäna och lyda dig få vara kvar hos ditt folk för all framtid, och bevara deras hjärtan lojala mot dig!

¹⁹ Gör min son Salomo helhjärtat överlåten till dig, så att han håller dina bud, förordningar och föreskrifter och följer dem i allting och bygger det tempel som jag har förberett!”

²⁰ Sedan sa David till hela församlingen: ”Prisa Herren, er Gud!” Då prisade de alla Herren, sina förfäders Gud, bugade sig och föll ner på marken inför Herren och inför kungen.

Salomos regering

(1 Krön 29:21—2 Krön 9:31)

²¹ Nästa dag bar man fram slaktoffer och brännoffer till Herren: 1 000 tjurar, 1 000 baggar och 1 000 lamm med tillhörande dryckesoffer och mängder av slaktoffer för hela Israel. ²² De åt och drack inför Herren med stor glädje.

Sedan bekräftade de en andra gång Salomo, Davids son, som kung. De smorde honom inför Herren till furste och Sadok till präst.

²³ Salomo besteg Herrens tron efter sin far David, och han hade framgång. Hela Israel lydde honom, ²⁴ och alla hövdingarna och officerarna och alla kung Davids söner underordnade sig kung Salomo. ²⁵ Herren upphöjde Salomo inför hela Israel och gav honom kunglig glans på ett sätt som ingen kung i Israel tidigare hade haft.

David dör vid hög ålder

²⁶ David, Jishajs son, hade varit kung över hela Israel. ²⁷ Han hade regerat över Israel i fyrtio år, sju år i Hebron och trettiotre i Jerusalem. ²⁸ Han dog i hög ålder, nöjd med sina år, rik och ärad, och han efterträddes alltså av sin son Salomo.

²⁹ Kung Davids historia, från början till slut, finns nedtecknad i siaren Samuels krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika. ³⁰ Där berättas om hans regering, hans makt och allt som hände honom och Israel och alla andra riken och länder.

Salomos regering

(1:1—9:31)

Salomo ber Gud om vishet

(1 Kung 3:4-15)

1 Salomo, Davids son, hade nu etablerat sin kungamakt, och Herren, hans Gud, var med honom och gjorde honom mycket mäktig.

² Salomo talade till hela Israel, till både högre och lägre officerare, alla domare och alla ledare i Israel, familjeöverhuvuden. ³ Salomo och hela församlingen gick till offerplatsen i Givon, där Guds uppenbarelsetält var, som Herrens tjänare Mose hade gjort i öknen. ⁴ Men Guds ark hade David flyttat från Kirjat-Jearim till den plats han hade ställt i ordning åt den; han hade satt upp ett tält åt den i Jerusalem. ⁵ Men kopparaltaret, som Besalel, Uris son och Hurs sonson, hade gjort, stod framför Herrens boning i Givon. Nu uppsökte Salomo och de församlade det. ⁶ Salomo gick upp till kopparaltaret inför Herren i uppenbarelsetältet och offrade 1 000 brännoffer på det.

⁷ Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sa: ”Be mig om vad du vill, så ska du få det!”

⁸ Salomo svarade Gud: ”Du har visat stor nåd mot min far David och gjort mig till kung efter honom. ⁹ Herre Gud, uppfyll nu ditt löfte till min far David, för du har gjort mig till kung över ett folk som är lika talrikt som stoftet på jorden. ¹⁰ Ge mig nu vishet och kunskap, så att jag kan leda detta folk, för vem kan styra ditt folk som är så stort?”

¹¹ Gud svarade Salomo: ”Därför att din största önskan var detta, och därför att du inte bad om rikedom, välfärd och ära eller dina fienders liv, och inte heller ett långt liv, utan om vishet och kunskap för att kunna leda mitt folk, som jag har gjort dig till kung över –  ¹² därför ska jag ge dig vishet och kunskap. Jag ska också ge dig mer rikedom, välfärd och ära än någon kung någonsin haft före dig eller någonsin kommer att ha.”

¹³ Sedan begav sig Salomo till Jerusalem från offerplatsen i Givon, från uppenbarelsetältet, och han regerade över Israel.

Salomos oerhörda rikedom

(1 Kung 10:26-29; 2 Krön 9:25-28)

¹⁴ Salomo samlade också vagnar och hästar. Han hade 1 400 vagnar och 12 000 hästar, dels i vagnstäderna, dels hos kungen i Jerusalem. ¹⁵ Silvret och guldet var tack vare Salomo lika vanligt i Jerusalem som sten, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet. ¹⁶ Salomos hästar köptes i Egypten^[j] och Kuve. Kungens uppköpare importerade dem från Kuve. ¹⁷ Varje vagn som de importerade från Egypten kostade 600 siklar silver och en häst 150 siklar^[k]. De exporterade dem också till hettiternas och araméernas kungar.

Salomo bygger templet

Salomo planerar tempelbygget

(1 Kung 5:1-18)

2 Salomo planerade nu att bygga ett tempel åt Herren och ett kungapalats åt sig själv. ² Han kallade in 70 000 bärare, 80 000 stenhuggare i bergen och 3 600 förmän.

³ Salomo sände detta meddelande till kung Hiram i Tyros:

”Gör som du gjorde mot min far David när du sände cederträ till honom så att han kunde bygga ett palats åt sig att bo i. ⁴ Jag vill nu bygga ett hus åt Herrens, min Guds, namn och helga det åt honom. Där ska man tända välluktande rökelse inför honom, placera skådebröden och bära fram brännoffer varje morgon och kväll, på sabbaterna och vid nymånadsfester och högtider som är föreskrivna av Herren, vår Gud. För så ska det för alltid vara i Israel. ⁵ Det tempel jag ska bygga kommer att vara stort, för vår Gud är större än alla andra gudar. ⁶ Men vem kan bygga ett hus åt honom, när inte ens himlen, himlarnas himmel, kan rymma honom? Och vem är då jag att jag skulle kunna bygga ett hus åt honom, annat än för att tända offereld inför honom?

⁷ Skicka mig därför en kunnig man som kan arbeta i guld, silver, koppar och järn, samt i purpurrött, karminrött och blått garn och snida och gravera. Han ska arbeta tillsammans med de yrkesmän som finns i Juda och Jerusalem och som min far David utsåg.

⁸ Sänd mig också cederträ, cypressträ och almugträ^[l] från Libanons skogar, för jag vet att dina män är skickliga i att hugga timmer på Libanon. Mina män ska tillsammans med dina ⁹ förse mig med en stor mängd timmer, för det hus jag ska bygga ska bli stort och magnifikt. ¹⁰ Jag ger männen som hugger timret 20 000 säckar^[m] tröskat vete, 20 000 säckar korn, 600 kubik^[n] vin och 600 kubik olja.”

¹¹ Kung Hiram av Tyros svarade i ett brev till kung Salomo:

”Det är för att Herren älskar sitt folk som han har gjort dig till dess kung.”

¹² Hiram fortsatte:

”Välsignad vare Herren, Israels Gud, som skapade himmel och jord och som har gett David en sådan vis, klok och förståndig son att bygga ett hus åt Herren och ett kungapalats åt sig själv. ¹³ Jag ska nu sända dig mäster^[o] Hiram, en skicklig yrkesman. ¹⁴ Han är son till en danitisk kvinna och hans far är en tyrisk man. Han är skicklig att arbeta i guld och silver, koppar och järn, sten och trä, purpurrött, blått och fint lingarn. Han är en skicklig gravör och kan förverkliga vilket konstverk som helst som åläggs honom. Han kommer att arbeta tillsammans med dina yrkesmän och dem som utsågs av min herre David, din far.

¹⁵ Sänd nu, min herre, vetet, kornet, oljan och vinet du nämnde, till dina tjänare, ¹⁶ så ska vi på Libanons berg hugga allt det timmer du behöver och föra det till dig på flottar över havet till Jafo. Därifrån kan du sedan frakta det upp till Jerusalem.”

¹⁷ Salomo företog en folkräkning av alla främlingar i Israel, efter den som hans far David hade gjort, och de var 153 600. ¹⁸ Han utsåg 70 000 av dessa till bärare, 80 000 till stenhuggare i bergen och 3 600 till förmän som skulle hålla folket i arbete.

Templet börjar byggas

(1 Kung 6:1-38)

3 Så började Salomo bygga Herrens hus på Moria berg i Jerusalem, där Herren visat sig för hans far, kung David, på den plats som David gjort i ordning på jevusén Ornans tröskplats. ² Han började bygga på den andra dagen^[p] i andra månaden av sitt fjärde regeringsår.

³ När Salomo byggde Guds hus, lade han grunden så att den blev 30 meter lång och 10 meter bred. ⁴ Portalen, som låg framför templet, var 10 meter bred, liksom själva templet, och höjden var 10 meter^[q]. Han belade insidan med rent guld.

⁵ Det stora rummet klädde han med panel av cypressträ, som han klädde med rent guld och prydde med palmer och kedjor. ⁶ Han smyckade huset ytterligare med dyrbara stenar. Guldet som han använde kom från Parvajim. ⁷ Han belade templets väggar, bjälkar, dörrar och trösklar med guld och graverade keruber på väggarna.

⁸ Han gjorde också det allra heligaste. Dess bredd motsvarade templets, och det var 10 meter långt och 10 meter brett. Han belade det med 21 ton^[r] finaste guld. ⁹ Guldet till spikarna vägde 600 gram. De övre rummen belade han också med guld. ¹⁰ Inne i det allra heligaste gjorde Salomo två skulpturer, två keruber, belagda med guld. ¹¹ Den sammanlagda längden på kerubernas vingar var 10 meter. Den ena kerubens ena vinge, som var 2,5 meter lång, rörde vid tempelväggen, och dess andra vinge, också 2,5 meter, rörde vid den andra kerubens vinge. ¹² Den andra kerubens ena vinge, som också var 2,5 meter lång, rörde vid tempelväggen, och dess andra vinge, även den 2,5 meter, rörde vid den första kerubens vinge. ¹³ Dessa kerubers vingar bredde alltså ut sig 10 meter. De stod på sina fötter med ansiktena mot det yttre rummet. ¹⁴ Framför ingången till det allra heligaste gjorde han ett förhänge av blått, purpurrött, karminrött och vitt lingarn, som han smyckade med keruber.

¹⁵ Därefter gjorde Salomo två pelare, sjutton och en halv meter höga, och varje kapitäl upptill var 2,5 meter högt. ¹⁶ Han gjorde också kedjor till koret^[s] och satte dem högst upp på pelarna med 100 granatäpplen fästa vid kedjorna. ¹⁷ Han placerade pelarna framför templet, en till höger och en till vänster. Den till höger kallade han Jakin, och den till vänster Boas.

Hirams skickliga hantverk

(1 Kung 7:23-40)

4 Han gjorde sedan ett kopparaltare som var 10 meter långt, 10 meter brett och 5 meter högt. ² Han gjorde Havet av gjutgods, runt, 5 meter i diameter och hälften så högt, med en omkrets på 15 meter. ³ Runt kanten, nertill, fanns ett mönster av oxar, tio på varje halvmeter, i två rader. De var gjutna i samma stycke som själva Havet. ⁴ Havet stod på tolv oxar. Tre av dem var vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre mot öster. Havet vilade på dem, och deras bakdelar var vända inåt. ⁵ Havet var en handsbredd tjockt, och kanten var formad som i en skål, så att den liknade en utslagen lilja. Det rymde 90 000 liter^[t].

⁶ Han lät också göra tio vattenfat och ställde fem på den högra sidan och fem på den vänstra. De skulle användas till tvättning, och i dem skulle man skölja det som hörde till brännoffren. Prästerna skulle tvätta sig i Havet.

⁷ Sedan gjorde han enligt föreskrifterna tio lampställ av guld, som han placerade i templet, fem till höger och fem till vänster. ⁸ Han gjorde tio bord och ställde fem till höger och fem till vänster. Han gjorde också 100 skålar av rent guld.

⁹ Därefter gjorde han prästernas gård och den stora förgården med dess dörrar. Dörrarna belade han med koppar. ¹⁰ Havet ställde han på högra sidan, åt sydost. ¹¹ Hiram gjorde också grytorna, skovlarna och offerskålarna.

Han fullbordade det arbete som han fått i uppdrag att göra åt kung Salomo i Guds hus:

Mäster Hiram tillverkade alla föremålen åt kung Salomo till Herrens hus i polerad koppar. ¹⁷ Kungen lät gjuta dem i lerformar på Jordanslätten mellan Suckot och Saretan. ¹⁸ Salomo gjorde så mycket av alla dessa ting att vikten av koppar inte kunde fastställas.

5 När allt arbete Salomo gjorde för Herrens hus var klart, förde han in det som blivit helgat åt Herren av hans far David: silvret och guldet och alla kärlen, och lade dem i skattkammaren i Guds hus.

Salomo inviger templet

Arken förs till templet

(1 Kung 8:1-13)

² Därefter kallade Salomo samman alla äldste i Israel, alla stamhövdingar och överhuvuden för de israelitiska familjerna till Jerusalem, för att hämta Herrens ark från Sion, Davids stad. ³ Alla israeliterna samlades hos kungen för högtiden i sjunde månaden.

⁴ När alla Israels äldste hade kommit, lyfte leviterna arken. ⁵ De bar upp arken och uppenbarelsetältet samt alla de heliga föremålen som fanns i det. De levitiska prästerna hämtade dem dit. ⁶ Kung Salomo och hela Israels menighet som var samlad hos honom stod framför arken. De offrade får och boskap i en sådan mängd att de inte kunde räknas.

⁷ Prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i det inre rummet av templet, det allra heligaste, under kerubernas vingar, ⁸ som var utbredda över platsen där arken stod, så att den och dess bärstänger täcktes av keruberna. ⁹ Stängerna var så långa att deras ändar kunde ses från det heliga, framför koret, men inte utifrån. De finns där än idag.

¹⁰ Ingenting annat fanns i arken förutom de två stentavlorna, som Mose lade ner i den vid Horeb, när Herren hade ingått förbundet med Israels folk efter uttåget ur Egypten.

¹¹ Prästerna lämnade helgedomen. Alla prästerna hade renat sig, oberoende av avdelning. ¹² Alla de levitiska sångarna, Asaf, Heman och Jedutun och deras söner och släktingar, var klädda i fint linne och stod på östra sidan om altaret med cymbaler, harpor och lyror, tillsammans med 120 präster som blåste i trumpeter, ¹³ och tillsammans stämde trumpetblåsarna och sångarna samtidigt och samstämmigt upp i lovprisning och tacksägelse till Herren. När trumpeterna, cymbalerna och de övriga instrumenten ljöd, prisade man Herren:

Då fylldes huset, Herrens hus, av ett moln, ¹⁴ så att prästerna inte kunde fortsätta sin tjänstgöring. Herrens härlighet uppfyllde Guds hus.

Salomo välsignar folket

(1 Kung 8:14-21)

6 Salomo sa då:

³ Sedan vände kungen sig till hela Israels församling och välsignade dem, medan de stod upp.

⁴ Han sa:

”Välsignad vare Herren, Israels Gud, som nu med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min far David när han sa: ⁵ ’Jag har aldrig, sedan jag förde mitt folk ut ur Egypten, valt någon stad bland Israels stammar för att bygga ett hus för mitt namn. Jag har inte heller utvalt någon att vara furste över mitt folk Israel. ⁶ Men nu har jag valt Jerusalem för att mitt namn ska vara där och David till att härska över mitt folk Israel.’

⁷ Min far David tänkte bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds namn, ⁸ men Herren sa till honom: ’Din tanke att bygga ett hus åt mitt namn var god, ⁹ men du är inte den som ska bygga det, utan din son, som föds åt dig, är den som ska bygga det huset åt mitt namn.’ ¹⁰ Herren har gjort vad han lovade. Jag har efterträtt min far David och sitter nu på Israels tron, som Herren har lovat, och jag har byggt templet åt Herrens, Israels Guds, namn ¹¹ och gjort i ordning en plats där för arken med förbundet som Herren slutit med israeliterna.”

Salomos invigningsbön

(1 Kung 8:22-53)

¹² Och inför hela Israels församling stod sedan Salomo framför Herrens altare och sträckte ut sina händer. ¹³ Han hade gjort en plattform av koppar och ställt den mitt på förgården; den var 2,5 meter lång, 2,5 meter bred och 1,5 meter hög. Salomo steg upp på plattformen, böjde knä inför de församlade israeliterna och sträckte ut sina händer mot himlen.

¹⁴ Han sa:

”Herre, Israels Gud, det finns ingen annan Gud som du, vare sig i himlen eller på jorden! Du håller förbundet och visar nåd mot dina tjänare när de helhjärtat vandrar dina vägar. ¹⁵ Du har hållit ditt löfte till din tjänare, min far David; vad du med din mun lovat har du idag med din hand fullbordat.

¹⁶ Herre, Israels Gud, uppfyll nu också det löfte du gav din tjänare, min far David, när du sa: ’Det ska aldrig saknas en ättling till dig på Israels tron, om bara dina efterkommande är vaksamma och lever efter min lag så som du har gjort.’ ¹⁷ Ja, Herre, Israels Gud, låt ditt löfte till din tjänare David gå i uppfyllelse!

¹⁸ Men skulle Gud vilja bo på jorden tillsammans med människor? När inte ens himlen, himlarnas himmel, kan rymma dig, så mycket mindre då templet som jag har byggt! ¹⁹ Men vänd dig ändå till din tjänares bön och vädjan, Herre, min Gud! Lyssna på det rop och den bön jag, din tjänare, ber inför dig! ²⁰ Låt din blick vaka över detta tempel dag och natt, över denna plats, där du har sagt att ditt namn ska vara! Hör den bön jag, din tjänare, ber till dig, vänd mot denna plats! ²¹ Hör din tjänares och ditt folk Israels böner, när de ber vända mot denna plats! Ja, från den plats där du bor, från himlen, och när du hör, förlåt!

²² När någon har begått ett brott mot en annan och blir ålagd en ed och kommer och svär den inför ditt altare i detta tempel, ²³ lyssna då från himlen och agera, skaffa rätt åt dina tjänare. Straffa den skyldige och låt honom få vad han förtjänar, men frikänn den oskyldige och återupprätta honom i rättfärdighet.

²⁴ Om ditt folk Israel blir slaget av en fiende, därför att det har syndat mot dig, och om folket sedan vänder om och bekänner ditt namn och ber och vädjar inför dig om nåd i detta tempel, ²⁵ lyssna då till dem från himlen och förlåt ditt folk Israel deras synder och för dem tillbaka till det land som du gav dem och deras förfäder.

²⁶ När himlen stängs, så att det inte regnar på grund av att de har syndat mot dig, och om de då ber, vända mot denna plats, och bekänner ditt namn och vänder om från sin synd när du har straffat dem, ²⁷ lyssna då i himlen och förlåt dina tjänares, ditt folk Israels synd. Lär dem den rätta vägen som de ska vandra, och sänd regn över det land som du har gett åt ditt folk.

²⁸ Om det blir hungersnöd eller epidemier i landet, om det är mjöldagg och mögel som härjar säden, eller gräshoppor och gräsmaskar, eller fiender belägrar deras städer, ja, vilken sjukdom eller plåga det än kommer, ²⁹ och vilken bön eller vädjan någon av ditt folk Israel än uppsänder – var och en känner bäst sin egen plåga och smärta – och sträcker ut sina händer mot detta hus, ³⁰ hör det då från himlen, där du bor. Förlåt, och ge var och en vad han förtjänar, för du känner hans innersta, ja, endast du känner människornas innersta. ³¹ Då ska de frukta dig och vandra dina vägar så länge de lever i det land du gav våra förfäder.

³² Om en främling, som inte tillhör ditt folk Israel, kommer från ett avlägset land, för ditt stora namns, din mäktiga hands och din utsträckta arms skull, och de kommer och ber vända mot detta tempel, ³³ hör då från himlen, där du bor, och gör vad främlingen begär av dig. Då kommer alla folk på jorden att lära känna ditt namn och frukta dig, så som ditt folk Israel gör, och inse att detta tempel, som jag har byggt, är kallat efter ditt namn.

³⁴ Om ditt folk på din befallning drar ut för att strida mot sina fiender och de ber till dig, vända mot denna stad, som du har utvalt, och mot detta tempel som jag har byggt åt ditt namn, ³⁵ hör då i himlen deras böner och vädjan och skaffa dem rätt.

³⁶ Om de syndar mot dig, för det finns ingen människa som inte syndar, och du blir vred på dem och överlämnar dem åt fienden och de förs bort i fångenskap till ett annat land, nära eller fjärran, ³⁷ och om de där i sitt fångenskapsland vänder om, åter vädjar till dig om nåd i sitt fångenskapsland och säger: Vi har syndat och handlat fel, vi har gjort det onda, ³⁸ och om de då, där i sitt fångenskapsland, vänder om till dig helhjärtat och med uppriktigt sinne och ber, vända mot sitt land som du gav deras förfäder och mot den stad som du har utvalt och det tempel som jag har byggt åt ditt namn, ³⁹ hör då från himlen, där du bor, deras bön och vädjan, och skaffa dem rätt! Förlåt ditt folk som har syndat mot dig!

⁴⁰ Min Gud, låt dina ögon se och dina öron höra alla böner som bes på denna plats!

Herrens härlighet fyller templet

(1 Kung 8:62-66)

7 När Salomo hade slutat att be, kom eld ner från himlen och förtärde brännoffret och slaktoffren. Herrens härlighet uppfyllde templet. ² Prästerna kunde inte gå in i Herrens hus, eftersom Herrens härlighet uppfyllde det. ³ När alla israeliterna såg hur elden och Herrens härlighet kom ner över templet, föll de ner med ansiktet mot marken och tillbad och prisade Herren:

⁴ Kungen och allt folket frambar offer till Herren. ⁵ Kung Salomo offrade 22 000 tjurar och 120 000 får och getter. Så invigde kungen och hela folket Guds hus. ⁶ Prästerna intog sina platser, och leviterna stod med Herrens musikinstrument, som kung David gjort för tacksägelse och själv använt för att prisa Herren: ”Hans nåd varar i evighet.” Prästerna, som stod mitt emot leviterna, blåste i sina trumpeter, och alla israeliterna stod upp.

⁷ Salomo helgade den mellersta delen av förgården framför Herrens hus, och där offrade han brännoffer och matoffer och fettstycken av gemenskapsoffer, då kopparaltaret som Salomo gjort inte kunde rymma allt brännoffer och matoffer och fettstyckena.

⁸ Salomo firade högtiden i sju dagar tillsammans med hela Israel, en mycket stor församling, ända från Levo-Hamat till Egyptens bäck. ⁹ Den åttonde dagen hölls en högtidssamling, för de hade firat altarets invigning i sju dagar och högtiden i sju dagar. ¹⁰ Men på den tjugotredje dagen i sjunde månaden skickade han hem folket, som var glada och lyckliga över allt det goda Herren hade gjort mot David och Salomo och mot sitt folk Israel.