Bible in 90 Days

Jojadas reformer

¹⁶ Jojada slöt ett förbund mellan sig och allt folket och kungen, att de skulle vara ett Herrens folk. ¹⁷ Och allt folket begav sig till Baals tempel och rev ner det och slog sönder dess altaren och bilder, och Mattan, Baals präst, dödade de framför altarna. ¹⁸ Tillsynen av Herrens hus lade Jojada i händerna på de levitiska prästerna, som David hade indelat i klasser för tjänstgöringen i Herrens hus, till att offra brännoffer åt Herren, så som det var föreskrivet i Mose lag, med jubel och sång efter Davids föreskrifter. ¹⁹ Och han ställde dörrvaktarna vid portarna till Herrens hus, för att ingen skulle komma in som på något sätt var oren. ²⁰ Och han tog med sig befälen och de förnämsta och mäktigaste bland folket och allt folket i landet och förde kungen ner från Herrens hus, och de gick in i kungshuset genom Övre porten och satte kungen på kungatronen. ²¹ Allt folket i landet gladde sig, och staden var lugn. Och Atalja hade de dödat med svärd.

Joas blir kung i Juda

24 Joas var sju år gammal när han blev kung, och han regerade fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Sheba. ² Joas gjorde det som var rätt i Herrens ögon så länge prästen Jojada levde. ³ Och Jojada tog åt honom två hustrur, och han fick söner och döttrar.

⁴ Efter en tid ville Joas sätta Herrens hus i stånd. ⁵ Han samlade prästerna och leviterna och sade till dem: "Bege er varje år ut till Juda städer och samla in pengar från hela Israel för att sätta er Guds hus i stånd. Och skynda er med detta." Men leviterna gjorde sig ingen brådska. ⁶ Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och sade till honom: "Varför har du inte sett till att leviterna driver in från Juda och Jerusalem den avgift till vittnesbördets tabernakel som Mose, Herrens tjänare, har pålagt Israels församling? ⁷ Ty den ogudaktiga Ataljas söner har brutit ner Guds hus. Ja, allt som var helgat till Herrens hus har de använt till baalerna."

⁸ På kungens befallning gjorde man en kista och ställde den utanför porten till Herrens hus. ⁹ Och man lät utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Guds tjänare Mose hade ålagt Israel i öknen skulle erläggas åt Herren. ¹⁰ Alla furstarna och allt folket kom då glada med sina bidrag och kastade dem i kistan till dess att allt var insamlat.

¹¹ När det blev tid att genom leviternas försorg föra kistan till de granskningsmän som kungen hade tillsatt, märkte dessa att det fanns mycket pengar i den. Då kom kungens sekreterare och översteprästens tillsyningsman och tömde kistan och bar den sedan tillbaka till dess plats. De gjorde så dag efter dag och samlade in rikligt med pengar. ¹² Sedan lämnade kungen och Jojada pengarna åt de män som skulle utföra arbetet på Herrens hus. De lejde också stenhuggare och hantverkare för att sätta Herrens hus i stånd, och smeder som arbetade med järn och koppar. ¹³ De som fått i uppdrag att utföra arbetet gjorde det med framgång, och de återställde Guds hus i dess förra skick och förstärkte det. ¹⁴ När de var färdiga med arbetet bar de återstoden av pengarna till kungen och Jojada, och man gjorde av dem kärl till Herrens hus, kärl till gudstjänsten och offren, skålar och andra kärl av guld och silver. Och man offrade brännoffer i Herrens hus hela tiden så länge Jojada levde.

Andligt förfall i Juda

¹⁵ Men Jojada blev gammal och mätt på att leva, och han dog. Han var vid sin död etthundratrettio år. ¹⁶ Man begravde honom i Davids stad bland kungarna, därför att han hade gjort det som var gott mot Israel och mot Gud och hans hus.

¹⁷ Men efter Jojadas död kom Juda furstar och föll ner för kungen, och han lyssnade till dem. ¹⁸ Och de övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tjänade aserorna och avgudarna. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem på grund av dessa synder.

¹⁹ Och profeter blev sända till dem för att få dem att vända om till Herren, och dessa varnade dem, men de lyssnade inte till dem.

²⁰ Men Sakarja, prästen Jojadas son, hade blivit beklädd med Guds Andes kraft. Han trädde fram inför folket och sade till dem: "Så säger Gud: Varför överträder ni Herrens bud? Det kan inte sluta lyckligt. Eftersom ni har övergivit Herren, har han också övergivit er." ²¹ Då sammangaddade de sig mot honom och på kungens befallning stenade de honom på förgården till Herrens hus. ²² Kung Joas tänkte inte på den kärlek som Jojada, Sakarjas far, hade bevisat honom, utan dödade hans son. Och i sin dödstund sade Sakarja: " Herren skall se detta och utkräva hämnd."

Slutet av Joas regering

²³ Efter ett år drog arameernas här upp mot Joas. De kom till Juda och Jerusalem och utrotade ur folket alla dess furstar. Och allt byte som de tog sände de till kungen i Damaskus. ²⁴ Arameernas här kom med endast en liten skara, men Herren gav ändå en mycket stor här i deras hand, därför att folket hade övergivit Herren, sina fäders Gud. Så fick arameerna utföra straffdomen över Joas.

²⁵ När de drog bort från honom - de lämnade honom kvar svårt sjuk - sammangaddade sig hans tjänare mot honom, därför att han hade utgjutit prästen Jojadas söners blod, och de dödade honom på hans bädd. Detta blev hans död, och man begravde honom i Davids stad. Men man begravde honom inte i kungagravarna. ²⁶ De som sammangaddade sig mot honom var Sabad, son till ammonitiskan Simeat, och Josabad, son till moabitiskan Simrit. ²⁷ Vad beträffar Joas söner och de många profetior som förkunnades mot honom och hur Guds hus åter upprättades, det är skrivet i "Utläggning av Kungaboken". Hans son Amasja blev kung efter honom.

Amasja kung i Juda

25 Amasja var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem. ² Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, dock inte med odelat hjärta. ³ Så snart hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kung Joas. ⁴ Men deras barn dödade han inte, utan handlade enligt det som stod skrivet i Mose lagbok, där Herren hade befallt: "Föräldrar skall inte dö för sina barns skull, och barn skall inte dö för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd."

Krig mot edomiterna

⁵ Amasja samlade Juda och lät dem ställa upp efter sina familjer, efter sina överbefäl och underbefäl, hela Juda och Benjamin. Därefter inmönstrade han dem som var tjugo år eller däröver och fann att de var 300 000 utvalda män, som kunde bruka spjut och sköld. ⁶ Dessutom lejde han för hundra talenter silver 100 000 tappra stridsmän ur Israel. ⁷ Men en gudsman kom till honom och sade: "O, konung, låt inte Israels här dra ut med dig, ty Herren är inte med Israel, inte med några av Efraims barn. ⁸ Men gå du åstad! Grip dig an verket och gå frimodigt ut i striden. Gud skall annars låta dig falla för fienden, ty hos Gud finns kraft både att hjälpa och att stjälpa."

⁹ Amasja sade till gudsmannen: "Men vad skall vi göra med de hundra talenterna som jag har gett åt skaran från Israel?" Gudsmannen svarade: " Herren kan ge dig mycket mer än det." ¹⁰ Då avskilde Amasja den skara som hade kommit till honom från Efraim och lät dem gå hem igen. Men de blev mycket förbittrade på Juda och vände tillbaka hem i stor vrede.

¹¹ Men Amasja fattade mod och förde sitt folk ut till Saltdalen och slog där 10 000 av Seirs män. ¹² Och Juda tog 10 000 till fånga levande. Dem förde de upp på toppen av en klippa och störtade ner dem från klippspetsen, så att de alla krossades. ¹³ Men den trupp som Amasja hade sänt tillbaka och som inte hade fått gå med honom ut i striden föll in i Juda städer, från Samaria ända till Bet-Horon. De slog 3 000 av invånarna och tog ett stort byte.

¹⁴ När sedan Amasja kom tillbaka från sin seger över edomiterna, förde han med sig de gudar som folket i Seir tillbad och ställde upp dem till gudar åt sig, och han tillbad inför dem och tände offereld åt dem. ¹⁵ Då upptändes Herrens vrede mot Amasja, och han sände till honom en profet som sade till honom: "Varför rådfrågar du detta folks gudar, som ju inte har kunnat rädda sitt eget folk ur din hand?" ¹⁶ När profeten talade så till honom, svarade han honom: "Har vi satt dig till kungens rådgivare? Sluta med det där! Varför vill du att vi skall slå ihjäl dig?" Profeten sade till sist: "Jag förstår nu att Gud har beslutat att förgöra dig, eftersom du gör på detta sätt och inte lyssnar på mitt råd."

Krig mot Israel

¹⁷ Sedan Amasja, Juda kung, hade hållit överläggningar, sände han bud till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels kung, och lät säga: "Kom, låt oss drabba samman med varandra!" ¹⁸ Men Joas, Israels kung, sände då detta svar till Amasja, Juda kung: "Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: Ge din dotter till hustru åt min son. Men ett vilddjur på Libanon gick fram över törnbusken och trampade ner den. ¹⁹ Du säger till dig själv att du har slagit Edom, och ditt hjärta har blivit övermodigt och du vill vinna ära. Men stanna nu hemma. Varför utmanar du olyckan? Du kommer att falla och Juda med dig ."

²⁰ Men Amasja lyssnade inte till detta, ty det kom från Gud att de skulle ges i fiendehand, eftersom de hade rådfrågat Edoms gudar. ²¹ Och Joas, Israels kung, drog upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda kung, vid det Bet-Semes som hör till Juda. ²² Juda besegrades av Israel, och de flydde, var och en till sitt. ²³ Och Amasja, Juda kung, son till Joas, son till Joahas, blev tillfångatagen i Bet-Semes av Joas, Israels kung. När denne hade fört honom till Jerusalem, bröt han ner ett stycke av Jerusalems mur, från Efraimsporten till Poneporten, fyrahundra alnar. ²⁴ Han tog allt guld och silver och alla kärl som fanns i Guds hus hos Obed-Edom, och skatterna i kungshuset. Han tog även gisslan och vände sedan tillbaka till Samaria.

²⁵ Men Amasja, Joas son, Juda kung, levde i femton år efter Joas, Joahas sons, Israels kungs, död. ²⁶ Vad som mer finns att säga om Amasja, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar. ²⁷ Från den tid då Amasja vek av från Herren började man anstifta en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, och han måste fly till Lakish. De sände män efter honom till Lakish och dessa dödade honom där. ²⁸ Sedan förde man honom därifrån på hästar och begravde honom hos hans fäder i Juda stad.

Ussia (Asarja) kung i Juda

26 Allt folket i Juda tog Ussia, som då var sexton år, och gjorde honom till kung i hans fader Amasjas ställe. ² Det var han som byggde upp Elot och han lade det åter under Juda, sedan kungen hade gått till vila hos sina fäder.

³ Ussia var sexton år när han blev kung, och han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem. ⁴ Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader Amasja hade gjort. ⁵ Han rådfrågade Gud så länge Sakarja levde, han som lärde honom förstå Guds syner.^[a] Så länge han sökte Herren, lät Gud det gå väl för honom. ⁶ Han drog ut i strid mot filisteerna och bröt ner Gats, Jabnes och Asdods murar, och han byggde städer i Asdods område, i filisteernas land. ⁷ Och Gud hjälpte honom mot filisteerna och mot de araber som bodde i Gur-Baal och mot maoniterna. ⁸ Och ammoniterna betalade skatt till Ussia, och ryktet om honom sträckte sig ända till Egypten, ty han blev mycket mäktig.

⁹ Ussia byggde torn i Jerusalem över Hörnporten, över Dalporten och över Vinkeln och befäste dem. ¹⁰ Han byggde också torn i öknen och högg ut många brunnar, eftersom han hade en mängd boskap både i låglandet och på slätten. I bergsbygden och på de bördiga fälten hade han jordbruksarbetare och vingårdsarbetare, ty han älskade åkerbruk.

¹¹ Ussia hade också en här som var stridsberedd och som drog ut i avdelningar som mönstrats och räknats av skrivaren Jeguel och tillsyningsmannen Maaseja under övervakning av Hananja, en av kungens befälhavare. ¹² Hela antalet av de tappra stridsmän som var huvudmän för familjerna var 2 600. ¹³ Under deras befäl stod en krigshär av 307 500 man, som stred med kraft och mod och var på kungens sida mot fienden. ¹⁴ Ussia försåg hela denna här med sköldar och spjut, hjälmar och pansar, bågar och slungstenar. ¹⁵ I Jerusalem lät han tillverka krigsmaskiner, konstruerade av uppfinnare, att sättas upp på tornen och på murarnas hörn för att skjuta i väg pilar och slunga stora stenar. Ryktet om honom spreds vida omkring, ty han fick hjälp att stärka sin makt på ett underbart sätt.

Ussia straffas för sitt högmod

¹⁶ Men när Ussia hade stärkt sin makt blev hans hjärta högmodigt, till hans eget fördärv. Han handlade trolöst mot Herren, sin Gud, genom att gå in i Herrens tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret. ¹⁷ Då gick prästen Asarja dit in efter honom med åttio av Herrens präster, modiga män. ¹⁸ Dessa trädde fram mot kung Ussia och sade till honom: "Det är inte din sak, Ussia, att tända rökelse åt Herren, utan det tillhör prästerna, Arons söner. De är invigda till att tända rökelse. Gå ut ur helgedomen, för du har handlat trolöst, och detta skall inte ge dig ära från Herren Gud."

¹⁹ Då blev Ussia ursinnig, där han stod med ett rökelsekar i handen för att tända rökelse. Men just som han rasade mot prästerna, slog spetälska ut på hans panna, inför prästerna, inne i Herrens hus bredvid rökelsealtaret. ²⁰ Översteprästen Asarja och alla prästerna vände sig till honom, och se, han var spetälsk i pannan! De drev genast ut honom därifrån, och själv skyndade han också ut, eftersom Herren hade straffat honom så. ²¹ Kung Ussia var sedan spetälsk ända till sin dödsdag och bodde i ett särskilt hus. Eftersom han var spetälsk var han utesluten från Herrens hus. Hans son Jotam förestod kungens hus och dömde folket i landet.

²² Vad som mer finns att säga om Ussia, om hans första tid såväl som hans sista, det har profeten Jesaja, Amos son, skrivit ner. ²³ Ussia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom hos hans fäder på den gravmark som tillhörde kungarna, detta med tanke på att han hade varit spetälsk. Hans son Jotam blev kung efter honom.

Jotam kung i Juda

27 Jotam var tjugofem år när han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Hans mor hette Jerusa och var dotter till Sadok. ² Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader Ussia hade gjort, och till detta kom att han inte trängde in i Herrens tempel. Men folket gjorde ännu det som var ont.

³ Jotam byggde Övre porten till Herrens hus, och på Ofelmuren utförde han stora byggnadsarbeten. ⁴ Dessutom byggde han städer i Juda bergsbygd, och i skogarna uppförde han borgar och torn. ⁵ Han förde krig mot ammoniternas kung och besegrade dem, så att Ammons barn det året måste ge honom 100 talenter silver, 10 000 korer vete och 10 000 korer korn. Lika mycket betalade Ammons barn åt honom också andra och tredje året. ⁶ Jotam blev mäktig, eftersom han vandrade med fasta steg inför Herren, sin Gud.

⁷ Vad som mer finns att säga om Jotam, om alla hans krig och annat han företog sig, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar. ⁸ Han var tjugofem år när han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. ⁹ Jotam gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Ahas blev kung efter honom.

Ahas kung i Juda

28 Ahas var tjugo år när han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Herrens ögon så som hans fader David, ² utan vandrade på samma väg som Israels kungar. Han gjorde också gjutna avgudabilder åt baalerna. ³ Själv tände han offereld i Hinnoms sons dal och brände upp sina barn i eld efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. ⁴ Och han bar fram offer och tände offereld på höjderna och kullarna och under alla gröna träd.

Krig mot Aram och Israel

⁵ Därför gav Herren, hans Gud, honom i den arameiske kungens hand. De besegrade honom och tog många av hans folk till fånga och förde dem till Damaskus. Ahas blev överlämnad i den israeliske kungens hand, och denne tillfogade honom ett stort nederlag. ⁶ Ty Peka, Remaljas son, dödade 120 000 man av Juda på en enda dag, alla stridsdugliga män. Detta skedde därför att de hade övergivit Herren, sina fäders Gud. ⁷ Och Sikri, en tapper man från Efraim, dödade kungasonen Maaseja, slottsfursten Asrikam och Elkana, kungens närmaste man. ⁸ Och Israels barn tog bland sina bröder 200 000 fångar, nämligen deras hustrur, söner och döttrar. Dessutom tog de ett stort byte från dem, och bytet förde de till Samaria.

Profeten Oded

⁹ Men där fanns en Herrens profet som hette Oded. Han gick ut mot hären när den kom till Samaria och sade till dem: "Se, i sin vrede över Juda har Herren, era fäders Gud, givit dem i er hand, men ni har dödat dem med ett raseri som har nått upp till himlen. ¹⁰ Och nu tänker ni underkuva Juda och Jerusalems folk för att göra dem till slavar och slavinnor åt er. Har ni då inte hos er nog med skuld mot Herren, er Gud? ¹¹ Hör därför på mig: Sänd tillbaka fångarna som ni har tagit från era bröder, ty Herrens vrede är över er."

¹² Några av huvudmännen bland Efraims barn, nämligen Asarja, Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Hiskia, Sallums son, och Amasa, Hadlajs son, stod då upp och gick emot dem som kom från kriget ¹³ och sade till dem: "Ni skall inte föra dessa fångar hit in, ty ni drar skuld över oss inför Herren, och ni förökar ytterligare våra synder och vår skuld. Vår skuld är ju redan stor nog, och brinnande vrede är över Israel." ¹⁴ Då lämnade krigsfolket ifrån sig fångarna och bytet inför furstarna och hela församlingen. ¹⁵ Männen som nämnts vid namn stod upp och tog sig an fångarna. Alla som var utan kläder ibland dem klädde de upp med vad de hade tagit som byte. De gav dem kläder och skor, mat och dryck, och smorde dem med olja, och alla som inte orkade gå lät de sätta sig upp på åsnor och förde dem så till Jeriko, Palmstaden, till deras bröder där. Sedan vände de tillbaka till Samaria.

¹⁶ Vid samma tid sände kung Ahas bud till kungarna i Assyrien med begäran om hjälp. ¹⁷ Ty förutom allt annat hade edomiterna återigen kommit och slagit Juda och tagit fångar. ¹⁸ Och filisteerna hade fallit in i städerna i Juda lågland och Negev och hade tagit Bet-Semes, Ajalon, Gederot, Soko med underlydande orter, Timna med underlydande orter och Gimso med underlydande orter och bosatt sig i dem. ¹⁹ Ty Herren ville förödmjuka Juda för Ahas, den israelitiske kungens, skull, därför att han var orsak till lössläppthet i Juda och var trolös mot Herren. ²⁰ Men Tiglat-Pileser, kungen i Assyrien drog emot honom och ansatte honom i stället för att ge honom stöd. ²¹ Ty trots att Ahas plundrade Herrens hus, kungshuset och furstarna och gav det åt kungen i Assyrien, hjälpte det honom inte.

Ahas försyndelser

²² I sin nöd syndade denne kung Ahas ännu mer genom trolöshet mot Herren. ²³ Han offrade nämligen åt gudarna i Damaskus, de som hade besegrat honom, ty han tänkte: "Eftersom de arameiska kungarnas gudar har hjälpt dem, vill jag offra åt dem, så att de hjälper mig." Men det var i stället dessa som kom honom och hela Israel på fall. ²⁴ Och Ahas samlade ihop de kärl som fanns i Guds hus och bröt sönder kärlen i Guds hus, stängde igen dörrarna till Herrens hus och gjorde sig altaren i varje gathörn i Jerusalem. ²⁵ I var och en av Juda städer uppförde han offerhöjder för att tända offereld åt andra gudar. På detta sätt väckte han Herrens, sina fäders Guds, vrede.

²⁶ Vad som mer finns att säga om honom och om allt som han företog sig, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar. ²⁷ Ahas gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Jerusalem, inne i staden, ty de lade honom inte i Israels kungars gravar. Hans son Hiskia blev kung efter honom.

Hiskia blir kung i Juda

29 Hiskia var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Abia och hon var dotter till Sakarja. ² Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader David hade gjort.

Templet renas och återinvigs

³ I sitt första regeringsår, i första månaden, öppnade han dörrarna till Herrens hus och satte dem i stånd. ⁴ Han lät hämta prästerna och leviterna och samlade dem på den öppna platsen mot öster ⁵ och sade till dem: "Hör på mig, ni leviter: Helga nu er själva och helga Herrens, era fäders Guds, hus och för bort orenheten ur helgedomen. ⁶ Ty våra fäder var trolösa och gjorde vad ont var i Herrens, vår Guds, ögon och övergav honom. De vände sitt ansikte bort ifrån Herrens boning och vände honom ryggen. ⁷ De stängde också igen dörrarna till förhuset och släckte lamporna, och de tände ingen rökelse och offrade inga brännoffer i helgedomen åt Israels Gud. ⁸ Därför har Herrens vrede kommit över Juda och Jerusalem, och han har gjort dem till ett avskräckande exempel, till häpnad och förakt, som ni ser med egna ögon. ⁹ Ja, därför har också våra fäder fallit för svärd, och våra söner och döttrar och hustrur har kommit i fångenskap. ¹⁰ Men nu har jag i sinnet att sluta ett förbund med Herren, Israels Gud, för att hans vredes glöd skall vända sig ifrån oss. ¹¹ Så var nu inte försumliga, mina barn, för Herren har utvalt er att stå inför hans ansikte och göra tjänst inför honom till att vara hans tjänare och tända rökelse inför honom."

¹² Då stod leviterna upp: Mahat, Amasajs son, och Joel, Asarjas son, av kehatiternas släkt; av Meraris släkt Kish, Abdis son, och Asarja, Jehallelels son; av gersoniterna Joa, Simmas son, och Eden, Joas son; ¹³ av Elisafans släkt Simri och Jeguel; av Asafs släkt Sakarja och Mattanja; ¹⁴ av Hemans släkt Jehuel och Simei samt av Jedutuns släkt Semaja och Ussiel. ¹⁵ Dessa samlade sina bröder och helgade sig och gick sedan för att rena Herrens hus, så som kungen hade befallt i kraft av Herrens ord.

¹⁶ Men prästerna gick in i det inre av Herrens hus för att rena det, och all orenhet som de fann i Herrens tempel bar de ut på förgården till Herrens hus. Där tog leviterna emot den och bar ut den i Kidrons dal. ¹⁷ De började att helga templet på första dagen i första månaden, och på åttonde dagen i månaden hade de hunnit till Herrens förhus. De helgade sedan Herrens hus under åtta dagar. På sextonde dagen i första månaden var de färdiga. ¹⁸ Då gick de in till kung Hiskia och sade: "Vi har renat hela Herrens hus och brännoffersaltaret med tillbehör och skådebrödsbordet med tillbehör. ¹⁹ Alla de kärl som kung Ahas under sin regering i trolöshet förkastade har vi återställt och helgat, och de står nu framför Herrens altare."

²⁰ Tidigt på morgonen samlade kung Hiskia furstarna i staden och gick upp i Herrens hus. ²¹ Man förde fram sju tjurar, sju baggar, sju lamm och sju bockar till syndoffer för landet och helgedomen och för Juda. Och kungen befallde Arons söner, prästerna, att offra detta på Herrens altare. ²² De slaktade då nötboskapen, och prästerna tog blodet och stänkte det på altaret. Därefter slaktade de baggarna och stänkte blodet på altaret. Sedan slaktade de lammen och stänkte blodet på altaret. ²³ Så förde de fram syndoffersbockarna inför kungen och församlingen, och de lade händerna på dem. ²⁴ Och prästerna slaktade dem och lät deras blod som syndoffer komma på altaret till försoning för hela Israel. Kungen hade nämligen befallt att dessa brännoffer och syndoffer skulle offras för hela Israel.

²⁵ Han lät leviterna ställa upp sig till tjänstgöring i Herrens hus med cymbaler, psaltare och harpor, så som David och Gad, kungens siare, och profeten Natan hade befallt. Ty Herren hade genom sina profeter givit befallning om detta. ²⁶ Och leviterna ställde upp sig med Davids instrument och prästerna med trumpeterna. ²⁷ Hiskia befallde att man skulle offra brännoffret på altaret. Samtidigt som offret bars fram började Herrens sång att ljuda tillsammans med trumpeterna under ledning av Davids, Israels kungs, instrument. ²⁸ Hela församlingen tillbad medan sången sjöngs och trumpeterna ljöd, och detta pågick till dess att brännoffret var fullbordat. ²⁹ När de hade offrat brännoffret böjde kungen knä, och alla som var tillsammans med honom tillbad. ³⁰ Och kung Hiskia och furstarna befallde leviterna att lova Herren med Davids och siaren Asafs ord, och de lovsjöng med glädje, de böjde sig ner och tillbad.

³¹ Hiskia tog då till orda och sade: "Ni har nu blivit vigda åt Herren. Kom därför hit och för fram slaktoffer och gemenskapsoffer till Herrens hus." Då förde församlingen fram slaktoffer och gemenskapsoffer, och var och en som i sitt hjärta manades att offra brännoffer gjorde så.

³² Antalet av de brännoffersdjur som församlingen förde fram var 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm - alla dessa var till brännoffer åt Herren. ³³ Och gemenskapsoffren utgjordes av 600 tjurar och 3 000 djur av småboskapen. ³⁴ Men prästerna var för få och kunde inte flå alla brännoffersdjuren. Därför hjälpte deras bröder leviterna dem, till dess att detta arbete var fullgjort och till dess att prästerna hade helgat sig. Leviterna var nämligen mer angelägna än prästerna att helga sig. ³⁵ Antalet brännoffer var också stort, och därtill kom fettstyckena av gemenskapsoffren liksom de drickoffer som hörde till brännoffren. På detta sätt blev det ordnat med tjänstgöringen i Herrens hus. ³⁶ Och Hiskia och allt folket gladde sig över vad Gud hade berett åt folket, för plötsligt hade detta hänt.

Hiskias påskhögtid

30 Hiskia sände ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse att de skulle komma till Herrens hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk. ² Kungen och hans furstar och hela församlingen i Jerusalem enades om att hålla påskhögtiden i andra månaden. ³ De kunde nämligen inte fira den genast, eftersom prästerna ännu inte hade helgat sig i tillräckligt antal och folket inte var samlat i Jerusalem. ⁴ Därför tycktes det kungen och hela församlingen rätt att göra på detta sätt. ⁵ Och de beslöt att ropa ut i hela Israel, från Beer-Sheba ända till Dan, att man skulle komma och fira Herrens, Israels Guds, påsk i Jerusalem. Ty de flesta hade inte firat den, så som det var skrivet.

⁶ Ilbuden begav sig av med breven från kungen och hans furstar, och de drog genom hela Israel och Juda enligt kungens befallning. De sade: "Ni Israels barn, vänd om till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då skall han vända om till den kvarleva av er som har räddats undan de assyriska kungarnas hand. ⁷ Och var inte som era fäder och bröder, som var trolösa mot Herren, sina fäders Gud, så att han utlämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva har sett. ⁸ Var alltså nu inte hårdnackade som era fäder, utan räck Herren er hand och kom till hans helgedom, som han har helgat för evig tid, och tjäna Herren, er Gud, så skall hans brinnande vrede vändas från er. ⁹ Ty om ni vänder om till Herren, skall era bröder och era barn finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att de får vända tillbaka till detta land. Ty Herren, er Gud, är nådig och barmhärtig, och han skall inte vända sitt ansikte från er, när ni vänder om till honom."

¹⁰ Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon. Men man skrattade åt dem och hånade dem. ¹¹ Dock fanns det några i Aser, Manasse och Sebulon som ödmjukade sig och kom till Jerusalem. ¹² Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem alla ett endräktigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt i kraft av Herrens ord.

¹³ Mycket folk, en stor församling, kom samman i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden. ¹⁴ De stod upp och avlägsnade de altaren som fanns i Jerusalem. De tog också bort alla rökelsealtaren och kastade dem i Kidrons dal. ¹⁵ Och på fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påskalammet. Prästerna och leviterna, som nu skämdes och därför hade helgat sig, förde vid högtiden fram brännoffer till Herrens hus. ¹⁶ De inställde sig till tjänstgöring på sina platser, så som det var föreskrivet för dem i gudsmannen Moses lag. Prästerna stänkte med blodet, som de hade tagit emot av leviterna. ¹⁷ Det fanns nämligen många i församlingen som inte hade helgat sig. Därför måste leviterna slakta påskalammen för alla som inte var rena så att de kunde helga dem åt Herren. ¹⁸ Det var en stor del av folket, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som inte hade renat sig utan åt påskalammet på annat sätt än som var föreskrivet. Men Hiskia hade bett för dem och sagt: " Herren, den gode, må förlåta var och en ¹⁹ som har vänt sitt hjärta till att söka Gud, Herren, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens ordning." ²⁰ Och Herren hörde Hiskia och helade folket.

²¹ De av Israels barn som befann sig i Jerusalem firade så det osyrade brödets högtid med stor glädje i sju dagar. Varje dag prisade leviterna och prästerna Herren med mäktigt ljudande instrument, Herren till ära. ²² Hiskia talade vänligt till alla de leviter som hade god insikt i Herrens tjänst. Och de åt av högtidsoffren under de sju dagarna, samtidigt som de offrade gemenskapsoffer och tackade Herren, sina fäders Gud. ²³ Hela församlingen enades om att fira högtid i ytterligare sju dagar, och man firade högtid med glädje också under de sju dagarna.

²⁴ Hiskia, Juda kung, hade som offergåva givit församlingen 1 000 tjurar och 7 000 djur av småboskapen, och furstarna hade som offergåva givit 1 000 tjurar och 10 000 djur av småboskapen. Och ett stort antal präster helgade sig. ²⁵ Hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, och det gjorde också hela den församling som hade kommit från Israel, liksom de främlingar som hade kommit från Israels land eller som bodde i Juda. ²⁶ Glädjen var stor i Jerusalem, ty alltsedan Israels kung Salomos, Davids sons, tid hade inte något sådant som detta skett i Jerusalem. ²⁷ Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön kom till hans heliga boning, till himlen.

Reformarbetet fortsätter

31 När allt detta var över, drog alla israeliter som hade varit där ut till Juda städer och slog sönder stoderna, högg ner aserorna och bröt ner offerhöjderna och altarna i hela Juda, Benjamin, Efraim och Manasse, till dess att de hade gjort slut på dem. Sedan vände alla Israels barn tillbaka till sina städer, var och en till sin besittning.

² Hiskia gav befallning om prästernas och leviternas avdelningar, allteftersom de tillhörde den ena eller den andra avdelningen, så att både präster och leviter fick sina bestämda uppgifter, antingen det gällde att bära fram brännoffer eller gemenskapsoffer eller att förrätta gudstjänst och tacka och lovsjunga i portarna till Herrens boning. ³ Kungen gav en del av det han ägde till brännoffren, nämligen till brännoffer morgon och kväll och till brännoffer på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, så som det var skrivet i Herrens lag. ⁴ Och han befallde folket som bodde i Jerusalem att ge prästerna och leviterna deras del, för att de skulle kunna hålla fast vid Herrens undervisning.

⁵ När denna befallning blev känd, gav Israels barn en riklig förstlingsgåva av säd, vin, olja och honung och av all gröda på marken. De förde fram tionde av allt i riklig mängd. ⁶ Och de av Israel och Juda som bodde i Juda städer förde också fram tionde av nötboskap och småboskap, liksom tionde av de heliga gåvor som helgades åt Herren, deras Gud, och lade dem i högar. ⁷ I tredje månaden började de att lägga upp högarna, och i sjunde månaden var de färdiga med det. ⁸ När Hiskia och hans furstar kom för att se högarna, välsignade de Herren och hans folk Israel. ⁹ Och Hiskia frågade prästerna och leviterna angående högarna. ¹⁰ Då svarade översteprästen Asarja, av Sadoks hus, och sade: "Sedan man började föra fram offergåvan till Herrens hus, har vi ätit och blivit mätta och ändå fått mycket över, för Herren har välsignat sitt folk. Det som är kvar är denna stora rikedom."

¹¹ Hiskia befallde då att man skulle inreda förrådsrum i Herrens hus, och man inredde sådana. ¹² I dem förde man noggrant in offergåvan och tiondet och de heliga gåvorna. Leviten Konanja hade huvudansvaret för arbetet, och hans närmaste man var hans bror Simei. ¹³ Jehiel, Asasja, Nahat, Asael, Jerimot, Josabad, Eliel, Jismakja, Mahat och Benaja var tillsyningsmän under Konanja och hans bror Simei enligt beslut av kung Hiskia och Asarja, fursten i Guds hus. ¹⁴ Leviten Kore, Jimnas son, som var dörrvaktare på östra sidan, hade uppsikten över de frivilliga gåvorna åt Gud och skulle fördela Herrens offergåvor och det högheliga av offren. ¹⁵ Vid hans sida i präststäderna fanns Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amarja och Sekanja, och de ombesörjde noggrant utdelningen till sina bröder efter deras avdelningar, lika för gammal som ung.

¹⁶ Undantagna var alla av mankön som var tre år eller äldre, de som var upptecknade i sina släktregister och som skulle infinna sig i Herrens hus för att varje dag utföra de för den dagen bestämda sysslorna, enligt de åligganden de hade efter sina avdelningar. ¹⁷ Prästernas släktregister var uppgjort efter deras familjer. Av leviterna var de upptagna som var tjugo år eller äldre enligt deras särskilda åligganden och avdelningar. ¹⁸ I släktregistret skulle de vara upptecknade med alla sina små barn, hustrur, söner och döttrar, så många de var, ty de skulle noggrant förvalta det heliga som heligt. ¹⁹ För dem av Arons söner, prästerna, som bodde på utmarkerna till sina städer, fanns i var särskild stad namngivna män tillsatta som skulle dela ut till alla av mankön bland prästerna och till alla de leviter som var upptecknade i släktregistret vad de hade rätt till.

²⁰ Detta genomförde Hiskia i hela Juda, och han gjorde inför Herren, sin Gud, vad som var gott, rätt och sant. ²¹ Allt han företog sig när han sökte sin Gud, vare sig det gällde tjänstgöringen i Guds hus eller lagen och budorden, gjorde han av hela sitt hjärta, och han var framgångsrik.

Sanherib hotar Jerusalem

32 Sedan Hiskia i trohet hade utfört detta kom Sanherib, kungen i Assyrien, och drog in i Juda och belägrade de befästa städerna och tänkte erövra dem åt sig. ² När Hiskia såg att Sanherib kom för att anfalla Jerusalem, ³ rådgjorde han med sina furstar och sina tappra män om att täppa till vattnet i de källor som låg utanför staden, och de hjälpte honom med detta. ⁴ Mycket folk samlades, och man täppte till alla källorna och dämde för bäcken som flöt genom trakten, ty de sade: "Varför skall de assyriska kungarna komma och finna mängder av vatten?" ⁵ Han tog också mod till sig och byggde upp muren överallt där den hade raserats, byggde tornen högre och uppförde en annan mur längre ut, befäste Millo i Davids stad och tillverkade skjutvapen och sköldar i stor mängd. ⁶ Och han tillsatte krigsbefäl över folket och kallade dem samman till sig på den öppna platsen vid stadsporten, uppmuntrade dem och sade: ⁷ "Var frimodiga och starka! Frukta inte och var inte förfärade för kungen i Assyrien och för hela den skara han har med sig, ty med oss är en som är större än den som är med honom. ⁸ Med honom är en arm av kött, men med oss är Herren, vår Gud, och han skall hjälpa oss och föra våra krig." Och folket fick nytt mod genom det som Hiskia, Juda kung, hade talat.

⁹ Den assyriske kungen Sanherib, som med hela sin krigshär låg framför Lakish, sände sina tjänare till Jerusalem, till Hiskia, Juda kung, och till alla dem av Juda som fanns i Jerusalem och lät säga:

¹⁰ "Så säger Sanherib, kungen i Assyrien: Vad är det ni förtröstar på, eftersom ni stannar kvar i det belägrade Jerusalem? ¹¹ Är det inte Hiskia som bedrar er, så att ni kommer att dö genom hunger och törst? Han säger ju: Herren, vår Gud, skall rädda oss undan den assyriske kungens hand. ¹² Är det inte Hiskia som har avskaffat hans offerhöjder och altaren och sagt till Juda och Jerusalem: Inför ett enda altare skall ni tillbe, och på detta skall ni tända offereld? ¹³ Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i andra länder? Har väl de gudar som dyrkas av folken i dessa länder någonsin kunnat befria sina länder ur min hand? ¹⁴ Ja, vilket bland alla dessa folk, som mina fäder har gett till spillo, har haft någon gud som förmått rädda sitt folk ur min hand? Men ni menar att er Gud förmår rädda er ur min hand. ¹⁵ Nej, låt inte Hiskia lura och bedra er och tro inte på honom, för ingen gud hos något folk eller i något rike har förmått befria sitt folk ur min hand eller ur mina fäders hand. Hur mycket mindre skall då er Gud kunna befria er ur min hand!"

¹⁶ Sanheribs tjänare talade ännu mer mot Herren Gud och mot hans tjänare Hiskia. ¹⁷ Han skrev också ett brev för att håna Herren, Israels Gud, och sade om honom: "Lika lite som de gudar som dyrkas av folken i de andra länderna har kunnat rädda sina folk ur min hand, lika lite skall Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur min hand." ¹⁸ Och till Jerusalems folk, till dem som stod på muren, ropade de med hög röst på judiska för att skrämma dem och göra dem modlösa, så att de sedan skulle kunna inta staden. ¹⁹ Och de talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om de främmande folkens gudar, som är verk av människohänder.

²⁰ Under tiden bad kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, och ropade till himlen. ²¹ Då sände Herren en ängel som förgjorde hela hären och furstarna och befälhavarna i den assyriske kungens läger, så att han med skam vände tillbaka till sitt land. När han gick in i sin guds hus blev han där nerhuggen med svärd av sina egna söner. ²² Och Herren räddade Hiskia och Jerusalems invånare ur den assyriske kungen Sanheribs hand och ur alla andras hand, och han beskyddade dem på alla sidor. ²³ Många förde gåvor till Herren i Jerusalem och dyrbara gåvor till Hiskia, Juda kung, och Hiskias anseende växte efter detta hos alla hednafolk.

Hiskias sjukdom och högmod, hans rikedom och härlighet

²⁴ Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Han bad då till Herren, och Herren svarade honom och gav honom ett tecken. ²⁵ Men Hiskia återgäldade inte det goda som han hade fått, utan hans hjärta blev högmodigt, och därför kom vrede över honom och över Juda och Jerusalem. ²⁶ Men när Hiskia ödmjukade sig mitt i sitt hjärtas högmod och Jerusalems invånare med honom, drabbade Herrens vrede dem inte i Hiskias dagar.

²⁷ Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor. Han byggde sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, för väldoftande kryddor och för sköldar och alla slags dyrbara gåvor. ²⁸ Han uppförde också förrådshus för säd, vin och olja samt stall för allt slags boskap, och han skaffade hjordar för sina fållor. ²⁹ Vidare byggde han städer och förvärvade en mängd får och nötboskap. Gud hade givit honom mycket stora rikedomar. ³⁰ Det var också Hiskia som täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt, väster om Davids stad. Hiskia lyckades i allt han företog sig. ³¹ Och när sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade skett i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och få veta allt som var i hans hjärta.

Hiskia dör

³² Vad som mer finns att säga om Hiskia och om hans gudfruktiga gärningar, det är skrivet i "Profeten Jesajas, Amos sons, syner", i boken om Judas och Israels kungar. ³³ Hiskia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom på den plats där man går upp till Davids hus gravar. Hela Juda och Jerusalems invånare bevisade honom ära vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.

Manasse kung i Juda

33 Manasse var tolv år när han blev kung, och han regerade femtiofem år i Jerusalem. ² Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. ³ Han byggde på nytt upp de offerhöjder som hans fader Hiskia hade brutit ner. Och han reste altaren åt baalerna och gjorde aseror, och han tillbad och tjänade himlens hela härskara. ⁴ Han byggde altaren i Herrens hus. Det var om detta hus som Herren hade sagt: "I Jerusalem skall mitt namn vara för evig tid." ⁵ Han byggde altaren åt himlens hela härskara på de båda förgårdarna till Herrens hus. ⁶ Han lät sina barn gå genom eld i Hinnoms sons dal och utövade teckentyderi, svartkonst och trolldom, skaffade sig andebesvärjare och spåmän och gjorde mycket som var ont i Herrens ögon, så att han väckte hans vrede.

⁷ Avgudabilden som han gjort ställde han in i Guds hus om vilket Gud hade sagt till David och hans son Salomo: "I detta hus och i Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag fästa mitt namn för evig tid. ⁸ Jag skall inte mer låta Israel vandra bort från det land som jag har bestämt åt era fäder, om de endast håller fast vid och följer allt vad jag har befallt dem, efter den lag, de stadgar och föreskrifter som de har fått genom Mose." ⁹ Men Manasse förledde Juda och Jerusalems invånare, så att de gjorde mer ont än de folk som Herren hade utrotat för Israels barn.

¹⁰ Herren talade till Manasse och hans folk, men de gav inte akt på hans ord. ¹¹ Då lät Herren den assyriske kungens arméer komma över dem. De slog Manasse i bojor och fängslade honom med kopparbojor och förde honom till Babel. ¹² Men när han nu var i nöd, bönföll han inför Herren, sin Gud, och ödmjukade sig djupt för sina fäders Gud. ¹³ Och när han på detta sätt bad till honom, bönhörde Herren honom och lyssnade till hans bön och lät honom komma tillbaka till Jerusalem som kung. Då insåg Manasse att det är Herren som är Gud.

¹⁴ Han byggde en yttermur till Davids stad väster om Gihon i dalen, fram till ingången till Fiskporten och runt omkring Ofel och gjorde den mycket hög. Sedan tillsatte han befälhavare i alla befästa städer i Juda. ¹⁵ Han avlägsnade de främmande gudarna och avgudabilden från Herrens hus, liksom alla de altaren som han hade byggt på det berg där Herrens hus stod, och i Jerusalem, och han kastade ut dem utanför staden. ¹⁶ Vidare upprättade han Herrens altare och offrade gemenskapsoffer och tackoffer på det och uppmanade Juda att tjäna Herren, Israels Gud. ¹⁷ Folket offrade ändå på höjderna, men endast åt Herren, sin Gud.

¹⁸ Vad som mer finns att säga om Manasse och om hans bön till sin Gud och om de ord som siarna talade till honom i Herrens, Israels Guds, namn, det står i Israels kungars krönika. ¹⁹ Om hans bön och hur han blev bönhörd, om all hans synd och trolöshet och om de platser där han byggde offerhöjder och ställde upp aseror och gjutna bilder, innan han ödmjukade sig, är skrivet i Hosajs krönika. ²⁰ Manasse gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom där han bodde. Hans son Amon blev kung efter honom.

Amon kung i Juda

²¹ Amon var tjugotvå år när han blev kung, och han regerade två år i Jerusalem. ²² Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som hans fader Manasse hade gjort. Han offrade åt alla de avgudabilder som han fader Manasse hade tillverkat, och han dyrkade dem. ²³ Men han ödmjukade sig inte inför Herren, så som hans fader Manasse hade gjort, utan han hopade skuld på skuld. ²⁴ Och hans tjänare sammansvor sig mot honom och dödade honom hemma i hans hus. ²⁵ Men folket i landet dödade alla som hade sammansvurit sig mot kung Amon Därefter gjorde folket i landet hans son Josia till kung efter honom.

Josia kung i Juda

34 Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade trettioett år i Jerusalem. ² Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och vandrade på sin fader Davids vägar och vek inte av vare sig till höger eller till vänster.

Början av Josias reform

³ I sitt åttonde regeringsår, medan han ännu var ung, började Josia söka sin fader Davids Gud, och i det tolfte året började han rena Juda och Jerusalem från offerhöjderna och aserorna och från de utskurna och gjutna avgudabilderna. ⁴ Baalsaltarna bröts ner inför honom, solstoderna som stod på dem högg han ner, och aserorna och de utskurna och gjutna avgudabilderna slog han sönder och krossade till stoft, som han strödde ut på de mäns gravar som hade offrat åt dem. ⁵ Och prästernas ben brände han upp på deras altaren. Så renade han Juda och Jerusalem. ⁶ I Manasse, Efraims och Simeons städer ända till Naftali genomsökte han överallt husen. ⁷ Och sedan han hade brutit ner altarna, krossat aserorna och avgudabilderna till stoft och huggit ner alla solstoder i hela Israels land återvände han till Jerusalem.

Översteprästen Hilkia finner lagboken

⁸ I sitt artonde regeringsår, medan han höll på att rena landet och templet, sände kung Josia i väg Safan, Asaljas son, och Maaseja, stadens ledare, och kanslern Joa, Joahas son, för att sätta i stånd Herrens, sin Guds, hus. ⁹ De gick till översteprästen Hilkia och lämnade de pengar som hade förts in till Guds hus och som de leviter som höll vakt vid tröskeln hade samlat in från Manasse, Efraim och hela det övriga Israel, liksom från hela Juda och Benjamin och från Jerusalems invånare. ¹⁰ De överlämnade dem till de män som tjänstgjorde som tillsyningsmän i Herrens hus. Dessa gav sedan pengarna till de arbetare som var sysselsatta vid Herrens hus med att reparera byggnaden och sätta den i stånd. ¹¹ Timmermännen och byggnadsarbetarna fick pengarna för att köpa in huggen sten samt trävirke till stockar, som skulle användas för att timra upp de hus som Juda kungar hade förstört. ¹² Männen utförde sitt arbete med plikttrohet. Tillsyningsmän över dem och arbetsledare var Jahat och Obadja, leviter av Meraris släkt, och Sakarja och Mesullam av kehatiternas släkt. Alla dessa leviter var skickliga musiker. ¹³ De hade också tillsynen över bärarna och över dem som arbetade vid de olika göromålen. Några av leviterna var också skrivare, tillsyningsmän och dörrvaktare.

¹⁴ När de tog ut pengarna som hade flutit in till Herrens hus, fann prästen Hilkia Herrens lagbok, som hade blivit given genom Mose. ¹⁵ Då sade Hilkia till skrivaren Safan: "Jag har funnit lagboken i Herrens hus." Hilkia gav boken åt Safan. ¹⁶ Safan bar boken till kungen och lämnade sin redogörelse till honom. Han sade: "Dina tjänare har gjort allt som de har fått i uppdrag att göra. ¹⁷ De har tömt ut de pengar som fanns i Herrens hus och har överlämnat dem åt tillsyningsmännen och åt arbetarna." ¹⁸ Skrivaren Safan sade också till kungen: "Prästen Hilkia har gett mig en bok." Och Safan läste ur den inför kungen.

¹⁹ När kungen hörde lagens ord, rev han sönder sina kläder. ²⁰ Och kungen befallde Hilkia och Ahikam, Safans son, och Abdon, Mikas son, och skrivaren Safan och Asaja, kungens tjänare och sade: ²¹ "Gå och fråga Herren för mig och för dem som är kvar av Israel och Juda om det som står i den bok som man nu har funnit. Ty Herrens vrede är stor, och den är utgjuten över oss, därför att våra fäder inte har hållit Herrens ord och inte har gjort allt som är föreskrivet i denna bok."

²² Och Hilkia och de som kungen hade utsett gick till profetissan Hulda, hustru till Sallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tokehat, Hasras son. Hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne så som de hade blivit tillsagda. ²³ Då svarade hon dem: "Så säger Herren, Israels Gud: Säg till den man som har sänt er till mig: ²⁴ Så säger Herren: Se, över denna plats och över dem som bor här skall jag låta olycka komma, alla de förbannelser som är skrivna i den bok som man har läst för Juda kung. ²⁵ De har övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom alla sina händers verk, därför skall min vrede utgjutas över denna plats och skall inte utsläckas. ²⁶ Men till Juda kung, som har sänt er för att fråga Herren, till honom skall ni säga: Så säger Herren, Israels Gud, om de ord du har hört: ²⁷ Eftersom ditt hjärta veknade och du ödmjukade dig inför Gud när du hörde hans ord mot denna plats och mot dem som bor här, ja, eftersom du ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät inför mig, därför har jag också hört dig, säger Herren. ²⁸ Jag skall samla dig till dina fäder, och du skall samlas till dem i din grav med frid. Dina ögon skall slippa se all den olycka som jag skall låta komma över denna plats och över dem som bor här." Och de vände tillbaka till kungen med detta svar.

Josia upprättar ett förbund att lyda Herren

²⁹ Då sände kungen bud och kallade samman alla de äldste i Juda och Jerusalem. ³⁰ Och kungen gick upp i Herrens hus med alla Juda män och Jerusalems invånare, med prästerna och leviterna, ja, med allt folket från den störste till den minste. Han läste upp för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens hus. ³¹ Och kungen trädde fram på sin plats och slöt inför Herrens ansikte det förbundet att de skulle följa Herren och hålla fast vid hans bud, hans vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ och göra efter förbundets ord, som var skrivna i denna bok. ³² Han lät alla som fanns i Jerusalem och Benjamin träda in i förbundet. Och Jerusalems invånare handlade efter Guds, sina fäders Guds, förbund. ³³ Josia avlägsnade alla avgudar i de länder som tillhörde Israel och befallde alla som fanns i Israel att tjäna Herren, sin Gud. Och så länge han levde vek de inte av från Herren, sina fäders Gud.

Josia firar påskhögtiden

35 Josia firade Herrens påsk i Jerusalem. Man slaktade påska- lammet på fjortonde dagen i första månaden. ² Han fastställde prästernas åligganden och styrkte dem till tjänstgöringen i Herrens hus. ³ Han sade till leviterna som undervisade hela Israel och som var helgade åt Herren: "Sätt den heliga arken i det hus som Salomo, Davids son, Israels kung, har byggt. Den skall inte mer vara en börda på era axlar. Tjäna nu Herren, er Gud, och hans folk Israel. ⁴ Gör er redo efter era familjer, i era avdelningar, enligt vad David, Israels kung, har föreskrivit och enligt hans son Salomos föreskrifter. ⁵ Ställ upp er i helgedomen, ordnade efter era bröders, hela folkets familjer, så att en avdelning av en levitisk familj kommer på varje grupp. ⁶ Slakta påskalammet och helga er och tillaga det för era bröder. Gör efter Herrens ord genom Mose."

⁷ Och Josia offrade småboskap för hela folket, dels lamm och dels killingar, 30 000 djur, allt till påskoffer åt dem som var närvarande, samt nötboskap, 3 000 djur. Detta togs från kungens privata egendom. ⁸ Hans furstar gav också av fri vilja offergåvor åt folket och åt prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, gav åt prästerna 2 600 lamm och killingar samt nötboskap, 300 djur, till påskoffer. ⁹ Och Konanja med Semaja och Netanel, hans bröder, samt Hasabja, Jegiel och Josabad, de främsta bland leviterna, gav som offergåva åt leviterna 5 000 lamm och killingar till påskoffer, samt dessutom nötboskap, 500 djur.

¹⁰ På detta sätt blev det ordnat för gudstjänsten.

Prästerna och leviterna inställde sig till tjänstgöring på sina platser och efter sina avdelningar, som kungen hade befallt. ¹¹ De slaktade påskalammet, och prästerna stänkte med blodet som räcktes åt dem, medan leviterna flådde lammen. ¹² Och de avskilde brännoffersstyckena och delade ut dem åt folket efter deras familjer, för att de skulle offra dem åt Herren, så som det var föreskrivet i Mose bok. På samma sätt gjorde de också med nötboskapen. ¹³ Och de stekte påskalammet på eld på föreskrivet sätt. Men köttet från gemenskapsoffret kokade de i grytor, pannor och kittlar och skyndade sig att dela ut det till allt folket. ¹⁴ Sedan lagade de till åt sig själva och åt prästerna, ty prästerna, Arons söner, var upptagna ända till natten med att offra brännoffret och fettstyckena. Därför måste leviterna laga till både åt sig själva och åt prästerna, Arons söner. ¹⁵ Sångarna, Asafs ättlingar, stod på sin plats, som David, Asaf, Heman och kungens siare Jedutun hade befallt, och dörrvaktarna stod var och en vid sin port. De behövde inte gå ifrån sin tjänstgöring, ty deras bröder, leviterna, lagade till åt dem.