Bible in 90 Days

¹⁶ Saligt är det folk som vet vad jubel är,
Herre, i ditt ansiktes ljus vandrar de.
¹⁷ I ditt namn gläder de sig alltid,
    genom din rättfärdighet upphöjs de.
¹⁸ Ty du är deras styrka och prydnad,
genom din nåd upphöjer du vårt horn.
¹⁹ Ty han som är vår sköld tillhör Herren,
vår kung tillhör Israels Helige.

²⁰ På den tiden talade du i en syn
    till dina fromma och sade:
"Jag har lagt hjälp i en hjältes hand,
jag har upphöjt en yngling ur folket.
²¹ Jag har funnit min tjänare David
    och smort honom med min heliga olja.
²² Min hand skall uppehålla honom,
min arm skall styrka honom.
²³ Ingen fiende har något att fordra av honom,
ingen orättfärdig skall förtrycka honom.
²⁴ Jag skall krossa hans ovänner framför honom,
jag skall slå ner dem som hatar honom.
²⁵ Min trofasthet och min nåd skall vara med honom,
i mitt namn skall hans horn bli upphöjt.
²⁶ Jag skall lägga havet under hans hand,
strömmarna under hans högra hand.
²⁷ Han skall ropa till mig: "Du är min Fader,
min Gud och min frälsnings klippa!"
²⁸ Jag skall göra honom till den förstfödde,
till den högste bland kungarna på jorden.
²⁹ Jag skall bevara min nåd åt honom för evigt,
mitt förbund med honom skall stå fast.
³⁰ Jag skall låta hans efterkommande bestå till evig tid
och hans tron så länge himlen varar.
³¹ Om hans barn överger min undervisning
och inte följer mina befallningar,
³² om de bryter mot mina lagar
    och inte håller mina bud,
³³ då skall jag straffa deras överträdelse med ris
och deras missgärning med plågor.
³⁴ Men min nåd skall jag inte ta ifrån honom,
jag skall inte svika i trofasthet.
³⁵ Jag skall inte bryta mitt förbund,
    vad mina läppar har talat skall jag inte ändra.
³⁶ En gång har jag svurit vid min helighet,
och mitt löfte till David skall jag inte bryta.
³⁷ Hans efterkommande skall bestå för evigt
och hans tron inför mig så länge som solen,
³⁸ som månen skall den bestå för evigt.
Och trofast är vittnet i skyn." Sela.

³⁹ Men nu har du i vrede stött bort
    och förkastat din smorde.
⁴⁰ Du har upplöst förbundet med din tjänare,
du har vanärat hans krona
    och kastat den till marken.
⁴¹ Du har brutit ner alla hans murar
    och lagt hans fästen i spillror.
⁴² Alla som går förbi på vägen plundrar honom,
han blir hånad av sina grannar.
⁴³ Du har lyft hans ovänners högra hand
till glädje för alla hans fiender.
⁴⁴ Du har låtit hans skarpa svärd vika tillbaka
och inte hållit honom uppe i striden.
⁴⁵ Du har gjort slut på hans glans
    och slagit hans tron till jorden.
⁴⁶ Du har förkortat hans ungdoms dagar,
du har höljt honom i skam. Sela.

⁴⁷ Herre, hur länge
    skall du gömma dig helt och hållet?
Hur länge skall din vrede brinna som eld?
⁴⁸ Tänk på hur kort mitt liv är,
    hur förgängliga du skapat alla människors barn.
⁴⁹ Kan en man leva
    och slippa se döden,
kan han rädda sin själ från dödsrikets våld? Sela.

⁵⁰ Herre, var är dina forna nådegärningar,
som du i trofasthet lovade David med ed?
⁵¹ Herre, tänk på din tjänares vanära,
    på vad jag måste uthärda av alla folk.
⁵² Herre, tänk på hur dina fiender hånar,
hur de hånar din smordes fotspår.

⁵³ Lovad vare Herren i evighet! Amen, amen.

Herre, du har varit vår tillflykt
    från släkte till släkte.
² Innan bergen blev till
    och du skapade jorden och världen,
ja, från evighet till evighet är du, Gud.

³ Du låter människorna vända åter till stoft,
du säger: "Vänd åter, ni människors^[a] barn!"
⁴ Ty tusen år är i dina ögon
    som den dag som förgick i går,
de är som en nattväkt.
⁵ Du sköljer dem bort, de är som en sömn.
Om morgonen liknar de gräset som frodas.
⁶ Om morgonen gror det och blomstrar,
om aftonen vissnar det och blir torrt.

⁷ Vi går under genom din vrede,
    genom din förbittring förskräcks vi.
⁸ Du ställer våra missgärningar inför dig,
våra hemliga synder i ditt ansiktes ljus.
⁹ Alla våra dagar försvinner genom din harm,
vi slutar våra år som en suck.
¹⁰ Vårt liv varar sjuttio år
    eller åttio, om krafterna räcker.
När det är som bäst är det möda och bekymmer.
Snart är det förbi, vi flyger bort.

¹¹ Vem känner din vredes makt
    och din harm, så att han fruktar dig?
¹² Lär oss inse att våra dagar är räknade,
så att vi får visa hjärtan.
¹³ Vänd åter, Herre! Hur länge dröjer du?
Förbarma dig över dina tjänare!
¹⁴ Mätta oss med din nåd när morgonen gryr,
så att vi får jubla och vara glada
    i alla våra dagar.
¹⁵ Gläd oss lika många dagar
    som du har plågat oss,
lika många år som vi har sett olycka.
¹⁶ Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare
och din härlighet över deras barn.
¹⁷ Må Herrens, vår Guds, ljuvlighet vara över oss.
Ge framgång åt våra händers verk,
ja, åt våra händers verk må du ge framgång.

³ Han skall rädda dig från fågelfängarens snara
och från den förödande pesten.
⁴ Med sina fjädrar skall han övertäcka dig,
under hans vingar skall du finna tillflykt.
Hans trofasthet är sköld och skärm.
⁵ Du skall inte frukta nattens fasor,
    inte pilen som flyger om dagen,
⁶ inte pesten som går fram i mörkret
    eller farsoten som härjar vid middagens ljus.
⁷ Om än tusen faller vid din sida,
    ja, tio tusen vid din högra sida,
så skall det inte drabba dig.
⁸ Med egna ögon skall du se
    hur de ogudaktiga får sitt straff.
⁹ Ty du har sagt att Herren är ditt skydd,
du har gjort den Högste till din tillflykt.
¹⁰ Ingen olycka skall drabba dig,
    ingen plåga närma sig din hydda.
¹¹ Ty han skall ge sina änglar befallning om dig
att bevara dig på alla dina vägar.
¹² De skall bära dig på händerna,
    så att du inte stöter din fot mot någon sten.
¹³ Över lejon och huggormar skall du gå fram,
du skall trampa ner unga lejon och drakar.

¹⁴ "Han håller mig kär och jag skall befria honom,
jag skall beskydda honom,
    ty han känner mitt namn.
¹⁵ Han ropar till mig och jag svarar honom.
Jag är med honom i nöden,
    jag skall rädda honom och ge honom ära.
¹⁶ Jag skall mätta honom med långt liv
och låta honom se min frälsning."

² Det är gott att tacka Herren
    och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
³ att om morgonen förkunna din nåd
och om natten din trofasthet
⁴ med tiosträngat instrument och psaltare,
med spel på harpa.
⁵ Ty du gläder mig, Herre, med dina gärningar,
jag vill jubla över dina händers verk.
⁶ Hur stora är inte dina verk, Herre!
Hur djupa är inte dina tankar.
⁷ En oförnuftig man tänker inte på det,
en dåre förstår det inte.

⁸ När de ogudaktiga grönskar som gräs
och alla ogärningsmän blomstrar,
    går de ändå mot evig undergång.
⁹ Men du, Herre, är den Högste för evigt.
¹⁰ Ty se, dina fiender, Herre,
    se, dina fiender förgås,
alla ogärningsmän skingras.
¹¹ Men mitt horn gör du högt som vildoxens,
jag övergjuts med frisk olja.
¹² Mina ögon får se att mina förföljare faller,
mina öron får höra hur det går med de onda
som reser sig mot mig.

¹³ De rättfärdiga grönskar som palmer,
som cedrar på Libanon växer de till.
¹⁴ De är planterade i Herrens hus,
    de grönskar i vår Guds förgårdar.
¹⁵ Ännu vid hög ålder bär de frukt,
    de frodas och grönskar
¹⁶ för att förkunna att Herren är rättfärdig.
Han är min klippa och ingen orätt finns i honom.

³ Herre, vattenströmmarna höjer sig,
vattenströmmarna höjer sin röst,
    vattenströmmarna höjer sina dånande vågor.
⁴ Men väldig är Herren i höjden,
    mer än bruset av stora vatten,
väldiga vatten, havets bränningar.
⁵ Dina vittnesbörd är sanna alltigenom,
helighet tillhör ditt hus,
    Herre, för alltid.

⁸ Besinna er, ni oförnuftiga bland folket,
ni dårar, när skall ni få förstånd?
⁹ Han som har planterat örat, skulle han inte höra?
Han som har gjort ögat, skulle han inte se?
¹⁰ Han som tuktar folken, skulle han inte straffa,
han som lär människorna förstånd?
¹¹ Herren känner människornas tankar,
han vet att de är tomhet.

¹² Salig är den man som du, Herre, tillrättavisar
och undervisar från din lag
¹³ för att ge honom ro i onda dagar,
    till dess att de ogudaktigas grav har blivit grävd.
¹⁴ Ty Herren förskjuter inte sitt folk,
han överger inte sin arvedel.
¹⁵ Rättfärdighet skall åter gälla i rätten,
och alla rättsinniga skall hålla sig till den.

¹⁶ Vem står upp för att försvara mig mot de onda?
Vem hjälper mig mot ogärningsmännen?
¹⁷ Om inte Herren vore min hjälp
    skulle min själ snart bo i det tysta.
¹⁸ När jag sade: "Min fot vacklar",
    då var din nåd mitt stöd, Herre.
¹⁹ När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta,
då gladde din tröst min själ.

²⁰ Kan du ha gemenskap med orättfärdighetens domstol,
där de brukar våld i lagens namn,
²¹ där de angriper den rättfärdige
    och fördömer oskyldigt blod?
²² Men Herren är för mig en borg,
    min Gud är min tillflykts klippa.
²³ Han låter deras brott drabba dem själva,
han förgör dem för deras ondskas skull,
ja, Herren, vår Gud, skall förgöra dem.

I dag, om ni hör hans röst,
⁸ så förhärda inte era hjärtan som i Meriba,
som på Massas dag i öknen,
⁹ där era fäder frestade mig
    och satte mig på prov,
fastän de såg mina gärningar.
¹⁰ I fyrtio år väckte det släktet min avsky,
och jag sade:
    "De är ett folk som far vilse med sina hjärtan,
de vill inte veta av mina vägar."
¹¹ Så svor jag i min vrede:
    "De skall inte komma in i min vila."

⁷ Ge åt Herren, ni folkens släkter,
    ge åt Herren ära och makt!
⁸ Ge åt Herren hans namns ära,
    bär fram gåvor och kom till hans gårdar!
⁹ Tillbed Herren i helig skrud,
    bäva inför honom, alla länder!
¹⁰ Säg bland folken: " Herren är konung!
Därför står världen fast och vacklar inte.
Han dömer folken med rättvisa."

¹¹ Må himlen vara glad och jorden fröjda sig,
må havet brusa och allt som fyller det.
¹² Må marken glädja sig och allt som är därpå.
Jubla skall alla skogens träd
¹³ inför Herren, ty han kommer,
    ty han kommer för att döma jorden.
Han skall döma världen med rättfärdighet
och folken med sin trofasthet.

⁷ På skam skall alla de komma
    som dyrkar avgudabilder
och skryter med sina maktlösa gudar.
    Alla gudar skall tillbe honom.
⁸ Sion hör det och gläder sig,
    Juda döttrar jublar över dina domar, Herre.
⁹ Ty du, Herre, är den Högste över hela jorden,
högt upphöjd över alla gudar.

¹⁰ Ni som älskar Herren, hata det onda.
Han bevarar sina frommas själar,
    ur de ogudaktigas hand räddar han dem.
¹¹ Ljus strålar fram^[b] för den rättfärdige
och glädje för de rättsinniga.
¹² Gläd er, ni rättfärdiga, i Herren,
    prisa hans heliga namn!

Sjung för Herren en ny sång,
    ty han har gjort under.
Han har vunnit seger med sin högra hand
och med sin heliga arm.
² Herren har gjort sin frälsning känd,
han har uppenbarat sin rättfärdighet
för hednafolkens ögon.
³ Han har tänkt på sin nåd och trofasthet
mot Israels hus,
    hela jorden har sett vår Guds frälsning.

⁴ Höj jubel till Herren, alla länder!
    Brist ut i glädjerop och lovsjung!
⁵ Lovsjung Herren med harpa,
    med harpa och med lovsångs ljud!
⁶ Blås i trumpeter och horn,
    höj jubelrop inför konungen, Herren!
⁷ Må havet brusa och allt som fyller det,
världen och de som bor i den.
⁸ Må strömmarna klappa i händerna
och bergen jubla med varandra
⁹ inför Herren, ty han kommer
    för att döma jorden.
Han skall döma världen med rättfärdighet
och folken med rättvisa.

⁴ Konungen i sin makt älskar det rätta.
Du håller rättvisa vid makt,
    i Jakob har du gjort det som är rätt och rättfärdigt.
⁵ Upphöj Herren, vår Gud,
    och tillbed vid hans fotapall!
Helig är han.

⁶ Mose och Aron var bland hans präster,
Samuel bland dem som åkallade hans namn.
De ropade till Herren och han svarade dem.
⁷ I molnstoden talade han till dem.
    De höll hans vittnesbörd och den lag han gav dem.
⁸ Herre, vår Gud, du svarade dem,
    du var för dem en Gud som förlåter
men som också hämnas deras gärningar.
⁹ Upphöj Herren, vår Gud,
    tillbed vid hans heliga berg!
Ty helig är Herren, vår Gud.

Höj jubel till Herren, alla länder!
² Tjäna Herren med glädje,
    kom inför hans ansikte med jubelrop!
³ Besinna att Herren är Gud.
    Han har gjort oss och inte vi själva.
Vi är hans folk och får i hans hjord.
⁴ Gå in i hans portar med tacksägelse,
i hans gårdar med lov.
    Tacka honom, lova hans namn!
⁵ Ty Herren är god,
    hans nåd varar i evighet,
hans trofasthet från släkte till släkte.

Om nåd och rätt vill jag sjunga,
    dig, Herre, vill jag lovprisa.
² Jag vill ge akt på den fullkomliga vägen.
När kommer du till mig?
    Jag vill föra en fullkomlig vandel
där jag bor i mitt hus.
³ Jag vänder ej mitt öga till det onda.
Att handla trolöst hatar jag,
    det skall inte finnas hos mig.
⁴ Ett falskt hjärta må vara långt ifrån mig,
det onda vill jag inte veta av.
⁵ Den som baktalar sin nästa,
    honom vill jag förgöra,
den som har stolta ögon och högmodigt hjärta
tål jag inte.
⁶ Mina ögon ser efter de trofasta i landet,
för att de skall bo hos mig.
    Den som vandrar på den fullkomliga vägen,
han skall tjäna mig.

⁷ Den som handlar svekfullt
    får inte bo i mitt hus,
den som talar lögn
    skall inte bestå inför mina ögon.
⁸ Varje morgon skall jag förgöra
    alla ogudaktiga i landet
och utrota alla ogärningsmän ur Herrens stad.

² Herre, hör min bön,
    låt mitt rop komma inför dig!
³ Dölj inte ditt ansikte för mig när jag är i nöd!
Vänd ditt öra till mig,
    skynda dig att svara när jag ropar!
⁴ Mina dagar har försvunnit som rök,
benen i min kropp är förbrända som av eld.
⁵ Mitt hjärta är förtorkat,
    det har vissnat som gräs,
ty jag glömmer att äta mitt bröd.
⁶ På grund av min högljudda suckan
    har jag blivit skinn och ben.
⁷ Jag är lik en pelikan i öknen,
    jag är som en uggla bland ruiner.
⁸ Jag ligger vaken,
    jag är som en ensam fågel på taket.
⁹ Mina fiender hånar mig hela dagen,
de som gör narr av mig
    använder mig som en svordom.
¹⁰ Ty jag äter aska som bröd
    och blandar min dryck med tårar
¹¹ för din vredes och förbittrings skull.
Du har ju gripit mig och förkastat mig.
¹² Mina dagar är som skuggan när den förlängs,
jag vissnar som gräs.

¹³ Men du, Herre, tronar i evighet,
    släkte efter släkte skall komma ihåg dig.
¹⁴ Du skall gripa in och förbarma dig över Sion,
det är tid att du visar det nåd.
    Ja, stunden har kommit.
¹⁵ Ty dina tjänare har dess stenar kära,
de förbarmar sig över dess grus.
¹⁶ Hednafolken skall frukta Herrens namn
och alla jordens kungar din härlighet,
¹⁷ när Herren bygger upp Sion
    och uppenbarar sig i sin härlighet.
¹⁸ Han vänder sig till de utblottades bön
och föraktar den inte.
¹⁹ Detta skall skrivas ner för ett kommande släkte
och ett folk som han skapar skall prisa Herren.
²⁰ Ty han blickar ner från sin heliga höjd,
Herren skådar från himlen ner till jorden
²¹ för att höra den fångnes klagan
    och befria dödens barn,
²² för att man i Sion skall förkunna Herrens namn
och hans lov i Jerusalem,
²³ när folk och riken samlas
    för att tjäna Herren.

²⁴ Han har försvagat min kraft under vandringen,
han har förkortat mina dagar.
²⁵ Jag sade: Min Gud,
    tag inte bort mig mitt i livet,
dina år varar från släkte till släkte.

²⁶ För länge sedan lade du jordens grund,
himlarna är dina händers verk.
²⁷ De skall gå under, men du förblir.
    De skall alla nötas ut som en klädnad,
du skall förvandla dem som man byter kläder,
och de försvinner.
²⁸ Men du är densamme
    och dina år har inget slut.
²⁹ Dina tjänares barn skall bo i trygghet
och deras efterkommande bestå inför dig.

Lova Herren, min själ,
    ja, hela mitt inre skall prisa hans heliga namn!
² Lova Herren, min själ,
    och glöm inte alla hans välgärningar,
³ han som förlåter dig alla dina synder
och botar alla dina sjukdomar,
⁴ han som återlöser ditt liv från förgängelsen
och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
⁵ han som mättar ditt begär med sitt goda,
så att du blir ung på nytt som en örn.

⁶ Herren handlar rättfärdigt
    och skaffar rätt åt alla förtryckta.
⁷ Han lät Mose veta sina vägar,
    Israels barn sina gärningar.
⁸ Barmhärtig och nådig är Herren,
    sen till vrede och stor i nåd.
⁹ Han går inte ständigt till rätta
    och vredgas inte för evigt.
¹⁰ Han handlar inte med oss efter våra synder
och lönar oss inte efter våra missgärningar.
¹¹ Ty så hög som himlen är över jorden,
så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.
¹² Så långt som öster är från väster
    låter han våra överträdelser vara från oss.
¹³ Som en far förbarmar sig över barnen,
så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom.
¹⁴ Ty han vet hur vi är skapade,
    han tänker på att vi är stoft.

¹⁵ En människas dagar är som gräset,
    hon blomstrar som markens blommor.
¹⁶ Vinden drar fram över dem
    och de är borta,
deras plats känner dem inte längre.
¹⁷ Men Herrens nåd varar från evighet till evighet
över dem som fruktar honom
    och hans rättfärdighet intill barnbarn,
¹⁸ när man håller hans förbund
    och tänker på hans befallningar och följer dem.
¹⁹ Herren har ställt sin tron i himlen,
hans konungavälde omfattar allt.

²⁰ Lova Herren, ni hans änglar,
    ni starka hjältar som utför hans befallning,
så snart ni hör ljudet av hans befallning.
²¹ Lova Herren, ni alla hans härskaror,
ni hans tjänare som uträttar hans vilja.
²² Lova Herren, ni alla hans verk,
    överallt där hans välde är.
Min själ, lova Herren!

⁵ Du grundade jorden på dess fästen,
så att den ej vacklar till evig tid.
⁶ Med djupet täckte du den som med en klädnad,
upp över bergen stod vattnen.
⁷ Vid din tillrättavisning flydde de,
    för ljudet av ditt dunder tog de till flykten.
⁸ Berg höjde sig och dalar sänkte sig
    på den plats du hade bestämt för dem.
⁹ En gräns satte du som vattnen ej fick överskrida.
Aldrig mer kommer de att övertäcka jorden.

¹⁰ Du lät källor flyta fram i dalarna,
    mellan bergen tog de sin väg.
¹¹ De vattnar alla markens djur,
    vildåsnorna släcker där sin törst.
¹² Vid dem bor himlens fåglar,
    från trädens grenar höjer de sin röst.
¹³ Du vattnar bergen från dina salar,
jorden mättas av den frukt du skapar.
¹⁴ Du låter gräs skjuta upp för djuren
och örter till människans tjänst.
Så låter du bröd komma från jorden
¹⁵ och vin som gläder människans hjärta.
Du gör hennes ansikte glänsande av olja,
och brödet styrker hennes hjärta.
¹⁶ Herrens träd blir mättade,
    Libanons cedrar, som han planterat.
¹⁷ Fåglarna bygger där sina nästen,
    hägern har sitt bo i cypresserna.
¹⁸ Stenbockarna har fått de höga bergen,
klipporna är en tillflykt för klippgrävlingarna.

¹⁹ Du gjorde månen till att bestämma tider,
solen vet stunden då den skall gå ner.
²⁰ Du sänder mörker och det blir natt,
då kommer alla skogens djur i rörelse.
²¹ De unga lejonen ryter efter rov
    och begär sin föda av Gud.
²² Solen går upp, då drar de sig tillbaka
och lägger sig ner i sina hålor.
²³ Människan går ut till sin gärning
    och arbetar till dess att kvällen kommer.

²⁴ Hur många är inte dina verk, Herre!
Med vishet har du gjort dem alla,
    jorden är full av vad du har skapat.
²⁵ Där är havet, det stora och vida,
    där är ett oräkneligt vimmel av levande varelser,
både stora och små.
²⁶ Där går skeppen,
    där leker Leviatan som du har skapat.
²⁷ Alla väntar de på dig
    att du skall ge dem mat i rätt tid.
²⁸ Du ger dem och de samlar in,
    du öppnar din hand och de mättas av goda gåvor.
²⁹ Du döljer ditt ansikte och de blir förskräckta,
du tar bort deras ande och de dör
    och vänder åter till stoft.
³⁰ Du sänder din Ande, då skapas de
    och du förnyar jordens ansikte.

³¹ Må Herrens härlighet vara i evighet!
Må Herren glädja sig över sina verk.
³² Han ser på jorden och den bävar,
    han rör vid bergen och de ryker.
³³ Jag vill sjunga för Herren
    så länge jag lever,
jag vill lovsjunga min Gud
    så länge jag är till.
³⁴ Må mina tankar behaga honom,
    jag vill glädja mig i Herren.
³⁵ Må syndare försvinna från jorden
    och inga ogudaktiga mer vara till.
Lova Herren, min själ!
    Halleluja!

⁷ Han är Herren, vår Gud,
    över hela jorden når hans domar.
⁸ Han tänker för evigt på sitt förbund,
på det ord han påbjudit för tusen släkten,
⁹ på det förbund han slöt med Abraham
och på sin ed till Isak.
¹⁰ Han fastställde det för Jakob som en stadga,
för Israel som ett evigt förbund.
¹¹ Han sade: Åt dig ger jag Kanaans land,
det skall bli er arvedel.
¹² Då var de en liten skara,
    de var få och främlingar i landet.

¹³ De vandrade från folk till folk,
    från ett land till ett annat.
¹⁴ Han tillät ingen att skada dem,
    han straffade kungar för deras skull:
¹⁵ Rör inte mina smorda,
    gör inte mina profeter något ont!
¹⁶ När han sände hungersnöd över landet
så att de led brist på bröd,
¹⁷ då sände han en man framför dem,
Josef som blev såld till slav.
¹⁸ Man slog hans fötter i bojor,
    i järn låg han bunden,
¹⁹ till den tid då hans ord uppfylldes
och Herrens tal bevisade hans oskuld.
²⁰ Då släpptes han på kungens befallning,
folkens härskare gav honom fri.
²¹ Han satte honom till herre över sitt hus,
till att råda över allt han ägde,
²² för att binda hans furstar efter sin vilja
och lära hans äldste vishet.
²³ Och Israel kom till Egypten,
    Jakob blev gäst i Hams land.
²⁴ Herren gjorde sitt folk mycket fruktsamt
    och mäktigare än deras ovänner.
²⁵ Han förvandlade deras hjärtan,
    så att de hatade hans folk
och handlade svekfullt mot hans tjänare.

²⁶ Han sände Mose, sin tjänare,
    och Aron som han utvalt.
²⁷ De gjorde hans tecken bland dem
    och under i Hams land.
²⁸ Han sände mörker och allt blev mörkt,
och de stod inte emot hans ord.
²⁹ Han förvandlade deras vatten till blod
och deras fiskar dog.
³⁰ Deras land vimlade av paddor,
    ända in i deras kungars kamrar.
³¹ Han befallde och svärmar av insekter kom,
mygg över hela deras land.
³² Han gav dem hagel i stället för regn
och sände eldslågor i landet.
³³ Han slog ner deras vinstockar och fikonträd
och bröt sönder träden i landet.
³⁴ Han befallde och gräshoppor kom
och gräsmaskar i oräknelig mängd.
³⁵ De åt upp alla örter i landet,
    de åt upp grödan på marken.
³⁶ Han slog allt förstfött i landet,
    förstlingen av deras livskraft.

³⁷ Så förde han dem ut med silver och guld,
i hans stammar stapplade ingen.
³⁸ Egyptierna gladde sig när de drog ut,
ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
³⁹ Han bredde ut ett moln till skydd
    och en eld som lyste om natten.
⁴⁰ De bad, och han lät vaktlar komma
och mättade dem med bröd från himlen.
⁴¹ Han öppnade klippan och vatten flödade,
det rann genom öknen som en ström.
⁴² Ty han tänkte på sitt heliga löfte
    till Abraham, sin tjänare.
⁴³ Så förde han ut sitt folk med glädje,
sina utvalda med jubel.
⁴⁴ Han gav hednafolkens länder åt dem,
det folken arbetat ihop fick de ärva,
⁴⁵ för att de skulle hålla hans stadgar
och ta vara på hans undervisning.
    Halleluja!

⁶ Vi har syndat liksom våra fäder,
    vi har gjort illa, vi har varit ogudaktiga.
⁷ Våra fäder gav inte akt på dina under i Egypten,
de kom inte ihåg dina många nådegärningar
utan var upproriska vid havet, vid Röda havet.
⁸ Men han frälste dem för sitt namns skull
för att göra sin makt känd.
⁹ Han talade strängt till Röda havet
    och det blev torrt,
han förde dem genom djupen
    som genom en öken.
¹⁰ Han frälste dem från deras motståndares hand
och återlöste dem från fiendens hand.
¹¹ Vattnet övertäckte deras fiender,
    inte en enda av dem blev kvar.
¹² Då trodde de hans ord,
    de sjöng hans lov.

¹³ Men snart glömde de hans gärningar,
de väntade inte på hans råd.
¹⁴ De greps av lystnad i öknen
    och frestade Gud i ödemarken.
¹⁵ Då gav han dem vad de begärde
    men sände tärande sjukdom bland dem.
¹⁶ I lägret fylldes de av avund mot Mose och mot Aron,
Herrens helige.
¹⁷ Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan,
den övertäckte Abirams hop.
¹⁸ Eld började brinna i deras läger,
    en låga brände upp de ogudaktiga.
¹⁹ De gjorde en kalv vid Horeb
    och tillbad en avgudabild.
²⁰ Sin härlighet bytte de bort
    mot bilden av en oxe som äter gräs.
²¹ De glömde Gud, sin frälsare,
    som hade gjort så stora ting i Egypten,
²² så underbara verk i Hams land,
    så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
²³ Han sade att han skulle förgöra dem.
Men Mose, hans utvalde,
    trädde fram som medlare inför honom
för att vända bort hans vrede,
    så att den inte förgjorde dem.

²⁴ De föraktade det ljuvliga landet,
    de trodde inte hans ord.
²⁵ De knotade i sina tält
    och lyssnade inte till Herrens röst.
²⁶ Då lyfte han sin hand mot dem
    och svor att slå ner dem i öknen,
²⁷ att slå ner deras barn bland hednafolken
och skingra dem i länderna.
²⁸ De slöt sig till Baal-Peor
    och åt sådant som var offrat till döda.
²⁹ De väckte Guds vrede genom sina gärningar,
och en hemsökelse bröt ut bland dem.
³⁰ Men Pinehas steg fram och skipade rätt,
och hemsökelsen upphörde.
³¹ Det räknades honom till rättfärdighet
från släkte till släkte, för evig tid.
³² De väckte hans vrede vid Meribas vatten,
och det gick illa för Mose för deras skull.
³³ Ty de var upproriska mot hans ande,
så att han talade tanklöst med sina läppar.

³⁴ De förgjorde inte folken
    som Herren hade befallt dem,
³⁵ utan blandade sig med hednafolken
och lärde sig deras gärningar.
³⁶ De tjänade deras avgudar,
    och dessa blev en snara för dem.
³⁷ De offrade sina söner och döttrar
    åt onda andar.
³⁸ De utgöt oskyldigt blod,
    sina söners och döttrars blod,
som de offrade åt Kanaans avgudar,
och landet blev vanhelgat genom blodet.
³⁹ De orenade sig genom sina gärningar,
de handlade trolöst i allt de gjorde.

⁴⁰ Då upptändes Herrens vrede mot hans folk,
och han avskydde sin arvedel.
⁴¹ Han gav dem i hednafolkens hand,
så att de som hatade dem fick råda över dem.
⁴² Deras fiender förtryckte dem,
    de blev kuvade under deras hand.
⁴³ Han räddade dem många gånger,
    men de hade ett upproriskt sinnelag
och sjönk allt djupare genom sin synd.

⁴⁴ Men han såg till dem i deras nöd
    när han hörde deras rop.
⁴⁵ Han tänkte på sitt förbund med dem
och förbarmade sig för sin stora nåds skull.
⁴⁶ Han lät dem finna barmhärtighet inför alla
som fört dem i fångenskap.

⁴⁷ Fräls oss, Herre, vår Gud,
    och församla oss från hednafolken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
    och berömma oss av att lova dig.

⁴⁸ Lovad vare Herren, Israels Gud,
    från evighet till evighet!
Och allt folket skall säga: "Amen."
    Halleluja!

¹⁰ De satt i mörker och dödsskugga,
    fångna i elände och järnbojor,
¹¹ ty de hade varit upproriska mot Guds ord
och föraktat den Högstes råd.
¹² Han ödmjukade deras hjärtan genom lidande,
de kom på fall och hade ingen hjälpare.
¹³ Men de ropade till Herren i sin nöd
och han frälste dem ur deras trångmål.
¹⁴ Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga,
han slet sönder deras bojor.
¹⁵ Må de tacka Herren för hans nåd,
för hans underbara gärningar mot människors barn,
¹⁶ ty han krossade kopparportar
    och bröt sönder järnbommar.

¹⁷ De var dåraktiga och blev plågade
för sin upproriskhet och synd.
¹⁸ De kände avsky för all mat
    och var nära dödens portar.
¹⁹ Men de ropade till Herren i sin nöd,
och han frälste dem ur deras trångmål.
²⁰ Han sände sitt ord och botade dem
och räddade dem från undergång.
²¹ Må de tacka Herren för hans nåd,
för hans underbara gärningar mot människors barn.
²² Må de offra lovets offer
    och förkunna hans verk med jubel.

²³ De som for ut på havet med skepp
och drev handel på stora vatten,
²⁴ de såg Herrens gärningar
    och hans under i havets djup.
²⁵ Han talade, och en stormvind uppstod
så att havets vågor gick höga.
²⁶ De for upp mot himlen
    och ner i djupen,
så att de miste modet i sin olycka.
²⁷ De raglade och stapplade som druckna,
det var förbi med all deras vishet.
²⁸ Men de ropade till Herren i sin nöd
och han förde dem ut ur deras trångmål.
²⁹ Han stillade stormen
    och böljorna omkring dem tystnade.
³⁰ De gladdes över att det blev stilla,
och han förde dem till den hamn dit de ville.
³¹ Må de tacka Herren för hans nåd,
    för hans underbara gärningar mot människors barn,
³² må de upphöja honom i folkets församling
och prisa honom där de äldste sitter.

³³ Han gjorde strömmar till öken,
    källsprång till torr mark
³⁴ och bördigt land till salthed
    för dess invånares ondskas skull.
³⁵ Han gjorde öknen till en vattenrik sjö
och torrt land till källsprång.
³⁶ Han lät de hungriga slå sig ner där
och bygga en stad där de kunde bo.
³⁷ De besådde åkrar
    och planterade vingårdar
som gav riklig skörd.
³⁸ Han välsignade dem,
    och de blev mycket talrika.
Han lät ej deras boskap minska i antal.
³⁹ När de blev färre
    och tyngdes av förtryck, olyckor och bekymmer,
⁴⁰ utgöt han förakt över furstarna
    och lät dem irra omkring
i en ödemark utan vägar.
⁴¹ Han upphöjde den fattige ur eländet
och förökade deras familjer som hjordar.
⁴² De rättrådiga ser det och gläder sig,
och all ondska måste tiga.
⁴³ Den som är vis må lägga märke till detta
och tänka på Herrens nådegärningar.

² Mitt hjärta är frimodigt, Gud,
    jag vill sjunga och spela, ja, så vill 'min ära'.
³ Vakna upp, psaltare och harpa!
    Jag vill väcka morgonrodnaden.
⁴ Jag vill tacka dig bland folken, Herre,
och lovsjunga dig bland folkslagen.
⁵ Ty din nåd är stor och når upp över himlen
och din sanning upp till skyarna.
⁶ Upphöjd vare du, Gud, över himlen
och i din härlighet över hela jorden.
⁷ Ge oss seger med din högra hand och bönhör mig,
så att dina älskade finner räddning.

⁸ Gud har talat i sin helgedom:
    "I triumf skall jag utskifta Sikem
och mäta upp Suckots dal.
⁹ Mitt är Gilead, mitt är Manasse,
    Efraim är min hjälm och Juda min spira.
¹⁰ Moab är mitt tvättfat,
    på Edom kastar jag min sko,
över filisteernas land höjer jag jubelrop."

¹¹ Vem för mig till den fasta staden,
    vem leder mig till Edom?
¹² Har inte du, Gud, förkastat oss,
    så att du inte drar ut med våra härar, Gud?
¹³ Hjälp oss mot fienden,
    ty människors hjälp är förgäves.