Bible in 90 Days
Jerusalems belägring och räddning
29 Ve dig, Ariel, Ariel,[a] staden där David slog upp sitt läger!
Lägg år till år,
låt högtiderna fullborda sitt kretslopp,
2 så skall jag försätta Ariel i svårigheter.
Där skall bli sorg och jämmer,
och den skall vara för mig ett verkligt Ariel.
3 Jag skall slå läger runt omkring dig,
omringa dig med belägringsvallar
och resa upp bålverk mot dig.
4 Då skall du bli förnedrad
och tala djupt nerifrån jorden,
dämpade skall dina ord komma fram ur stoftet.
Din röst skall höras ur jorden som en andes röst,
ur stoftet skall du viska fram dina ord.
5 Men många av dina fiender skall bli som fint damm,
våldsmännens skara som bortflygande agnar.
Detta skall ske plötsligt, på ett ögonblick.
6 Från Herren Sebaot skall straffet komma
med åska och jordbävning och väldigt dån,
med storm och oväder
och med flammor av förtärande eld.
7 Och alla de många folk som förde krig mot Ariel,
alla som drog ut i strid mot det och dess befästning
och vållade det svårigheter
skall vara som en drömsyn om natten.
8 Som när den hungrige drömmer att han äter
och vaknar och känner att magen är tom,
som när den törstige drömmer att han dricker
och vaknar och känner att han försmäktar av törst,
så skall det gå med alla de folk
som drog ut i strid mot Sions berg.
9 Häpna och förundras,
stirra er blinda, ja, var blinda.
De är druckna, men inte av vin,
de raglar, men inte av starka drycker.
10 Ty Herren har utgjutit över er
en ande med djup sömn
och tillslutit era ögon.
Han har höljt mörker över profeterna
och över siarna, era ledare.
11 All uppenbarelse har för er blivit som orden i en förseglad bok. Räcker man en sådan bok åt någon som kan läsa och säger: "Läs detta," så svarar han: "Jag kan det inte, den är ju förseglad." 12 Och räcker man den åt någon som inte kan läsa och säger: "Läs detta", så svarar han: "Jag kan inte läsa."
13 Herren har sagt:
Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun
och ärar mig med sina läppar
men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig,
är fruktan för mig
bara ett inlärt människobud.
14 Se, därför skall jag ännu en gång
göra underbara ting med detta folk,
ja, underbara och förunderliga.
De visas vishet skall förgå,
de förståndigas förstånd skall förmörkas.
15 Ve dem som går ner i djupen
för att dölja sina rådslag för Herren,
som bedriver sina verk i mörkret
och säger: "Vem ser oss, och vem känner oss?"
16 Hur dåraktiga är ni inte!
Skall leret anses lika med krukmakaren?
Skall verket säga om sin mästare:
"Han har inte gjort mig"?
Eller skall det formade säga om honom som har format det:
"Han förstår ingenting"?
17 Ännu en liten tid
och Libanon skall förvandlas till ett bördigt fält,
och det bördiga fältet skall räknas som vildmark.
18 Den dagen skall de döva höra bokens ord
och de blindas ögon se ur dunkel och mörker.
19 De ödmjuka skall få allt större glädje i Herren,
de fattigaste bland människor skall fröjda sig i Israels Helige.
20 Det är förbi med våldsmännen,
det är slut med hånare.
Alla som ville det onda skall utrotas,
21 de som genom sitt ord kom en människa att synda,
som snärjde den som skulle skipa rätt i porten
och åsidosatte rätten för den rättfärdige för ingenting.
22 Därför säger Herren så till Jakobs hus,
han som befriade Abraham:
Jakob skall inte mer behöva blygas,
hans ansikte skall inte längre blekna,
23 ty när han, det vill säga hans barn,
ser mina händers verk ibland sig,
kommer de att hålla mitt namn heligt.
De kommer att hålla Jakobs Helige helig
och bäva för Israels Gud.
24 De som gått vilse i anden skall få förstånd,
de missnöjda skall ta emot undervisning.
Juda uppmanas lita på Herren, inte på Egypten
30 Ve de upproriska barnen, säger Herren,
som rådslår utan mig,
som sluter förbund utan att min Ande är med,
så att de därigenom hopar synd på synd,
2 de som drar ner till Egypten,
utan att ha rådfrågat min mun,
för att söka skydd hos farao
och en tillflykt under Egyptens skugga.
3 Faraos beskydd kommer att bli er till skam,
tillflykten under Egyptens skugga en förödmjukelse.
4 Ty hans furstar var i Soan
och hans sändebud kom ända till Hanes,
5 men var och en skall skämmas över ett folk
som inte kan vara dem till nytta,
inte till bistånd eller hjälp,
utan endast till skam och hån.
6 Profetia om djuren i Negev.
Genom farornas och ångestens land,
där lejoninnor och lejon har sitt tillhåll,
där huggormar och giftiga seraf-ormar bor,
för de sina rikedomar på åsnors ryggar
och sina skatter på kamelers pucklar
till ett folk som inte kan hjälpa dem.
7 Ty Egyptens hjälp är förgäves och till ingen nytta.
Därför kallar jag Egypten
"Rahab,[b] som ingenting uträttar".
Förakt för Guds ord leder till undergång
8 Gå nu och skriv detta på en tavla inför dem
och teckna upp det i en bok,
så att det bevaras för kommande dagar,
alltid och för evigt.
9 Ty det är ett upproriskt folk,
barn som ljuger,
barn som inte vill höra Herrens undervisning
10 och som säger till siarna: "Skåda inte!"
och till profeterna: "Profetera inte för oss det som är sant.
Tala smickrande ord till oss,
profetera bedrägliga ting.
11 Vik av ifrån vägen, gå bort från stigen,
låt oss slippa se Israels Helige."
12 Därför säger Israels Helige:
"Eftersom ni förkastar detta ord
och förtröstar på våld och vrånghet
och förlitar er på sådant,
13 skall denna missgärning bli för er
som ett fallfärdigt stycke på en hög mur,
som buktar ut mer och mer,
till dess muren plötsligt rämnar på ett ögonblick.
14 Den krossas som en lerkruka, så skoningslöst att man inte kan
finna en skärva stor nog
att med den hämta eld från eldstaden
eller ösa upp vatten ur dammen."
15 Ty så säger Herren Herren, Israels Helige:
"Om ni vänder om och är stilla skall ni bli frälsta.
Genom stillhet och förtröstan blir ni starka."
Men ni vill inte.
16 Ni säger: "Nej, på hästar tänker vi fly."
Därför skall ni också fly.
"På snabba hästar tänker vi ge oss av."
Därför skall också era förföljare vara snabba.
17 Tusen skall fly för en enda mans hot,
och för fem mäns hot skall ni alla fly,
till dess det som är kvar av er
är som en ensam stång på toppen av ett berg,
som ett baner på en kulle.
18 Därför väntar Herren på att få visa er nåd,
därför är han upphöjd för att visa er barmhärtighet.
Ty Herren är en domens Gud.
Saliga är alla som väntar på honom.
Herren skall välsigna sitt folk
19 O, du Sions folk, som bor i Jerusalem, gråt inte mer. Han skall förvisso vara nådig mot dig när du ropar. Så snart han hör din röst, skall han svara dig. 20 Visserligen skall Herren ge dig nödens bröd och lidandets dryck, men sedan skall dina lärare inte längre gömmas undan, utan dina ögon skall se dina lärare. 21 Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så skall dina öron höra detta ord ljuda bakom dig: "Här är vägen, gå på den." 22 Silvret, som dina snidade avgudabilder är överdragna med och guldet som dina gjutna avgudabilder är belagda med, skall du då anse vara orent. Du skall kasta bort det som ett orent plagg och säga till det: "Bort härifrån!"
23 Och han skall ge regn åt den säd du har sått i jorden, och markens gröda skall ge dig bröd som är rikligt och närande. Den dagen skall din boskap gå i bet på stora betesmarker. 24 Oxarna och åsnorna, dragdjuren när jorden brukas, skall äta saltad blandsäd som man kastat med sädesvanna och kastskovel.
25 På den stora slaktens dag, när tornen faller, skall bäckar med strömmande vatten flöda fram på alla höga berg och alla stora höjder. 26 Månens ljus skall vara som solens och solens ljus skall vara sju gånger klarare, som ett sjufaldigt dagsljus, när den dag kommer då Herren förbinder sitt folks skador och helar såren efter slagen som det fått.
Dom över Assyrien
27 Se, Herrens namn kommer fjärran ifrån
med brinnande vrede och med tunga rökmoln.
Hans läppar är fulla av förbittring,
hans tunga är som förtärande eld.
28 Hans andedräkt är lik en ström som svämmar över,
så att den når ända upp till halsen.
Ty han vill sålla hednafolken i förintelsens såll
och lägga i folkens mun ett betsel som leder dem vilse.
29 Då skall ni sjunga som under en natt
då man firar helig högtid,
och era hjärtan skall glädja sig
som när man under flöjtspel tågar upp på Herrens berg,
upp till Israels klippa.
30 Och Herren skall låta sin majestätiska röst höras
och visa hur hans arm drabbar
i vrede och förbittring,
med förtärande eldslåga,
med storm och störtskurar och hagelstenar.
31 Ty för Herrens röst
skall Assur gripas av skräck,
när han slår honom med sin stav.
32 Och så ofta staven far fram
och Herren efter sitt rådslut
låter den falla på honom,
skall pukor och harpor ljuda.
Gång på gång skall han lyfta sin arm
för att strida mot honom.
33 Ty en eldsgrop[c] är sedan länge tillredd,
även för kungen har den gjorts redo,
den är djup och bred.
Dess bål är fylld av eld och ved i överflöd,
lik en svavelström skall Herrens
Ande sätta den i brand.
Herren och inte Egypten är Jerusalems räddning
31 Ve dem som drar i väg ner till Egypten för att få hjälp.
De förlitar sig på hästar
och förtröstar på vagnar,
därför att de är många,
och på ryttare,
därför att mängden är stor.
De vänder inte sin blick till Israels Helige
och frågar inte efter Herren.
2 Men också han är vis, och låter olyckan komma.
Han tar inte tillbaka sina ord.
Han reser sig upp mot de ondas hus
och mot hjälp från ogärningsmän.
3 Ty egyptierna är människor och inte Gud,
deras hästar är kött och inte ande.
Herren skall räcka ut sin hand,
och hjälparen skall vackla och den hjälpte falla,
båda skall tillsammans förgås.
4 Ty så har Herren sagt till mig:
Liksom ett lejon ryter, ett ungt lejon över sitt rov
när många herdar samlas emot det,
och inte skräms av herdarnas rop
eller fruktar för deras oväsen,
så skall Herren Sebaot fara ner för att strida på Sions berg
och uppe på dess höjd.
5 Som fågeln breder ut sina vingar,
så skall Herren Sebaot beskydda Jerusalem.
Han skall beskydda och hjälpa, skona och rädda.
6 Vänd om till honom som ni så djupt har avfallit ifrån, ni Israels barn. 7 Ty på den dagen skall var och en kasta bort sina avgudar av silver och sina avgudar av guld, som era händer har gjort åt er till synd. 8 Assur skall falla, men inte genom en mans svärd. Ett svärd som inte är en människas skall förtära honom. Han skall fly för svärd, och hans unga män skall bli slavar. 9 Hans klippa skall förgås av skräck, och hans furstar skall förfärade fly för baneret.
Så säger Herren, han som har sin eld på Sion och sin ugn i Jerusalem.
Rättfärdighetens rike
32 Se, en kung skall regera i rättfärdighet,
furstar skall styra med rättvisa.
2 En man skall vara som en tillflykt i stormen,
som ett skydd mot störtskuren,
som vattenbäckar i en ödemark,
som skuggan av en väldig klippa
i ett törstigt land.
3 De som har ögon att se med
skall inte vara förblindade,
de som har öron att höra med skall lyssna.
4 De obetänksammas hjärtan
skall förstå kunskap,
och de stammandes tunga
skall tala flytande och klart.
5 Dåren skall då inte mer kallas ädel,
girigbuken inte kallas frikostig.
6 Ty en dåre talar dårskap,
hans hjärta gör det som är orätt,
så att han handlar ogudaktigt
och sprider villoläror om Herren.
Han svälter ut den hungriges själ
och hindrar den törstige att dricka.
7 Girigbukens vapen är onda,
han tänker ut ondskefulla anslag
för att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord
och den fattige när han vädjar om rättvisa.
8 Men den ädle tänker ädla tankar,
han står fast vid det som är ädelt.
Dom och upprättelse
9 Ni kvinnor som är så säkra,
res er upp och hör min röst.
Ni självsäkra döttrar,
lyssna till mina ord.
10 När dagar lagts till år skall ni darra,
ni som är så sorglösa,
ty vinskörden uteblir,
ingen fruktskörd kommer mer.
11 Bäva, ni som är så säkra,
darra, ni som är så sorglösa,
lägg av era kläder och blotta er,
bär säcktyg runt era höfter!
12 Slå er för bröstet,
klaga över de vackra fälten,
över de fruktbara vinstockarna,
13 över mitt folks åkrar,
där törne och tistel skjuter upp,
ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.
14 Ty palatset blir övergivet,
den folkrika staden lämnas öde.
Ofelhöjden med tornet förvandlas till grotthålor för evig tid,
till glädje för vildåsnor
och bete för hjordar -
15 detta till dess att Anden från höjden blir utgjuten över oss
och öknen blir ett bördigt fält,
och det bördiga fältet räknas som skog.
16 Då skall rätten ta sin boning i öknen,
rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.
17 Rättfärdighetens frukt skall vara frid,
och rättfärdighetens vinning vara ro och trygghet till evig tid.
18 Mitt folk skall bo i fridfulla hem,
i trygga boningar och på säkra viloplatser.
19 Men hagel skall falla när skogen fälls,
och staden skall bli djupt förödmjukad.
20 Lyckliga är ni som sår vid alla vatten
och låter oxen och åsnan fritt ströva omkring.
Assyriens fall och Sions räddning
33 Ve dig, du ödeläggare,[d] som själv har gått fri från ödeläggelse.
Ve dig, du plundrare,
som själv har undgått att bli plundrad.
När du har slutat att ödelägga,
skall du själv ödeläggas.
När du har upphört att plundra,
skall du själv plundras.
2 Herre, var oss nådig, vi väntar på dig.
Bli du vår[e] arm var morgon,
vår frälsning i nödens tid.
3 För det väldiga dånet flyr folken,
inför ditt majestät skingras folkslagen.
4 Man skall förse sig med byte från er,
som när gräsmaskar förser sig.
Så som gräshoppor störtar fram
kastar han sig över det.
5 Upphöjd är Herren, ty han bor i höjden.
Han uppfyller Sion med rätt och rättfärdighet.
6 Han skall vara din framtids säkra grund,
rik på frälsning, vishet och kunskap.
Herrens fruktan skall vara Sions skatt.
7 Hör, deras hjältar klagar därute,
fredsbudbärarna gråter bittert.
8 Vägarna är öde, ingen går mer på stigarna.
Han bryter förbund, han föraktar städer,[f]
han tar ingen hänsyn till människor.
9 Landet sörjer och försmäktar,
Libanon blygs och tynar bort,
Saron har blivit lik en ödemark,
Basans och Karmels skogar fäller sina löv.
10 Nu vill jag stå upp, säger Herren,
nu vill jag resa mig upp,
nu vill jag visa min höghet.
11 Med halm går ni havande, och ni föder strå.
Er ande är en eld som kommer att förtära er.
12 Folken skall förbrännas till kalk,
likt avhugget törne skall de brännas upp i eld.
13 Ni som är långt borta, hör vad jag har gjort.
Ni som är nära, lär känna min makt.
14 Syndarna i Sion blir förskräckta,
bävan griper de gudlösa.
"Vem av oss kan härda ut vid en förtärande eld?
Vem av oss kan bo vid en evig glöd?"
15 Den som vandrar i rättfärdighet
och talar vad rätt är,
den som föraktar det som vinns genom förtryck
och som avhåller sina händer från att ta mutor,
den som stoppar till sina öron
för att inte höra om blodsgärningar
och sluter sina ögon för att inte se det onda,
16 han skall bo på höjderna,
klippfästen skall vara hans värn.
Sitt bröd skall han få,
vatten skall aldrig fattas honom.
17 En kung i sin skönhet skall dina ögon se,
de skall blicka ut över ett vidsträckt land.
18 Då skall ditt hjärta tänka tillbaka
på förskräckelsens tid:
"Var är nu skrivarna,
var är skatteindrivarna,
var är de som räknade tornen?"
19 Du slipper då se det vildsinta folket,
folket med obegripligt språk
som ingen kunde förstå,
vars stammande tungomål
ingen kunde tyda.
20 Se på Sion, våra högtiders stad!
Dina ögon skall skåda Jerusalem,
en säker boning,
ett tält som inte flyttas bort.
Dess tältpinnar skall aldrig ryckas upp,
och av dess tältlinor skall ingen enda brista.
21 Ty där skall Herren vara i sitt majestät.
Han skall vara för oss
som floder och breda strömmar.
Inget skepp med åror skall där gå fram,
inget mäktigt skepp färdas däröver.
22 Ty Herren är vår domare.
Herren är vår lagstiftare.
Herren är vår konung.
Han är den som frälsar oss.
23 Dina tåg hänger slaka,
de håller inte masten stadig,
seglet är inte spänt.
Då skall mycket rövat gods utskiftas,
även de lama skall då ta byte.
24 Och ingen av invånarna skall säga: "Jag är sjuk."
Folket som bor där
har fått sin synd förlåten.
Guds dom över Edom och andra folk
34 Träd fram, ni folk, och hör, lyssna, ni folkslag.
Jorden och allt som är på den må höra,
världen och allt som växer där.
2 Ty Herrens vrede är riktad mot alla hednafolk,
hans förbittring mot alla deras härskaror.
Han överlämnar dem till undergång,
han utlämnar dem till slakt.
3 Deras slagna skall kastas bort,
stank stiger upp från deras döda kroppar,
bergen flyter av deras blod.
4 Himlens hela härskara förgås,
himlarna rullas ihop som en bokrulle.
Hela dess härskara faller förvissnad ner
som vissnade löv från vinrankan,
som vissnade blad från fikonträdet.
5 Ty mitt svärd har druckit sig rusigt i himlen.
Se, det far ner över Edom,
över folket för min förbannelse
för att bli det till dom.
6 Herrens svärd dryper av blod,
det är dränkt i fett,
i lamms och bockars blod,
i talg från baggars njurar.
Ty Herren har ett offer i Bosra,
en stor slakt i Edoms land.
7 Också vildoxar slaktas,
liksom oxar och starka tjurar.
Deras land dricker sig rusigt av blod,
deras jord blir dränkt av fett.
8 Ty dagen för Herrens hämnd kommer,
ett vedergällningens år då han utför Sions sak.
9 Då blir Edoms bäckar förvandlade till tjära
och dess jord till svavel,
dess land blir till brinnande tjära.
10 Varken natt eller dag skall den branden slockna,
ständigt skall röken av den stiga upp.
Från släkte till släkte skall landet ligga öde,
aldrig i evighet skall någon vandra där.
11 Pelikaner och hägrar skall ta det i besittning,
uvar och korpar bo där.
Han skall spänna linor och lod över det
till förödelse och ödeläggelse.
12 Av dess ädlingar skall ingen finnas kvar
som kan utropa någon till kung.
Alla dess furstar blir till intet.
13 Dess palats fylls av törne,
nässlor och tistlar växer i dess borgar.
Det blir en boning för ökenhundar,
ett tillhåll för strutsar.
14 Öknens vilddjur möter de tjutande ökendjuren,
raggiga bockar bräker till varandra.
Tornugglan kan där slå sig till ro och finna en viloplats åt sig.
15 Där ordnar pilormen sitt bo och lägger sina ägg,
kläcker ut ynglet och samlar det i sitt beskydd.
Där kommer gamarna tillsammans,
den ena efter den andra.
16 Efterforska i Herrens bok och läs!
Inte ett enda av dessa djur skall utebli,
det ena skall inte sakna det andra.
Ty det är hans mun som befaller det
och hans Ande som samlar dem.
17 Det är han som kastar lott för dem,
hans hand tilldelar dem deras mark efter mätsnöre.
För alltid skall de ha den till besittning,
från släkte till släkte skall de bo där.
Frälsningen - den heliga vägen
35 Öknen och ödemarken skall glädja sig,
hedmarken fröjda sig och blomstra som en lilja.
2 Den skall blomstra skönt och fröjda sig,
ja, fröjda sig och jubla.
Libanons härlighet skall ges åt den,
Karmels och Sarons prakt.
De skall få se Herrens härlighet,
vår Guds majestät.
3 Stärk kraftlösa händer,
styrk vacklande knän.
4 Säg till de försagda:
"Var starka, frukta inte!"
Se, er Gud kommer med hämnd,
vedergällning kommer från Gud.
Han kommer själv och frälsar er.
5 Då skall de blindas ögon öppnas
och de dövas öron upplåtas.
6 Den lame skall hoppa som en hjort,
den stummes tunga skall jubla.
Ty vatten skall bryta fram i öknen,
strömmar på hedmarken.
7 Den glödande sanden skall bli en sjö,
den torra marken vattenrika källor.
Där schakalerna har sina lyor
skall det växa säv, vass och bambu.
8 En banad väg, en vandringsled, skall gå där,
och den skall kallas "den heliga vägen".
Ingen oren skall färdas på den,
men den är till för dem.[g]
De som vandrar den vägen skall inte gå vilse,
även om de är dårar.
9 Lejon skall inte finnas där,
rovdjur skall inte komma dit.
De skall inte finnas där,
men de återlösta skall färdas på den.
10 Herrens friköpta skall vända tillbaka
och komma till Sion med jubel.
Evig glädje skall kröna deras huvuden.
Fröjd och glädje skall de få,
sorg och suckan skall fly bort.
Assyriernas hot mot Jerusalem
36 I kung Hiskias fjortonde regeringsår[h] drog Sanherib, kungen i Assyrien, upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem. 2 Från Lakish skickade han Rab-Sake med en stor här till Jerusalem mot kung Hiskia. Han stannade vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.
3 Då gick överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, ut till honom. 4 Rab-Sake sade till dem: "Säg till Hiskia: Så säger den store kungen, kungen i Assyrien: Vad är det som gör dig så full av förtröstan? 5 Jag säger: Det är bara prat att du skulle veta råd och ha makt att föra krig. Vem förtröstar du nu på, eftersom du har satt dig upp mot mig? 6 Du förtröstar väl på den brutna rörstaven Egypten, men när någon stöder sig på den, går den in i hans hand och genomborrar den. Sådan är farao, kungen i Egypten, för alla som förtröstar på honom. 7 Eller säger du till mig: Vi förtröstar på Herren, vår Gud. Var det då inte hans offerhöjder och altaren Hiskia avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: Inför detta altare skall ni tillbe? 8 Men ingå nu ett vad med min herre, kungen i Assyrien: Jag skall ge dig tvåtusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till dem. 9 Hur skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten för att få vagnar och ryttare! 10 Menar du att jag utan Herrens vilja har dragit upp till detta land för att fördärva det? Herren sade till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det!"
11 Då sade Eljakim och Shebna och Joa till Rab-Sake: "Tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det språket. Tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren." 12 Men Rab-Sake svarade: "Är det då till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte i stället till de män som sitter på muren och som tillsammans med er skall tvingas äta sin egen avföring och dricka sin egen urin?" 13 Därefter steg Rab-Sake närmare och ropade högt på judiska: "Hör den store kungens, den assyriske kungens, ord. 14 Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er. 15 Låt inte Hiskia få er att förtrösta på Herren, när han säger: Herren skall förvisso rädda oss, och denna stad skall inte ges i den assyriske kungens hand.
16 Lyssna inte på Hiskia, för kungen i Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig, så skall ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn, 17 tills jag kommer och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar. 18 Låt inte Hiskia förleda er, när han säger: Herren skall rädda oss. Har någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? 19 Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? 20 Vilken bland dessa länders alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?" 21 Men de teg och svarade honom inte ett ord, ty kungen hade givit denna befallning: "Svara honom inte."
22 Överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Sake hade sagt.
Jesajas profetia
37 När kung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder, höljde sig i säcktyg och gick in i Herrens hus. 2 Och han sände överhovmästaren Eljakim, skrivaren Shebna och de äldste bland prästerna, höljda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. 3 De sade till honom: "Så säger Hiskia: Denna dag är en nödens, bestraffningens och föraktets dag, ty fostren har kommit fram till födelsen, men det finns ingen kraft att föda. 4 Kanske skall Herren, din Gud, höra Rab-Sakes ord, som hans herre, kungen i Assyrien, har sänt för att håna den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som Herren, din Gud, har hört. Bed en bön för den kvarleva som ännu finns."
5 När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja, 6 sade Jesaja till dem: "Så skall ni säga till er herre: Så säger Herren: Frukta inte för de ord som du har hört och som den assyriske kungens tjänare har hädat mig med. 7 Se, jag skall låta en ande verka i honom, så att han vänder tillbaka till sitt land, när han får höra ett rykte. Och jag skall låta honom falla för svärd i sitt eget land."
8 Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske kungen upptagen med att belägra Libna. Han hade nämligen hört att kungen hade brutit upp från Lakish. 9 Men när Sanherib fick höra sägas om Tirhaka, kungen i Nubien, att denne hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han, så snart han hörde detta, sändebud till Hiskia med detta budskap: 10 "Så skall ni säga till Hiskia, kungen i Juda: Låt inte din Gud, som du förtröstar på, bedra dig så att du tänker: Jerusalem skall inte falla i den assyriske kungens hand. 11 Du har ju hört vad kungarna i Assyrien har gjort med alla länder, hur de grundligt har förstört dem. Och du skulle bli räddad! 12 Har de folk som mina fäder fördärvade, Gozan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar? 13 Var finns Hamats kung och Arpads kung och kungen över Sefarvajims stad, över Hena och Iva?"
Hiskias bön
14 När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i Herrens hus och bredde ut det inför Herrens ansikte. 15 Och Hiskia bad till Herren och sade: 16 " Herre Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himmelen och jorden. 17 Herre, böj ditt öra och hör. Herre, öppna dina ögon och se. Hör alla Sanheribs ord, som han har talat för att håna den levande Guden. 18 Det är sant, Herre, att kungarna i Assyrien har ödelagt alla länder, också sitt eget land. 19 Och de har kastat deras gudar i elden, ty de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 20 Men nu, Herre, vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren,[i] endast du."
21 Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: "Så säger Herren, Israels Gud: Därför att du har bett till mig angående Sanherib, kungen i Assyrien, 22 är detta det ord som Herren har talat om honom:
Hon föraktar dig och hånar dig,
jungfrun, dottern Sion.
Hon skakar på huvudet åt dig,
dottern Jerusalem.
23 Vem har du hånat och hädat,
mot vem har du upphöjt din röst
och högmodigt lyft upp dina ögon?
Jo, mot Israels Helige.
24 Genom dina tjänare hånade du Herren,
när du sade: "Med mina många vagnar
drog jag upp på bergens höjder,
till Libanons avlägsna trakter.
Jag högg ner dess höga cedrar
och utvalda cypresser.
Jag trängde fram till dess högsta höjder
och dess frodiga skog.
25 Jag grävde brunnar och drack vatten,
med mina fötter torkade jag ut alla Egyptens strömmar."
26 Har du inte hört att jag för länge sedan gjorde detta,
att jag i forntidens dagar bestämde det,
och nu har jag låtit det komma.
Du fick makt att ödelägga befästa städer
och göra dem till ruinhögar.
27 Deras invånare blev maktlösa,
de blev förskräckta och stod med skam.
Det gick med dem som med gräset på marken
och den späda grönskan,
som med gräset på taken
och som säden som förbränns
innan det växer upp.
28 Jag vet om du sitter,
om du går ut eller kommer in,
och hur du rasar mot mig.
29 Därför att du rasar mot mig
och ditt högmod har nått mina öron,
skall jag sätta min krok i din näsa
och mitt betsel i din mun
och föra dig tillbaka samma väg som du kom.
30 Detta skall för dig vara tecknet: Man skall detta år äta vad som växer upp av spillsäd, och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. 31 Och de räddade av Juda hus som blivit kvar, skall på nytt skjuta rot nertill och bära frukt upptill. 32 Ty från Jerusalem skall en kvarleva gå ut, de räddade från Sions berg. Herren Sebaots nitälskan skall göra detta. 33 Därför säger Herren så om kungen i Assyrien:
Han skall inte komma in i denna stad
eller skjuta någon pil ditin.
Han skall inte närma sig den bakom en sköld
eller kasta upp en vall mot den.
34 Han skall vända tillbaka samma väg han kom.
In i denna stad skall han inte komma, säger Herren.
35 Ty jag skall skydda och rädda denna stad
för min och min tjänare Davids skull."
Sanheribs fall
36 Och Herrens ängel gick ut och slog 185 000 i assyriernas läger, och när man steg upp tidigt följande morgon, se, då låg där fullt av döda kroppar. 37 Då bröt Sanherib, kungen i Assyrien, upp och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve. 38 Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev kung efter honom.
Hiskias sjukdom och lovsång
38 Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus, ty du kommer att dö och skall inte tillfriskna." 2 Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren: 3 "O, Herre, kom dock ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Och Hiskia grät mycket.
4 Då kom Herrens ord till Jesaja. Han sade: 5 "Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall lägga femton år till din livstid. 6 Jag skall också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand och beskydda denna stad. 7 Detta skall för dig vara tecknet från Herren på att Herren skall göra vad han har sagt: 8 Se, jag skall låta skuggan på trappstegen gå tillbaka de tio steg som den har flyttat sig på Ahas trappa med solen." Solen gick då tillbaka tio av de steg på trappan som den redan hade gått.
9 En sång skriven av Hiskia, Juda kung, sedan han hade varit sjuk och blivit frisk igen:
10 Jag sade: I mina bästa dagar
går jag in genom dödsrikets portar.
Jag berövas återstoden av mina år.
11 Jag sade: Jag får inte mer se Herren,
Herren i de levandes land.
Hos dem som bor i förgängelsen
får jag inte mer se människor.
12 Min boning rycks upp och flyttas bort ifrån mig
som en herdes tält.
Jag har vävt mitt liv till slut som en vävare sin väv,
och han skär ner mig från bommen.
Innan dagen gått över i natt gör du slut på mig.
13 Jag ropar på hjälp ända till morgonen.
Som ett lejon krossar han alla mina ben.
Innan dagen gått över i natt gör du slut på mig.
14 Jag låter som en svala, som en trana,
jag kuttrar som en duva.
Mina matta ögon ser längtansfullt mot höjden:
" Herre, jag är betryckt tag dig an min sak!"
15 Vad skall jag säga?
Han har både talat till mig
och själv utfört sitt verk.
Stilla får jag nu leva alla mina år
på grund av min själs bedrövelse.
16 Herre, trots sådana ting lever människor,
och genom allt sådant hålls min ande vid liv.
Du gör mig frisk och låter mig leva.
17 Se, det som var så bittert för mig blev till nytta.
I din kärlek räddade du min själ från förintelsens grop,
ty du har kastat alla mina synder bakom din rygg.
18 Dödsriket tackar dig inte,
döden prisar dig inte.
De som far ner i graven hoppas inte på din trofasthet.
19 Den levande, den som lever, tackar dig,
så som jag gör i dag.
En far gör din trofasthet känd för barnen.
20 Herren skall frälsa mig,
och mina sånger skall vi spela
i alla våra livsdagar i Herrens hus.
21 Och Jesaja sade att man skulle ta en fikonkaka och lägga den som plåster på bölden så att han blev frisk. 22 Och Hiskia sade: "Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?"
Sändebuden från Babel
39 Vid den tiden sände Merodak-Baladan, Baladans son, kungen i Babel, brev och en gåva till Hiskia, ty han hade fått höra att han hade varit sjuk och blivit frisk igen. 2 Och Hiskia gladde sig över dem och visade sändebuden sin skattkammare, sitt silver och guld, sina kryddor, sin dyrbara olja och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans förrådshus. Det fanns ingenting i Hiskias hus eller övrigt i hans ägo som han inte visade dem.
3 Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och sade till honom: "Vad har dessa män sagt, och varifrån har de kommit till dig?" Hiskia svarade: "De har kommit till mig från ett avlägset land, från Babel." 4 Jesaja frågade: "Vad har de sett i ditt hus?" Hiskia svarade: "De har sett allt som finns i mitt hus. Det finns ingenting i mina förrådshus som jag inte har låtit dem se." 5 Då sade Jesaja till Hiskia: "Hör Herren Sebaots ord: 6 Se, dagar skall komma, då allt som finns i ditt hus och som dina fäder har samlat ända till denna dag skall föras bort till Babel. Ingenting skall bli kvar, säger Herren. 7 Och några av de söner som skall utgå från dig och som du kommer att föda skall man ta, och de skall bli hovmän i den babyloniske kungens palats."
8 Hiskia sade till Jesaja: "Gott är det Herrens ord du har talat." Och han tänkte: "Fred och trygghet skall ju råda i min tid."
I. SION OCH FRÄLSNINGEN FRÅN ASSUR-BABEL (Kap 40-48)
Herren tröstar sitt folk
40 Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud.
2 Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det
att dess vedermöda är slut,
att dess missgärning är försonad,
och att det har fått dubbelt igen av Herrens hand
för alla sina synder.
3 En röst ropar i öknen:
"Bered väg för Herren,
bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud.
4 Varje dal skall höjas,
alla berg och höjder sänkas.
Ojämn mark skall jämnas,
kuperat land bli slät mark.
5 Herrens härlighet skall uppenbaras,
alla människor skall tillsammans se den.
Ty Herrens mun har talat."
6 Hör någon säger: "Predika!"
Och en annan[j] svarar: "Vad skall jag predika?"
"Allt kött är gräs
och all dess härlighet är som blomster på marken.
7 Gräs torkar, blomster vissnar,
när Herrens Ande blåser på det.
Ja, folket är gräs!
8 Gräs torkar bort, blomster vissnar,
men vår Guds ord förblir i evighet."
9 Sion, du glädjens budbärarinna,
stig upp på ett högt berg.
Jerusalem, du glädjens budbärarinna,
höj din röst med kraft.
Höj den utan fruktan, säg till Juda städer:
"Se, er Gud!"
10 Ja, Herren, Herren kommer med makt,
hans arm visar sin makt.
Se, han har med sig sin lön,
hans segerbyte går framför honom.
11 Han för sin hjord i bet som en herde,
han samlar lammen i sina armar,
han bär dem i sin famn.
Sakta för han moderfåren fram.
Ingen kan liknas vid Gud
12 Vem har mätt vattnen i sin kupade hand
och tagit mått på himlens vidd med sina utspända fingrar?
Vem har samlat stoftet på jorden i ett måttkar,
eller vägt bergen på en våg och höjderna i en vågskål?
13 Vem har utforskat Herrens Ande,
och vem kan ge honom råd och undervisa honom?
14 Vem rådfrågar han,
för att denne skall ge honom förstånd
och lära honom den rätta stigen,
lära honom kunskap
och visa honom förståndets väg?
15 Se, folken är som en droppe i en spann,
som ett dammkorn i en vågskål.
Kustländerna lyfter han som ett stoftkorn.
16 Libanons skog räcker inte till offerved,
dess djur inte till brännoffer.
17 Alla folk är som ett intet inför honom,
mindre än intet och idel tomhet anser han dem vara.
18 Vem vill ni likna Gud vid,
vad vill ni jämföra honom med?
19 Hantverkaren gjuter en avgudabild,
och guldsmeden belägger den med guld
och smider silverkedjor.
20 Den som inte har råd att offra mycket
väljer ett stycke trä som inte ruttnar.
Sedan söker han en erfaren hantverkare
som kan forma en avgudabild
som inte faller omkull.
21 Vet ni inte det,
har ni inte hört det?
Har inte detta förkunnats för er från begynnelsen?
Har ni inte förstått det alltifrån jordens grundläggning?
22 För honom som tronar över världen
är dess inbyggare som gräshoppor.
Han breder ut himlen som ett flor,
spänner ut den som ett tält att bo inunder.
23 Han gör furstar till intet
och förvandlar jordens domare till tomhet.
24 Knappt är de planterade,
knappt är de sådda,
knappt har deras stam slagit rot i jorden,
så blåser han på dem och de förtorkar,
och en stormvind för bort dem som strå.
25 Vem vill ni då likna mig vid,
så att jag skulle vara som han?
säger den Helige.
26 Lyft upp era ögon mot höjden och se:
Vem har skapat allt detta?
Vem för härskaran däruppe fram i räknade skaror?
Genom sin stora makt och sin väldiga kraft
nämner han dem alla vid namn -
ingen enda uteblir.
27 Hur kan du Jakob säga,
du Israel påstå:
"Min väg är dold för Herren.
Gud bryr sig inte om min rätt"?
28 Vet du inte, har du inte hört
att Herren är en evig Gud,
som har skapat jordens ändar?
Han blir inte trött och utmattas inte,
hans förstånd kan inte utforskas.
29 Han ger den trötte kraft
och ökar den maktlöses styrka.
30 Ynglingar kan bli trötta och ge upp,
unga män kan falla.
31 Men de som hoppas på Herren får ny kraft,
de lyfter med vingar som örnar.
De skyndar i väg utan att mattas,
de färdas framåt utan att bli trötta.
Herren eller avgudarna
41 Var tysta inför mig, ni kustländer.
Låt folken hämta ny kraft,
låt dem komma fram och sedan tala.
Låt oss tillsammans träda inför rätta.
2 Vem har låtit denne uppstå i öster,
han som möts av rättfärdighet?
Vem ger folkslag i hans våld
och gör honom till härskare över kungar?
Vem gör dem till stoft för hans svärd
och som bortblåst halm för hans båge?
3 Han driver bort dem, där han trygg vandrar fram,
på vägar där hans fötter aldrig gått.
4 Vem har planerat och utfört detta?
Det är han som från begynnelsen
kallade fram människors släkten.
Jag, Herren, är den förste och den siste.
Jag är denne Gud.
5 Havsländerna ser det och bävar,
jordens ändar förskräcks.
De närmar sig och kommer.
6 Den ene vill hjälpa den andre
och säger till honom: "Var stark!"
7 Den som snidar i trä styrker guldsmeden,
och bleckslagaren styrker den som hamrar på städ.
Han säger om lödningen: "Den är god"
och nitar fast avguden, så att den inte faller omkull.
8 Men du Israel, min tjänare,
du Jakob, som jag har utvalt,
du ättling av Abraham, min vän!
9 Jag har hämtat dig från jordens ändar,
kallat dig hit från dess yttersta hörn
och jag har sagt till dig: "Du är min tjänare,
dig har jag utvalt och inte förkastat."
10 Frukta inte, ty jag är med dig,
se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud.
Jag styrker dig, jag hjälper dig,
jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.
11 Se, alla som hatar dig
skall komma på skam och blygas.
Dina motståndare skall bli till intet och förgås.
12 Du skall söka efter dina motståndare men inte finna dem.
De som strider mot dig
skall gå under och bli till intet.
13 Ty jag är Herren, din Gud,
som fattar din högra hand
och som säger till dig: Frukta inte, jag hjälper dig.
14 Frukta därför inte, du mask Jakob,
ni Israels män.
Jag hjälper dig, säger Herren.
Israels Helige är din återlösare.
15 Se, jag gör dig till en ny tröskvagn med skarpa taggar.
Du skall tröska sönder berg och krossa dem till stoft
och göra höjder lika agnar.
16 Du skall kasta dem med kastskovel,
och vinden skall föra bort dem
och stormen skingra dem.
Men själv skall du fröjda dig i Herren,
jubla över Israels Helige.
17 De betryckta och fattiga söker förgäves efter vatten,
deras tunga förtorkar av törst.
Men jag, Herren, skall bönhöra dem,
Israels Gud skall inte överge dem.
18 Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna
och källor i dalarna.
Jag skall göra öknen till sjö
och torrt land till källsprång.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln