Bible in 90 Days

¹⁶ Så blev den dagen allt ordnat för Herrens tjänst, så att man firade påskhögtid och offrade brännoffer på Herrens altare, så som kung Josia hade befallt. ¹⁷ De av Israels barn som var närvarande höll nu påskhögtid och det osyrade brödets högtid i sju dagar. ¹⁸ En påskhögtid som denna hade inte firats i Israel sedan profeten Samuels tid. Ingen av Israels kungar hade hållit en sådan påskhögtid som nu firades av Josia med prästerna och leviterna, hela Juda och dem av Israel som var närvarande samt Jerusalems invånare. ¹⁹ I Josias artonde regeringsår hölls denna påskhögtid.

Josia dör vid Megiddo

²⁰ Efter allt detta, sedan Josia hade satt templet i gott stånd, drog Neko, kungen i Egypten, upp för att strida vid Karkemis som ligger vid Eufrat, och Josia drog ut mot honom. ²¹ Då skickade Neko bud till honom och sade: "Vad har jag med dig att göra, du Juda kung? Det är inte mot dig jag nu kommer, utan mot den fiende jag ligger i krig med, och Gud har befallt mig att skynda. Sluta upp med att stå emot Gud, som är med mig, och tag dig i akt så att han inte förgör dig." ²² Men i stället för att vända om och lämna honom i fred förklädde Josia sig och gick ut för att strida mot honom utan att höra på Nekos ord, som kom från Guds mun, och man drabbade samman i Megiddopasset. ²³ Bågskyttarnas skott träffade kung Josia, och kungen sade till sina män: "Bär bort mig! Jag är svårt sårad." ²⁴ Då bar hans män bort honom från vagnen och satte honom i hans andra vagn och förde honom till Jerusalem. Och han dog och blev begravd där hans fäder var begravda. Hela Juda och Jerusalem sörjde Josia. ²⁵ Och Jeremia sjöng en klagosång över Josia. Alla sångare och sångerskor talade om Josia i sina klagosånger och gör det än i dag. Dessa sånger blev allmänt sjungna i Israel, och de finns upptecknade bland "Klagosångerna".

²⁶ Vad som mer finns att säga om Josia och om de fromma gärningar han gjorde enligt det som var skrivet i Herrens lag, ²⁷ och om annat som han företog sig under sin första tid såväl som under sin sista, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar.

Joahas kung i Juda

36 Folket i landet tog Joahas, Josias son, och gjorde honom till kung i Jerusalem efter hans far. ² Han var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. ³ Kungen i Egypten avsatte honom i Jerusalem och tvingade landet betala en skatt på etthundra talenter silver och en talent guld. ⁴ Och kungen i Egypten gjorde hans bror Eljakim till kung över Juda och Jerusalem och ändrade hans namn till Jojakim. Men Neko tog med sig hans bror Joahas och förde honom till Egypten.

Jojakim kung i Juda

⁵ Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens, sin Guds, ögon. ⁶ Och Nebukadnessar, kungen i Babel, drog upp mot honom och fängslade honom med kopparbojor och förde honom bort till Babel. ⁷ En del av kärlen i Herrens hus förde Nebukadnessar också till Babel, och han satte in dem i sitt palats i Babel.

⁸ Vad som mer finns att säga om Jojakim och om de avskyvärda ting han gjorde och vad som i övrigt blev funnet hos honom, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar. Hans son Jojakin blev kung efter honom.

Jojakin kung i Juda

⁹ Jojakin var åtta^[a] år när han blev kung, och han regerade tre månader och tio dagar i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. ¹⁰ I början av följande år lät kung Nebukadnessar hämta honom och förde honom till Babel tillsammans med de dyrbara kärlen i Herrens hus. Och han gjorde hans bror Sidkia till kung över Juda och Jerusalem.

Sidkia siste kungen över Juda

¹¹ Sidkia var tjugoett år när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. ¹² Han gjorde det som var ont i Herrens, sin Guds, ögon. Han ödmjukade sig inte under profeten Jeremia, som talade Herrens ord. ¹³ Och han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, som hade tagit en ed av honom vid Gud. Han var hårdnackad och förhärdade sitt hjärta, så att han inte omvände sig till Herren, Israels Gud.

Jerusalems fall

¹⁴ Också alla de ledande prästerna och folket gick allt längre i sin trolöshet mot Gud. De bedrev hednafolkens alla styggelser och orenade Herrens hus, det som han hade helgat i Jerusalem. ¹⁵ Herren, deras fäders Gud, skickade sina budskap till dem gång på gång genom sina sändebud, ty han hade medlidande med sitt folk och sin boning. ¹⁶ Men de gjorde narr av Guds sändebud, de föraktade hans ord och hånade hans profeter, till dess att Herrens vrede över hans folk växte så att det inte mer fanns någon bot. ¹⁷ Då sände han emot dem kaldeernas kung, som dödade deras unga män med svärd i deras helgedom och inte skonade vare sig unga män eller unga kvinnor, inte heller gamla och gråhårsmän. Allt gavs i hans hand. ¹⁸ Och alla kärl i Guds hus, både stora och små, och skatterna i Herrens hus, liksom de skatter som tillhörde kungen och hans förnämsta män, allt förde han till Babel. ¹⁹ De satte eld på Guds hus och bröt ner Jerusalems mur. Alla stadens palats brände de upp i eld och förstörde alla dyrbara föremål. ²⁰ Dem som hade undkommit svärdet förde han bort i fångenskap till Babel, och de blev slavar åt honom och hans söner till dess att perserna kom till makten. ²¹ Herrens ord genom Jeremias mun skulle uppfyllas, nämligen att landet skulle få gottgörelse för sina sabbater - så länge det låg öde hade det sabbat - till dess att sjuttio år hade gått.

²² För att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas hände sig i den persiske kungen Koresh första regeringsår att Herren påverkade perserkungen Koresh sinne så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes:

²³ "Så säger Koresh, kungen i Persien: Herren, himmelens Gud, har givit mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. Den bland er som tillhör hans folk må bege sig dit upp, och hans Gud ska vara med honom."

Koresh befaller judarna att återvända

1 Detta hände i den persiske kungen Koresh första regeringsår.^[b] För att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas, påverkade Herren den persiske kungen Koresh sinne, så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes:

² "Så säger Koresh, kungen i Persien: Herren, himmelens Gud, har givit mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. ³ Den bland er som tillhör hans folk må bege sig upp till Jerusalem i Juda för att bygga upp Herrens, Israels Guds, hus, och hans Gud skall vara med honom. Han är den Gud som bor i Jerusalem. ⁴ Alla som finns kvar skall få hjälp av folket på den ort där de bor som främlingar. De skall få silver och guld, gods och boskap, förutom vad som frivilligt ges till Guds hus i Jerusalem."

⁵ Huvudmännen för Juda och Benjamins familjer, prästerna och leviterna, alla de vilkas sinne Gud hade påverkat, gjorde sig beredda att ge sig i väg för att bygga upp Herrens hus i Jerusalem. ⁶ Och alla som bodde i deras närhet hjälpte dem med silverkärl, guld, gods och boskap och med dyrbara gåvor, förutom alla frivilliga gåvor.

⁷ Kung Koresh lät hämta fram de föremål som hade tillhört Herrens hus men som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem och låtit sätta in i sin guds hus. ⁸ Koresh, kungen i Persien, överlämnade dem åt skattmästaren Mitredat, som räknade upp dem åt Sesbassar, fursten i Juda. ⁹ Detta var antalet av dem: 30 kärl av guld, 1 000 av silver, 29 andra offerkärl, ¹⁰ 30 bägare av guld, 410 silverbägare av enklare slag och 1 000 andra kärl. ¹¹ Antalet guldkärl och silverkärl var tillsammans 5 400. Allt detta förde Sesbassar med sig, när de som hade varit tillfångatagna begav sig från Babel till Jerusalem.

De som återvände från Babylonien

2 Dessa var de män från provinsen Judeen som drog upp från den landsflykt och fångenskap i Babel dit de hade blivit bortförda av Nebukadnessar, kungen i Babel, och som vände tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad. ² De följde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordokaj, Bilsan, Mispar, Bigvaj, Rehum och Baana.

Detta var antalet män av Israels folk:

³ Pareos barn: 2 172,

⁴ Sefatjas barn: 372,

⁵ Aras barn: 775,

⁶ Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: 2 812,

⁷ Elams barn: 1 254,

⁸ Sattus barn: 945,

⁹ Sackajs barn: 760,

¹⁰ Banis barn: 642,

¹¹ Bebais barn: 623,

¹² Asgads barn: 1 222,

¹³ Adonikams barn: 666,

¹⁴ Bigvajs barn: 2 056,

¹⁵ Adins barn: 454,

¹⁶ Aters barn av Hiskia: 98,

¹⁷ Besajs barn: 323,

¹⁸ Joras barn: 112,

¹⁹ Hasums barn: 223,

²⁰ Gibbaras barn: 95,

²¹ Betlehems barn: 123,

²² männen från Netofa: 56,

²³ männen från Anatot: 128,

²⁴ Asmavets barn: 42,

²⁵ Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: 743,

²⁶ Ramas och Gebas barn: 621,

²⁷ männen från Mikmash: 122,

²⁸ männen från Betel och Ai: 223,

²⁹ Nebos barn: 52,

³⁰ Magbis barn: 156,

³¹ den andre Elams barn: 1 254,

³² Harims barn: 320,

³³ Lods, Hadids och Onos barn: 725,

³⁴ Jerikos barn: 345,

³⁵ Senaas barn: 3 630.

³⁶ Av prästerna: Jedajas barn av Jesuas hus: 973,

³⁷ Immers barn: 1 052,

³⁸ Pashurs barn: 1 247,

³⁹ Harims barn: 1 017.

⁴⁰ Av leviterna: Jesuas och Kadmiels barn, av Hodajas barn: 74,

⁴¹ av sångarna: Asafs barn: 128,

⁴² av dörrvaktarnas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn och Sobajs barn: tillsammans 139.

⁴³ Av tempeltjänarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,

⁴⁴ Keros barn, Siahas barn, Padons barn,

⁴⁵ Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn,

⁴⁶ Hagabs barn, Samlajs barn, Hanans barn,

⁴⁷ Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn,

⁴⁸ Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn,

⁴⁹ Uzzas barn, Paseas barn, Besajs barn,

⁵⁰ Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn,

⁵¹ Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,

⁵² Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,

⁵³ Barkos barn, Siseras barn, Temas barn,

⁵⁴ Nesias barn, Hatifas barn.

⁵⁵ Av Salomos tjänares barn: Sotajs barn, Hassoferets barn, Perudas barn,

⁵⁶ Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,

⁵⁷ Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebajims barn, Amis barn.

⁵⁸ Tempeltjänarna och Salomos tjänares barn utgjorde tillsammans 392.

⁵⁹ Dessa var de som begav sig hem från Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addam och Immer, men som inte kunde uppge sina familjer och sin släkt eller om de tillhörde Israel: ⁶⁰ Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, 652.

⁶¹ Av prästernas barn: Habajas barn, Hackos barn, Barzillajs barn, en man som hade tagit en av gileaditen Barzillajs döttrar till hustru och blivit uppkallad efter dem. ⁶² Dessa sökte efter sina släktregister men kunde inte finna dem. Därför betraktades de som orena och utestängdes från prästämbetet. ⁶³ Ståthållaren sade till dem att de inte skulle få äta av det högheliga, förrän en präst trädde fram med urim och tummim.

⁶⁴ Hela församlingen utgjorde tillsammans 42 360 ⁶⁵ förutom tjänare och tjänarinnor som uppgick till 7 337. Till dem hörde 200 sångare och sångerskor. ⁶⁶ De hade 736 hästar, 245 mulåsnor, ⁶⁷ 435 kameler och 6 720 åsnor.

⁶⁸ När de kom till Herrens hus i Jerusalem, gav somliga av huvudmännen för familjerna frivilliga gåvor till Guds hus, för att det åter skulle byggas upp på sin plats. ⁶⁹ De gav efter vad var och en förmådde: till arbetskassan 61 000 dariker i guld och 5 000 minor i silver och dessutom 100 prästskrudar.

⁷⁰ Prästerna, leviterna, en del av folket, sångarna, dörrvaktarna och tempeltjänarna bosatte sig i sina städer, hela Israel i sina städer.

Offrandet börjar på nytt

3 När sjunde månaden^[c] kom och Israels barn bodde i sina städer, samlades folket som en man i Jerusalem.

² Jesua, Josadaks son, och hans bröder, prästerna, och Serubbabel, Sealtiels son, och hans bröder, började bygga Israels Guds altare för att offra brännoffer där, så som det var föreskrivet i gudsmannen Moses lag. ³ De uppförde altaret på dess plats, eftersom de var rädda för folken som bodde där i landet. På altaret offrade de brännoffer åt Herren, morgonens och aftonens brännoffer. ⁴ De firade lövhyddohögtiden, som det var föreskrivet och offrade brännoffer varje dag till ett bestämt antal. ⁵ Sedan offrade de det dagliga brännoffret och de offer som hörde till nymånaderna och till alla Herrens övriga helgade högtider, och alla de offer som de frivilligt bar fram åt Herren. ⁶ Den första dagen i sjunde månaden började de offra brännoffer åt Herren, innan grunden till Herrens tempel ännu var lagd.

Grunden till templet läggs

⁷ De gav pengar åt stenhuggare och snickare och även matvaror, dryckesvaror och olja till sidonierna och tyrierna, för att dessa sjövägen skulle föra cederträ från Libanon till Jafo i enlighet med det tillstånd som den persiske kungen Koresh hade givit dem. ⁸ I det andra årets andra månad,^[d] sedan de hade kommit till Guds hus i Jerusalem, sattes arbetet igång av Serubbabel, Sealtiels son, och av Jesua, Josadaks son, och deras övriga bröder, prästerna och leviterna, och av alla dem som hade kommit till Jerusalem från fångenskapen. Det började med att de anställde de leviter som var tjugo år gamla eller mer till att leda arbetet på Herrens hus. ⁹ Jesua med sina söner och bröder och Kadmiel med sina söner, Juda söner, så även Henadads söner med sina söner och bröder, leviterna, åtog sig som en man att ha uppsikt över dem som arbetade på Guds hus.

¹⁰ När byggnadsarbetarna lade grunden till Herrens tempel, intog prästerna sina platser i ämbetsskrud och med trumpeter. Tillsammans med leviterna, Asafs söner, prisade de Herren med cymbaler efter den anvisning Israels kung David hade givit. ¹¹ De sjöng lov och pris till Herren: "Han är god, hans nåd mot Israel varar i evighet." Hela folket jublade högt och prisade Herren för att grunden till Herrens hus var lagd. ¹² Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för familjerna, de gamla som hade sett det förra huset, grät högt när de såg grunden läggas till detta hus. Många andra jublade och var så glada att de ropade med hög röst. ¹³ Man kunde inte skilja mellan det högljudda, glada jubelropet och folkets högljudda gråt, ty folket ropade så högt att ljudet hördes vida omkring.

Arbetet med templet stoppas

4 När motståndarna till Juda och Benjamin fick höra att de som hade kommit tillbaka från fångenskapen höll på att bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud, ² gick de till Serubbabel och till huvudmännen för familjerna och sade till dem: "Låt oss bygga tillsammans med er, för vi söker er Gud liksom ni, och vi har offrat åt honom ända sedan den assyriske kungen Esarhaddon lät föra oss hit." ³ Men Serubbabel och Jesua och de övriga huvudmännen för Israels familjer sade till dem: "Ni får inte tillsammans med oss bygga ett hus åt vår Gud. Vi skall själva bygga huset åt Herren, Israels Gud, så som den persiske kungen Koresh har befallt oss."

⁴ Men folket i landet gjorde judarna modfällda så att de avskräcktes från att bygga vidare. ⁵ De lejde män som motarbetade dem och gjorde deras planer om intet, så länge Koresh, kungen i Persien levde och sedan ända till dess att Darejaves,^[e] kungen i Persien, började regera.

Exempel på senare motstånd

⁶ När Ahasveros^[f] regerade skrev man i början av hans regeringstid ett brev som anklagade dem som bodde i Juda och Jerusalem.

⁷ Och på Artasastas^[g] tid skrev Bislam, Mitredat och Tabeel och hans andra ämbetsbröder till Artasasta, kungen i Persien. Brevet var skrivet på arameiska och med arameiska bokstäver.

⁸ Likaså skrev rådsherren Rehum och skrivaren Simsaj ett brev om Jerusalem till kung Artasasta med följande innehåll:

⁹ "Från rådsherren Rehum och skrivaren Simsaj och de andra, deras medbröder från Dina och Afarsatka, Tarpela, Afaras, Erek, Babel, Susan, Deha, Elam ¹⁰ och de andra folk som den store och mäktige Asenappar^[h] hade fört bort och låtit bosätta sig i staden Samaria och på annat håll i landet, på andra sidan floden och så vidare ¹¹ - detta är en avskrift av det brev som de sände till honom - till kung Artasasta: "Från dina tjänare, männen på andra sidan floden och så vidare.

¹² Må det komma till konungens kännedom att de judar som gav sig i väg från dig har kommit hit till oss i Jerusalem. De håller nu på att bygga upp den upproriska och onda staden, de sätter murarna i stånd och förbättrar grundvalarna. ¹³ Konungen bör nu veta att om denna stad byggs upp och murarna sätts i stånd, kommer de varken att betala skatt eller tull eller vägpengar, och det kommer att skada kungarnas inkomster. ¹⁴ Eftersom vi äter palatsets salt^[i] och det inte är rätt att vi ser hur konungen kan lida skada, sänder vi nu denna skrivelse och låter konungen veta detta, ¹⁵ så att man kan forska i dina fäders krönikor. Du skall då i dessa krönikor finna att denna stad har varit en upprorisk stad, till skada för kungar och länder. Sedan gammalt har man där anstiftat oroligheter, och därför har också denna stad blivit förstörd. ¹⁶ Vi låter nu konungen veta att om denna stad byggs upp igen och dess murar sätts i stånd, kommer konungen till följd av det inte mer att ha någon besittning i landet på andra sidan floden."

¹⁷ Kungen sände detta svar:

"Till rådsherren Rehum och skrivaren Simsaj och de andra, deras medbröder, som bor i Samaria och i det övriga landet på andra sidan floden.

Frid och så vidare. ¹⁸ Den skrivelse som ni har sänt till oss har noggrant blivit uppläst för mig. ¹⁹ Sedan jag hade befallt att man skulle göra efterforskningar, fann man att denna stad ända sedan gammalt har brukat sätta sig upp mot kungar och att uppror och oroligheter har anstiftats där. ²⁰ I Jerusalem har också funnits mäktiga kungar, som härskat över allt land som ligger på andra sidan floden. Skatt, tull och vägpengar har givits till dem. ²¹ Utfärda därför en befallning att man hindrar dessa män att bygga upp denna stad, till dess jag befaller det. ²² Se till att ni inte är försumliga i denna sak, så att skadan inte växer, till men för konungarna."

²³ Så snart det som stod i kung Artasastas skrivelse hade blivit läst för Rehum och skrivaren Simsaj och deras medbröder, gick de till judarna i Jerusalem och hindrade dem med våld och makt.

^24 [j] Så upphörde nu arbetet på Guds hus i Jerusalem. Det blev förhindrat ända till den persiske kungen Darejaves andra regeringsår.^[k]

Arbetet på templet börjar på nytt

5 Och profeten Haggai och Sakarja,^[l] Iddos son, profeterade för judarna i Juda och Jerusalem i Israels Guds namn, som de var uppkallade efter. ² Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, började då bygga på Guds hus i Jerusalem. Guds profeter var med dem och hjälpte dem.

³ Vid samma tid kom Tattenaj, som var ståthållare i landet på andra sidan floden, och Setar-Bosenaj och deras medbröder till dem och sade så till dem: "Vem har befallt er att bygga detta hus och att sätta denna mur i stånd?" ⁴ Då berättade vi för dem vad de män hette som uppförde byggnaden. ⁵ Guds öga vakade över judarnas äldste, så att man inte kunde lägga något hinder i vägen för dem, innan saken hade kommit inför Darejaves och de hade fått brev tillbaka från honom om detta.

⁶ Detta är vad som stod skrivet i det brev som Tattenaj, ståthållaren i landet på andra sidan floden, och Setar-Bosenaj och hans medbröder, afarsekiterna, som bodde på andra sidan floden, sände till kung Darejaves. ⁷ De sände nämligen en redogörelse till honom, och i den stod det:

"Må frid i allt vara med konung Darejaves.

⁸ Må det komma till konungens kännedom att vi kom till provinsen Judeen, till den store Gudens hus. Detta håller man nu på att bygga upp med stora stenar, och i väggarna lägger man in trävirke. Arbetet bedrivs med omsorg och går snabbt framåt under deras ledning. ⁹ Då frågade vi de äldste där: Vem har befallt er att bygga detta hus och att återställa denna mur? ¹⁰ Vi frågade dem också vad de hette för att vi skulle kunna underrätta dig om det och för att kunna skriva upp namnen på de män som stod i spetsen för dem.

¹¹ Detta var det svar som de gav oss:

Vi är tjänare till himlens och jordens Gud, och vi bygger på nytt upp det hus som för många år sedan stod här och som en stor kung i Israel hade byggt och gjort färdigt. ¹² Men eftersom våra fäder gjorde himmelens Gud vred, gav han dem i kaldeen Nebukadnessars, den babyloniske kungens, hand. Han förstörde detta hus och förde bort folket till Babel. ¹³ Men i sitt första regeringsår gav den babyloniske kungen Koresh befallning om att man skulle bygga upp detta Guds hus. ¹⁴ Dessutom lät kung Koresh från templet i Babel hämta de kärl av guld och silver som hade tillhört Guds hus men som Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem och fört till templet i Babel. Kung Koresh gav dem åt en man vid namn Sesbassar, som han hade tillsatt som ståthållare. ¹⁵ Till honom sade han: Tag dessa kärl och far i väg och bär in dem i templet i Jerusalem och låt Guds hus bli uppbyggt på sin plats. ¹⁶ Så kom denne Sesbassar hit och lade grunden till Guds hus i Jerusalem. Från den tiden och ända till nu har man byggt på det, och det är ännu inte färdigt.

¹⁷ Om konungen finner för gott, må man göra efterforskningar i konungens skattkammare i Babel för att ta reda på om kung Koresh har givit befallning att bygga detta Guds hus i Jerusalem. Därefter må konungen meddela oss sin vilja om det."

Darejaves befallning

6 Då gav kung Darejaves befallning att man skulle göra efterforskningar i arkiven i skattkammaren i Babel. ² I Ametas borg i provinsen Medien fann man en bokrulle där följande stod skrivet:

³ "I sitt första regeringsår gav kung Koresh denna befallning om Guds hus i Jerusalem: Huset skall byggas upp och vara en plats där man bär fram offer. Grunden skall läggas fast. Det skall byggas sextio alnar högt och sextio alnar brett ⁴ med tre varv stora stenar och med ett varv nytt trävirke. Vad som fordras för omkostnaderna skall betalas ut från kungens hus. ⁵ De kärl av guld och silver i Guds hus som Nebukadnessar tog ur templet i Jerusalem och förde till Babel, skall man också lämna tillbaka, så att de på nytt kommer till sin plats i templet i Jerusalem, och man skall sätta in dem i Guds hus."

⁶ "Nu skall du Tattena, som är ståthållare i landet på andra sidan floden, och du Setar-Bosenaj och era medbröder afarsekiterna på andra sidan floden, hålla er borta därifrån. ⁷ Lämna arbetet på detta Guds hus i fred. Judarnas ståthållare och äldste skall bygga detta Guds hus på dess plats. ⁸ Härmed ger jag befallning om hur ni skall gå till väga med judarnas äldste, när de bygger på detta Guds hus. Av de pengar som konungen får i skatt från landet på andra sidan floden skall det som fordras för omkostnaderna fullt ut betalas till dessa män, så att arbetet inte avbryts. ⁹ Vad de behöver, ungtjurar, baggar och lamm till brännoffer åt himlens Gud, liksom vete, salt, vin och olja, skall efter uppgift av prästerna i Jerusalem utan försummelse lämnas ut till dem dag för dag. ¹⁰ Så skall de kunna bära fram offer till en ljuvlig doft åt himmelens Gud och be för konungens och hans söners liv.

¹¹ Härmed befaller jag att om någon överträder denna förordning, så skall en bjälke brytas loss ur hans hus, och på den skall man hänga upp honom. Hans hus skall förvandlas till en sophög, därför att han har gjort så. ¹² Må den Gud som har låtit sitt namn bo där, slå ner alla kungar och folk som räcker ut sin hand för att överträda denna förordning och för att förstöra detta Guds hus i Jerusalem.

Jag, Darejaves, ger denna befallning. Se till att den blir noggrant utförd!"

Templet invigs

¹³ Eftersom kung Darejaves hade sänt ut en sådan befallning, blev den noggrant utförd av Tattenaj, ståthållaren i landet på andra sidan floden, och av Setar-Bosenaj liksom av deras medbröder. ¹⁴ Judarnas äldste byggde vidare och gjorde stora framsteg i arbetet genom profeterna Haggais och Sakarjas, Iddos sons, profetiska tal. Man byggde och avslutade det så som Israels Gud hade befallt och som Koresh och Darejaves och Artasasta,^[m] den persiske kungen, hade befallt.

¹⁵ Huset blev färdigt till den tredje dagen i månaden Adar i kung Darejaves sjätte regeringsår.^{[n] 16} Israels barn, prästerna och leviterna och de övriga som hade kommit tillbaka från fångenskapen, firade med glädje invigningen av detta hus. ¹⁷ Till invigningen av Guds hus offrade man 100 tjurar, 200 baggar och 400 lamm, och som syndoffer för hela Israel, 12 bockar, som var lika med antalet av Israels stammar. ¹⁸ Man anställde prästerna efter deras skiften och leviterna efter deras avdelningar för att de skulle förrätta Guds tjänst i Jerusalem, så som det var föreskrivet i Moses bok.

Påskhögtiden

¹⁹ De som hade kommit tillbaka från fångenskapen firade påskhögtid på fjortonde dagen i första månaden. ²⁰ Prästerna och leviterna hade då alla renat sig, så att de var rena. De slaktade påskalammet för alla dem som hade kommit tillbaka från fångenskapen och för sina bröder prästerna, liksom för sig själva. ²¹ De israeliter som hade kommit tillbaka från fångenskapen åt av det liksom alla de som hade avskilt sig från hednafolkens orenhet för att söka Herren, Israels Gud. ²² De firade det osyrade brödets högtid med glädje i sju dagar, ty Herren hade gjort dem glada och vänt den assyriske kungens hjärta till dem, så att han understödde dem i arbetet på Guds, Israels Guds, hus.

Esra kommer till Jerusalem

7 Efter någon tid, under den persiske kungen Artasastas regering, begav sig Esra hem från Babel. Esra var son till Seraja, son till Asarja, son till Hilkia, ² son till Sallum, son till Sadok, son till Ahitub, ³ son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot, ⁴ son till Seraja, son till Uzzi, son till Bucki, ⁵ son till Abisua, son till Pinehas, son till Eleasar, son till Aron, översteprästen. ⁶ Denne Esra var skriftlärd och mycket kunnig i Mose lag, den lag som Herren, Israels Gud, hade givit. Kungen gav honom allt han begärde, eftersom Herrens, hans Guds, hand var över honom. ⁷ Också en del av Israels barn och av prästerna, leviterna, sångarna, dörrvaktarna och tempeltjänarna begav sig upp till Jerusalem i Artasastas sjunde regeringsår.^[o]

⁸ Esra kom till Jerusalem i femte månaden i kungens sjunde regeringsår. ⁹ Den första dagen i första månaden blev det nämligen bestämt att man skulle lämna Babel, och på första dagen i femte månaden kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var över honom ¹⁰ Ty Esra hade vänt sitt hjärta till att studera Herrens lag och leva efter den och att lära ut lag och rätt i Israel.

Kung Artasastas skrivelse

¹¹ Så stod det i den skrivelse som kung Artasasta gav prästen Esra, den skriftlärde, han som var kunnig i det som Herren hade befallt och stadgat för Israel:

¹² "Artasasta, konungarnas konung, till prästen Esra, han som är lärare i himmelens Guds lag, och så vidare.

¹³ Jag befaller att var och en av Israels folk och av dess präster och leviter som bor i mitt rike och som vill fara till Jerusalem, skall resa med dig. ¹⁴ Konungen och hans sju rådgivare sänder i väg dig för att undersöka om förhållandena i Juda och Jerusalem är efter din Guds lag, som är i din hand. ¹⁵ Du skall föra dit silver och guld som konungen och hans rådgivare frivilligt har givit till Israels Gud, han som bor i Jerusalem. ¹⁶ Likaså skall du ta med dig allt det silver och guld som du kan få i hela Babel tillsammans med de frivilliga gåvor som folket och prästerna ger till sin Guds hus i Jerusalem.

¹⁷ För dessa pengar skall du samvetsgrant köpa tjurar, baggar, lamm och sådant som behövs till de matoffer och drickoffer som hör till. Detta skall du offra på altaret i er Guds hus i Jerusalem. ¹⁸ Gör vad du och dina bröder finner lämpligt att göra, enligt er Guds vilja, med det silver och guld som blir över. ¹⁹ Alla de kärl du får till tempeltjänsten i din Guds hus skall du lämna inför Jerusalems Gud. ²⁰ Vad du måste betala för det som ytterligare behövs till din Guds hus, skall du utbetala ur konungens skattkammare.

²¹ Jag, kung Artasasta, befaller alla skattmästare i landet på andra sidan floden att allt vad prästen Esra, som är lärare i himmelens Guds lag, begär av er, det skall noggrant göras och ges, ²² upp till 100 talenter silver, 100 korer vete, 100 bat vin och 100 bat olja och därtill salt så mycket som behövs. ²³ Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och ges till himmelens Guds hus, för att inte vrede skall komma över konungens och hans söners rike. ²⁴ Vi kungör för er att ingen skall ha makt att lägga skatt, tull eller vägpengar på någon präst eller levit, sångare, dörrvaktare, tempeltjänare eller annan tjänare i detta Guds hus.

²⁵ Och du, Esra, skall efter den vishet du fått av Gud, utse domare och lagkloka som skall skipa rätt bland allt folket i landet på andra sidan floden, alla dem som känner din Guds lagar. Om någon inte känner dessa, skall ni lära honom dem. ²⁶ Den som inte följer din Guds lag och konungens lag, skall omgående dömas, antingen till döden eller till förvisning eller till indragning av egendom eller till fängelse."

Esra lovar Gud

²⁷ "Välsignad vare Herren, våra fäders Gud, som ingav kungen i hjärtat att han skulle smycka Herrens hus i Jerusalem, ²⁸ och som lät mig finna nåd inför kungen och hans rådgivare och inför alla kungens mäktiga furstar. Eftersom Herrens, min Guds, hand var över mig fattade jag mod och samlade en del av huvudmännen i Israel för att de skulle resa med mig."

Huvudmännen som återvände med Esra

8 Dessa var de huvudmän för familjerna som under kung Artasastas regering lämnade Babel tillsammans med mig och som här nämns efter sina släkter:

² Av Pinehas söner Gersom, av Itamars söner Daniel, av Davids söner Hattus, ³ av Sekanjas söner, av Pareos söner, Sakarja och med honom i släktregistret upptagna män, etthundrafemtio,

⁴ av Pahat-Moabs söner Eljoenaj, Serajas son, och med honom 200 män, ⁵ av Sekanjas söner Jahaziels son och med honom 300 män, ⁶ av Adins söner Ebed, Jonatans son, och med honom 50 män, ⁷ av Elams söner Jesaja, Ataljas son, och med honom 70 män, ⁸ av Sefatjas söner Sebadja, Mikaels son, och med honom 80 män, ⁹ av Joabs söner Obadja, Jehiels son, och med honom 218 män, ¹⁰ av Selomits söner Josifjas son och med honom 160 män, ¹¹ av Bebajs söner Sakarja, Bebajs son, och med honom 28 män, ¹² av Asgads söner Johanan, Hackatans son, och med honom 110 män, ¹³ av Adonikams söner några som kom senare, vilka hette Elifelet, Jegiel och Semaja, och med dem 60 män, ¹⁴ av Bigvajs söner Utaj och Sabbud och med dem 70 män.

De bortförda kommer till Jerusalem

¹⁵ Jag samlade dessa vid den flod som flyter till Ahava, och vi slog läger där i tre dagar. Men när jag närmare gav akt på folket och prästerna, fann jag inga leviter där. ¹⁶ Då sände jag bud efter huvudmännen Elieser, Ariel, Semaja, Elnatan, Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Mesullam och lärarna Jojarib och Elnatan. ¹⁷ Jag befallde dem att gå till Iddo, huvudmannen i Kasifja, och jag lade i deras mun vad de skulle säga till Iddo och hans bror och till tempeltjänarna i Kasifja, för att man skulle sända till oss sådana som skulle tjäna vår Guds hus. ¹⁸ Eftersom vår Guds goda hand var över oss, sände de till oss en förståndig man, en ättling till Maheli, som var son till Levi, Israels son, liksom Serebja med hans söner och bröder, 18 män, ¹⁹ vidare Hasabja och med honom Jesaja, av Meraris barn, med dennes bröder och deras söner, 20 män. ²⁰ Dessutom sände de 220 av tempeltjänarna, som alla inskrevs med namn, dessa som David och hans hövdingar utsett till leviternas tjänst.

²¹ Vid floden Ahava lät jag utlysa en fasta, för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud och be honom om en lyckosam resa för oss, våra kvinnor och barn och alla våra ägodelar. ²² Ty jag skämdes för att be kungen om soldater och ryttare till vårt beskydd mot fiender på vägen. Vi hade ju sagt till kungen: "Vår Guds hand är över alla dem som söker honom, så att det går dem väl, men hans makt och hans vrede är emot alla som överger honom." ²³ Därför fastade vi och sökte hjälp av vår Gud, och han bönhörde oss.

²⁴ Jag avskilde tolv av de främsta bland prästerna liksom Serebja och Hasabja och med dem tio av deras bröder. ²⁵ Jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, den gåva som kungen, hans rådgivare och överstar och alla de israeliter som var där hade gett till vår Guds hus. ²⁶ Jag vägde upp åt dem 650 talenter silver och silverkärl till ett värde av 100 talenter, likaså 100 talenter guld, ²⁷ 20 bägare av guld till ett värde av 1 000 dariker, samt 2 000 kärl av fin, glänsande koppar, dyrbara som guld. ²⁸ Jag sade till dem: "Ni är helgade åt Herren, och kärlen är helgade och silvret och guldet är en frivillig gåva åt Herren, era fäders Gud. ²⁹ Vaka över det och bevara det, till dess att ni får väga upp det i Jerusalem i kamrarna i Herrens hus inför de främsta bland prästerna och leviterna och de främsta inom Israels familjer." ³⁰ Då tog prästerna och leviterna emot det uppvägda, silvret, guldet och kärlen för att föra det till Jerusalem, till vår Guds hus.

³¹ Vi bröt upp från floden Ahava på tolfte dagen i första månaden för att resa till Jerusalem. Vår Guds hand var över oss och han räddade oss från fiender och bakhåll på vägen. ³² När vi kom till Jerusalem vilade vi där i tre dagar. ³³ Men på fjärde dagen vägdes silvret, guldet och kärlen upp i vår Guds hus och överlämnades åt prästen Meremot, Urias son. Med honom var också Eleasar, Pinehas son, och likaså leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja, Binnujs son. ³⁴ Allt överlämnades efter antal och vikt, och hela vikten blev uppskriven.

³⁵ De landsflyktiga som hade kommit tillbaka från fångenskapen offrade som brännoffer åt Israels Gud 12 tjurar för hela Israel, 96 baggar, 77 lamm och 12 syndoffersbockar, alltsammans som brännoffer åt Herren. ³⁶ De överlämnade kungens förordning till kungens satraper och till ståthållarna i landet på andra sidan floden, och dessa understödde folket och Guds hus.

Esras klagan över folkets otrohet

9 Då detta var fullgjort kom några av furstarna fram till mig och sade: "Varken folket i Israel eller prästerna eller leviterna har hållit sig avskilda från de främmande folken och från de avskyvärda handlingar som utförts av dem, av kananeerna, hetiterna, periseerna, jebusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna. ² Ty de har tagit hustrur åt sig och åt sina söner bland deras döttrar, och så har det heliga släktet blandat sig med de främmande folken. Furstarna och föreståndarna har varit de första att begå sådan otrohet." ³ När jag hörde detta, rev jag sönder min livrock och min kåpa och ryckte av mig hår och skägg och blev sittande i djup sorg. ⁴ Då kom alla de som fruktade Israels Guds ord och samlade sig omkring mig på grund av den otrohet som de hemkomna fångarna hade begått. Jag blev sittande i min djupa sorg ända fram till aftonoffret.

⁵ Men när det var dags för aftonoffret, steg jag upp från min bedrövelse med sönderriven livrock och kåpa. Jag föll ner på mina knän och räckte ut mina händer till Herren, min Gud, ⁶ och sade: "Min Gud, jag skäms och blygs för att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, för våra missgärningar har växt oss över huvudet, och vår skuld är så stor att den når upp till himlen. ⁷ Från våra fäders dagar ända till denna dag har vår skuld varit stor. För våra missgärningars skull har vi med våra kungar och präster lämnats i främmande kungars hand och har drabbats av svärd, fångenskap, plundring och skam, så som det sker med oss än i dag. ⁸ Men nu har Herren, vår Gud, bevisat oss ett litet ögonblick av nåd. Han har låtit en räddad skara bli kvar av oss och gett oss fotfäste på sin heliga plats, för att han, vår Gud, skulle låta ljus gå upp för våra ögon och ge oss andrum i vårt slaveri. ⁹ Ty slavar är vi. Men i vårt slaveri har vår Gud inte övergett oss utan låtit oss finna nåd inför Persiens kungar så att de gav oss mod och kraft till att återupprätta vår Guds hus och bygga upp dess ruiner och han har gett oss en skyddad plats i Juda och Jerusalem.

¹⁰ Vad skall vi nu säga, vår Gud, efter allt detta? Vi har ju övergett dina bud, ¹¹ som du gav genom dina tjänare profeterna, när du sade: Det land som ni kommer till för att ta i besittning, är ett orent land genom de främmande folkens orenhet och genom de avskyvärda handlingar som de har uppfyllt det med, från den ena änden till den andra. ¹² Därför skall ni inte ge era döttrar åt deras söner och ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni skall aldrig någonsin bry er om dessa folk eller söka deras välfärd eller lycka. Då skall ni bli starka och få äta av landets goda och lämna det till besittning åt era barn för alltid. ¹³ Efter allt det som har drabbat oss genom våra onda gärningar och genom den stora skuld vi har dragit på oss har du, vår Gud, ändå skonat oss mer än vi förtjänade och gett oss en räddning som denna. ¹⁴ Skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och genom giftermål förena oss med folk som bedriver sådana avskyvärda ting? Skulle du då inte bli så vred på oss att du förgjorde oss, så att ingenting mer fanns kvar och ingen räddning fanns? ¹⁵ Herre, Israels Gud, du är rättfärdig, eftersom vi denna dag finns kvar som en räddad kvarleva. Se, nu ligger vi här i vår skuld inför dig. Efter det som har hänt kan ingen bestå inför dig."

Folket bekänner sin synd

10 Medan Esra låg där gråtande framför Guds hus och bad och bekände, samlades män, kvinnor och barn omkring honom, en mycket stor skara av Israels folk. Också folket grät bittert. ² Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, sade till Esra: "Vi har varit otrogna mot vår Gud genom att ta till oss främmande kvinnor från de andra folken här i landet. Men ännu finns det hopp för Israel i den sak det gäller. ³ Låt oss nu sluta ett förbund med vår Gud att skilja oss från alla sådana kvinnor och deras barn. Detta råd kommer från Herren och från de män, som fruktar vår Guds bud. Låt oss följa lagen. ⁴ Stå upp, för den uppgiften faller på dig, och vi skall vara med dig. Fatta mod och gå till handling!"

⁵ Då steg Esra upp och lät de främsta bland prästerna och leviterna och hela Israel avlägga en ed att de skulle göra som man hade sagt. Och de svor eden. ⁶ Sedan reste Esra sig från platsen framför Guds hus och gick in i Johanans, Eljasibs sons, tempelkammare. När han hade kommit dit, kunde han varken äta eller dricka. Så sörjde han över den otrohet som de hemkomna fångarna hade gjort sig skyldiga till.

⁷ I Juda och Jerusalem lät man utropa bland alla dem som hade kommit tillbaka från fångenskapen att de skulle samlas i Jerusalem. ⁸ Den som i enlighet med furstarnas och de äldstes beslut inte kom inom tre dagar skulle få allt han ägde förstört, och själv skulle han avskiljas från de hemkomna fångarnas församling. ⁹ Då samlades alla Juda och Benjamins män i Jerusalem på den tredje dagen, det vill säga den tjugonde dagen i nionde månaden. Hela folket stannade på den öppna platsen vid Guds hus. De darrade både på grund av den sak det gällde och på grund av det kraftiga regnet.

¹⁰ Prästen Esra steg fram och sade till dem: "Ni har varit otrogna genom att ni har tagit till er främmande kvinnor och därigenom ökat Israels skuld. ¹¹ Men bekänn nu inför Herren, era fäders Gud, och gör hans vilja. Skilj er från de andra folken här i landet och från de främmande kvinnorna." ¹² Då svarade hela församlingen med hög röst: "Ja! Vi skall göra som du har sagt. ¹³ Men folket är talrikt, och det är nu regntid och man kan inte stå här ute. Detta är inte heller ett ärende som kan slutföras på en dag eller två, för det är många av oss som har syndat i denna sak. ¹⁴ Låt därför våra ledare handla på hela folkets vägnar. Och låt alla i våra städer, som har tagit till sig främmande kvinnor, infinna sig på bestämda tider, och tillsammans med dem de äldste och domarna i varje stad, tills vi har vänt bort ifrån oss vår Guds vrede som brinner på grund av denna sak." ¹⁵ Endast Jonatan, Asaels son, och Jaseja, Tikvas son, gick emot detta, och Mesullam tillsammans med leviten Sabbetaj understödde dem.

¹⁶ Men de som hade kommit tillbaka från fångenskapen gjorde som man hade sagt. Man utsåg prästen Esra och några av huvudmännen för familjerna, alla namngivna. På första dagen i tionde månaden satte de sig för att undersöka saken. ¹⁷ Den första dagen i första månaden hade de avslutat undersökningarna om allt som rörde de män som hade tagit till sig främmande kvinnor.

Männen som tagit till sig främmande kvinnor

¹⁸ Bland prästernas söner visade det sig att följande hade tagit till sig främmande kvinnor:

Av Jesuas, Josadaks sons, barn och hans bröder: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja.

¹⁹ De gav sin hand på att de skulle avlägsna sina kvinnor från sig och de skulle bära fram en bagge som skuldoffer för den skuld de hade ådragit sig:

²⁰ Av Immers barn: Hanani och Sebadja, ²¹ av Harims barn: Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Uzzia, ²² av Pashurs barn: Eljoenaj, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och Eleasa.

²³ Av leviterna: Josabad, Simei och Kelaja, som också hette Kelita, Petaja, Juda och Elieser,

²⁴ av sångarna: Eljasib, av dörrvaktarna: Sallum, Telem och Uri.

²⁵ Av det övriga Israel: av Pareos barn: Ramja, Issia, Malkia, Mijamin, Eleasar, Malkia och Benaja, ²⁶ av Elams barn: Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och Elia, ²⁷ av Sattus barn: Eljoenaj, Eljasib, Mattanja, Jeremot, Sabad och Aziza, ²⁸ av Bebajs barn: Johanan, Hananja, Sabbaj, Atlaj, ²⁹ av Banis barn: Mesullam, Malluk, Adaja, Jasub, Seal och Jeremot, ³⁰ av Pahat-Moabs barn: Adna och Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Besalel, Binnuj och Manasse, ³¹ vidare Harims barn: Elieser, Issia, Malkia, Semaja, Simeon, ³² Benjamin, Malluk och Semarja, ³³ av Hasums barn: Mattenaj, Mattata, Sabad, Elifelet, Jeremaj, Manasse, Simei, ³⁴ av Banis barn: Maadaj, Amram och Uel, ³⁵ Benaja, Bedeja, Keluhi, ³⁶ Vanja, Meremot, Eljasib, ³⁷ Mattanja, Mattenaj och Jaasu, ³⁸ vidare Bani, Binnuj, Simei, ³⁹ vidare Selemja, Natan och Adaja, ⁴⁰ Maknadbaj, Sasaj, Saraj, ⁴¹ Azarel, Selemja, Semarja, ⁴² Sallum, Amarja, Josef, ⁴³ av Nebos barn: Jegiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och Benaja.

⁴⁴ Alla dessa hade tagit främmande kvinnor till hustrur. Bland dessa fanns kvinnor som hade fött barn.